Nu börjar det

Julstöket. Julius har luciafirande kl 08.10 den 15:e. UTOMHUS! Aaaargghhhh.... Varför inte eftermiddagsfirande? Mina morgnar kan stöka till sig ändå utan att behöva ha alla färdiga, ätna, tandborstade och klädda till 07.45 inklusive mig själv. Och passar tomtedräkten från förra året? Alldeles troligen absolut inte om han ska ha ytterkläder under. Tänk om han ville vara stjärngosse, det hade varit perfekt för ett lucianattlinne finns nog i rätt storlek.

Och var finns pepparkaksdräkten som Otto ska ha? På vinden? I vilken låda? Och ändå är jag ju hemma i år och "ledig". Jag har ju oändligt med tid att baka och julpyssla med barnen. Eller hur. En sak är säker. Pepparkakshus blir det inte. Inte heller julkort. Fast det har jag ju inte skickat på 15 år minst. Jag tycker att det är en konstig sed. Skicka förtryckta kort och bara skriva namnet under. Varför gör man det? De julkort som jag uppskattar är de som antingen skickar ett foto på familjen eller de som orkar och tar sig tid att skriva lite och berätta om sitt år. Annars tycker jag mest att det är slöseri med papper och frimärken.

Strategi inför helgen

För att slippa konflikter och dåligt humör i helgen ska jag komma ihåg:

* Det blir inte mer egentid för att det är helg. Tvärtom. Inte lura mig själv.

* Stefan har jobbat mycket och sovit lite.

* På söndag kommer goda vännerna, det blir roligt.

* Se till att ha planer för lördagen. Det har jag.

Jag ljög och Björnen sover

Så nu är blodvitet fixat. Hur kan man få för sig att testa hur vass saxen är på sin egen läpp? Hur som helst, jag glömde att det inte riktigt varit lugna gatan här hemma idag. Ville hittade en färgburk som jag gömt längst in i ett skåp. Som för övrigt även innehöll tapetklister... (vilket han som tur inte gav sig på) Han lyckades öppna burken och plötsligt var det orange färg på honom, tvättstugan och köket och mina byxor. Jag höll på att laga storkok köttfärssås när detta inträffade, vilket jag helt glömde av under turerna att få Ville ren, golvet rent och byxorna. Så nu blir det bränd köttfärssås till middag ikväll. Och mina byxor är fortfarande oranga

För övrigt önskar jag att jag haft videokamera igår. Ebba lekte Björnen sover med Otto och den andra 3-åringen som var här. Först stod Ville och tittade på men sen ville han också vara med. Och han förstod precis hur man skulle göra. Först ligga raklång på mattan och sen springa och jaga och fångas! Det är kul att leka!

Träffa vänner

Det fungerar inte så bra just nu att umgås. Min plan var att försöka få lite mer vuxenkontakt i vardagslivet och försöka träffa de andra föräldralediga tjejerna som jag lärt känna här runtomkring. Men det funkar inte så bra just nu. Ville och Otto är inte alls i form för att träffa lekkompisar på eftermiddagen. Så det har varit skrik och konflikter och jag har bara känt mig stressad.

Idag har det varit lugna gatan. Hem, mellis, övertyga Julius om att leka med Lego med Otto en stund. Julius tycker egentligen att det är rätt okej att vara med Otto och bygga Lego om man bara sätter en tidsram. Och Otto blir fasligt nöjd över att få vara med. Under tiden sövde jag Ville så att han blir hanterbar för Stefan när jag ska träna ikväll. Och nu sitter Otto här i godan ro och ritar och klipper. Lite skillnad mot igår då han skrek, gnällde och kastade kakor för att få min uppmärksamhet så att jag skulle fokusera på mindre på besöket.

Så nu var friden slut, Otto klippte sig precis i läppen och det uppstod blodvite i mötet. Got to go...

Kusin LS

Jag har knyckt en bild av dig att ha som layout på bloggen. Som en halvvintrig illustration. Är det ok? Om inte tar jag bort den så klart. Det är en fantastiskt vacker bild.

