Repris

Ny förkylning. Otto har hög feber och har varit helt utslagen idag. Han har hållit Stefan vaken i princip hela natten. Ville hade stöknatt, så jag hörde en del av halli-hallåt. Tur att vi har haft mormor-support här hemma idag.

Döden, döden

Tänker jag på en del faktiskt, fast jag är mitt i livet. Men så kan det vara. Så här vackert kan det också låta.

Hur fort blir lönnarna gula
Som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Stig Dagerman

Höstutflykt

Fantastiskt väder idag när vi bestämt oss för att äntligen göra en utflykt.

Korv är gott! Till och med pinnbrödet blev bra!

Vi vilar upp oss inför den kommande veckan. Ville har däckat i min famn, det är tröttsamt att vara på upptäcksfärd...

Uppdatering

Imorgon blir det spännande då kommer Trädgårds-Johan hit. Dränera eller inte? Inatt har jag fått sova, solen skiner och det känns mycket bättre förstås. Har börjat läsa: Det räcker inte med kärlek av Jenny Lexhed. Det ger perspektiv på tillvaron om man säger så.



Planer för dagen? Röja, tvätta, vara ute så mycket som möjligt. Inga märkvärdigheter men struktur och ordning får mig att må bra...

En vaknatt per vecka

Det är tydligen det som gäller just nu. Minst. I alla fall känns det som jag aldrig hinner sova ikapp. Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt för Ville att sova. Det är fruktansvärt frustrerande. Och eftersom lagen om alltings jävlighet verkar gälla så inträffade den här vaknatten när Stefan var tvungen att åka till jobbet, en dag när Otto ska vara hemma och en dag när vi har ärenden att uträtta, några som inte kan avbokas eller skjutas på.

Som grädde på moset är Ville lika trött som jag men vägrar sova (fortfarande) och vill absolut bli buren. Otto kissade ner Ebbas säng medan jag försökte natta Ville. Nu ger jag upp, han får ha blöja tills han blir fem eller nå´t. Bägge har mest skrikit i omgångar sedan jag gick upp vid åtta. De agerar ut hur jag känner mig. Nu är det lite lugnare sedan jag parkerade Otto framför en film i soffan, har i alla fall lyckats få i mig frukost.

Jag undrar hur många sådana här inlägg jag har skrivit.

Neuropsykiatri

Jag beställde böcker från Adlibris för ca en vecka sedan och idag skulle jag äntligen få dricka en kopp kaffe och titta i en alldeles fin ny tärdgårdsbok som jag funderat länge på om jag skulle investera i eller inte. Hur som helst, jag nattade Ville, kokade kaffe, öppnade bokpaketet. Tadaaaa! Ingen trädgårdsbok, ingen bok till Ebba, ingen bilderbok till Otto. Nej, jag fick hem Klinisk neuropsykologi, Psykiatriboken och Dynamisk Psykiatri av Johan Cullberg. Säkert jättebra böcker, den sistnämnda har jag faktiskt läst (men inte köpt) men inget jag är sugen på att läsa just nu.


Jag undrar vad den människa som väntar på sina kursböcker tycker om att få Kenta och Barbisarna samt Trädgårdens rum?

Mer Ville

Måste skriva för att komma ihåg för nu går det undan. Han går mer än han kryper och det börjar gå snabbt. Går efter de andra för att se om det är något kul på gång. Han studerar intensivt. Idag lekte Otto med en leksakshammare och bankade och då gick han dit och satte sig bredvid, nära, nära och bankade han med, fast med stekspaden av plast. Tittade på Otto och härmade. Sedan blev han av med stekspaden och då blev han jätteledsen. Jag såg till att ha fick tillbaka den och då blev han glad igen. Inga märkvärdigheter men det börjar redan nu. Kärlek och rivalitet mellan bröderna bus.

Tvåsover för tillfället, vaknar relativt tidigt vid halvsju ungefär och är gangstertrött redan vid nio. Sover ca 2 timmar och sedan en kortis på eftermiddagen när jag går och hämtar Otto.

Sånt här kan inte rimligtvis vara intressant för någon annat än för min närmaste familj men det har varit så varje gång, jag tror jag kommer ihåg hur det var och när de kunde ungefär vad men ack så lite som sitter kvar. Nu finns det i alla fall här i bloggen.

Vad ska BVC-tanten säga?

Jag gav Ville en morot att gnaga på, blev upptagen med Otto ett ögongblick... Hörde något bakom min rygg och vänder mig om.... Blivande knivkastare kanske?

Velig

Om jag gör något "vettigt" när Ville sover blir jag irriterad på mig själv, för det är ju min enda tid på dagen som är bara min. Å andra sidan om jag som idag bara läst tidningen och druckit kaffe och inte gjort något vettigt alls, blir jag stressad över det. Suck!

Under av alla under

Jag undrar om Otto är på väg ur värsta 2,5 års fasen in i något nytt? Det har varit en sån kämpig vår och sommar. Nu i efterhand känns det som det har varit konstant gnäll, klagan och tandagnissel och det är förstås inte sant. Men det har varit tungt och jag har hela tiden kämpat med dåligt samvete och skuld, känt att jag blir galen och jag räcker inte till. Jag räcker inte till att vara mentalt närvarande för de stora och samtidigt ta hand om de små, som har ett stort fysiskt behov av mig. Att känna att man gör ett dåligt jobb, det fräter och gnager.

