Dagens planer

Livet går sin gilla gång här hemma. Otto känns inte riktigt fräsch fortfarande så han får vara hemma idag. Planer för dagen är att baka bröd, komma ut i solen en stund och gå och kolla på Ebbas tennis i eftermiddag. Inga stordåd med andra ord. Jag har tagit en huvudvärkstablett av välkänt märke, för min förkylning sitter antingen i knopp och axlar, eller så är det spänningsvärk. Oavsett vilket så väljer jag the easy way idag. Kanske lite spikmatta när Ville sover, det brukar göra susen. Men just nu väntar jag på att tabletteffekten ska kicka in. På onsdag har jag varit förkyld i en vecka då får det banne mig vara nog!

Vilande trädgård

Jag har ju en trädgårdsblogg... för min egen skull men oxå för att inte den här bloggen så här i april, maj och hela sommaren bara ska handla om trädgård. Nu har ju säsongen startat så nu kommer inläggen att dugga tätt där! Hmmmm... kanske

Läggdags

Dagens:

* Varit på trädgårdsmässa. Repris från förra året, köpte pil i år igen! Nu ska det bli pilrondell i trädgården. När snön försvunnit.

* Promenad med Ebba. Sur på mina knän som protesterar. Ska jag verkligen behöva bli gammal i kroppen?! Sur över att jag är förkyld. Men jättemysig promenad.

* Lagat mangold, lax och fetaostpaj

* Bakat bullar med Julius. När ska jag lära mig att inte hela tiden berätta hur man ska göra. Bad om ursäkt i alla fall... Alltid något.

Segstartad idag

Jag var på party inatt så jag känner mig lite bakis idag. Helt oväntat party dessutom. Ville väckte mig (det tog tid, kan jag säga) 00.30. Att bli väckt 2-2,5 timmar efter att ha somnat är det svåraste för mig, då sover jag som en sten. Efter en halvtimme, då han ägnade sig åt att febrig sitta och rita i min kalender, tugga öronproppar och klättra fram och tillbaka över mig och snora ner mig, gav jag upp. Steg upp, tyckte rysligt synd om mig själv, satte på mig linserna och så gick vi ner. Sedan hade vi kul fram till klockan 03, då partynissen gav upp. Jag sysselsatte mig med att tröstäta glass. Romrussin är fortfarande inte speciellt gott, dajmglassen vann nattens smaktävling. Ville tyckte inte heller om Romrussin, han gick på sin egen energi.

Dagens utmaning är att hålla sig på benen. Egentligen var det tänkt att jag skulle åkt till jobbet för att fixa inpasserings- och datakort tills jag börjar igen men jag bara orkar inte. Båda småkillarna är hittills feberfria men mycket snoriga. Jag hoppas och önskar att Ville har bestämt sig för att långsova. Ute är det nollgradig och snålblåst, mulet. Men purjolöksfröna har grott och står under lysröret nu. Jag tror jag är sent ute med att så dem så det blir spännande att se om det funkar i år. Bolltistelfröna har också grott.

Idag

Idag tror jag alla i vårt närområde tänker på den 13-åriga flickan och hennes familj. Hoppas att hon klarar sig. Det finns en oövervakad järnvägsövergång och det har varit ett flertal olyckor där. Överhuvudtaget verkar Roslagsbanan ha mååånga dödsolyckor, det är mer än bekymmersamt. Och så tänker jag på våra barn. Fyra barn att oroa ihjäl sig över. Allt som de måste lära sig hantera på vägen innan de blir "förståndiga".

Min natt och morgon

Otto är småförkyld men framförallt hostig. Ville oxå smårförkyld. Inatt gick jag mellan rummen mellan klockan 22-02 mest varje halvtimme men ibland var 10:e till 20:e minut. Till slut visste jag inte vilket rum jag befann mig i! Från 02 var det endast Ville som pockade på uppmärksamhet några gånger, så jag fick lite sammanhängande sömn ialla fall. Sedan tyckte han att det var morgon 05.30. Men han är nog den gosigaste 1 åring jag varit med om. Istället för att dra och slita i mig eller kasta saker i huvudet på mig för att försöka få mig ur medvetslösheten, la han sig uppe på mig och gosade. I en halvtimme fick jag så mycket gos och pussar att jag till slut vaknade och inte kunde låta bli att skratta. Klockan 06.05 bestämde jag mig för att Stefan hade fått sova färdigt och väckte honom och gick och la mig en timme till. Den timmen helt ensam i sängen med öronproppar, Åhhh det var lyx.

