Ensam hemma

Igår efter jobbet var jag ensam hemma. HELT ENSAM! Och jag hann med så otroligt mycket av vad jag ville göra! Röjde både inne och ute och plockade undan. Nu har jag sått bönor och fixat i kökslanden, ställt ut alla inomhusväxter som ska ha sommarlov ute, städat altanen och framsidan. Jag har säkert slängt hundraelva pinnar som släpats hem av Julius som troféer och vapen (han har fortfarande hundraelva kvar), Och så hann jag städa tvättstugan som alltid är full med grus och sand och tvätt, smutsig som ren och så en massa skräp förstås. Dessutom drack jag ett glas vin på trappan i kvällsolen. Nu väntar jobbet igen. Igår var en halvstökig förmiddag, hoppas, hoppas att vi har eftervårdsplatser så det räcker idag. Och så hoppas jag på drägligt arbetstempo förstås.

Pass

Julius behöver ett pass till sommaren. Pax för att inte åka och fixa det med alla barnen.

I vissa lägen överoptimistisk

Att jag aldrig lär mig. Detta har jag skjutit upp och nu gick det inte längre. Ebba och Julius behövde påfyllning av fästingvaccination. Jag har dragit på det eftersom tanken att åka med alla fyra på detta kvällsäventyr inte har lockat speciellt. Men nu hade jag inget val, igår var det kvällsöppet och Stefan var tyvärr borta.

Det började bra med biblioteksbesök där Ville faktiskt börjat sköta sig och inte hejdlöst river ut alla böcker ur hyllorna. Otto stack endast en gång. Sedan gjorde vi nycklar till barnen med motiv. Kul grej, Julius valde en AIK-nyckel och Ebba en panda. Otto smet en gång under tiden. Ville satt fast i vagnen.

På väg till vaccineringen började det regna. Vi hade inga ytterkläder men det gjorde inget eftersom det bara var en kort bit från parkeringen. Men på väg uppför trappan med barnvagnen gick min sandal sönder. Helvete! Jag stannade på mittavsatsen och försökte se om det gick att laga den provisoriskt. Under tiden klättrar Otto upp på en annan avsats med grus. Han frågar om han får kasta gruset och jag säger spontant javisst. Ända tills han blir så exalterad av gruskastning i regn att han kastar småsten i huvudet på mig. Då tappar jag tålamodet och blir arg. Ungefär samtidigt försöker Julius köra Ville upp för resten av trappan. Ville har lyckats trassla sig ur sin knäppning och ställer sig upp och rasar i betongtrappan. Dubbelhelvete! Jag blir arg och stressad och skäller på Julius i onödan. Ville klarade sig med en bula, skönt det kunde ha gått betydligt värre. Sedan gav jag upp att laga träskosandalen. Så jag kommer halvhasandes in på vaccinationsstället. Där får vi vänta en timme på vår tur och vi börjar alla bli mycket hungriga. Jag kan väl säga som så att vi tog mycket platslig och inte bara fysiskt i väntrummet. Jag började känna att min planering inte var alla tiders så när vi var färdiga ändrade jag strategi från pizza hemma till hamburgare i centrumet precis nära. Jag hasar dit med alla barnen med en liten förhoppning om att jag ska råka gå förbi en skomakare med kvällsöppet men det gör jag föstås inte. På Burger King ställer jag mig givetvis i fel kö. Hamnar framför grabben som jobbar första dagen typ. Det tar en kvart. Det är inte så länge, men det är en eon av tid om man har 4 hungriga barn och klockan är halv sju på kvällen. Ebba får köra runt med Ville eftersom han bara ylar annars. När vi äntligen fått hamburgarna tycker Ville (som behöver mat allra mest) att hamburgare är det äckligaste han någonsin sett och smakat. Vill inte ha. Otto som också verkligen behöver äta (han har faktiskt hållit sitt löfte om att inte smita mer) äter tre tuggor och säger att han är mätt och förösker ge bort sin hamburgare till stororna. Efter övertalning äter han upp halva i alla fall. Ebba och Julius surar för att de inte fått pommes frites och att en Whopper blir de minsann inte mätta på. Jag är irriterad och trött. När vi äntligen kommer från stället, lite bråttom då Otto deklarerat att han är kissnödig så säger Otto som givit bort sin hamburgare: JAG ÄR HUNGRIG! I ösregnet får han kissa vid ett träd och sedan hasar jag till bilen.

