Sovbekymmer

Två killar i huset sover bedrövligt illa just nu. Stefan somnar bra men vaknar och kan inte somna om. Sover illa mest hela nätterna. Är trött dagtid följdaktligen. Otto sover bra fram till morgontimmarna. Då drar han igång. Mamma, mamma. Sover en timme, vaknar, klappas på ryggen, sover en stund till. Jag som egentligen sover som en klubbad säl på nätterna oroar mig för hur det ska bli. I december kan jag rimligtvis inte vara den som tar Otto på nätterna, det kommer att bli Stefans lott den första månaden med bebis. Men för att vi som familj inte ska hamna i ett kaos behövs det att vi får sova. Med bebis får man inte sova, men jag kommer att kunna sova dagtid för att hämta igen. Men när ska Stefan hämta igen?

Så nu har jag beställt en bok på nätet om sömnlöshet. Med träningsprogram enligt KBT (kognitiv terapi) som ska vara det mest effektiva när man har sömnsvårigheter. Ska även försöka hitta en bra avslappnings-CD. Vi ska försöka hitta en bättre bäddmadrass. Min känsla är att sömnsvårigheter om man inte försöker ta itu med dem, lätt har en tendens att bli kroniska och är det möjligt att undvika vore väl det underbart. Eftersom grundorsakerna verkar svårast att råda bot på (ett stressigt och ansvarsfyllt jobb i kombination med småbarn) får symtomen angripas istället.

Vad jag ska göra för att förbättra Ottos sömn vete katten. Han sov så bra för några veckor sedan men nu är det alldels ur led.

Hur det kan bli

Jag tänkte på det igårkväll när jag körde hem från jobbet. Hur olika snabbt man lär sig saker och ting. Idag ska jag ha en student med mig, enligt hennes handledare är hon jätteduktig. Jag ser fram emot det, ska bli kul och hon verkar trevlig. När en student är nästan färdig, ska de jobba på rätt självständigt, så jag får försöka backa.

Men jag kom att tänka på hur jag var som student dels när jag läste till sjuksköterska och dels när jag läste till barnmorska. Den teoretiska biten har aldrig varit något problem men jag vet att jag var helt bedrövlig som sjuksköterskestudent på praktik. Tänk att jag blev godkänd! Och att jag kunde börja jobba! Och att det gick bra! Jag är egentligen ingen fast-learner när det gäller praktiska ting. Det faller sig inte av sig självt. Och nu har jag världens mest praktiska yrke och det känns som om jobbet faktiskt är som klippt och skuret för mig.

Och så finns det de som glänser redan som studenter, allt verkar gå lätt för dem och man blir jätteimponerad. Det är en skön tröst att veta att man kan vara lite svag från början och sedan växa in i sin roll.

De små sakerna i vardagen

Idag är det en bra dag för att jag:

• Trots att jag jobbat förmiddag och varit uppe sedan klockan 05.00 inte fått ett endaste utbrott på något av barnen.
  
• Att det var en rätt lugn dag på jobbet, tiden gick fort men jag slet inte ut mig.
  
• Att det blev middag trots att jag varken hade planerat något eller hade något av det kollegorna föreslog hemma.
  
• Att barnen leker i vardagsrummet och att Otto får vara med. Idag tänker jag den onda mamman låtsas glömma Bollibompa, så att den fria leken får utrymme.
  

Nya ord, del 2

Det är inte bara Otto som lär sig nya ord. Ebba har i läxa varannan vecka att slå upp ett antal ord i ordboken och sedan skriva en mening om vart och ett av orden. Här kommer hennes meningar om knagglig = ojämn och inkomst = lön.

• Farmors händer är knaggliga
  
• Pappa får rätt så mycket i inkomst (är det så tydligt att det inte är mamma som drar in pengar till hushållet? Suck!)
  

Nya ord

Nu kommer det nya ord från Otto mer eller mindre varje dag. Tiger, skorna, dricka är de nyaste. Det härligaste är intonationen... Han är verkligen en gosing. Men fortfarande är det vanligaste ordet mamma med mycket kärlek i rösten. Idag gick han till Stefans garderob och konstaterade: Pappa! Annars har han ägnat stunden innan dagmamman idag till attt terrorisera Tooticki. Hon är fortfarande ofattbart snäll mot honom men när han jagar henne med stora bilar som han kastar efter henne då är i alla fall min gräns nådd. Själv tycker han att det är otroligt lajbans och skrattar så han kiknar. Emellanåt vill han klappa och gosa. Stackars katt.

Nu ska jag alldeles strax åka till jobbet. Det är bara några ska-bara först...

Ibland är det bra med en värdelös dag

Som jag hade igår. Gjorde ingenting, kände mig bara trött och urlakad. Behövde nog det för idag känns det bättre. Har i och för sig inte strukit så många saker som jag tänkt på min att-göra lista men har i alla fall fått städat på övervåningen, alltid något. Två veckor sen sist kanske inte låter så farligt men oj,oj vad det kryper i hörnen. Nu kommer det vara fint ända tills ikväll!

Så ofattbart trött

Det är segare än kola idag. Så trögt. Jag har sovit på soffan en timme och nu väntar tvätt och undanplockning men det bara blir inte av... Idag ska jag göra så lite jag bara kan...

Nu är det gjort!

Jag är faktiskt färdig! Visserligen lite rättningar men inte några stora saker. Jag har dessutom fått alldeles underbara lyxiga blommor, massor. De allra vackraste förevisas här. Jag blev enormt glad över att folk från jobbet mötte kom och jag hade lite ordnat mingel med förtäring och bubbel efteråt. Vid fyra igår eftermiddag hade jag börjat varva ner. Lite smolk i bägaren blev det nämligen för att examinatorn tyckte att min uppsats var provocerande. Det är inget fel i att bli provocerad men hon var förnärmad å yrkets sida och tyckte inte att jag skrev något positivt barnmorskeinraktat över huvud taget. Vilken yrkeskår tillhör du frågade hon och menade att jag i princip skulle vara antropolog. Det är klart att det sved. Speciellt eftersom jag gör detta just för min yrkeskår och för att jag VERKLIGEN är just barnmorska. Jag har varit beredd på massiv kritik men kanske inte från just det här hållet. Jag har dock fått enormt mycket positiv feedback från kollegor, de jag trodde skulle vara mest kritiska.

M som i magister...

Idag är det dags... Jag har slitit på fritiden i 2,5 år (hua va länge) men idag ska det förhoppningsvis vara klart! Examination på magisteruppsatsen mellan kl 10-12 och sedan lite mingel efteråt. Har inte hunnit bli riktigt nervös än men har sovit dåligt inatt, simmat i motströms i isigt vatten...

Harry Potter feber hos oss

Julius är galet intresserad av Harry Potter och den världen. Har varit länge och det han oftast leker är trollkarlslekar. Han vill läsa om böckerna och spela Harry Potter på datorn. Förra helgen när jag jobbade hade de myskväll här hemma med popcorn och tittade på den första Harry Potter filmen. Succé naturligtvis.

Otto snappar ju ett och annat. Trollkarlshattar och mantlar och trollspön behärskar han redan. Ikväll kom första trollformeln! Accio! Mycket tydligt och klart! För er som inte är Harry Potter fans är det en locka-till-sig-besvärjelse. Säg Accio tårta och sväng med din trollstav och det kommer flygande en tårta. Tur att det inte fungerar på riktigt. Då skulle jag få mycket att göra med allt Otto vill ha... typ allt jag ställer utom räckhåll för honom.

Det säger dock en del om Harry Potter intensiteten i vår familj. Ska det vara ett av Ottos första ord?! Han säger ju inte så fruktansvärt mycket annat förutom mycket viktiga saker som bajs och äpple... (även om han kan säga mycket mer så gör han det inte, han behöver väl inte antar jag). Men som sagt man påverkas ju av sin omgivning...

Göteborg var bra! Ina-May bäst!

På alla sätt och vis. Kom visserligen sent hem på natten men kunde sova stora delar av hemvägen på tåget, så det var ok igår i alla fall.

Jag behövde verkligen lyssna på Ina-May. Jag har hört henne förut men hon är verkligen bra! Rolig men också otroligt kunnig. En gammal hippie från USA! Det är så lätt att glömma bort glädjen och det fantastiska i att föda barn. Det är så lätt att bara oroa sig över smärta och eventuella risker och komplikationer. Jag tror att mitt jobb skulle vara så oändligt mycket roligare om det var lite mindre teknik och risk och mer av det helhetstänkande som vissa verkar bära med sig spontant.

Bara ett sådant exempel som en nyfödd bebis. Vi vill att den ska skrika inom 30 sekunder från födseln. Har den inte gjort det ska den tas ut till barnbordet för att kunna återupplivas. Oavsett om den har bra hjärtfrekvens eller inte. Ina-May sa så här: (mycket förkortat naturligtvis) (och det här behöver man påminnas om ofta). Barnen hjälper till vid förlossningen. De kan bli påverkas av hur smärtsamt det är för mamman eller om hon är mycket ångestfylld. De kan komma ut och ha en bra hjärtfrekvens men de är inte riktigt DÄR. Deras själ är någon annanstans. Då behöver man välkomna dem extra mycket och visa dem att det är bra här. Stryka över pannan, tala till dem. Mamman och pappan kan göra detta. Då kommer de tillbaka, blir fina i färgen och skriker.

Hur stämningen är i rummet påverkar naturligtvis även det nyfödda barnet. Rädsla hos de som arbetar påverkar alla tror jag. Livet är så mycket större än det vi gör på rutin. Det var också intressant när hon efter en fråga kom in på likheterna mellan födsel och död. Hon menade att det var liknande energier och stämning vid födsel och död. Rädsla skapar svåra förlossningar och komplicerat och svårt döende. Det behövs lugn och ro vid bägge. Och humor! Att skratta är det bästa botemedlet mot rädsla.

Ensam uppe...

Den enda fördelen med att jobba förmiddag och gå upp 05.15 är att få vara helt själv vid frukostbordet! Det är så skönt... Dricka en kopp kaffe, läsa lite. Det har precis ljusnat, det är totalblött ute efter en hel natts regnande. Jag har jobbat helgen men det har varit lugnt. Skönt det med, jag är inte så stresstålig just nu.

Igår efter jobbet åkte jag och köpte två äppelträd och ett plommon (till Ebba). Fick dem beskurna på plantskolan och sedan klämde jag in dem i lilla röda bilen... Det gick precis! Så nu är de, det sista måstet i trädgården för i år.