Helt klart galen

När jag hittar något nytt skojigt, då kan jag inte hålla mig. Jag läser allt, letar, funderar och lägger många timmar på intresset. Däremot har jag en tendens att inte vara så uthållig. Just nu är det väl så att jag inte ger upp intressena helt utan att de kanske lägger sig på en lite mer lagom nivå.

Just nu är det träningen som är såååååå kul. Inte lite kul, utan FANTASTISKT KUL. Jag har börjat få den där träningseuforin efter passen och vill bara ha mer och mer. Och nej, jag tänker inte springa marathon. Och nej, jag tror inte att jag är så vältränad som tjejerna som bloggar om långdistans, triathlon och ultralöpning (längre än marathon). Jag inser med hjärnan att för att hålla så måste man bygga upp kroppen lugnt. Men så läste jag om Militairy training och blev så sugen. Hur dum i huvudet får man vara? För det första finns det inte på världskartan just nu tidsmässigt att vara med på något sånt. Men plötsligt (jag har läst om det innan, skakat på huvudet och ryst) så verkar det jättekul. Att ta ut sig helt fullständigt i kroppen så att man bara vill krypa hem, lerig och jävlig. Låter det inte underbart?! Varför kan jag aldrig vara lagom? Jag skulle förmodligen be om nåd efter 10 minuter.

Förresten fick jag en kärleksgåva igår. Stefan inhandlade ett lysrör och monterade upp i arbetsrummet. Så nu ska de små plantorna stå kallare och ljusare och bli fina och knubbiga plantor. Det är kärlek det.

Nu är det konstaterat

Stefan spelade in sin sömn inatt med hjälp av Imac:en och nedladdat program. Varje gång han vaknade sa han vaken. Och se där; han vaknade varje halvtimme. Då blir inte natten lång. Kommer man över huvudtaget ner i djupsömn? Galet. Han går omkring här hemma och ser ut som ett spöke. Så här kan det faktiskt inte fortsätta. Så inatt sover två små pojkar inne hos mig så att hostande Otto åtminstone inte ska störa. Sedan blir det till vårdcentralen för att få en remiss att bli utredd för snarkningar.

Förutom dålig nattsömn har helgen varit bra. Vi har varit hos vännerna och de små bråkstakarna i familjen blev som snälla små lamm på bortaplan. Det var gnäll och gnöl och skrik hela lördag förmiddag men så fort vi satte oss i bilen så blev det tyst. Märkligt. Storbarnen har hunnit med mycket lek, Julius har sovit hos kompis och Ebba har haft kompis hos sig hela dagen idag. De hade långutflykt till Klosterbacken med fika i vårsolen. För det har faktiskt varit liiite vår här även om det började snöa igen ikväll. Jag har alldeles kommit av mig i brödbakandet, men imorgon ska jag ta igen detta. Om Otto inte bli sämre blir det 20 timmarsvecka hos dagmamman den här veckan, en extradag imorgon. Det vore onekligen skönt, både för honom och mig.

Åhhh va segt

Jag väntar på VÅÅÅÅÅÅREEEEEEEEEEEEEN! Näääääääär kooooooommer den? Det är som för ungarna att vänta på jultomten antar jag. Överallt läser jag om vårsol och snö som smält. Och här hemma? Nääää. Snön har förvandlats till ett istäcke. Min lunchdate igår föreslog att jag skulle gå över altanen med hårtork för att få bort snön/isen. För där kan man ju inte ens skylla på tjälen i jorden som försenande faktor. Men eftersom min hårtork är anno 1991 så tror jag att jag avstår. Den gör sig bäst i badrumsskåpet, oanvänd. Idag är det mulet och nollgradigt. Det blir inte vår idag heller.

Åh... nu vill jag som är tekniknörd vinna

Tänk om jag kunde få vara en av vinnarna av Nike+ som utlottas på den här bloggen. Jag vill, jag vill, jag vill! Håll tummarna för mig! Om inte annat kan ni ju gå dit och tävla själva!

