En liten kvist - lite varadagslycka

Mycket julhandel och förberedelser idag, tillsammans med mor. Trevligt med sällskap. Köpte till och med hem lite nytt grönt och har slängt ut pelargonerna i garaget. Blomkruksjorden låg tyvärr översnöad och det kändes allmänt otrevligt att försöka ta tag i projektet skotta bort blötsnö i mörkret. Bestämde mig för att offra sticklingssamlingen från i somras som aldrig velat rota sig och bara blivit stående.

Fick med mig krukan in, rycker upp kvistarna och vad skådar mitt norra öga! En buskstickling har rotat sig! Otroligt! Jag har tagit sticklingar helt random från olika buskar i tre år, alltid vid fel tidpunkt och ingen har någonsin rotat sig. Helt otippat! Nu gäller det bara att komma ihåg vilken det var. Det kan vara en paradisbuske men det kan också vara något annat. Det blir spännande till våren.

Imorgon köper jag nog lite fuskjord på Coop....

Det som är svårt att uttrycka med ord

Det har inte ens gått ett år. Men så här i december sitter jag ändå och gör någonslags sammanfattning. Inte av pappa i sig men av beskedet, det snabba förloppet och känslorna kring det hela. Det gick så fort, jag kan fortfarande inte känna att jag hunnit med eller ikapp.

Den första låten symboliserar pappas tro för mig. Och tiden från att han fick veta att han blivit sjuk. Anders, jag och pappa lyssnade på den. Vi spelade den även begravningen i England.


Den här låten symboliserar för mig när pappa blev sämre. Hur det måste kännas att försvinna bort och vara i två verkligheter samtidigt. Jag hade precis åkt och visste nog att jag troligtvis inte skulle hinna tillbaka. Försämringen gick så otorligt snabbt de sista dagarna.


Massive Attack - Heat Miser. Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att låten handlar om hur en av bandmedlemarnas astma och hur ett astmaanfall upplevs. För mig handlar det om de sista timmarna, hur fokus ligger på andningen. Men ingen ångest, mer sorg och acceptans.



Visserligen en kärlekssång men jag lyssnade på den samma dag som pappa dog och den första tiden eferår. En sorg och längtan till det som var förut, till den tiden då jag var liten och pappa var vuxen och tog hand om mig, visste allt och kunde allt. När jag litade på honom som barn gör, innan man själv blir vuxen och skaffar sig egna sanningar och verkligheter. Det skär fortfarande i mig att tänka på den dagen då pappa dog. Dagen innan hade jag åkt hem och pappa hade följt mig ut till taxin. Flög hem och allting var fel. Jag var på fel plats, jag var på jobbet och hade hur mycket jag än velat kunde jag inte ändra på något.


Vi lyssnade på den tillsammans pappa och jag. Först visste jag inte om jag skulle våga dela den med honom, tänkte att han skulle bli ledsen men han förstod.

Idag var det vakna tidigt efter sent i säng. Det finns ett problem när jag jobbar kväll. Överrapportering 21.15 och så slutar man 21.30. 15 min att kolla igenom journaler och säga hejdå etc. Om man då har en rörig kväll så ligger jag alltid back i dokumentation. dels för att jag har svårt fortfarande efter alla dessa år att vara närvarande och stöttande på två ställen och samtidigt hinna med att dokumentera. Efter överrapportering vill jag gärna 1. Pusta ut och reflektera lite. 2. Säga hej och byta några ord med nattkollegorna. 3. Dokumentera.

Slutsats igårkväll: Gick från avdelningen 22:15. Hemma 23.00. I säng 23.30

Upp 07, iväg till luciafirande för Ottos del. det skulle bli jättespännande att få gå och titta på luciafirandet tyckte han, så det var inga svårigheter att få honom med sig.

Då krånglar Ville istället. Tandborstning check, på med kläderna - gnöl och först ut till bilen - check.
Otto får på sig allt själv. Gav honom en andlig guldmedalj för att han hjälpt till så bra. Ut med honom till bilen - check.
När jag själv 2 minuter senare kommer ut till bilen möts jag av illvrål. Vad har hänt?