Och nu! Nu leker han en hel del själv! Är samarbetsvillig när vi ska iväg någonstans, klarar av kisseri utan allt för många olyckor. Pratar, pratar, pratar. Är någorlunda schysst mot Ville. Visst faller han tillbaka i gamla spår precis som jag och visst blir han jättearg och ledsen på syskonen när han inte får vara med men det är en annan kille. Han är nöjd med tillvaron just nu. Och plötsligt blir allt så mycket enklare.

Otto har två konversationsfraser. De använder han alltid när han vill ha kontakt och inte precis vet vad han ska säga. Nummer ett:
- Det är mycket fint väder idag.
Nummer två:
- Hur mycket är klockan?
Imorse när han stapplade upp ur sängen, (han har alltid bråttom att komma ner för trapporna och kolla läget) då blev det följande kombination:
- Det är mycket klocka idag mamma!

Nattlig cirkus

Inatt tror jag Ville har tagit priset helt. Vi har varit vakna han och jag mellan halv tolv till halv fyra på ett ungefär. Jag som i min enfald hävdat att barn sover om man själv sover. Jag har uppenbarligen inte förstått någonting som vanligt! Med Ville, med fjärde barnet har jag börjat smyga på tå, nattar, nattar och nattar. För det minsta hans sömnrytm störs så vaknar han och somnar inte om.

Dessutom är det Ottos hemmadag från dagmamman idag och det finns inte en möjlighet i världen för mig att sova igen, så Stefan fick åka till jobbet vid 10 när jag vaknat. Så nu får det bli skilda sovrum igen ett tag. För jag klarar inte att ta bägge barnen på nätterna och inatt var Otto anledningen att Ville vaknade. Eftersom Stefan har sömnproblem så hade det varit fint om jag kunnat ta bägge men Ville har en extrem mammaradar på nätterna. Han känner med automatik om jag försvinner och vaknar inom några minuter.

För övrigt har helgen varit bra. Födelsedagskalas i dagarna två för Julius. Han har varit väldigt nöjd, både med firande och sina presenter. Hans bästa födelsedag hittills.
- Fast förra julen mamma, den var inte bra...
- Nähä, varför då?
- Då fick jag inget som jag ville ha... Bara en kälke och stålmannen...

(Vilket inte är sant... naturligtvis...)

Tillräckligt mycket kärlek

Jag sa godnatt till Julius ikväll och passade på att fråga: Får du tillräckligt mycket kärlek i ditt liv?
- Jaaaa dååå. Men du då mamma? Får du tillräckligt mycket kärlek?

Underbara unge, Det är ju precis det jag får.

Ville-uppdatering

Nu är han nio månader, den lilla rackaren. Och som minnesanteckning till mig själv, för åh vad fort jag glömmer, så here goes:

• Han gillar att krypa runt och upptäcka saker. Favoritrummet är arbetsrummet (papperskorgen) och badrummet på nedervåningen. Uppe gillar han sitt eget och Ottos rum.
• Han går lite men kryper blixtsnabbt. Går en sisådär 8-10 steg.
• Dansar till musik, står och gungar, älskar det!
• Glömde att nämna att "tvättstugan" är jättekul, speciellt Tootickis matskålar. Kattmat är gott!
• Sover helst inte. Sover en gång om dagen bara just nu. Fast det kan bero på att han är förkyld och eländig.
  
  

Bilen är såld!

Äntligen! Får man väl lov att säga, det tog sin tid. Så nu är guldbilens tid förbi... För övrigt är Ville sjuk igen, den här gången en riktigt rejäl ögoninfektion, förmodligen lite ont i öronen och feber. Inte kul. Men så länge Otto håller sig på benen är jag glad. Andra nyheter är att jag grävt upp alla syrenplantor eftersom de inte gillar att stå i vatten. Det är rejält blött på tomten igen så nu blir det nog dränering i alla fall. Det känns inte som torka är framtidsscenariot direkt, snarare motsatsen. Den här helgen har vi inte gjort något speciellt och igår formligen vräkte regnet ner hela dagen. Och snart fyller Julius 7...

Kalvstek tur och retur

Ebba skulle på utflykt till Skansen i onsdags med klassen. Jag var så duktig att jag fixat pannkakor till henne. För pannkakor är riktig skolutflyktsmatsäck... Dessutom fick hon med sig äpple, morot och rabarbermuffins. Fast nu hade vi som vanligt bråttom på morgonen. Jag tog en burk i kylskåpet och packade väskan. Vad jag packade ner? Jo, resterna av Stefans söndagsstek. Kalvsteken följde med till Skansen. Inga pannkakor. Hon var rätt hungrig när hon kom hem. Tur att jag inte packade ner surdegen i alla fall.

Sova dåligt, sova lite, sova inget

Idag har Ville bara sovit en gång... Och Otto inte alls. Svårt att sova hos dagmamman, han kommer inte till ro. Och inatt har det varit spring. Två gånger har jag sovit inne hos Otto, för när jag går dit somnar jag alltid och vaknar av att Ville saknar mig i vårt sovrum och ylar. Första gången Otto vaknade var klockan 12, nästa gång var klockan 5. Då var han nere och letade efter mig och hade plockat till sig ett äpple som han absolut skulle äta. Summa sumarum var att han trött redan när han gick upp imorse klockan halv sju. Och eftermiddagen här hemma har varit kaosartad. Rena farsen. Imorgon hoppas jag verkligen att han sover.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu sover de sött bägge småvildarna sedan klockan halv sju. Ebba sitter jämte mig och gör en fin kalasinbjudan till Julius 7-årskalas. Jag tycker att det är tråkigt, hon tycker det är kul, så det är perfekt. Vi hoppas på fint väder så vi kan ha kalaset ute, grilla korv och leka.