Imorgon åker jag solo till Göteborg över dagen för att lyssna på Ina May Gaskin, underbar barnmorska från USA. Det behövs lite inspiration i mitt barnmorskeliv.

Tooticki - the tiger

Jag får ta tillbaka vad jag sagt. Igår fångade hon en snok som hon nogsamt dödade och hon har också tagit en liten mus. Jag har varit svag i tron på henne, en liten förnäm kattdam, uppfostrad av mamma innekatt. Hur som helst så har hon tydligen anpassat sig till livet på landet nu. Stackars snok, den var så vacker. Fast det finns gott om dem. Hoppas hon inte hittar någon huggorm som hon ger sig på bara. För då blir det väl veterinären nästa.

Fast jag vidhåller trots allt att Milton under sin ungdoms dagar var en bättre jägare (när han fortfarande hade svansen i behåll).

Dagen idag

Har arbetat dag idag. Det betyder upp 05.15, hämta Otto vid 15-tiden och sedan Julius. Mycket att göra på jobbet idag och det går inte så fort för mig! Härlig eftermiddag hittills, tidig höst. Otto och Julius leker i sandlådan, Julius bygger Hogwarts i minitatyr med skog, växthus och vallgrav (vilket Otto tycker är enormt spännande och vill riva)! Själv har jag suttit och druckit kaffe på altanen, jätteskönt.

Kanske klarar vi den här kvällen utan stora kriser?! Tooticki har inte kommit åt sandlådan eftersom den varit övertäckt med nät. Hurra. Däremot är det mindre hurra att lägga på nätet, tog en halvtimme igår, så jag tror jag prövar presseningen (stavas det så?) ikväll.

Det här med att vara mamma

Eftersom det är mitt mesta jobb nu för tiden och så kommer att förbli tills barnen flyttar är det något jag funderar rätt mycket på. Jag läser en del bloggar och de flesta skrivs av föräldrar till ett barn. Ibland känner jag igen mig mycket och ibland inte alls.

Jag vill förstås mycket med mitt föräldraskap, jag vill att mina barn ska få en god självkänsla som grund när de stöter på problem och konflikter och kriser i livet. Jag vill att de ska få det bra. Men jag känner allt som oftast att jag just nu inte räcker till, till det ofantliga kravet på att vara en GOD förälder. Att vara förälder idag verkar vara något av ett projekt som kan planeras och kontrolleras. Är man en bra projektledare? Jag får väl vara halvbra helt enkelt. Jag får göra så gott jag kan utifrån de förutsättningar jag har. Försöka kliva upp på morgonen med goda intentioner och sedan påminna mig själv under dagens lopp om dem. Och när jag har gjort fel får jag bryta ihop och komma igen och försöka bättre nästa gång. De gånger jag är bäst som förälder är när jag har mitt eget liv i balans och fått tid för mig själv som vuxen. Det behöver inte vara några märkvärdigheter. Men det är inte att hetsa som en skållad råtta inför en deadline.

Jag önskar att jag hade tid och tålamod för vart och ett av mina barnsom dessa bloggande enbarnsföräldrar har. Å ena sidan. Å andra sidan kan jag undra om det inte också är bra att få vara ifred för sina föräldrar ibland. Att inte hela tiden bli analyserad och observerad och beundrad. Där har vi varit när Ebba var liten. Hon blev aptrött på oss till slut märkte vi. Fast vi var kanske inte så bra på det heller...

Men om någon just nu kunde hjälpa mig med en dos tålamod, speciellt på morgonen då skulle jag inte säga nej tack.

Efterarbete är mycket viktigt

Och här ser vi en expert på området.

Det gäller att arbeta metodiskt och ta en sak i sänder...

Familjen planterar häck

Se så mycket gräset vuxit! Björkspirea är planterad på framsidan.

Alla hjälper till efter förmåga...


Gräva är ett viktigt jobb...

Häcken på baksidan består av aronia, korallkornell och norrlandsschersmin. Ska kompletteras med forsythia bland annat nästa år. Tanken är att häcken inte ska vara regelbunden till formen


Glad kille!

Förlorad kamp

Jag får ge upp kampen om sandlådan. Trodde att jag skulle kunna passa Tooticki och att hon kunde lära sig. Men hon är envisare än jag. Jag kommer få hjärtinfarkt och avliva henne om vi ska hålla på så här. Nu har hon slutgiltigt bestämt sig för att sandlådan är hennes. Liksom att Ebbas rum är hennes. Och Ebba. Alla mina små delsegrar har varit förgäves. Så nu när jag trots så god passning som jag förmår, utan att behöva sitta och glo på sandlådan hela tiden, trots detta och trots ättika ändå fått sandlådan nerbajsad och kissad nu på morgonen. Nu jävlar ska den täckas. Inte katten utan sandlådan alltså. Frågan är med vad. Det enda vi har hemma är tydligen hönsnät. Jag vill ha något heltäckande utan att behöva lägga ut remsor. Vi får införskaffa någon typ av presenning. Det värsta är väl att hon då börjar gå i grannens sandlåda.

Inte konstigt

Har fått reda på en tänkbar anledning till att jag inte får mitt liv att gå ihop riktig just nu. Var hos barnmorskan på mödravården och hade 95 i Hb. Normalt ska man ligga på ca 120-140, så det är lägsta laget. Visserligen sjunker Hb när man är gravid för att man får en större blodvolym, men de veckorna man ligger som lägst är 28-32 och där är jag inte än. Har ingen lust att komma ner på nivåer på 80-85. Så att jag är trött är kanske inte så konstigt. Trött = låg acceptansnivå för bus och stök. Jag orkar inte hålla flera bollar i luften samtidigt. Att laga mat, vattna gräsmattan, hålla koll på Otto, svara på Julius frågor och hänga tvätta samtidigt är tokjobbigt.

Otto är en riktig busräka. Vissa dagar kan man inte lämna honom en sekund. Jag hinner inte tänka ut vad han kan tänkas hitta på innan han gjort det. Får skylla på att Ebba och Julius varit stillsamma och jag har fått för lite övning. Idag har han sprejat köket med ättika och hjälpt till att skära potatis med vass kniv och baka bröd. Allt utan min hjälp, jag skulle bara flytta vattenspridaren.

Julius sa just till Otto att han ska flå skinnet av honom när han får tid. Hmmm... det var just min kommentar till Tooticki imorse när hon kissat i sandlådan. Fast Julius sa det i mycket vänligare ton än vad jag sa till katten... Nu har jag sprejat sandlådan med ättika, få se om det hjälper.

Gräsmattan växer och blir faktiskt bättre för var dag även om det fortfarande finns många kala fläckar. Igår sådde Stefan ängsfrö, frågan är hur mycket ogräs vi kommer att få rensa på den ytan innan det blir äng... Jag ska se om jag hinner lägga upp lite bilder ikväll från häckplanteringen.

120 häckplantor i jorden!

På en dag! Jag kom iväg tidigt från jobbet igår och då hade Stefan planterat nästan hela framsidan. Sedan hjälptes vi åt med baksidan. Jag placerade ut, Stefan grävde och Ebba skyfflade igen hålen. Otto höll sig rätt lugn, en gång smet han långt, som tur var inte åt vägen till, jag blev så orolig... Det känns underbart att häcken är på plats, nu har vi gjort allt det vi planerat, resten av det som är i trädgårdsarbete är bara bonus. Fast jag vill hinna med att så ängsfrö, plantera äppelträd och fixa med kryddrabatten på hörnet av altanen.

Vi håller ju på att testa laktosfri kost till Julius. Jag tycker det funkar bra, hittills. Men så fick han väldig magknip i fredags och igår var han jätterisig i kistan med diarré. Och vad han hade ätit? Blodpudding. Googlade på det och såg att en ingrediens är mjölk. Kan det bli så häftig effekt av att få i sig mjölk om man är känslig, efter ett uppehåll. Eller är det något annat?

Vardagsliv

Det har flutit på bra trots att Stefan varit borta. Vilken skillnad i hur mycket städning och plock det blir när barnen är borta på dagarna. Morfar var barnvakt med den äran igårkväll, det gick jättebra. Själv satt jag och gäspade på föräldramötet. Tråkigt!

Det går bra med Otto hos dagmamman. Han är glad och vill gärna åka dit. Det enda som märks är att han är orolig på nätterna. Mamma ropar han emellanåt och vill ligga nära för att kolla att jag finns kvar. Tur att jag gör det varje gång... Men så trött jag blir!

Vi har tagit bort mjölkprodukter för Julius och ersatt med laktosfritt, ska göra det en månad och se om det blir ordning med hans mage. Hittills tycker jag nog att han är bättre, så kanske är han laktosintolerant. Han tog ju andra blodprover förra veckan men vi har inte fått svar på dem ännu. Han är jätteduktig att hålla koll på vad han får äta, sa till själv i skolan, jag hade naturligtvis glömt att informera dem! Idag kom jag för första gången ihåg att packa ner en frukt i hans väska, till fruktstunden.

Ebba ska på hajk nästa vecka så hon måste få nya gummistövlar och förmodligen finns det fler saker som saknas på packlistan. Julius födelsedag närmar sig med stormsteg och vi har inte köpt en enda present eller börjat tänka på kalaset nästa helg. Nu till helgen jobbar jag, vi ska försöka plantera de 120 häckplantorna som troligtvis kommer imorgon. Gräsmattan växer väldigt fläckvis, vi får förmodligen så i en omgång till om några veckor och så till våren igen.

Så fruktansvärt trött!

Det är som att gå i en dimma. Julius första dag i skolan har i alla fall gått bra. Imorgon åker Stefan till Tylösand och jag ska rådda hemmet i två dagar själv. Inga problem egentligen förutom att Ebbas fotbollsmatch och föräldramöte som krockar på onsdagen. Morfar är inkallad som barnvakt, jag ska på föräldramötet och Ebba kanske kan åka med kompisen S.

Gräsmatta på gång!

Nu börjar det växa! Efter en veckas vattnande börjar det bli lite grönt! Idag är det mulet för första gången sedan vi sådde och det kanske kan regna lite om jag har tur. Kommande projekt är att plantera häck på fram- och baksida, plantera äppel och plommonträd och börja skaffa i alla fall några av de perenner och kryddor som jag vill ha i rabatterna. Det kommer fortfarande se ut som en nyanlagd villaträdgård i flera år men för oss som levt med sten och lera sedan i januari är det ändå underbart. Just det, i slutet av tomten ska vi så ängsfrö och blommor istället för gräs för att försöka få lite variation och inte bara gräs.

