Första riktiga skörden 2008

Nu har vi kommit hem från ett regningt och blåsigt Småland. Jag gick direkt ut i grönsakslandet och skördade sockerärtor, 2 potatissorter: Amandine (den vita) och Cherie (röd), rödbetsblast, plocksallat (Red bowl), lite ruccola och isbergssallat som jag plockade efter att fotot togs. Det blev en fantastisk middag med lax, sill, gräslök, dill och bröd. Ute på altanen... Otto var hungrig, han älskar sill tokungen. Potatis är inte lika spännande och sockerärtorna ville han inte ens smaka.

Stukad katt utan tratt

Tooticki har sedan steriliseringen gått under namnet katten med tratten. Om hon längtade ut innan är det ingenting mot vad hon gjort de senaste 10 dagarna. Nu skulle hon äntligen få komma ut när jag tagit stygnen, vilket skedde på midsommarafton. Men självkänslan satt inte riktigt där den skulle. Kanske känner hon sig fortfarande svag? Hon var ute några korta stunder och verkade ändå mycket nöjd. Smög lite bland buskarna, kände uppenbarligen igen sig. Tog ett race eller två över gräsmattan.
Igår blev hon skrämd av en röd katt. Imorse jagade han upp henne i ett träd, jag fick hämta stegen och plocka ner henne. Nu vågar hon inte gå ut... Stackars katt som längtat så efter friheten!

De har åkt

Resten av familjen åkte söderut för en halvtimme sedan. Det var meningen att jag skulle följt med men vi bestämde igår i sista minuten att jag behövde en time-out. Vara själv. (Ja, förutom lille vilde Bill då. Som just nu snusar och sover. Snarkar förresten han är tokförkyld med ögoninfektion). Jag är faktiskt rätt utkörd efter den här vintern och våren. Det går bra för det mesta men så fort jag slarvar det minstaste lilla med att gå och lägga mig så går jag rakt in i väggen. Den där överväxeln som jag brukar kunna lägga in när det behövs finns inte just nu. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig hur mycket energi det skulle ta att vara fyrbarnsmamma. Och att ha två småttingar!

Det är lite blandade känslor, jag har längtat så efter att få vara själv hemma utan en massa måsten hela våren och just nu känns det bara tomt. Men rätt skönt också. Jag tar tåget på fredag så jag ska inte vara själv så länge heller. Så nu ska jag göra ingenting eller i alla fall göra det jag måste när JAG vill. Jag ska strunta i hur det ser ut här hemma under dagen. Jag ska försöka vila mig igenom den där lätta panikkänslan som ibland drabbar mig när jag har en ledig stund till vardags. Dvs vad ska göra nu då? Vad hinner jag göra? Vad vill jag göra? Var ska jag börja? Och så blir inget gjort eller lite allt möjligt hatti-fnattigt.

Gult bälte och pris!

I söndags hade Ebba graderigprov på sin kampsport för att ta gult bälte. Det tog 2,5 timmar... väldigt seriöst men med mycket hjärta. Hon fick sitt gula bälte och ett specialpris för att ha utvecklats enormt sedan hon började i vintras. Stolt mamma!

Det är en kombination av kampsport, rörelse (dans) med inslag av akrobatik samt yoga. Det är underbart att se Ebba dels fokusera på rörelse och invecklade (för mig mönster) och sedan få utlopp för kraft och energi med sparkar. Att våga ta i, skrika, ta plats.

De var tre som skulle ta gula bältet samt en vuxen som skulle ta grönt. Här får alla tre försöka rubba J, som ska försöka hålla fokus, koncentration och balans.

Ebba i full koncentration i ett sparkmoment.

Mamman - bebisen 1-1

Ville har sovit uruselt de senaste 2 veckorna ungefär. Det har eskalerat och blivit allt sämre. Jag har skyllt på förkylning, snor och jag vet inte vad men ikväll fick jag nog. Han somnar vid amningen men går inte att lägga, vaknar och tror att han är pigg. Ibland går det att lägga honom rakt ner men att lägga sig bredvid honom och amma honom till sömns går inte alls. Han somnar men när jag försöker maka mig undan vaknar han direkt. Alternativet när han somnar är att han sover ca 45 minuter sedan vaknar till och kan inte nattas om med amning. Jag har provat att ligga hos honom i en halvtimme men det funkar inte heller. Tar man upp honom vaknar han, försöker man bära honom vaknar han likaså. Igår gick vi en promenad i ren frustration och efter en halvtimme somnade han, då vände jag hemåt och efter 20 minuter blev vi omkörda av en bil och ips vips var han vaken igen. Ju mer stressad och irriterad jag blir desto sämre går det så klart.

Så ikväll fick jag nog när han inte somnade. Nu j-vlar är han stor nog att somna utan tutten i munnen. Vi har för många barn och för lite tid för att hålla på så här kväll efter kväll. Så jag la mig med honom och en bok i sängen. Superkul lek tyckte Ville och låg och gurglade i 10 minuter. Sedan blev han småtrött och hade långtråkigt och började protestera. Då ammade jag honom en kortis och sedan vände jag honom så han fick ligga på magen. Så förbannad han blev. Buffa i rumpan fick jag absolut inte göra. Men jag sjöng och pratade och han skrek i högan sky. Helt svettig blev han stackarn. 5-minutersmetoden fast jag gick ju inte där ifrån. Det vore hemskt tycker jag att lämna honom ensam. Och så det viktigaste av allt tror jag. Inte vara irriterad, arg eller stressad. Lugn och fin mamma. Efter 5 minuter slocknade han. Nu står det 1-1 mellan oss. Men jag antar att det bara är första halvlek än så länge.

Vilde Bill 6 månader

Alltid så söt och go när det händer saker, när man är ute på vift. Hemma är mer frustration. Jobb helt enkelt. Jobba på att krypa, han kan åla sig en liten bit, öva sig på att ta saker. Vill mycket. Vill allra helst tadet mamma eller pappa har i handen. Vill mycket gärna ta katten eller blomman i fönstret. Just nu har han blåmärke på ena kinden och i tinningen. En sak som jag inte uppskattar alls är hans kvällrutiner. Det går inte att styra honom! Han somnar sött någonstans runt åtta. Så långt är allt gott och väl. Men sedan vaknar han igen efter ca 45 minuter och somnar inte om. Är vaken till ca elva. Ibland är han glad och gosig och ibland är han sur och trött. Men oavsett så längtar jag ihjäl mig efter vuxen-kvälls-tid. Hurra, titta vad jag kan! Jag kan både stå på alla fyra, dregla och se ut som en liten glad groda!
Otto och Ville leker hos morfar.

Segeldukstak

Så här såg det ut. Nu är det för tillfället nertaget pga storm. Notera vaxduken. Jag kan inte bestämma mig för om den bara är hiskelig eller lite kul oxå.

Måndagar

Känns alltid som söndagar gjorde för sen sisådär 12 år sedan. Lite allmänt bakis, slöar och får inget gjort. Skönt i alla fall. Nu är det sista veckan innan skolavslutningen. Veckan är fylld av aktiviteter, jag tror det är något varje dag. Imorgon ska Tooticki röntga bäckenet och steriliseras. Igår lyckades hon smita ut på vift. Stefan stängde in henne på Julius rum när vi skulle öppna och vädra igår. Så där smart, det tog inte lång stund innan det var glömt varför dörren skulle vara stängd. Men hon kom hem snällt klockan elva lagom till läggdags. Det ska bli så skönt att kunna ha henne ute igen. Slippa ständigt jamande hårande, uppkräkta hårbollar på mattan och rensa kattlådan. Det är inget bra kattliv för henne heller.

Skepp o'hoj landkrabbor

Segeldukstaket funkar! Stefan och farfar har fixat det i helgen. Plötsligt blev det otroligt mysigt på vår altan. Jag ser genast framför mig, sådana här varma sommarkvällar som det är just nu, sovande barn, kulörta lyktor á la mumindalen och ett glas rött vin i goda vänners lag.

No sleep

Sova är inte det småpellarna i familjen vill göra. Vad med tid som ägnas åt nattning just nu! Säkert 2,5 timmar ikväll och då kan jag tillägga att Ville dessutom är vaken just nu. Extrem värme, snor och hosta underlättar inte sovandet precis.

Villpellar, snor och allmänt kaos

Ibland undrar jag hur Stefan och jag får saker och ting att bara trassla ihop sig så mycket. Hör om vår morgon. Idag var dagen vi skulle besiktiga bilar. Förra veckan glömde Stefan ljuset på guldbilen (som ska säljas) så den laddade ur sig helt. Han laddade upp den igår och körde till Rissne och fick de missade stämplarna i serrviceboken. Så långt var allt väl förutom att man kan tycka att vi borde ha stämplat servicarna när vi gjort dem och sluppit den trippen. Nåja, det är vår familj i ett nötskal.

Tillbaka till morgonen då. Jag väckte storbarnen, frukost, fixade matsäck till Ebba och till Otto (knyttedag i skogen med dagmammorna). Fick iväg dem efter att Ebba fräst ungefär en liter snor, Julius glömde jag kolla.

