Det här med cykling

I höstas köpte jag cykelskor. Egentligen ganska löjligt eftersom jag inte har någon racercykel och inte är någon snabbcyklare. Men det är dock dryga 2 mil till jobbet och jag får ont i framförallt i höger foten som jag tydligen spänner när jag trampar runt. Cykelskor klickas ju som bekant fast i pedalen och sedan sitter man fast. Jättepraktiskt, foten kan slappna av, trampa runt utan spänning, mycket mer effektivt.

Min största farhåga var dock hur jag skulle lära mig använda dem. Det gäller ju att komma ihåg att knäppa ur sig vid rödljus etc, annars ramlar man... handlöst. Det har gått bättre än förväntan även om det har varit i sista minuten ibland.

I söndags cyklade jag till jobbet. Det var riktigt kallt och jag frös som om det var vinter. Jag hade visserligen underställströja och vantar och mössa men det räckte inte alls. Så for jag försökte få upp farten lite mådde jag illa. En inte så behaglig cykeltur och när jag duschade på jobbet värkte fötterna sådär otroligt obehagligt som de gör när man tinar upp. Aj, vad det gör ont.

Det var cykelturen dit. När jag skulle hem var jag mer peppad, det såg ut att vara fint väder ute, jag hade ätit bra och kände mig rätt pigg. Kom ut och insåg att det var MOTVIND. Inte lite heller. Hela vägen hem så gick det i snigelfart verkligen. Åt andra hållet kom det massa cyklister på racercyklar med medvind i ryggen och de flög fram. Jag kände att jag verkligen hatade att cykla. Äntligen rullade jag in på vår väg hemma, svängde och kopplade ur foten. Ena foten. Och försöker stiga av åt andra hållet. Varpå jag faller handlöst eftersom den foten sitter fast! Det fösta jag gör förutom att känna efter hur mycket jag slagit mig, är att kolla om någon av grannarna såg... Ingen ute, tur! Det måste sett väldigt kul ut!

Så här två dagar senare har jag blåmärken på hela höger sida och känner mig inte jättesugen på att cykla. Behövs heller inte idag när SNÖN ligger som ett vitt lager på marken! 3 maj, välkommen!

När ska jag fatta

My life seems to take off in all kind of directions. Which track to choose? (Pappas egen kommentar till denna bild tagen förra sommaren)


Begravningen i Sverige var igår samt mottagning. Efteråt kändes det som en stor sten släppt, något som jag gått och släpat på länge. Det blev så fint som jag hoppades och väldigt vackert, speciellt med solosången i kyrkan. Barnen skötte sig och var en tröst. Lite roligt var det också när alla trodde akten var slut så blev det nattvard också... Lite kämpigt för de mer ateistiska i församlingen! Idag har jag jobbat och tänkt på annat. Resterande familj har åkt iväg för att fira påsken söderöver som vi brukar. När jag körde hemåt tänkte jag helt utan förvarning: Om man skulle ta och ringa pappa...

Näää just det. Ingen mer pappa som kommer gåendes (halvskyndandes till mötesplatsen något sen) i sin gula vindjacka och med ryggsäcken eller annan väska på svaj. Alltid med halvlästa papper, bok, anteckningar. Alltid något projekt på gång. Håret flygandes i vinden, lite för långt, yvigt. Vitnande skägg. Rutig flanellskjorta och jeans.

FAN vad jag saknar honom.

VAB

VAB idag. Molly mus på TV:n. Nu jobba, jobba, jobba. Skönt att få sovmorgon efter ha spenderat natten bredvid en liten het, febrig, snorig, 3-åring. Måste välja urna också. Inte varje dag man gör det precis. En enkel i trä eller en i förgängligt järn? Det är nog skillnad i pris också. Inte dra på det. Nu!

