Kulor och skruvar

Det blev två morgnar med paprikapulver på gröten. Nu har jag plockat undan paprikapulvret! Ute snöar och snöar det och jag ska snart sticka iväg på jobb. Jag fick inte tjänsten jag sökte men det hade jag på känn. Är faktiskt nöjd eftersom det verkar som att det finns roligare saker på gång. Jag var ju bara tvungen att söka drömtjänsten men jag är nog faktiskt inte redo för den, vilket den person som fick den är. Dessutom blev jag väldigt glad över att de valde rätt person till jobbet, enligt mig.

Det är lustigt det där med magkänsla, jag kände direkt på intervjun att jobbet inte var mitt och att de redan hade någon de var intresserade av. Det stämde alltså. Antingen är min magkänsla rätt bra, eller så var de som höll intervjun riktigt usla. Eftersom anställningsintervjuer inte står på agendan så ofta är det svårt för mig att bedöma vilket.

Jag ska försöka ägna den lilla stund jag har innan jobbet att plocka fram adventsstjärnor. Igår dammsög jag hela huset när jag kom hem och det finns några saker vårt hem svämmar över av. Kulor! Glaskulor som ingne leker med men som finns i alla hörn och vrår! Och Julius önskar sig nya! Gaaaahhhh. Plus skruvar. Små metallskruvar som nästa är omöjliga att dammsuga upp och som man får stanna och plocka upp för hand. Överallt. Härstammar från ett mekano som Ebba försökte bygga ihop med småpojkarna för dryga veckan sedan. Det var en helt omöjlig modell med en beskrivning som inte alls gick att få ihop. Sedan försnillades en hel del av delarna och nu är dessa utspridda ÖVERALLT! Jag kommer att hitta skruvar fram till mars tror jag.

Dessutom är det dags att ta itu med julplaneringen. I år har jag tänkt mig en mer struktrerad variant av mig själv om möjligt! Sätta datum för inhandlande av julklappar innan värsta stressen kommer över familjen. Och så har vi nästsista födelsedagen för året kvar att fira. En liten blivande treåring längtar. Blivande femåringen längtar dessutom också. Han har ännu inte riktigt insett vilken dålig dag han fyller år på. Det ska bli intressant att se när den upptäckten landar hos honom. Istället planerar han kalas för alla sina dagmammekompisar och är rätt nöjd. Inte så nöjd med att Ville fyller år först dock. Lite smolk i bägaren tycks det.

Trött och stel

Imorse tog jag fel och hällde paprikapulver på gröten. Så trött, så trött. Inte gott. Provade med kanel uppepå paprikapulvret och det gick att dölja smaken.

Nu har jag varit hos naprapaten och rätat ut ryggen, fått lika långa ben igen. Akupunktur, värme och massage. Fruktansvärt stel. Ordinerad självmassage med tennisboll på stela rumpmuskler och 20 min spikmatta dagligen i en veckas tid. Sedan ska jag tydligen vara som ny igen. Vi får väl se.

Skrivkramp

Sitter hemma på ledig dag och jobbar i alla fall. Vad är det med mig och mitt jobb egentligen?! Det är i alla fall roligare att arbeta med ett PM till cheferna om en önskan om administrativ tid för att genomföra ett projekt. Så får jag skrivkramp. Får ett extremt behov av att städa, kolla upp viktiga saker, sätta på en tvätt. Göra allt annat än det jag borde. Och så går den viktiga, dyrbara tiden. Den som jag alltid har för lite av. Jag VET vad jag vill. Jag vet varför och hur jag ska genomföra det. Men det gäller att få fram det här VARFÖR till dem som inte tänker som jag. Som inte tycker det jag anser vara själklart som självklart. Så jag har formulerat och förkastat och nu äntligen börjar jag komma någonvart. Varför ska det alltid vara så?!

Utanför är det full snöstorm, snart ska Ville sova nedstoppad i sovsäck och ullunderställ i vagnen hos dagmamman. Jag kan tänka mig att man sover gott då! För övrigt är det lite av och på med sova på dagen för hans del just nu. Vi är inne i den här jobbiga perioden när INTE sova på dagen innebär kaos på kvällen. Och när SOVA på dagen innebär kvidevitt och tjo och tjim länge, länge på kvällen. Jobbigt för både honom och oss.

Blommar i novembermörkret

Miljövänlig dammsugare

Fivefingers!