Otto och Ville hade hunnit vakna under tiden, två bajsungar att ta hand om. Otto verkade emlig så jag tog tempen på honom men han hade ingen feber. Myste en snabbis i soffan med killarna och sedan frukost. Torkade några snornäsor. Väckte Stefan som skulle skjutsa hjälpa till att skjutsa Ebba plus klasskompisar på utflykten. Jag skulle lämna Otto och sedan besiktiga Previan. När det börjar dra ihop sig för att åka och vi i princip bara ska få på kläderna och ut i bilen ledsnar Ville, han får åka ryggsäck och skrika. Bättre skrika på ryggen än ensam på golvet. Nu har Otto också börjat gråta för att jag lämnade honom på övervåningen. Stefan försöker hämta honom men får inte, för det ska mamma göra. Otto lyckas under gråtattacken svälja så mycket snor att han kräks upp hela frukostgröten. Ville skriker fortfarande. Jag klär på Otto och tröstar, Stefan letar upp sandaler och solhatt (och torkar kräks).

Nu ska vi iväg. Då har guldbilens batteri laddat ur sig. Man kan inte gärna besiktiga en bil som laddar ur sig så fort man stannar. Stefan får ta rödbilen istället till skolan. Jag kör iväg och lämnar Otto. Efter det iväg till bilprovningen. Väntar på min tur. Kör in med bilen, besiktningsmannen börjar kolla runt. Var har du varningstriangeln undrar han. Mjaaaa säger jag, det är jag inte säker på, vi har just köpt bilen. Han går och öppnar bakluckan. Oj, säger han. Du kommer få underkänt direkt. Varför då undrar jag. Det visar sig att alla sätena i Previan måste vara i för att de ska kunna kolla att säkerhetsbältena fungerar. Nu saknas ett säte (för att vi ska kunna få in vagnen). Jahapp, det var bara att boka ny tid och åka hem. Ska tillbaks dit 11.45 idag.

När jag kommer hem är alla dörrar halvöppna, guldbilens motorhuv står på vid gavel men ingen Stefan hemma. Han har kört för att köpa nytt batteri innan besiktningen. Kommer hem, det fanns naturligtvis inget batteri på Statoil. Det börjar bli snålt om tid till besiktningen nu. Det blir batteribyte, ut med batteriet i Previan och in med det i guldbilen. Och så iväg till besiktningen.

Idag tänker jag inte göra någonting utom det som absolut måste göras. Efter den här morgonen kan det i och för sig bara bli bättre.

En annan typisk familjesak. Igår kom jag på att det vore så roligt att träffa kompisar och göra en utflykt. Grilla och kanske till och med bada? Kollade i kalendern, lördagen verkade helt fri och ledig. Frågade Stefan, är det säkert att vi inte har något inplanerat? Nej, sa han, ingenting vad han visste. Ringde vännen H och under av alla under de kunde, den här tiden på året brukar kort varsel inte funka. Så igårkväll klockan tio kom jag på att vi måste städa innan farfar kommer på torsdag. Farfar kommer på torsdag! Men då har vi ju inte alls en fri helg för kompisar! Så nu får jag ringa H och kolla om de kan nästa helg istället. Vi har verkligen hjärnsläpp för tillfället.

Kom-ihåg

Det här måste jag komma ihåg resten av veckan:

• Imorgon: Chayu-in-do, klockan 16. Julius vill åka skolbuss hem, så jag ska bara hämta Otto på em. Kolla upp när det är avslutning på terminen.
  
• Fredag: Julius ska ha fotbollskläder, Ebba ska vara utklädd till skurk. Ebba och kompisen M kommer hit på em. Ebba sover över där
• Lördag: Ebba och Stefan ska på bygga-koj-kalas hos klasskompis kl 13. Present finns här hemma men inget presentpapper.
  
• Söndag: Julius på kalas hos W. Köpa present, presentskåpet börjar bli väldans tomt.

Det känns som det är mer, borde vara mer. Vad har jag glömt? Inga mer matsäckar? Idag har jag och Ville dejtat vänner. Jag garvade läppen av mig när vännen I berättade att hon blivit sur på maken för att hon var tvungen att städa apstora huset själv, drack för mycket vin för att göra städandet roligare och hamnade framför datorn och lade 36 bud på Tradera...

Backlash

Tyckte att förra veckan ensam gick riktigt bra. Flaggan i topp och lite till. Så naturligtvis har jag varit kobramamman i helgen. Trodde i min enfald att gårdagen skulle vara bättre men icke. Sliten är bara förnamnet. Idag börjar jag se horisonten tror jag. Det värsta är bara att jag inte kan lita mig själv riktigt. Igårkväll gick jag ut i trädgården, vattnade lite och kände att allt var rätt okej ändå. Går in och bara innanför tröskeln så vänder humöret på en gång. Sådär bara. Ville bara sätta mig ner och gråta över högarna med smutstvätt, alla svarta tumavtryck på kylskåp, dörrar och fönster, den allmäna röran, gruset under fötterna, den f-bannade jamande katten, alla katthår, den riktigt äckliga toan och badrummet som inte städats på en vecka. Ja, listan kan göras lång.

Så istället för att städa och röja sitter jag här och dricker kaffe och äter choklad. Med jamnade katt. Men med sovande bebis, vilket är huvudsaken. Då ringer det på dörren och mr brandskyddsbolaget kommer och dörrknackar och vill sälja. Jag är egentligen inte helt ointresserad, det kanske kunde vara bra att ha en brandsläckare när man bor i hus? Hursomhelst så absolut inte nu, när jag pausar. Jag förklarade att jag var intresserad men inte just nu, när bebisen sover. Han tittade verkligen förvånat på mig och sa igen: Men jag kan visa grejjerna nu! NEEEEEJJJJJJJJJJJ!!!! Jag vill inte träffa någon, inte ens mina vänner eller min egen familj.

Vi lever nog helt skillda världar, han lämnade sitt visitkort och bad att jag skulle ringa imorgon. Imorgon - in my dreams! Om två veckor tidigast!

Lovade mig själv

Jag har lovat mig själv mycket. Sist lovade jag att jag skulle lägga tillbaka saker på dess rätta plats, så de är lätta att hitta. För jag ägnar alldeles för mycket tid åt att springa och leta efter grejjer. Speciellt utomhussakerna (ja, då ska vi inte prata om nycklar, mobil och plånbok förstås). Sekatören, planteringsspaden och kultivatorn speciellt plus vattningsmunstyckena. Plus mina trädgårdshandskar. Hur länge höll det? Två dagar på sin höjd. Ikväll behövde jag sekatören, då var den puts väck. Använde den senast i eftermiddags (då hade den legat på Villes vagn ett dygn). Trädgårdshandskarna är borta sedan förra veckan någon gång. Jag behöver min sekatör!

Allra sötaste Ville

Släpp ut mig för i h-e...

Tålamodsprövande men underbar

Detär tålamodsprövande att ha en 6-åring pojke. Säkert om man har en 6 årig tjej oxå. Men Ebba har alltid varit en sort för sig, hon var surig och tvär som 6-åring men så mycket mer var det inte. (Tänk vad jag etiketterar mina barn... Ebba är si, Julius så. Ja, ja, de får frigöra sig så småningom och lite efter hand och skapa sina egna etiketter. Sedan får de komma hem och äta söndagsmiddag och bli etiketterade igen :))

I alla fall så har jag varit supertuffa mamman idag. Julius och vännen E har inte fått spela dataspel (det visste de redan innan hemfärden i bilen). De fick inte mer än 4 mackor var till mellis. (Orättvist, hemma få jag äta så många mackor med marmelad som jag vill...). Sedan fick de inte spela bandy på altanen eftersom jag var orolig för mina sommarplantor. Taskigt. Fast köttfärssås och spaghetti var rätt okej. Förutom köttfärssåsen då. Som tydligen sög... Och ketchupen var slut. Och Julius var tvungen att äta vitkålssallad. E har det mycket bättre hemma hos sig, han får pizza varje gång han tränat (fotboll).

Men ikväll var det en 6-årig kille som ville lyssna på saga med Otto (Gittan och älgbrorsorna). Gosa i sängen och berätta om sin dag. (Mamma, vem tror du vinner den här gosedjursmatchen? Lejonet eller Supers? Och sedan ett kapitel ur Bullerbybarnen av tant Astrid. Han är vansinnigt påfrestande men samtidigt så underbar.

Språk

Julius har tillägnat sig mycket kunskaper i sexårs. Han läser rätt hyggligt, det släpper mer och mer och nu märker jag att han ibland läser lite själv när han tittar i Bamsetidningarna. Han har lärt sig andra saker oxå. Ett nytt ordförråd. Suger, äger, fuck you, shit och flera andra fina uttryck. Han blev mycket förvånad när jag översatte fuck you för honom. Nähä, det betyder det inte alls det! Ehhhmmm....

Ensam en vecka

Jag så ensam är jag ju inte... Väldigt sällan ensam egentligen. Men Stefan är iväg och kommer hem på fredag så jag drar vuxenlasset själv till och med fredag. Hittills har det gått väldigt bra, fått sovtider och läggningar och middagar att funka. Men det kan säkert bli en del missöden också. Imorse samlade Otto många pluspoäng när han lekte snällt en stund medan jag slumrade på soffan. Den halvtimmen räddade min dag! Jag hörde långt borta hur han sprang och kissade och tömde pottan, tänkte att jag fixar det senare... Men trot eller ej, inga blöta kissfläckar över toagolvet. Han börjar bli stor. Han är faktiskt torr nu inomhus. Utomhus eller bort händer för mycket spännande grejjer, då glömmer han sig.