Sista stoppet är på väg hem för Ebba ska på disco och ska köpa goids och Chips inför detta event. Jag mutar tre grabbar i bilen att sitta kvar och hålla sig lugna, om de klarar de ska de få lite choklad de med. Handlingen går på några minuter och när vi kommer tillbaka till bilen hör jag ylen på långt håll. Otto hade slagit Ville och så hade Julius skällt på Otto. Halleluja! Fast nu tappar jag inte tålamodet i alla fall, jag bara kör hem.

Regn eller sniglar?

Pest eller kolera? Njaa jag föredrar nog dagens regn ändå framför att vattna. Att gå på kvällspromenad och plocka 150-200 sniglar är ju gratis och går ändå fort jämfört med att vattna groende gräsmattor, rabatter och land. Men jag HATAR dem ändå, snigeljävlarna alltså...

Kärlek till min kiropraktor!

Nu har jag fått inläggen till löpardojjorna. Igår efter jobbet åkte jag in till stan och hade tokmycket tid. För jag var ENSAM! Alldeles ensam! En latte och en macka och en tidning och så en strosa på stan och kolla i affärer utan barnvagn. Underbart. Köpte kläder till barnens avslutningar, så nu kan jag pricka av det på listan. Fast till Ebba kan man inte handla utan henne längre. Då blir det bara fel. Men hon blev glad för sina 2 små toppar som hon bett mig köpa länge. För såna har alla andra i klassen....

Det var lite kul att se vilken effekt det blev när jag blev filmad på löpbandet med inläggen i. Plötsligt var nedtrampet spikrakt istället för att skeva inåt. Dessutom hade de REA på massor av plagg så jag köpte nya långa löpartights (mina hemma är faktiskt för stora numer) och ett fint lila linne. För halva priset. Trevligt.

Sedan bar det av till kiropraktorn på andra sidan bron. Och hon är bara bäst! Nej, jag har inte 1,5 cm skillnad på benen. Endast 0,5 och det är helt normalt! Däremot justerade hon bäckenet och benen. Och konstaterade att jag har en liten inflammation nära höftböjaren för att jag är svag i muskulaturen runt omkring. Så nu ska det bli djupa benböj med stång! Det är det som är så bra med henne. Jag blir aldrig utdömd utan bara peppad. Det här problemet kan jag fixa med hjälp av träning på det ena eller andra viset. Jag har ju gått hos henne sedan 2001, så jag vet att hon har rätt. Alla råd hon har givit mig under åren har stämt. Och hon har dessutom fixat till två av småkillarnas sneda nackar som bebisar (tortocollis) och hjälpt dem med skrikmagarna. På bebisar blir det ett litet lätt tryck och så ips, vips ingen koliksmärta och ingen sne nacke. Men det kallas visst kvacksalveri av läkarvetenskapen. Om detta skulle jag kunna hålla en lång utläggning men inte idag! Jag nöjer mig med min egen ihopsnickrade "helhetssyn" på kroppen, att det inte räcker med att titta på en detalj i kroppen för att lösa ett problem, utan man måste ta in alla bitar, eller i alla fall fler.

Så nu är jag friskförklarad och imorgon bär det av ut i spåret. Inflammation i muskeln ska botas med lite akupunktur, det kan jag nog be en kollega att göra. Om hon visar mig vilka nålar, kan jag göra det själv sedan.

Efter alla ärenden på stan och jobbdag kom jag hem till familjen klockan halv åtta och möttes av 100% ren och skär kärlek av Ville. Han kramades och pratade och pratade länge, länge. (Han låter precis som den svenske kocken i mupparna) Och sova skulle han inte, efter mycket protester somnade han klockan 22.

Idag ska jag tillbringa förmiddagen hemma hos en vän och gå på lunchbjudning dessutom. Så jag borde vara redo att poppa iväge med bilen men det är jag ju inte ALLS. Vi blir sena till dagmamman idag...

Arbetsrummet tillbaka

Lagom till att Stefan går på föräldraledighet om 1 vecka så har jag städat ut arbetsrummet. Det är numera tillbaks i sin ursprungliga form om än skrivbordet blivit lite mer slitet. Alla sommarens frösådder står ute nu, visserligen under fiberduk på natten men ändå. Lysröret är nerhängt. Nu har jag bara lite kvar inne i fönstren, men det är inte många krukor. Mest några sena sådder av sånt jag inte lyckats riktigt med. I år ville Zinnian inte alls gro som förra året. Då tror jag varenda frö grodde.