Dålig på att uppskatta

Men här hemma har det säkert kommit en halvmeter snö de senaste dagarna. Häcken på framsidan av huset syns inte längre, sandlådan inte heller och det är snöhalka på vägen ner mot centrum som heter duga. Imorse skottade jag fram stora taxibilen som Otto har döpt den till. Ebba kallar den för Tigerhajen men taxibilen är nog mer med sanningen överensstämmande eftersom det är vad den används till; skjutsa hit och dit samt ärenden. Idag blir det ingen promenad att hämta Otto, då skulle jag behöva en dubbelpulka, jag får vackert ta bilen i eftermiddag också.

Ville har oanade väckningstalanger. Hur kan man bli arg på den som vägrar att ge sig trots massor med leksaker på golvet bredvid sängen, klockan halv sex på morgonen, när denne beslutar sig för att krypa fram och tillbaka över en, dra i håret och öronen och tjoa Mamm-mamm-maaaammm-maaammma?! Det går inte. Tur för honom det. Mamma-ordet har varit på gång länge men nu är det solklart lagom till snart ettårsdagen.

Julius är tillbaks i skolan igen men jag glömde ge honom medicin imorse så det var bara att köra dit, med tablett, mortel och kopp. Insåg på plats att jag missat sked. Och hur skulle jag få honom att svälja sörjan enbart med vatten? Hittade chokladpulver i min väska (jag har det plus snabbkaffe, utifall att, jag inte vet vad - men nu var det synnerligen praktiskt) och blandade ut mixturen med. Det är galet svårt att få i honom tabletter, han bara kräks. Och hur jag kundeg lömma det när vi var hos doktorn det övergår mitt förstånd. Hon frågade om vi ville ha flytande eller tabletter, varpå Julius säger: Tabletter! Flytande går ju inte, eller hur mamma! Någonstans ringde en klocka men minnet är ju som sagt kort. Så tabletter blev det.

Igår var en slitig eftermiddag och kväll med promenera och hämta Ebba i snöstorm med pulka och vagn och sedan skottning av vår garageuppfart, matlagning och kvällsfix. Ville är trasslig i magen och hade sovit för lite så han tog en hel del uppmärksamhet. Stefan jobbade sent för att slippa bli fast i eventuellt trafikkaos. Idag har jag därför inte gjort någonting. Ville har sovit ikapp och jag har legat på soffan och läst bok. Jag har några intressanta böcker på lut men orkar just nu inte läsa något amibitiöst över huvud taget. Istället blev det en deckare som legat och väntat i ett år. Otroligt fridfullt att ligga och läsa och ibland titta ut på de snötyngda granarna och snön som yr utanför. Nästan sportlovsstämning mitt i mörkaste november.

Monsterfällapäron

Vet ni vad det är? På Sempers barnmatsburk med päron och äpplemos finns det en päronfigur tecknad. Otto säger att det är ett monsterfällapäron. Ett helt nytt ord vad jag vet. Det är inte varje dag som nya ord skapas. Han tänker mycket på monsterfällapäronet och Ebba har hittat på en saga till honom om det. Monsterfällapäronet fångar monster med hjälp av listiga äpplen.

Nu på morognen har det skapats med vattenfärg här hemma. Ottos bästa alster föreställer följdaktligen Monsterfällapäronet som sprutar eld och då kommer brandkåren och sprutar massor, massor med vatten så att elden slocknar.

På Julius målningar utspelas en kamp mellan det goda och det onda, mellan ljus och mörker. En dinosaurie som krigar mot en ond bas. Vackert med den onda basen i svart och dinosaurien i orange, rött och guld och turkos.

Själv är jag så begränsad. Jag ritade en blomma... :-)

Bönhörd och lite till

Jag fick vinter! Och inte lite heller! Det är underbart med massor av vitt virvlande vita snöflingor utanför fönstret. Men det innebär vissa komplikationer jag inte tänkte på. Skolbussen kom inte imorse. Efter lite dividerande med mig själv skickade jag iväg henne till fots utrustad med Ipoden och lyssnandes på Tintin. Julius är fortfarande hemma. Nummer två är förstås barnvagn och plogning. Det snöar så mycket att plogningen inte räcker, alternativt att de inte riktigt hinner med. Det innebär i alla fall ett rejält träningspass om jag beslutar mig för barnvagnspromenad. Sista minuset jag kan komma på just nu är att Ville inte kan sova ute, det snöar helt enkelt för mycket.