Ikväll var Otto ute och lekte med Ebba och Julius på kvällen medan jag lagade middag. De har koll på honom, men man kan inte lita på dem helt utan måste ha koll och titta ut ofta... Det såg så härligt ut, de lekte med pinnar (lasersvärd) och Otto hängde efter med en liten pinne, hoppade i vattenpölarna och fixade och donade, klättrade på stenar. Han får verkligen otroligt mycket frihet om man jämför med vad de andra två hade i motsvarande ålder. Och han klarar alltid otroligt mycket mer än vad jag tror. När han vill det, om han vill det.

Förresten Tooticki

Ja, hon blev ju inte kvar under altanen trots att vi nätade in. Ingen nämnd och ingen glömd lämnade en lämplig kattlucka vid stupröret. Så det var fritt blås ut... Men att hon slapp ut från början var ju mitt fel, så att summa sumarum... Hursomhelst hittade jag henne nöjd och glad på grannens trapp i morgonsolen tillsammans med svarte friaren. Suck. Sedan dess har husarresten fortsatt. Positivt är att hon inte verkar ha ont längre och att hon inte haltar. Igårnatt sov hon hos Ebba (Julius dörr var stängd). När vi tittade in innan vi gick och lade oss, låg Ebba och sov med armen runt henne och näsan i hennes päls... Gosigt

Hemmamys

Måste ju skriva när det är bra också! Det är visserligen svinkallt, hälften av mina sommarsådda blommor plus en dahlia, plus tomatplantor, plus potatis har frusit! Potatisen kanske klarar sig, men tomaterna är gone, baby gone... (Så nu har jag raketsått om och hoppas att jag hinner med en andra vända...) Hursomhelst så har det varit två bra dagar. Jag kom iväg till frissan igår, fick hjälp med barnvakt av morfar, Hurra! Även köpt ny omgång linser till sommaren. Ville börjar bli svår på glasögonen, passar jag mig inte blir de helt böjda och knöckliga. Han börjar sträcka sig efter Ottos grejjer nu också och orkar sitta längre stunder i stolen. Det är bara för Otto att börja vänja sig vid att han inte längre kan köra bilarna precis vid Ville utan inblandning.

Otto hade en släng feber i tisdags men var pigg och god som guld när jag höll honom hemma igår. Han har börjat leka låtsaslekar, kommer med låtsaspresenter, låtsasmat och bjuder. Igår var han blöjfri helt med bara en olycka (visserligen inne hos optikern men ändå). Imorgon ska jag iväg på disputation med efterföljande middag. Träffa massa trevliga barnmorskor som jag känner! Ska bli så roligt!

Gräsmattan börjar bli riktigt frodig (med våra mått mätt). Och jag har strött på nytt algomin på de ställen där jag missat. Alla syrénplantorna från I är planterade och jag tror att svartvinbärsbuskarna-rotskotten kommer att klara sig. Den snodda rönnen och flädern ser ut att inte vara helt döda... Snart ska jag ut och gräva!

Idag jobbar Stefan hemma och vi ska äta sushi till lunch. Mysigt...

Var f-n är min katt?!

Svaret är under altanen. Det finns en del fakta i det här målet, det finns bra och dåliga saker. Tooticki ska rehabiliteras och det borde göras inne. Vilket hon inte håller med om. Imorse började hon löpa. Det är i och för sig bra för då är hon inte dräktig och slipper göra abort. Slipper åka till veterinären och göra ultraljud. Fint så. Men. Tooticki är en del av en relativt stor familj. Och det har varit fint, varmt väder i helgen. Med andra ord har dörrarna lämnats öppna av och till. Av alla i familjen, av och till. Så hon har varit på vift två gånger och infångats meddelst svanshållning. Inte snällt men snällare än att fånga henne i halta benet. Löpet verkar ha gjort henne snabbare och piggare och i eftermiddags smet hon för tredje gången. Att dörren var öppen då var mitt fel (och det kanske var lika bra). Hur som helst smet hon snabbt in under altanen för att slippa bli infångad i svansen. Vi försökte spruta ut henne med vatten men det gick inte. Sedan kunde vi inte se henne så vi trodde att hon smitit vidare. Jag svor eder kan jag lova och hotade med avlivining på studs om hon infångades.
Hon bör ju nämligen inte utsätta sin fraktur för alltför mycket belastning och hon bör definitivt inte bli dräktig om hon nu inte var det. Så vi letade i skogen och hos bonden och lite varstans. Såg ingen Tooticki. Gav upp. För det fanns ju lite annat att pyssla med.
Plötsligt ikväll såg jag vår katt smyga över gräsmattan. Försökte fånga in henne men det hade jag minsann inget för, hon smet in under altanen igen. Medan jag nattade Ville kom jag på den lysande idén att näta in altanen så hon inte kan smita ut. Så det har vi gjort. Om hon inte smitit vidare innan vi gjorde detta så befinner hon sig under altanen och kommer att rehabilitera sig där till hon behagar att komma fram och låta sig fångas in. Vi får se om det hon lockar till sig friare dit i natt. Och om det är rymningssäkert och inbrottssäkert. Tiden får även utvisa om hon eller jag är mest envis. Jag är inte alls säker på att det är jag.

Konsten att sysselsätta sig själv

Var är katten?

Igår hämtade jag hem Tooticki eller Halta-Lotta som hon numera kallas. Tufsig, jamig och tunn. Först haltade hon omkring här hemma kollade läget, åt och lade sig under soffan. Under kvällen intog hon favoritfåtöljen och vilade. Inatt har hon fått sova i tvättstugan för veterinären sa att hon mår bra av lugn och ro. Hon ska vara inomhus i 8 veckor är det tänkt. Stefan släppte ut henne ur tvättstugan imorse och nu hittar jag henne ingenstans. Förmodligen blev morgonens villervalla och bombnedslag för mycket för henne och hon har krupit in i något hörn men vilket? Eller så har hon smitit ut och det är inte alls omöjligt. Så mycket för den konvalescensen i såfall. Inte har hon fått sina smärtstillande tabletter heller, dem hann jag inte hämta ut igår och idag fanns de inte på apoteket, kommer först i eftermiddag. Stackars katt. Att vara sjuk i vår familj är ingen vila precis. Förresten är det bra med kattförsäkringar! Jag har fått lägga ut ca 2000 istället för 11000.

Snabb uppdatering

Hinner inte blogga egentligen, har fullt upp med annat (läs trädgård och barn!) Men Tooticki ska förmodligen skrivas ut imorgon :). Ville kan nästan sitta själv nu på 5 månadersdagen och koncentrerar sig i högsta grad på att försöka få händerna att gå dit han vill och ta det han vill. Det är mycket svårt och går förstås inte alls när han fösöker sitta på egen hand.
Otto är ett busfrö utan dess like och är han hemma är det egentligen bara att hänga med honom och släppa det man själv har för händer. Annars badar han med skor på, springer till brevlådan, försöker cykla på vägen, kollar in de som hugger ner skog på tomten bredvid, klättrar på staket, springer i rabatter och plockar ogräs (dvs allt som jag har sått). Ja mycket mer gör han som jag inte kommer på nu, sitta i sandlådan och gräva är inte roligt långa stunder längre.

Bröd imorgon

Nu ska jag sova. Jag har dock satt en fördeg till baguetter som vi ska ha på utflykt imorgon om vädret blir bra. Provade att baka baguetter igår och det var faktiskt väldigt enkelt, otroligt gott, bästa brödet jag någonsin bakat. Så nu vill barnen ha repris.
Men när jag går in i tvättstugan så är det så tomt... Matskålarna står där men ingen katt. Ingen katt som gått och lagt sig uppe i Julius rum. Inget småknorrande och surande för att hon inte får gå ut sent på kvällen.

Bäckenfraktur

Inte så konstigt att hon hade ont och inte ville äta och dricka. Idag fick jag nog och åkte in med Tooticki igen. Ett sånt litet sår kan ju inte orsaka en sådan dålig allmänkondition. Satt och väntade två timmar på att få komma in. Sedan blev hon kvar. För en liten stund sedan ringde de och berättade.
Men en sak undrar jag mycket över. Och det är veterinären i onsdags kväll. Att han bara skickade hem oss utan att kolla upp henne bättre. För oavsett om hon blir bra eller inte så har hon fått lida i onödan i två dygn. Men det kan gå bra, hon kan bli bra om vi har tur.

Mår illa

Sedan ca 10 dagar dras jag med illamående. Lätt illamående. På morgnarna och på kvällarna. Och lugn, jag är absolut inte gravid. Men kan man må illa av trötthet? Stefan har fått utslag på i hela kroppen, allt från prickar till större ca 0,5 cm i diameter.

Smakportion

Idag kan man säga att Ville fått sin första smakportion. Otto tryckte in en bit banan i munnen på honom. Ville såg lite förvånad ut men fann sig snabbt och tog väl hand om resterna efter att jag pillat bort den största biten.

