Bus eller godis?!

Haloween-utflykt-äventyr

Det blev utflykt efter sovning. Lyckad trots lite duggregn och frånvaro av sol. Först begav vi oss till 4H-gården. Pojkarna premiär-satt till häst. Ville var rätt skeptisk och det blev inget tillfälle att fota. Ville är för övrigt rätt skeptisk till alla djur av modell större. Det gäller att hålla sig på avstånd.

I anslutning till 4H-gården fanns en friluftsgård med jättefina spår med riktigt utmanande backar (den lilla biten vi gick på Ottos initiativ). Jag tycker att det är så häftigt att det finns så otroligt många fina spår och leder runt om i landet. Vilken lyx och alldeles gratis. Hit ska jag åka och träna helt klart! Det kan tänkas att jag till och med kan cykla hit och sedan springa en runda. Det känns onekligen lite fånigt att ta bilen för att sticka iväg och springa.

Fikade gjorde vi omgångar, sista gången ute på den här bryggan. Jag gillar hösten, sådana här dagar är liksom lite melankoliska. Mörka, halvdystra och samtidigt så vackra.

Otto sa att det var ett äventyr vi var på och det kan väl stämma? Han kom faktiskt både upp och ner för den här gigantiska klätterstubben alldeles själv!

Svåra val!

Tänk va skönt det ska bli när Ville slutar sova middag. Och varför ska det vara så tjafsigt på nätterna? Jag blir galen! En bra natt följs nästan alltid av 2 dåliga. Inatt vaknade han redan vid halv två och körde igång. Det tog en halvtimme innan han somnade om. Sedan har han sovit oroligt och vid 5 vaknade han för gott även om jag lyckades övertala honom att det var natt ända till klockan 6. Klockan sex gick han upp själv. Numera gör han det utan att knota vilket är gudomligt skönt. Så han lekte själv nästan en hel timme innan han tvingade upp mig. Fint så, och det enda buset jag hittat är att han pillat lös en tråd på madrassen och dragit upp den till ett helt ludd.

Det här är vad jag håller på att klura på nu på morgonkvisten. Idag hade jag tänkt mig utflykt. En till dag hemma utan något på agendan känns inte optimalt. Nu måste jag besluta mig för följande. Inomhus eller utomhus? Det lutar åt utomhus trots gråväder. Jag har spanat in en 4-H gård i närheten som tydligen ligger vackert vid en sjö. Nu är det så att den öppnar 12. Ville ligger tokback i sovandet den här veckan. Och det funkar absolut inte så att han sover längre och bättre på natten om middagsvilan blivit kort. Alltså skulle han behöva sova hemma i sin säng för att det ska bli optimalt. Alternativ 1 är att åka iväg innan gården öppnar och ha kul ute på egen hand, fika och sedan titta på djuren en halvtimme och så åka hem. Då blir det sängen för honom ca klockan 1, vilket gör att risken är överhängande att han somnar i bilen på väg hem och vaknar när jag bär in honom och så blir eftermiddagen bedrövlig.

Alternativ 2 är att äta hemma, försöka lägga honom tidigt vilket borde funka i och med att han vaknat tidigt imorse. Då borde han vakna senast vid halv två. Har jag allt färdigt då kan vi vara klara och komma iväg till 2. Stället stänger klockan fyra så vi borde hinna göra allt killarna har lust med. Det lutar onekligen åt alternativ 2. Men det ska bli så skönt när man kan sluta minutplanera så här. För mig själv hade det känts optimalt att åka vid 10.

Alternativ 3 är att åka in till stan och gå på Junibacken. Skulle i och för sig kunna bli kul det är bara så attans dyrt! 235 kr för mig och Otto i inträde tycker jag är i det saftigaste laget faktiskt. Och förmodligen hundra tusen andra barn på plats en lördag.

Som sagt, svåra val!

Nöjd katt

Hon är inte så bortskämd med uppmärksamhet min lilla katt. Ikväll har hon dock fått utstå kloklippning, kamning och så borttagande av några tovor. Det gäller att vara rätt snabb för hennes tålamod är begränsat. Samtidigt tycker hon faktiskt att det är lite mysigt. Nu ligger hon bredvid mig i soffan och snusar.

Fredagsmys

Ja vad gör man när man är solokvist en fredagskväll och småttorna sover? Ett glas vin, en brasa, Idol i bakgrunden och nu CTG-utbildning på nätet! :)

Märkligt

Efter en halvseg dag med förkyld Otto (dock feberfri och på bättringsvägen) och två ganska sura och gnälliga barn trodde jag kvällen skulle toppas med ytterligare yl och utdragen läggningsprocedur med hot och mutor.

