Nyårslöfte

Julen är firad, barnen fick många klappar, Otto är numer vår finaste lilla ettåring och vi är hemma igen! Här hemma har jag på en dag lyckats åstadkomma kaos. Böckerna är nästan nerpackade i kartonger, halva bokhyllan är nermonterad i uterummet. Vardagsrummet är till hälften fyllt av tvätt och tvättställningar och leksaker, andra halvan av kartonger. Som om det inte räckte har jag gått igenom Julius leksaker och sorterat ut... på golvet i hans rum. Inte för att han har några invändningar mot detta förfarande precis... Jag har även rivit lite i vårt sovrum, packat ner lite linne, rivit i klädkammaren, halva klädkammaren står nu i korridoren utanför. Mycket praktiskt. Hittade Ottos klossar i alla fall.

För övrigt har jag bara ett nyårslöfte och det är: Jag ska bli klar med uppsatsen.

Pepparkaksbak

Känner ingen direkt julstämning i år men nu har vi bakat pepparkakor så nu är det snart jul! Dessutom har det snöat ikväll, till Ebbas och Julius stora förtjusning. Det fanns en liten kille som också ville baka pepparkakor, i alla fall ville han äta degen... Och blev mycket besviken när han inte fick!

Ettårsnostalgi...

Otto åker tåg

Trevlig tisdagskväll

Nu har den kära brodern firats med pompa och ståt (allt är relativt!) att han är färdig med D-uppsats, tagit examen och fått jobb. I alla fall är det vad jag firade! Åkte med Otto till Linköping och mötte upp Ruth och Anders efter framläggningen av arbetet. Det kändes inte meningsfullt att försöka vara med på själva framläggningen, dels på grund av Otto och dels därför att jag faktiskt inte vare sig har satt mig in i vad de gjort och misstänker att jag inte heller skulle klara av det. Det handlade om modulering av något slag i alla fall. De fick med beröm godkänt, den gode brodern och hans kamrat. Kul!

Vi åt gott på Indisk restaurang, drack vin (1,5 glas räcker mer än väl för mig nu för tiden) och hade mycket trevligt. Otto visade hyfsat restaurangvett-och-etikett och slocknade först i vagnen på väg hem till Anders. Roligt att se hur han har det i lägenheten och det blev fortsatt prat och tedrickning, alldeles för sent men mycket trevligt, för att upprepa mig själv.

Inatt jag drömde...

Jag var på jobbet inatt och allt gick som det INTE skulle. Jag gjorde allt sånt som man inte ska. Slutade med att jag opererade bort livmodern på en kvinna som jag förlöste med sugklocka! Glömde bort hennes bebis också. En sån där dröm när man jobbar och sliter som ett djur men hela tiden ligger steget efter och glömmer saker. Insåg efteråt att det inte riktigt är mitt ansvarsområde att operera bort någons livmoder. Nu skulle hon ju aldrig mer kunna föda några barn. Funderade på att mörka det hela, låtsas som om inget hade hänt. Kände på mig att det inte skulle funka. Insåg att jag skulle bli anmäld och förmodligen förlora jobbet.

Dessutom skickade Julius ner Otto fastbunden på en kälke från ett berg. Han låg där avsvimmad och jag missade det. En annan kvinna upptäckte vad som hänt och jag blev rosenrasande på Julius som svarade som han brukar: Det var inte meningen. Jag förstod att det inte var verkligen inte var hans mening men jag var så arg att jag var nära att slå honom. Då blev jag väckt av Stefan. Var lika aptrött som när jag somnade igårkväll. Så trött att jag mådde illa och ynkade mig...

Har fått sova igen en halvtimme nu på förmiddagen. En kopp kaffe på det och nu är jag fit for fight igen!

Seg dag

Upp i ottan imorse. Klockan 07.15 drog karavanen med modern och tre barn till Vallentuna. Skridskoåkning för Ebba med nya klassen. Julius fick också åka, kul jag har faktiskt aldrig sett honom åka innan (skäms lite). Vi kommer att bo med cykelavstånd till ishallen så det kommer bli enkelt att åka lite på helgerna om man nu har lust. Och det kliade faktiskt lite efter att hasa ut på isen, när barnen åkte. Tråkigt att bara stå vid sidan av. Men med Otto på ryggen blev det i alla fall inte så kallt.

Medan Ebba fortsatte sin dag med nya klassen åkte jag och Julius iväg för att hälsa på dagmamman. Han tyckte vi var där för kort stund men klockan hade hunnit bli elva och jag var så hungrig att jag inte stod ut. Så det blev riktig bukfylla - kebabrulle för mig och Lasagne till Julius.

Vi hälsade på Ebba i skolan en sväng på hennes lunchrast och jag såg direkt att livet inte var på topp. Men hon försökte tappert lilla Tosa-losan. Lekte häst. Inte direkt hennes favoritlek.

Julius och jag åkte också en sväng till huset. Idag har jag känt mig så negativ till hela flyttgrejjen. Såg de detaljerna i huset som jag inte är hundra procent nöjd med. Oroade mig för att golven inte är tillräckligt täckta, hur ska det INTE kunna bli märken? Och tomten, detta lerhål till tomt...

Såg några minuter på lyxfällan på TV3 medan jag sövde Otto och fick magsnörp. Vi måste få mer koll på utgifterna, jag måste börja göra månadskalkyler igen. Så mycket att göra, så många måsten och nej usch, vore det inte enklare att bara bo kvar. Ha en nöjd dotter med fina kompisar och en bra lärare. Jag känner mig tveksam till Ebbas nya lärare också. Fick ingen riktig kontakt med henne kände jag. Bläää. Nej ikväll känns allt som vi har, bättre än det som kommer att bli...

Kan oxå vara så att jag är trött. När jag tänker efter så är jag aptrött. Ska lägga mig istället för att gnälla.

Några bra och mysiga saker:
- Mysigt att Otto har börjat kommunicera så mycket. Det är ju inte så konstigt när han snart är året men lika mysigt i alla fall. Han säger däää, pekar på det han vill. Vet var bilen, båten är för nå't. Säger man Spott ut, så gör han det. Älskar att busa, är en riktig filur.
- Hipp, hipp hurra för att jag inte är en lika arg mamma som för några veckor sedan! Jag kan få iväg Julius till dagis utan att få ett psykbryt trots att Otto vrålar hela tiden.

Kul på kulturhuset

Hade vi idag. Jag och pojkarna. Vi har varit på flacken sen 10 imorse, först logopedbesök för Julius (det gick bra, han är lite sen i tungmotoriken, vi har fått övningar!) BVC-besök för Otto. Totto (som lillkusin K säger) väger 9665 och är 76 lång. Julius vägde vid samma tidpunkt 1kg mer och 3 cm längre...