En riktig skräpvecka

Ibland fokuserar man på det dåliga i tillvaron. Fast det händer bra saker också. Den här veckan har känslorna svallat åt alla möjliga håll. Peta på mig och ni får en reaktion. Förmodligen en gråtattack men det kan också komma väs och fräs och otidigheter.

Bland veckans höjdpunkter finns: En fruktansvärd morgon med stress och total maktlöshetskänsla och magknip, gräl på småttorna. Ett urladdat bilbatteri inklämd på jobbparkeringen, vilket kändes fruktansvärt onödigt och väldigt typiskt. Slutligen en mental härdsmälta och ett gräl på jobbet. Den sistnämnda incidenten med konsekvenser. Jag är trött. Riktigt trött.

Trädgård och granatäpple

Nu är snön nästan borta. Gräsmattan ser bedrövlig ut och vi har haft mängder med snömögel i år, mycket värre än förra året. På 3-4 dagar har nästan all snö smlt bort. Det har hänt ingenting, ingenting och nu händer allt på en gång. Krokusen blommar redan och idag var det 13 grader när jag körde hem från jobbet. Jag undrar hur det blir med snödropparna? Vintergäcken blommar och en av pionernas röda knoppar sticker upp. Riktiga vårtecken och jag vill ingenting hellre än att vara ute. Allt inlusive jag själv har bara väntat på att den hårda snöskorpan ska smälta undan.

Otto och jag var hos logopeden för några dagar sedan. där fick han titta på bilder, öva l-ljudet och lägga l-memory. När logopeden gick igenom alla bilderna höll hon upp bilden (skulle föreställa en lök) och frågade: ser du vad det här är?
Varpå Otto svarade: Granatäpple! Väldigt världsvant!

En bra trött dag

Passar på att skriva ett inlägg då jag känner mig nöjd med min insats och min dag. Jobbade extra natt så jag var en ren trafikfara på väg hem imorse vid halv åtta. Hem och i säng vid halv nio men sov oroligt och bestämde mig för att det var färdigsovet vid kvart i två. Redan efter en timme uppe märkte jag att pigg var inte riktigt vad jag var. Bestämde mig att gå på ren vilja och planera veckan med mat och handling eftersom vi inte hunnit i helgen. Stal med mig Ebba och hämtade småttorna som fick spendera qualitytime med storasyster på biblioteket medan jag handlade.

Åkte hem och sedan hände det magiska. Lagade mat i lugn och ro. Ville fifflade, städade diskbänken och hjälpte till lagom mycket. Otto mekade med sin agentbil. Kvällssolen lyste in och markerade att det är vår även om snön bara vägrar att smälta bort. Kvällsfrid!

Ny säsong

Har premiärcyklat till jobbet. Premiär för säsongen. Snön börjar verkligen smälta undan även om jag tvivlar när jag bara tittar i trädården. Utanför altanen finns lika mycket hoppackad snö som altanen är hög. Det ska bli intressant att se om det dröjer en månad innan all snö är väck. Det ska jag banne mig blogga om!
Dessutom galonbyxedags på dagis. 2 premiärer på samma dag är inte illa. Idag kändes det tungt att jobba. Tur då att jag har världens roligaste jobb.

Inga mer kommentarer

Ibland gör det fysiskt ont. Det förvånar mig. Och att jag kommer sakna de kommentarer i bloggen som ibland retat gallfeber på mig. Inga mer mejl. Igår firade vi morfar med äta äta lite av varje och drack champagne. Vi firade hans minne och det var fint. Otto undrade vilket telefonnummer morfar kommer att ha nu. Och Julius konstaterade att nu kommer morfar aldrig mer att komma för sent hem till oss.

Så nu vet jag. Saknad gör ont.

Til kindgdom comes

Den här är från Anders och mig, till dig pappa...

Äntligen lite som vanligt

Fredagkväll. Stefan lagat middag, ett glas vin. Jag somnade tillsammans med Ville under nattningen. En kopp kaffe och lite choklad. Myskväll utan några prestationer, barnen spelar tevespel. Så himla lugnt och skönt och bara som vanligt.