Nu ska ni inte tro att jag egentligen klagar. Jag tycker det underbart och jag hoppas, hoppas, hoppas och önskar mig en riktig vargavinter i år. Otto och grannflickan (Ejjen är min bästa kompis!) har lekt i snödrivorna i helgen. Åkt pulka och kälke. Ebba har byggt en snögrotta och har varit ute sammanlagt mer än under hela hösten tror jag. Så det har varit en riktig vinteridyll.

Själv fick jag en släng av Mårran i helgen. Helgerna är svårast att få som jag vill ha dem och att hålla humöret uppe. Vi är lite i ofas just nu Stefan och jag. Jag vill ha sällskap och roligt efter en vecka hemma med sporadisk vuxenkontakt. Han har stressat halvt ihjäl sig på jobbet och träffat hur mycket folk som helst och vill bara ha lugn och ro. Lugn och ro finns inte riktigt här hemma dessvärre, hur man än försöker. I maj ska jag börja jobba igen, jag börjar se fram emot det faktiskt. Skulle jag få riktig lappsjuka är det nog inte omöjligt att börja tidigare heller.

På det praktiska planet i helgen har det varit byte av vinterdäck, handla vinterkängor till Julius, skridskor till Otto, fixa lite mer praktiska lösningar i hemmet. Äntligen är förvaringslådan med allt småjox blivit uppskruvad på väggen i tvättstugan, en till hängare finns i hallen, så att väskor och jackor inte bara ligger i drivor innanför dörren. Mer ordning och reda till folket!

Filmdag och blandade vardagsfunderingar

Eftersom Julius är sjuk så har jag hyrt lite filmer åt honom. Kunde inte låta bli att hyra en Bamse och en Pippi film till Otto. Farmor har introducerat Pippi för honom och han är fascinerad. Sedan fick han en liten Pippitavla (ett inramat vykort) ovanför sängen och det är han jätteglad för. Sina tavlor. Ett vykort med bokstaven O, ett vykort med hans månad (december) och så Pippi då. Jag känner mig väldigt pedagogisk. Ville har fått tavlor ovanför sin säng också. Sin bokstav, sin månad och Molly mus. Fast nu är det Stefan som har äran att kika på dessa tavlor när han inte kan sova.

Så just nu tittar Otto på Bamse, Julius fick jag väcka annars får vi honom inte i säng ikväll. Ville hade feber inatt och sov oroligt. Sover igen nu på morgonen ute i sin vagn. Det är -5 ute, men han är väl påpälsad och det ser så skönt ut.

Det är inte lätt att få ihop det att träffa vänner har jag konstaterat i höst. Pratade med väninnan som också har fyra barn och som dessutom jobbar natt. 16 december var det enda lediga datumet innan jul. Suck. Men jag börjar få lokala bekantingar här. Så idag får vi besök i lämplig lekålder för Otto och nästa vecka kommer en kompis till Julius plus hans väldigt trevliga mamma. Det går absolut fortare att rota sig på en plats när man har barn.

Nu väntar tvättstugan. Jag har min vana trogen slängt in all bråte där och nu är det dags att ta tag i eländet och tvätta och kanske till och med röja ordentligt? Vi får se.

Mer gröna val!

Nu har jag inhandlat ekologisk tandkräm, schampo, balsam, dushkräm, ansiktskräm, hårgelé och rollon. Tandkräm och rollon har jag testat och de får godkänt. Barnen tyckte att smaken var okej. Och än så länge luktar jag inte svett! Det har nämligen inte funkat så bra med alternativa roll-on:er tidigare för mig :-) Hur som helst är det fantstiskt att bo i förort och ha en affär med otroligt utbud av ekologiska varor. I princip allt går att få, tom ekologisk kattmat (men det har jag inte testat än). Fast jag har testat tvättnötter. De får ok av mig men fläckar på kläderna måste förbehandlas och jag tycker det funkar bättre i högre temperaturer som 60. Till vittvätt använder jag vanligt miljömärkt tvättmedel. Och nej, tvättnötterna kommer inte från tvättnötsträdet som jag hävdade innan jag läst på förpackningen...