Vi lunchade på Åhléns medan Otto sov. Satt på höga stolar och tittade ut. Helt ok mat också. Sen skulle vi handla julklappar och jag lyckades handla julklappar till både Julius och Ebba utan att han märkte det. So innocent! Jag hade berättat redan innan för Julius att vi skulle till leksaksaffären. Så han hade tömt sin sparbössa på 20 kronor och inhandlade efter lite om och men glaskulor. Först gick vi igenom vad alla Fisher-price gubbar kostar, den här borgen den kostar 3000 kr, piraternas gömställe (som han önskar sig sååå mycket) xxx kr. Julius konstaterade att leksaker är dyra. Mmmmm...

5 december och alla julklappar inhandlade! Hurra! Vi tog en sväng på kulturhuset också. Det var otippat kul, väldigt bra. Julius pysslade och sydde i verkstan, jag och Otto var delvis hos honom och delvis i de andra rummen. Otto hade jätteroligt, gungade klättrade och kollade in alla barn. Så det får bli repris snart. Önskar bara att Ebba hade varit med...

Kameran upphittad

Så här ser det ut nu. Känns bra! Vårt hus!

Inte min dag idag...

Och det med besked. Och snälla, skratta nu inte, för det här ÄR så typiskt mig och ÄR inte roligt. Inte idag, inte imorgon, kanske längre fram. Men idag har det rykt pengar.

Vi skulle först iväg till huset och kolla hur långt de kommit. Jag backade ut bilen, ja, rakt in i stolpen. Buckel- och plåt skada. 6000 pix...

Åkte till huset med alla barn och svärmor. Stressad, Julius simning närmade sig i ilfart. Såg fint ut, taket är på. Tog foton, pratade lite med grannen, jagade in svärmor och barn i bilen. Iväg till simning, jag och Ebba handlade under tiden i ett närliggande centrum. Tärnljus och vit tröja till Julius gymnastikuppvisning, vin till helgen, födelsedagspresent till en av Ebbas kompisar och så lite småprylar. Ebba var inte road, blev mutad med choklad. Hämtade Julius och farmor/svärmor från simningen, hem och börja laga mat.

Stefan kom hem (han gick hem från Norrviken för att lugna nerverna och för att kontemplera över bucklan på bilen) och ville se hur huset såg ut idag. VAR är kameran? Ingen aning. Den är inte bland alla kassar, inte i bilen, inte i hallen, jackan eller väskan. Jag gick och la mig på soffan efter middagen och somnade, det var antingen det eller att börja storböla.

Det är liksom så mycket just nu. Så länge allt flyter så känns det bra men motgångar fixar jag inte och jag blir tvärstressad så fort det är något. Stress = plåtskador på bilen, och saker som jag inte hittar. Som kameror, nycklar och plånbok och mobiltelefon. Som tur var fick jag inte med mig mobilen idag för då hade väl den varit väck också. Fast som svärmor säger, det kunde varit värre, barnen och maken och jag är ju friska. Det är sant. Imorgon är en annan dag...

Nedervåningen på plats!

Så här såg det ut imorse! Ett hus med nedervåning! Färdigt och fint invändigt. Vi var nöjda med i princip allt. Lite smådetaljer finns det ju alltid, som att det är svårt att se riktigt hur nyanserna på färgvalen ska bli, vilka handtag man valt till köket osv. Våtrumstapet i våutrymmet är ändå alltid våtrumstapet, hur tillpiffad den är. Men grundkänslan är ändå, att det känns jättebra. Skumt att gå upp på övervåningen, ut i rymden! Klockan två idag ska det dock vara tak på, dock inte takpannor!

Imorgon monteras huset

Lastbilen/bilarna är tydligen redan på plats, imorgon vid halvåtta ska avlastningen ske. Håll tummarna för fint väder, åtminstone uppehåll, annars lastar de inte av... Vi ska dit och titta, få se om det blir några bilder att lägga ut!

Imorse...

Julius är en intensiv liten kille. Under hösten har han haft en Bamse-period, då han i princip ägnat all icke-lek-tid till att titta i Bamsetidningar. Nu har den perioden sakta ebbat ut och nu är det lyssna på skiva som gäller. Speciellt Pippi Långstrump, läst av Astrid Lindgren.

Efter frukosten imorse bäddade han ner sig under en filt i soffan, lyssnade på Pippi på kalas och bläddrade i avhandlingen Pregnoscape!

K som i kebab

Ebba klurade ut ikväll att om hon bara fick ett K i sitt namn skulle det bli Kebab om man bara kastade om bokstäverna lite grand...

En pojke och en ballong...

Ebba var på kalas och kom hem med den här ballongen till sin bror. Han blev så lycklig! Som synes... Imorse väckte han mig och Otto med ballong och Otto tyckte den var lika kul som han! Sötnosar

Idag har jag och Stefan ätit brunch ute vid Nacka Strand ALLDELES BARNFRIA! Underbart, och jag föråt mig inte helt, bara nästan! Vi hann köpa lite julklappar också. Och fundera ut vad barnen ska få. Trevligt att göra detta tillsammans och att vara ute i god tid, det var inte alltför svettigt i affärerna.

Ett inlägg till!

Jag var ju så nöjd, hade skickat iväg syfte och frågeställningar, tyckte till och med att min inledning var bra. JEHEPP... så får man tillbaka från handledarna, det är bara rött, gult och blått i dokumentet! GAAAAHHHH!!! Den ena handledaren förstår inte riktigt hur jag menar, jag måste förtydliga mig. Mmmm.... det kan jag faktiskt hålla med om, när jag läst igenom allt igen. Låter det konstigt? Men det är lätt att missa att alla inte har läst in sig på ämnet som man själv gjort. Hennes invändningar var ändå väldigt enkla att åtgärda jämfört med min huvudhandledares. Det värsta är att hon också har rätt. Vad tycks om den här kommentaren från henne? Det gäller en av frågställningarna som jag var väldigt nöjd med. Ack, ack...

Knepigt. Vart tog föreställningarna vägen som du skriver om innan? Du får fundera på vad du lägger i begreppet ”föreställning” och hur det förhåller sig till ”norm” och ”värdering”.


Ehhh... Jag vet inte, borde jag veta hur begreppet föreställning förhåller sig till norm och värdering?! Jag vet i alla fall vad jag ska fundera på i helgen... Jag undrar vad Otto tycker? Vad lägger han i begreppet?!

Prestige på jobbet...

