Första dagen

Det var segt att gå upp imorse... Ville är fortfarande hostig och har underhållit mig under natten. Och första jobbdagen har varit lite gott och blandat. Trevligt att få löneförhöjning, träffa jobbarkompisarna och komma igång att arbeta så smått. Mindre trevligt att inse att arbetsbelastningen kommer att bli grym. Mindre trevligt att få en p-bot första dan på jobbet! Grrr. Och jag försökte verkligen undvika det till varje pris. Det är inte lätt att hitta en personalparkeringsplats klockan 9. Och personalparkeringen kunde jag inte stå på innan utan fick betala på vanlig. Så jag betalade vanlig parkering i 2 timmar = svindyrt. Aktiverade mitt jobb-ID, köpte månadskort på parkeringen och parkerade om bilen på "nästan" laglig plats. Eftersom det inte fanns någon annan plats. Stor suck. Det blev en dyr parkeringsdag. Kunde lika gärna stått kvar utan att betala alls och fått bara boten. Nu ska jag se om jag orkar repetera CTG-kompendium och HLR-kompendium. Näää, skulle inte tro det, jag har varit på benen sedan klockan 05, så nu är det natti. Ikväll har jag dessutom varit på teater som Ebba spelade med sin klass. Några gäspningar blev det allt. Just det, jag måste lägga sommarschema från 1 juni till 19 september också! Hepp!

Sista dagen

Imorgon är det jobb. Jag har hittat jobbskorna, jobb-ID och namnbrickan. Helt otroligt nog visste jag på ett ungefär var grejjorna låg. Jag har hunnit med ungefär 50% av det jag tänkte idag och jag har också hunnit med att springa en sväng ikväll. Så nu är jag trött i benen och sängen kallar.

Vecka 17

Så här var Julius vecka enligt vad han själv skrivit i loggboken:

Det var roligt att ha mattefestival. Jag har lart mej att skriva betre.

Jobbhelg hemma

Jag är ingen mittemellanmänniska. Jag jobbar på att vara lagom och bland dem som känner mig ytligt tror jag att jag kan framstå som både lugn och välbalanserad. Men så är det ju inte, skrapa lite på ytan...

I helgen har jag slitits mellan hopp och frustration här hemma. Tänka att det finns så mycket att göra och så lite tid! Och så började helgen med att Otto i fredags hostade non-stop hela dagen. Det drev både honom och mig till vansinne fast det helt klart var mest synd om honom. Till slut provade jag att låta honom gå ut och leka fast han var sjuk "på ögonen" (glansig, ingen feber) och då hostade han så mycket så han kräktes. Stackarn. På lördagen var det Villes tur att däcka i feber. Så precis när han repat sig efter förra vändan vid påsk och börjat äta igen och vara sig själv, så åker han på e ny omgång. Och slutar ofelbart att äta. Så vad har vi genomfört under helgen? Jo, Stefan har tvättat och oljat altanen, vi har flyttat komposten, planterat pilrundeln och flätat (Stefan). Alla syrénbuskar som fått övervintra i kökslandet har kommit på sina rätta platser. En schersmin har flyttats, den andra får vänta lite till. Min lilla häggmispel har också fått byta plats och ta över efter flädern som dött efter alla vedermödor.

Kökslanden har börjat ta form igen även om finputs kvarstår. Men oj, vad jag hade velat göra mer. Stefan har stått för det mesta av arbetet och jag har mest tagit hand om det vardagliga-måste-göras-slitet samt den febriga Ville. Fast jag har hunnit beundra blåsippan som klarat flytten in på vår tomt (jag vet att den är fridlyst men hade jag inte flyttat den hade den döden dött under grannens husbygge) och så har jag flyttat hit vitsippor och midsommarblomster. Blåklint som jag tog plantor av förra året kommer snällt tillbaka nu. Men annars så är jag hiskeligt dålig på att identifiera vad som växer i ängen. Förutom alla maskrosor som borde tas om hand.