Diverse

Alla gillar att läsa... Ville har förstått att det är nåt speciellt med böcker. Riktigt vad har han nog inte listat ut. Men låneböckerna får man passa för dem river han gärna sönder. Det finns ju en ficka där bak med en lapp i, den är högst begärlig. Varför har man sådana kort nuförtiden förresten? Böckerna är ju "datamärkta" och allt. Julius har kommit loss med läsningen ordentligt. Ikväll sa han till Ebba, stora bokslukaren i familjen: Du hade rätt, det är kul att läsa!

För övrigt väntar jag ut nattningarna just nu. Om en timme har jag förhoppningsvis 2 i säng och borstar tänderna på Julius. Och när han har lagt sig så... ja vadå? Jag brukar alltid ha något jag ser fram emot på kvällen men just nu är det endast kakburken som lockar. Börjat läsa på en bok men jag har inte riktigt kommit in i den, så det lockar inte heller. Well, well tiden brukar ju gå i alla fall. Stefan är iväg på jobbgalej ikväll. Men imorgon ska jag träna med en galen tysk spinningkille. Han kör blandat ABBA och tysk hårdrock och skriker ROOOONT, ROOOONT, ROOONT! (Han menar trampa runt, runt, runt). Men det funkar för att få upp pulsen. Så har jag hört talas om en eventuell sovmorgon också. Ville tycker att morgnarna börjar 05 just nu. Vad hände med att vakna 06.30? Det var så perfekt. Idag somnade han 09.15 för vila, så han är rätt slirig just nu.

Hur man gör saker

Jag funderar lite på inlärning och hur man gör saker. Själv är jag sådan att när det kommer till praktiska saker som jag ska lära mig så har jag svårt att se saker framför mig. Om Stefan tex vill förklara hur han tänkt bygga ett vindskydd och försöker förklara hur det ska se ut så blir jag stressad. Jag behöver rita upp det för att förstå. Om jag bara tror att jag förstår så vet jag numera att jag inte alls förstått. Det kommer nämligen inte alls se ut som jag föreställt mig det i fantasin. Och på jobbet är det så att jag behöver göra för att lära mig. Först gärna titta på, men sedan hands-on. Annars sitter det inte.

Så nu när jag sår inför sommarens planteringar kan jag inte alls föreställa mig hur det kommer att se ut. Har ingen erfarenhet att falla tillbaka på och jag VET att det kommer att bli plottrigt. Men det gör inget. Jag vill ha mycket blommor och färgsprakande men jag kommer att åtminstone inte blanda alltför hej villt. Å andra sidan är det fantastiskt vackert med oranga ringblommor till lila anisisop. Men jag förvånar mig över att jag tycker det är så svårt! För tio år sedan skulle jag ha hävdat med bestämdhet att det här var en sak som jag var bra på!

Sedan kan jag tokläsa och smäcka i mig fakta men det är en annan sak...

När ska snön smälta?

Det är snö på vår altan till och med. Marken är is och snötäckt och det känns som det smälter överallt men inte hos oss. Efter den här vintern är det bara att inse att jag INTE har trädgårdzon 3 utan 4. Suck. Men dräneringen verkar funka i alla fall.

Frösådder

Idag har jag sått:

* Jätteverbena
* Sommardahlior
* Akleja
* Bolltistel
* Myskmadra
* Solbrud

En del sådde jag i höstas oxå, så nu får vi se vad som funkar bäst för de perenna sorterna. Att ha stått ute hela vintern jämfört med sås inne nu och sedan sättas ut i kylan om ca 2 veckor.

Hurra för att även grannen kan ha en dålig dag!

I ett tidigare inlägg beklagade jag mig över vår perfekta granne som får mig att känna mindervärdeskänslor! Inte så vuxet.

Imorse var jag tvungen att plinga på hos grannen vid 8 för att vår telefon inte funkade, inget internet och mitt mobilproblem fortfarande inte är löst. (Att försöka prata i telefon med tre killar hemma, läxläsning och hålla Otto och Ville sams, samt att ligga steget före eller åtminstone jämsides med Ville, sån simultankapacitet har jag helt enkelt inte.) Och hon öppnade osminkad, rufsig i håret och morgonrock! Och beklagade sig över röran! Well, well. Det bästa var ändå att hon berättade att hon tänkte lämna lillkillen hos dagmamman när stortjejen var sjuk för det blev så bråkigt mellan dem och hon orkade inte riktigt...