Var ju iväg på utvecklingsdag med jobbet i onsdags. Vi ska ju ändra vårt arbetssätt rätt drastiskt och det ska bli mycket spännande. Men också svårt. Det kommer att kräva rätt mycket energi från oss som jobbar men jag tror vi kommer att få mycket tillbaka. Så fort det kommer till jobbet känner jag mig ofta rätt kritisk och negativ. Kära vännen U som satt bredvid mig försökte trösta och sa att hon tycker bara att jag är skeptisk. Hmmm... I vilket fall som helst tycker jag att det är konstigt att ingen mer än jag verkar tycka att det här med vårt ändrade arbetssätt och tror att det krävs aktiva "funderingar" på vilka strategier vi kan använda oss av, under en invänjningsperiod.

Neeej, det kommer inte att bli några problem, vi har ju saker vi kan göra, det kommer att lösa sig... Problemet är att vi inte ska göra så mycket utan att vi ska VARA och finnas till hands... Problemet är tror jag att vi kommer ha svårt för detta och dra iväg och GÖRA en massa saker ändå. Att bara VARA kan vara det svåraste som finns. Men det verkar ligga prestige i att inte erkänna att vår yrkeskår har brister. Nema problemas det här fixar vi... Om några brister finns på vår arbetsplats, så beror det på de ANDRA yrkeskategorierna som är verksamma där.... Stor suck.

Cyberspace är liten?

För ett tag sen hittade jag en blogg som jag börjat läsa, via en annan blogg. Jag var rätt skeptisk till den bara av vad den andra bloggaren skrev men så fort jag började läsa var jag fast. Bra skriven, ett ämne som intresserar mig, kan ni gissa vilket?!

Hur som helst efter tag började jag misstänka att jag känner personen "in real life". Frågade en vän och det visade sig att det var så. Det är ingen jag känner väl, kanske skulle kalla det en ytlig bekant. Om vi träffades på stan skulle vi definitivt börja prata i alla fall. Och bloggen är väldigt personlig, jag har fått reda på saker som jag absolut inte vetat tidigare. Nu tror jag inte det spelar någon roll, för bloggaren i fråga. Det som är spännande ändå att hitta någon som bloggar anonymt, utan att lägga ut personliga bilder och ändå inse att jag känner människan! Skum känsla. Världen är liten...

Det är så mörkt idag

Klockan är tolv och det känns som det redan är på väg att bli mörkt. Riktigt novemberväder. Sitter här och sliter med mitt syfte och frågeställningarna. Ja, fortfarande. Men nu känns det som det äntligen har lossnat lite. Innan tyckte jag att jag hade ett syfte men inga frågeställningar. Nu är det tvärtom, jag har fem frågeställningar men inget syfte som täcker in alla. Men jag har skrivit en inledning som jag är nöjd med, som gör frågeställningarna förtåeliga OCH det bästa av allt, jag har inte behövt vara alltför personlig! Jag måste ju ändå skriva något om mig själv i förförståelsen, så det räcker tycker jag.

Nej, det här var bara en liten avstickare, nu ska jag fortsätta. Bäsisen sover, efter en uppesittarnatt, han var vaken mellan två coh fyra, jag försökte slumra medan han lekte med Ebbas leksaksorm, petade mig i ögonen och näsan och levde busliv och gnällde. Tur att jag har inte har svårt att sova. Stefan var en ängel och tog hela morgonen och stannade hemma till halvtio, så det känns okej idag trots allt. Ikväll ska jag dessutom iväg på ett föredrag, så han får inte mycket jobbat misstänker jag. Imorgon ska jag till jobbet, vi ska ha utvecklingsdag. Mycket vuxenlek för mig den här veckan alltså...

Grinig helg...

En riktigt tråkig helg, jämfört med förra helgen med firande och trevligheter. Hela lördagen låg det grälvarning i luften här hemma. Jag är tydligen rätt folkilsk just nu. Städning på förmiddagen och vad gjorde vi sen? Hemska tanke, det är måndag och jag minns inte lördagen. Stefan handlade i alla fall. Nej, nu blir jag hypokondrisk igen, den här gången är det Alzheimer på riktigt. Jag hörde på radion idag att det kan drabba en redan i 30-årsåldern. Har jag Alzheimers så är det mammas fel eftersom jag knappt blev ammad och pappas fel eftersom jag aldrig fick annat än pulvermos och pölsa som liten... Nåja, kanske är det bra att glömma de tråkiga dagarna.

På söndagen brast det, det skulle städas och fixas inför att de som köpt huset skulle komma och titta. Lite skönt var det att vara riktigt orättvis (för det var jag). Men lugn, vi är sams igen, jag bad om ursäkt ungefär 20 minuter efter mina beskyllningar. Så kom de som köpt huset.Och de var jättetrevliga och vi hade hunnit städa och allt. Det visade sig att tjejens syster och jag är jobbarkompisar! Lite jobbigt ifall de inte skulle vara nöjda med flyttstädning eller nå´t annat.

Tvillingbäbisar och annat bus i helgen

I helgen var vi hemma hos våra vänner. Deras yngste är 10 dagar yngre än Otto. Att se dem tillsammans är att få en liten inblick hur det måste vara att ha tvillingar (inbillar jag mig). De är liksom på samma våglängd... Samma intressen... Sladdar, kontakter, fjärrkontroller, ja helt enkelt det mesta som gör livet värt att leva! Kvällen blev sen och alla de större barnen nattades i samma säng. Fast först var det bus med bäbisarna...

Min lediga kväll...

Förra veckan fick jag ett familjebryt och bestämde att vi vuxna i familjen måste ha en kväll i veckan ledig från hushållsarbete och barn. Igår var Stefan och spelade badminton på sin kväll. Ikväll är det min kväll. Vad har jag då gjort? Jo efter middagen sov jag en timme. Helt nödvändigt eftersom Otto tjoade inatt mellan klockan tolv och halv tre. Sedan nattade jag Otto. Nu sitter jag här i soffan med Julius som sällskap. Så väldigt mycket ledig känner jag mig inte. Det ska bli sååååååååå skönt i nya huset när det finns ett arbetsrum man kan gå undan i. Jag vill kunna ha en ledig kväll utan att gå från huset. Med ett kombinerat sov- och arbetsrum som vi har idag, går det inte att vara där när Otto somnat.

Ett syfte önskas...

Pratade med min handledare idag. Prio nummer ett för mig just nu är att formulera syfte och frågeställningar. Det kanske låter extremt B att inte ha något, när jag redan gjort all datainsamling. Men det är ju det som är det fiffiga med fältarbete, man kan ha ett svepande, väldigt brett syfte från början, gå ut på fältet och se vad som pågår. Så det är vad jag gjort. Men nu är det alltså dags och jag känner mig helt lost. Kan man beställa ett syfte med medföljande frågeställningar på postorder...

Ottos tre bus idag...