Ville vaknade definitivt på fel sida efter middagsvilan. Stefan och jag bara tittade på varandra efter ett tag. Sedan promenerade vi alla ner för att följa honom till tåget. Vid det laget var jag ganska sugen på att göra ett byte och under pistolhot tvinga honom att stanna hemma, knycka hans ynka ryggsäck med kalsonger och t-shirts och själv hoppa på tåget. Den utlovade halvtimmen i lekparken ägnade Ville åt att slå sig, sura och vägra sitta ner i gungan som en normal snart 2-åring. Man måste ju göra som storebror.

Och så blev avslutningen på kvällen tvärtom. De slukade middagen och lekte sedan helt under tystnad och helt sams en hel halvtimme. Det är väl märkligt att den sista stunden på dagen - då plötsligt är de stillsamma och lugna? Är det det stundande hotet om läggningen som får dem att transformeras till änglabarn?!

Nu är det höst!

Och jag har ändrat min header. Tack Slottsträdgårdsmästaren för att jag fick låna din bild! Gå gärna dit och kika om ni är trädgårdsintresserade, mkt bra blogg! För övrigt har jag idag skickat iväg stororna på höstlov till mormor, sovit, sprungit och faktiskt umgåtts med min käre far. Jag och småttorna är ensamma hemma. Jag hade lovat Otto att han skulle få sova inne hos mig men han hostade så att jag har burit ut honom tillbaks honom. Inte kul att bryta löften men om han fortsätter att hosta lär jag få tillbringa tid med honom i natt i alla fall.

Jag gillar sprätt

När storan är glad sprätter hon omkring. Tidigare har sprättet med armar och ben och små danssteg hit och dit kunnat driva mig till vansinne. Nu blir jag glad. Sprätt och dans = glad tjej. Som är nöjd och inte har tråkigt. Det har varit rätt mycket långtråkigt och häng med huvudet i höst. Men ikväll är det sprätt och det känns bra.

Behagligt trött

Trött i kropp och själ efter jobb och cykling. Fast en skön trötthet, varm och lite seg i kroppen. Imorse var det mörkt och tungt på vägen till jobbet. Hann lyssna retroaktvit på två sommarpratare (Petra Medhe - mkt bättre än förväntat och Lena Philipsson - dålig). Och fram till klockan nio gick jag mest och muttrade på jobbet och försökte vakna. Men i samma takt som det blev mer och göra piggnade jag till. Idag fick jag även en uppmuntran i form av ett tackkort. Åh, vad det värmer! Speciellt när dagen i övrigt lämnat en del att önska.

Nu ska jag få en god middag, ett glas rött och sedan jobbar jag inte förrän imorgon eftermiddag. Och en hel extra timme tjänar jag!

Äppeldelningsmetoder

Förekommen

Jag har haft min handväska i 10 år. Sista halvåret har den börjat se riktigt skamfilad ut. Som den sanne smålänningen har Stefan nu börjat samla ihop till en ny väska... :) Fast jag har förekommit honom och köpte en sprillans ny och fin i läder. Surt tycker han, jag hade ju kunnat få en fin ny ryggsäck lagom till januari så där... De små lapparna sitter fortfarande på kylskåpet. Vem ska få väskan nu då?

Say no more

En liten husmus

"Någon" har gnagt på vår ost. Bettstorleken är avslöjande... Men kan det ha varit gott att äta kanten med paraffin?

Hot funkar alltid?

I alla fall på Tradera. För andra gången har jag hotat med att lämna ett negativt omdöme om jag inte får åtminstone svar på mejl (Storyn är att jag köpt en tröja till Julius för hela 20 kr, betalat men ej fått den). Och för andra gången får jag svar direkt. Oj, oj, oj så sjuk hela familjen har varit och ingen internetuppkoppling har de haft heller. Men nu precis när mitt sura mejl skickats iväg, ja precis då var det fixat. Och naturligtvis ska tröjan skickas omgående.

Vad ska man säga? Vilket sammanträffande?

Familjeuppdatering

Handlar bloggen mindre och mindre om familjen och mer och mer om mig? Ingen aning men eftersom en del av er som läser vill veta vad som händer i familjen förutom att jag tränar, så kommer här en genomgång.

Ebba: Haft 11-årskalas i helgen och det förlöpte väl. Badmintonturnering på söndagen och en värkande högerarm. Håller just i detta nuet på att välja mobiltelefon på nätet tillsammans med Stefan. Den ska vara snygg och ha kamerafunktion, det var det viktigaste. Valet föll på en Samsung med touchfunktion. Hon får dock lägga till lite egna sparpengar.


Julius: Varit på fotbollscup i helgen med Stefan. Nöjd och glad med en orimligt lös tand som man absolut inte få pilla på. DET GÖR JU ONT! Om han inte aktar sig kommer jag av misstag att armbåga honom lite lätt i sidan och då kommer tanden att slungas ut, så lös är den.

