Kärlek

Jag tycker att Alla hjärtans dag är en förträfflig amerikansk sed! Speciellt när man får ett så här fint kort! Att Julius gjort ett så fint kort till mig, värmer lite extra då vi har haft det lite stökigt den senaste tiden.

Kortet sitter på kylskåpet sedan en vecka tillbaka!

Så var det dags igen!

Julius har kräkts hela förmiddagen. När han blir kräksjuk är det inte lönt att ge honom någonting, det har vi lärt oss. Till och med en klunk vatten triggar igång magsjukan och allt och lite till kommer upp. Nu håller jag tummarna för att resten av familjen håller sig på benen. Om inte annat så att vi alla är friska på måndag när sportlovet börjar...


Tooticki tröstar en sjuk Julius. Han är hennes favorit för tillfället, sover nästan alltid inne hos honom på nätterna. För övrigt håller hon på att bli en riktig liten diva. Bråttom in när dörren öppnas? Nä, skulle inte tro det? Bråttom ut? Nej, inte en lady som hon...

Pustar ut

Idag är Otto tillbaks hos dagmamman igen. Och jag tar igen mig på soffan med Ville i sjalen. Lyx är att bara ta hand om ett barn i taget. Lyx är att hinna surfa runt på internet och att hinna fundera färdigt. Jag älskar mina barn så hjärtat nästan går sönder men jag blir en så mycket trevligare mamma när jag får lite egen tid. Igår var jag tydligare tröttare än jag själv förstod. Tänk att det går vara trött och sliten utan att märka det? Det var ju rätt uppenbart humörmässigt i alla fall.

Nu till helgen kommer farfar. På måndag är det sportlovsdags, och jag ska premiäråka tåg med Ville och Otto och Ebba. Julius hänger med farfar till Växjö. Ebba har varit med i tågåkarsvängen länge och Otto har åkt tidigare bevisligen men inte med bebisbrorsan. Jag misstänker att jag kan glömma myset, dvs god bok/tidning, choklad och kaffe! Otto ska få rida på mormors hästar för första gången, jag ska träffa bästvännerna som båda fått sina tredje barn. Herregud vad många barn vi har tillsammans! Och kanske, kanske har den lille skogiskattkillen kommit, håller tummarna för det.

Tuff vecka

Otto har haft scharlakansfeber, Ebba har haft scharlakansfeber, vi har varit på barnakuten 1 gång och till vårdcentralen 1 gång, samt apoteket då förstås.... Ett ytterligare läkarbesök har kunnat undvikas tack vare att vi var bjudna på middag hemma hos vänner igår, en av dem är läkare och skrev snällt ut ett recept på örondroppar... Sedan det vanliga stöket med logistiken i vardagen, tvätt och matlagning och att roa en tvååring som börjar tillfriskna och försöka hinna pyssla om Ebba. Ta hand om lillbebisen och hinna se den friskaste också; Julius.

Stefan var på kurs i Köpenhamn i början av veckan. Det är lätt att bli ogin och missunna varandra egentid när vi bägge är trötta och slitna. Lätt att falla in i; du gör ALLTID eller du gör ALDRIG...

Mamma är blivande skogkattägare!

Min kära mor är som bekant inte så svårövertalad när det gäller djur, speciellt då hästar eller katter. Den här lilla guldklimpen kommer att flytta hem till henne om några veckor och är tänkt att bli Tootickis fästman! Visst är han vacker? Och har den vackraste av färger... svartsilvertigré. Jag hoppas Tooticki faller lika pladask för honom som mamma och jag gjort.

Förresten Milton the cat är tillbaka! Nu har han inte många kattliv kvar! Han har under sitt 13-åriga liv lyckats skada tassen på Valhallavägen, klämma svansen i en dörr så att den måste amputeras, hoppat ner från mammas fönster 2,5 våningar, blivit påkörd och brutit bäckenet, varit på vift två gånger, den ena gången var han instängd i bageriets förråd några dagar... Vad han ägnat sig åt den här veckan vet ingen, kanske inte ens Milton själv? Nu ska han i alla fall få sällskap, men han är van vid andra katter, har ju bott ihop med Bacon, Millan och så Tooticki i somras.

Scharlakansfeber

Ottos storpest visade sig vara scharlakansfeber. Jag såg ju att han var prickig och funderade lite på mässlingen eller scharlakansfeber men tänkte också att det lika gärna kunde vara värmeutslag från febern.

Men han blev bara sämre det lilla livet så igår förmiddags åkte jag med honom till barnakutern på Danderyd. Bra ställe, korta väntetider. Så nu äter han penicillin och vi har bytt febernedsättande till Ipren istället som funkar mycket bättre. Natten har i alla fall varit bättre än den förra, även om han vaknat lite nu och då och klagat över att han har ont i munnen och ont i örat.

Allt är relativt, jag känner mig helt okej trots endast 6 timmars sömn avbruten för amning, Otto och så Tooticki som ville bli utsläppt på morgonkvisten. Men som tur är sover ju Ville väldigt bra på nätterna när han väl somnar. Enligt läkaren är han den som löper minst risk att bli smittadi familjen. Har man haft scharlakansfeber och blir smittad får man halsfluss, utslag kan man bara få en gång. Vi får väl se om någon mer insjuknar.

Idag ska vi softa, kanske försöka komma ut på en promenad i vagnen och hämta Julius.

Feberrekord i familjen

Nu är det Ottos tur att bli sjuk efter Stefan. Han har haft hög feber sedan i fredags. Idag toppade han med 40,4 och då var han rätt skruttig. Det måste ha snurrat rejält för han tappade nästan balansen när han försökte stå på benen. Och så var han som en talskiva som hakat upp sig. Allt han sa började på inte. Inte battu (vatten) (x 20), inte faff (saft) (x 20), inte gass (glass) osv. Inte sova, inte läsa, inte, inte, inte. Och så slocknade han mellan varven. Som tur var så har vi ändå kunnat få i honom både saft, glass och vatten. Och han kissar så helt uttorkad är han inte. Men när febern gått upp har han skakat i kroppen och så har han ett lätt utslag på hela kroppen.

Så vad är chansen att Ville klarar sig undan det här? Inte så stora skulle jag tro. Vi tvättar händerna bäst vi kan men det är nog struntsamma i sammanhanget. Och vad är oddsen för att kära mormor slipper undan sjukan? Hon har varit här i helgen och är ju inte så van vid hemska barnbaciller...