Det blir mycket bloggande idag. Stefan läste bloggen och sa att jag hade glömt att skriva om Ottos bus. Hmmm... det kanske var medvetet... Nåja, här kommer dom...

1. Hittade pappas dator... Pillade loss den röda lilla musknappen. Datorn är SÅÅÅÅÅÅÅ kul....
2. Bajsade på golvet. Ja, vad ska man säga, blöjfritt funkar inte alltid. Men spännande var det tyckte Otto, jag märkte det för det blev så TYST...
3. Hittade kompostpåsen, som han rev ut på golvet... Som tur var hann han inte ner till kaffesumpen, i alla fall.

Summa sumarum, han är ett enda STORT BUS! Kan inte komma ihåg att syskon haft så mycket bus i sig. Men minnet är ju selektivt.

Höstlov på Vilan

Så här mysigt har barnen haft det på Vilan. De är så härligt att se dem leka tillsammans. De har för det mesta så kul, även fast det är tre år emellan dem.

Så här sjuk var han...

Titta på den här lilla vännen. Kanske syns det inte riktigt hur sjuk han var men alla fläckar på Stefans tröja är i alla fall snor... uäck...!!! Sedan tog vi ut honom på promenad trots hög feber, men han var i alla fall väl omstoppad... Och då sov han också, vilket inte gick så bra inomhus.

Hipp hurra... för mig idag!

För nu har jag fyllt 35! Uppvaktad imorse med sång och presenter. Otto såg mycket konfunderad ut över den här typ av väckning. Själv sov jag faktiskt så hårt att jag bara hörde muller och ingen skönsång... när de gick uppför trappan. Att sova på riktigt när man väntar på att bli firad, det är VERKLIGEN vuxenpoäng...

Så nu har jag härliga ullsockar - två par, sköna vinterkängor (hur kunde Stefan tro att jag har skostorlek 42?!! Jag har stora fötter, men någon måtta får det väl lov att vara?) En laddare till Ipoden som inte är kopplad till datorn och en fin tygtavla från Ebba.

På förmiddagen följde Otto och jag med Julius till skogen (dagis), det var han mycket nöjd med. Innan vi kom iväg var det stressigt värre, Otto låg på golvet och gallskrek, jag skulle få ihop matsäck, borsta tänderna, äta frukost, hitta lämpliga kläder osv, allt på en halvtimme. Det gick förstås inte utan att jag tappade behärskningen helt. Fick be Julius om ursäkt efteråt, med det dåliga samvetet brännandes i magen. Härmed lovar jag dyrt och heligt, att hur trött jag än är, ska gå upp klockan en halvtimme tidigare för att hinna med morgonbestyren, utan att vara en fruktansvärd mamma. Men som sagt väl utanför dörren var vi sams igen, hade mycket mysigt, även om Otto inte uppskattade äventyret lika mycket som storebror, han var trött...

På kvällen har vi haft mysmiddag, lax, rödbetsrisotto och ett glas gott rödvin. Efteråt hann jag med att pyssla med Ebba och Julius en stund. Så jag är mycket nöjd med dagen.

Var det inte höstlov?

Det känns snarare som jullov... Nu är farmor förkyld oxå. Ebba kraxig och Otto har 40,5 graders feber... Stefan och jag har kli i halsen... Hmmm, fast jag har inte druckit konjak som vissa andra...

Otto sover när han är sjuk endast i någons famn. Det är som att ha en liten kamin hos sig, gosigt, snörvligt och mycket snorigt. När han vaknar bara gnäller han. Går febern ner blir han lite piggare men också gnälligare. Önskar man visste om han har ont någonstans.

Ebba, Julius och farmor trotsade snöovädret och var ute i skogen 1,5 timmar. Resten av dagen har Ebba löst DN:s Sudoko och bakat äppelkaka. Julius har kommit in i ett lek-mode.. han pysslar omkring, småpratar och leker, leker och leker. Fast idag har han haft sin lediga dag, så han har inte kunnat hjälpa till med någonting (duka, plocka undan osv). Imorgon kanske, fast om han mår så illa som han gjort idag (ingenting jag märkt precis), så går nog inte det heller...

Sjuk Otto

Febrig och dan är han den lilla kråkan. Sover väldigt illa. Vaknade halv fem imorse. Jag bara fixade inte att gå upp... Klockan kvart över fem erbjöd sig Stefan att gå upp... För det fick han många guldstjärnor i boken...

Varje gång Otto blir sjuk blir han så risig i magen, ikväll har han vridit och vänt på sig och vaknat varje kvart tills han fått prutta rikigt högt. Stackare. Fast så har också farmor matat honom med linfröbröd... Lite svårsmält för bebismagen kanske. Nu verkar han dock äntligen somnat in för natten.

Själv försöker jag jobba på så mycket som möjligt. Lite stressande att veta att just nu har jag mycket tid och att jag måste prestera en massa text, helst intressant också. Inte bara kvantitet utan kvalitet. Har även hunnit läsa lite som jag legat efter med. Ser bara inte hur jag ska kunna bli färdig till jul...

Livstecken...

Är på höstlov med barn och make i höstigt Småland. Regn och rusk och lite snö på marken en morgon. Otto går nu, ostadig och med stor koncentration...

Jag försöker att passa på att arbeta så mycket som möjligt, skriver så tangentbordet glöder. Dock inte riktigt den delen av uppsatsen som jag borde vara mest på G med (resultatdelen) Där känner jag mig lite fast, skrivkramp, vet inte hur jag ska börja. Så jag skriver metoddelen nu, det ska ju också göras...

Hösttur till tomten

Ebba skulle hälsa på sin nya klass, farmor var nyfiken på tomten, så vi gjorde en fredags-eftermiddags-utflykt i regnuppehåll. Så här ser det ut just nu! Svårt att förstå att det ska stå ett hus här i slutet av november...

Vardagsnöje...

Mina dagar är för det mesta väldigt inrutade. Jag tar första, tidigaste morgonpasset med Bäsin, vid sju är det "rise an' shine" för Stefan som får frukostera med tidigare nämnda bäsi i knät och setill att Ebba kommer iväg till skolan (alltmedan jag sussar sött på min kudde, alldeles ensam - vilken ofattbar njutning!). Sedan tar jag över ruljansen vid åtta-snåret och lämnar Julius på dagis vid nio. När Otto somnat passar jag på att jobba med min uppsats... Sen är det lunch för mig och Marängen och därefter - skogen! Ut på Järvafältet, härligt för både mig och minstingen. När han sover sin andra lur för dagen pausar jag med en kopp thé och lite läsning. Så här bra kan man ha det!

Första stegen!

