Nu är julmaten nästan slut. Skönt att det blir lite vardagskänsla igen. En platta på spisen (som ju gick sönder lagom till jul och reparatören kommer den 7:e)fungerar om man gör precis rätt, vilket jag nu har lärt mig.
Nu väntar bara ett fläskigt nyårsfirande som jag ännu inte fått grepp om eftersom jag jobbar. Jag förlitar mig på den hemarbetande maken som har planerat och fixat. Helst skulle jag vilja ut i snön och frosten och springa långpass men på programmet för dagen står arbete och innan dess ska jag försöka bidra med något till nyårsmenyn samt klippa mig.
onsdag, december 30, 2009
söndag, december 27, 2009
Nattning från hell
Ville har helt fått fnatt. Så här i efterhand kan jag nog säga att det har kommit smygande under hösten. Nattningarna har tagit allt längre tid, allt fler procedurer har inkluderats. Han har legat vaken också efter att vi har nattat, ibland upp till en timme. Så bestämde vi för ett tag sedan att skippa middagsvilan för att få honom att somna lättare på kvällen. Men det orkar han inte varje dag, utan vissa dagar behöver han sova igen. Så då blir det olika rutiner, olika dagar. Att ha varierande rutiner verkar fungera mycket dåligt. Så kom julen uppe på det och på julafton ville jag i alla fall inte ta någon konflikt eftersom jag hade större lust att ägna kvällen åt att umgås med våra gäster. Vi försökte lägga honom men gav upp och lät honom stanna uppe så länge han orkade och lite till. Och någonstans där gick det väldigt snett. Efter julafton har det varit illvrål så fort nattning kommit på tal. Det går heller inte att lämna honom, då springer han genast upp och kommer efter. Just nu har jag nattat i 45 minuter och han är fortfarande arg. Ligger visserligen ner och jag sitter i dörröppningen och väntar. Det är avancemang, innan dess har jag efter saga och sång suttit bredvid honom i sängen eftersom han vägrat att ligga ner annars. Nu ska jag ta och natta Otto och Stefan få ta över Ville. Tur att man inte är ensamstående i alla fall.
Det bästa med julmaten
Jag behöver inte planera några middagar. Vi äter fortfarande julmat i kvadrat. Hurra!
Summering av julen 09
Mycket mat. Som vanligt tycker jag att laxen och sillen är det allra godaste. Skinka och Jansson kan jag nästan vara utan. Julköttbullar gick åt som smör i solsken bland barnen.
Mycket presenter. Min bästa har jag skrivit om. Julius var mest nöjd med att återigen få en helg med Anders. Favorit i repris. Ebba var nöjd med alla presenterna men bäst var nog att få följa med morfar till Paris i sommar. Ville och Otto leker med allt de har fått. Otto tycker att alla presenterna var bäst. Största grälet rör nog Ottos födelsedagspresent - ett flygplan med passagerare. Ville tycker att det egentligen är hans. Stefan var inte nöjd med att få en bakplåt och en pepparkvarn av mig när jag fick en Garmin. Jag tycker att det är fint att han håller sig i köket :) Bästa presenten för hela familjen var pingisbordet vi köpte på blocket. Vi har ställt det i garaget och har en liten fläkt där som man får sätta på en stund innan så man inte fryser till is.
Lugnet och ron infann sig igår eftermiddag. Nu ska vi ladda om och planera inför nyårsfest. Även det kräver sin planering. mycket logistik eftersom jag jobbar två dagar innan nyårsafton och då har alla gäster och "barnlekare" åkt hem.
Mycket presenter. Min bästa har jag skrivit om. Julius var mest nöjd med att återigen få en helg med Anders. Favorit i repris. Ebba var nöjd med alla presenterna men bäst var nog att få följa med morfar till Paris i sommar. Ville och Otto leker med allt de har fått. Otto tycker att alla presenterna var bäst. Största grälet rör nog Ottos födelsedagspresent - ett flygplan med passagerare. Ville tycker att det egentligen är hans. Stefan var inte nöjd med att få en bakplåt och en pepparkvarn av mig när jag fick en Garmin. Jag tycker att det är fint att han håller sig i köket :) Bästa presenten för hela familjen var pingisbordet vi köpte på blocket. Vi har ställt det i garaget och har en liten fläkt där som man får sätta på en stund innan så man inte fryser till is.