Idag är första skoldagen för Julius. Otto är inskolad. Jag ska hämta Otto vid 13.30, Julius vid 14 och Ebba om hon vill följa med. Det känns konstigt, nu sitter jag här alldeles solokvist, hur lyxigt som helst. Ännu har jag inte fått tillbaka uppsatsen så jag har inget speciellt att rätta heller. Fast det finns förstås saker att göra, det gör det ju alltid.

Det skulle ju regna idag...

Så att jag slapp vattna den blivande gräsmattan. Inte ett regnmoln i sikte. Soligaste veckan på hela sommaren sedan vi sådde. Aldrig blir man nöjd. Jag har skickat in version två av uppsatsen så nu medan jag går och väntar på nya kommentarer, funderar jag på olika fruktträd och buskar. Ska man köpa äldre dyrare äppelträd som grannen gjort eller de vanliga små 1-2 års plantorna från plantskolan? Hur beskär man äppelträd? Tänk om platsen vi valt för äppelträden inte är tillräckligt stor? Groparna är redan grävda... Tänk om, tänk om... Det är fint med internet man googlar och får svar... odla.nu kan rekommenderas i all fall om man som jag är nybörjare.

Igår var vi och storhandlade inför skolstarten, jag Ebba och Julius. Otto var hos dagmamman. Än så länge går det bra förutom att han är en smitare som får ha gul väst på sig. Hos dagmamman finns ju inga staket... Och en lagom stor blåbärsskog att gå bort sig i om man är 1,5 år.

Nå hursomhelst, Ebba och jag är nu nyklippta och fina. Julius är välekiperad, han har vuxit enormt i sommar. Han har fått 3 långärmade tröjor, 2 tjocktröjor, 2 mjukisbrallor, shorts till gympan, gympapåse, 2 par byxor. Ebba har fått nya gympadojjor och regnbrallor. Tror ni mig när jag säger att hon snart är 9 år men redan har stl 38(!) i skor? Det är bara att glömma barnskor i vanliga affärer. Hon behöver ju ändå barnmodeller på vanliga skor och då blir det specialaffärer. Dessutom har hon smala fötter, så tex vinterskor går aldrig med mindre än Ecco.

Julius fick dessutom pennskrin, pennväsare och suddgummi för att markera skolstarten. Han är lite tveksam till hur kul det ska bli egentligen. Ebba och Julius investerade dessutom egna sparpengar i varsin legobil. Otto fick ingenting, han får bara ärva!

Äntligen

Nu har Ebba äntligen så tråkigt att hon börjat ringa kompisar. Igår var kompisen J från gamla klassen här och idag har hon till och med ringt S från nya klassen. Ett helt sommarlov har det tagit! Igår lekte Ebba och J i sandlådan hela eftermiddagen, stora tjejerna. Det var verkligen ett lyckokast med stor sandlåda, det är inte bara Otto som huserar där. De lekte restaurang och lagad minst trerättersmidag till många gäster, bråttom hade de också...

Idag har jag lämnat Otto och ska förhoppningsvis inte hämta honom förrän klockan 14. Jag fick en motvillig kram, vinkade och sedan fortsatte han att leka med grävskopan. Så det ska nog gå bra. Nu måste jag jobba.

Kroppsliga familjen

Vi körde ju rätt mycket blöjfritt med Otto. Förra sommaren hade han knappt blöja på sig, inte heller på natten. Ju mer han började röra på sig, desto svårare var det att läsa hans signaler. Orken och tiden försvann också. Vi har fortsatt med tygblöjor och han har alltid gått mycket naken och därmed har vi fått torka pölar lite här och var. Bajssignalerna har vi sett så tydligt, så han har nästan aldrig bajsat i blöjan, utan med hjälp i toaletten.

Fanns det några fördelar med att köra blöjfritt? Ja, inte har han blivit torr tidigt som var min stilla förhoppning. Den största fördelen är nog att det varit skönt för honom och att jag lärt mig att små barn (i varje fall Otto) inte kissar hela tiden. Det är inte pölar överallt och jämt. Men vi har blivit kroppsliga familjen, kanske på gott och ont? För i sommar har han varit nakenfis nästan jämt. Han talar inte om innan, men väl efter uträttat behov. Någon enstaka gång använder han pottan men oftast inte. Så när man hör KI! eller AJ! är det dags att torka. Han är jätteduktig och böjer sig framåt och vet precis hur proceduren ska gå till. Kladdar aldrig, tur det! Syskonen är inte alltför äckelmagade utan ropar glatt på mig eller Stefan om vi inte hört.

Hur andra uppfattar vår kroppslighet har jag inte orkat/velat reflektera över. Det får ju stå för dem. Men om jag själv inte haft egna barn, hade jag nog tyckt att det varit SUPERÄCKLIGT! Så, slutsatsen man kan dra är att barn förändrar en, speciellt vad gäller vad som är äckligt och vad som är normalt...


Om vi kommer köra blöjfritt med bebisen är väl ett oskrivet kort. Tygblöjor blir det i alla fall på hemmaplan.

Gnällvarning

Jag blev förkyld den 4:e augusti. Har visserligen inte haft någon feber men jag är fortfarande superförkyld. Lägg till foglossning, och spänningshuvudvärk och allmän irritation över allt jobb med uppsatsen så har ni en gnälltant. Nu har jag tagit två Alvedon, sitter här med pappersnäsdukar och försöker arbeta med rättningen av uppsatsen. Jättekul. Hur mycket som helst att rätta. Hade möjlighet att arbeta hela dagen igår och rättade ca 8 sidor.

Jag kan inte längre se något sammanhang i vissa bitar av text. Det är så mycket ändringar och klipp och klistra att jag förlorar fokus. Har sett texten i för många varianter, det bara snurrar. Allt som skrivs ska kopplas tillbaka till teori, allt ska knytas ihop prydligt och snyggt. Frågan är nu om den här versionen leder framåt eller bara i sidled? Men det känns kanske bättre när Alvedonen börjar verka.

Bra för en pluggis till mamma

• Att farfar passar Otto
• Att Ebba tänker baka kladdkaka i eftermiddag och att hon kan göra det nästan helt själv!
• Att Julius leker med grannflickan O, till dagen iförd förutom vanliga kläder även tomteluva (något off-season kan tyckas)
  
• Att Stefan ska laga god middag för att fira gräsmattesådden (som ska äga rum innan middagsdags)
  

Sensommarhus

Visst börjar det likna något? Jorden är nu på plats och i helgen ska vi så gräs. Stefan har krattat ut all jord och går nu som en dåre med välten. Så efter lördag kan det få börja regna!

Min kropp har protesterat å det vildaste över ogräsrensning och andra trädgårdsaktiviteter genom att jag fått akut foglossning. Jag inbillar mig att foglossning är lite som när man misslyckas med att transferera sig och benet blir lämnat kvar. Ont gör det i alla fall.

Så Stefan har fått jobba ensam. Jag har nöjt mig med att skörda brytbönor och sockerärtor i mängder. Det är fantastiskt kul och gott! Vi sådde ju så sent så jag var tveksam till hur mycket som skulle hinna bli färdigt men det var ingen fara. Sallad har vi mer än vi någonsin kan tänkas äta upp och jag har sått en andra omgång med spenat. Dillen måste skördas, helst ikväll men det blir nog inte gjort dessvärre...

Dagens sanning

Så här vill jag jobba... Det här är ett utdrag från en barnmorskeorganisation i USA; Midwives Alliance of North America (Statement of values and Ethics).

We walue:

- The oneness of the pregnant mother and her unborn child; an inseparable and interdependent whole.

- The essential mystery of birth.

- Pregnancy and birth as intimate, internal, sexual and private events to be shared in the environment and with the attendants a woman chooses.

- A mother’s intuitive knowledge of herself and her baby before and after birth.

- A woman’s innate ability to nurture her pregnancy and birth her baby; the power and the beauty of her body as it grows and the awesome strength summoned in labor.

- Our relationship to a process larger than ourselves, recognizing that birth is something we can seek to learn from and know, but never control.

- The concept of self-responsibility and the right of individuals to make choices regarding what they deem best for themselves.

Några semesterbilder

Paddla kanot i Göta kanal var populärt

Ebba hoppar från trampolinen i Stockevik. Hon vågade sig till och med på att hoppa från hopptornet, fast inte från översta dock...

Sista bilden är från en stenstrand i Danmark. Julius poserar, något obekvämt...

Liten blir stor

Nu har höstlivet börjat. Inskolningen är igång och det går bra, men tänk att jag aldrig vänjer mig! Idag har jag lämnat lillkillen för första gången och det känns! I hjärtat och maggropen. Han är ju så liten... Men det är ju bara 15 timmar i veckan som han ska gå och det kommer att bli bra. Då hade Julius en tuffare start eftersom jag skulle plugga heltid. Om jag inte minns fel är Stefan som i princip skött både Ebba och Julius inskolningar. Kanske är det därför jag fortfarande är blödig.

Otto

Otto har blivit så stor i sommar. Han är fortfarande vår bebis men det har hänt så mycket. Och han är lättsam på ett sätt som gör att allt egentligen löper så smidigt. Fast det här är sånt man egentligen inte vågar skriva för då ändras allt igen. Men just nu så sover han hela nätter. Han får fortfarande tutte på kvällen och på morgonen. Morgonen definieras som efter klockan 05. Då får han tutte och somnar om. Stefan nattar honom precis lika bra som jag. Nattningsproceduren består i tutte, godnattsaga och sedan sova. Vi ligger hos honom en stund, sedan kan man gå ut ur rummet och han ligger kvar i sängen. Medan han somnar kan man själv läsa eller titta på TV.

Det känns jättebra att det fungerar så smidigt med tanke på att det inom ett år är fyra barn som ska nattas. Att som tidigare ägna 45 min till en timme åt Otto håller inte i längden då.

