Insikt

Den här veckan har jag faktiskt börjat förstå att barn (i u-länder) dör av magsjuka. Om man är undernärd från början måste det vara svårt att klara upp en sån här brakinfektion. Ville är nu inne på sitt 4.e dygn av rännskita, kräktes gjorde han bara en förmiddag, som sedan övergick till en febrig eftermiddag och kväll. Han lever på att amma och så försöker han äta lite vilket genast resulterar i ett blöjbyte. Jag tror knappt han kissar men idag har han trots allt varit lite piggare, han har orkat gå lite här hemma. mest vill han dock bli buren. Vi fick tips om ris- eller majsvälling men det vägrar han. Det lilla han vill stoppa i sig är vanlig mat och det är förmodligen inte det bästa. Det kommer att ta tid för honom att återhämta sig när det nu är tänkt att vända.

Vi andra har inte drabbats alls. Jag känner mig lite småhängig men är inte i närheten av att vara magsjuk.

En sjukdag

För första gången idag har jag kunnat lägga ifrån mig Ville i soffan. Han sover själv... Jag har burit honom på ryggen på magen och emellanåt på höften. Han har sovit hos mig mestadels men faktiskt varit lite pigg och orkat sitta på en stol också och titta på när jag lagade mat. En pärla i Broccolisoppan var en bra idé tyckte han.

Otto leker med klossar uppe, Ebba läser förmodligen KP och Julius som var nere nyss har också smitit upp. Jag har middagen färdig och när Stefan kommer då sticker jag, SVIIISCH och tränar. Som blixten. Det ska bli skönt. Se lite vuxna ansikten, ta ut mig till jag nästan kräks!

Det kan bli bra ändå

Skulle åkt till stan idag och besökt världens bästa kiropraktor. Ett besök i halvåret och så mycket träning som möjligt brukar hålla min sneda rygg och bäcken i schack. Lägger man sedan till stretch och lite spik-yogamatta så mår jag som en prinsessa. Inom parenters är yogamattan helt fantastisk, ingen spänningshuvudvärk - no more.



Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Ville sov uruselt inatt och jag med följdaktligen. Han ville knappt gå upp imorse, grinig och sur. Och sedan började han kräkas. Ingen annan i familjen är sjuk än så länge men eftersom jag har en släng av verklig hypokondri känner jag mig lite småkonstig. Så det var bara att avboka kiropraktorn. Ringa dagmamman och säga att vi får stanna hemma idag och imorgon. Suck och dubbelsuck. Det är inte helt lätt att sysselsätta en uttråkad 3-åring. Men nu har jag lovat honom att vi ska gå ut, ta en promenad ner till centrum, gå på biblioteket och hyra en Pippifilm. Och jag ska hålla Ville nerbäddad och utom smittozon för andra. Det får bli flitigt med tvätta händer idag men jag tror jag skippar pepparkornen. Det kan nog bli en bra dag ändå.

En sån här dag

Idag har jag tappat ett öppnat mjölkpaket i golvet, en påse mjöl och knäckt ett ägg med fingrarna i kartongen. Otto öppnade ett paket mungbönor i vardagsrummet fast vi var överens om innan att det skulle han inte göra. Så hörde jag plötsligt: Men nu gör jag det i alla fall! Nehej du, sa jag varpå han sprang iväg med det öppnade paketet och TADAAAAAAAAAAA mungbönor (små pluttiga) över hela golvet.

Vardagsliv i kvadrat. Tankat taxibilen, handlat mat och vin till helgen. Är det skämmigt att gå med ett småbarn på Systemet? Jag hade Ville på ryggen i Ergon och valde att låta honom vara utan mössa eftersom bilen stod i parkeringsgaraget och det var 30 meter att gå utomhus. Inte mindre än TRE tanter hann fråga mig om han hade tappat sin mössa. En tant spände ögonen i mig inne på Systemet och sa: Och HUR får man på en sån liten pojke en mössa när han sitter i den där??! Då blev jag tvärsur och spände ögonen tillbaks och väste att: Ja det är inte så svårt om man inte sätter på den alls för att man bara ska till parkeringsgaraget! Döm om min förvåning när hon la upp ett flatgarv. Så var det med det, dålig mamma som ränner på systemet med ettårsbebis utan mössa!

Bra morgon

Imorse tittade jag ut och konstaterade -2 grader, några cm snö och skare. Is på bilen. Jag går istället, för att först stå och skrapa bileländet i evigheter och sedan brottas med imma och dessutom halkigt väglag, tänkte jag.