Surt

Det är lite tjurigt att få göra ett projekt på jobbet och sedan projektet dragit igång VAB:at 3 av 4 avsatta dagar.

Hjälpa till med matteläxa

Julius är hemma från skolan idag, förkyld. Eller lite förkyld kombinerad med trötthet. Ingen feber och riktigt sugen på att spela datatspel. Vilket han också får - när han städat sitt rum och gjort läxan. Det är där skon klämmer....

I veckan gjorde vi matteläxa tillsammans vilket var riktigt roligt. Min hjärna har helt slutat tänka i dessa banor så det är nog nyttigt att försöka hjälpa till. Jag har hört att ju längre tiden går desto mer fast blir man i gamla tankebanor. Det blir som leriga hjulspår, omöjliga att ta sig ur. Matte tillhör inte mina hjulspår. Jag borde säkert börja med Sudoko eller korsord, det är bara så satans tråkigt.

Summa sumarum kunde jag inte hjälpa honom med veckans kluring som var följande: Emil har får och höns, lika många av varje. Tillsammans har de 54 ben. Hur många höns resp får har han? Hmm.. jag trodde på att dela 54/9 och få 6 ben i varje hög. Fast det blev så många högar och hjälpte oss inte framåt precis. Dessutom ritade jag bara 4 högar och det blev ju inte ens 54 ben. Julius ville ha 11 ben i varje hög men det kändes inte heller helt rätt. Så försökte vi rita benen och då blev det riktigt krångligt. Det var bara ben överallt. Vilka ben tillhörde hönsen och vilka fåren?

Till slut ropade vi på Ebba som kom, tittade på kluringen och sa att vi skulle dela 54/3, alltså tre högar och att det blev 9 höns och 9 får. Först tänkte jag 4,5 får men det blev ju också lite tokigt! Jag menar 18 ben räcker ju inte till 5 hela får. Glömde bort den sista högen med ben. Tur att det inte är så mycket läkemedelsräkning på jobbet, trot eller ej men den tentan klarade jag utan problem. Kanske berodde det på att jag slapp räkna får och hönsben. Julius och jag hade i alla fall väldigt roligt, även om han i efterhand påstod att han hela tiden velat dela med 3 och att jag hade sagt att det inte gick. Mycket möjligt, jag ska låta det vara osagt.

Det bidde silver idag!

Spindelmannens konstnärliga sidor

Tröttast i hela kroppen

Något lurt är det. Jag har varit supertrött i 2 dagar men imorse när jag steg upp ville benen knappt bära mig. Kändes som om jag sprungit tre mil unhgefär. Lyckades koka gröt och låg sedan i soffan och halvsov. Efter de stora kommit iväg, halvsov jag inte, jag verkligen sov. Talade om för småpojkarna att jag är sjuk ni får klara frukosten själva. Vilket de gjorde, trots vissa protester från Ville. Klockan 11 vaknade jag och tog en Ipren mot huvudvärk och nu är jag uppe men känner mig fortfarande matt! Vilken dag. Medan jag sovit har kattmaten hamnat i fönstret, julklappstrollen är numera korthåriga och det hade inmundigats leverpastejmackor med en smula trollhår uppepå. För övrigt var läget under kontroll.

Förresten om ni undrar vad tomten har för hobby när han är ledig så vet jag det nu. Han fångar fjärilar.

För er som undrat och frågat...

Otto har fått operationstid till 25:e januari. Hoppas han ska vara förkylnings- och kräksjukefri då. Sedan ska det förhoppningsvis gå lite lättare med tungmotoriken.

Till hösten

Har börjat tänka så smått på det. Till hösten kommer vi bara ha ett dagisbarn. Herregud, bara ett! Det känns skönt! Men vi får nog fortsätta att skjutsa Otto i alla fall första terminen. Sedan tänkte jag att Julius skulle få äran att ta med honom på skolbussen. Det vet han inte om än...