Everyday Blessings

Otto har fått tag på en riktigt bra bok! Everyday Blessings. The Inner Work of Mindful Parenting av Myla och Jon Kabat Zinn. Kan varmt rekommenderas! Vår samvaro med barnen består annars av en salig blandning av Jesper Juul, lite Anna Wahlgren (det är då inte hennes syn på mat och sovvanor, utan hennes åsikt att barn vill vara med och vara delaktiga i vardagslivet), Attatchment parenting och så allt gammalt skräp och otrevligheter som hängt med en genom livet... Men jag försöker ta till mig devisen: Good enough. Jag är good enough, inte perfekt.

Lite Villebilder

Vackra ögon, framträdande näsa och så lilla hakan! Han är så söt tycker den högst partiska modern!

Otto och Villegos, ganska sällsynt. Vanligare är att Otto klappar Ville och tar på honom. Häromdagen fick han hålla honom - och oj vad stolt han var! Gose-Otto!

Sova med Ebba funkar bra. Bebispassning av högsta kvalitet...

Fettisdag

Idag har vi ätit semlor, fast vi tjuvstartade redan förra veckan, då Ebba bakade. Gott var det i alla fall!

Nattuggla

Vissa kan inte sova på nätterna. Det är inte mitt problem. Mitt problem är att jag trivs bra med att vara uppe, har svårt att komma i säng. Så jag får skylla mig själv. Imorse vaknade Ville kl04.45. Jag tittade på klockan och konstaterade att om han bara somnar om kan jag sova 1,5 timmar till! Underbart! Men somnade om var precis vad han inte gjorde. Klockan 05.15 gav jag upp och gick upp. Precis när Ville började varva ner vid 6-tiden, då vaknade Otto.

Frågan är nu. Avboka Villes hörseltest på KS klockan 10.30 och sova istället eller försöka överleva på koffein? Hädanefter MÅSTE jag komma i säng vid 23 senast.

Katten Milton

Katten Milton är bortsprungen. Eller borttappad, vilket som. Sedan i torsdags saknas han hemma hos mamma. En trettonårig svanslös korsning mellan leopard och hare. Mycket neurotisk men väldigt vacker. Hoppas, hoppas han kommer hem.

Återvänder

Från vad då? Från koma kanske... Har varit såååå trött. Det är jag nog fortfarande men det går lite upp och ner. Otto vaknar tidigt vid 6-6.30 på morgnarna och Ville är en kvällsbebis som är vaken till tolv - ett på kvällarna. Förra veckan var Stefan i USA och även om jag fick aldrig så mycket hjälp av svärmor och verkligen fick sova ut så kände jag mig helt slut! Konstigt.

I lördags kände jag mig verkligen som stormamman. Ensam hemma med alla barnen plus två kompisar till Ebba och Julius som var där och lekte. Och alla fick lunch, halleluja!

Igår var Ville och jag hos kiropraktorn. Fascinerande hur fruktansvärt obehagligt det är att bli knäckt, jag vänjer mig aldrig. Det känns verkligen som jag ska gå av på mitten. Men efteråt, kan jag sträcka ut hela kroppen och andas lättare! Så nu är det träning som gäller. Promenerar gör jag så mycket så vardagsmotion får jag så det räcker. Den där halvtimmen om dagen som man ska röra på sig, det är inga problem. Nu måste jag dock få upp styrkan i rygg och mage. Magmusklerna är helt obefintliga! Så ambitionen är 3 halvtimmar i veckan. Jag drömmer om att testa på Ebbas kampsport Chay-in-do till hösten. Det verkar så kul! En blandning av kampsport och yoga. Det tror jag är precis vad jag behöver.

Idag...

idag har Julius åkt skridskor med Stefan och lekt först med E sedan med grannflickan O. Ebba har provat Chay-in-do (kampsport blandat med yoga typ) och läst. Otto har hjälpt till att baka pizza (pannkaka), diskat och läst Gittan och gråvargarna tre gånger. Den är fantastiskt kul och spännande tycker han. Ville har mest skrikit. Han är en varannandagskille. Igår var han en supercool fjärde bebis som bara hängde med och slappade. Idag har allt blivit fel för honom. När det blir fel vill han inte, absolut inte åka sjalen. Jag tror faktiskt inte heller att han har ont i magen, det är bara som det blir fel rytm på dagen. Plus i kanten för nu har han börjat le på riktigt, inga filmstjärnesmajl men ändå riktiga leenden. Hjärtat smälter. För övrigt är vi rätt trötta. Just nu väntar jag på att han ska somna.

Liten hjälpreda?

Det gäller att börja i tid. Ville hänger redan i tvättstugan.

Ture Sventon och Mazarin

Om man tittar på Ville i profil när han är vaken ser han ut som Ture Sventon. Bortsett från håret då. Mycket panna, skarp profil, vaksamma ögon och en mycket obetydlig haka... Framifrån ser han ut som Mazarin i Loranga, Dartanjang och Mazarin. Runda, hängande pöslinder och vänliga ögon. Konstigt nog är den här blandning bbedårande och han är världens sötaste förstås.

Magont

Nu har han fått magont på nätterna. En månad gammal, Stefan har börjat jobba och det är dags att få in rutiner... Då! Sover sött fram till klockan 22.00 och sedan drar det igång. Fast igårkväll började han klockan elva efter att vi sovit en timme. Det var värre. Kanske kunde han lägga skrik-och vanka-runt-tiden till klockan 21-23 om han nu nödvändigtvis måste ha magknip. Det är tur att jag har sjalen, jag vet inte hur jag skulle bära mig åt annars.

Idag var dessutom första heldagen ensam med Otto och Ville. Det har gått bra trots för lite sömn. Det har på det stora hela varit en bra dag. Otto lagade middagen nästan helt själv (!). Otto kan som han själv säger. Han lagar bara pannkaka. Idag var det dock frästa rotfrukter och överbliven lammstek från i helgen. Men Otto lagade pannkaka, så det så.

Liten sammanfattning av 2007

Det har varit ett hektiskt år kan jag dock säga. Flyttade in i januari. Ny skola för Ebba, dagmamma till Julius. Stefan har byggt altan och vi anlade början till vår trädgård och hann i alla fall med att odla lite grönsaker och en herrans massa sallad (köp INTE salladsfrön på "matta" om ni inte driver ett stort kollektiv eller dagis). Jag började jobba igen i april, hade min första riktigt förfärliga upplevelse som barnmorska (det kommer ju förr eller senare) och sedan blev jag tokgravid igen. Oj vad jag mådde illa! Hela april, maj och juni liksom försvann i illamående. Sedan var det dags att ta tag i uppsatsen. Mot all förmodan blev den faktiskt färdig i september. Så nu är jag magister, gud bevars...