25 minuter tar det att tandborsta och klä på småbröderna och mig själv och då är de välvilligt inställda. Det gick bra första biten men sen var det inte plogat! Oj vilken träningspass att dra tvillingvagnen med en 15 kg och en 10 kg i skare och snö och lätt uppförsbacke. Min första reaktion var att bli sur (typiskt mig) men sedan kom jag på att det blev ett ganska skönt pass.

På hemvägen lyssnade jag på Jonas Gardells vinter. Nu har jag inte sett Stjärnorna på slottet, bara kvällstidningarnas rubriker men hans vinterprat var FANTASTISKT! ÅH VAD BRA, han är! Har du möjlighet att lyssna i efterhand som podsändning eller på webben, gör det!
Han kan konsten att vara rolig och ta upp verkligt viktiga saker på samma gång. Livet, döden, kärleken, vad kan vara viktigare? Jag skrattade högt och fick emellanåt en liten klump i halsen. Verkligen en bra start på dagen. Dessutom fick jag en gnutta frost och morgonsol på kinderna.

Inspirerad

Jag läser en del bloggar och ofta är de välskrivna och intressanta. Jag tror inte för ett ögonblick att jag får veta allt om deras liv, lika lite som jag delar med mig av allt mitt här i bloggen. Men de bloggare jag följer skriver intressant om sina liv och många inlägg får mig att börja fundera på aspekter i mitt eget liv. Som tex inlägget där Helga har skrivit om hur hon upplvet styvfamiljskarusellen. Styvfamilj är jag också uppväxt i. Bra och dåligt. Om någon hade frågat mig när jag var i 10-årsåldern och framåt hade jag sagt att det var bedrövligt. Från jag var 15 hade jag sagt att det var värre.

Men det kan bli bra. Idag har jag en fantastiskt bra relation till min numera fd styvmamma. Numera är hon bara R. Hon är en verklig del av min familj idag och står mig mycket nära. Hon är gudmor till Ebba och jag är så fantastiskt glad att det blivit så. Och det var hon som tog första steget att återuppta vår relation, det var hon som insåg hur viktigt det var att jag och min 11 år yngre (endaste bror) höll kontakten. När jag flyttade tillbaka till Stockholm fick jag låna hennes lägenhet under sommaren innan jag hittat eget. Hon har vaktat katter och papegojor och barn! Lagat middagar och lyssnat på klagolitanior. Finfint är bara förnamnet.

Helst av allt vill jag såklart att vår familj ska hålla ihop och slippa bli styvfamilj någonsin. Men jag skulle inte definitivt säga nej till styvfamiljen what-so-ever, jag tror att man kan lyckas pussla ihop en bra styvfamiljsrelation med mycket möda och stort besvär. Och även om man upplever en del skit i barndomen, är det faktiskt upplevelser som kan ändras och få en mening senare i livet. Om man får rensa ut en del och får pusselbitarna att falla på plats.

O-barn och granntjejerna

Vad glad jag är nu när vi har så många killar att grannarna har tjejer. Det balanserar upp allt pangande och de typiska killekarna. När jag kommer för att hämta Otto hos bästkompisen E kommer åker en lussnaggad kille med diadem och rosa prinsessklänning rutschkana. Bedårande. Eller så leker han fantasilekar med andra granntjejen S. När vi var hemma hos vänner på middag fann han och jämngamla tjejen M varandra direkt. De lekte skola och fiskade i trappan.

Igår hade Ebba en kompis hemma. Otto pilade snabbt som attans upp på Ebbas rum och ropade: Hej tjejerna! Snart ska M (Ebbas kompis) gå hem! Med förhoppningen om att få leka med bästa storasystern i hela världen.

Det vackraste lilla blåbärsögat

Han sitter bredvid mig och äter gröt. Själv! Kan själv. Vill inte äta alls om man matar honom, skriker, kastar sig bakåt. Det är rätt häftigt att han sitter med vid bordet och är en del av familjen, mer och mer. Har förstås alltid varit det, men det känns ändå som en milstolpe.