I jul blir det KRAV julskinka, närproducerad från en gård här i närheten. Vi köpte lamm där för några veckor sedan och deras smågrisar springer omkring fritt och bökar i leran och lever lyckliga grisliv. Barnen blev lite betänksamma till att vi ska äta upp en av dem. För mig får de gärna bli vegetarianer men Ebba tycker för mycket om kött och Julius är gräsligt tveksam till bönor och linser. Just nu har jag blötlagt kikärter och svarta bönor och han tittade misstänksamt på bunkarna och frågade vad det var. När han fick reda på det sa han: Mamma! Ska du ta två äckliga saker och blande ihop till något ännu äckligare?! Men det ska jag inte! Ikväll blir det falaffel och imorgon burritos! Supergott tycker jag... I familjen är uppdelningen att jag lagar mat i veckorna och Stefan lagar all mat på helgen. Det betyder att vi äter fisk och vegetariskt när jag lagar, och kött på helgen när han lagar. Och numera accepterar faktiskt barnen linser. Ebba tycker om bönor också men för Julius lär det väl ta några år till. Otto äter det Julius äter, de två borde verkligen inte sitta inom hörhåll för varandra. Om Julius inte är med äter Otto glatt bönor och konstaterar att det är gott...

Idag är Julius hemma för andra dagen i rad. Han har inte feber men huvudvärk och ser inte helt fräsch ut. Men han mår bättre än igår. Det är småförkylt här hemma, alla går omkring och snurvlar och snorar.

Oprah Winfrey

Hamnade framför TV:n idag. Och HEY! Oprah pratar kompostering, ekologiska alternativ och miljövänliga alternativ med Julia Roberts och Sandra Bullock! Mer upplysning till amerikaner och övriga världen! Och megakändisar som komposterar!Jag och Julia... ;-) Vi är ju rätt gröna här hemma men nu ska jag faktiskt försöka införskaffa bättre schampo och hudkrämer utan parabener. Alltid lär man sig något nytt.

Kapten Haddock

Lite vinter har det blivit. Härligt. Igår sol och riktig vinter idag mer mysvinter, snålblåst som gör att snön är kvar trots plusgrader. Otto skar upp sin lilla näsa igår när han försökte hugga hål på isen på vattenpölarna med en plåtbit han hittat. Han ser ut som Kapten Haddock, eller någon annan ärrad sjöpirat. Hoppas det inte blir permanent.

Annars är jag glad idag för att jag i helgen dels äntligen fick utnyttjat mitt presentkort på Afroart som jag fick i julklapp förra året. Så precis innan presentkortet gick ut fick jag ändan ur vagnen. Och köpte den här fina korgen till hallen, alla vantar, mössor och annat slängs däri och vips så är de borta! Ville älskar dock att gnaga på locket, så det kan jag för tillfället inte ha på.



Dessutom har vi bott snart 2 år i huset och fortfarande inte kommit i ordning helt! Men nu har jag hittat det här fina tyget, Purnukka och det har blivit jättefina tavlor, så lite mer ombonat har det blivit i vardagsrummet. Lite balansgång är det för jag har en tendens att plottra till, vill gärna ha mer av allt i färger.

Vidrigt

Jag förvånas över de anställda på Lidl i Solna som hällt frätande medel på överblivna matsopor så att hemlösa inte skulle äta upp dem. Eller förvånas är ett milt uttryck. Jag blir helt rosenrasande! Vilken människosyn har man när man gör så?

Det är förjävligt att det finns hemlösa överhuvudtaget. Det är förjävligt att människor ska behöva leta efter mat i sopor. Men det är också förjävligt att det är så mycket mat som slängs som skulle kunna användas. Vår matkonsumtion är helskum. Ett litet märke på ett äpple och näää då går det inte att äta. En banan som är lite brun - äcklig!