Oktober och november har varit riktigt lugna förutom att jag fixat och ordnat inför att Ville skulle komma. Och att han kom nästan tre veckor tidigare! Det hade jag aldrig trott, kändes nästan lite snöpligt, så här skrev jag natten då värkarna började:

Klockan är snart kvart i tre på morgonen och jeeesus vilka förvärkar jag har. För snälla säg att det inte är dags än! Ska försöka lägga mig med värmekudde och en kopp thé och hoppas det går över. Jag ska till IKEA idag och till Kista. Har inte hunnit klippa mig heller! Som om nu det var det viktigaste. Helst sanslöst men jag är inte riktigt färdig med denna graviditet!

Fast jag fick inte bestämma det även om vi hann till IKEA dagen efter innan det satte igång ordentligt. Men nu i efterhand känns det bra att han kom tidigare. Vi har dessutom haft en jättebra jul och nyår. Perfekt faktiskt när jag summerar. Vi har slappat och slöat och faktiskt hunnit träffa kompisar också.

Något som jag faktiskt är lite extra glad för är att en kompis som jag tappat kontakten med hört av sig. Hon och hennes familj var här igår och vi hade jättetrevligt. Det känns som vi kommer att fortsätta att hålla kontakten nu faktiskt.

Det bor en drake i vårt hus

Draken och krokodilen bestämmer sig för att gå upp och bita Sujja (=Julius)

Men hittar ett gott Pappaben på vägen istället. Han blir jätterädd...

Bildkavalkad

På juldagen uppvaktaes Otto! Fast det var svårt att blåsa ut ljusen själv...


Otto fick en fin grävskopa av morfar i julklapp, den leks det flitigt med

Tomten kom hela vägen från Eslöv i år

Man kan fråga sig om vi har haft dåligt samvete i år när man tittar på mängden paket... Det här var dessutom inte allt

Julkatt 2007

Att vara fyrbarnsmor...

Är att definitivt inte ha tid att skriva de inlägg i bloggen som jag tänkt mig... Är att inte ha tid eller lust för den delen heller att vara ute på internet. Så det är tunnsått med nyheter från familjen. Men jag kan meddela att Ville fått sin första förkylning, snörvlar och hostar gör han stackarn. Att Ebba och Julius har varit och bowlat med Stefan idag och att Ebba var arg hela tiden... Och att Stefan har ont i ryggen konstant, så vi måste investera i en ny säng! Det är tydligt att vår säng inte fungerar.

Sedan kan jag även berätta att Ottos tvåårsdag har firats och att Anders varit här. Det är alltid lika trevligt när han kommer. Vi hann prata en del också när jag promenerade honom ner till tåget på kvällen och han dessutom missade det...

Ville - 2 veckor

Tiden rusar iväg. Han är redan två veckor, hur nu det gick till? Inatt har han sovit helt gudomligt, bara vaknat för att äta, inget magknip eller gnöl.
Man blir trött av att vara fotomodell...

Det har lossnat

Igårkväll hade Julius och jag bestämt att vi skulle lästräna lite. Han har ju kunnat läsa lite grand sedan i somras men inte velat läsa mer än på sina egna vilkor. Men så kom jag på igår att han kunde träna på Ottos lätta böcker, typ Max balja osv. Eller seriestripparna i DN. Det var precis lagom för honom. Han läser nu! Lite svårt med korta och långa vokaler men ändå! Och så glad han blev när han själv märkte hur bra det gick!

Ville en vecka!

Så här fin är vår lille kille nu! Världens sötaste förstås! Jag vill stoppa tiden! Titta vilken fin näsa han begåvats med! Här finns inga kärleksbegränsningar! Nu är han uppe över födelsevikten igen...

Luciaförberedelser

Pepparkaksbak inför lucia. Det var sååå kul! Otto fattade precis hur man skulle göra och för första gången så hade Julius mer tålamod och uthållighet i bakandet än Ebba. Otto kavlade och pillade små bollar som han la på plåten och så åt han en hel del deg också förstås. Sedan ville han dricka "battu!" (vatten) hela kvällen...
Efterbakandet drog Julius igång en spontan tomteövning inför Lucia. Och Ebba hittade på en tomtedans. Otto hängde som vanligt på och roade sig efter alla konstens regler.

Fina blommor!

Tack farfar Rune för de fina blommorna!

Lille Ville

Nu är det bestämt. Ville ska han heta och Erik i andra namn. Han blir sötare och finare för varje dag! Igår var barnläkaren här, PKU togs i lördags och på onsdag kommer BVC tanten hit. Vilken hemservice!
Det funkar att amma två...

Lilljul

Ikväll har vi tjuvstartat julen. Lilljul brukar firas med morfar, Ruth och Anders hemma hos Ruth och i år var planen att det skulle vara tidigt för att vi inte skulle hunnit föda barn än. Hmmm. Och pappa var tvungen att åka tillbaka till England på begravning. Så inget blev riktigt som vi planerat. Men det blev riktigt bra!
Ruth och Anders kom med julmat, och så öppnade vi lite lagom med presenter. Speciellt för Otto han fick en brandbil och en bok och brandbil var så han kär i att han skulle sova med den i sängen...
Ebba var jättenöjd med spelet twister. Julius var å ena sidan missnöjd med att bara få två paket men kunde lite förstå att det kunde vara bra att få det mesta på julafton. Helst skulle han velat ha mycket paket redan nu och så lika mycket till jul.

Nu är han här!

Ledig måndag

Alla barnen hemma idag. Ebba var lite halvrisig i magen, Otto ledig från dagmamman och Julius bad att få vara hemma och fick det. Vi har haft det bra även om jag fick ett fullkomligt anfall när Ebba av misstag sköt en liten fotboll rakt i huvudet på mig... Julius har spelat lite dataspel, målat med fingerfärger, Ebba har pusslat och målat vattenfärg. Senare på eftermiddagen kom morfar och då byggde de Lego en stund. Dagen går rätt fort utan att man gör så mycket faktiskt. Vi har hunnit läsa lite bok ocskå.