Jo, Ville har tagit Ottos virituella guldmedalj! Hur gick det till? Nå, det gör man ju inte ostraffat, så då slog Otto honom. Mycket spännande det där. Hur kan man ta en icke-existerande, andlig guldmedalj?

Slutet gott allting gott, två glada barn lämnade på var sin plats i tid. Och jag är ledig. För när jag lade mitt schema räknade jag kallt med att dagis skulle fira lucia idag. Inte på fredag. Då jobbar jag. Planering, planering.

Vågar knappt erkänna för någon

Men idag tog jag ledigt. Från allt utom lite vanligt röj förstås. Jag har legat på soffan ätit choklad och läst bok. Kan faktiskt inte minnas när det hände senast. Anledningen? Datorn hade checkat ut. Det var nog precis vad jag behövde. Stefan kom hem, knäppte lite på fanskapet och nu funkar den igen.

Julklappar

Ville avslöjade sig, så nu vet jag vad jag ska få i julklapp i år. Jag ska få en flygande matta! Äntligen! Nu blir det miljövänligt med magi till jobbet. Jag undrar bara hur man klär sig för att inte frysa.

Höststädning

Varför glömmer jag så lätt bort hur underbart det är att vara ute i trädgården? Idag har jag äntligen (minst två veckor för sent) fått ner vitlöken i jorden. Ja, det är ju inte november än, så jag räknar kallt med att det ska funka. Det såg ruggigt ut innan jag gav mig ut men det var riktigt milt. Ingen jacka, bara fleece och halsduk. Och så svart höstjord på fingrarna och under skorna. Bort med allt ogräs. Inte tänka, bara vara. Möjligtvis fundera på hur det är möjligt för grannen långt bort att tycka Eurodisco är bra. Eftersom han spelar så högt att jag hör det...

Nu har jag vilda planer med att hinna höststäda innan vintern kommer, något som jag tänkt fuska med. Fast att fuska i det här läget med så vansinnigt mycket ogräs på sina ställen kommer att vara surt i vår. Tänk vad härligt nöjd jag skulle känna mig ifall jag åtminstone gjorde hälften!

En ledig helg!

Om jag bara får ändan ur vagnen, ska jag idag hinna med att springa en längre tur i solen och höstskogen och gräva ner vårlökar i trädgården. Har jag riktigt mycket energi hinner jag rensa ogräs i trädgårdslanden. Det var någon idiot som påstod att om man bara rensade ogräs framtill midsommar så skulle jobbet vara gjort. Pyttsan. Då har de inte varit hemma hos mig.

Ville har beställt sin födelsedagstårta redan. det ska vara choklad, grädde, jordgubbar och HARSYRA! Smaskens!

Nöjd!

Första delen av mitt "stora" uppdrag för jobbet är faktiskt utfört. Tjohej! Idag har jag presenterat mina resultat för kollegorna och fått bra respons. Den senaste månaden har fantastiskt mycket av min energi lagts på detta och det känns skönt att jag har klarat det. Jag har hållit den deadlinen vi satte upp. Nu kan jag ta det lite lugnt och fundera vidare på hur jag ska förändra världen :) Eller var det vården?!

Det värsta med att brinna för något och att vilja förändra det är att det hela tiden väcks nya tankar, nya saker som man vill göra. Kanske redan imorgon... Kvällen har jag dock ägnat åt att lata mig, vara med barnen och prata i telefon.

Nya tider?

Nu har vi en tonåring i huset. Hur gick det till? Vi har firat i helgen bland annat med badmintonturnering och att göra utflykt till gamla landsstället i Nantes. Tänk jag trodde faktiskt inte att det skulle finnas kvar. Jag tyckte det var sunkigt då. Det var det fortfarande. Men alla husen stod kvar precis som då. Träffade en av nuvarande ägarna som berättade att en styckning och försäljning av tomter kommer att ske. Inte så konstigt, det skulle lätt kunna bli en 5-10 tomter, beroende på hur stora de måste vara vid styckning. Mycket pengar...

Men jag mindes inte att badbryggan låg så nära båthamnen. Sunkigt att simma där, vilket jag gjorde när badsuget blev för stort. Men jag var rädd för allt sjögräs. Det såg jag inget av nu, tvärtom var vattnet klart. Vissnar sjögräs på hösten, eller har allt på botten dött ut??!