Idylliskt pepparkaksbak

Idag har Spindelmannen (i något för tajt och för liten trikå) och Darth Vader bakat pepparkakor hemma hos oss. Darth Vder hade dagen till ära tomtedräkt på och spelade dragspel. Så mysigt så. Kan meddela att Darth Vader var flitigare med baket och att båda gillade pepparkaksdeg.

Bra och dåligt

Det är intressant vad som orsakar stress i livet. På det hela taget tycker jag att jag har läget under kontroll. Hösten har bitvis varit väldigt hektisk och med en hel del gräl och reflektion. Jag tror samtidigt att det har varit nödvändigt. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och plötsligt händer det något som gör att det blir tvunget med en förändring. För mig personligen har det varit väldigt tydligt att jobbet fått en mer framskjuten roll under året. En del av min frustration har hängt ihop med att jag känt mig bakbunden och inte kunnat ta itu med alla tusentals idéer jag har, allt jag skulle vilja göra. Jag har känt mig bakbunden både hemifrån och från jobbet. Men efter mycket ältande och lobbying (inte på hemmaplan dock :)) så har det resulterat i något som jag tror både blir spännande och bra. Jag kommer från januari att gå upp i tid men bara administrativt vilket inte innebär någon högre belastning för familjen. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot det, helt klart.

Det är alltså inte där stressen ligger, i alla fall inte just nu. Men frågan kom igår från en av våra vänner. Han kunde inte riktigt förstå att vi upplever att det är så tungt, mellan raderna hörde jag (eller läste in) att vi är lite gnälliga. Det kan ligga något i det, vi har det oförskämt bra. Alla barnen, bra arbeten, hus och trädgård, bil och alla bekvämligheter man kan tänka sig.

Ändå hade jag hjärtklappning av stress igår. Stefan var iväg hela dagen på pingisturnering med äldstorna, söder om stan. Jag var hemma och skulle fixa iordning för eftermiddagsbesöket, samtidigt som Otto och Ville var trötta och griniga efter en intensiv lördag med mycket intryck. På pappret lät det inte så farligt. Det är bara det att jag INTE är bra på logistik och bjudningar. Det var fnissigt roligt igår när vi reflekterade över det hela på kvällen. När jag blir stressad i köket går jag bara omkring och plockar. Jag kan inte ens delegera och jag har riktigt svårt att se när jag behöver göra vad för att det ska bli färdigt i tid. För mig är det otroligt stressigt att bjuda på fika, koka kaffe, fixa det sista på tårtan och förbereda middag. Och då var middagen en rätt som jag egentligen kan laga i sömnen. Men jag får verkligen hjärtklappning. Speciellt när jag har barn kring benen och gäster som ska jag ska prata med, jag fixar det inte. En av bästa vännerna hon gör liknande saker som om hon hade en trollstav. Jag tycker det är en fantastisk egenskap! Stefan är inte riktigt lika flink, även om han vill tro det :). Jag minns nyårsmiddagen som intogs vid 23-tiden, visserligen mycket god men aningens sen kanske!

Så det är vid tillfällen som igår då jag blir trött och uppgiven, och tycker att jag ligger steget efter hela tiden. Idag när jag har sovit, inte har någon matlagningslogistik framför mig, då tycker jag att tillvaron är fantastisk. Allt är relativt. Lite vardagslycka är inte fel.

Middagstips

När det mest är tusen jobbtankar som spinner runt för högvarv i min hjärna bjuder Ville på sitt middagstips:

- Mamma, kan vi ha krokodil till middag idag?
- Nja, jag tror inte det går att köpa på Coop
- Jo, det finns på konservburk!

Jag letade bland alla konservburkarna på hyllorna i butiken men kunde faktiskt inte hitta någon konserverad krokodil att grilla till middag som Ville önskade. Det fick bli Spaghetti Carbonara istället. Krokodil hade förmodligen varit nyttigare.