Själv har jag betat av några måsten som stod på mina att-göra-listor. Problemet är ju att jag inte bara har en, på ett ställe. Nej, de finns på tre olika ställen, olika versioner, vilket gör det lite mer invecklat. Och så har jag två almanackor. Plus Googlecalendar (som jag nästan aldrig tittar i). Skriver jag inte upp i kalendern glömmer jag garanterat vad som är inbokat och då kan man ju knappast påstå att jag är speciellt upptagen. Förhoppningsvis är det det som är problemet att jag har svårt att komma ihåg tråkiga saker som tandläkaren osv och att det inte är en tidig alzheimer. Stefan har by-the-way efter sju bedrövelser och svåra år masat sig iväg till tandläkaren och fått tänderna ok-stämplade utan behöva vara sig rotfylla eller dra ut några! Hurra för det!

Igår frost, idag snö

Vinterväder i Stockholm. Tänk om det kunde stanna kvar. Jag vill ha en riktig vinter i år! Otto är förvånad över snön, inte den på marken nu längre men över snöfallet på nu på morgonen. Jag är före i tiden tror att det är första advent redan den här helgen, vill gärna att det ska vara det... Det känns lite tidigt att börja julpynta, baka och pyssla. Fast jag ska göra det i alla fall. Så jag kan lura mig att det är mindre än 4 veckor kvar till bebis... För om sanningen ska fram så är det inte själva julen som jag längtar till mest.

Igår åkte Stefan skridskor med Ebba och Julius i Vallentunahallen. Julius tyckte han var bäst och Ebba tyckte hon var sämst och var arg och sur. Lite för Ebbas skull var det som de drog iväg och åkte, för hon har fått så lite övning och tycker att hon är sämst i klassen. Men hur ska man kunna bli bra utan att öva?

Gnäll och gnöl...

Kan säga att det var tur att jag sov igår... För igårkväll blev Otto sjuk. Ingen allvarlig tillställning (är man rutinerad mamma eller?!) men han kräktes slem och var snorig. Någon lätt släng av magsjuka eller RS-virus?! Hoppas på det senare för då kommer lillbebisen att slippa detta. Hur som helst så har han vaknat och hostat och kräkts slem ca varannan timme under natten. Stefan och jag har ju varit helt överens om att jag tar Otto på nätterna fram till han går på ledighet i december. Ännu en parentes men han ska bara jobba fram till 14 december; Hipp, hipp, hurra, sedan vara ledig en hel månad! Så jag har ändrat mig, jag tror jag vill ha några dagar med bara honom innan bebisen kommer, så jag tänkte att 20 december skulle bli en bra födelsedag för bebisen!

Hur som helst, blir Otto sjuk får nog Stefan ändå ta nätterna för jag är för stor och otymplig. Jag tror jag ska av på mitten i bäckenet idag. Mina fogar har inte bestått nattens kräkövningar. Ingen trevlig känsla. Plus huvudvärk. Så idag ska vi göra så lite som möjligt jag och Otto. Sova står på planeringen idag igen.

Dagens plus är att jag fått löneförhöjning! Trots att jag förhandlade enskilt i våras och då fick dealen, bra lön då och inte ingå i höstens revision. Nu blev det 2 löneförhöjningar på ett år! En trevlig överraskning, då en föräldraledighet alltid innebär att man halkar efter lönemässigt. För en gångs skull är jag rätt nöjd med lönen. Jag tycker förstås ändå att min yrkeskår är skandalöst underbetald med tanke på ansvar och arbetsuppgifter.

Sova igen...

Efter två dagars konferens och en Otto som sovit dåligt och vaknat mellan 05-06 så skulle jag idag bara ta en liiiiten tupplur. Inte 1,5 timmar, för jag får så svårt att somna ikväll. Hur det gick?! Jag och Tooticki sov ikapp på soffan minst 1,5 timmar, troligtvis 2 och det gick bara inte att sluta. Trots mina riggade klockor som ringde efter olika lämpliga intervall. Men jag behövde det.

Kvällsakrobatik

Eller är det styrketräning? Nu när jag äntligen fått tummen ur och har batterier i kameran, är jag tvungen att använda den...

Tooticki provar nya bokhyllan

Inte för att hon fick vara ifred där särskilt länge för Otto. Jag ska försöka fixa en liggplats för henne, utom räckhåll för honom... En katthylla någonstans.

Boar som bara den

Det känns som det enda jag gör nuförtiden. Fixar hemma och tvingar Stefan att göra än det ena, än det andra. Idag har jag städat och fixat iordning klädkammaren, vi har fått upp ytterligare lampor i vardagsrummet, kistan är tömd och ska ut i garaget och är utbytt mot en bokhylla. Jag har hunnit rensa bland Ottos leksaker också.

Ebba tog sig an att sätta ihop bokhyllan, det gjorde hon med lätthet, jag antar att IKEAS bruksanvisningar var lätta efter allt Tekniklegot som hon byggt under hösten. Julius som är en sakletare av stora mått hade julafton när kistan tömdes. Gamla sladdar, plastgrejjer av odefinierbart slag och träbitar, allt var fynd som kunde användas till något, om inte precis nu så i framtiden. Ikväll hittade Stefan ett gammalt rakblad från rakhyveln som Julius hade hittat i sophinken i badrummet. Han tittar tydligen där varje dag för att se om det finns något intressant! Men rakbladet fick han inte behålla...

Otto hittade jag skärandes gamla tapetvåder med en mycket slö Morakniv som han hade hittat. Också ett fynd. Ibland känner man sig riktigt ansvarfull som förälder.

Mysmorgon

Otto och jag har mysmorgon. Han struntar i att det är lördag, vaknar 06.30 ändå. Så nu äter vi frukost med tända ljus. Det börjar ljusna så smått.

Vintrig morgon

En bra morgon hittills. Pallrade mig ur sängen redan 06.30. Tände ljus i köket och väckte barnen. Ebba tyckte det kändes som advent redan! Nu har jag och Otto ätit frukost och klarat av morgonbestyren, han bygger tågbana och jag skulle kunna sova en liten stund... Fast det lär jag inte få göra för, det är visst något problem med bygget... Otto och jag har även hunnit dela på en liten bit tårta till morgonkaffet... Bra med någon som delar samma intressen! Nu är även min födelsedag firad, igår var Pappa, Ruth, Anders och Hanna här och åt pizza. De hade med sig en supergod tårta och presenter, väldigt gott och trevligt.

Så nu är det bara Ottos födelsedag kvar på året. Och all planering inför jul. Ska börja tidigt i år och slippa stressen var det tänkt. Få se om jag lyckas!

Den här tyckte jag var kul...