Fikade gjorde vi på en badplats dit vi någon gång tog båten. Avstånden var mycket kortare än jag mindes. Men annars var det faktiskt som jag kom ihåg. Inte så mycket mindre som det kan kännas när man vuxit upp. När jag kom hem fastnade jag i pappas anteckningar och brev.

Every teardrop is a waterfall

Ett stilla regn

Idag hade jag velat vara ledig. Småpojkarna också. Otto trivs jättebra i skolan men han är ovan vid att vara där fem dagar på raken. Den här veckan är det ändå fem dagar som gäller så blir nästa vecka förhoppningsvis lite lugnare.

Själv har jag två deadlines på jobbet. Jag börjar undra hur i hela fridens namn jag tänkte när jag trodde detta skulle vara möjligt och hållbart. Ja, ja det är roligt och ska bli spännande. Men hur jag trodde att jag skulle ha tid med lunch med vännerna imorgon, det övergår mitt förstånd. Allt går om man vill, eller?

Så där ja

Jobbångesten är borta efter två dagars arbete. Varför drabbas jag alltid av detta i slutet av varje semester? Så illa som det var i år var det länge sedan det var. Lika stor som jobbångesten var, lika lättad känner jag mig nu. Det ska nog bli en bra höst i alla fall.

Hemmafix med betong!

Fågelbad och liten betongkruka för strandfynd i form av stenar. Fågelbadet har lövavtryck i botten. Ett plus med att gjuta i betong är att det det inte behöver bli perfekt, den ruffa ytan gör att det känns helt okej med lufthål, skrovligheter samt om någon kant inte håller riktigt som den ska.


Det gick bra att gjuta gipsmagen från när Otto låg i magen. Vi lade gipsmagen i sandlådan och bullade upp ordentligt med sand runtomkring. Armerade med en himla massa skruvar, spikar och smått och gott av metall. Det känns hållbart, hoppas det är det också. Efter första betongjutningen var magen skrovlig och vissa skruvar och spikar syntes. Så vi köpte reparationsbetong och jag lade över ett skikt med den. Det blev mycket bättre och mer som jag hoppades att magen skulle bli. Tänk att avtrycket är från tre dagar innan Otto föddes!


Rabarberbladsavtryck var lättare att gjuta än jag trodde. Krukan är jag också nöjd med. Limmade fast lönnlöv på sidorna av hinken. Ödlan och sköldpaddan är formar från Panduro. Allt pyssel har Ebba stått för och hade det inte varit för henne, hade det här projektet aldrig blivit av. Går man runt i en trädgårdsbutik är sånt här pynt dyrt, det här har varit ett roligt och pyssel och definitivt mycket billigare än att köpa färdigt. Ett fågelbad till har vi hunnit med och några krukor till. Otto och Ville har gjort värmeljus med mosaik i. Samt att jag övertalade dem att gjuta ner alla eländiga spelkulor som legat överallt i huset! En extra bonus för mig... :)

Snart allvar

Bara ett dagisbarn! Tänk vad konstigt. Och skönt! Det betyder i och för sig inte att det inte blir jäktiga morgnar i höst och vinter. Snarare tvärtom. Klockan ått börjar Otto i skolan, så 07.50 bör bilen rulla härifrån. På lediga dagar i höst kan man också tänka sig cykeln. Tidigare har i alla fall deadline att åka hemifrån varit vid kvart i nio ungefär. Det blir tidigare morgnar helt enkelt. Den här veckan softar vi i alla fall, skolan börjar på måndag med TRE skolbarn... varav en högstadietjej. Spännande.

Oöverträffad semester

Av alla sommarsemestrar så går det inte att slå en riktigt fin Jämtlandssemester. Det är så storslaget och så vackert och så vemodigt och så mycket av alla känslor. Hur kan det vara så vackert? Precis som Jämtland kan vara ihållande regn och mygg dygnet runt, så är det förlamande när det visar sig från sin bästa sida. Det går bara inte att toppa. Så den planerade Ölandstrippen har fått stryka på foten. Känns inte roligt och meningsfullt. Nästa år kanske?