Om man nu har ett lager mat som är precis på datumgränsen (som för det mesta är väl tilltagen) och som inte blir såld varför kunde man inte skänka bort den? Hellre än att slänga? När det nu uppenbarligen finns människor som är hungriga och inga pengar har. Istället häller man frätande rengöringsmedel på den och sätter upp en varningsskylt. Sedan går den vare sig att äta eller (om man nu skulle få för sig) att kompostera.

Jag önskar

Det finns en sak jag önskar mig (eller ja det finns faktiskt många!) men det finns en sak jag verkligen önskar mig och för den delen alla andra i det här landet. Jag önskar oss sol och kallt och sedan snö. Jag önskar att det inte ska bli en likadan vinter som förra året med regn, regn och regn. Jag antar att det är så här det kommer att bli allt oftare, gröna och regniga jular i den globala uppvärmningens spår men JAG VILL INTE! Har man en minsta tendens att bli höstdeppig och less så behövs solen för att tina upp sinnet och lysa in lite förhoppningar. Jag kan sträcka mig så långt att jag tar 1-2 dagar regn per vecka, men snälla lite sol också!

Endorfinkick

Jag köpte träningskort i höstas och började träna igen, sist jag var iväg var april 2005, så det var verkligen dags. Jag har i och för sig promenerat en hel massa och jobbat i trädgården, så vardagsmotionen har inte varit något problem. Men min rygg kräver att jag tränar mer! Och jobbet sponsrar med 1000 kr vilket är helt suveränt. Och nu finns ju träningsanläggning på 10 minuters cykelavstånd vilket gör det hela ännu bättre. Det enda kruxet är att jag älskar dansaerobics. Det är så roligt och innan har jag tränat på SATS och där har det varit ett stort utbud och mycket bra instruktörer. Här finns det EN klass på måndagar kl 20.00, vilket inte är aktuellt för tillfället. Så jag har börjat träna spinning, vilket jag alltid mer eller mindre avskytt. För det är apjobbigt och tråkigt. Sitta i en sal och cykla till någon idiot som försöker peppa en att ta ut sig fullständigt. Ingen natur och ingen utmaning för hjärnan. Bara tråkigt. Men kombinationen spinning och core är bra. Core är träning för mage och rygg, stabilisering och balans, precis vad jag behöver. Och efter de första spinningpassen så var det i alla fall skönt efteråt. Den där känslan att vara genomsvettig och ha jobbat, den gillar jag.

Så igår stack jag hemifrån och styrketränade först och gick på spinning sedan. Och för första gången så kände jag mig i form. När instruktören sa åt oss att lägga på mer för uppförsbacke, så gjorde jag det och orkade. Jag orkade öka tempot trots motstånd och jag orkade ge det sista trots att pulsen dunkade i 180. Och vilken endorfinkick! Jag fullkomligen studsade hem ifrån passet. Helt utmattad och kanonpigg på samma gång! Bra musik var det också för en gång skull och jag orkade 45 minuter! Nu ska jag se till att byta batteri till pulsklockan, det ska bli intressant och se pulsen på ett sånt här pass.

Stark vilja

Vår dagmamma har i år bara 3-åringar och en 2-åring. Men hon är driftig som få och har ändå bokat tid för skridskor i ishallen. Igår var det premiär. Jag har inte hunnit införskaffa skridskor och tänkte att det var tveksamt om vårt, i och för sig motoriska barn (som dock inte ens fyllt 3) skulle få så mycket ut av det hela. Men Otto hade en annan åsikt. Dagmamman ringde hem till mig, då hade Otto så gärna velat följa med att hon rotat fram ett par skridskor och en extra hjälm åt honom. Han påstod att skridskorna passade (stl 24, jag misstänker att de var trånga...) och han var så lycklig över att få följa med. Så det var självklart okej för mig.

Det var en trött men lycklig kille jag hämtade på eftermiddagen. Han hade ramlat lite, åkt med en stol och var väldigt stolt och nöjd. Det är verkligen Otto i ett nötskal. Han har en enormt stark vilja och är envis som synden. Det går aldrig att säga nej lite slentrianmässigt till honom. Då fixar han det själv.