För övrigt verkar Otto haft en bra helg och klarat sig fint utan mig. Lite extra mammig imorse när jag lämnade honom hos dagmamman och lite tjurig igår när jag kom hem. Han var arg och ledsen sa han... Men det gick snabbt över och sen sprang han efter Julius och kompisen O när de cyklade iväg. Sujja jänta mej! Jänta mej! Han springer med sin trehjuling. Kan cykla själv men det går inte tillräckligt snabbt.

Förresten

Det jag skulle skriva om, som jag glömde bort. När allt känns tufft har jag alltid försökt och oftast lyckats komma på strategier för att ordna upp tillvaron. Just nu känns det inte som finns några marginaler kvar. Sova när det går förstås men för övrigt så gör vi så gott vi kan. Och det räcker inte.

Nu ska jag försöka leta upp breven från bilprovningen som jag vet att jag lade någonstans förra veckan men jag vete katten vart. När jag är så här trött så funkar inte strategin att hålla ihop grejjorna, plånbok, nycklar, mobil och andra viktiga saker finns lite här och var och så blir jag galen.

Bita ihop

Jag börjar förstå det här med att skapa kategorier i bloggen för att lätt kunna se vad man bloggat om. Och jag antar för att inte upprepa sig alltför mycket. Jag borde ha skapat en kategori för trötthet. Fast jag behöver inte så många kategorier. Trötthet, trädgård, allmänt gnäl, bilder på barnen och så familjeliv med lite mer positiva inlägg. Kanske ilska också.

Jag kan bara konstatera att jag aldrig tidigare i livet vetat vad trött är. Och inte heller hur det drabbar andra. Hur arg jag blir när jag är trött, inget tålamod och klarar inte av att bita ihop. Jag blir mest ledsen när det går ut över barnen. När jag är orättvis eller bara sur. Så tänker jag på alla andra som har fler barn, fler barn tätt. Och som inte klagar och gnäller som jag. I helgen var jag på klädparty (tänkte att det kunde vara skönt att komma iväg en stund :)). Ville fick följa med och skrek mer eller mindre hela tiden för det blev fel med sovandet. Jag drog någon harang om att Stefan fick vara hemma med resten av barnen och att det vi fick dela upp oss när vi har så många... Varpå försäljaren glatt kvittrar att hon också har fyra barn, alla är hemma med pappa idag. Jag hann tänka att de kanske var lite äldre i alla fall innan hon fortsatte att kvittra att yngsta barnet minsann var 6 veckor, de andra - 2 år respektive 3,5 år och 15. Jaha...

En annan mamma hade också 4 barn, fast äldre. När jag var på väg ut genom dörren med en Ville som vrålade för full hals, frågade jag henne lite halvt på skämt om det inte blir bättre när barnen blir äldre. Hon drog på svaret och konstaterade nej... Okej, ja då vet jag det. Men kanske kan vi ändå få sova hela nätter om en 2-3 år?

Bra söndag

Härlig dag och härligt väder. Igår var det visserligen också rätt bra väder men då var jag mest arg på gräsmattan. Eller så var jag mest trött. Eller både och. Idag har vi hunnit gå en promenad Stefan och jag, Ebba och Julius har lekt hela dagen med syskonparet M och E. Praktiskt. Under promenaden hann vi återigen gå igenom hur vi ska lägga upp sommarens ledighet för att vi ska hinna känna att vi är lediga och inte bara slavar på.

Sedan snabblunch utan krusiduller eftersom Otto sov och kaffe i solskenet på altanen. Stefan beställde segelduk till solskydd för altanen och skissat på pegolaritning och jag har pysslat omkring. Skolat om småplantor och lärt Otto att kissa ute. Otto tyckte det var jätteskoj! Efter middagen planterade jag backtimjan och gråtimjan i slänten ner mot trädgårdslandet. Jag hoppas det ska ta sig. Då blir det en lila och rosa matta där, det borde bli bra.

Jag har börjat bära Ville på ryggen i Ergon, det är så mycket lättare att ha honom där än fram på magen. Ibland blir han lite missnöjd men för det mesta funkar det bra. Ett utmärkt sätt att söva honom och sedan lägga ner honom i vagnen.

Bröderna bus

Ville älskar sin storebror! Han älskar visserligen alla i familjen men ibland undrar jag om inte Julius är speciellt skojig. Så härligt också att Julius tar sig tid...



En upp och en ner...Ville är nog den sötaste kille jag sett! Fast så har jag ju tyckt varje gång...

Fredag och vackert väder

Idag har jag inte hunnit med någonting. Det är märkligt att vissa dagar bara slinker förbi utan att det känns som jag hinner med någonting. Ebba har varit sjuk igen. Hon har varit på benen 2 dagar den här veckan, sjuk 3.

Det här är vad jag HAR gjort:

- Fixat frukost, väckt barn, gick och la mig igen en timme.

- Varit på utvecklingssamtal med Julius i skolan. Det gick bra. Han verkar trivas och det var kul att få en liten inblick.

- Nattat Otto och lagat lunch.

- Varit ute en stund. Dragit vagnen och sövt Ville.

- Väckt Otto, fixat mellis.

- Hann sätta potatisen innan Ville vaknade.

- Diskat, tvättat en maskin.

- Påbörjat middagen.

- Hängt tvätt. Plockat undan, diskat igen.

Det här är vad jag skulle ha velat hunnit med:

- Spenderat lite tid med Ebba, känns inte som jag har hunnit med henne som jag velat den här veckan.

- Fixat med något av mina trädgårdsprojekt.

- Skulle behövt träna rygg och mage. Jag har inte ont i ryggen just nu men jag är trött och stel. Jag är lite bekymrad över att jag får någon konstig trötthetskänsla i den, det blir varmt som eld, bränner.... Knepigt.

Pilflätning

Jag var på trädgårdsmässan förra fredagen och kom hem med pil! Så jag har grävt i dagarna två med spade och spett och igår planterade Stefan och flätade! Det blev rätt bra tycker jag. På den här högen med söderläge och läskyddat ska jag försöka odla tomater i sommar. Ska bli spännande att se om det funkar.


I helgen tokdeppade vi över vår svampiga tomt, som var totalt vattenindränkt. Inte är den vacker precis, även om det blir lite bättre när det inte regnar. Kom fram till följande. Vi ska inte förverkliga några rabattplaner förrän tidigast i slutet av sommaren. Ifall vi måste dränera om vore det ju lite dumt... Hur som helst är det nog rätt bra, jag hinner fundera mer hur jag vill ha det och planera och drömma. Inte helt fel. Frågan är bara hur jag ska göra med de två pionknölar jag köpte? De får väl planteras lite halvspontant och så får jag flytta dem sedan. Det går ju även om jag förstått att de inte gillar det.

Nattligt friare

Jag lyckades fånga in Tooticki igår efter lite om och men. Hon var inte intresserad av att vara innekatt! Det här var det närmaste jag kom friaren, han är väldigt skygg... Men han satt troget i flera timmar och väntade på sin käraste. Hon är numera instängd ofrivilligt innekatt tills hon löpt färdigt. Som hon har jamat! Nu har hon tillfälligtvis givit upp och gått och lagt sig.

Vårkänslor

Jag vet att jag tidigare skrivit att det inte borde vara jag som ansvarar för att Tooticki ska få sin p-piller på rätt dag. Det har funkat ändå otroligt nog. I söndags kom jag på att jag missat att ge dem och hon fick dem igår, i måndags. Lägg till att det är april, kattbebisarnas månad och gissa vad? Jo, vem kom jag på, på bar gärning? Jo Tooticki ihop med en svart fästman och han var definitivt inte norsk skogkatt i alla fall. Mitt puckade jag. Inte fattade jag att hon löpte för att hon jamat ovanligt mycket och vägrat komma hem på kvällarna? För att hon är ointresserad av mat? Jag trodde att hon inte trivdes hos oss längre!

Ringde veterinären, och nej, det finns inga dagen efter piller för katter. Var så god att göra ultraljud om en månad och sedan abort om det behövs. Och fortsätt med p-pillren under tiden. Jag hade nog valt att låta henne få en hoppsan-kull om det inte var för att vi skulle tvingas bli hemma hela sommaren. Det går ju inte att åka på semester med kattungar. SÅ jag väljer vår bekvämlighet framför hennes...

Tar tillbaka hälften

Okej, nu sover bägge. Ge mig nu en halvtimme, en kopp kaffe och lugn och ro så tar jag tillbaka allting från mitt tidigare inlägg.

Tvärsur

Just nu klagar jag bara via den här bloggen. Jag har det bra för det mesta men jag blir bara så trött på att jag aldrig får någon egen tid. Jag hinner aldrig hämta igen. Ville sover dåligt på nätterna, så jag måste passa på att sova igen på dagen. När Otto somnat, ja då är Ville vaken och vill inte alls göra samma saker som jag. Han vill bli buren helt enkelt. På kvällen är jag helt slut när alla har lagt sig, så slut att inget känns roligt, vill bara sova. Ja, lägg till ett evigt pissregnande som gör att det tar 2-3 dagar av fint väder innan man kan överhuvudtaget gå ut på tomten och mitt humör är på topp. Ge mig fint väder, 2 sovande barn och en spade så jag kan gräva bort alla aggressioner och det blir alldeles fantastiskt.