När jag tänker tillbaka på vår semster norröver så har den varit helt perfekt. Badat i älven varje dag (nästan). Det är svårt att komma ut djupt, eller rättare sagt där vi är, är det max lårdjupt. Det är bara att övervinna badkrukan inom sig ta ett djupt andetag och sänka sig ner i strömmen. Vill man sedan motionssimma är det bara att kämpa på, max kommer jag 2-3 meter framåt så strömt är det.

En utflykt till Storbofallet genererade adrenalinpåslag. Hur vi skulle komma hem med alla barnen i behåll? Det är ju så fantastiskt roligt att leka i de lugnare delarna och låta pinnar och diverse saker åka mot fallet. Det är alldeles för lätt att komma för nära det stora fallet. Vi stannade trots detta i flera timmar men det blev en del tjat och hålla vakt.

Efter Storbofallet tog vi en tur upp till Håckren, en konstgjord damm/sjö. Där finns det tusen och en stenar och vacker silverfärgad drivved att samla på. Det var varmt och folktomt så det blev spontanbad utan badkläder och handdukar. Det fanns dock stora granit(?)hällar att värma sig på, så trots det kalla vattnet, tror jag att jag badade minst fyra gånger. Det blir djupt snabbt så det gäller att hålla koll på¨de mindre simkunniga i familjen. Men eftersom inget kändes läskigt efter Storbofallet var jag kanske inte helt på min vakt. Plötsligt bara försvann Ville. Som tur var stod jag i närheten och kunde fiska upp honom. Hans egen förklaring var att han bara skulle dyka lite...

Sista utflykten var "fjällen". Tog bilen upp till Fjällhalsen för att få en startbit avklarad. Det blev nog ändå 400 höjdmetrar som gjordes. Plus en liten avstickare ner till en intressant fjällbäck. Tänk att alla orkade hela vägen upp! Inte helt utan blodvite dock. På nervägen snubblade Julius och slog i knäna hårt, tappade en sten som han hittat. Stenen for rakt i huvudet på Otto och slog upp ett litet jack i bakhuvudet på honom. Blod! Inte farligt mycket som tur var, ett litet tryck med en tröjkant mot såret och sedan slutade det.

Själv fick jag en våldsam lust att springa långpass över fjällen i Bydalen. Inte så många km faktiskt men rejäla stigningar och jag misstänker att benen skulle vara rejält möra.

Fjällhalsen

Semesterbilder

Storbofallet

Linsmums

Det tycker visserligen inte barnen. Men de har smakat i alla fall. Vi har ätit väldigt mycket kött på semestern så nu är det dags att försöka minska ner och köra lite mer vegetariskt. Idag till lunch blir det rester av potatissalladen och omelett och så min linsmumsröra

Den består av 2 dl röda linser som kokats med dubbla mängden vatten. Sedan har jag mixat linserna med vitlök, sambal oelek, ca 1 dl slätbladig persilja, saften från en citron och tahini. Fantastiskt god röra som även passar som tillbehör till grillat. Smakar inte mycket linser alls faktiskt om man nu är skeptiskt till det.

Dagens middag

Hemodlat! Ja inte fetaosten kanske... Men potatissalladen är från trädgården. Potatis, rödlök, mangold, persilja och ringblomma! Det är sommar.

Grillmästaren grillar min kebabblandning. Närproducerad eko-köttfärs, mynta, rödbetsblast, lök, oregano, persilja, ägg från grannen samt spiskummin, paprikapulver, sambal oelek, hemodlad färsk vitlök. Till det serveras tsatsiki och rödbetor!

Ifall vampyren kommer när man vilar middag...

Man kan aldrig vara nog försiktig.... I höst får vitlöken hänga i sovrummet :) Och jag ska ska sätta ny september. Mycket större fläta blir det nästa år!

Och så framsidan...

Dagliljor, kransveronika, bolltistel som knappt syns och solbrud som jag är så nöjd med. Honungssalvia som är överblommad och så grekvädd. den här rabatten har jag varit nöjd med hela sommaren, den har blommat i olika färgställningar från i maj. I början i lime och lila och blått för att nu gå över till röda toner. Skulle velat ha lite mer lila nu på sensommaren för att binda ihop det röda och blå. Kanske lite rödmalva?