Jag är en liten människa ibland, jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det var faktiskt skönt att få lite bekräftelse på att andra också tycker det är jobbigt och arbetssamt med barn,hur fantastiska de än är. Och för mig själv att inse att jag inte tar den lättaste vägen ut. För jag har ju dåligt samvete vissa dagar när det inte alls blir som jag tänkt, jag grälar och skäller osv. Då brukar jag tänka: Hur f-n klarar alla andra av det här utan att bli galna? Den här veckan har jag fått tre sovmorgnar och det kan jag säga att det gör hela skillnaden på dagsformen.

Imorgon kommer veckans utmaning. Åka till Astrid Lindgren med alla pojkarna. Jag har ställt in mig på att det tar åtminstone hela förmiddagen. Lika bra att bunkra med matsäck. För det lär väl bli omröntgen och det brukar ta tid. Och gör det inte det så är det bara bonus.

OJ DÅ , sa snickaren!

Så sa den eminente mannen som ska fixa till åtgärdspunkterna efter ombesiktningen av huset. Och det var inte för att det var så mycket som skulle göras. Nä, han sa OJ DÅ, när han kom upp på övervåningen och såg kaoset. Jag hade glömt bort att han skulle komma, så det började med att han frågade om han kom olämpligt.... Nä då, vi var uppe, jag i mina mysbyxor med håret åt alla håll, helt klart ofixad. När snickaren kommenterade oredan uppe sa jag att: Ja jag brukar låta barnen härja fritt på övervåningen. En halv sekund senare slog det mig att det såg minst lika jävligt ut på nedre plan. Nåja, kaoset bestod mest av leksaker, madrasser, kuddar och kläder så det gick ganska forta att röja. Röran i arbetsrummet har jag inte tagit itu med, det är där jag lägger allt jag som måste röjas undan. Och som måste hållas undan för Ville. Arbetrummet är nästa röjprojekt men det får bli när dagmamman tillfrisknat och Otto inte är hemma.

Skön sjukstuga

Ja, egentligen är det bara Julius. Hemma med mitella. På fredag är det kontrollröntgen på Astrid. Det lär säkert ta en halv dag men jag är ytterligt tacksam för att vi fick en tid hem per post, för igår försökte jag komma fram till ortopedmottagningen under telefontid och det var så många samtal före att jag inte ens blev placerad i kö. Fatta att det är tredje gången han bryter sig. Hur är det möjligt? Den här gången skyller jag på +1 grad, mojsig snö och dimma och lägg därtill en 7-åring som tänker åka störtlopp ner för backen. Ska man vara positiv så är det ändå mysigt att ha honom hemma den här veckan. Jag vågar inte släppa honom ogipsad till skolan, inte innan han är kontollröntgad. Så nu kör vi läsning, räkning och skrivläxor hemma. Det är också lite kul att få vara skolfröken.

Otto också hemma, dagmamman sjuk. Nu bygger de StarWars lego uppe på Julius rum. Jag blir alltid så själaglad när Otto får till lekar med stororna utan att jag speciellt bett om det. För jag vet vad det betyder för Otto. Jag kan aldrig vara en lika bra lekkompis hur mycket jag än försöker. Och jag vet att Otto kommer att ha lycka i blicken när han berättar för mig vad de gjort.

Ville har jag mutat med en leverpastejburk som tog slut under frukosten. Det är gott och kul att peta i sig det sista. Snart får vi ta bort alla stolar i köket när vi inte sitter där och äter. Igår lyckades han hälla ut en halv liter mjölk på förmiddagen. På eftermiddagen fick han tag i Julius kopp med choklad som han tömde över sig själv. I lördags lyckades han ramla ner för trappan trots att vi har trappgrindar. Hur jag än gör ligger jag minst ett steg efter när det gäller Ville. Han har redan tänkt ut nästa drag när jag sopar upp spåren efter det första. Småpojkarna ska för övrigt hållas så mycket åtskiljda som möjligt för husfridens skull. De har viljan men inte kompetensen att leka tillsammans.