Det här har jag ute, tänk nu på att allt inte ska till en och samma rabatt:

- Sommardahlior, 2 sorter
- Rosenskära (Candy Stripe)
- Tagetes, 3 sorter, 1 hög röd från Linnés Råshult, 1 liten orange och en ful gul-röd (fråga mig inte varför jag sådde den)
- Jätteverbena
- Akleja (Nora Barlow) - fått
- Daggsalvia (till Ebbas land)
- Stjärnflocka röd - fått
- Fänkål
- Broccoli
- Purpurrödkål
- Purjolök
- Sommarmalva
- Malva Zebrina
- Myskmalva
- Mangold (röd + gul)
- Rödbeta, 3 sorter: Gul, Chioggia och Bulls blood
- Digitalis (2 sorter)
- Veronika (fått, måste omskolas idag!)
- Bolltistel
- Sommaraster (rosa)
- Lejongap (fått)
- Sommarrudbeckia

Ja, det är tur att vi har en stor altan.
-

Inte helt fel

Tänk att jag får bo så här! Igår vid halv åtta stack jag ut en runda. Sprang först längs grusvägen ca 1,5 km, vek sedan av ner mot fågelskådar-sjö-ängen, förbi kor och småkalvar som betade, uppför en grym backe där vitsippor och liljekonvaljer blommar sida vid sida. Stannade en stund på toppen för att hämta andan och njuta av doften från liljekonvaljerna. Sedan vidare på skogsstigar, mjuka av barr, över stock och sten. Inte andas med för öppen mun dock - varning för knott i halsen! Förbi hästhagar, ut på en liten väg. Hemåt igen, avslutade med vacker kvällsutsikt över åkrar och ängar. 40 minuter joggar-glädje.

Bildkavalkad v. 21

Så här ser det ut den här veckan. Lite gräs kan man ana, svagt grönskimrande.


Ängsblomma i kvällsljus. Det är så spännande att se vad som kommer i ängen. Jag känner bara igen blåklint och förgätmigej, den här blomman vet jag inte alls vad den heter. Men fin är den!


Häggmisplarna blommar så fint. Vem vill ha Magnolia när man kan få Häggmispel? Så här vacker på våren, bär på sommaren och så vackraste röda höstfärgen.


Det kanske inte ser så märkvärdigt ut men jag är otroligt nöjd med den här platsen bredvid sandlådan. Här ska vi ha kompost och redskapsbod så småningom. När nu det blir av.

Mer regn tack

Så att jag kan slöa lite idag (och titta på när gräset växer!)... Sitter och funderar på vad jag VILL göra. Vet inte riktigt - kom jag just fram till. Den stunden när Ville sover kan stressa mig. Det är så mycket jag kan göra då att jag får svårt att välja, och så gör jag inget alls istället.

Lite sommarplaner börjar ta form i alla fall. Hoppas att jag inte blir flyttad mycket från önskeschemat som jag har lagt. Fördelen med att bara jobba 50% är ju att om man lägger 4 pass sammanhängande blir det rätt långa ledigheter emellan. Stefan och Otto ska åka en sväng själva till Växjö precis i början av juni och då planerar jag faktiskt för en minisemester med stororna. Och Ville förstås. Jag har funderingar på en tripp ut i skog och mark och sova på vandrarhem. Ensam med fyra barn känns det oöverstigligt men med stororna och BARA Ville kan det bli helt överkomligt, med lite planering och struktur innan. Och om jag samlar ihop mig kan jag faktiskt vara riktigt strukturerad, trot eller ej.

Villaliv

Jag har en mor som alltid föraktat villalivet med Volvo och vovve och tvätta bilen på lördagar. Ändå har hon faktiskt provat på det, vilket antingen kan ses som strongt gjort (utefter förutsättningarna) eller som dömt att misslyckas. Även om jag älskar mitt villaliv har jag nog ärvt en del av mammas tankar.