Bruised and battered

Det är min V-pojke det. Han har blött näsblod, har en fin fläskläpp sedan förra veckan. Några små blåmärken på huvudet och en röd fläck i pannan. Det sistnämnda märket uppkom efter en visit i trappan som inte avslutades till hans fördel.

Idag har han verkligen kommit på det här med trappan. Det är roligare än kattmaten och han lägger ner samma energi på att komma dit och klättra som han tidigare ägnat åt att komma in i tvättstugan. Jag har lyft bort honom oräkneliga gånger, hittat honom triumferande högst uppe (då är han så lycklig att han klappar i händerna) åtminstone två gånger. Dessutom har jag kastat mig raklång a la fotbollsmålvakt och räddat honom med foten under huvudet när han drattade baklänges en gång. Förra veckan monterade vi upp grinden däruppe (underbart) och nu måste vi snabbt ordna en grind nere. Imorgon får jag fortsätta att barrikardera med stolar och leta trappgrind på Blocket.

För övrigt är 11-månaders bebisar något i särklass härliga. Min variant är envis och gapig men alldels underbar. Hans ögon lyser av kärlek,jag får så mycket blöta pussar att jag bitvis storknar och inget är oöverkomligt för honom. Hans devis är: Kan man inte så försöker man. Och går det inte så fixar mamma eller pappa det.

Ikväll hade vi en sångstund i soffan, han sjöng lika mycket och högt som jag: Da, da, da och hoppade på min mage och så matade han mig emellanåt med små äppelbitar från sitt äppelskrutt. Det är kärlek det.

Lillaste bebisen 11 månader

Snart är han ett år! Det här är vad han gillar just nu:
* Sina syskon
* Busa i sängen, ju fler desto bättre.
* Han älskar kuddar, han bär omkring på soffkuddarna och gosar med dem.
* Plocka i och ur saker. Tex pilla in ett mindre lock i ett större. Stoppa klossar i lådor. Om och om igen.
* Leker med bilar! Härmar naturligtvis storebror. Brrrruuuuuuuuuuummm, säger han och skrattar!
* Sitta under bordet och fiffilura och stoppa i sig gobitar.
* Katten, kärleken är dock inte helt besvarad eftersom den är rätt hårdhänt
* Älskar att riva ur köksskåp och lådor.

Han kan säga:
* Hej och Hej då
* Däää
* Ajj
* Brrmmmmmmmm
* Tack
* Nej

Han kan:
* Klättra upp och ner från sängen.
* Klappa händerna (såg jag nu på morgonen)
* Förstår uppmaningar som: Aj, aj! Sitt ner! Kom! Om han bryr sig om uppmaningarna det är en annan fråga.

Hemulen blev det!

Hurra för mig idag! Idag firar jag mitt 37:e år på jorden med att dricka kaffe ur den här muggen som jag köpte som present till mig själv igår. Jag stod och velade hur länge som helst, mellan Mårran, Tofslan och Vifslan, Filifjonkan, Mymlan, lilla My och det var ingen lätt match och ett riktigt i-landsproblem. Men hemulen är helt rätt. Allt ska undersökas och systematiseras här i livet, analyseras in i minsta detalj. Å ena sidan och å andra sidan. Passar mig som hand i handsken.

Så just nu har jag det förmodligen bra mycket bättre än för 37 år sedan när mamma vid den här tiden utstod (enligt henne själv) jordens alla helvetens kval. Ingen epidural, för det fick man bara på veckodagarna och jag är född på en söndag. Vi hjälptes faktiskt åt att beställa hennes förlossningsjournal för några år sedan och för mig var det spännande läsning. Visserligen ingen EDA men allt annat fick hon! Lugnande, lustgas, värkstimulering och TJONG! Som grädde på moset slutnarkos så att hon missade hela första mötet med sin bebis. Med tanke på att lugnande injektioner passerar över till bebisen via moderkakan var väl jag rätt så drogad jag med. Pappa fick vara med och tog drösvis med förvirrade bilder när jag föddes, mycket vetneskapliga förutom att de är lite suddiga och insatta i fotoalbumet i helt konstig ordning och tagna ungefär samtidigt, dvs när mitt huvud framföds. Allt var inte bättre förr. Idag kanske mamma hade vägrat att föda vaginalt över huvud taget och krävt kejsarsnitt pga förlossningsrädsla. I vilket fall som helst är jag hennes allra endaste barn.