Det regnar

På plussidan är att vi slipper vattna häcken, nyplanterade häckar och träd behöver annars stödbevattnas första året. Ett annat plus är att det var värre igår för då snöade det. På minussidan är att det ser ut som att vi bor i en göl. Mitt nygrävda land är ett träsk. Det är bara att konstatera att vi förmodligen kommer att behöva dränera om. Om det nu inte blir öken-torka i sommar. Då kommer vi att ha Vallentunas mest perfekta förhållanden förmodligen.

För övrigt är jag verkligen trött. Så där trött att inget känns roligt. Ville har stökat några nätter i rad. Han har kommit in i ett dåligt mönster att han är pruttig på natten. Vrider sig som en ål. Vaknar klocka 4, 5 och 6. Förutom amning. Igår sov jag en liten stund på dagen men idag ska Julius till tandläkaren så jag får se om jag hinner. Just nu leker Julius och Otto vilda lekar i tältet på övervåningen.

Glad-ledsen Ville

När jag väntade Ville fick jag ärva en massa fina flick-bebiskläder av en kompis. Hon var övertygad om att vi skulle få en tjej. Jag har sorterat bort klänningarna men tycker att Ville är söt som socker i de övriga outfitsen. Nu kan han för övrigt rulla från mage till rygg och tillbaka igen!

Smickrad

Fick en förfrågan om jag vill granska ett delarbete på en predisputation nu i april. Kul men också ansvarsfullt. Har inte granskat någon artikel/delarbete på den nivån förut. Roligt att doktoranden ifråga tänkte på mig och att hon tror att jag har kompetens nog. Jag vet dock inte om jag ska tacka ja, det kommer att ta tid att sätta sig in arbetet och så är det meningen att jag ska komma med vettig kritik också. Får fundera lite fram och tillbaka. Det beror också på tidpunkten. Predisputationen sammanfaller med Stefans resa till Porto, så är det på eftermiddagen blir det lite stökigt. Och så måste man få ha med sig bebis. Och bebisen måste få tillåtas att existera. Njaaa, ju mer jag tänker på det, desto svårare låter det. Fast det hade varit kul.

Det var därför!

Just det, jag kom på det igår! Det var därför vi flyttade hit! För att det är underbart att sitta på altanen och dricka kaffe och filosofera. Och för att det är underbart att gräva upp ett nytt land, se att rabarbern sträcker på sig, lägga halm på gångarna och helt enkelt vara ute hela dagen när det är sol. Det är det här jag har väntat på under den slitiga vintern med overaller, sjukdomar och gnäll! VÅREN ÄR HÄR! Krokusarna lyser i gult och blått, jag har vågat beskära äppelträden (med boken i handen!) och tussilago växer överallt. Tooticki ser vi knappt röken av, hon har bara tid för våren, inte för oss och knappt för mat heller.

Det enda smolket i bägaren är att Julius ligger nerbäddad i soffan med feber och halsont och snuva. När ska alla baciller ge upp egentligen?

Kärlek i fyrbarnsfamiljen

Igårkväll gick Stefan ut och lagade punkan på tvillingvagnen klockan 21.30. Det är romantik för mig just nu! Jag är beroende av promenader och svor eder igår när jag upptäckte punkan på eftermiddagen när jag tänkt att promenera till tennisen och hämta Ebba. Hon var dock väldigt nöjd med att slippa gå hem...

Påsklovsresans resultat

Vår påskresa blev rätt dyr... Själva tågresan gick smidigt och det går bra att åka kommunalt med hela flocken även om det är lite pyssel. Stefan släpade på stor ryggsäck och bilbarnsstol och katt i kattväska. Jag hade Ville i sjalen, Otto i vagn och en stor väska under vagnen, plus min "handväska" över vagnshandtaget. Ebba och Julius hade sina kläder och grejjer i varsin ryggsäck som de bar själva. Alltså gällde det att bestämma sig vilka skor som skulle med. Stövlar och dylikt var uteslutet men barnen måste ju ha bra kläder för utevistelse. Så jag åkte i gympaskor vilket kanske var så där, med tanke på att det blev snöstorm och 8 minusgrader. Varför tog jag ingen bild av hela familjflocken och all packning?!

Hur som helst så det som inte funkar i längden är att för att komma ner till pendeln måste vi ta taxi och det gäller det att få en buss annars måste vi få två taxibilar, alternativt att en av oss promenerar ner till stationen med vagn, det tar ca 30 minuter. När vi sedan kommer fram måste vi bli hämtade med två bilar. Så fort vi ska någonstans måste vi bli hämtade eller alternativt köra två omgångar. Hade det varit på det glada 70-talet hade vi väl bara slängt in alla barnen bak och åkt...

Summa sumarum nu är vi miljöovänliga och har köpt en Toyota Previa. Fin och grön är den i alla fall. Tanken är att den inte ska köra långa sträckor utan användas för att skjtsa ungar i Vallentuna med omnejd och så förstås till semestern. Idag ska vi fira med att rensa garaget från skräp och köra till tippen.

Övernattning

Ikväll har Julius bästa kompisen E här och han sover över. Stor sexåring! De har lekt som tokar hela dagen och avslutade kvällen med att se på Råttatouille som Julius längtat efter att se hur länge som helst. Nu ligger de och pratar Pokemon och Bionicles. Sötisar...

Idag förklarade jag för Julius att det var bättre att inte skrika och gorma på Otto och slita saker han tagit ur händerna på honom (för 100:ade gången) Jag sa att Otto egentligen vill göra rätt och om man ger honom lite tid och pratar snällt med honom kommer det att gå mycket bättre. Gjorde jämförelsen hur det känns för Julius när vi blir arga och skäller på honom. Så i eftermiddags hörde jag honom förklara för kompisen E... Jo, det är så här... du måste be honom snällt, annars blir han arg! Eeehhh... kanske inte summan av kardemumman av vad jag försökte få fram?! Eller så var det så mycket han kunde förklara vidare. Ungefär som viskleken. Den ursprungliga meningen går förlorad under vägen.

Tootickis påsklov

Vi har nog den snällaste och beskedligast katten i landet? Åkte taxi, pendel, tåg och bil utan att knorra. Sedan fick hon visserligen sin belöning! Frihet på landet! Hon verkligen älskar att vara på Vilan. Det kanske syns? Jag var rädd att vi inte skulle få med oss henne hem.

Jag är säker på att hon kände igen sig från förra sommaren. Farmors katt fräste lite åt henne men annars var det inga problem mellan dem, de samsades om utrymmet både ute och inne. Dessutom älskar farmorkatten Tootickis finmat som hon har med sig. Fisförnäm storstadskatt med dyra vanor...

Att gräla

Jag har kommit fram till att det faktiskt är bra med gräl ibland... Inte roligt och inte givande när det pågår men faktiskt är det grälen som får mig att se vart mina gränser går och vad som är viktigt för mig. Under själva grälen är det svårt att vara tydlig men det får mig ändå att fundera och grubbla över de problem vi har. Så när själva grälet lugnat ner sig och ilskan lagt sig lite grand och vi börjar förklara för varandra hur vi menar och tänker, då blir det himla bra.

Påsklov

Nu har vi firat påsk hela familjen. Med snöstorm och kyla men också strålande sol. Stefan passade på att hjälpa farmor att såga ner en björk vilket resulterade i ett besök på Vislanda vårdcentral. Det är bra att använda skyddsglasögon... Så här fint hade vi det i tisdags.

På väg

Nu packar vi inför påsklovet. Otto är verkligen tokförkyld, har nu även feber, så det ska bli spännande att åka tåg med honom. I med Alvedon, näsdroppar och så en rulle hushållspapper så ska det väl gå. Och så ska katten med. Vi kommer att bli en erfarenhet rikare. Och våra medresenärer också.

Ytterligare deppinlägg

Otto har ögoninfektion, Ville har ögoninfektion, jag är förkyld med halsont. Den här vintern eller vad man nu ska kalla den för är helt vidrig. Idag snöar det blötsnö en masse visserligen men annars har det bara regnat känns det som. En dag med vackert väder följs av 7 dagars regn. Himlen är blygrå med tyngre lilablå regnmoln.... Blääää. För att återgå till sjukdomstugget så har jag ägnat morgonen åt att torka snor, bajs, byta blöjor, kiss, ögonklegg, tvätta kläder och tvätta händerna. Ja, så har jag läst bok också. Mamma Mu åker rutschkana, Mattias målar och några till.

Igår satte jag snabbhetsrekord tror jag. Jag fick alla barnen i bilen på 10 minuter under relativt sansade former. Utan skrik. Då ingick även väckning och påklädning av Otto och Ville. Samt att jag hann föra över pengar på internet. Jag håller på att utveckla åtta armar, tror jag och bättre simultankapacitet. Sedan höll jag visserligen på att glömma både Ottos mössa och min handväska på tennisen. Men bara nästan.

Vi fick i alla fall vara friska en vecka!