Imorgon är tanken att jag ska så morötter, svartrötter, dill, persilja, sallad och sätta lök. Förmodligen hinner jag endast med en bråkdel. Imorgon är för övrigt sista dagen som jag är föräldraledig på heltid. Tisdag morgon är det rise and shine klockan 05.00. Det ska bli intressant att se om Ville klarar av att fortsätta sova utan mig eller om han också går upp då.

Hemma hos oss

Springa, sprang, sprungit

I onsdags spelade Julius match uppe på IP. Då passade jag på att springa 5 km spåret. Jag vågar inte köra längre för knänas skull, det är bättre att skynda långsamt. Hur som helst så var det jätteskönt. Underbart underlag jämfört med att springa landsväg och så härlig vårkväll med fågelkvitter. Nu har jag bokat tid för att gjuta inlägg till skorna och så hoppas jag att jag kan börja springa längre sträckor. Men fram tills dess får det bli e 5 km per vecka har jag tänkt. Och så kompletterar jag med cykling, ett pass på gymmet och ett pass själv ute.

Hjälpa till...

Hoppsan hejsan

Igår kom grävgubbarna och började slakten av framsidan. Idag har vi varit och beställt kantsten, skiffer och betong och slipers som kommer på fredag. Jag är lite orolig över att grävgubbarna inte ska fatta hur jag tänkt. Den ene (som visserligen bara kan grävning och har tagit med sin kompis som kan det andra) tyckte att vi kunde lägga vår kompost under för att fylla ut när vi ska höja upp på vissa ställen. Sedan parkerade han glatt grävskopan (när jag nattade barn) PÅ MIN ÄNG! MITT SKÖTEBARN! Där alla ängsblommorna ska försöka ta sig upp! I mitt trötta och mentalt labila tillstånd (jag vill inte ens berätta om gårdagen) så blev jag nästan mordisk trots att jag verkligen vill att de ska komma hit och fixa till! Grannen som hörde hur jag orerade påpekade försynt att så hade nog han också tänkt! Jag kan i och för sig förstå att ängen i nuläget verkade som en bra parkeringsplats, för den ser inte mycket ut för världen just nu.

Så nu ska det först grävas upp halva trädgården sedan ska det anläggas både det ena och det andra men jag struntar i springbrunn och stenbänk just nu (skojar bara ifall ni inte förstod det). Och sedan blir det vårt jobb att så igen och fixa till ytfinish. Jag är dock väldigt glad att grävkillens kompis övertalade Stefan att de skulle lägga plattor och skiffer också. Vi har så mycket ändå vi ska göra i sommar och den biten har gnagt lite i mitt bakhuvud.

Inatt var det för övrigt -8 grader hos oss. Stackars stelfrusna dahlior säger jag bara. Tiden får utvisa om täckningen av dem räckte eller inte. Tooticki var mycket konfunderad när jag släppte ut henne imorse. Hon gick några varv i de grävda gångarna och sniffade och sedan gav hon sig av på jakt förmodar jag.

Nu kör vi!

Mer påsk

Jag glömde ju att skriva om det som varit bra... Bäst att bli lite mer muntergök! Innan Ville blev sjuk sprang han omkring på Vilan och upptäckte allt och var hur nöjd som helst. Otto lekte mycket med storbarnen och hoppade massor med studsmatta. Påskharen kom på besök och det blev äggletning. I solsken med glada barn, lagom svårt i år. Inte som förra året när Ebba gick i snöstorm och grät och letade efter sitt ägg som var gömt på ett alldeles för svårt ställe. Ebba och Julius har lekt pokemon-fantsi-lekar och pysslat och haft kul.

För övrigt har vi faktiskt världens bästa katt, tycker jag. Så lättsam. Följer med utan så mycket jam på lång bilresa (hon har iofs inte så mycket att välja på) klarar av att släppas ut och håller sig med ett lagom litet revir i trädgården och är sams med farmors katt. Släpps ut samma morgon som vi ska åka men låter sig snällt fångas in när det är dags att åka hem. Lite kul är det att vi har fått en ny matta i vardagsrummet som vi la ut när vi kom hem. Den har hon verkligen invaderat. Jag antar att den måste gnos in med hennes lukt.