Igår var vi som vanligt hemma, småpojkarna och jag. Det är inte helt lätt att sysselsätta dem en hel dag. Eller, jo det är inte så svårt men jag tänker erkänna att det inte är jättekul. I alla fall inte hela dagen från 07 till 18.00. Vi lekte med bilar, målade med vattenfärg, läste bok och var ute i över en timme på eftermiddagen. Ute är bäst helt klart. Där kan Otto sysselsätta sig själv och det blir inte så mycket syskonbråk. Ville är så nyfiken på Ottos grejjer, han bevakar allt med hökögon och det är svårt att ens få möjlighet att läsa en bok utan att han är där och hjälper till. Han vill sitta på Ottos stol och äta Ottos mat, och om oj om någon annan av barnen sitter i mitt knä, då blir det gråt och tandagnissel. Tänk att man kan vara så sotis när man är så liten! Men oj vad han kämpade på ute, kröp, ålade, grävde (åt sand) gick och klättrade. Pustade och stånkade men inget gnäll.

Igår var också en ensam-vuxenkväll. Jag var lite bekymrad hur jag skulle få ihop kvällen med nattningarna eftersom Ville bara en-sov och skulle hållas vaken ända till 19.30. Han var rejält grinig redan vid fyratiden. Men vad funkar bättre än devisen hjälpa till?! När jag lagade middagen stod Otto och hackade ingefärsskal med kniv och Ville stod bredvid och skalade och småknaprade på lök. Jag tror de var tysta och samarbetsvilliga hela tiden! Sedan lekte de faktiskt en liten stund! Under över alla under! Efter middagen fick Ebba och Julius agera lekkompisar. Så det gick över förväntan.

Andra aktiviteter under dagen var att Otto hjälpte mig att baka nyttiga mellanmålsmuffins. De blev nyttigare än vad som var tänkt eftersom jag glömde ha i smöret. Så där halvgoda blev de (smakade nyttigt!) men Otto klagade inte... Det tvättades och sorterades tvätt också. En katt tvättades också fast det var på kvällen. Det är det stora minuset med långhårig katt i kombination med halvdålig mage. Man vill ju inte gärna ha bajsränder efter katten... Suck... Men det ska erkännas att det är första gången det hänt, så jag ska egentligen inte klaga. Julius hade kompis med sig hem och Ebbas hade tennis på eftermiddagen men hon blev faktiskt hemskjutsad. Mycket trevligt att slippa hämta henne.

Sanningar

Jag har fått revidera ett antal sanningar genom åren. Fler lär det säkert bli. Är inte det spännande egentligen att det man tror benhårt på kanske visar sig vara helt åt skogen?

Mormor var rätt duktig på att ihärdigt överföra sina sanningar till mig. Tex trodde jag länge att om man somnar i badkaret (nyktert tillstånd) så drunknar man. Dessutom var jag fullständigt övertygad om att att just mormors korsstygnsbroderier var fantastiskt orginella och konstnärliga och kanske tom värdefulla. För att inte tala om hennes möbler och porslin. Det visade sig att det värdefullaste mormor ägde var hennes lägenhet som Pappa till slut lyckades övertala henne att köpa.

En sanning som Stefan och jag dividerar om är huruvida c-vitaminupptaget från tex en apelsin begränsas om man äter filmjölk först eller gröt med mjölk till. Eller är det bara äckligt?! Det borde gå att googla på men jag har inte orkat.

Sen finns det förstås andra och viktigare sanningar som reviderats de senaste åren men de är så stora att det snarare rör sig om paradigmskiften i huvudet på mig.

Lappsjuk

Det är precis vad jag är. Ge mig folk, ge mig tid med vänner, ge mig lite vuxna! Så redan klockan 10 var jag på G. Det var ingen annan i familjen. Vår planerade vänner-god mat-dejt som ombokades från nyår till idag avbokades igår, de var fortfarande sjuka. Problemet är också att vi är på så totalt olika nivå just nu i familjen. Jag går hemma och vill ha fart och fläkt och Stefan jobbar och vill helst ta det lugnt.

Så jag funderade framåt och bakåt. Bråkade med Ebba som ville ha slömorgon och inte alls åka iväg och klippa sig. Körde hemma-träning medan Ville sov. Bestämde med Stefan att vi skulle ta familjen och åka till Naturhistoriska muséet. Kruxet var bara att vi behövde ett nytt bilbatteri. Så det skulle fixas först. När detta nya batteri skulle monteras var det naturligtvis felvänt. Kablarna räckte inte. Ny inköpsrunda, nytt batteri. Detta kopplades i, kaffetermos packades, alla satt i bilen och TADAAAAA! En säkring hade gått vid batteribytet. Inget lyse på bilen, hela instrumentpanelen ocskå utslagen. Stefan bytte en säkring, den han kom åt men det räckte inte. Nu var klockan 14! Fortfarande ingen fart och fläkt bara missräkningar.