Lugnet och ron infann sig igår eftermiddag. Nu ska vi ladda om och planera inför nyårsfest. Även det kräver sin planering. mycket logistik eftersom jag jobbar två dagar innan nyårsafton och då har alla gäster och "barnlekare" åkt hem.
lördag, december 26, 2009
Jag måste ha varit snälll i år
För tomten kom med en julklapp som jag gått och tjatat om men egentligen är lite för mycket. Jag fick en GARMIN 405! Tjoho, nu vill jag bara komma ut och springa!
Att det är lite för mycket baserar jag på att jag inte precis är någon toppelit-motionär. Ungefär som när någon som inte kan rida kommer med splitterny, fin utrustning och häst men inte kan utnyttja vare sig hästens potential eller leva upp till de snajdiga kläderna. Hur som helst är jag toknöjd. Har suttit och läst manual och väntar på att batteriet ska laddas.
Sedan finns det ett litet men. Garmin är tydligen bara kompatibel eller hur man nu ska uttrycka det med Windows eller på en Mac. Jag råkar leva med en man som absolut hatar Windows monopolet. Eftersom han står för datakunskaperna i familjen och datorerna, så får jag bara använda opensource. Jag kör Linux - Ubuntu sedan två år tillbaka. Det funkar jättebra men är alltså inte förenligt med den programvara som ska intstalleras från Garmins hemsida. Maken har en Mac men den är ju hans jobbdator och inte tillgänglig när jag vill. Efter mycket mutter igårkväll från både min och hans sida kan jag nog få låna en dator som har Windows tillfälligt. Rent principiellt tycker jag att han har alldeles rätt men jag är inte så renlärig, så när det stör eller inte funkar i vardagen för mig, då blir jag sur och irriterad för att det ska vara så krångligt.
Att det är lite för mycket baserar jag på att jag inte precis är någon toppelit-motionär. Ungefär som när någon som inte kan rida kommer med splitterny, fin utrustning och häst men inte kan utnyttja vare sig hästens potential eller leva upp till de snajdiga kläderna. Hur som helst är jag toknöjd. Har suttit och läst manual och väntar på att batteriet ska laddas.
Sedan finns det ett litet men. Garmin är tydligen bara kompatibel eller hur man nu ska uttrycka det med Windows eller på en Mac. Jag råkar leva med en man som absolut hatar Windows monopolet. Eftersom han står för datakunskaperna i familjen och datorerna, så får jag bara använda opensource. Jag kör Linux - Ubuntu sedan två år tillbaka. Det funkar jättebra men är alltså inte förenligt med den programvara som ska intstalleras från Garmins hemsida. Maken har en Mac men den är ju hans jobbdator och inte tillgänglig när jag vill. Efter mycket mutter igårkväll från både min och hans sida kan jag nog få låna en dator som har Windows tillfälligt. Rent principiellt tycker jag att han har alldeles rätt men jag är inte så renlärig, så när det stör eller inte funkar i vardagen för mig, då blir jag sur och irriterad för att det ska vara så krångligt.
tisdag, december 22, 2009
Lågpulsträning i snö
Inga bilder idag, glömde kameran. Men underbart väder, -10 grader och sol. Jag jagade ut stororna på pulkaåkning i Klosterbacken och lovade Otto att få följa med om han skyndade sig. Vilket han gjorde, det var motiverande att få hänga med de stora. Med hjälp av farmor kom ullfrotté, fleece, vantar, 2 mössor (en tomteluva ovanpå den ordinarie mössan) och overall på i en hast.
Pulkaåkning kan bli hur jobbigt som helst upptäckte jag. I alla fall om man först får pulsa dit i 20 cm snö med en 4-åring sittandes i pulkan. Klosterbacken är dessutom lång och rätt brant och ingen hade varit i närheten utom harar. Så vi pulsade uppför, laddade med varm choklad och sedan fick vi göra backen farbar själva. Det tog säkert 10 åk att få upp en bra bana. Efter 1-2 vändor drog jag storornas snowracer och fick sätta en hand i ryggen på Otto för draghjälp uppför. Jag kommer att räkna detta som ett riktigt långpass! Men kul var det. Vi var ute i 2 timmar innan Stefan hakade på. På så sätt slapp jag dra Otto hela vägen hem. 2,5 timmars utevistelse i snö och solsken totalt blev det. Trötta ben när vi kom hem, så det passade perfekt med risgrynsgröt och ostmacka.