Fixardag

Nu är vi hemma igen efter påskfirande. Haft underbart väder som alla andra men lite solförmörkelse pga Ville har varit sjuk. Vi andra har varit hängiga och orkeslösa. Så jag vet inte om jag är så mycket piggare än innan påsk. Semester i all ära men jag tror att jag just nu föredrar min gamla vardag. Fasta rutiner, det är grejjer det! Det är egentligen fantstiskt att trivas bra med vardagen eftersom det ändå oftast är just vardag.

Idag har jag äntligen ringt jobbet. Känns mycket bättre nu, jag börjar bli taggad för att börja jobba igen, inte bara jobbigt som innan. Dessutom har jag bockat av en hel del på att-göra-listan, bland annat ringt till sophämtningen och beställt soptömning var 14:e dag. Eftersom vi komposterar och källsorterar blir det inte så mycket sopor. Jag blir alltid löjligt nöjd när jag verkligen prickar av saker på min lista!

Ville är helt galen efter sin feberperiod i påsk. Idag har han visserligen börjat äta lite mer men jag skojar inte när jag säger att det är minst 2 veckor sedan han åt ordentligt. Och humöret blir naturligtvis därefter. Han skriker och gormar och så fort det blir fel kastar han sig baklänges eller trillar ihop i en hög på marken. Klättra orkar han fortfarande göra dock. Till slut när han inte ätit på hela dagen så blir jag smått desperat. Ät snälla barn, vad som helst! Russin, liten bit Digestivekex, lite banan eller kanelbulle? Onsalakorv? Sött och salt funkar ok, då har han ätit lite. Tur att BVC inte är så inblandade i mitt liv längre.

Test

En lite beskrivning......

Klättra stege

Farmors trädkoja

Snart är det inte bara påsklov

Utan också påsk. Skönt, för herregud vad jag slavat här hemma idag och igår. Tänk att få sitta ner utan en massa måsten hela tiden, slippa planera framåt och ha logistiken klar. Det är ingen rast och ingen ro förutom en liten mikropaus här och där. Ville sover visserligen sin 1-1,5 timmar men igår och idag har det då varit dags att laga lunch och fixa mellanmål till alla barn. Och när han är vaken måste jag vara på alerten för han är överallt. Koppel och staket hade varit på sin plats.

Ebba och Julius har haft kompisar här och jag har stått för en del markservice. Igår lekte 9 barn i sandlådan,visserligen inte alla på en gång och med åldersspann från 1,5 till 10 år. Först skickade jag iväg dem på utflykt men det slog inte eftermiddagens sandlådelek. Det byggdes kulbanor, bakades kladdkakor och gjordes mögelost, kördes med lastbilar och grävskopor och lektes vattenlekar.

Idag har det inte varit lika många barn här men det har ändå varit full fart med tvätt, plock, laga lunch och middag, disk, plock och åka iväg och klippa Ebba och handla. Otto fixar att följa med på lite längre handlingsturer nu. Utan skrik och bråk eller försvinnanden och rulltrappefärder alldeles själv. Idag hade jag visserligen glassmutat honom men det hade nog kunnat funka ändå. Istället var det Ville som ledsnade, lyckades åma sig ur knäppningen i vagnen och försökte slänga sig över sidan och ner.

För egen del lyckades jag hinna omskola lite plantor idag, vilket var ett måste om de ska överleva en påsk utan passning. Jag har trötta ben ikväll och ett trött huvud också känner jag så nu får det räcka för idag.

Finnar, pilates och vårshopping bland annat

Man får vad man ber om? Är det så? För ett tag sedan tittade jag mig i spegeln och tänkte: Nu är jag 37 år nu har jag slutat att få finnar! Och kände mig nästan lite nostalgisk och väldigt gammal. Håhåjajaja ungefär. Och ips vips tyckte kroppen synd om mig och tänkte att så kan vi ju inte ha det! Lite finnar måste hon få återuppleva. Så i en månads tid har jag nu varit superfinnig! Nu är jag INTE nostalgisk längre.