Idag har han tagit sina första stapplande steg min lilla Maräng. Han har försökt under helgen men idag tycker jag att han fått ett lite genombrott. Fast han är försiktig av sig, sätter sig ner sedan och krabbar iväg. För krypning/krabbning är ett kalasbra och snabbt att ta sig fram på. Och det gäller att vara snabb om man ska få tag i spännande grejjer. Små, små, leksaker, gamla dammtussar, allt smått som går att få tag i helt enkelt. Igår höll han på att svälja ett plåster.

Stefan fick handlat höstgarderoben igår! Så skönt! Vi handlade från lunchtid, till klockan fem, jag var helt slut efteråt. Och R ställde upp och var barnvakt, vi avslutade dagen med Kina-hämtmat hemma hos henne. Mycket trevligt, och nu är Stefan inte bara min stilige karl, han är välklädd också.

Försenad bild från 8-årskalaset!

Efter en otroligt regnig lördag, då jag var helt övertygad om att vi skulle bli tvungna att ställa in Ebbas utomhuskalas kom söndagen med KALAS-väder! Vi grillade korv med Ebbas klasskompisar och deras föräldrar i skogen, Stefan var lekledare och så avslutade vi med Marängsuisse! Bästa och trevligaste kalaset hittills.

Snart är det slut på sötebrödsdagarna

Ófeig ska i januari iväg på träning! Och lära det som hon inte varit övertygad om ha varit så viktigt i sommar - att tölta. Den enda förhoppningen jag hade när jag valt hingstar till Gjöf är att avkommorna ska ha lätt för tölten. Inte en häst till som hon! Som visserligen är kanonflott men alldeles för svår för normalryttaren. Och vad lyckas jag avla fram med en av de bästa hingstarna i Sverige, med otrolig pass och tölt? Jo, en REN fyrgångare. Precis som sin mamma. Men nu ska den lilla kickan få lära sig ett och annat. Att fokusera på det som är viktigt kanske och inte göra som sist vi var ute i skogen i somras, piruett - 360 grader på stället, direkt övergång till galopp i okontrollerbar hastighet hundra meter... För vad? Jo, det var ju ett par hästar i en hage... De brukade inte vara där... Men på bilden ser hon ju oskyldig ut.

Regn i Rio

Har man en bedrövlig bebis, fortfarande snorig och gnällig, kan man ju trösta sig med att shoppa lite. Och eftersom man är hemma, sker detta via internet... Ett klick iväg ligger Itunes – en låt kostar ju bara nio kronor... Så är man snål känns ju det som ingenting... (speciellt inte när vårt Ituneskonto är kopplat till Stefans Mastercard...) Så jag provlyssnade på Lisa Nilsson nya skiva och fastnade för låten Regn i Rio. Ebba har hört henne tidigare och tyckt om henne, så jag bad henne lyssna och säga om hon gillade låten. Det gorde hon. Refrängen går så här:

Och det regnar i Rio
Över gatans vita sten
Över Ipanema
Copacabana tag mig hem

- Men vad handlar den om mamma?
- Jo, den handlar om en tjej som är ledsen för att det tagit slut mellan henne och hennes kille, så då åker hon till Brasilien. Så trivs hon så bra där att hon inte vill åka hem.
- Mhmm, men varför åkte hon så långt för att gå på bio?

Det kan inte bli en positiv blogg idag

Istället kommer en lista på saker jag avskyr just nu.

JAG AVSKYR:

- att det inte är tillåtet att klaga om man har tre barn eller fler, då är man bara dum i huvudet som skaffade dem. Men nu gör jag det ändå.

- förkylningar. I synnerhet om de drabbar 9-månadersbebisar och mammor samtidigt. I den här kategorin avskyr jag ständigt snoriga näsor som ska torkas och täppta näsor som gör att bebisarna inte kan sova färdigt så de blir pigga och glada.

- allt klegg och gegg. Jag avskyr att så fort jag torkat på ett ställe så blir det klegg och klet på ett annat.

- att ställa fram mat och försöka mata en matvägrande bebis. Nu får han livnära sig på tutte, tills han kommer på andra tankar.

- att vi hela tiden ligger steget efter. Stefan behöver handla kläder och Ebbas födelsedag är i helgen och inget är fixat, vare sig presenter eller kläder.


JAG UPPSKATTAR ENORMT:

- Svärmor som kommer hit och hjälper till i kaos och förkylningstider

- den stunden på förmiddagen när jag får vara ifred.

Oumbärlig... och den är borta!

Den här hade jag behövt inatt. Stefan letade halvt ihjäl sig igårkväll efter vad vi kallar SNORSUGEN! Otto har åkt på en rejäl förkylning och det fullkomligt väller ut snor åt alla håll och kanter. Fint så, så länge han är vaken, problematiskt när han ska sova. Han vaknar varje halvtimme, försöker amma, kan inte, biter istället, måste bäras, snytas, gråter och är naturligtvis dödstrött. Liksom sin mamma. Idag har Stefan fått stränga order om att inte komma hem utan en ny, om han så ska åka över halva stan... Just nu sover Otto i ryggselen, det är skönare att sova i upprätt läge, men min rygg tycker att det är sådär.

Bättre sent än aldrig

En liten fortsättning på föregående bildserie... De andra barnen har jag gjort fotavtryck på när de var 6 veckor. Otto är nio månader... Bättre sent än aldrig. Ebba har ett eget album, Julius har ett där vi inte klistrat in bilder. Otto har fått ett i alla fall, i dopgåva. Det kanske blir färdigt till han fyller femton?

Mr Maräng ska gå på kurs!

Och jag ska följa med! Vi ska gå på kurs med Babytecken, alltså lära oss att kommunicera via tecken! Jättespännande! Det blir tre kurstillfällen med början mitt i oktober, så jag återkommer med rapport.

Tre saker jag har gjort idag

Jag har

- Ringt försäkringskassan, något jag alltid drar mig för. Jag har fått en löneförhöjning på HELA 200 kr/mån, vilket givetvis måste anmälas. Och så har jag givetvis glömt att ta ut dagar för Otto i september... (= inga pengar...)

- Ringt löneassistenten som ska verifiera min nya årsinkomst till f-kassan, det räcker inte med att jag uppger att jag tjänar 2400 kr mer per år.

- Ringt och frågat varför jag hamnade så långt ner på intagningen till psykoterapiutbildningen på halvfart på KI. 69:e plats av 240 sökande. Ja, ja. Det var tydligen rekord i år. Mycket meriterad skara som kom in på de 24 platserna, 2 som hade doktorerat osv. Nästa gång man kan söka är till ht 2008. Well, well...