Sedan är han så tydlig även om han inte kan prata. Gnäller han är det för att han aningen är hungrig, törstig eller trött. Annars är han för det mesta nöjd, hittar på saker, leker ute på tomten, är med när Stefan snickra eller om jag rensar ogräs. Eller leker i sandlådan under tiden. Det är fantastiskt att ha en tomt och att kunna vara ute på det här sättet. Idag visade jag honom en nyckelpiga och det var jättespännande. Sedan följde han med Tooticki en bit upp i "skogen" på andra sidan vägen och fifflade omkring där.

Kanske hade det varit lika enkelt med Ebba och Julius om vi haft samma förutsättningar som nu och den erfarenhet som vi samlat på oss med tre barn. Det är helt enkelt roligare för små barn att vara ute, det blir mindre gnäll. Och tack och lov för att jag slipper stå vid en gungställning eller sitta i en sandlåda hela tiden jag är ute.

Foucault gör mig galen

Jag är inte tillräckligt intellektuell och djupsinnig, har definitivt inte tid att läsa igenom och begrunda hans idéer. Men det går inte heller att fuska, försöker jag ögna igenom texterna, hitta intressanta kapitel och kanske hitta essensen, så är det helt omöjligt! GUBBE!

Varför kan han inte ha överskrifter på kapitlen som tex makt och sedan definiera maktbegrepp eller diskursbegrepp på en sisådär 2-3 meningar, som jag kan använda mig av? Nehej då, jag ska bli tvungen att läsa hela Sexualitetens historia eller Birth of the clinic och jag lovar det går inte att läsa ett kapitel utan att somna eller börja tänka på roligare saker. Som tex de rabatter jag planerar i trädgården, vilka bärbuskar vi ska ha, huruvida det räcker medd två eller tre äppelträd? Eller den kommande semestertrippen till Danmark som behöver planeras.

Och disken väntar

Konstigt vad svårt det är ibland att bara ta itu med det som väntar, som disken tex. Tålmodigt ligger den i vasken och ser äcklig ut medan jag försöker ignorera den bäst jag kan. Det är inte mycket, det mesta går ju i diskmaskinen. En grötkastrull, brödkniv, termos och lite annat smått och gott. Egentligen är det inte alls jobbigt, när jag väl tar mig samman och gör det.

Idag ska jag iväg och kolla priser på plantor, planteringsdjup och avstånd. Vi ska ju plantera häck också. Och äppelträd, plommon och ett körsbärstrd. Bärbuskar. Helst skulle jag vilja plantera åtminstone bärbuskarna i höst för att kanske kunna få en första skörd av bär nästa år. Sedan ska vi göra som en av grannarna gjort. Ca 500 m bort finns en gammal tomt, de har rivit den förfallna stugan och ska bygga radhus och villor där i höst. Hursomhelst växer en gammal syren där och grannarna har varit där och tagit rotskott. Det ska vi också göra, Stefan har grävt gropar och vi ska göra en liten syrénhäck så vi slipper se deras kompost och vedstack. Lite kul att slippa köpa alla plantor, kul att se om det funkar också.

Sedan ska jag till IKEA och köpa skruvar till hammocken och nya glas, alla vår gamla är sönderslagna. Jag tror att jag kan locka de stora barnen att komma med mig men man kan aldrig vara säker.

Hurra!

Det är verkligen mållinjen! Idag har jag lyckats på mindre än tre timmar att skriva det stycke som jag satt och slet mitt hår över igår! Så underbart! Jag är alldeles säker på att det finns mycket att tillägga eller som kunde göras bättre, men det är i alla fall skrivet! Nu har jag kvar att förbättra bakgrund och resultat, finjusteringar, samt ett hemskt avsnitt i bakgrunden som ska handla om makt, kunskapssyn och modernitet. Sen ska eländet skickas in, jag kommer få tillbaka uppsatsen fullt med röda, blå och gula kommentarer och förslag på ändringar.

Men ändå. Snart finns det ett färdigt manuskript. Och det är banne mig fantastiskt, för som jag har tvivlat emellanåt! Och tänkt att blir jag inte färdig till hösten, då blir det inte färdigt. Och så har jag blivit vansinnig på alla som frågat, släktingar och vänner och kollegor. Hur går det? Är du inte färdig snart? Vad handlar det om EGENTLIGEN?

Snart så kan de som är intresserade läsa och de som bara frågat för saken skull kan få veta att jag i alla fall är FÄRDIG! Och så kunde ju chefen erbjuda mig en fet löneförhöjning och någon hugad professor en doktorandtjänst! Fast det lär inte hända i första taget.

Skönt att bara vara hemma

Det är faktiskt så det känns. Jag tror det är första gången! Jag har alltid älskat att flacka runt på semestern, inte för att vi åkt utomlands eller så, men roligt att vara på vift i Sverige. Jag är förvånad över hur skönt det är att bara vara hemma. Försöker få bort ogräset som växt upp där gräsmattan ska vara. Rensa landet. Vi äter sallad och spenat varje dag, men några fler sockerärtor har det inte blivit. Hittade rejält med blåbär idag när Otto och jag gick en sväng (ungefär 10 m från huset..) Så vi plockade en burk och satt sedan på altanen och åt.

Julius har verkligen hittat en kompis i granntejen, de har lekt hela dagarna och man hör dem skratta högt. Jättekul. Nu åker de bort en vecka och Julius är lite nere för det.

P-piller

Nu kanske det inte förvånar någon, vi har ju trots allt tre barn och ett, ett oplanerat, två mycket planerade och så ett oplanerat till på väg. Kanske är det inte jag som ska ha hand om barn eller kattbegränsning i familjen. Men jag kan bara inte komma ihåg att ge katten p-piller. Hon skulle få på lördagar, hade jag bestämt. Det fixade jag i två veckor. Sedan glömde jag och så har hon fått på söndagar istället. Och nu... taadaa imorse kom jag på att attans, p-piller, hoppsan har det blivit onsdag? Om vi får kattungar är det inget att förvånas över. Och det skulle lika gärna kunna bli åt andra hållet, att jag gav henne för mycket p-piller att jag glömmer bort att hon fått, ger henne igen med massa biverkningar som följd. Stackars Tooticki.

Sötsugen

Nu när illamåendet i princip är helt över, även om jag fortfarande undviker rå lök i sallad, balsamvinäger dressing, kaffe osv, hade jag tänkt mig att försöka dra ner på mitt sockerintag... Jag älskar sötsaker, godis, kakor och bullar! Men jag vill inte föda en 5 kilosklump till bebis den här gången heller och kan jag göra något för att motverka det, så ska jag. Men vilken abstinens jag börjar få!

Hos svärmor fanns det så mycket bär jag kunde peta i mig men här i vår stenöken? När jag jobbar har jag inte tid att knappt ens äta vanlig mat, så då har det gått lätt. Men nu sitter jag här, ledig och allt, ska göra slutspurten på uppsatsen och jag skulle kunna göra rätt mycket för en påse smågodis, eller en kanelbulle... Tyvärr har jag meddelat Stefan mina intentioner så nu kan jag inte föreslå att jag ska cykla iväg och handla något till ikväll. Vilka problem man kan ha... Jag gissar på att jag egentligen har väldigt tråkigt.

Otto har lärt sig att säga gröt, spotta när han borstar tänderna och göra tecken och sjunga en egnhändig Imse-Vimse visa. Annars är det fortfarande mest nej som gäller. När Stefan ska natt honom kan han till och med gå ut ur rummet och lämna honom liggandes i sängen och somna själv. När jag nattar ligger han INTE kvar. Fast han är inte lika mammig som i början av sommaren och det är jätteskönt.

Julius är mest arg. Livet är ofta orättvist mot honom (läs mamma och pappa). Ska man verkligen behöva ha kalsonger på sig när man äter frukost? Varje dag? Plocka in sin tallrik i diskmaskinen varje dag? Allt kan bli en konflikt. Han stampar i golvet, morrar och ryter, nästan gråter och håller för öronen när man försöker förklara. Vilket temperament.

Ebba läser och spelar Harry Potter. Vill inte gärna ringa skolkompisar men hänger med när jag träffat väninnor med jämnåriga och haft jättekul.

Och vi fortfarande inga riktiga sommarplaner. Kanske vandrarhem vid Göta Kanal? Annars finns det att göra här hemma. Imorgon ska Stefan och barnen till Tom Tits. Och jag ska skriva, fast inte på bloggen.

Huslighet

Den husliga mamman har grabbat tag i mig. I går var vi i de småländska skogarna och jag plockade 10 liter blåbär. De är ju visserligen ingenting för bärproffs, men för mig! 3 timmar, liggandes bland buskarna ömsom på knä, ömsom på huk för att inte bryta ryggen. Dessutom har jag plockat 3 liter körsbär, fast där var jag lat och frös in dem med kärnor och allt. Blåbren var ju tvungna att rensas, dessvärre.

Fick med mig 2 kg krusbär också. Så ikväll när vi kom hem till Stockholm har jag kokat marmelad. Den verkar lite rinnig, fast jag följde receptet. Har aldrig kokat sylt eller marmelad tidigare, så vi får se. Så nu finns det om än i rinnig form, krusbärsmarmelad med vanilj och krusbärsmarmelad med whiskey. Den senare smakade ypperligt när jag tjyvsmakade i alla fall.

Annars har Småland bjudit på mest regn. Uppehåll under regntunga skyar. Vi har hunnit med att besöka Singoallas grotta och badat två gånger trots detta. Visst är det sommar när man badar naken i en kall sjö?

När ska jag lära mig?

Ett hungrigt barn = gnälligt barn. Otto har gnällt i en timme nu. Höll på att bli tokig. Kom på att han åt rätt lite lunch och tittade på klockan.... Oj... Nu sitter han och äter fil och flingor i godan ro, mycket nöjd.

Annars har jag tvättat och rensat ogräs. Mer ogräsrensning väntar om jag orkar. Jag längtar så efter en gräsmatta! Inatt har jag drömt att jag dammsög sand och det tog aldrig slut. Och det gör det ju inte heller.

Seg i kolan

Det är jag. Nu är de fem jobbdagarna över och det knns i både kroppen och skallen. Då var gårdagen ändå riktigt lugn och trevlig. Annars har det varit att göra från att man stuckit huvudet innanför dörren. Det är kort om folk också, förstås. Igår hade vi möte och chefen sa att den här veckan och nästa ser det ok ut, men sedan börjar tydligen manfallet. Det ska bli intressant att se hur vi får ihop det.