Mer trädgård!

Riktigt mörklila klematis tillsammans med rosen New Dawn. Gör sig bättre tillsammans i kvällsljus.

Trädgården...

Fjärilsbuske (syrenbuddleja) Royal Knight, Rödmalva och rudbeckia. Rosen heter Aicha och är gul när knopparna slår ut men bleknar till ljustgul. Doftar lite apelsin, underbar.


Gråmalva från svärmor, har vuxit till sig i år, skulle nog behöva byta ställe för att slippa ha det trångt om fötterna.

Semester

Äntligen! Det känns så sent att gå på semester idag! Å andra sidan tyckte jag synd om dem som kommit tillbaka... I år behöver jag semester mer än någonsin! Jag struntar i om vädret inte blir det allra bästa, jag ska försöka njuta varenda sekund. Kanske hittar jag några infall till höstens planering. Det finns saker redan nu känner jag som jag behöver ta tag i.

Igår var en fantastiskt bra arbetsdag. Jag har haft tre fantastiskt fina arbetsdagar, där precis allt blivit bra. Framförallt igår, ibland är mitt jobb bara magiskt. Stunder som dessa tröttnar jag aldrig på, det går inte.

Borde, borde

Idag är sista dagen ensam hemma. Det finns mycket som jag borde göra men det tar emot. Det går lättare att städa om man har något att lyssna på, så jag ska ladda hem sommarpratarna tror jag. Kladdigt väder ute, molnigt och varmt. Lite åska i luften. Om 5 minuter börjar jag...

Onödigt att vara ledig

Nu börjar det kännas att vara ensam. Är ledig idag OCH imorgon, vilket slöseri! Jag kunde ju passa på att jobba nu och vill vara ledig sedan när familjen ommer hem. Men inte, då sa jag minsann jobba igen. När jag är ledig hinner jag längta mycket mer, jag vill vara med familjen! Åka och bada, gosa med småkillarna, prata med stororna, inte vara ensam hemma.

Äntligen!

Äntligen en bra jobbdag! Som jag väntat de senaste veckorna, på att få göra det jag är bra på! Åka hem, sova och nu har jag vaknat efter en kopp kaffe. Skogen väntar på mig!

Glad midsommar!

Bra med regn

Det kändes inte så kul imorse med regn, dagen innan harde varit perfekt vädermässig med lagom sol, lagom moln och perfekt sommar för mig. Inte för varmt ska det vara! Eftersom stororna var på annat håll på sommarställen och badmintonläger passade vi på att utflykta till Mulle Mecks lekpark i Solna. Jättepopulärt! Två timmar gick i ett nafs.

Men tillbaka till dagen. Regn betyder att det inte är jättekul att vara ute, vilket i sin tur betyder städa. I alla fall känns det så. Jag ville inte alls städa, verkligen inte. Men hur det nu var började jag med att städa min garderob, gick vidare till klädkammaren och fortsatte sedan med arbetsrummet! Det har varit skrotupplag i över en månad nu och är en något som hängt över mig att jag borde ta itu med. Och nu är det gjort. På trappen är det knappt framkomligt, där står allt som ska till tippen. Eftersom jag inte tänker skaffa någon mer bokhylla i nuläget gjorde jag dessutom en snabb rensning. Alla gamla syrraböcker åkte ut. Härligt! Hann rensa en hel del papper också. Egentligen borde jag bara slänga allt rakt upp och ner men det är svårt.

Hur som helst är det bara garderoben under trappen kvar. Samt att gå igenom leksaker och vinterkläder. Känns inte aktuellt just nu! Och igår såldes pappas lägenhet. Tänk att det gick innan sommaren... Urnsättning kvar och så efterarbete förstås, boutredning som ska avslutas etc. Men imorgon ska vi fira midsommar. Stefan vägrar dans kring midsommarstången, frågan är om jag ska dra iväg med Ville och Otto bara för att de ska få veta vad midsommar är... förutom god mat då.