Städa, städa varje fredag och så varje jul...

det är inte kul... Kaffepausen är snart slut, nu väntar städning av badrum, uterum, och kök. Bläää. Varje kväll är köket städat och undanplockat och varje morgon när frukosten är färdigäten ser det helt bedrövligt ut igen. Det är verkligen sisyfosarbete, köket och så tvätten förstås.

Först slängs all tvätt ner från övervåningen, tvättas och hängs. När den är torr lägger jag den i en sån där blå IKEA-kasse. Kassen brukar stå några dagar och fyllas på i vardagsrummet tills ingen hittar några strumpor, trosor, kalsonger eller whatever längre. Då vrålar de på mig: Mamma, var är min röda tröja? Leta i blå kassen, vrålar jag tillbaka. Efter några minuter ligger alla kläder i en hög på vardagsrumsgolvet, varpå jag får ett anfall.

- Men, tröjan ligger INTE där, jag har letat.
- Mmmm, jooo, jag kan se det.
Så plockar jag upp den röda tröjan som ligger längst ner i kassen, det enda plagget som inte ligger på golvet. Någorlunda pedagogiskt tvingar jag sedan barnet ifråga att vika ihop kläderna tillsammans med mig, ner i kassen igen. Jag inser att kassen måste upp på övervåningen för att tvätten slutligen ska in i skåp och lådor. Så nu förflyttas kassen en trappa upp och där blir den ytterligare en dag eller två innan den åker in i sovrummet. Tvätten kommer inte in i skåpet, nu går alla direkt till kassen och plockar det de ska... Sedan länge finns det ny tvätt nere i vardagsrummet och IKEA-kasse nummer två väntar på transport uppåt i regionerna. Det är nu det kan bli riktigt krångligt. I vilken kasse finns vilka kläder?

Idag ska jag i alla fall iväg på en kursares magisterexamen. Ska bli jättekul... med Mäsi Maräng (not). Bäsin är nämligen i sin mest uttråkade fas i tillvaron just nu. Det är kul att vara ute och krypa och stoppa stenar och fimpar (lugn, jag hindrar honom) i munnen men det är också det ända. Leksaker tex är urtråkigt. Jag frågade därför Stefan om han hade några tips hur jag kan underhålla det lilla livet utan att bli utkörd ur lokalen och han föreslog följande.

1. Ett äppelskrutt att bita på (kul i ca 10 minuter)
2. Kex att suga på (kul i kanske fem minuter)
3. Morotsstavar att bita på (kul i kanske 5 minuter)

Se där, jag kanske kan lyssna i 20 minuter. Jag hade en fundering på att ta med kokt ris eller spaghetti i en burk, men de har heltäckningsmatta på morskis så jag övergav den idén. Det kan annars hålla illvrålet i schack en hel middag (ca 30 minuter). Sedan hade jag en tanke om att jag skulle gått upp tidigt med det lilla monstret så att han somnar lagom klockan ett när det börjar men imorse känders det inte alls lockande. Det får helt enkelt bli som det blir. Alltid spännande att se hur många sura respektive charmade tanter det blir idag.

Lille Skutt och Nina Kanin

Idag ville Julius inte gå hem när jag kom för att hämta honom. Han var sur imorse när han vaknade och han var alltså sur när jag hämtade. Senare ikväll fick det sin förklaring varför jag kom och hämtade för tidigt. Han lekte ju Lille Skutt med Sebastian, ju.... Han var Lille Skutt och Sebastian var Nina Kanin... Gosepojkar!

Det är förresten inte så lätt att vara Julius när man har en mamma som serverar gul mat. Ånej, INTE gul mat igen! (Falaffel och potatis- och blomkålscurry) Han åt en avocadohalva, en liten bit potatis, en halv falaffel och massor av matlagningsyoghurt för att dränka smaken... Så imorgon slinker nog gröten ner snabbare än vanligt kan man misstänka.

Pappa é bäst

Otto är en pappagris. Stefan har nattat honom två dagar i rad nu. Jag har ammat honom och sedan vill han sova men kan inte och blir jättearg, varpå Stefan tagit honom och sövt honom på tio minuter. Det känns jättebra, otroligt skönt att vi kan turas om att natta. Samtidigt så blir det så uppebart att han inte är lilla bäbisen längre.

Mäsi Maräng

Sova är inte väsentligt här i livet. Vem vill inte valvaka med sin mams? Hon fick ju ändå sova mellan klockan 22-00, så hon är ju faktiskt rätt pigg och fräsch. Så nu är det klackarna i taket åtminstone två timmar till.

En blivande femårings funderingar...

Nu är han visserligen redan fem, men jag var för trött för att skriva igår. Julius vaknade nämligen igår och insåg att nu började det närma sig dagen D PÅ RIKTIGT! Spännande men också lite oroligt. Mamma, du köper väl presenter idag? Du glömmer väl inte? SKA du köpa presenter idag? Det är sannerligen svårt att förlita sig på andra...

På kvällen vid middagen skojade Stefan och sa att nu är det sista dagen som 4 år! Och jag fyllde på: Ja, nu blir du aldrig fyra år mer igen. När jag precis hade sagt det, insåg jag precis vart det här samtalet skulle sluta! Jo - döden! Mycket riktigt, när jag kom upp för att natta låg han och snörvlade och snyftade. Aldrig mer fyra år. Jag hade precis nattat Otto, men han undrade om det inte var så att vi var tvungna att väcka Otto, så han fick säga hej då till den 4-åring som han aldrig skulle få träffa igen...

Och så kom det: Och när du dör så måste jag säga hej då till den mamma som jag älskar så mycket och aldrig får träffa mer igen. Tadaa, fullträff i mammahjärtat, nu började det rulla några tårar ner för kinderna på mig. Jag förklarade att jag tänkte leva i 60 år till, bli lika gammal som jag är nu plus lika många år som farmor är. Så tänk så lång tid vi ska få tillsammans... (Så nu har jag lovat att bli 97 år, hmmm, ja får man vara frisk så är det helt okej!)Så blev det tusen pussar och kramar och godnatt.

När jag kom ner efter nattningen berättade Stefan att han och Julius haft en mer saklig pratstund om döden. Hur lång tid tar det att åka upp till himlen? Åker man tåg eller flygplan? Stefan, hade dessutom sagt, att javisst nu är det sista dagen vi träffar fyraåringen, men jag tycker att det ska bli så spännande att träffa femåringen! Så idag har vi fått se hur fort en femåring kan springa, hur stark en femåring är och födelsedagsbarnet - femåringen verkar väldigt nöjd...

Jag gör vad som helst för en kopp kaffe!