Imorgon ska vi ner till barnen igen. Vi hade tänkt åka idag men jag behöver en dag för att komma igen innan jag sätter mig i en bli och åker 48 mil igen. Så idag är det tvätta, packa och städa. Och rensa ogräs. Den första sockerärtan ska plockas (!) och lite spenat är färdig att göra en sallad av. Tänk om det kunde vara varannandagsväder nr vi är borta, sol och regn blandat, då kommer det nog att växa så det knakar.

Dags att jobba igen

Ska jobba för första gången på 2 månader. Inser att jag stängt av jobbet totalt eftersom jag inte kommer ihåg koden till omklädningsrummet. Sedan delar jag skåp med U. Det är hon som tagit dit låset. Ett sifferlås naturligtvis. Har jag någon aning om koden? Nej. Jag minns inte ens om det är tre eller fyra siffror. Så nu ska skåpet brytas upp. U är nämligen på semester i skärgården och går inte att nå. Jag hoppas verkligen att mitt datakort och min namnbricka finns där, för jag kan inte alls minnas om jag la dem där eller tog hem dem sist jag jobbade. Har letat på de mest troliga ställena hemma, men inget spår av dem.

Det känns lite trögstartat.

Härlig fredag och SOMMARLOV!

Jag, Otto och Julius var på avslutningen. Jag får alltid en liten klump i magen på avslutningar, Lucia, uppträdande osv. Det är verkligen tantvarning! Efter när det var fikadags bestämde vi oss för att skippa skolans fika från Lidl och åkte och köpte bakelser på konditoriet istället. Satte flaggan på bordet, skålade i saft och höll tal! Enort trevligt och en bra kick för mamma-självförtroendet, fick höra så mycket fint från barnen! Otto ville mest äta bakelser.

Senare på eftermiddagen var det dags för avslutningen på Julius simskola. Han simmar några meter nu. Stolt som en tupp och det är jag med, det lyser väl igenom?

Vi skulle en sväng till apoteket på vägen hem och då började Julius läsa och ljuda ihop vad som stod på skyltarna i butiken. Helt plötsligt bara. Vi har testat lite tidigare i vår men då har han bara blivit arg för att det varit svårt. Nu kom det bara och han kunde knappt sluta! Jätteroligt.

Så nu har barnen sommarlov och ledigt hela sommaren. Inga direkta planer, campa lite, kanske cykla en dag eller två längs Göta kanal? Fast ska vi campa måste jag ha madrass! Sedan finns det förstås hur mycket som helst att göra på hemmaplan...

Försäkringskassan och jobbet

Jag blir galen på kombinationen. Antar att jag inte är ensam om den saken. Jag har varit sjukskriven i en månad ca och det är tydligen bara inte meningen att de ska gå smidigt att få ut ersättningen.

Bara blanketten! För att kunna fylla i sjukskrivningsblanketten var jag tvungen att ringa försäkringskassan för att få hjälp. Idag ringde de hem och sa att jag fyllt i blanketten FEL! De var så ledsna så över att det blivit fel, men nu måste jag tyvärr göra om det. Okej då, sa jag med ett litet morr längst nere i halsen.

Så går jag och hämtar posten. Ett brev från försäkringskassan. De har inte fått något sjukskrivningsintyg från de första veckorna. Ännu ett morr. Jag skickade in intyget till jobbet eftersom det är så man ska göra. Dumt nog tog jag ingen kopia (jättepuckat).

För det första så fick jag för några veckor sedan ringa och påminna arbetsgivaren om att skicka vidare intyget så att jag överhuvudtaget kunde få en blankett från försäkringskassan att försöka fylla i. Nu kan jag ge mig den på (jag ska ta tillbaka dessa fula tankar om jag har fel) att jobbet inte har kvar sjukskrivningsintyget. I så fall måste jag jaga läkaren på mödravården som sjukskrev mig, för ett nytt intyg. Och själv skicka in detta. Pengarna kanske jag får i juli?!

Jag antar att det är ett sätt att hålla sjukskrivningstalen nere... Föräldraförsäkringen är rena barnleken jämfört med detta.

Var är fröpåsarna?

Det har regnat här, så jag tänkte passa på att peta ner de sista fröerna i jorden. Men de är borta. Vem har tagit dem?! Jag som har sån ordning och reda (not). Alldeles säkert har jag lagt dem på ett smart ställe. Frågan är bara vad det smarta stället är. Om jag började städa kanske jag skulle hitta dem, men det är så tråkigt.

Ultraljud

Igår var vi på ultraljud. En liten bebis, allt verkade som det skulle. Den 23 december sa ultraljudsbarnmorskan. Jag säger alla dagar utom den 24:e eller den 25:e. Och gärna till Lucia. Så det ser ut som vi kommer att bli en fyrbarnsfamilj till jul. Inshallah... om Gud vill... Eller hur det nu var.

Julius vill absolut inte ha ett syskon till, Otto förstår inget men tycker jag har en gosig mage. Ebba hoppas på en flicka.

Morfar fyllde år

Och dagen till ära avbröt han sitt fixande inför försäljningen av lägenheten för att hjälpa mig med Otto när jag skulle klippa mig. Jag hade en plan B ifall han inte skulle kunna och den var att muta Ebba och Julius med pengar och glass och att de skulle dra barnvagn i Kista centrum medan jag klippte mig. Som tur var behövdes inte Plan B. Och det visade sig att Ebba inte alls var frisk när vi kom till Kista. Hon höll ut medan jag klippte mig men när vi köpte födelsedagstårta till pappa gick det inte längre, hon kräktes ner sig, vagnen och Ottos solhatt. Stackars liten. Jag var rätt glad att ha pappa med mig då, för Otto är inte riktigt den som håller sig stilla och det tog en stund att sanera Ebba och hennes närmaste omgivning.

Vi åkte i alla fall hem till pappa efteråt och åt middag. Ebba fick ligga på soffan och vila sig. Otto var inte still en sekund, for som en virvelvind genom rummen. Medan Ebba gav morfar födelsedagspresent högg Otto in på tårtan jag ställt fram i köket. Han var väldigt nöjd med sig själv. Sedan försökte han klättra upp på balkongräcket, hade sönder morfars balkongdörr, masakrerade en tagetesplanta, sorterade alla morfars kasettband, hittade roliga sladdar, ja och lite till. Han lyckades under de två minuter han var utan blöja också att bajsa på golvet, varvid Julius trampade i bajset. Sedan kräktes Ebba igen. Så det var ett riktigt födelsedagsfirande. Väldigt kroppsligt.

Idag är Ebba fortfarande lite slak. Jag undrar vad det är för sjuka hon har dragit på sig. Hon har inte kräkts men mår illa och har ont i magen. Det blir ingen skola för henne imorgon heller.

Nationaldag och altanbyggardag

Stefan är igång igen. Våra vänner ville inte komma hit när Ebba är magsjuk. Inte så konstigt kanske. Fast hon är bättre idag.

Jag ska åka till K-Rauta och inhandla skottkärra och skruvmoj som passar till vattenkranen ute så jag kan vattna landen och så. Det är egentligen inte alls planterings- och så väder men vad gör man inte? Undrar om det kommer att bli 30 grader varmt idag? Känns så.

Julius har fastnat för Markoolios sommarplåga - Ingen sommar utan reggae. Han tycker den är bra för den rimmar så mycket säger han. Jag tycker faktiskt att Markoolio lyckats fånga precis vad svenskarna vill ha ut av sin sommar. Lådvin och sol, ...lite lullig var dag... Och det här är till Anders... Dricka hemkört och Cola i en uppblåsbar pool...

Lånar bild från morfars blogg

Så här mysigt hade vi det i lördags på utflykt till Steninge slott.

Visst är det idylliskt? Otto och Julius jagade fåglar, det plaskades i vattnet vid bryggan, jag blev av med min kamera (är någon förvånad) och Ebba höll på att trampa på en huggorm. Full fart med andra ord och kanonhärligt

Seg, seg

Ebba är hemma idag, kräktes och hade magont inatt. Mår nu bättre och läser Fem följer ett spår för jag vet inte vilken gång iordningen. Otto leker med stekpannorna. Och jag slösurfar fast jag borde göra en massa andra saker.

Imorgon kommer våra goda vänner på besök och till exempel kunde det vara trevligt med prydligt hem. Öppnar jag dörren till tvättstugan kommer jag att bli överfallen av tvättad och otvättad tvätt. Nu äter Otto macka och kollar in min plånbok samtidigt. Han vet hur man ska hålla sig sysselsatt i alla fall.

Igår var jag flitig och fixade nästan helt iordning landet i alla fall. Om jag nu gjorde det jag borde skulle jag ha tid att avsluta ikväll efter att barnen har somnat. Det är redan för hett och soligt för att jobba ute nu. Oj, nu stoppar han ner mackan i plånboken, det var en ny variant...

Jo, vi ska bada idag också. Julius har simskola till klockan två, sedan hämtar jag honom. Idag tänkte jag stanna dryga timmen och låta Otto plaska i fina vädret. Egentligen skulle jag haft med mig Ebba och en klasskompis också men nu får hon klara sig själv hemma den stunden istället. Det är lite svårt det där med att ha med sig många barn på badet. Otto måste man absolut övervaka HELA tiden, Julius måste man ha lite koll på, han simmar hundsim och klarar sig bättre än man tror men jag kan ju ints släppa honom helt. Ebba kan jag i princip slppa helt men är det många barn i bassängen kan man ju bli puttad osv. Sedan ska man ha ansvar för en 9-åring till då. Som simmar ca 25-50 m. Stefan förklarade för hennes föräldrar att jag skulle ha Otto med och inte kunde ha helkoll hela tiden och det var okej för dem. Men hnder det något kan man ju inte direkt hävda att jag hade ansvar för min 1,5-åring så jag tog inte ansvar för 9-åringen. Å andra sidan om dagmammorna fixar att åka och bada med 7 ungar, skulle jag väl klara 4? Nu blir det ju inte så heller, det blir ju bara killarna.

Egentid

Julius har lurat upp Otto på övervåningen för någon våldsam lek och kojbygge. Jag vill inte veta exakt vad de gör men dörren till badrummet och till Ebbas rum är stängd i alla fall. Hoppas det inte slutar med någon farligt gillrad fälla för Otto. Julius empati är inte helt utvecklad än. Under tiden softar jag i soffan och försöker att inte titta på röran omkring mig.

Förresten

Jag fick behålla mina ormbuksskott! De mejades inte ner av grävgubbarna. Liljekonvaljerna är dock borta men det är okej.