Otto: Är inne i en bra period. Det går att diskutera med och förklara för honom. Mindre bråk, kan vänta på sin tur i större utsträckning. Är välvilligare inställd till Ville och de kan faktiskt ha rätt kul, korta stunder i taget.


Ville: Visar temperament jämförbart med Julius. Öppnar jag bananen på fel sätt illvrålar han och kastar den i golvet. Häller jag på sylten på fel sätt på gröten vill han helst slänga tallriken i golvet den med. Eller om jag för den delen viker mackan dubbel för att minmiera kladd. Nåde mig, då far den all väg och så kommer ett avgrundsvrål utan dess like. Jag i min tur blir också arg. Det är okej att bli förbannad men inte kasta alla grejjer när något inte går ens väg. Dessemellan är han god som guld. Men ger igen med alla medel mot Otto. Tar prylar, vill göra allt som Otto gör. Om Otto försöker sno åt sig något Ville precis lämnat men som han fortfarande betraktar som sitt då kommer illvrålet igen och så klänger han sig fast och håller i och skriker tills han är röd i ansiktet och någon vuxen kommer för att reda ut konflikten. Eller helt sonika knuffar Otto så att han tappar balansen. Vilket humör! Han är verkligen beredd att ta till med hårdhandskarna. Men som sagt god som guld och galet pratglad. I pratet kan man urskilja vissa ord. Men det är inte helt lätt. Många ord låter faktiskt som lingonsylt. Ett ord som han annars gillar att säga. Eller grävskopa och traktor. Men han snickrar även ihop treordsmeningar också. Och sjunger. Igår lekte han själv på övervåningen en stund och då trallade han och lallade så det stod härliga till.

Jag har flyttat ner honom på en madrass på golvet för att se om han kan sluta vakna klockan fyra eller fem på morgonen som verkar vara hans största hobby sedan två veckor tillbaka. Det tycker han är rätt mysigt och ombonat men han har också insett att det är ett nerköp. Imorse kom han bestämt krypande upp till mig klockan sex men sedan sov vi vidare till sju. Underbart. Får hoppas att det håller i sig.

Fula ord och mycket mutter

Det gick finfint att trampa till jobbet i solen. Underbart helt enkelt och jag snittade på lite över 20 km/h, vilket är bra för att vara mig. Svettig och glad kom jag till jobbet. Och fick jobba. Ingenting gick på räls men det kändes okej ändå. Vid halv sex prioriterade jag att kasta i mig min mat på 10 minuter vilket gjorde att jag inte var färdig innan det kom nya arbetsuppgifter. Men utan mat = ingen energi = funkar inte. Och så blev det kvällens andra superintensiva jobbpass som gick i 180 knyck. Gick inte heller på räls. Vi har överlappningstid med nattpersonalen på 15 minuter. 21.30 förväntas man ha gjort färdigt alla uppgifter och gå hem. Man förväntas dokumentera samtidigt som man jobbar. Ibland går det bara inte. 21.20 var jag färdig och gick ut för att rapportera. Det gick snabbt. Så lite eftersnack och reflektion med två kollegor. 21.40 fortfarande inte klar med journalskrivandet. Satt med det ytterligare en halvtimme och visste ju att jag skulle trampa hem också. Till slut kom jag iväg och då svor jag faktiskt en lång och ful ramsa över jobbeländet, att man vissa dagar inte hinner tänka och jobba med en sak i taget utan måste ha 15 bollar i luften samtidigt.

Så när kom jag hem då? 23.45. Det kändes som jag cyklade snabbt men det gjorde jag inte. Det känns nog fortare när det är mörkt. Vansinnigt bra att lyssna på dokumentärer när man cyklar i alla fall. Jag hann med att lyssna på Tuve-katastrofen 1977 och en bit på mordet på Anna Lind. Jag lyssnar bara på dokumentärer om katastrofer och mord. Bisarrt egentligen. Branden på Scandinavian Star, Diskoteksbranden, Tjörnbrokatastrofen. Jag har Estonia kvar och så några till. Jag undrar om det är för att påminna mig om hur bra jag har det?!

Hursomhelst så fick jag lite sovmorgon nu på morgonen och jag känner mig pigg och glad-tränad. Ikväll ska Ebba och bästa kompisen ha kalas. Det ska bli kul. Skönt också att det inte är hemma hos oss. Ingen städning och totalansvar. Stefan hade en önskan om att veckans fredagsmiddag inte ska vara Linssoppa. Vad är det fel på linssoppa?!