Pulkaåkning kan bli hur jobbigt som helst upptäckte jag. I alla fall om man först får pulsa dit i 20 cm snö med en 4-åring sittandes i pulkan. Klosterbacken är dessutom lång och rätt brant och ingen hade varit i närheten utom harar. Så vi pulsade uppför, laddade med varm choklad och sedan fick vi göra backen farbar själva. Det tog säkert 10 åk att få upp en bra bana. Efter 1-2 vändor drog jag storornas snowracer och fick sätta en hand i ryggen på Otto för draghjälp uppför. Jag kommer att räkna detta som ett riktigt långpass! Men kul var det. Vi var ute i 2 timmar innan Stefan hakade på. På så sätt slapp jag dra Otto hela vägen hem. 2,5 timmars utevistelse i snö och solsken totalt blev det. Trötta ben när vi kom hem, så det passade perfekt med risgrynsgröt och ostmacka.
söndag, december 20, 2009
lördag, december 19, 2009
Kallt
Tolv minusgrader, ca 2 dm snö. Konstigt. Igårkväll gick jag, Ville och Ebba och handlade. På raska ben tar det ca 30 minuter enkel väg. Jag var puckad nog att tro att jag skulle få upp värmen medan jag gick och hade inte alls tillräckligt med kläder på mig. Ditvägen var frusen, hemvägen var värre. Sista 5 minuterna tappade Ville konceptet och började storgråta. Vi slog vad om hur kallt det var, jag trodde -13 och Ebba satsade på -14,5. Tittade hemma och den hade krupit ner till -15. Sent igårkväll - 18. Vargavintervecka.
Och jag som vill springa idag. Vi har så mycket som ska göras så det kommer nog inte att bli av. Men imorgon, då ska jag ut bland iskristaller och snötäckta granar.
Och jag som vill springa idag. Vi har så mycket som ska göras så det kommer nog inte att bli av. Men imorgon, då ska jag ut bland iskristaller och snötäckta granar.
Mellanmål
Hittade ett riktigt bra mellanmålstrecept. Renée Voltaire har jag knyckt det av:
1 avocado, skalad och utan kärna
1 dl blåbär
Saften från 1 apelsin
1 tsk honung
5 cashewnötter (osalta)
Mixa allt med stavmixer. Klart. Energi och vitaminkick i decembermörkret.
1 avocado, skalad och utan kärna
1 dl blåbär
Saften från 1 apelsin
1 tsk honung
5 cashewnötter (osalta)
Mixa allt med stavmixer. Klart. Energi och vitaminkick i decembermörkret.
torsdag, december 17, 2009
Hur man eldar
Oj sa Otto, det håller på att slockna i spisen! Jag kastade in ett vedträ, hann precis stänga luckan och då ringde telefonen. Telefonsamtalet varade inte länge, högst någon minut. När jag avslutat ser jag pojkarna stå vid kaminen och det brinner som sjutton. Tittar in och ser en pappkartong och FYRA nya vedträn därinne. Otto har eldat och Ville tittar på. Ingen brann upp och ingen brände sig. Änglavakt?!
Under pressure
Lite nostalgi från Youtube? Den här låten är så bra! Den konserten hade jag mer än gärna gått på :) Fast då var man för liten och dessutom ovetande!
Chokladkalender-tjuv
Julius har för första gången fått en chokladkalender. Han fick den på ett kalas i klassen där alla bjudna fick varsin. Jag kan principiellt bli lite sur över att kalasen haussas upp så mycket. Det badas, leks på lekpalats och bowlas, bjuds på trerätters-middagar och det gås på skattjakter och ges bort presenter. Vi hade iofs ett jättekul spökkalas för Ebba förra året men då var det å andra sidan bara hennes bästa vänner bjudna.
Jag har två invändningar mot kalashysterin. Det ena är att det blir dyrt när hela klassen ska bjudas och det inte räcker med ett vanligt kalas. de som har det sämre ställt känner sig tvingade att göra mer än som behövs. Ett vanligt kalas med tårta och lek räcker liksom inte. Det andra är godis-överflödet. Om man tex har ett överviktigt barn blir tillfällena till över-ätande väldigt många. Det är kalas, varje avslutning med simskola, fotboll och skola ska firas med att äta sött. I skolan är det fredagsmys med kakor och chokladbollar. Det blir så många tillfällen till att lära sig att allt ska firas och mysas. Uppe på dessa tillfällen kanske man i familjen vill ha godis/glass till helgen. Vi lär våra barn att hetsäta. Nåja, jag kanske överdriver, överkonsumera är väl ett bättre ordval.