Nu är Otto förkyld igen. Feber, hosta, ögoninfektion och snor i massor. Tänk att en liten näsa kan producera så mycket snor! Försöker dämpa smittspridningen med handtvätt och separata handdukar och hoppas på det bästa.

Det har i alla fall varit en bra helg på det stora hela. Hunnit promenera med Stefan, myst framför brasan utan barn! Ebba och Julius har lekt med kompisar både lördag och söndag. Vi har bakat pizza och tittat på melodifestivalen. Julius favorit var Nordman och Linda Bengtzing, Ebba gillade Frida (jag med), Linda Bengtzing och BWO. Vi var helt överens om (Ebba och jag) att BWO hade varit bättre vinnare än Perelli. Fast den var helt ok. Dessutom har jag kokat körsbärsmarmelad på körsbären från i somras. Jag gillar ju sånt. Och det är lätt! Stefan har som sagt ägnat tid till bilarna, och nu har vi heller inga lösa dinglande lampsladdar i taket. Halleluja!

Och så har vi hunnit smida planer för altanens färdigställande. Att köpa markiser visade sig vara snordyrt, så det blir förmodligen segelduk istället. Mycket billigare och kan nog bli snyggt också samtidigt som det ger skugga. Skugga måste också finnas över sandlådan, så där ska vi bygga en pergola...

Nytvättade bilar

Nu kanske vi kommer att ha lite snyggare bilar framöver. Det har varit så man skäms att komma åkandes med dem, det har nästan varit svårt att avgöra färgen. Dessutom har jag svurit x antal gånger när jag själv och barnen blivit smutsiga för att man råkar komma i kontakt med bilen... Men nu har vi införskaffat en högtryckstvätt och vips (nåja...) så var bilarna såååå fina. Nu återstår att få dem fina på insidan oxå... Det var ett halvår sedan minst.

Dessvärre har ju någon liten marodör ristat in bokstäver på huven på guldbilen. Oavsett om det är vår alldeles egna 6-åring eller grannens borde vederbörande få smisk. Julius vägrar dock att erkänna sig skyldig. Inte ens när mamman ställer listiga frågor som: Vad var det du använde när ritade en bokstäver på bilen? Använde du sten eller en skruvmejsel? Grannflickan nekar också. Och jag har inte tjatat vidare. Så nu är vår bil som vi måste sälja plötsligt värd MYCKET mindre. GRRRRR

Bättre idag!

Idag är en bra dag! Gårdagseftermiddagen gick så mycket bättre än jag orkade hoppas på! Det behövs bara att Ville inte gastar och att Otto är samarbetsvillig så går allt lätt och smidigt. Ott hjälpte mig, lämnade boken på biblioteket, bar blöjor till bilen, körde vagnen på konsum. Nu tänkte jag passa på att visa lite bilder...

Så stora ögon! Det röda lyset på kameran är bara så konstigt! Vem vill skratta när det lyser?

Magträning på golvet, det finns många bilar att titta på! Ville älskar Otto! När Otto kommer och busar och klämmer och klappar på honom blir han alldeles lycklig! Otto gungar honom i babysittern och pratar lite medd honom ibland. Då blir jag alldeles varm i hjärtat!

Fast emellanåt får man vila ryggen och nacken lite!

Det är inte bara Tooticki som gillar lådor... Kovva mamma! (Kolla mamma!) För övrigt säger Otto inte längre ja, utan okej! När han inte säger nej eller inte förstås... Jag tycker han börjar bli mer lik mig nu faktiskt.

Hurra! Kanske ser ni ingen skillnad men vi har satt upp hissgardiner i vardagsrummet efter ett år!

Tooticki latar sig i soffan. Det går inte att få ett foto på henne med öppna ögon, inte ens på dagtid utan blixt! Men spana in hennes vackra tassar, bamsiga! Hon börjar verkligen bli våran diva i familjen, förtjänar snart ett eget inlägg!

Ringbärare eller bara manodepressiv?

Jag känner mig lite som Frodo i Sagan om ringen, uttänjd och energilös. Det går visserligen i vågor men jag kan nog ändå med sanning säga att det är en rätt tuff period just nu. De dagar Otto är hos dagmamman behöver jag verkligen ladda batterierna för att orka och ändå har det inte blivit så någon dag den här veckan. Det är alltid något som måste göras. Visserligen trevliga saker som att träffa vännen U och att klippa sig men det är inte riktigt okej, när jag känner att till och med det är för mycket. Vissa dagar är jag mer speedad, som igår och landar med ett magplask på kvällen. Igår var det ett bokstavligt magplask. Testade en ab-trainer som Stefan köpt och DET GICK INTE! Det gjorde ont på alla andra ställen än i magen och då kan jag säga att det beror naturligtvis inte på att min mage är vältränad. Jag blev tokförbannad och idag har jag träningsvärk i armarna... Att jag behöver träna magen är inte för att komma i form till Beach -08, utan för att jag behöver magmuskler för att min rygg ska orka. Det är lite si och så med den för tillfället.

Idag har jag visserligen haft en lugnare start på morgonen än igår. Det skulle bli fotografering hos dagmamman så jag behövde inte vara där med Otto till klockan 9. Vi tog det lite lugnare och gick dit, så vi var väl på plats runt 9.40 sådär. Men att ta det lite lugnare innebär ju inte automatiskt att allt flyter på bara. Jag tycker det är jättetungt att ta sig iväg någonstans just nu. Otto vill sällan det jag vill, eller i alla fall inte i den ordningen jag vill. Dvs ta på sig kläder och blöja i rätt ordning, borsta tänderna osv. Han vill hemskt gärna gå ut men som sagt, varför kan man inte bara ta på sig stövlar och mössa och gå iväg? Eftersom jag inte orkar tjata brukar jag vänta med Otto om han är på det humöret och göra iordning Ville och mig själv under tiden. Ville är något mer samarbetsvillig när det gäller påklädning. Medan jag klär på Ville försöker Otto hoppa från kontorsstolen (med hjul) till sängen och blir omåttligt irriterad över att jag hindrar honom. När man väl klätt på Ville brukar hans protester börja. Så då står jag där och har två val. Antingen får Ville skrika i babysittern medan jag klär på Otto. Eller så bär jag Ville i sjalen och då skriker han något mindre och så försöker jag klä på Otto samtidigt. Det sista alternativet är emellertid alldeles förödande för min rygg. Så jag klär på Otto och Ville skriker. Jag kommer på att Ville kanske behöver amma lite innan vi går. Efter det tar jag ut alla grejjer (alltid en väska och en babyinsats samt lite vantar och andra lösa pryttlar). Hämtar vagnen i garaget (den kan inte längre stå på förstukvisten för en katt har kissat i den och det tog en rejäl arbetsinsats för att få den ren och icke-luktande).

I med Ville i vagnen, han vrålar, i med Otto i vagnen, han vrålar, vill hellre cykla. Otto tystnar men Ville fortsätter att skrika.
Ville ger sig inte skriker av och till och vägrar somna. Så jag tar upp honom och får bära honom i sjalen resterande del av vägen till dagmamman, dvs 25 minuter. Tanken är att jag ska försöka få Otto och Ville på bild tillsammans som syskonfotografering. Men hey, hur kunde jag vara så dum att jag trodde det skulle funka? En 2-åring och en 3-månaders bebis?! På vilken planet befinner sig min mentala kapacitet? Så jag sitter och tittar på fotografering av små avskyvärda barn i olika avskyvärda format i 1 timme medan Ville ledsnar och somnar. När det är Villes och Ottos tur är det helkört, Otto är samarbetsvillig men Ville är det absolut inte. Sedan traskar jag hemåt.

Om ni orkat läsa ända hit, så fortsätter gnället. För min eftermiddag kommer att se ut som följande. Hämtning av Otto klockan 14. Vara hos BVC-tanten klockan 14.30 för vägning och mätning av Ville. Vi har inte varit där sedan i januari så det nu får det bli av, annars blir det väl inte förrän i maj. Hur som helst borde jag vara hemma senast 15.15. Ebba och Julius ska ta sig hem för egen maskin och har lovat att de ska fixa mellis själva oxå. Så när jag kommer hem blir det en kort mellanlandning, klockan 15.45 ska hela flocken iväg till Chay-in-do. Sedan tar jag småknoddarna och åker och handlar lite mjölk och fil och lämnar en försenad bok till biblioteket. 17.00 är träningen slut och vi ska hem allihop och då ska det lagas middag. Kanske låter det här inte som en match men somliga dagar som idag känns det som att bestiga Mount Everest. Det som tär värst är alla moment in och ut i bilen och alla på- och avklädningar. Och egentligen nummer ett, att Ville alltid bara får hänga med. Han skriker och hänger med. Han kanske egentligen skulle vilja sova men då blir han väckt. Han kanske skulle vilja amma men då sitter vi i bilen och det är det lika bra att åka hem. Allt det här resulterar i skrik och förtvivlan. Och jag känner mig så in i norden otillräcklig. Och när Ville skriker tar tålamodet till de andra barnen slut. När Julius för 51:e gången tycker att livet är orättvist, undrar varför han inte kan få spela dataspel obegränsat eller tycker att maten är äcklig så finns inget tålamod kvar. ALLS. Eller när Otto hittar på bus efter bus, eller bara inte vill gå åt samma håll som jag vill. Efteråt känner jag mig så misslyckad och trött och vill bara gå och dra något gammalt över mig.