Otto sover så dåligt nu så jag tror att jag kommer bli galen! Jag tycker jag är bra på att sova och har för det mesta inga problem med att bli väckt för amning men det här börjar närma sig gränsen. Han vaknar varje timme förutom ett 2-3 timmars pass mitt på natten (tack för det). Jag går och lägger mig tidigare och tidigare, igår släckte vi lampan 21.30. När jag vaknade nästa gång, kändes det som om det var mitt i natten tills jag tittade på klockan. 23.15! Det är ju ungefär när jag brukar gå och lägga mig i vanliga fall.

Klockan 06 vaknade han för gott, morgonkissade och sedan var det halliballoo, vi tog ett morgonbad tillsammans (med mycket plask), då vaknade givetvis Julius, som väckte Stefan. Klockan halv sju hade jag väckt Ebba och så hade vi lite morgonmys i sängen hela familjen. Julius lekte kanonkula med täcket över huvudet, varpå han missade va sängkanten var och föll huvudstupa i golvet. Efter det lugnade han ner sig en aning...

Så nu sitter jag här, borde plugga, (vilket jag också ska alldeles strax)med en välbehövlig kopp kaffe, de blå ringarna under ögonen ska jag försöka maskera när jag ska iväg lite senare. Bäsin sover utmattad i sängen på övervåningen och jag skulle egentligen gärna göra honom sällskap men det får bli en annan gång. Klockan elva ska jag nämligen träffa alla föräldralediga jobbarkompisar, jag tror vi blir tolv stycken , plus bäbisar, ska bli himla kul!

Lösenord och mobiler

Så här är det. Jag har fått mitt kårkort - mecenatkort. Så att jag kan få rabatter på diverse ställen, mycket fiffigt. För att aktivera kortet kan man antingen SMS:a eller gå in på mecenats hemsida, av vilket jag valde det senare. Loggade in mig med koden som fanns i brevet och skulle börja aktivera kortet.

Steg 1: Skriv in ditt mobilnummer. Jaha, eeh, jag har ju nytt mobilnummer. Hmmm, har glöömt bort det. Var finns lappen. Leta, leta, leta (Otto passar på att bajsa under tiden), nej, hittar det inte. Byter på Otto. Ringer Stefan: Har du mitt nummer. Får det.

Steg 2: Du kommer nu att få ett meddelande till din mobil med en ny kod inom en kort stund. Plingeling låter det från telefonen. Aha! Meddelandet har kommit. Fast hur gjorde man nu då för att få fram det? Leta, leta, leta i mobilen. Hittar inte meddelandet. Orkar inte ta fram manualen. Jag aktiverar mitt kort någon annan gång. Då har jag förmodligen tappat bort lösenordet till Mecenatsidan. Men nu har jag i alla fall mitt mobilnummer. Alltid något.


Jag vill vara en ko under en björk

Jag vill inte vara kreativ
Jag vill inte lära mig ett nytt layoutprogram
Jag vill inte ta tag i mor-dotter-relationen
Jag vill inte posta det där brevet
Jag vill inte ringa till tanten på försäkringskassan
Jag vill inte lägga en enda PIN-kod på minnet

Låt mig vara en ko under en björk
Och lägg mitt trötta skinn på kammargolvet framför kakelugnen

Dikt av Helena Aksonen (finsk poet) (osäker på stavningen) som Åsa Larsson framförde i sitt sommarprogram i P1.

Den amningsvänliga mamman är nöjd med sin dotter

Igår tog jag och Ebba en kvällspromenad, jättemysigt. Vi pratade lite om allt möjligt som det brukar bli när man är ute och promenerar. Jag funderade lite högt på att hennes kompis (som varit hos oss under eftermiddagen) hade så tätt till sin storasyster (13 månader) och sa högt att får man barn så tätt kan man inte amma (för om man gör det blir man ju inte gravid så snabbt igen). Stackars Ebba fattade förstås inte vad jag menade och frågade lite om det. Så sa hon: Men mamma om bebisen inte ammar, vad äter den då? YEEEES! Säger den amningsvänliga mamman! Det där med flaskmatning har hon helt missat det lilla livet. Förhoppningsvis har hon sett mig amma småkillarna tillräckligt för att tro på sin egen kapacitet att amma, den dagen det blir aktuellt.

Det kan i och för sig också bero på att hon aldrig lekt med dockor om hon har kunnat slippa. Det finns ett kort som jag egentligen borde scanna in och lägga ut, när hon sitter och ammar sin nalle när Julius var bebis. Hennes tolkning av moderskapet och amning då var; säckig hållning, vintermössa på huvudet och vantar, glasartad blick rakt in i väggen och så en nalle vid bröstet... Hmmmm.

Små nallar och figurer har hon lekt med men helst aldrig människofigurer. Mitt gamla dockskåp har stått oanvänt tills vi plockade in det i Julius rum (han lekte med det i alla fall 3 gånger, och passade på att ha sönder lite möbler också...) sedan åkte det in i klädkammaren igen. För jag kan inte med att slänga det. Kanske Otto kommer att tycka att det är kul?!

Vi har också en Barbiedocka här hemma (som åkt ända från Las Vegas hit till Sverige, på min inrådan (så dumt!)). Hennes hår har är tovigt, hon har aldrig blivit kammad och hennes rosa balklänning är intakt. Jag försökte ge bort henne vid senaste leksaksrensningen men då sa Julius nej. Han skulle nog leka med henne någon gång trodde han. Det har hittills inte inträffat men hon ligger i alla fall i hans leksakslåda i väntan på bättre tider.

Det finns väl inga direkta slutsatser att dra av detta. Jag har absolut inte medvetet försökt få Ebba genusmedveten och att rata dockor. Eftersom jag själv var en flick-flicka ut i fingerspetsarna har jag nog tvärtom försökt pådyvla henne detta, fast det har ju uppenbarligen inte gått. Det är hennes eget val, envis som hon är. Jag brukar skoja ibland (Men mammma.... stön... du är INTE rolig) och fråga om hon inte önskar sig en prinsessklänning eller ett par rosa lackskor till födelsedagen.

Det hon och kompisen ägnade eftermiddagen åt stället var att rita en Monsterbok med massa olika monster nu på eftermiddagen, fickstudsare, mumier, spöken och en massa andra påhittade läskigheter. De skulle fortsätta med monsterboken i skolan idag så jag får återkomma senare med bild på en fickstudsare eller en Bellis. Så länge lägger jag ut Julius och Ebbas gemensamma teckning: Musicerande apor i djungeln. Djungeln har Julius åstadkommit samt idén till motivet, aporna har Ebba gjort!

Är jag den strängaste av alla mammor på morgonen?

Det här var jag tvungen att fråga Julius imorse när jag lämnade honom på dagis. Han sa att han trodde nog det. Vad ska vi göra åt det då, frågade jag. Vi tummade på att jag skulle anstränga mig lite mer. Många tummar behövdes, så att det skulle räcka i en hel vecka i alla fall.