Husom helst, chokladkalender fick han i alla fall och han var väldigt lycklig. I förrgår när han skulle sova och jag var uppe för att natta honom tittade han vilken lucka som skulle öppnas dagen efter. Och häver upp ett illvrål. Varenda lucka är öppnad och kvar är endast en liten bit. Storgråtandes kastar han sig på sängen. Själv blir jag faktiskt helt perplex. Ville kan inte ha rånat kalendern, han kan inte äta choklad utan att lämna spår efter sig. Ebba skulle aldrig få för sig att göra något sådant. Otto... Ja Otto är den troligaste kandidaten men jag trodde faktiskt inte heller att han kunde häva i sig så mycket choklad utan att lämna ett enda lite spår. För säkerhets skull gick jag net till Stefan, mormor (på besök) och Ebba och frågade dem men ingen av dem ville kännas vid chokldstölden(!) Otto hade inte riktigt hunnit somna när jag kikade in på hans rum så jag frågade även honom.
- Otto har du ätit upp Julius choklad?
- Ja, men jag sparade en bit!
- Men det får man ju inte göra! Det är ju hans chokladkalender och nu ligger han inne på sitt rum och gråter!
Då börjar Otto gråta. Mitt hjärta svämmar över. Han lyckas få fram att han också velat ha en chokladkalender. Själv känner jag igen skam-scenariot från när jag själv var liten och tog något som jag visste att jag inte fick. Den där känslan av skam och skuld när man blev påkommen, den känslan som förmodligen (?) gjort att man inte fortsatt ta andras choklad eller pengar...
Otto ville inte säga förlåt men jag bar in honom till Julius ändå. Sedan talade jag om för honom att vi tillsammans skulle gottgöra J dagen efter. Här hade det varit bra om han hade haft några egenhändigt sparade kronor i en spargris att använda men det har han inte. Igår inhandlade vi tillsammans en chokladkanin till Julius. Så var ordningen återställd för den här gången.
Jag har två invändningar mot kalashysterin. Det ena är att det blir dyrt när hela klassen ska bjudas och det inte räcker med ett vanligt kalas. de som har det sämre ställt känner sig tvingade att göra mer än som behövs. Ett vanligt kalas med tårta och lek räcker liksom inte. Det andra är godis-överflödet. Om man tex har ett överviktigt barn blir tillfällena till över-ätande väldigt många. Det är kalas, varje avslutning med simskola, fotboll och skola ska firas med att äta sött. I skolan är det fredagsmys med kakor och chokladbollar. Det blir så många tillfällen till att lära sig att allt ska firas och mysas. Uppe på dessa tillfällen kanske man i familjen vill ha godis/glass till helgen. Vi lär våra barn att hetsäta. Nåja, jag kanske överdriver, överkonsumera är väl ett bättre ordval.
Husom helst, chokladkalender fick han i alla fall och han var väldigt lycklig. I förrgår när han skulle sova och jag var uppe för att natta honom tittade han vilken lucka som skulle öppnas dagen efter. Och häver upp ett illvrål. Varenda lucka är öppnad och kvar är endast en liten bit. Storgråtandes kastar han sig på sängen. Själv blir jag faktiskt helt perplex. Ville kan inte ha rånat kalendern, han kan inte äta choklad utan att lämna spår efter sig. Ebba skulle aldrig få för sig att göra något sådant. Otto... Ja Otto är den troligaste kandidaten men jag trodde faktiskt inte heller att han kunde häva i sig så mycket choklad utan att lämna ett enda lite spår. För säkerhets skull gick jag net till Stefan, mormor (på besök) och Ebba och frågade dem men ingen av dem ville kännas vid chokldstölden(!) Otto hade inte riktigt hunnit somna när jag kikade in på hans rum så jag frågade även honom.
- Otto har du ätit upp Julius choklad?
- Ja, men jag sparade en bit!