Klockan 7

Då blir jag väckt av Otto och idag även Julius. Stefan kommer in, säger godmorgon och åker till jobbet. Det är han som startar dagen, ser till att barnen vaknar och kokar deras gröt. Efter att Stefan åkt går morgonen som på ett snöre. Först morgontutte till Otto och lite mys. Byta blöja och kläder på Ville som kissat ner sig. Sedan kolla att Ebba och Julius sitter vid matbordet och äter. Hasta upp till badrummet och ta en snabbdusch och fixa håret. Borsta tänderna på Julius. Inser att jag glömde att behandla hans fotvårta igår. Ner igen, ta hand om Otto som bajsat och haft sönder en gipsfigur som Ebba gjort till Stefan i födelsedagspresent. Hjälpa Julius med toalettbestyr. Packa ner gympapåse och frukt till Julius i hans väska. Se till att Ebba och han kommer iväg till bussen i tid. Puss och hej då! Börja koka gröt till mig, plocka ur diskmaskinen, underhålla Ville, klä på Otto som fryser. Klockan 07.50 är frukosten färdig, även kaffet! Medan jag skriver detta vill Otto bajsa igen. Av med kläder och blöja och fram med pottan. Upp med Ville i knät, han börjar ledsna...

Godmorgon! Nu ska jag äta frukost!

Vackert

Anders visade fina bilder på kalaset i lördags. Bland annat från Kina. Den här bilden blev jag kär i så nu har jag knyckt den =). Funderar på om den inte skulle bli en jättefin tavla...

Förberedelser

Idag har jag faktiskt beta av lite på min mentala att-göra-lista. Bokat en handfull tågbiljetter, storstädat (nästan) badrummet, tvättat (som vanligt). Igår rensade jag papper. Så nu ligger alla papper i en plastpåse istället för på skrivbordet! Tanken är att det ska hamna i olika pärmar. Ska ta tag och fixa en pärm för huset, bilen, barnen, osv. Det är inte så att det inte existerar pärmar men jag har kommit på en bättre ordning. Hur som helst får det bli när barnen är friska. Igår slogs nästan Ebba och Julius i soffan. Sparkades och grät. Över vad? Över vem som skulle få ha Tooticki! Det finns en avundsjuka över vem hon tyr sig mest till. Julius sa att den som klappar henne mest, hos den lägger hon sig. Så han hade försökt klappa henne till sig när hon låg hos Ebba, varvid hon lackade ur. Jag försökte kontra med att Tooticki nästan alltid sover hos honom. Det var till föga hjälp. Det går ju inte att gosa med henne när man sover! Sant...

Nu på eftermiddagen har jag varit i Täby centrum och handlat. Med bebis Ville och Otto the mall-maniac. Inte sitt vagnen var hans motto. Det fanns ytor att springa på! Tjohej! Det gällde att scanna av varje affär snabbt och handla om möjligt ännu snabbare. Men han är ändå fantastisk, inget gick sönder eller välte! Så nu är födelsedagspresenter inhandlade. Fast tofflor och/eller träskor som Stefan önskade sig gick inte att uppbringa i hela centrum. (Jag kan skriva detta utan att oroa mig, för han läser aldrig eller nästan aldrig bloggen). Och nu ikväll har Ebba bakat tårtbotten och jag har kokat vaniljkräm, så nu står tårtan i kylen för att bli extra god till imorgon.

Contagious

Det är vår familj och streptokockerna. Nu har vi rundgång, Julius har fått scharlakansfeber. Resten av familjen har bara halsont på olika skalor. Ebba har feber. Otto har ont i halsen men är bara gnällig och har ingen feber. Imorgon påbörjar Ebba sin andra penicilinkur och Julius sin första. Jag räknade ut att det är sex veckor som någon av familjen varit sjuk, förra veckan passade jag på, även om det var snabbt övergående. Endast Tooticki och Ville har hållit sig friska. Vi har varit så förskonade tidigare år, knappt en förkylning ens. Nu börjar det faktiskt kännas. Ledordet för dagen är SLITEN!

Vardagsrutiner

Ville börjar ändra lite på sina rutiner, sover mindre och blir alltmer social. Han inte bara ler utan skrattar också. Och pratar mycket, svarar och gurglar när man pratar med honom. Han har ordentligt temperament också. Blir det fel, så blir det väldigt fel, då skriker han oavbrutet. Är det bra så är det väldigt bra. Sedan är det så att det inte är så mycket som är på hans vilkor här i livet. Han får bara hänga med. Hämta och lämna, åka bil, åka vagn på helt andra tider än hans egna. Nu har han i alla fall ändrat sin storsovning på dagen från förmiddag till eftermiddag. Han sover givetvis på förmiddagen också men inte så länge och så hårt som tidigare.

Otto har däremot kommit in i fina nattningsrutiner. Ottos nattning fäljer ett noga schema som han själv varit med och satt upp. Först ska tänderna borstas på puffen. Sedan på med nattblöja. Sedan väljer han ut två böcker vi ska läsa, en räcker inte. Ikväll läste vi Nisse på stranden och Röda lastbilen. Man kan läsa böckerna nu, inte bara prata om bilderna. Efter läsning är det kvällstutte, sedan ska jag sjung Pinne (Imse, Vimse) och Tommo (Trollmor). Så fort det är färdigssjunget ska han ha battu (vatten). Efter det är nattpuss och nattkram och sedan ligger han faktiskt kvar i sängen och somnar. Under över alla under, för vi har haft 3-4 månader av en Otto som kommer går upp ur sängen både en och två gånger. Nu är vi i alla fall inne i en bra period.

Idag frågade Annis vad han skulle göra på sportlovet och då berättade han för henne att han skulle åka tåg med Ebba. Varje gång det händer något utvecklingsmässigt är det lika fantastiskt. Otto är inte extremt tidigt eller överintelligent på något vis men jag blir ändå stolt som en tupp och fascinerad över hur mycket han snapar och hänger med på, rätt abstrakta begrepp nu.

Kärlek

Jag tycker att Alla hjärtans dag är en förträfflig amerikansk sed! Speciellt när man får ett så här fint kort! Att Julius gjort ett så fint kort till mig, värmer lite extra då vi har haft det lite stökigt den senaste tiden.

Kortet sitter på kylskåpet sedan en vecka tillbaka!

Så var det dags igen!

Julius har kräkts hela förmiddagen. När han blir kräksjuk är det inte lönt att ge honom någonting, det har vi lärt oss. Till och med en klunk vatten triggar igång magsjukan och allt och lite till kommer upp. Nu håller jag tummarna för att resten av familjen håller sig på benen. Om inte annat så att vi alla är friska på måndag när sportlovet börjar...


Tooticki tröstar en sjuk Julius. Han är hennes favorit för tillfället, sover nästan alltid inne hos honom på nätterna. För övrigt håller hon på att bli en riktig liten diva. Bråttom in när dörren öppnas? Nä, skulle inte tro det? Bråttom ut? Nej, inte en lady som hon...

Pustar ut

Idag är Otto tillbaks hos dagmamman igen. Och jag tar igen mig på soffan med Ville i sjalen. Lyx är att bara ta hand om ett barn i taget. Lyx är att hinna surfa runt på internet och att hinna fundera färdigt. Jag älskar mina barn så hjärtat nästan går sönder men jag blir en så mycket trevligare mamma när jag får lite egen tid. Igår var jag tydligare tröttare än jag själv förstod. Tänk att det går vara trött och sliten utan att märka det? Det var ju rätt uppenbart humörmässigt i alla fall.

Nu till helgen kommer farfar. På måndag är det sportlovsdags, och jag ska premiäråka tåg med Ville och Otto och Ebba. Julius hänger med farfar till Växjö. Ebba har varit med i tågåkarsvängen länge och Otto har åkt tidigare bevisligen men inte med bebisbrorsan. Jag misstänker att jag kan glömma myset, dvs god bok/tidning, choklad och kaffe! Otto ska få rida på mormors hästar för första gången, jag ska träffa bästvännerna som båda fått sina tredje barn. Herregud vad många barn vi har tillsammans! Och kanske, kanske har den lille skogiskattkillen kommit, håller tummarna för det.

Tuff vecka

Otto har haft scharlakansfeber, Ebba har haft scharlakansfeber, vi har varit på barnakuten 1 gång och till vårdcentralen 1 gång, samt apoteket då förstås.... Ett ytterligare läkarbesök har kunnat undvikas tack vare att vi var bjudna på middag hemma hos vänner igår, en av dem är läkare och skrev snällt ut ett recept på örondroppar... Sedan det vanliga stöket med logistiken i vardagen, tvätt och matlagning och att roa en tvååring som börjar tillfriskna och försöka hinna pyssla om Ebba. Ta hand om lillbebisen och hinna se den friskaste också; Julius.

Stefan var på kurs i Köpenhamn i början av veckan. Det är lätt att bli ogin och missunna varandra egentid när vi bägge är trötta och slitna. Lätt att falla in i; du gör ALLTID eller du gör ALDRIG...

Mamma är blivande skogkattägare!