Tomtprojekt!

Det pågår verkligen saker på vår tomt. Vad sägs om den blivande sandlådan, Stefan poserar villigt uppe på den. Tror ni knoddarna kommer ha så det räcker att gräva sandslott i? Och vårt grönsaksland... Jag hoppas vi inte förtar oss... är på ca 24 kvm. Det ska väl räcka hoppas jag. Fyra bäddar ska det bli, för växlingsodling eller vad det kallas. Jag antar att rådjuren och jag kommer att komma i fejd. Har inte sett några än men att tro att det är det samma som att de inte finns, är nog naivt.

Ibland är det spännande

Tänka sig att det kommer grävskopor ända hem till oss. Gratis underhållning på morgonkvisten. Julius plockade fram en stol som han och Otto kunde kampera tillsammans på, första parkett.

Idag fick Otto faktiskt köra grävskopa vet inte om jag verkligen ska berätta det för Julius.

För övrigt om ni undrar är det här normalstatus i tvättstugan. Jag tvättar och tvättar men hinner aldrig ikapp.

Det är så häftigt...

Otto fascinerar mig. Han är en alldeles vanlig 1,5-åring, men jag blir ändå alldeles imponerad över de små saker han nu klarar av. Även om ordförrådet fortfarande är begränsat till mamma (som betyder alltifrån mamma, till kom och hämta mig, jag vill bli buren och till jag vill ha) upp, nej, kiki (kissekatt - Tooticki), aj, aj och till diverse djurljud så förstår han så ofantligt mycket. Man kan säga till honom att hämta skorna, att stänga av dammsugaren om han har satt på den och sätta sig på stolen om han är hungrig!

Det är så kul att kommunicera! Något som han dock låtsas att han inte alls förstår är att han inte får leka med kattmaten och städa kattlådan. Favoritlekar är annars att dammsuga, läsa bok och spela fotboll. Vi var på Djurgården i helgen och han gav sig in i fotbollslek med några pojkar i åttaårsåldern och deras pappa utan att ens tveka. Vill man något får man helt enkelt se till att ta för sig! Att pojkarna inte tyckte det var lika kul som honom det var något han var helt oförstående inför. Jag längtar ihjäl mig efter altan och gräsmatta nu, det var så härligt att se Otto springa omkring halvnaken i gräset. Jag trodde jag skulle dämpa hans framfart genom att ta av honom barfota men han bekymrade sig inte alls över detta. Ska bli så kul att se honom på stranden i sommar.

Ett Djurgårdsbesök innebär för mig också att äta på Blå Porten. Stefan håller inte med, tycker att det är dyrt och att de aldrig varierar menyn. Fast det spelar ingen roll, jag älskar stället. Otto med. Han passade på att upptäcka gården, jaga änderna, stal en blindkäpp från en gubbe och försökte smaka på det som såg gott ut vid andras bord. Hörs det att jag är stolt över marodörtakterna? Det är jag, så där präktigt, olidligt mammastolt!

Vad jag egentligen hade tänkt skriva om från början i det här inlägget är att i och med att jag legat en del på soffan det senaste, så har jag också haft tid att iakta Otto. I vanliga fall är det så mycket man håller på med och fixar, missar mycket. Nu har jag haft tid att bara titta och det är också spännande. Det är otroligt vilken koll han har på oss i familjen, vad vi gör, hur vi gör. Han följer oss med blicken i princip hela tiden och snappar upp och interagerar så mycket mer än vad man tror. Och så blir man förvånad när man säger till honom att; Nu ska vi gå och hämta posten och han direkt går till rätt brevlåda! Det är ju självklart! Han har stenkoll! Det är vi som är långsamma och tröga! Så summa sumarum, av den här skitmånaden som maj faktiskt har varit, så har det ändå funnits ljuspunkter.

Det växer!

Naturen är förunderlig! På fyllnadsmassorna som för närvarande är vår tomt har det kommit upp ormbunksskott (av något slag), en stackars bortkommen liljekonvalj och något som med lite god vilja skulle kunna vara vildhallon! Nästa vecka kommer grävgubben och ska börja fixa, jag undrar om det går att få behålla ormbunkarna?

Förutom de saker jag vill ha på tomten, har tistlar och maskrosor förstås nästlat sig in. Tistlar har så otroligt långa rötter, det gäller att försöka utrota dem så fort som möjligt och den chansen har jag redan sumpat.

Vår kompost verkar ta sig i alla fall. Ett tag luktade den för bedrövligt och vi oroade oss för grannarna. Sen fick vi den att sluta lukta med då kom fluglarverna... Och de var MÅNGA. Efter larvstadiet blev de flugor I MASSOR. Lite pinsamt när grannens gröna gavel var alldeles svartprickig av flugor. Vi hoppades att de inte skulle märka något. Nu har vi lyckats få bort fluglarverna (flugorna attackerar förmodligen hästarna i hagen på andra sidan vägen) och har en temperatur i komposten på ca 35 grader. Fast jag har läst att den ska vara ännu högre, upp till 60-70 grader. Inga kompostmaskar som vi skulle vilja ha, har vi heller. Fast såna kan man tydligen köpa.

Grävgubben kommer också med planteringsjord till våra planerade land. Inte är det väl för sent att så sallad, spenat och kanske morötter? Jag skulle så gärna vilja ha sockerärtor också.... Om jorden kommer på plats och vi får till landen kommer jag att drabbas av planteringsfeber.

Vallentuna, godis och jämställdhet

Julius går hos en dagmamma. Igår var det tårtkalas, idag prins och prinsessfest. Prins och prinsessfesten går till så att dagmammorna klär ut sig till elaka häxor, rövar bort prinsessorna och så får prinsarna sedan komma och rädda dem.

Jag är EMOT detta. Varför blir inte prinsarna bortrövade? Jag frågade Julius om han ville vara prinsessa men det ville han naturligtvis inte. Han såg ändå fram emot den här festen. Så kom vi dit idag och då smög häxorna omkring och gav barnen godis. Då blev jag ännu tjurigare. En av dagmammorna gav de små 1,5-åringarna som satt i vagn smågodis! Julius tycker ju inte om godis så han blev erbjuden vindruvor istället. Varför i hela friden namn kunde inte alla barnen fått frukt? Sockerdebatten och feta-barn-debatten har pågått i några år nu men verkar inte ha nått Vallentuna än.

Varför blir allting roligare med godis, bakat och tårtor? Ebba har klassens timme varje fredag. Det är alltid någon i klassen som bjuder på fika. Jag kanske skulle tycka att det var okej om det var hembakat. Det kan vara roligt att lära sig baka och sedan bjuda, jag kan förstå det. Men de flesta gångerna ha klasskompisarna med sig kokosbollar från Lidl, kanelsnurror från Ica osv. Vad är det för vits med det?

Julius går på simskola. För att få föräldrarna att lägga ut så mycket pengar som möjligt är terminerna inte bara höst och vårtermin, utan 4 st. Vid varje avslutning är det märkestagning, diplom och inte minst: FIKA! Återigen VARFÖR? Räcker inte märken, diplom och att ha en lekstund i vattnet? Jag fattar faktiskt inte, men barnen äter glatt och dricker saft. Det kanske går ut på att lära barnen att konsumera. Vuxna kan inte ha roligt utan alkohol och barn kan inte ha kul utan fika!

En konsekvens av tårtkalaset i tisdags när barnen inte fått något mellis men massor av tårta var att de var helt höga på socker. Kaos med andra ord.

Och för att återknyta till pojk- och flicktemat så skulle Ebba i vintras skriva uppsats på ämnet; Vad är det för skillnad på pojkar och flickor? Det tog en hel kväll med gråt och tandagnisslan för att Ebba inte tycte att det var någon skillnad och inte visste vad hon skulle skriva. För henne var frågan oväsentlig, även om jag misstänker att hon kommer att upptäcka skillnader vad det lider...

Snyggaste lillebrorsan...

En gång ville Ruth att jag och Anders skulle fota oss för en fotograf så att vi kunde ge bort fotot till Pappa på hans 50-årsdag (?). Jag hämtade Anders i skolan. Det regnade ute. Väl inne hos fotografen blev Anders sur. Ville inte alls bli fotograferad. Det vart en totalt misslyckad fotografering, vi valde det minst misslyckade fotot. Detta kort går fortfarande att beskåda hemma hos Pappa i Märsta.

Nå det här är något helt annat! Vilken stilig bror jag har!

Tooticki

Vår katt... Tooticki blev namnet till slut och det passar henne alldeles utmärkt. Snällare katt får man nog leta efter. Och då tänker jag främst på Otto som inte utvecklat någon empati över huvud taget än så länge. Hon får utstå hans kärlek på många vis. Och det gör hon för det mesta utan att knota, ibland flyttar hon på sig, dock inte alltid. Det senaste är att Otto (som tycker att hon är väldigt len och mjuk) borrar in hela huvudet i hennes mage. Då tar hon tag med tassarna om hans huvud utan att använda klorna och antingen nafsar lite på honom, eller så slickar hon honom. Hur gosigt som helst.

För övrigt tror hon att hon är en ekorre i kombination med en geckoödla. Dvs hon tror att hon kan klättra rakt upp för dörrposterna om hon bara tar sats. Det hade kanske gått lättare om hon använt klorna men det gör hon inte (vilket jag i och för sig är glad för).

För övrigt är det nog jag (eftersom jag är mest hemma) och Ebba som blivit utvalda lite speciellt. Att sova på Ebbas rum på nätterna är uppskattat av bägge. Problemet är bara att hon måste få busa lite vid 3-4-tiden på morgonen och då är det kul att gå på jakt efter Ebbas fötter och bita lite i dem. Det blir lite väl tidiga mornar för Ebbas del.

Dagens bus

• Hälla ut köttfärssåsen som jag ställt fram för att tina på vardagsrumsgolvet. Alltihop. Men inte på mattan i alla fall. Ibland har man tur. Funderar på om vi ska äta pizza istället.
• Ofrivillig städning av toaletten meddelst toaborste. Hoppas han inte hann slicka på den.
• Städat kattlådan. Med händerna.