För övrigt hade jag Pilates-återbesök i veckan. Jag har blivit starkare, hurra! Mindre ont hurra! Och kom hem med tyngre varianter på alla övningar. Jag kände det när jag arbetade i trädgården igår att jag är starkare och att jag kopplar på magen när jag gräver tex. Automatiskt nästan. Häftigt.

Igår åkte Stefan iväg med Julius och handlade. Är det inte helt fantastiskt att Ebba och Julius kan ha sina skor från förra året! Det har väl aldrig hänt förut! De köpte i alla fall fotbollsskor till Julius, utebyxor till småkillarna, gympaskor till Otto, T-shirts, huvtröjor och en alldeles ny fotboll! Idag är det Ebbas och min tur att åka iväg. Jag behvöer verkligen en vårjacka. Förut kunde man klara av alla handling på en dag men nu har vi delat upp det. Stefan är bäst på att handla skor och vettiga utekläder. Jag handlar bäst till Ebba. Ingen av oss vill i nuläget handla med småkillarna i släptåg även om jag försökte lura Stefan att ta med sig Otto igår.

Otto hade förstås roligare hemma. Han lekte med sina tjejkompisar, cyklade och grävde och de sprang från hus till hus. Nu kan man släppa honom på ett helt annat sätt än förra året. Han åt korv hos bägge grannarna igår, så man kan nästan säga att han är mer bortbjuden än vad jag är. När han hjälpte mig att gräva igårkväll kom han med en hink lera som skulle vara mat åt älvorna! Och nu är det faktiskt roligt och görbart att ha honom med och hjälpa till. Jag tror vi ska odla tillsammans i år. Han älskar blommor säger han den lille poeten!

Men vilken dag!

Vi har varit ute hela dagen! Det bara går inte att vara inne när det är så mycket vår ute. Ville och Otto har varit saliga, snoriga och geggiga och det är som det ska. En morgonpromenad med smånissarna i skogen, sedan har vi hängt på tomten och i sandlådan. Otto har lekt med bästvännen E. Och de har verkligen lekt. De avslutade dagen här hemma med fantsilekar på övervåningen. Ville letar upp alla vattenpölar och hålor. Gräver, plaskar och kastar stenar. Fick syn på grannkillen som är dryga halvåret äldre och blev förthust. Det finns gott om blivande lekkompisar förutom storbrorsan. Jag har gått runt i trädgården och funderat på allt jag vill göra. Och konstaterar att alla pionerna utom buskpionen och Sarah Bernhardt har överlevt och skjuter fantastiska röda skott. Lycka!

Som grädde på moset har jag tränat ikväll. Cykling med supertysken. 45 minuter ren och skär plåga ifall man ger sitt yttersta vilket jag inte gjorde idag. Hans upplägg är att öka på motstånd litegrand hela tiden, varva sittande och stående utan att plocka bort. Efter 30 minuter en liiiten paus för att ta av lite motstånd (med betoning på lite) och så intervaller på slutet men då skalar man av motståndet allteftersom. Jag snittade ikväll på 75% av maxpuls, mot vanliga 85%. Tog det lugnt pga förkylningen och de något mosiga knäna som jag dragit på mig. Men det kändes bra, så knäna föredrar tydligen spinning framför att springa.

Bästa cykellåten ikväll på passet. Förutom tonårsminnen från gymnasiet är det roligaste med den här låten, tjejen som ringde in till en radiokanal och berättade att hon alltid trott att de sjunger: Borta under granen!

Att fota ett kvicksilver

Våren, våren

Bra start

Otto var nöjd imorse. Och ville konversera. - Vilken god gröt du har lagat mamma! Faktiskt. Fantastiskt god!

Gosing. Halvkall havregrynsgröt som Stefan lagat på mogonkvisten och som stått i en timme på köksbänken och väntat. Men den får helst inte värmas för: Jag gillar kall gröt mamma!