Summa sumarum blev att jag släpade iväg Ebba i lillbilen till klippning och med Ville på släp. Så nu har jag fått se människor, druckit en latte och bläddrat i en tidning. Helt nöjd med detta. Och så outar jag sist av allt. Ebba tog hål i öronen. Hon har velat det ett tag men vi har hållit henne lite på halster för att se om hon verkligen vill. Dessutom är det så sällan hon verkligen vill ha något, att vi resonerat som så att det kan vara bra att längta lite. Fast hon är från en annan planet än jag, Uranus förmodligen, så hon har nog inte längtat bara kopplat bort det. Nu tog hon i alla fall sparpengarna, 200 pix fick hon betala ur egen ficka.

Gott och blandat

Äntligen har jag bakat riktigt gott bröd! Trägen vinner. Enbart surdeg, inte bara gott utan dessutom vackert med stora hål!

Slut på bilbatteriet, bilen vågade vägra starta, vilket gjorde att jag har traskat knappa milen idag med tvillingvagn, en ettåring på 10 kg och 3-åring på 15 kg. Vagnen väger en del också. Jag blev rätt flåsig i uppförsbackarna kan jag lova. Idag har det nästan varit vår i luften, milt och solsken. Rätt härligt men jag vill gärna att vintern ska stanna kvar längre än så här.

Tittat på Let's dance med Ebba. Ganska kul men jag hade hellre kollat på Batman begins med Stefan. Så jag är lite putt. Han kollar med hörlurar på datorn och är ej kontaktbar. Han har dock lovat att se om den med mig senare... Vi får väl se. Jag gillar faktiskt inte alls att kolla på film själv har jag kommit fram till.

Utvärdering av Villes sovning: Jag har låtit honom eftermiddagssova så då somnar han senare och verkar sova tyngre. Ikväll somnade han klockan 9. Men var tredje natt är det som om något spökar. Då är han knölig. Just nu slipper vi i alla fall tassa på tå i huset. Funkar inte det här ska jag sluta nattamma.

Mitt liv - Tolv låtar

Hittade en kul utmaning hos Tinsel. Så nu hänger jag på och gör likadant. Here we go...

Abba - Money Money
Mitt första kasettband. Den här sjöng jag högt till som 6-åring och hade ingen aning om vad jag möjligtvis sjöng. Mamma hade spelat in bandet åt mig, hon var tillsammans med Bengt vars tonårsdotter Renée gjorde stort intryck på mig.



Nationalteatern - Barn av vår tid
Återigen kasettband som jag fick av mamma. Åh vad jag spelade detta. I flera år. Älskade alla låtarna och fascinerades av allt det här med förort och droger. Tyckte det var såååå spännande.



Alphaville - Forever young
Gick i 6:an när den här blev populär. Lyssnade på texten och jäklar vilken ångest! Tyckte om låten men samma år hade min älskade farmor tagit livet av sig, vilket satte djupa spår. Och jag började tänka på döden. Ett olösligt problem. Kanske bara 70 år kvar att leva (oj så kort!!!) och inte ville jag leva för evigt heller. Jag kunde nog inte sätta ord på alla tankar kring farmor och döden då men det var en jobbig period.



Yazoo - Only U
13 år och synthare. Gillade dock aldrig de tyngre synthgrupperna även om jag låtsades. Det här var musik för mig! Började lyssna på radio men visste inte riktigt när man skulle lyssna, när det var topplistor och så. Vi hade ingen TV heller så det var inte så lätt att hålla sig uppdaterad där. Prenumererade på OKEJ!



Billy Ocean - Loverboy
Åkte på kollo under somrarna på högstadiet och vi hade så kul. Helt klart bästa tonårsminnena. Sol och sommar och disco! Hajker, uppe på nätterna och mycket bus. Den här låten dansade vi järnet till. Nu hade jag börjat göra egna blandband och spela in från radion. Riktig 80-talslåt...



Lou Reed - Vicious
Gymnasiet. Min bästa kompis A från grundskolan hängde med ett killgäng som lyssnade på Lou Reed, Velvet underground, David Bowie, Iggy Pop och jag hängde med lite på ett hörn. Ebba Grön lyssnade jag också på. Tyckte jag var väldigt djup och intressant. Den här låten översatte Pia, jag och Mia och spelade in en svensk version av. Pia spelade gitarr och sjöng och jag skulle doa. Ingen av oss kunde varken spela eller sjunga och vi dog nästan av skratt. Översatt till svenska var texten dessutom vansinnigt dålig.