- Men det får man ju inte göra! Det är ju hans chokladkalender och nu ligger han inne på sitt rum och gråter!
Då börjar Otto gråta. Mitt hjärta svämmar över. Han lyckas få fram att han också velat ha en chokladkalender. Själv känner jag igen skam-scenariot från när jag själv var liten och tog något som jag visste att jag inte fick. Den där känslan av skam och skuld när man blev påkommen, den känslan som förmodligen (?) gjort att man inte fortsatt ta andras choklad eller pengar...
Otto ville inte säga förlåt men jag bar in honom till Julius ändå. Sedan talade jag om för honom att vi tillsammans skulle gottgöra J dagen efter. Här hade det varit bra om han hade haft några egenhändigt sparade kronor i en spargris att använda men det har han inte. Igår inhandlade vi tillsammans en chokladkanin till Julius. Så var ordningen återställd för den här gången.
Pusselbit på plats
Jag vet att jag tjatar om pilates men tisdagens pass innebar en AHA-upplevelse. Jag har blivit galen på att jag inte fixar att göra korrekta roundups. Jag kommer upp en bit och istället för en mjuk kontrllerad röelse hela vägen upp gör jag ett ryck. Vi pratade om det och jag sa att det kändes som att det fattades en pusselbit, en svag länk. Linda funderade lite och frågade om jag verkligen trodde att det satt i kroppen, om det inte var en mentalt hang-up. Jag fick jag fokusera och göra övningen igen. Och det satt i huvudet! Jag kunde! Det var en häftig känsla eftersom jag ända sedan man började med situps i skolan har känt mig svag och värdelös speciellt på de här typen av magträning. Det har suttit i bakhuvudet att en sådan här övning kan jag inte göra korrekt, jag måste fuska lite. Nu kommer det här att bli en favoritövning. Dessutom kan den göras sjukt jobbig, så att det bara bränner i magen. Det viktiga var också att förstå hur lätt det är att koppla in "sexpacken" när det är den inre magmuskulaturen som ska kopplas på. Så här ska övningen göras och då tycker jag ändå att killen på filmen har en tendens att rycka upp sig på samma sätt som jag gjort (fast mycket mindre såklart)
måndag, december 14, 2009
Måsten och borden
Nu är jobbhelgen över och egentligen finns det en massa saker som jag borde. Och jag ska. Snart... Ska bara... återhämta mig. Egentligen vet jag inte varför jag känner mig lätt stressad men det gör jag. En god nyhet är dock att Ville-vild har sovit två nätter på raken. Och inte bara till klockan 6, utan både igår och idag till dryga klockan 8! Jag känner mig nästan utsövd :) Det är Stefans förtjänst som låtit honom hoppa över middagsvilan. Han har fixat det galant och istället ägnat natten åt att sova. Annars känns det lite tidigt att sluta sova middag och vi får se om det håller i det långa loppet men hittills har det varit värt det i alla fall. När Otto var i sluta-sova-åldern vet jag att han sov vissa dagar och hoppade över andra. Ibland behövde han sova igen.
Jag har hunnit träna Bodypump nu på morgonen. Jag gillar egentligen inte Bodypump. Jag tycker inte att jag utvecklas styrkemässigt av den och det är lätt att sumpa tekniken. Så jag velade verkligen om jag skulle springa en runda eller gå på passet. I slutändan hängde jag på. Det snöar ute och jag kände mig ruggig. Och så har jag haft lite svårt att fokusera på styrketräningen den sista månaden. Har bara velat springa och cykla. Då det kan vara värt att ha kört igenom kroppen en vända i alla fall. Så här innan jul får jag väl prioritera ner träningen lite om jag ska hinna med allt annat. För det är så konstigt. Almanackan säger att jag är helt ledig den här veckan. Alltså borde jag ha eoner av tid till att fixa och ordna med allt. Ändå vet jag med bestämdhet att så inte är fallet. Idag ska jag hinna handla lite, lämna böcker på biblioteket, hämta småttorna klockan 3, sätta en deg, röja och tvätta. Skjutsa till badminton, hämta mormor vid tåget och laga middag.
Igår träffade jag för övrigt en av de vackraste kvinnor jag sett i hela mitt liv. Inte snygg, inte söt, utan en riktigt klassisk skönhet.