Älska backtimjan

Lyx är att kunna ha doftpioner som snittblomma

Det doftar pion i mitt kök! För tre år sedan hittade jag en ickeblommande pion i en gammal förfallen trädgård som då inte ägdes av någon. Jag tog en spade och naggade pionen i kanten och det blev två plantor till mig som överlevde bägge. Pioner ska ju vara tåliga. Jag var övertygad om att det var röda bondpioner eftersom de är vanligast vid äldre torp, i alla fall har jag fått för mig det. För två dagar sedan slog de ut för första gången och det är vita luktpioner! Jag är rätt säker på att det är Festiva Maxima, luktar svagt kardemumma. Vardagslycka! Jag har gått omkring och sniffat i tre dagar nu.

En vanlig tisdagmorgon

Underbart att vara ledig efter fyra dagars jobb med blandat resultat. Tur att jag avslutade med flaggan i topp. Känner mig väldigt rastlös i förhållandet till jobbet just nu. Till 50% med en önskan om att göra något annat. Lägger ut trådar här och var för att se var jag kan få napp. Men vad vill jag göra och hur vet jag att jag väljer rätt? Just nu har jag inga erbjudanden heller, så det finns inte så mycket att välja, handlar mest för min del om vilket håll jag själv vill gå åt. Bäst är nog att inte vara alltför strategisk utan gå dit hjärtat vill.

Hur som helst så har dagen börjat bra. Inget bråk med Ville! Värt ett inlägg bara det. Att lämna med en tung klump i magen efter en misslyckad morgon är alltid jobbigt. Men idag har det varit solsken från början till slut och mycket samarbetsvilja. Och tålamod från min. Kan det vara så att det vänder nu? Det har varit många veckor med motvind nu och jag har varit väldigt trött och sliten. Jag tror vi behöver sommarlov.

Det börjar komma ikapp

Nu tjatar jag igen men det slår när jag tittar igenom min blogg. Sista kommentaren från pappa är 14 januari. 14 januari, det är inte så länge sedan. Kommentaren är så typisk honom, så personlig och så levande. Hur kan orden finnas kvar? Egentligen borde hans kommentarer på något sätt också suddas ut när han försvunnit. Och hur länge får man vara ledsen?

Lite kul

Ledig dag

Höll på att glömma att jag ska på kurs idag. Ibland är det bra med mejl i mobilen. Min lediga dag blev en halv ledig dag. Men snart, snart är det sommar.

Det här med cykling

I höstas köpte jag cykelskor. Egentligen ganska löjligt eftersom jag inte har någon racercykel och inte är någon snabbcyklare. Men det är dock dryga 2 mil till jobbet och jag får ont i framförallt i höger foten som jag tydligen spänner när jag trampar runt. Cykelskor klickas ju som bekant fast i pedalen och sedan sitter man fast. Jättepraktiskt, foten kan slappna av, trampa runt utan spänning, mycket mer effektivt.

Min största farhåga var dock hur jag skulle lära mig använda dem. Det gäller ju att komma ihåg att knäppa ur sig vid rödljus etc, annars ramlar man... handlöst. Det har gått bättre än förväntan även om det har varit i sista minuten ibland.

I söndags cyklade jag till jobbet. Det var riktigt kallt och jag frös som om det var vinter. Jag hade visserligen underställströja och vantar och mössa men det räckte inte alls. Så for jag försökte få upp farten lite mådde jag illa. En inte så behaglig cykeltur och när jag duschade på jobbet värkte fötterna sådär otroligt obehagligt som de gör när man tinar upp. Aj, vad det gör ont.

Det var cykelturen dit. När jag skulle hem var jag mer peppad, det såg ut att vara fint väder ute, jag hade ätit bra och kände mig rätt pigg. Kom ut och insåg att det var MOTVIND. Inte lite heller. Hela vägen hem så gick det i snigelfart verkligen. Åt andra hållet kom det massa cyklister på racercyklar med medvind i ryggen och de flög fram. Jag kände att jag verkligen hatade att cykla. Äntligen rullade jag in på vår väg hemma, svängde och kopplade ur foten. Ena foten. Och försöker stiga av åt andra hållet. Varpå jag faller handlöst eftersom den foten sitter fast! Det fösta jag gör förutom att känna efter hur mycket jag slagit mig, är att kolla om någon av grannarna såg... Ingen ute, tur! Det måste sett väldigt kul ut!