Bubbi - Aldrei for ég sudur
Hoppade av sista året på gymnasiet och åkte till Island för att jobba. Den här låten är Island, Bubbi är Island för mig. Det här var mitt första steg att stå på egna ben och det gick väl sådär. Mycket roligt, många lärdomar och mycket jobbigt. Det var på Island som jag insåg vad jag möjligtvis skulle utbilda mig till, vilket jag förverkligat även om det varit en lite krokig väg dit. Om ni inte lyssnar på någon annan låt, så lyssna i alla fall på den här! Den är fortfarande vansinnigt bra.



Sálin hans Jons mins - Lifid er yndislegt
Sista långvistelsen på Island, sommaren 1992. Verslumannahelgi på Vestmannaeyar. Det här är visserligen inte inspelat då men skulle kunna vara det. Så här festar islänningar. Helt galet. En galen avslutning på en galen period. Jag mådde verkligen jättedåligt och är glad att jag kom därifrån levande. Även om jag gnällt mycket på bloggen det senaste året är jag i grunden lycklig och nöjd. 1992 var jag otroligt olycklig och undrade vad det skulle bli av mig.



U2 - Wild horses
Hemma igen och pluggade till sjuksköterska. Borås boende och började lära känna bästa vännen A, som fortfarande bor kvar. Vi åkte på U2 konsert - Zooroupa i Stockholm. Achtung Baby spelade jag nästan sönder. Varenda låt var bra! Rätt skakig tid för övrigt.



REM - Night swimming
Fick nog av småstadlivet och tråkigt jobb. 1996 flyttade jag till Stockholm. 1997 träffade jag Stefan och återupptäckte REM. Hade lyckats missa plattan Automatic for the people innan. Började få rätsida på vem jag var och vad jag ville.



Cardigans - Live and learn
Nutid, småbarn! Bra helt enkelt!



Lars Winnerbäck - Elegi
Kompisar hade gillat Lars Winnerbäck länge men det tog tid för mig att upptäcka honom. Numera en av mina stora favoriter. Hans sommarprat i somras var väldigt bra.


Hänger någon på? Anders kanske?

Nattningstips någon?

Imorgon börjar vardagslivet igen på allvar. För det mesta är vi två hemma och delar på nattning av barnen. Men ibland är Stefan borta eller jobbar sent och jag står för rubbet. Och vi har en ettåring med sovvanor som driver mig till vansinne sedan 2-3 månader. Varje kväll somnar han sött men vaknar efter ca 30-45 minuter. Då nattar jag om honom. Har jag tur sover han vidare så pass att han vaknar under kvällen varje halvtimme. Så är det för det mesta. Det är jobbigt att få kvällen upphackad men det går. Men har jag otur vaknar han direkt efter omnattningen. Är jag inte riktigt på hugget då så är det kört. Sedan kan nattning pågå i en timme eller så får man ge upp och låta honom komma upp. Och då är han vaken i bästa fall 1 timme och i värsta fall 2-3 timmar. Barnen kan inte titta på TV uppe efter att Ville somnat, de måste i princip viska och smyga så fort de ska upp på övervåningen. Det är helt galet med ett fjärde barn som är van vid oväsen och syskon men som vaknar för minsta lilla. Vad är det för fel?

Nattetid skulle jag tro att han vaknar mellan 5-8 gånger. Ett tag var jag konsekvent och sa nej till att amma bitvis under natten men nu blir han så bindgalen att jag väcker hela huset och ingen orkar det, inte jag och inte Stefan som sover uruselt som redan är.

Det här är mitt fjärde barn men jag har ingen bra lösning. Jag avskyr 5-minutersmetoden och jag vill inte sluta amma än. Det här nattningseländet förstör för hela familjen. Jag önskar att jag kunde se att det är övergående som de flesta sömnproblem under småbarnsåren men det känns inte så just nu.

Det enda jag kan komma på som strategi är att när jag är ensam hemma måste Otto gå och lägga sig före Ville. Där brukar de värsta krockarna komma annars. Men för övrigt har jag inga idéer förutom att vara helkonsekvent och sluta amma på natten helt. Bara vid läggdags och sedan på morgonen. Det känns bara tungt att bestämma sig för det när jag vet att det förmodligen innebär en veckas skrik.