Jag har hunnit träna Bodypump nu på morgonen. Jag gillar egentligen inte Bodypump. Jag tycker inte att jag utvecklas styrkemässigt av den och det är lätt att sumpa tekniken. Så jag velade verkligen om jag skulle springa en runda eller gå på passet. I slutändan hängde jag på. Det snöar ute och jag kände mig ruggig. Och så har jag haft lite svårt att fokusera på styrketräningen den sista månaden. Har bara velat springa och cykla. Då det kan vara värt att ha kört igenom kroppen en vända i alla fall. Så här innan jul får jag väl prioritera ner träningen lite om jag ska hinna med allt annat. För det är så konstigt. Almanackan säger att jag är helt ledig den här veckan. Alltså borde jag ha eoner av tid till att fixa och ordna med allt. Ändå vet jag med bestämdhet att så inte är fallet. Idag ska jag hinna handla lite, lämna böcker på biblioteket, hämta småttorna klockan 3, sätta en deg, röja och tvätta. Skjutsa till badminton, hämta mormor vid tåget och laga middag.
Igår träffade jag för övrigt en av de vackraste kvinnor jag sett i hela mitt liv. Inte snygg, inte söt, utan en riktigt klassisk skönhet.
lördag, december 12, 2009
Sista cyklingen till jobbet?
Kan det vara så att jag cyklat gången för i år? På hemvägen idag började det snöa och tårna blev till isbitar som gjorde ont när de tinade hemma i värmen. Nu väntar varma mackor, ett glas vin och lördagsgodis. Kan det bli bättre?
tisdag, december 08, 2009
Hasseludden
Nu har jag kommit hem från konferens med jobbet. Rätt trött faktiskt men det beror inte på vilt festande natten lång utan att jag jobbade förmiddag innan det var dags att åka iväg. Dessutom kunde varken jag eller vännen U som jag delade rum med sluta prata på nattkröken. Det var verkligen ett uppdämt prata-jobb-och-allt-mellan-himmel-jord-behov.
Själva Hasseludden då? Jodå, jag tyckte det var fint. Men jag hade svårt att uppskatta badandet med alla kollegor och tusen andra gäster. Vi låg utomhus i det varma vattnet och tittade ut på den molniga svarta himlen och alla ljus från hus och Finlandsfärjan som gled förbi. Det var trevligt och mysigt på alla sätt och vis men inte fantastiskt. Och jag skulle nog inte åka dit som privatperson. Jag skulle nog inte vilja betala så mycket för att bada en dag. Hellre skulle jag lägga pengar på att vandra dagsturer, rida en helgtur i fjällen eller springa ett långpass och sedan äta gott och bada i tunna i skogen någonstans. Eller varför inte åka skidor på dagen för att på kvällen bada vedeldad bastu och rulla i snön eller bada isvak.
Så något mer Yasuragi besök blir det inte inom överskådlig framtid för min del. Men det var kul att vara där och deras Presentshop var fin. Några julklappar blev det faktiskt. Ett annat minus var att jag inte gillade att behöva gå omkring i kimono hela kvällen. Jag kan förstå tanken att lämna vardagen och stressen och att detta markeras av en slags uniform. Men eftersom vi har alltid har likadana kläder/uniformer när vi jobbar så jag har ett behov av att få vara privatklädd när jag väl får chansen. Ingen stor grej egentligen men jag kände mig obekväm.
Vad handlade konferensen om då? LEAN. Det handlar om att arbeta med ständiga förbättringar och att identifiera och eliminera slöseri och onödig tid. Dessutom ska man fokusera på aktiviteter som tillför patienten värde. Det var faktiskt rätt intressant. Utöver detta presenterades en del forskning som bedrivs på kliniken.
Själva Hasseludden då? Jodå, jag tyckte det var fint. Men jag hade svårt att uppskatta badandet med alla kollegor och tusen andra gäster. Vi låg utomhus i det varma vattnet och tittade ut på den molniga svarta himlen och alla ljus från hus och Finlandsfärjan som gled förbi. Det var trevligt och mysigt på alla sätt och vis men inte fantastiskt. Och jag skulle nog inte åka dit som privatperson. Jag skulle nog inte vilja betala så mycket för att bada en dag. Hellre skulle jag lägga pengar på att vandra dagsturer, rida en helgtur i fjällen eller springa ett långpass och sedan äta gott och bada i tunna i skogen någonstans. Eller varför inte åka skidor på dagen för att på kvällen bada vedeldad bastu och rulla i snön eller bada isvak.