1. Grannen köpte en splitterny åkgräsklippare till sin 1000 kvm tomt. Redan från början tyckte jag att det var absurt med tanke på ytan. Okej om man har 3-5000 kvm tomt då kan jag förstå tanken. Jag frågade honom när vi kom att prata om klipparen, varför han inte köpt en sån där liten klippare som åker omkring själv hela dagarna och klipper. Inget arbete alls och han har en perfekt tomt för ändamålet. Jo, sa han, han hade verkligen varit sugen på en sån men så var det ju lite blött i ett hörn på tomten och så var det en annan sak som spelade in. DET ÄR JU SÅ ROLIGT FÖR BARNEN ATT FÅ ÅKA! Och där stod jag som ett UFO. Jaha, så man köper en svindyr åkgräsklippare för barnens skull. Så de kan få åka med. Okej. Och ja, han har kört några varv med klipparen varje helg. Lastat lite ved på kärran och kört 20 meter. Klippt förstås. Åkt ett varv med barnen. Det måste vara en riktig investering det där.

2. Pratade med en annan granne vars dotter och svärson snart flyttar in i området och håller på att bygga. Han berättade att de ska ha kvar den gamla brunnen men ändå kopplar in kommunalt vatten. Jag kommenterade att det kan ju vara bra med en brunn på sommaren om man behöver extra vatten till bevattning och så. Ja, svarar han. Och så gillar min svärson att TVÄTTA BILAR! Och då kan han ju tvätta hur mycket som helst... Jag såg för mitt inre hur svärsonen spenderade sina lediga sommartimmar gnoendes på en den ena bilen och en den andra... Smaken är som baken, alla gillar inte att ligga i rabatterna och gräva. Men att bli omnämnd som någon vars hobby är att tvätta bilar, det kommer jag aldrig att bli! Jag skulle behöva en tvätta-och-städa-bilen-injektion nere på vårdcentralen nu när jag tänker efter. En sisådär en gång per kvartal i alla fall. Nu ska jag gå ut i trädgården och gräva lite.

Bedömd och utdömd

Idag har jag och Otto gjort storstaden. Eller rättare sagt Otto fick följa med på först Pilatesträning och sedan prova ut inlägg till springskorna på Runners store. Men eftersom rätt ska vara rätt så tar vi det från början. På morgonen pysslade jag i trädgården medan farmor och Ville var på utflykt. Jag hade planerat dagen noga, så noga, kollat tider med SL osv. Så när jag sätter mig i bilen för att köra och hämta Otto och sedan vidare till tåget så inser jag att jag inte har gott om tid på mig som jag trodde, utan skulle vara vid Slussen om endast inom 30 minuter. Vilket är en fysisk omöjlighet. Klarade resan in dit på 50 minuter vilket var en maxprestation, galet kryssande med sittvagn från Slussen och vidare dit jag skulle.

Otto sysselsatte sig fint medan jag tränade. Det kändes riktigt bra idag, jag har verkligen blivit starkare och de delade magmusklerna håller på att dra ihop sig. Men det är fantastiskt att träning med endast kroppens egen belastning kan bli så galet jobbigt. Efter passet hade jag otroligt bråttom igen ner till skobutiken och fick rusa igen. Ny slalomtur för Otto. Så jag kom inflåsandes i affären alldeles skakig i benen efter träningen och språngmarscherna och fick direkt ställa mig på löpbandet och bli filmad. Ortopedteknikern suckade och skakade på huvudet ungefär. Viker tydligen knäna inåt när jag springer. Håhåjajaja. Upp på spegellådan för att titta på fötterna bland annat. Där konstaterar han att jag är sned i hela höften och att ena benet är minst en cm kortare än det andra. Och undrar om jag inte har ont. Och det har jag ju inte - OM JAG TRÄNAR och ibland går till kiroprakton. Tränar jag inte har jag ju ont i ryggen och vänster höft. Det kändes lite hopplöst efter hans utlåtande, kroppen diskvalificerad ungefär. Men samtidigt är det ju fantastiskt att det funkar med stabliltetsträning så att kroppen förhoppningsvis håller för göra allt jag vill. Däremot kanske det är dags att ta en sväng till kiropraktorn igen. Och så får jag väl springa så länge kroppen säger okej och vara noga med att lyssna om den skulle säga nej. Intressant också att få en förklaring varför jag får ont på vissa ställen. Säkert har barnafödande och amning påverkat höfter, leder och ligament en hel del.

Efter detta fick Otto en välförtjänt glass. Han fick välja själv och valde Magnum, trodde att inte att han skulle orka sätta i sig den men det gick i ett nafs. Han satt i vagnen och åt medan vi promenerade ner till Stureplan och jag tyckte nog att en del tittade till lite extra på min vackra son :). Misstänkte att det kunde bero på glassätningen men eftersom vagnen är vänd framåt såg jag ju inte riktigt. Men när jag kollade så såg jag att det fanns anledning att titta lite extra, han hade glass ända upp till öronen och ner till midjan. Ren och skär glassnjutning! För övrigt tyckte han att det var fantastiskt roligt att åka tunnelbana. Spännande och lite läskigt. Rulltrappor är också höjdare. Ändå är han inte lika frälst i att åka kommunalt som Julius var.