Så här två dagar senare har jag blåmärken på hela höger sida och känner mig inte jättesugen på att cykla. Behövs heller inte idag när SNÖN ligger som ett vitt lager på marken! 3 maj, välkommen!

När ska jag fatta

My life seems to take off in all kind of directions. Which track to choose? (Pappas egen kommentar till denna bild tagen förra sommaren)


Begravningen i Sverige var igår samt mottagning. Efteråt kändes det som en stor sten släppt, något som jag gått och släpat på länge. Det blev så fint som jag hoppades och väldigt vackert, speciellt med solosången i kyrkan. Barnen skötte sig och var en tröst. Lite roligt var det också när alla trodde akten var slut så blev det nattvard också... Lite kämpigt för de mer ateistiska i församlingen! Idag har jag jobbat och tänkt på annat. Resterande familj har åkt iväg för att fira påsken söderöver som vi brukar. När jag körde hemåt tänkte jag helt utan förvarning: Om man skulle ta och ringa pappa...

Näää just det. Ingen mer pappa som kommer gåendes (halvskyndandes till mötesplatsen något sen) i sin gula vindjacka och med ryggsäcken eller annan väska på svaj. Alltid med halvlästa papper, bok, anteckningar. Alltid något projekt på gång. Håret flygandes i vinden, lite för långt, yvigt. Vitnande skägg. Rutig flanellskjorta och jeans.

FAN vad jag saknar honom.

VAB

VAB idag. Molly mus på TV:n. Nu jobba, jobba, jobba. Skönt att få sovmorgon efter ha spenderat natten bredvid en liten het, febrig, snorig, 3-åring. Måste välja urna också. Inte varje dag man gör det precis. En enkel i trä eller en i förgängligt järn? Det är nog skillnad i pris också. Inte dra på det. Nu!

En riktig skräpvecka

Ibland fokuserar man på det dåliga i tillvaron. Fast det händer bra saker också. Den här veckan har känslorna svallat åt alla möjliga håll. Peta på mig och ni får en reaktion. Förmodligen en gråtattack men det kan också komma väs och fräs och otidigheter.

Bland veckans höjdpunkter finns: En fruktansvärd morgon med stress och total maktlöshetskänsla och magknip, gräl på småttorna. Ett urladdat bilbatteri inklämd på jobbparkeringen, vilket kändes fruktansvärt onödigt och väldigt typiskt. Slutligen en mental härdsmälta och ett gräl på jobbet. Den sistnämnda incidenten med konsekvenser. Jag är trött. Riktigt trött.

Trädgård och granatäpple

Nu är snön nästan borta. Gräsmattan ser bedrövlig ut och vi har haft mängder med snömögel i år, mycket värre än förra året. På 3-4 dagar har nästan all snö smlt bort. Det har hänt ingenting, ingenting och nu händer allt på en gång. Krokusen blommar redan och idag var det 13 grader när jag körde hem från jobbet. Jag undrar hur det blir med snödropparna? Vintergäcken blommar och en av pionernas röda knoppar sticker upp. Riktiga vårtecken och jag vill ingenting hellre än att vara ute. Allt inlusive jag själv har bara väntat på att den hårda snöskorpan ska smälta undan.

Otto och jag var hos logopeden för några dagar sedan. där fick han titta på bilder, öva l-ljudet och lägga l-memory. När logopeden gick igenom alla bilderna höll hon upp bilden (skulle föreställa en lök) och frågade: ser du vad det här är?
Varpå Otto svarade: Granatäpple! Väldigt världsvant!

En bra trött dag

Passar på att skriva ett inlägg då jag känner mig nöjd med min insats och min dag. Jobbade extra natt så jag var en ren trafikfara på väg hem imorse vid halv åtta. Hem och i säng vid halv nio men sov oroligt och bestämde mig för att det var färdigsovet vid kvart i två. Redan efter en timme uppe märkte jag att pigg var inte riktigt vad jag var. Bestämde mig att gå på ren vilja och planera veckan med mat och handling eftersom vi inte hunnit i helgen. Stal med mig Ebba och hämtade småttorna som fick spendera qualitytime med storasyster på biblioteket medan jag handlade.