Så något mer Yasuragi besök blir det inte inom överskådlig framtid för min del. Men det var kul att vara där och deras Presentshop var fin. Några julklappar blev det faktiskt. Ett annat minus var att jag inte gillade att behöva gå omkring i kimono hela kvällen. Jag kan förstå tanken att lämna vardagen och stressen och att detta markeras av en slags uniform. Men eftersom vi har alltid har likadana kläder/uniformer när vi jobbar så jag har ett behov av att få vara privatklädd när jag väl får chansen. Ingen stor grej egentligen men jag kände mig obekväm.
Vad handlade konferensen om då? LEAN. Det handlar om att arbeta med ständiga förbättringar och att identifiera och eliminera slöseri och onödig tid. Dessutom ska man fokusera på aktiviteter som tillför patienten värde. Det var faktiskt rätt intressant. Utöver detta presenterades en del forskning som bedrivs på kliniken.
lördag, december 05, 2009
Roligheter inom kort
Idag väntar förmiddagspromenad med maken, tårtbakning med Ville. Någonstans under dagen skulle jag vilja klämma in en jogg. Har tagit två hela vilodagar eftersom jag har haft känning av ena knät. Men idag känns det riktigt bra. Och knät har inte varit värre än att jag helt glömt bort det när jag har haft mycket att göra.
Imorgon ska jag smita iväg på träff. Och på måndag ska delar av jobbet till Hasseludden. Springskorna hänger med även om jag tvivlar på att det finns tid över, det verkar vara ett späckat schema.
Imorgon ska jag smita iväg på träff. Och på måndag ska delar av jobbet till Hasseludden. Springskorna hänger med även om jag tvivlar på att det finns tid över, det verkar vara ett späckat schema.
fredag, december 04, 2009
Fast i jobbet
Jag jobbade igårkväll. Det var en kväll som satte sig. Inte på grund av arbetsbelastning utan på grund av att den gick rakt i hjärtat. Det är fördelen (tror jag?) med mitt jobb. Men gårkvällen har suttit kvar hela dagen idag.
Idag har jag dessutom läst denna bok. Jag gillade den å ena sidan men tyckte samtidigt att den var hemsk. Jag kan tycka att det är sorgligt att vi skapar så stora institutioner att de på något konstigt sätt får ett eget liv. Jag skulle vilja ha det lilla, det personliga. Fast att jag tycker boken är bra tycker jag att det finns ett stort men. Han borde hållit sig till sanningen. Boken hade vunnit så mycket på det. För den initierade läsaren tar det ner upplevelsen när man ser att det är helt faktavidriga saker som skildras. Frågan är om det är gjort av dramturgiska skäl eller av ren dumhet? Som sagt boken räcker ändå. Läs den gärna och bekymras!
Idag har jag dessutom läst denna bok. Jag gillade den å ena sidan men tyckte samtidigt att den var hemsk. Jag kan tycka att det är sorgligt att vi skapar så stora institutioner att de på något konstigt sätt får ett eget liv. Jag skulle vilja ha det lilla, det personliga. Fast att jag tycker boken är bra tycker jag att det finns ett stort men. Han borde hållit sig till sanningen. Boken hade vunnit så mycket på det. För den initierade läsaren tar det ner upplevelsen när man ser att det är helt faktavidriga saker som skildras. Frågan är om det är gjort av dramturgiska skäl eller av ren dumhet? Som sagt boken räcker ändå. Läs den gärna och bekymras!
torsdag, december 03, 2009
De senaste dagarna
Måndag: återhämtning efter helgjobb. Fix och stök hemma med tvätt och lite städ. Hann träna Bodypump men kände mig inte alls taggad som sist. Jag tycker ibland att det är bra att byta ut min egen styrketräning med ett styrkepass för att överraska kroppen lite. Men jag var nog lite sliten efter jobb, springning och cykling i helgen.