Julius: För sedan åker vi till mormor och där är du aldrig sträng! För där är det ju så roligt!

Mmmmm, jag vet inte det. Jo, roligt är det, men sträng har jag nog varit där också om jag inte minns helt fel. Det är bäst att du hukar dig mamma och börjar nedräkningen, för om en vecka kommer vi!

Döden, döden

Jag måste följa upp följetongen om döden... Idag har mitt humör växlat som en bergochdalbana och efter att vi kommit hem från en promenad/cykeltur i skogen, råkade jag vara på bra humör och sjöng för Julius: Man ska leva för varandra, och ta vara på den tid man har... Dumt kanske, men sångvalet berodde delvis på att vi läser Loranga, Masarin och Dartanjang och delvis på att jag läste om Lena Nevander... någonting i DN. Hon är psykoterapeut och föreläser om nå't i stil med: Hallå, ditt liv är nu! Menar att vi ska ta vara på våra liv, vi lever en kort stund och är döda ganska länge... Det snurrade nog lite i bakhuvudet, helt enkelt.

Hur som helst, så sjöng jag detta för Julius och frågade skämtsamt om han levde för mig? Ja, sa han men det gör jag inte när du är död! (Jag börjar förstå varför jag få de här diskussionerna, jag öppnar ju upp för det helt klart) Och så sa han (gullegris) med tårar i ögonen och stort darr på rösten: Men det är så hemskt så det vill jag inte tänka på... Men, sa jag, då får du leva för din bror och syster, de har du ju kvar! Ja, det var han med på, sken upp lite och så sa han: Fast Ebba dör före mig, tre år före... Otto räknas tydligen inte, han nämnde inget om att Otto skulle leva fyra år längre än honom i alla fall.

För övrigt så fortsätter Otto med sina glaskrossarskrik här hemma. Speciellt vid matbordet tills det händer något kul som att han får en brödbid eller ett skalat äpple, eller en citron att suga på. Problemet är bara att han kan bita loss stora bitar och sätter i halsen allt som oftast...

Nej, nu väntar sängen, hoppas Otto sover bra inatt, för jag har som ny rutin att försöka komma i säng vid tio för att orka med dagen efter. Och nu är klockan mer än så...

Bildbevis...

På att den lille skrutten är på väg att bli stor! Han står själv... Men det gäller att ha något att hålla sig i, annars tappar han balansen. I princip på åttamånadersdagen! En månad tidigare än Ebba och hon började gå när hon var tio månader.

Annars är Ebba extremt rolig, när hon kommer hem från skolan kryper han direkt iväg till henne. Igår kom hon hem en timme senare än vad vi kom överens om (det kunde hon inte alls komma ihåg!) och då fick hon vara barnvakt som straff... Ett bra straff, tyckte hon. Idag kröp Otto uppför hela trppan (med mig bakom förstås) och in på Julius rum. Det var också en höjdare. Så mycket roligt att leka med. Hjälpa Julius att lägga pussel var speciellt kul (not, tyckte storebrorsan).

För övrigt har jag äntligen fått ett knyttips till sjalen för en bra ryggknytning! Ergon funkar ju sådär, så kunde man knyta sjalen bekvämt och tajt, kanske jag till och med kunde sälja Ergon...

Spindelmannen och Batman... MUAHAHA

Alltså, man ska inte skratta åt sina barn, men är inte Julius underbar som Spindelmannen? Vi var hemma hos kompisar idag och när lekarna tog slut kom de tillslut på att klä ut sig. Oskar (som var på hemmaplan) ville vara Batman. Julius blev själaglad för att få vara Spindelmannen... Där ser man också vad som kommer från kompisar och vad som kommer från familjen. Vi har aldrig introducerat Spindelmannen eller någon annan man (superhjälte) heller för den delen. Ändock har Julius helt klart för sig att Spindelmannen, det är något alldeles extra...

Efter fotograferingen fick Julius-Spindelmannen låna galonbyxor (så synd att jag inte kan visa någon bild på detta...) och så drog Batman och han ut i djungeln i Bromsten och sprang och ramlade om varannat. Noll koll hade de på armar och ben. Julius storskrattade när Batman ramlade baklänges över en sten, varpå Batman blev riktigt ilsk (mycket förståeligt). Speciellt när Oskar-Batman inte hade skrattat när Spindelmannen iförd galonisar gjorde en baklängesvolt ner från gungan.

Nåväl, efter en timme i djungeln (?) ville mammorna hem och fika och pojkarna följde motvilligt med till slut. Efter bulle och mjölk skulle det lekas igen och det blev så tyst. Med en skrikig bebis (Otto) var det väl ingen som tänkte på det. När det blev dags att åka hem hittade jag två lyckliga pojkar och ett badrum fyllt med skum och tandkräm... En hel flaska med duschtvål hade gått åt och en ansenlig mängd tandkräm. Trot eller ej men Julius har bestämt sig för att han VILL bjuda Oskar på sitt kalas i september!

Kräftkalas

Vi har som synes varit på kräftkalas i helgen. Mycket trevligt, var det och sötare kräftkille får man väl leta efter?

Rutiner och preliminärt inflyttningsdatum

Allt för lite tid till att blogga...

Jag har nämligen börjat skriva på uppsatsen igen! Hurra! Det är roligt också, dessbättre. Så jag har skaffat mig goda vanor och tillbringar mindre tid på nätet. Nu har jag egentligen ingen tid alls, för Otto är snuvig och sover riktigt illa och kan vakna när somhelst och då ska jag vara färdig att hoppa i säng. Och egentligen så borde jag boka tågresan till mamma om tre veckor och skriva under en stor hög med Modulenthuspapper innan dess. Inte borde jag skriva dessa rader. Men jag har sagt det förut och nu måste jag säga det igen: DET ÄR SÅ SKÖNT ATT VARA HEMMA!!! Vad är semester mot en kopp kaffe i köket, alla jobbpapper utspridda på bordet och en sovande (förhoppningsvis stensovande) bebis i vårt sovrum?

Bilden är på fondväggen i Ebbas rum, blivande rum vill säga. Jag skulle vilja visa den fantastiska tapeten vi ska ha i köket men har inte hittat den på nätet ännu. Inflyttningsdatum är nu satt till v 4, 26/1, vågar knappt skriva detta, är så vidskeplig. Sista tomten är såld nu berättade mäklaren och HURRA igen, för det blir inget funkishus utan ett traditionellt hus - Norrgården, kan ses på Modulenthus hemsida. Nu håller jag tummarna för att de inte väljer att måla det mintgrönt bara...