Jag tillägnar den till dig mamma... Hihi

http://www.youtube.com/watch?v=EQ5Rm_Orn_k

Fullkomlig talexplosion

Nu går det undan, värre. Två- och treordsmeningar, han berättar, plötsligt är det verbal kommunikation! Jag gissar på att inte så många andra skulle förstå men huvudsaken är väl att vi gör det! Det är lika fantastiskt varje gång!

Hela den här veckan har gått i shoppingens tecken... Fast vi har inköpsstopp. Nu finns det lampor i varje rum, hör och häpna! Ottos rum är tillpiffat och det finns en lampa i köket. Jag är lite osäker på hur bra den blev bara... Den är grön... Det är svårt med färger.

Nästan barnfria

Höstlov den här veckan och Julius är hos farmor på Vilan och Ebba åkte tåget själv till mormor idag. Det är stort. UTAN MOBILTELEFON! PÅ ETT TÅG! (Andras kommentarer har varit att hon både kan bli bortrövad eller träffa på någon otäck pedofil). Minns dock att jag själv åkte till mamma som 9-åring utan mobiltelefon (!) och att det gick alldeles galant trots att det inte heller var X2000 utan gamla Intercity tåget som stannade på ställen som Töreboda och Laxå... Tänkte på det också att det faktiskt ger Ebba en chans att växa. Om ett problem uppstått på färden hade hon varit tvungen att lösa det på egen hand. Hade hon haft en mobiltelefon hade jag nog inte kunnat motstå att ringa och säga till henne när det var dags att förbereda sig för att stiga av, eller helt enkelt kolla läget med henne. Nu fick hon ordna det själv och det klarade hon förstås alldeles utmärkt. Det är lätt att curla i mobillandet Sverige... Men jag fick lite ångest när jag vinkade av henne på tåget och en tant var tvungen att påpeka att ska hon åka själv, är hon bara 9 år? Oj, oj, oj...

För övrigt har vi en liten illbatting här hemma, som lär sig nya trix varje dag. Idag har han kastat ner alla kuddarna för trappen och ordnat en hög att hoppa i. Han har börjat räkna också. Ett, ett, ett och så hoppar han. Han kör bilarna och parkerar snyggt och prydligt i rader och räknar även dem. Orden bubblar i munnen på honom. Traktor, grävskopa, buss, bil, hoppa, trappa, blomma, ja allt ska benämnas så gott det går. En del förstår helt, annat inte alls.

Kan inte sova

Nu är det min tur. Sover apdåligt. Nu har jag varit vaken sedan klockan 02.00. Inte kul någonstans. Ingen sovmorgon blir det imorgon heller.

Löss!

Nyaste på hemmafronten är att Ebba fått löss. Inte många men ändå. Julius hade bara en lus! Och inga gnetter. Så nu pågår projekt luskamning här hemma med specialkam som får bort både löss och gnetter, morgon och kväll. Imorse hittade jag inga löss i Ebbas hår, bara några få gnetter. Stefan, jag och Otto verkar ha klarat oss men jag kan säga att som den hypokondriker jag är kliar det i hårbotten ändå! Vi har valt att inte behandla med kemikalier för att Ebba har känslig hud och hårbotten och att inga av preparaten tar bort äggen, man måste behandla två gånger med en veckas mellanrum.

Annars händer det inte så mycket här hemma. Det är riktig hemmafruvarning på mig sedan jag slutade jobba. Och så passar jag på att sova på förmiddagarna för Otto stökar mycket på nätterna så då blir sömnen så upphackad. Dessutom har jag svårt att hitta en bekväm ställning att sova i. Jag börjar bli tjock! Ska ringa kiropraktorn idag och försöka boka tid. Det är ju trots allt några veckor kvar och det vore skönt att inte bli helt orörlig.

Kvalitetstid

För det mesta har jag kvantitetstid med barnen, dvs jag finns till hands men är inte aktivt tillsammans med dem. Naturligtvis är det Otto som utnyttjar kvantitetstiden mest och Ebba minst. Men igår hade Julius och jag kvalitetstid. Han var hemma från skolan och vi gick och bowlade, det var en av hans önskningar inför födelsedagen. Inte att just bowla med mig, men att bowla. Otto var hos dagmamman och Ebba i skolan. Det var så mysigt och lättsamt! Vi hann med att göra lergrejjer på förmiddagen innan det var dags att ge sig iväg också. Julius var så där glad och positiv som bara han kan vara. Innan det var dags att hämta Otto hann vi äta på lunchrestaurang också. Så det är inte helt fel med kvalitet heller... När vi skulle åka för att hämta Otto sa Julius att nästa gång vi ska vara lediga tillsammans ville han att vi skulle gå och boxas! Hallå, var kom det ifrån?! Jag kan se mig själv höggravid i boxningsringen med en 6-åring...! När jag uttryckte viss skepcis över det förslaget var han dock villig att ändra sig till att vi skulle gå och simma... Vilket jag har måttligt stor lust med också just nu, ska erkännas.

Mitt eget förslag på utflykt (som mottogs med stor skepcis från Julius sida) var att vi nästa torsdag ska åka in till Historiska museet och titta på utställningen om ismannen Özti. Fast då var min egen personliga tanke att göra det med alla barnen. Jag tror det kunde vara kul och det finns massa plats för Otto att springa på!

Nu i helgen jobbar jag mina sista arbetspass, sedan är jag ledig. Ska bli skönt å ena sidan men jag kommer att sakna jobbet och vuxenvärlden. Jag har börjat gå ner i varv känner jag och det påverkar även hemma. Det är skillnad på mitt tålamod och hur jag är mot barnen sedan uppsatsen avklarats. Det är så skönt att inte ha något hängande över sig som måste göras hela tiden. Fast jag saknar det lite samtidigt. Hemmasysslorna är ju inte så vansinnigt spännande precis. Idag borde jag till exempel städa och tvätta (suck...) men jag får se vad jag få gjort. Jag har i alla fall fått iväg ansökningar till några fristående kurser till vårterminen. Inte för att jag vill plugga men för att jag vill att Ebba ska få behålla sin fritidsplats.

Ännu en födelsedag!

Inga bilder för närvarande för batterierna i kameran är slut... Men jag kan säga att vi har haft fullt upp i helgen! På lördagen hade Ebba kalas för tjejerna i klassen och det var ett entusiastiskt gäng som kom! Det blev ett lyckat kalas, tjejerna ville verkligen kalasa, leka och dansa. Först var det presentutdelning, sedan kurragömma efter deras eget förslag.