Tisdag: Sprang 6,2 km i helmörker på morgonen innan Stefan stack till jobbet. Underbart. Sedan en morgon som utvecklades lite stressigt eftersom jag skulle till Söders höjder för pilates. Jag kände mig lite kaxig på ditvägen eftersom jag tränat regelbundet i alla fall och fått upp styrkan. Då fick hon för sig att konstruera ett bollpass till mig. Alla övningar görs på bollen. Jag kan säga att det framgick med tydlighet vilka som är mina svaga sidor. Ena höften säckade samt det andra benet. Balansen var kass och jag har en punkt i magmuskulaturen som bara inte förstår ordet jobba. Helt urkopplad liksom! Dålig hållning och stel! Men det kan ju bara bli bättre.
Jag hade tänkt mig att hinna göra en massa ärenden också men det sket sig helt. Jag är och förblir en tidsoptimist. Jag hann i alla fall fixa present till bästa barnmorskorna som var med när Ville föddes för 2 är sedan! Sen är bara förnamnet. Tack Anna för hjälpen! På söndag har jag lyckats rådda om med make och släkt så att jag kan hänga med på den träff jag blev inbjuden till. Det ska verkligen bli jättekul och då kan jag passa på att lämna över de inköpta presenterna.
Onsdag: Upp tidigt för att jobba. Grym träningsvärk i ben och armar. Funderade lite på att cykla till jobbet men jag behövde en vilodag. Vi var många på förmiddagen eftersom det är onsdag = möten och falldragningar. Inget jätteintressant dock. Även möte på eftermiddagen. Kom inte hem förrän vid 17-tiden vilket är sent för mig. Var så trött hela kvällen. Just nu är Ville svårnattad. Ska inte ligga kvar i sängen, ska en det ena och en det andra. Stefan har lättare att sätta p för hans framfart än vad jag har. Höll på att somna sittandes för att inslagen på nyheterna var så tråkiga. Kom i säng tidigt.
Framåt på planeringen står pepparkaksbak, lussebulledito och så måste jag förbereda Villes tårta till 2-årsfirandet på lördag. Till träffen på söndag är det knytis, vilket innebär att jag måste förbereda och hitta på något även dit. Idag väntar ännu ett jobbpass. Men först ska småttorna iväg till dagmamman. Jag hoppas på under av samarbetsvillighet från deras sida.
Tisdag: Sprang 6,2 km i helmörker på morgonen innan Stefan stack till jobbet. Underbart. Sedan en morgon som utvecklades lite stressigt eftersom jag skulle till Söders höjder för pilates. Jag kände mig lite kaxig på ditvägen eftersom jag tränat regelbundet i alla fall och fått upp styrkan. Då fick hon för sig att konstruera ett bollpass till mig. Alla övningar görs på bollen. Jag kan säga att det framgick med tydlighet vilka som är mina svaga sidor. Ena höften säckade samt det andra benet. Balansen var kass och jag har en punkt i magmuskulaturen som bara inte förstår ordet jobba. Helt urkopplad liksom! Dålig hållning och stel! Men det kan ju bara bli bättre.
Jag hade tänkt mig att hinna göra en massa ärenden också men det sket sig helt. Jag är och förblir en tidsoptimist. Jag hann i alla fall fixa present till bästa barnmorskorna som var med när Ville föddes för 2 är sedan! Sen är bara förnamnet. Tack Anna för hjälpen! På söndag har jag lyckats rådda om med make och släkt så att jag kan hänga med på den träff jag blev inbjuden till. Det ska verkligen bli jättekul och då kan jag passa på att lämna över de inköpta presenterna.
Onsdag: Upp tidigt för att jobba. Grym träningsvärk i ben och armar. Funderade lite på att cykla till jobbet men jag behövde en vilodag. Vi var många på förmiddagen eftersom det är onsdag = möten och falldragningar. Inget jätteintressant dock. Även möte på eftermiddagen. Kom inte hem förrän vid 17-tiden vilket är sent för mig. Var så trött hela kvällen. Just nu är Ville svårnattad. Ska inte ligga kvar i sängen, ska en det ena och en det andra. Stefan har lättare att sätta p för hans framfart än vad jag har. Höll på att somna sittandes för att inslagen på nyheterna var så tråkiga. Kom i säng tidigt.
Framåt på planeringen står pepparkaksbak, lussebulledito och så måste jag förbereda Villes tårta till 2-årsfirandet på lördag. Till träffen på söndag är det knytis, vilket innebär att jag måste förbereda och hitta på något även dit. Idag väntar ännu ett jobbpass. Men först ska småttorna iväg till dagmamman. Jag hoppas på under av samarbetsvillighet från deras sida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)