Så fort jag får tillfälle ska jag ut och leka med de här! Skulle behöva svärmors tåstrumpor bara i novemberkylan :)

Lite hit och dit

Idag känner jag mig riktigt ledig. Förra veckan var en en riktigt usel vecka rent jobbmässigt med en massa små och stora jobbmisstag som störde mig enormt. I fredagskväll när vi satt och spelade Settlers med Ebba så fick jag en jätteklump i magen plötsligt när jag kom att tänka på en sak till som jag kanske hade glömt i all hastighet innan jag skulle iväg på jobbintervju. Sedan hängde det med i hela helgen och det var faktiskt en stor lättnad igår att inse att missen inte var någon miss och att jag faktiskt inte gjort en felbedömning. Igårkväll var en bra kväll och jag fick jobba på själv, utan student vilket jag behövde. Vilket resulterar i att jag idag verkligen känner mig ledig.

Vi ska till talpedagogen idag och förhoppningsvis få lite motorikövningar till Otto. Solen lyser och jag ska lyxa och köpa riktigt stenugnsbakat bröd till soppan ikväll.

Intervjun då? Njaa, den gick nog inte så bra. Jag kom på mig själv att sitta och undra vad det är för jobb jag egentligen sökt, om jag missuppfattat alltihop. Och att det de berättade om jobbet faktiskt inte lät så kul... Så vi får väl se. Eftersom tjänsten ska tillsättas så fort som möjligt ska vi få svar redan i veckan.

Love!

Balansgång

Märklig dag

Första snön har kommit och tre killar är ute och roar sig kungligt, bygger snögubbar och åker kälke. Själv cyklade jag hem från jobbet igårkväll och med skidhandskar på händerna (något klumpigt) och 3 par strumpor varav ett par i ullfrotté så frös jag inte så farligt, inte som förra gången i alla fall, då det gjorde så där ont att det stack och brände i fingrar och tår när de tinade. Hur gör riktiga cyklister? Eller cyklar de bara inomhus så fort det börjar närma sig minus? Inte ville jag cykla på för fort heller eftersom jag är förkyld. Väl hemma tog det en stund att varva ner innan jag kom i säng. Sov riktigt, riktigt bra. Och döm om min förvåning när jag och Ville vaknade i morse och gick upp var klockan HALV TIO! Pojken som inte sover, sov längre än längst. Och så snö ute på det! Det är faktiskt lite märkligt när första snön kommer innan alla löv fallit.

Julius och Otto hade underhållit sig själva medan jag och Ville sov. Förmodligen med ettlångt TV-tittande men när vi kom ner var det ett avancerat kojbygge i soffan. Otto är så fantastiskt nöjd när han får leka med storbrorsan.

Hade lovat grannen att släppa ut hönorna och ge dem mat. De var mycket skeptiska till snön, tog sig en liten tur utanför hönshuset för att sedan återvända in till värmen igen. Precis som jag. Det känns trevligt med snön när jag sitter här inne och tittar ut.

Bättre

Vilken tur jag har! Efter gårdagens lågvattenmärke har jag idag haft tre fina vänner på besök idag. Vänner och kollegor och vi pratade jobb över frukost över till lunch, över till eftermiddag! Jag hade kunnat tjattra minst fyra timmar till. Jag har fått älta mina eländiga dagar, jag har fått ny energi. Men jag ska försöka att vara lite snäll mot mig själv de närmaste veckorna. Inte ge ut mer energi än jag egentligen har.

Lågvattenmärke

Är mitt i en jobbsvacka och den är djup. Det är det enda jag säkert kan säga om mitt jobb. Går det bra ett tag är det bara att invänta kallsupen, för den kommer alltid. Idag önskar jag mig ett annat jobb där varken jag själv eller andra för den delen bedömer resultaten. Och där de beslut jag fattar inte påverkar enskilda individer.

Är det inte typiskt?

De få morgnar då Otto och Ville faktiskt sover fast klockan är efter 06.30 så måste man väcka dem! Idag har vi firat Ebba på 12-årsdagen. Virkböcker, örhängen, en dag på stan med biobsök och välja en ny matta till rummet. Samt en present vi inte fick tag i.

Grymmast av alla!