Efter kurragömma så var det matdags. De åt hamburgare och marängsviss så de nästan storknade. Hamburgare gjorda på 1,6 kilo köttfärs och det blev faktiskt inget över åt oss vuxna! Lekte viskleken och flamsade. Efter detta dansade de och lekte dansstopp. Vi var oroliga att de skulle bli uttråkade och att filmen vi hyrt (Förortsungar) inte skulle räcka som underhållning. Men det var verkligen inga problem någonstans. Så förutom att servera dessa vargar till 9-åringar behövde vi inte göra några stora insatser.

Ändå är det skönt att det är över för i år! Nu är både Julius och Ebba firade på alla håll och kanter. Ebbas bästa presenter var datorn som hon och Julius fick tillsammans av farfar och tekniklego som hon fick av Ruth. Otto har upptäckt tjusningen med att öppna paket. Jättekul!

Sovbekymmer

Två killar i huset sover bedrövligt illa just nu. Stefan somnar bra men vaknar och kan inte somna om. Sover illa mest hela nätterna. Är trött dagtid följdaktligen. Otto sover bra fram till morgontimmarna. Då drar han igång. Mamma, mamma. Sover en timme, vaknar, klappas på ryggen, sover en stund till. Jag som egentligen sover som en klubbad säl på nätterna oroar mig för hur det ska bli. I december kan jag rimligtvis inte vara den som tar Otto på nätterna, det kommer att bli Stefans lott den första månaden med bebis. Men för att vi som familj inte ska hamna i ett kaos behövs det att vi får sova. Med bebis får man inte sova, men jag kommer att kunna sova dagtid för att hämta igen. Men när ska Stefan hämta igen?

Så nu har jag beställt en bok på nätet om sömnlöshet. Med träningsprogram enligt KBT (kognitiv terapi) som ska vara det mest effektiva när man har sömnsvårigheter. Ska även försöka hitta en bra avslappnings-CD. Vi ska försöka hitta en bättre bäddmadrass. Min känsla är att sömnsvårigheter om man inte försöker ta itu med dem, lätt har en tendens att bli kroniska och är det möjligt att undvika vore väl det underbart. Eftersom grundorsakerna verkar svårast att råda bot på (ett stressigt och ansvarsfyllt jobb i kombination med småbarn) får symtomen angripas istället.

Vad jag ska göra för att förbättra Ottos sömn vete katten. Han sov så bra för några veckor sedan men nu är det alldels ur led.

Hur det kan bli

Jag tänkte på det igårkväll när jag körde hem från jobbet. Hur olika snabbt man lär sig saker och ting. Idag ska jag ha en student med mig, enligt hennes handledare är hon jätteduktig. Jag ser fram emot det, ska bli kul och hon verkar trevlig. När en student är nästan färdig, ska de jobba på rätt självständigt, så jag får försöka backa.

Men jag kom att tänka på hur jag var som student dels när jag läste till sjuksköterska och dels när jag läste till barnmorska. Den teoretiska biten har aldrig varit något problem men jag vet att jag var helt bedrövlig som sjuksköterskestudent på praktik. Tänk att jag blev godkänd! Och att jag kunde börja jobba! Och att det gick bra! Jag är egentligen ingen fast-learner när det gäller praktiska ting. Det faller sig inte av sig självt. Och nu har jag världens mest praktiska yrke och det känns som om jobbet faktiskt är som klippt och skuret för mig.

Och så finns det de som glänser redan som studenter, allt verkar gå lätt för dem och man blir jätteimponerad. Det är en skön tröst att veta att man kan vara lite svag från början och sedan växa in i sin roll.

De små sakerna i vardagen

Idag är det en bra dag för att jag:

• Trots att jag jobbat förmiddag och varit uppe sedan klockan 05.00 inte fått ett endaste utbrott på något av barnen.
  
• Att det var en rätt lugn dag på jobbet, tiden gick fort men jag slet inte ut mig.
  
• Att det blev middag trots att jag varken hade planerat något eller hade något av det kollegorna föreslog hemma.
  
• Att barnen leker i vardagsrummet och att Otto får vara med. Idag tänker jag den onda mamman låtsas glömma Bollibompa, så att den fria leken får utrymme.
  

Nya ord, del 2

Det är inte bara Otto som lär sig nya ord. Ebba har i läxa varannan vecka att slå upp ett antal ord i ordboken och sedan skriva en mening om vart och ett av orden. Här kommer hennes meningar om knagglig = ojämn och inkomst = lön.

• Farmors händer är knaggliga
  
• Pappa får rätt så mycket i inkomst (är det så tydligt att det inte är mamma som drar in pengar till hushållet? Suck!)
  

Nya ord

Nu kommer det nya ord från Otto mer eller mindre varje dag. Tiger, skorna, dricka är de nyaste. Det härligaste är intonationen... Han är verkligen en gosing. Men fortfarande är det vanligaste ordet mamma med mycket kärlek i rösten. Idag gick han till Stefans garderob och konstaterade: Pappa! Annars har han ägnat stunden innan dagmamman idag till attt terrorisera Tooticki. Hon är fortfarande ofattbart snäll mot honom men när han jagar henne med stora bilar som han kastar efter henne då är i alla fall min gräns nådd. Själv tycker han att det är otroligt lajbans och skrattar så han kiknar. Emellanåt vill han klappa och gosa. Stackars katt.

Nu ska jag alldeles strax åka till jobbet. Det är bara några ska-bara först...

Ibland är det bra med en värdelös dag

Som jag hade igår. Gjorde ingenting, kände mig bara trött och urlakad. Behövde nog det för idag känns det bättre. Har i och för sig inte strukit så många saker som jag tänkt på min att-göra lista men har i alla fall fått städat på övervåningen, alltid något. Två veckor sen sist kanske inte låter så farligt men oj,oj vad det kryper i hörnen. Nu kommer det vara fint ända tills ikväll!

Så ofattbart trött

Det är segare än kola idag. Så trögt. Jag har sovit på soffan en timme och nu väntar tvätt och undanplockning men det bara blir inte av... Idag ska jag göra så lite jag bara kan...

Nu är det gjort!