27:e april

Börjar min första jobbvecka. Idag skickar jag in mitt önskeschema till personalansvarig. Så mycket önskeschema är det visserligen inte, jag kommer att jobba alla helger i maj utom en. Men så är det när jag ska jobba 50% och Stefan 100% utan barnomsorg. Men inte gnälla, Stefan kommer att vara ledig hela sommaren, så det handlar om en månad som är lite trixig. Till hösten börjar Ville hos dagmamman och då blir det verkligen en ny fas i tillvaron.

Lite sur är jag ändå för att jobbtankar börjar nästla sig in i huvudet. Vilka nya PM är det som gäller, kan jag fortfarande tolka kurvor, göra rätt bedömningar osv. Egentligen känner jag inte att det är så mycket att repetera, det kommer att sitta efter ett eller några arbetspass. Det är mer som känslan när man står och huttrar på bryggan en tidig sommarmorgon och ska plumsa ner i vattnet för ett dopp. Det känns jobbigt innan och precis när man kommer i vattnet men sedan är det härligt och uppfriskande. Men det är klart jag oroar mig för stressiga arbetspass också, de är aldrig uppfriskande. De där passen när man inte räcker till, springer än hit och än dit och får sitta och skriva efter rapporteringen på övertid samtidgt som man försöker få i sig något som höjer blodsockret. Fast det är ju det där jag inte vill tänka på.

Vårkänslor

Om det regnar och är plusgrader men snön envist ligger kvar på gräsmattan utanför fönstret då kan man ju drömma vår och sommar. Jag har köpt fröer. Och inte lite fröer. Jag var till och med på väg att köpa Ramslöksfrö till A som hela tiden försöker få mig att köpa 50 kg ramslök (typ). Men jag hiade mig vid ramslöksfröna, faktiskt. Jag kommer ha hela arbetsrummet fullt med små plantor på korsen och tvärsen ändå. Och bara det kan bli en utmaning med tanke på Ville.

Jag ger mig lite svårare utmaningar i år med frösådden, vi får väl se hur det går. Under tiden ligger min stackars buskpionrotknöl och dränks i isvatten. Imorgon ska jag försöka rädda den och ge den första hjälpen.

Världens räddaste man

Såg dokumentären om Olle Ljungström så här i efterhand på svt:s hemsida Den ligger kvar där tom 27 mars. Jättebra dokumentär, se den. Sorgligast av allt är när han säger att han hamnat i definitionen av helvetet; att få allt man åtrått men inte kunna njuta av det. En till idol som blivit så sliten. Lyssna på den här låten och texten. Såååå bra.

Vad hände?

Varifrån kom energin att:

* Rensa alla barnens kläder, slänga det gamla och trasiga samt sortera i prydligt i kartonger
* Städa garderoberna uppe och klädkammaren
* Flytta om så att alla garderober är fyllda med rätt saker
* Städa ett kökkskåp, visserligen det lättaste med alla 7-tusen burkarna men ändå
* Städa skåpet under diskbänken, vilket var välbehövligt kan jag lova

Nu har jag hittat babysittern om det finns någon därute som behöver den? Ville har ju blivit lite för stor om man säger så. En kasse med de allra finaste klänningarna som Ebba haft genom åren är bortskänkt till väninnan med de fyra döttrarna. Det känns ändå härligt att inte spara bebiskläder utan det Ville nu växer ur det skänker jag bort...

Två trötta killar

Bägge somnade i bilen på väg hem igår. Vi åkte skridskor i sammanlagt 12 minuter Otto och jag. Dagmammans "skridskoträning"har dock gett resultat och han tar sig i alla fall fram (om än i myrfart). Det var kul så länge det varade.

Ensam

Nej, egentligen inte för småpojkarna är ju här! Men nu har stororna och Stefan och farfar åkt på skidsemester. Jag känner mig lite ensam men det är egentligen bara fånigt, för jag är bjuden in till stora staden idag på middag och allt. Tänkte åka lite skridskor i solskenet med Otto i Vasaparken om det vill sig. Och imorgon får vi först kompisbesök och sedan kommer mamma. Full rulle i veckan med pilatesträning och födelsedagsförberedelser. Så den här veckan lär gå fort den med.