Utflykter

Idag är barnen utlånade utom den minstaste, han är inte utlåningsbar än så länge. Bara för kortare stunder och ingen verkar superintresserad av att ta med honom ut på äventyr! Så vi gav oss iväg till Hagaparken efter avlämning av de stora barnen och skulle äta lunch och promenixa lite. Lunch blev det, trevligt som bara den att byta utsikten över gruset och leran från huset till lite park. Otto hade det också jättebra, klättrade på stolar och bort och käkade skinka och ost och äppelkaka.

Sen började det ösregna och någon promenad blev det inte. Istället sa Stefan att han skulle städa frysboxen. Jag sa att min plan var att tvätta lite och städa på övervåningen. När vi kom hem somnade jag och Otto i soffan och någon städning har det inte blivit än. Men kanske Bondfilm ikväll.

Igår var jag, Ebba och Julius på cirkus. Ebba red kamel i pausen, det var hon mycket nöjd med. Eftersom jag är en rysligt grym mamma så fick hon ta av sina egna fickpengar till detta. Julius ville absolut ha en plastelefant med snurrande grejjer i neon för 50 kr. Men eftersom han gjort sig av med alla sina besparingar blev det inget av med det. Jag var såååå nära att ge efter och köpa den där plastgrejjen, fast jag mår illa av att de kränger skitgrejjer jättedyrt, som knappast kostar 5 kr att tillverka och som går sönder i stort sett på direkten. Kanske var det fel, kanske kommer han att minnas detta alltid?! Nåja, jag får väl stå för det, då. Julius var mest imponerad av lindansaren som balanserade på slak lina och Ebba var hänförd över trapetsartisterna. Det var faktiskt ok standard på cirkusen jämfört med den cirkus som gästade Viby för några år sedan. Å andra sidan var det lite charmigt med en tattig föreställning med lite halvkassa nummer och rackliga hoplappade cirkusvagnar.

Inläggen duggar inte tätt...

Har helt enkelt inget att skriva om. Har tråkigt, helt enkelt. Det jag skulle kunna skriva om vill jag inte. För övrigt är det mest måsten. Måste tvätta, måste städa, måste lämna och hämta, måste laga mat, utom på helgerna då. Rapporter från jobbet om kaos inför sommaren. Som vanligt, skulle man kunna tillägga men i år ser det verkligen dystert ut.

Det lär väl ordna sig det med.

Ok, det här går att äta...

• Mozartkulor
• Varm macka med skinka
• Gullvis hembakta brödbullar med lite smör
• Äpple

Vad tror ni om den dieten?

Återupptäcka musik

Jag kan inte låta bli att älska Itunes och dess möjligheter att köpa exakt den låten man letar efter. Inte en hel skiva, utan just den där... den enda låten av den där artisten man vill ha...

Idag har jag faktiskt frossat och köpt lite för mycket kanske men å andra sidan är vår spellista hemma så otroligt uttjatad just nu. Så jag har letat gamla favoriter och laddat hem. Och så skönt att slippa alla CD-skivor. Vi har tillräckligt med prylar som driver omkring överallt.

Bäst just nu är Massive Attack - Heat miser.

Tillbaka

Om det nu händelsevis är så att någon fortfarande kikar in här, så vill jag meddela att jag är tillbaka! Det finns diverse bra anledningar att jag inte varit här och en av dem var oförmågan att kommunicera rätt med nya Blogger... Men, men, bättre sent än aldrig

Ikväll har jag fått akupunktur. Känns bra men är lite öm i pannan.

Lite smått och gott

Otto är sjuk. Finns det något som är så ynkligt som en sjuk bebis? Nu är han ju visserligen 15 månader men han är fortfarande min bebis. Han har så mycket feber att han inte orkar gå. Gråter och ynkar och vill bli buren. Han gjorde ett tappert försök imorse att busa med Julius men han bara orkade inte. Igår när vi fikade på tomten fick han sitta i barnvagnen...

Nu på morgonen har han redan sovit en timme, sen vaknar han tror att han är pigg, upptäcker att så inte är fallet... Bär honom på ryggen, då slumrar han igen. Tack och lov för Ergon (ryggselen) den är ovärderlig!

Igår var vi och tittade på lillkatten igen. Att ta fina bilder på busiga kattungar är inte det lättaste. Nu är det nya bud på namn också. Tigris är nuvarande budet, Klättris tyckte Julius men det fick nobben av Ebba. Men ska vi ha en Tigris så bara måste vi ha en Eufrat också, eller hur?!

Ottos första cykeltur

Idag har vi cyklat till Julius dagmamma. Otto tyckte det var okej att åka cykel men var inte alls så överlycklig som Julius var när han åkte första gångerna. Jag minns att Julius skrattade högt när vi åkte iväg och nästan hoppade av iver. Å andra sidan hade han en hjälm som passade och inte gled ner över ögoen på honom. Sånt kan ju spela en viss roll.

Det tog en kvart att cykla hem från centrum, då är det en rejäl uppförsbacke, så det går nog fortare dit. Så nu kan jag cykla ner till stationen och ta bussen till jobbet.

Igår blev jag ivägskickad till en annan avdelning för att jobba. Jag jobbade med en doktor under dagen som är rolig, men som jag förmodligen skulle bli galen på om jag träffade honom som privatperson. Bitvis är han bra och inte alltför risktänkande vilket är en bra kvalifikation enligt mig. Vi hade en rätt intressant diskussion om kultur i vården, där han var med mig rätt länge, ända tills jag berättade att de i Norge håller på att ta bort inkomstkurvor (doortest). Då klickade risktänket och doktorstänket igång.

Sista patienten han skulle ta emot visste han inte vad han skulle hitta på med, så hon fick gå hem med en ny tid till dagen efter (läs idag) med förhoppningen att det skulle hända något positivt tills dess! Också ett sätt att lösa problem! Så det slutade med att det enda jag gjorde igår var att boka nya tider och vara rastavlösare på min vanliga avdelning. Helt ok men lite långtråkigt.

Arla morgonstund

Så var det dags för sommartid igen. Naturligtvis ska jag jobba dag... klockan ringde följdaktligen klockan 4.00. Trots att vi gick och la oss tidigt kändes det nästan omänskligt. Nu har jag druckit kaffe och det känns fortfarande omänskligt! Jag kommer att somna på jobbet om det är lugnt idag. Ute kvittrar fåglarna som galningar. Det är vårdimma just nu men ska visst bli fint?

Ebba hade party igårkväll för tjejerna i gamla klassen. Kul att se alla igen, det märks att tjejerna känner varandra väl. Hamburgare, video och chips och ostbågar. Fast det slutade med att nästan alla byggde koja och lekte här nere i vardagsrummet. Bara Ebba, Lisa och Julius såg klart filmen! Tänk att våra laminostolar blir till koja nästan varje helg. Kommer det barn hit så upptäcker de dem direkt! Ingen motstår demm, de måste vara ett gott betyg!

Dagens planer

Idag är det jämngrått ute, jag känner mig lite trött och avslagen, jobbade kväll igår. Det var lugnt, hade en student så jag gjorde inte många knop. Hon var dessutom snart färdig, det svåraste för mig var att låta henne göra jobbet själv. Sen gick i och för sig inte allt på räls, så det blev lite stökigt i all fall. Lönförhandlade också, och jag fick upp lönen men inte så att jag är nöjd. La önskeschema för hela sommaren. Jag kommer att arbeta 50% fram tom mins 16 september, sedan får vi se. Det är verkligen lyx.

Idag ska jag, Julius och Otto besiktiga bilen, byta tillbaks en rullgardin på K-rauta, köpa gummistövlar till mig. Julius har simskola som vanligt på eftermiddagen. Dessemellan ska vi se till att Otto får sin sömndos. Han hade en tuff dag igår utan sin mams och tar igen det idag.

Jag lyckades träna igår och idag har jag världens nackspärr! Har suttit med värmekudde hela morgonen. Det är dags att boka tid hos kiropraktorn... Det har jag sagt sedan november...

En kattsak till...

Vi (eller i alla fall Ebba och jag) vill gärna åka och titta på katten en gång till innan det är dags att hämta hem henne. Eftersom jag bara har halva hjärnkapaciteten påkopplad på kvällstid så tänkte jag mig inte för utan föreslog en vardag. Jag jobbar ju så mycket helger och det är så mycket som ska göras om vi är lediga. Så fick jag mejl tillbaka att jovisst, vi är så välkomna den 28/3 vid 16-tiden.

Då kom jag på det... Otto! Han vill nog jättegärna hälsa på kattungar men hur i hela fridens namn ska jag kunna hindra honom från att krama ihjäl dem och riva tjejens lägenhet? Det blir ingen stillsam visit om han ska med och min käre make jobbar ju. Så vad göra. Strula och försöka omboka eller hitta på något som han kan tycka är roligare än små söta kattungar?! Och vad skulle det vara isåfall? Klättra i hennes trappor? Välta blomkrukor? Tips tack!

Tooticki?

Så här ser hon ut nu, vårt blivande lilla charmtroll! Söt som socker. Namnet är fortfarande besvärligt, jag vill ju kalla henne Eyja men Ebba och Julius vägrar. Så Tooticki verkar vara det vi kan enas om. Förutom Stefan som som vanligt stretar åt ett helt annat håll. Bertil? Ja, varför inte? Eller katten. Jo, visst, alla förslag är bra utom de dåliga, eller hur var det nu...

Vi har ett litet problem dock. Vi är bjudna på 60-årskalas i maj i Nyköping, är tvungna att sova borta. Är det någon som inte är bjuden som känner sig manad att vara kattvakt ett dygn?! Ska kolla också med de som hyr ut stugor, kanske kan man ta henne med sig? Ja, jag vet att det här är nackdelen med djur, så säg inget om det är ni snälla.

Till mormor och farmor kommer familj plus katt i alla fall att vara välkomna i sommar om jag förstått saken rätt.

Välkommen till träsket!

Jaha! Nu är avloppet fixat, jag trodde ett slag att grävskopan skulle fastna i lervällingen på tomten. När de började gräva så förstår man hur mycket vatten som läckt ut sedan 26 januari. Jorden är mättad, klarar inte att ta emot mer. Det sista killarna från Roslagsvatten sa till mig var att släpp nu inte ut barnen på tomten! De kommer att sjunka ner till midjan! Så nu hoppas jag på 2-3 veckor med vårsol och torrt väder. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan det torkar upp. Gubbarna la på nytt singel runt hela pumpen så det ser så fint ut så.

Det var så skönt att kunna tvätta och använda vatten som vanligt igen, jag var glad hela kvällen!