Jobbhelg över

Nu har jag faktiskt hunnit landa lite i att jag har börjat jobba igen. Jobbhelgen har varit bra, jag är så glad att det inte varit kaos. Men visst känner jag mig lite seg ändå. Och igårkväll när jag körde hem satt jag och funderade på om jag verkligen gjort allt enligt rutiner. Speciellt alla journaler, allt som ska fyllas i, det är lätt att glömma att fylla i, även om man försöker gå metodiskt till väga. Ibland undrar jag verkligen om mitt minne är som det ska. Jag kan komma ihåg jättemycket men just nu har jag två problem. Det ena är namn. Jag kan hälsa på någon och sedan sekunden senare inte ha en aning om vad denne/denna heter. Jag tror inte ens jag försöker komma ihåg. Så jag får tjuvkika i alla papper vad människorna jag träffar heter, men sedan är jag ändå rädd att jag ska säga fel... För det sitter inte. Och så tycker jag det är så otroligt viktigt med namn. Jag blir själv irriterad om någon inte kommer ihåg mitt, eller alternativt säger fel.

Det andra som är skvatt omöjligt är att hålla reda på klocka, mobil, nycklar, plånbok, ID-log-in på jobbet. Det är ju ingen nyhet, jag vet ju att jag är kass på detta, så jag kontrollerar och kontrollerar och håller på att bli galen på kuppen. Och så uppe på detta när jag blir osäker på om jag verkligen fyllt alla fält i journalerna. Suck, dubbelsuck. Jag kom fram till att jag nog hade fyllt i allt, men frågan var om jag bara sparat eller om jag tryckt på skapa text och spara. Sedan tänkte jag att, ja de brukar ju höra av sig som ett brev på posten om man gjort fel eller glömt. På mitt jobb är det sällan trevligheter när man får ett brev internt eller en lapp... Det är inte frågan OM man kommer att bli anmäld till HSAN under yrkeskarriären utan snarare NÄR. Fast detta är ju alla medvetna om och har valt det här jobbet ändå. På grund av allt det andra som är så fantastiskt roligt. Att få vara med om underverk dagligen. Då kan man ta en del skit också.

Småbarnslivet är underbart

Särskilt i kombination med jobb. Hade en bra jobbdag igår, det behövde jag. Men, men jag gick upp klockan 05 och kom i säng vid 22.30. Uppe på det en stökig natt med Ville både inatt och igårnatt, han har vaknat 4-6 ggr. Nu kl 05 var det alldeles bestämt morgon tyckte han. Då var det ingen Rönnerdahl-mamma som skuttade glatt ur sin säng precis. Nu har jag precis fått i mig en kopp kaffe och tröstätit lite choklad (mycket näringsrik frukost) och väntar på att om tre timmar kunna gå och lägga mig igen. Och sedan iväg till jobbet igen. Alldeles underbart och jag känner mig på topp.

Det stör mig

Det stör mig att jag får kämpa mentalt med motivation för jobbet. Det stör mig att jag känner att jobbet är på gränsen till för mycket i mitt liv. Det stör mig att jag känner ett orosmoln komma inseglandes dagen innan jag ska jobba. Nu var jag i alla fall disciplinerad igår och gick och lade mig i tid och det var väldigt bra uppladdning att komma hemifrån och springa och titta på Julius match. Det är nog en anledning till att det känns jobbigt. Jag skulle behöva en liten frizon för att ladda upp inför jobbet och så finns det ingen. För hemma rullar allt på som vanligt förstås. Men nu är hjärnan inställd på att jag förmodligen ska landa i kaos och jobba som en liten duracellkanin i några timmar. Utan att egentligen ha farten i kroppen.