Jag är faktiskt färdig! Visserligen lite rättningar men inte några stora saker. Jag har dessutom fått alldeles underbara lyxiga blommor, massor. De allra vackraste förevisas här. Jag blev enormt glad över att folk från jobbet mötte kom och jag hade lite ordnat mingel med förtäring och bubbel efteråt. Vid fyra igår eftermiddag hade jag börjat varva ner. Lite smolk i bägaren blev det nämligen för att examinatorn tyckte att min uppsats var provocerande. Det är inget fel i att bli provocerad men hon var förnärmad å yrkets sida och tyckte inte att jag skrev något positivt barnmorskeinraktat över huvud taget. Vilken yrkeskår tillhör du frågade hon och menade att jag i princip skulle vara antropolog. Det är klart att det sved. Speciellt eftersom jag gör detta just för min yrkeskår och för att jag VERKLIGEN är just barnmorska. Jag har varit beredd på massiv kritik men kanske inte från just det här hållet. Jag har dock fått enormt mycket positiv feedback från kollegor, de jag trodde skulle vara mest kritiska.

M som i magister...

Idag är det dags... Jag har slitit på fritiden i 2,5 år (hua va länge) men idag ska det förhoppningsvis vara klart! Examination på magisteruppsatsen mellan kl 10-12 och sedan lite mingel efteråt. Har inte hunnit bli riktigt nervös än men har sovit dåligt inatt, simmat i motströms i isigt vatten...

Harry Potter feber hos oss

Julius är galet intresserad av Harry Potter och den världen. Har varit länge och det han oftast leker är trollkarlslekar. Han vill läsa om böckerna och spela Harry Potter på datorn. Förra helgen när jag jobbade hade de myskväll här hemma med popcorn och tittade på den första Harry Potter filmen. Succé naturligtvis.

Otto snappar ju ett och annat. Trollkarlshattar och mantlar och trollspön behärskar han redan. Ikväll kom första trollformeln! Accio! Mycket tydligt och klart! För er som inte är Harry Potter fans är det en locka-till-sig-besvärjelse. Säg Accio tårta och sväng med din trollstav och det kommer flygande en tårta. Tur att det inte fungerar på riktigt. Då skulle jag få mycket att göra med allt Otto vill ha... typ allt jag ställer utom räckhåll för honom.

Det säger dock en del om Harry Potter intensiteten i vår familj. Ska det vara ett av Ottos första ord?! Han säger ju inte så fruktansvärt mycket annat förutom mycket viktiga saker som bajs och äpple... (även om han kan säga mycket mer så gör han det inte, han behöver väl inte antar jag). Men som sagt man påverkas ju av sin omgivning...

Göteborg var bra! Ina-May bäst!

På alla sätt och vis. Kom visserligen sent hem på natten men kunde sova stora delar av hemvägen på tåget, så det var ok igår i alla fall.

Jag behövde verkligen lyssna på Ina-May. Jag har hört henne förut men hon är verkligen bra! Rolig men också otroligt kunnig. En gammal hippie från USA! Det är så lätt att glömma bort glädjen och det fantastiska i att föda barn. Det är så lätt att bara oroa sig över smärta och eventuella risker och komplikationer. Jag tror att mitt jobb skulle vara så oändligt mycket roligare om det var lite mindre teknik och risk och mer av det helhetstänkande som vissa verkar bära med sig spontant.

Bara ett sådant exempel som en nyfödd bebis. Vi vill att den ska skrika inom 30 sekunder från födseln. Har den inte gjort det ska den tas ut till barnbordet för att kunna återupplivas. Oavsett om den har bra hjärtfrekvens eller inte. Ina-May sa så här: (mycket förkortat naturligtvis) (och det här behöver man påminnas om ofta). Barnen hjälper till vid förlossningen. De kan bli påverkas av hur smärtsamt det är för mamman eller om hon är mycket ångestfylld. De kan komma ut och ha en bra hjärtfrekvens men de är inte riktigt DÄR. Deras själ är någon annanstans. Då behöver man välkomna dem extra mycket och visa dem att det är bra här. Stryka över pannan, tala till dem. Mamman och pappan kan göra detta. Då kommer de tillbaka, blir fina i färgen och skriker.

Hur stämningen är i rummet påverkar naturligtvis även det nyfödda barnet. Rädsla hos de som arbetar påverkar alla tror jag. Livet är så mycket större än det vi gör på rutin. Det var också intressant när hon efter en fråga kom in på likheterna mellan födsel och död. Hon menade att det var liknande energier och stämning vid födsel och död. Rädsla skapar svåra förlossningar och komplicerat och svårt döende. Det behövs lugn och ro vid bägge. Och humor! Att skratta är det bästa botemedlet mot rädsla.

Ensam uppe...

Den enda fördelen med att jobba förmiddag och gå upp 05.15 är att få vara helt själv vid frukostbordet! Det är så skönt... Dricka en kopp kaffe, läsa lite. Det har precis ljusnat, det är totalblött ute efter en hel natts regnande. Jag har jobbat helgen men det har varit lugnt. Skönt det med, jag är inte så stresstålig just nu.

Igår efter jobbet åkte jag och köpte två äppelträd och ett plommon (till Ebba). Fick dem beskurna på plantskolan och sedan klämde jag in dem i lilla röda bilen... Det gick precis! Så nu är de, det sista måstet i trädgården för i år.

Imorgon åker jag solo till Göteborg över dagen för att lyssna på Ina May Gaskin, underbar barnmorska från USA. Det behövs lite inspiration i mitt barnmorskeliv.

Tooticki - the tiger

Jag får ta tillbaka vad jag sagt. Igår fångade hon en snok som hon nogsamt dödade och hon har också tagit en liten mus. Jag har varit svag i tron på henne, en liten förnäm kattdam, uppfostrad av mamma innekatt. Hur som helst så har hon tydligen anpassat sig till livet på landet nu. Stackars snok, den var så vacker. Fast det finns gott om dem. Hoppas hon inte hittar någon huggorm som hon ger sig på bara. För då blir det väl veterinären nästa.

Fast jag vidhåller trots allt att Milton under sin ungdoms dagar var en bättre jägare (när han fortfarande hade svansen i behåll).

Dagen idag

Har arbetat dag idag. Det betyder upp 05.15, hämta Otto vid 15-tiden och sedan Julius. Mycket att göra på jobbet idag och det går inte så fort för mig! Härlig eftermiddag hittills, tidig höst. Otto och Julius leker i sandlådan, Julius bygger Hogwarts i minitatyr med skog, växthus och vallgrav (vilket Otto tycker är enormt spännande och vill riva)! Själv har jag suttit och druckit kaffe på altanen, jätteskönt.