Åkte hem och sedan hände det magiska. Lagade mat i lugn och ro. Ville fifflade, städade diskbänken och hjälpte till lagom mycket. Otto mekade med sin agentbil. Kvällssolen lyste in och markerade att det är vår även om snön bara vägrar att smälta bort. Kvällsfrid!

Ny säsong

Har premiärcyklat till jobbet. Premiär för säsongen. Snön börjar verkligen smälta undan även om jag tvivlar när jag bara tittar i trädården. Utanför altanen finns lika mycket hoppackad snö som altanen är hög. Det ska bli intressant att se om det dröjer en månad innan all snö är väck. Det ska jag banne mig blogga om!
Dessutom galonbyxedags på dagis. 2 premiärer på samma dag är inte illa. Idag kändes det tungt att jobba. Tur då att jag har världens roligaste jobb.

Inga mer kommentarer

Ibland gör det fysiskt ont. Det förvånar mig. Och att jag kommer sakna de kommentarer i bloggen som ibland retat gallfeber på mig. Inga mer mejl. Igår firade vi morfar med äta äta lite av varje och drack champagne. Vi firade hans minne och det var fint. Otto undrade vilket telefonnummer morfar kommer att ha nu. Och Julius konstaterade att nu kommer morfar aldrig mer att komma för sent hem till oss.

Så nu vet jag. Saknad gör ont.

Til kindgdom comes

Den här är från Anders och mig, till dig pappa...

Äntligen lite som vanligt

Fredagkväll. Stefan lagat middag, ett glas vin. Jag somnade tillsammans med Ville under nattningen. En kopp kaffe och lite choklad. Myskväll utan några prestationer, barnen spelar tevespel. Så himla lugnt och skönt och bara som vanligt.

Surt

Det är lite tjurigt att få göra ett projekt på jobbet och sedan projektet dragit igång VAB:at 3 av 4 avsatta dagar.

Hjälpa till med matteläxa

Julius är hemma från skolan idag, förkyld. Eller lite förkyld kombinerad med trötthet. Ingen feber och riktigt sugen på att spela datatspel. Vilket han också får - när han städat sitt rum och gjort läxan. Det är där skon klämmer....

I veckan gjorde vi matteläxa tillsammans vilket var riktigt roligt. Min hjärna har helt slutat tänka i dessa banor så det är nog nyttigt att försöka hjälpa till. Jag har hört att ju längre tiden går desto mer fast blir man i gamla tankebanor. Det blir som leriga hjulspår, omöjliga att ta sig ur. Matte tillhör inte mina hjulspår. Jag borde säkert börja med Sudoko eller korsord, det är bara så satans tråkigt.

Summa sumarum kunde jag inte hjälpa honom med veckans kluring som var följande: Emil har får och höns, lika många av varje. Tillsammans har de 54 ben. Hur många höns resp får har han? Hmm.. jag trodde på att dela 54/9 och få 6 ben i varje hög. Fast det blev så många högar och hjälpte oss inte framåt precis. Dessutom ritade jag bara 4 högar och det blev ju inte ens 54 ben. Julius ville ha 11 ben i varje hög men det kändes inte heller helt rätt. Så försökte vi rita benen och då blev det riktigt krångligt. Det var bara ben överallt. Vilka ben tillhörde hönsen och vilka fåren?

Till slut ropade vi på Ebba som kom, tittade på kluringen och sa att vi skulle dela 54/3, alltså tre högar och att det blev 9 höns och 9 får. Först tänkte jag 4,5 får men det blev ju också lite tokigt! Jag menar 18 ben räcker ju inte till 5 hela får. Glömde bort den sista högen med ben. Tur att det inte är så mycket läkemedelsräkning på jobbet, trot eller ej men den tentan klarade jag utan problem. Kanske berodde det på att jag slapp räkna får och hönsben. Julius och jag hade i alla fall väldigt roligt, även om han i efterhand påstod att han hela tiden velat dela med 3 och att jag hade sagt att det inte gick. Mycket möjligt, jag ska låta det vara osagt.

Det bidde silver idag!

Spindelmannens konstnärliga sidor