Villes vokabulär

Som nummer fyra, minst, ettrigast och värsta retstickan lär man sig förutom de vanliga orden några andra som: Mina! och Sluta! Han springer iväg med Ebbas ihoptjänade pengar och skriker: Mina! Eller försöker hjälpa Otto att äta morgongröten och ropar: Sluta! (tillsammans med Otto)

För övrigt bubblar det ord just nu: Kram, lampa, Bollibompa, upp, ner, bil, dricka, kaffe, katt, vovve. natti. Och fler som jag inte kommer på just nu. Ibland kan har och Otto leka lite men alltsomoftast urartar leken efter 10 minuter till gräl och handgripligheter. Ville vill naturligtvius alltid leka med det som Otto gör. Men han är också en väldigt glad kille. Glad eller arg. Tydlig skulle man kunna säga.

Vissa inlägg....

Blir så tråkiga att jag nästan gråter.... :) Så kan det vara, men jag får väl bjuda på det, ungefär så här roligt är mitt vardagsliv. Men det är väl förunderligt att någon läser överhuvud taget.

Fredagsvånda

Jag är seg, seg, seg idag. Och nu väntar först en dag hemma med småttorna, brödbak och hålla efter dem så inte gräsmattesådden blir helt fördärvad och sedan 3 jobbdagar. Sedan reser Stefan till Spanien en vecka. På kurs ska jag väl tillägga. På schemat idag står: Tvätta, plocka in tvätt, baka bröd, städa ett badrum, laga lunch (tänker fuska med rester för tredje dagen i rad). Betala en räkning. Egentligen skulle jag behöva handla för att åstadkomma en vettig middag men det överlåter jag åt Stefan. Höjdpunkten är att jag ska ladda inför jobbhelgen med att springa ikväll. Julius har match så jag följer med och springer under tiden. Det är verkligen underbart att springa på vårkvällar, dels är det fantastiskt med endorfinkicken efteråt men det är faktiskt också härligt under tiden. Trot eller ej.

Nästa vecka ska jag prova ut inlägg så att jag ska kunna förlänga löprundorna utan att få ont i knäna. Sedan funderar jag lite halvhjärtat på att klämma in styrketräning på gymmet innan jobbet på söndag. Jag är snart i mål med min egen utmaning att klara 20 armhävningar (på tå) och att 1 (!) chin. Att öka min överkroppsstyrka och bålstyrka har helt klart varit bra, jag har aldrig ont i ryggen numera, kan känna mig lite stel ibland, men då är det bara att köra några yogaövningar eller använda spikmattan.

Så nu försöker jag att inte gruva mig så mycket för jobbhelgen. Jag vet ju att tiden går fort när jag väl är på plats. Och inte att förglömma, att det kommer att vara kul också.

Blivande grusgång

Det bästa med min trädgård

Är att det alltid finns något att göra. Vilket antingen betyder att jag kan jobba ihjäl mig eller vara nöjd med det jag gör. Och framförallt kan jag välja vad jag vill göra från min långa lista. Vilket betyder att jag i princip alltid börjar med det jag känner för, inte nödvändigtvis det jag borde. Nu har jag lullat omkring hela förmiddagen, planterat en ros, omskolat sommarblommor, smårensat ogräs i några rabatter, upptäckt att en pion som jag kasserat som död i höstas försiktigt letat sig upp bland nävorna! Jag undrar vilken sort det är, det ska bli spännande när den behagar blomma, kanske nästa år?

Sjuk

Jag har inte haft skrivlust. Alls. Kan bero på att jag förutom att jobba 3 dagar förra veckan samtidigt som Ville och Otto var halvsjuka blev sjuk själv. Eller sjuk och sjuk. Det känns inte hundra att gå till jobbet och hosta friska födande kvinnor rakt upp i ansiktet. För att inte tala om deras bebisar. Dessutom var jag kroppsligt slut som en urvriden trasa.

I onsdagskväll hade jag sådana hostattacker att jag var tvungen att be om ursäkt och gå ut från rummet. Nu ska jag bara kolla att jag själv inte blivit smittad med Streptokocker typ A. För då får jag väl inte jobba den här helgen som kommer heller.

I torsdags gick jag HLR-utbildning som var riktigt bra. Nu är jag uppdaterad och vet dessutom aktuella larmrutiner på jobbet. Nu fattas bara att uppdatera mig på barnsidan. Jag har varit och kikat och klämt på alla grejjer, så jag kan inställningar på syrgas, sug och hittar larmknappen (ack så viktigt, jag har lärt mig att man vid en akutsituation får ordentligt tunnelseende och inte hittar sånt man borde). Nu behöver jag öva scenarion, koppla på alla sladdar och grejjer på dockor och öva handräckning vid intubering och navelkatetrisering.