Premiärcykling till jobbet på kvällen

Underbart väder ute. Jag håller på att förbereda mig för att yckla till jobbet. Det ska bli riktigt skönt för benen, flåset och för mig. Det blir en nätt packning med handduk, fixgrejjor, matlåda, reflexväst, lysen fram och bak, mössa, vantar och vindbyxor och sist men inte minst Ipoden. Det är ju lite larvigt att peppa sig själv så här, jag har ju cyklat förut. MEN. Ikväll kommer det kännas som en riktig uppförsbacke mentalt att starta cykling hem 2 mil vid 22-tiden. Jag vet det för jag har inte alls känt för det innan. Men idag spritter det i cykelbenen. Hoppas det gör det kväll också och hoppas framförallt på en inte alltför arbetsintensiv kväll. Gärna en normal kväll, en normal arbetsinsats. Hoppas på noll gräslig övertid.

Recension - pensionärsspinning

Jag kom iväg igår trots ett visst inre motstånd. Och hade kul faktiskt. Det är väl det som är det fina med spinning att man verkligen kan köra sitt eget race. Jag tror jag var den enda i rummet som svettades floder, så mycket kan jag väl säga. Och min ena granncyklist trampade knappt alls.

MEN! Jag har aldrig blivit så välkomnad på ett pass! Utfrågad vad jag hette och så en applåd! Det var faktiskt bra spinningmusik också i mitt tycke. Jag vill ha gladpop att trampa loss till och det fick jag.



Det är också det första spinningpasset jag gått på där man pausat för att dra (dåliga) vitsar. Och fått lite allmänbildning om geografi. Det kunde jag ha varit utan även om det var lite charmigt. Summan av kardemumman är att tiden passar mig, jag kan bortse från dåliga historier och tjafs och trampa på i mitt tempo så länge det är bra discodunk/gladpop. Och trevlig stämning på ett pass är icke att förakta.

Min son - prinsessan

Imorse berättade jag för Otto att det var fotografering i dag hos dagmamman och att han skulle få ta på sig fina kläder. JAAAAA klänning! ropade han. Så han fick sin gröna mumintröja, jeans och rödrosa ärvd klänning av Ebba. Visst har jag fin klänning frågade han kompisen S. Joo, det tyckte nog hon också.

Så går alla barnen iväg till kudd- och lekrummet och S tar Otto i handen och säger: Jag är vill ha en prins att dansa med. Vill du dansa med mig? Varpå Otto kontrar: Men det går inte, för jag är prinsessa! Synd att han inte fattat att prinsessor kan dans med prinseesor och prinsar med prinsar. Det får väl bli nästa upptäckt?

Dagens funderingar

Ett litet framsteg har skett hos dagmamman vad gäller genus. Nästa vecka går den årliga prins- och prisessfesten av stapeln. Jag har flaggat för Otto tänker vara prinsessa eftersom han älskar klänningar men att han nog kompletterar med mantel och svärd. Allt efter egna önskemål. Inga problem säger dagmamman och berättar den stora nyheten. I ÅR KOMMER PRINSARNA ATT BLI BORTRÖVADE AV HÄXAN!!! HALLELUJA! Dags för prinsessorna att leta upp sina prinsar och befria dem!

För övrigt innehåller dagen jobb och så ska jag spinna med pensionärerna. När jag bokade in mig på 45 min spinning klockan 10 såg jag att det är jag, Ulla, Börje, Lasse, Mona och Ing-Britt mfl. Det ska väl gå det med. Jag är ju för integrering...

Hemmadag idag

Härligt väder ute. Bestämde igår att jag och småttorna ska göra en liten utflykt idag på förmiddagen, ut i skogen. Så just nu laddar jag lite energi. Har hunnit att springa en morgonrunda också. Skönt. Nu har jag snart ätit järntabletter i 3 veckor och jag tycker att jag märker skillnad. Det går så mcket lättare att springa, har ett helt annat tryck i steget. Och en växel till. Innan var det som att springa rakt in i en vägg, benen tog slut, andningen tog slut och det kändes som jag kröp fram. Nu när jag springer på min normala nivå ligger pulsen lägre också. Jag skulle väl inte vilja påstå att jag flyger fram men mentalt känns det så!

Trädgårdsjobb finns det fortfarande så att det räcker och blir över. Jag ska höststäda trädgårdslandet och rensa sista ogräset, leta reda på minsta snigeljävel och sedan marktäcka med allt som blivit över. Grusgången behöver rensas, så vi kan lägga nytt/mer grus. Ängen behöver bli av med klöver, maskros och tistlar som nästlat sig in. Flädern måste i jorden innan frosten går på djupet. Häcken på baksidan behöver ogräsrensas. I den takten som jag jobbar kommer detta att ta hela oktober. Igår tog jag i alla fall upp dahliorna. Eftersom Stefan byggt mellanvägg i garaget och satt upp element kan vi vinterförvara dem där i år.

Jag tycker att vi börjar få jämvikt i vårt liv. Lite skört, men allt flyter smidigare. Plötsligt har jag inte bara näsan ovanför vattenytan utan hela huvudet.

Kanelbullar!

Det finns inget dåligt väder...