Jag blev inte väckt på sängen idag med sång och uppvaktning. Jag blev visserligen uppvaktad 05.23 av en liten marodör som var pigg och kröp fram och tillbaka över huvudet på mig. Det funkar att väckta dödströtta mammor på det sättet. Numera är jag i sovrummet beväpnad med en stor korg leksaker så jag kan sova en liten stund till och slipper gå upp. Men vid 6-tiden spred sig en omisskänlig doft som fick mig på fötter. När jag bytte blöja på Lilleman inne på toa kommer storbarnen med presenter och sång! Vem har blivit uppvaktad på sin födelsedag inne på en toalett?! Det har jag! Superfina teckningar och ett egenhändigt gjort halsband! Sedan hann vi krypa ner i sängen allihop och mysa. Och så sjöng vi för mig igen, jag också. Det var fantstiskt fint och bra på alla sätt. Och ikväll kommer Stefan äntligen hem från Berlin. Plus att jag har fått sova och fått passning av småttbarnen av farmor. Och dessutom skiner novembersolen. Jag tror faktiskt inte det kan bli bättre just nu.

Dilemma

Jag vill så mycket. Måste välja. Idag har jag valt friden hemma och vila upp mig lite framför att följa med farmor och O-banditen till Junibacken. Fast när jag såg dem traska mot tåget hand i hand så var det med lite motstridiga känslor. Tänk vad roligt att ha åkt med och uppleva allt Otto ser och vad han tar in. Åka sagotåget, leka i Pippihuset, kanske se en teaterföreställning. Å andra sidan tänk så bra för honom att få åka med farmor ensam, ett riktigt farmoräventyr. Det är väl på gränsen om han kommer att komma ihåg det upp i vuxen ålder, men kanske. Hur som helst är det stort för honom nu. Åka tåget in till stan, byta och åka buss. Bara det är ju ett äventyr i sig. Jag tror de får en härlig dag tillsammans.

Strålande sol idag

Förmiddagen ägnades åt att näta in träden så gott det går mot eventuella rådjursattacker i vinter och att sätta lökar. Jag har våndats över att jag inte fått dem i jorden, fast jag fått dem för flera veckor sedan. Snödroppar, vintergäck och scilla ska förhoppningsvis förgylla ängen nästa vår.

På eftermiddagen var det dags för utvecklingssamtal med Ebba. På vägen hem pratade vi om valet i USA, kriget i Irak och skatter och välfärd. Om demokrater och republikaner. Hon är stor nu! Just nu håller hon på att lära farmor Khet. Trio med Bumba sover förhoppningsvis.

Läsa på rutin och dagens natt

Jag har hunnit läsa en del barnböcker och jag tycker egentligen att det är rätt kul. Men nu har jag läst de flesta så många gånger att jag alltsom oftast kommer på mig själv med att fundera på helt andra saker medan jag läser. Fascinerande tycker jag att det går att göra det samtidigt, med inlevelse och allt.

Natten i natt var stökig. Ville vaknade tre gånger och när jag varit över hos Otto tre gånger då jag bestämde mig för att bära över Otto till min säng. Tittade på klockan: 03.30! Då vaknade Ville och jag menar verkligen vaknade. Det var bara att gå upp med honom. Efter en timmes halvsovande på soffan och ett blöjbyte senare så somnade han igen. Sedan ringde klockan 06.15. Då vaknade både Ville och Otto. Jag är glad att jag inte är ensamstående utan att detta nattliga slaveri bara var en tillfällighet.

Recept mot huvudvärk

* Sova
* Träna
* Träffa goda vänner. Alltid lika trevligt.