Kanske klarar vi den här kvällen utan stora kriser?! Tooticki har inte kommit åt sandlådan eftersom den varit övertäckt med nät. Hurra. Däremot är det mindre hurra att lägga på nätet, tog en halvtimme igår, så jag tror jag prövar presseningen (stavas det så?) ikväll.

Det här med att vara mamma

Eftersom det är mitt mesta jobb nu för tiden och så kommer att förbli tills barnen flyttar är det något jag funderar rätt mycket på. Jag läser en del bloggar och de flesta skrivs av föräldrar till ett barn. Ibland känner jag igen mig mycket och ibland inte alls.

Jag vill förstås mycket med mitt föräldraskap, jag vill att mina barn ska få en god självkänsla som grund när de stöter på problem och konflikter och kriser i livet. Jag vill att de ska få det bra. Men jag känner allt som oftast att jag just nu inte räcker till, till det ofantliga kravet på att vara en GOD förälder. Att vara förälder idag verkar vara något av ett projekt som kan planeras och kontrolleras. Är man en bra projektledare? Jag får väl vara halvbra helt enkelt. Jag får göra så gott jag kan utifrån de förutsättningar jag har. Försöka kliva upp på morgonen med goda intentioner och sedan påminna mig själv under dagens lopp om dem. Och när jag har gjort fel får jag bryta ihop och komma igen och försöka bättre nästa gång. De gånger jag är bäst som förälder är när jag har mitt eget liv i balans och fått tid för mig själv som vuxen. Det behöver inte vara några märkvärdigheter. Men det är inte att hetsa som en skållad råtta inför en deadline.

Jag önskar att jag hade tid och tålamod för vart och ett av mina barnsom dessa bloggande enbarnsföräldrar har. Å ena sidan. Å andra sidan kan jag undra om det inte också är bra att få vara ifred för sina föräldrar ibland. Att inte hela tiden bli analyserad och observerad och beundrad. Där har vi varit när Ebba var liten. Hon blev aptrött på oss till slut märkte vi. Fast vi var kanske inte så bra på det heller...

Men om någon just nu kunde hjälpa mig med en dos tålamod, speciellt på morgonen då skulle jag inte säga nej tack.

Efterarbete är mycket viktigt

Och här ser vi en expert på området.

Det gäller att arbeta metodiskt och ta en sak i sänder...

Familjen planterar häck

Se så mycket gräset vuxit! Björkspirea är planterad på framsidan.

Alla hjälper till efter förmåga...


Gräva är ett viktigt jobb...

Häcken på baksidan består av aronia, korallkornell och norrlandsschersmin. Ska kompletteras med forsythia bland annat nästa år. Tanken är att häcken inte ska vara regelbunden till formen


Glad kille!

Förlorad kamp

Jag får ge upp kampen om sandlådan. Trodde att jag skulle kunna passa Tooticki och att hon kunde lära sig. Men hon är envisare än jag. Jag kommer få hjärtinfarkt och avliva henne om vi ska hålla på så här. Nu har hon slutgiltigt bestämt sig för att sandlådan är hennes. Liksom att Ebbas rum är hennes. Och Ebba. Alla mina små delsegrar har varit förgäves. Så nu när jag trots så god passning som jag förmår, utan att behöva sitta och glo på sandlådan hela tiden, trots detta och trots ättika ändå fått sandlådan nerbajsad och kissad nu på morgonen. Nu jävlar ska den täckas. Inte katten utan sandlådan alltså. Frågan är med vad. Det enda vi har hemma är tydligen hönsnät. Jag vill ha något heltäckande utan att behöva lägga ut remsor. Vi får införskaffa någon typ av presenning. Det värsta är väl att hon då börjar gå i grannens sandlåda.

Inte konstigt

Har fått reda på en tänkbar anledning till att jag inte får mitt liv att gå ihop riktig just nu. Var hos barnmorskan på mödravården och hade 95 i Hb. Normalt ska man ligga på ca 120-140, så det är lägsta laget. Visserligen sjunker Hb när man är gravid för att man får en större blodvolym, men de veckorna man ligger som lägst är 28-32 och där är jag inte än. Har ingen lust att komma ner på nivåer på 80-85. Så att jag är trött är kanske inte så konstigt. Trött = låg acceptansnivå för bus och stök. Jag orkar inte hålla flera bollar i luften samtidigt. Att laga mat, vattna gräsmattan, hålla koll på Otto, svara på Julius frågor och hänga tvätta samtidigt är tokjobbigt.

Otto är en riktig busräka. Vissa dagar kan man inte lämna honom en sekund. Jag hinner inte tänka ut vad han kan tänkas hitta på innan han gjort det. Får skylla på att Ebba och Julius varit stillsamma och jag har fått för lite övning. Idag har han sprejat köket med ättika och hjälpt till att skära potatis med vass kniv och baka bröd. Allt utan min hjälp, jag skulle bara flytta vattenspridaren.

Julius sa just till Otto att han ska flå skinnet av honom när han får tid. Hmmm... det var just min kommentar till Tooticki imorse när hon kissat i sandlådan. Fast Julius sa det i mycket vänligare ton än vad jag sa till katten... Nu har jag sprejat sandlådan med ättika, få se om det hjälper.

Gräsmattan växer och blir faktiskt bättre för var dag även om det fortfarande finns många kala fläckar. Igår sådde Stefan ängsfrö, frågan är hur mycket ogräs vi kommer att få rensa på den ytan innan det blir äng... Jag ska se om jag hinner lägga upp lite bilder ikväll från häckplanteringen.

120 häckplantor i jorden!

På en dag! Jag kom iväg tidigt från jobbet igår och då hade Stefan planterat nästan hela framsidan. Sedan hjälptes vi åt med baksidan. Jag placerade ut, Stefan grävde och Ebba skyfflade igen hålen. Otto höll sig rätt lugn, en gång smet han långt, som tur var inte åt vägen till, jag blev så orolig... Det känns underbart att häcken är på plats, nu har vi gjort allt det vi planerat, resten av det som är i trädgårdsarbete är bara bonus. Fast jag vill hinna med att så ängsfrö, plantera äppelträd och fixa med kryddrabatten på hörnet av altanen.

Vi håller ju på att testa laktosfri kost till Julius. Jag tycker det funkar bra, hittills. Men så fick han väldig magknip i fredags och igår var han jätterisig i kistan med diarré. Och vad han hade ätit? Blodpudding. Googlade på det och såg att en ingrediens är mjölk. Kan det bli så häftig effekt av att få i sig mjölk om man är känslig, efter ett uppehåll. Eller är det något annat?