Det kändes jättemysigt att ha sällskap med sig idag till Lidingö. Jag var inte alls peppad, blev väckt redan 05.40 och hade en mage som inte alls kändes helt hundra. Iväg kom vi i allafall och väl på plats vid niotiden kändes det bättre även om det var rysligt kallt. Jag blev nervös av helt fel anledningar. Först för att hitta rätt, sedan för att hitta parkering och till sist för att vi inte kommit ihåg säkerhetsnålar. Allt löste sig givetvis.

Ebba som från början verkat tycka att det här skulle bli en kul utflykt bleknade och tystnade allt mer ju närmre hennes start vi kom. Alla i hennes startgrupp hade tights och klubbtröjor. De sprang koordinationslopp kors och tvärs över startfållan. Jag blev alldeles kall i hjärtat. Vad har jag lockat in min tjeja på? Jag som trodde det skulle vara ett motionslopp även för småtjejer men det här kändes närmare elitsatsning. Hon har tränat relativt flitigt men började ju att springa i april. Ingen fartträning heller, vi brukar spurta sista biten hem och en gång har hon kört backintervaller med mig. Tänk om hon kommer sist och aldrig vill ta ett löpsteg mer!

Lite släppte min ångest när vi värmde upp. Jag sprang med och peppade och sedan sprang hon några snabbare vändor och det såg fint ut. Hållet som hon fick direkt gav med sig. Startskottet ljöd och hon försvann i slutet av klungan i sina gympabrallor och t-shirt.

Jag gick och ställde mig vid mål. Blev ändå nervösare när jag hörde speakern säga att tjejerna i F12 brukade springa runt 11 min (3 km) Herregud så snabbt, där ligger man i lä. 11.29 sprang vinnaren in. Sedan kom det flicka efter flicka och minutrarna tickade iväg. Den vinnande pojken i 1,7 km klassen efter kom. Och sedan kom hon! Och spurtade! In i mål på 16:15. Grymt. Jag är så jäkla stolt.

Det visade sig att hon fått håll och gått en bra bit av loppet och att hon spurtade så på slutet att hon fick illamåendekänsla efter målgång. Till att börja med kom upplevelsen på topp 10 av de värsta sakerna hon gjort i hela sitt liv. Men när vi gick och kollade resultatet och såg den fina tiden och att hon kommit på 93:e plats av 141 då vände det. Samt att hon hade placerat sig lika bra eller till och med bättre bland 97:orna. Och att hon inte hade blivit sist av killarna i P12 heller om hon nu mot förmodan skulle sprungit med dem. Just nu låter så här här: Nästa år då ska jag ha som mål att inte gå någonstans!

Legobygge

Julius har varit sjuk sedan förra tisdagen. Nu börjar han pigga på sig men har fortfarande huvudvärk. Idag var det dessutom friluftsdag så det kändes rätt att han fick vara hemma en dag till. Otto och Ville har också varit hemma. Dagen har flutit på bra, alla har för det mesta varit nöjda och glada. Ville har målat, de har som sagt byggt med Lego och dessutom varit ute och cyklat en sväng. Det börjar verkligen bli höstigt nu. Blåsigt och kallt.

Så där härligt trött

De två senaste veckorna har nästan bara varit jobb. Idag återhämtningsdag och ett tempo som är slöare än slöast. Jag behöver det. Behöver bara vara. Bara vara innebär ändå dammsugning, tvätt och laga mat till barnen. Gå till biblioteket, handla och fixa. Men nu tänker jag gå ut med en kopp kaffe.

Efter söndagen har min drömvärld befolkats av katastrofer. Jag har flytt från ett eldhav i en tunnelbana, försökt rädda Ville från att ramla ner från ett hopptorn utan bassäng under, bland annat. Jag har vaknat glad över att det bara varit drömmar och inte verklighet.

Efterspel

Jag valde Mårrankoppen till kaffet imorse innan jobbet. Så här i efterhand känns det nästan som ett omen. Resultatet av morgonens förhoppning blev kris och katastrof. Så kan det också bli.

Nej vad dåligt

Dagens jobbardag ska banne mig bli bättre än gårdagens. Jag gjorde jättedåligt ifrån mig och är fortfarande riktigt arg över det. Det får bli en väckarklocka. Jag kan så mycket bättre. Men ibland blir jag väldigt påverkad av min omgivning och har svårt att stå på mig. Fast jag ska inte skylla ifrån mig. Attans.

Utflykt förra veckan

Nöjd 9-åring i söndags