Nu ska vi börja undersöka hur vi ska anlägga gräsmatta. I värsta fall får vi vänta tills nästa år med att få iordning baksidan. På framsidan är det redan torrt och fint, så där ska det väl inte bli några problem. Hur mycket jord behöver man lägga ut? Alternativt jordförbättring och vad det nu kan tänkas kosta. Gissar att det är mycket dyrare än vad vi hoppas på...

Om ni undrar...

varför det inte är några bilder på bloggen så är det för att jag inte vet vart jag lagt kameran. Är ni förvånade?!

Det fanns en förklaring

Nu vet vi varför vår tomt är så blöt och inte grannens. Vårt avloppsrör är nämligen av och allt vad vi gör i huset läcker rakt ut på tomten. Roslagsvatten kommer och fixar på måndag och fram tills dess gäller minimal vattenförbrukning på alla fronter.

Idag har vi flytt fältet på eftermiddagen och varit på utfykt i skogen. Otto har lärt sig att kasta sten i vatten så att det plumsar, kasta sig ut från stenar i säker förvissning om att jag tar emot honom och att gå över en färist. Ebba hittade en fantstisk klättertall som hon döpte till kungastolen och Julius hittade en magnifik sten att klättra upp på.

Jag har börjat inse hur det är att bo i hus och att snegla på grannarna. Gud vad de hinner med! Hinner städa upp på tomten, satt upp sin kompostlåda osv. Å andra sidan har vi mänsklig kompost på hela tomten, flytande sankmark. Låter jag bitter, nä inte alls... Barnen har tjänat pengar i kväll på att plocka spik runt huset, tur för mig att jag bara betalar 10 öre spiken för Ebba samlade på en halvtimme upp 170 st. Det är fint med barnarbete!

Det är vår!

Och det är underbart! Sol ute som förhoppningsvis kan torka upp lite. Väntar med spänning på om vattnet på tomten ska sjunka undan, sneglar avundsjukt åt grannarnas håll, blir glad att även de har lite pölar...

Vill helst inte sitta inne, det var så skönt igår eftermiddag när himlen sprack upp och vi stannade ute till klockan fyra! Vårkvällar är nog det bästa som finns. På våren tänker jag alltid på min farmor, för det var hennes favoritårstid. Hon brukade ta med sig mig på blåsippspromenader. Det är 24 år sedan hon dog och jag saknar henne fortfarande!

Nåväl igår passade Julius på att ta fram cykeln och snickra sig en båt av en överbliven brädbit och spik. Otto gick mest omkring och filurade och jag städade tomten. Men än finns det mycket plast, fimpar, ölburkar, spikar, skruv och diverse att plocka upp. Idag ska vi på utvecklingssamtal med Ebba hela högen. Undrar just vad jag ska ta med som Otto kan sysselsätta sig med?

Våra vänner i Rissne ringde nyss, brevbäraren har visst post till mig! Hoppsan, jag har inte bott där sedan 2002... Vem skickar brev till den adressen? Får visst ta och kolla upp detta. Och dessutom en riktigt rolig nyhet. Vår vän E har fått jobb! Hurra, hurra!

Lillebror Anders (som förresten fyller år imorgon) ska visst befinna sig på hästryggen någonstans i mitten av Kina nu i dagarna två. Jag chattade som snabbast med honom igår, det lite underligt med tekniken som gör detta möjligt. Jag är en smula avundsjuk men hoppas innerligt att han har bekväma brallor så att han inte får för hemska skavsår. Ont i rumpan lär nog knappast gå att undvika.

Härlig helg

Måndag igen. Idag är det gått och mulet men igår sken minsann solen. Vi har haft en jättebra helg, trots att den inte blev som planerat. Stefan har hunnit röja lite i garaget och ta en långpromenad med Ebba i skogarna. Julius kompis kom hit igår och då följde jag och Otto med grabbarna grus ut och röjde i skogen. Jättehärligt. Vatten har en lockelse på både små ettåringar och 5-åringar. Julius och Sebastian hittade ett översvämmat dike och lekte isbrytare, fiskare, lekte inte nudda vatten (Julius) och bara nudda vatten (Sebastian). Otto blev visserligen lite hindrad av mig annars hade han väl badat. Istället gick han omkring, plockade kottar, klättrade upp på de stenar han kunde (och kastade sig sedan utför, tur att det var mjuk mossa nedanför).

Dessutom har Otto sagt sin första tvåordsmening. Det kom en hund och han började peka och vfta och sa: Vovve, dä! Det börjar släppa med pratet kommer nya saker hela tiden, idag sa han sko också.

Vi hann med att äta middag hos morfas igår. Jättetrevligt, Stefan, morfar och barnen byggde meccano och spelade spel. Ebba klådde morfar i ett vikingspel. Jag slöade i soffan och kollade lite böcker (finns ju en del!) och försökte emellanåt begränsa Ottos framfart. Till Ottos stora lycka fick han diska med morfar innan vi skulle åka hem.

Nu på morgonen efter att vi lämnat Julius hos dagmamman har jag och Otto försökt röja lite på tomten. Det som göms i snö... ja ni förstår. Det här är bara en liten parentes och inget direkt klagomål, mer bara en förundran. Över att snickrarna bara lämna grejjer liksom hipp som happ. Spikar i drivor, cigarettstumpar, isolering, byggplast, trasiga tegelpannor, gamla mackor, ja osv. De verkar bara ha tappat grejjerna! Det som bekymrar mig en aning mer är att tomten just nu är väldigt vattensjuk. Mer än grannarnas (ja ni förstår!) och jag undrar om vi behöver dränera ytterligare, eller om det löser sig. Kanske blir det för torrt sommartid om man dränerar ännu mer? Ja, vad vet jag. I vilket fall som helst lämnade jag Otto i ca 10 sekunder vilket räckte för att han skulle ta sig till första bästa grop med vetten på tomten och fullständigt gå ner sig. Det var bara att ta honom i hampan och traska in.

För övrigt (kanske för att vi bägge bekymrar oss lite för tomten?)så verkar både jag och Stefan drömma våldsamma drömmar just nu. Igår drömde jag att det stormade och regnade döda blodiga änder från himlen, jag drog en liten Ebba i vagn i motvind för att försöka komma hem till Julius som var ensam hemma och kom inte någon vart. Stefan har drömt om krig och att alla i familjen drabbades av mjältbrand och blev blåprickiga. Och inatt har jag dessutom varit tvungen att hoppa från höga trätorn som håller på att blåsa omkull och komma till jobbet utan jobbskor (inte bra, sånt kan oroa mig i verkligheten!). Så idag är vi hålögda och glåmiga, precis som vädret!

K som i kul...

Återigen en kul dag på jobbet. Allt flöt på som det skulle, jag fick göra det jag tycker är allra roligast och utan att göra för mycket interventioner. Trevlig stämning, inte för mycket att göra. Det är skönt med en mindre arbetsgrupp som vi har blivit nu sedan flytten.

Fast oj vad mycket jag har att lära mig. Tråkigt vore det väl annars men ändå. Jag kan tjata mig blå om att ha en positiv inställning och tilltro till processen, men jag är ändå rätt lik Skalman, som Julius flitigt citerar här hemma: Jag tror inget som jag inte vet. Och hur trist är inte det på en skala? Så, lite tilltro och tålamod är vad jag behöver. Fast jag tror inte att det märks alltför mycket utåt, men det är en inre strid som utspelas. Kanske kommer den också av ansvaret att försöka fatta rätt beslut.

Nu har vi fått våra nya sängar, så inatt ska vi sova gott!

Stefans födelsedag

Firades nu på morgonen med sång och presentutdelning. Sen kräktes Julius. Stackare. Nyss sa jag till honom att vi ska baka tårta när Ebba kommer hem, varpå han svarade att han inte ville ha. DÅ är han SJUK! Fast han har bara kräkts en gång hittills.

Otto har dagen till ära lärt sig två nya ord. Mamma och kuckeliku! Så nu ropar han mamma när han vill bli hämtad i trappan. Gosing.

Ottos ordförråd:
Dä = där
Ta, ta = tack, tack
ej å = hej då
u! = upp
memma = mamma

Det klarar man sig långt på. Sen är det alltid praktiskt att kunna härma djur. Grrr för lejonet, mjau, muuuu, kvack, kvack och så nu då kuckeliku. Ifall man skulle hamna på zoo eller en bondgård.

Äntligen!

Nu är de hemma igen! Hela havet stormar med grejjer överallt och tjo och tjim. Otto blev så glad när de kom! Även om han inte uttryckligen saknat dem, förutom att vara fortsatt gnällig. Hursomhelst blev han helt överlycklig och ville krama och pussa dem, den sötnosen.

Andra dagen på jobbet är nu över och det börjar kännas hemtamt igen. Idag har jag träffat ytterligare några kollegor och känt riktigt i magen hur glad jag blivit över att se dem. A och jag jobbar inte längre på samma avdelning just nu men när jag såg att hon jobbade var jag bara tvungen att kila förbi och ge henne en stor kram! Och tänk att när jag började -03, tyckte jag att det var sååå tufft att komma in i gemenskapen och känna mig som en i gänget.

Världens bästa jobb?

Det gick bra! Lite svårt att somna igår, lite rampfeber på bussen och under rapporten men det släppte. Och ÅHHHH, vad roligt det var att arbeta igen! Jag har världens i särklass roligast jobb.

Det finns några men bara. Hur kan världens roligaste och bästbästa arbete vara så styrt? Jag vill ha svängrum när jag arbetar och det finns en del regler som jag bara inte förstår. Ser inte logiken i dem. Men de pressar mig och får mig att köra safe. Som jag inte skulle gjort annars. Och som jag är övertygad om att man inte måste och inte är bra. OCH DET FINNS INGEN EVIDENS för att det sätt vi arbetar på är det bästa! Idag var jag ju entusiastisk, bara över att vara tillbaka. Men sen när det har lagt sig så vet jag att jag kommer att bli mer och mer irriterad.

Frågan är. Ska man ljuga för att freda sig och få göra jobbet på ett bra sätt utan press utifrån? Känns ju helt fel men i vissa fall kan jag vara beredd att göra det. Eller ska jag stå upp och strida för min åsikt och strida för mitt sätt? Jag antar att det blir från fall till fall.

SÅ. Jag har världens roligaste jobb men är ändå inte helt nöjd med min insats idag.