Min kära mor är som bekant inte så svårövertalad när det gäller djur, speciellt då hästar eller katter. Den här lilla guldklimpen kommer att flytta hem till henne om några veckor och är tänkt att bli Tootickis fästman! Visst är han vacker? Och har den vackraste av färger... svartsilvertigré. Jag hoppas Tooticki faller lika pladask för honom som mamma och jag gjort.

Förresten Milton the cat är tillbaka! Nu har han inte många kattliv kvar! Han har under sitt 13-åriga liv lyckats skada tassen på Valhallavägen, klämma svansen i en dörr så att den måste amputeras, hoppat ner från mammas fönster 2,5 våningar, blivit påkörd och brutit bäckenet, varit på vift två gånger, den ena gången var han instängd i bageriets förråd några dagar... Vad han ägnat sig åt den här veckan vet ingen, kanske inte ens Milton själv? Nu ska han i alla fall få sällskap, men han är van vid andra katter, har ju bott ihop med Bacon, Millan och så Tooticki i somras.

Scharlakansfeber

Ottos storpest visade sig vara scharlakansfeber. Jag såg ju att han var prickig och funderade lite på mässlingen eller scharlakansfeber men tänkte också att det lika gärna kunde vara värmeutslag från febern.

Men han blev bara sämre det lilla livet så igår förmiddags åkte jag med honom till barnakutern på Danderyd. Bra ställe, korta väntetider. Så nu äter han penicillin och vi har bytt febernedsättande till Ipren istället som funkar mycket bättre. Natten har i alla fall varit bättre än den förra, även om han vaknat lite nu och då och klagat över att han har ont i munnen och ont i örat.

Allt är relativt, jag känner mig helt okej trots endast 6 timmars sömn avbruten för amning, Otto och så Tooticki som ville bli utsläppt på morgonkvisten. Men som tur är sover ju Ville väldigt bra på nätterna när han väl somnar. Enligt läkaren är han den som löper minst risk att bli smittadi familjen. Har man haft scharlakansfeber och blir smittad får man halsfluss, utslag kan man bara få en gång. Vi får väl se om någon mer insjuknar.

Idag ska vi softa, kanske försöka komma ut på en promenad i vagnen och hämta Julius.

Feberrekord i familjen

Nu är det Ottos tur att bli sjuk efter Stefan. Han har haft hög feber sedan i fredags. Idag toppade han med 40,4 och då var han rätt skruttig. Det måste ha snurrat rejält för han tappade nästan balansen när han försökte stå på benen. Och så var han som en talskiva som hakat upp sig. Allt han sa började på inte. Inte battu (vatten) (x 20), inte faff (saft) (x 20), inte gass (glass) osv. Inte sova, inte läsa, inte, inte, inte. Och så slocknade han mellan varven. Som tur var så har vi ändå kunnat få i honom både saft, glass och vatten. Och han kissar så helt uttorkad är han inte. Men när febern gått upp har han skakat i kroppen och så har han ett lätt utslag på hela kroppen.

Så vad är chansen att Ville klarar sig undan det här? Inte så stora skulle jag tro. Vi tvättar händerna bäst vi kan men det är nog struntsamma i sammanhanget. Och vad är oddsen för att kära mormor slipper undan sjukan? Hon har varit här i helgen och är ju inte så van vid hemska barnbaciller...

Everyday Blessings

Otto har fått tag på en riktigt bra bok! Everyday Blessings. The Inner Work of Mindful Parenting av Myla och Jon Kabat Zinn. Kan varmt rekommenderas! Vår samvaro med barnen består annars av en salig blandning av Jesper Juul, lite Anna Wahlgren (det är då inte hennes syn på mat och sovvanor, utan hennes åsikt att barn vill vara med och vara delaktiga i vardagslivet), Attatchment parenting och så allt gammalt skräp och otrevligheter som hängt med en genom livet... Men jag försöker ta till mig devisen: Good enough. Jag är good enough, inte perfekt.

Lite Villebilder

Vackra ögon, framträdande näsa och så lilla hakan! Han är så söt tycker den högst partiska modern!

Otto och Villegos, ganska sällsynt. Vanligare är att Otto klappar Ville och tar på honom. Häromdagen fick han hålla honom - och oj vad stolt han var! Gose-Otto!

Sova med Ebba funkar bra. Bebispassning av högsta kvalitet...

Fettisdag

Idag har vi ätit semlor, fast vi tjuvstartade redan förra veckan, då Ebba bakade. Gott var det i alla fall!

Nattuggla

Vissa kan inte sova på nätterna. Det är inte mitt problem. Mitt problem är att jag trivs bra med att vara uppe, har svårt att komma i säng. Så jag får skylla mig själv. Imorse vaknade Ville kl04.45. Jag tittade på klockan och konstaterade att om han bara somnar om kan jag sova 1,5 timmar till! Underbart! Men somnade om var precis vad han inte gjorde. Klockan 05.15 gav jag upp och gick upp. Precis när Ville började varva ner vid 6-tiden, då vaknade Otto.

Frågan är nu. Avboka Villes hörseltest på KS klockan 10.30 och sova istället eller försöka överleva på koffein? Hädanefter MÅSTE jag komma i säng vid 23 senast.

Katten Milton

Katten Milton är bortsprungen. Eller borttappad, vilket som. Sedan i torsdags saknas han hemma hos mamma. En trettonårig svanslös korsning mellan leopard och hare. Mycket neurotisk men väldigt vacker. Hoppas, hoppas han kommer hem.

Återvänder

Från vad då? Från koma kanske... Har varit såååå trött. Det är jag nog fortfarande men det går lite upp och ner. Otto vaknar tidigt vid 6-6.30 på morgnarna och Ville är en kvällsbebis som är vaken till tolv - ett på kvällarna. Förra veckan var Stefan i USA och även om jag fick aldrig så mycket hjälp av svärmor och verkligen fick sova ut så kände jag mig helt slut! Konstigt.

I lördags kände jag mig verkligen som stormamman. Ensam hemma med alla barnen plus två kompisar till Ebba och Julius som var där och lekte. Och alla fick lunch, halleluja!

Igår var Ville och jag hos kiropraktorn. Fascinerande hur fruktansvärt obehagligt det är att bli knäckt, jag vänjer mig aldrig. Det känns verkligen som jag ska gå av på mitten. Men efteråt, kan jag sträcka ut hela kroppen och andas lättare! Så nu är det träning som gäller. Promenerar gör jag så mycket så vardagsmotion får jag så det räcker. Den där halvtimmen om dagen som man ska röra på sig, det är inga problem. Nu måste jag dock få upp styrkan i rygg och mage. Magmusklerna är helt obefintliga! Så ambitionen är 3 halvtimmar i veckan. Jag drömmer om att testa på Ebbas kampsport Chay-in-do till hösten. Det verkar så kul! En blandning av kampsport och yoga. Det tror jag är precis vad jag behöver.

Idag...

idag har Julius åkt skridskor med Stefan och lekt först med E sedan med grannflickan O. Ebba har provat Chay-in-do (kampsport blandat med yoga typ) och läst. Otto har hjälpt till att baka pizza (pannkaka), diskat och läst Gittan och gråvargarna tre gånger. Den är fantastiskt kul och spännande tycker han. Ville har mest skrikit. Han är en varannandagskille. Igår var han en supercool fjärde bebis som bara hängde med och slappade. Idag har allt blivit fel för honom. När det blir fel vill han inte, absolut inte åka sjalen. Jag tror faktiskt inte heller att han har ont i magen, det är bara som det blir fel rytm på dagen. Plus i kanten för nu har han börjat le på riktigt, inga filmstjärnesmajl men ändå riktiga leenden. Hjärtat smälter. För övrigt är vi rätt trötta. Just nu väntar jag på att han ska somna.

Liten hjälpreda?

Det gäller att börja i tid. Ville hänger redan i tvättstugan.

Ture Sventon och Mazarin

Om man tittar på Ville i profil när han är vaken ser han ut som Ture Sventon. Bortsett från håret då. Mycket panna, skarp profil, vaksamma ögon och en mycket obetydlig haka... Framifrån ser han ut som Mazarin i Loranga, Dartanjang och Mazarin. Runda, hängande pöslinder och vänliga ögon. Konstigt nog är den här blandning bbedårande och han är världens sötaste förstås.

Magont

Nu har han fått magont på nätterna. En månad gammal, Stefan har börjat jobba och det är dags att få in rutiner... Då! Sover sött fram till klockan 22.00 och sedan drar det igång. Fast igårkväll började han klockan elva efter att vi sovit en timme. Det var värre. Kanske kunde han lägga skrik-och vanka-runt-tiden till klockan 21-23 om han nu nödvändigtvis måste ha magknip. Det är tur att jag har sjalen, jag vet inte hur jag skulle bära mig åt annars.

Idag var dessutom första heldagen ensam med Otto och Ville. Det har gått bra trots för lite sömn. Det har på det stora hela varit en bra dag. Otto lagade middagen nästan helt själv (!). Otto kan som han själv säger. Han lagar bara pannkaka. Idag var det dock frästa rotfrukter och överbliven lammstek från i helgen. Men Otto lagade pannkaka, så det så.