Tröttast i hela kroppen

Något lurt är det. Jag har varit supertrött i 2 dagar men imorse när jag steg upp ville benen knappt bära mig. Kändes som om jag sprungit tre mil unhgefär. Lyckades koka gröt och låg sedan i soffan och halvsov. Efter de stora kommit iväg, halvsov jag inte, jag verkligen sov. Talade om för småpojkarna att jag är sjuk ni får klara frukosten själva. Vilket de gjorde, trots vissa protester från Ville. Klockan 11 vaknade jag och tog en Ipren mot huvudvärk och nu är jag uppe men känner mig fortfarande matt! Vilken dag. Medan jag sovit har kattmaten hamnat i fönstret, julklappstrollen är numera korthåriga och det hade inmundigats leverpastejmackor med en smula trollhår uppepå. För övrigt var läget under kontroll.

Förresten om ni undrar vad tomten har för hobby när han är ledig så vet jag det nu. Han fångar fjärilar.

För er som undrat och frågat...

Otto har fått operationstid till 25:e januari. Hoppas han ska vara förkylnings- och kräksjukefri då. Sedan ska det förhoppningsvis gå lite lättare med tungmotoriken.

Till hösten

Har börjat tänka så smått på det. Till hösten kommer vi bara ha ett dagisbarn. Herregud, bara ett! Det känns skönt! Men vi får nog fortsätta att skjutsa Otto i alla fall första terminen. Sedan tänkte jag att Julius skulle få äran att ta med honom på skolbussen. Det vet han inte om än...

Idylliskt pepparkaksbak

Idag har Spindelmannen (i något för tajt och för liten trikå) och Darth Vader bakat pepparkakor hemma hos oss. Darth Vder hade dagen till ära tomtedräkt på och spelade dragspel. Så mysigt så. Kan meddela att Darth Vader var flitigare med baket och att båda gillade pepparkaksdeg.

Bra och dåligt

Det är intressant vad som orsakar stress i livet. På det hela taget tycker jag att jag har läget under kontroll. Hösten har bitvis varit väldigt hektisk och med en hel del gräl och reflektion. Jag tror samtidigt att det har varit nödvändigt. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och plötsligt händer det något som gör att det blir tvunget med en förändring. För mig personligen har det varit väldigt tydligt att jobbet fått en mer framskjuten roll under året. En del av min frustration har hängt ihop med att jag känt mig bakbunden och inte kunnat ta itu med alla tusentals idéer jag har, allt jag skulle vilja göra. Jag har känt mig bakbunden både hemifrån och från jobbet. Men efter mycket ältande och lobbying (inte på hemmaplan dock :)) så har det resulterat i något som jag tror både blir spännande och bra. Jag kommer från januari att gå upp i tid men bara administrativt vilket inte innebär någon högre belastning för familjen. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot det, helt klart.

Det är alltså inte där stressen ligger, i alla fall inte just nu. Men frågan kom igår från en av våra vänner. Han kunde inte riktigt förstå att vi upplever att det är så tungt, mellan raderna hörde jag (eller läste in) att vi är lite gnälliga. Det kan ligga något i det, vi har det oförskämt bra. Alla barnen, bra arbeten, hus och trädgård, bil och alla bekvämligheter man kan tänka sig.

Ändå hade jag hjärtklappning av stress igår. Stefan var iväg hela dagen på pingisturnering med äldstorna, söder om stan. Jag var hemma och skulle fixa iordning för eftermiddagsbesöket, samtidigt som Otto och Ville var trötta och griniga efter en intensiv lördag med mycket intryck. På pappret lät det inte så farligt. Det är bara det att jag INTE är bra på logistik och bjudningar. Det var fnissigt roligt igår när vi reflekterade över det hela på kvällen. När jag blir stressad i köket går jag bara omkring och plockar. Jag kan inte ens delegera och jag har riktigt svårt att se när jag behöver göra vad för att det ska bli färdigt i tid. För mig är det otroligt stressigt att bjuda på fika, koka kaffe, fixa det sista på tårtan och förbereda middag. Och då var middagen en rätt som jag egentligen kan laga i sömnen. Men jag får verkligen hjärtklappning. Speciellt när jag har barn kring benen och gäster som ska jag ska prata med, jag fixar det inte. En av bästa vännerna hon gör liknande saker som om hon hade en trollstav. Jag tycker det är en fantastisk egenskap! Stefan är inte riktigt lika flink, även om han vill tro det :). Jag minns nyårsmiddagen som intogs vid 23-tiden, visserligen mycket god men aningens sen kanske!

Så det är vid tillfällen som igår då jag blir trött och uppgiven, och tycker att jag ligger steget efter hela tiden. Idag när jag har sovit, inte har någon matlagningslogistik framför mig, då tycker jag att tillvaron är fantastisk. Allt är relativt. Lite vardagslycka är inte fel.

Middagstips

När det mest är tusen jobbtankar som spinner runt för högvarv i min hjärna bjuder Ville på sitt middagstips:

- Mamma, kan vi ha krokodil till middag idag?
- Nja, jag tror inte det går att köpa på Coop
- Jo, det finns på konservburk!

Jag letade bland alla konservburkarna på hyllorna i butiken men kunde faktiskt inte hitta någon konserverad krokodil att grilla till middag som Ville önskade. Det fick bli Spaghetti Carbonara istället. Krokodil hade förmodligen varit nyttigare.

Kulor och skruvar

Det blev två morgnar med paprikapulver på gröten. Nu har jag plockat undan paprikapulvret! Ute snöar och snöar det och jag ska snart sticka iväg på jobb. Jag fick inte tjänsten jag sökte men det hade jag på känn. Är faktiskt nöjd eftersom det verkar som att det finns roligare saker på gång. Jag var ju bara tvungen att söka drömtjänsten men jag är nog faktiskt inte redo för den, vilket den person som fick den är. Dessutom blev jag väldigt glad över att de valde rätt person till jobbet, enligt mig.

Det är lustigt det där med magkänsla, jag kände direkt på intervjun att jobbet inte var mitt och att de redan hade någon de var intresserade av. Det stämde alltså. Antingen är min magkänsla rätt bra, eller så var de som höll intervjun riktigt usla. Eftersom anställningsintervjuer inte står på agendan så ofta är det svårt för mig att bedöma vilket.

Jag ska försöka ägna den lilla stund jag har innan jobbet att plocka fram adventsstjärnor. Igår dammsög jag hela huset när jag kom hem och det finns några saker vårt hem svämmar över av. Kulor! Glaskulor som ingne leker med men som finns i alla hörn och vrår! Och Julius önskar sig nya! Gaaaahhhh. Plus skruvar. Små metallskruvar som nästa är omöjliga att dammsuga upp och som man får stanna och plocka upp för hand. Överallt. Härstammar från ett mekano som Ebba försökte bygga ihop med småpojkarna för dryga veckan sedan. Det var en helt omöjlig modell med en beskrivning som inte alls gick att få ihop. Sedan försnillades en hel del av delarna och nu är dessa utspridda ÖVERALLT! Jag kommer att hitta skruvar fram till mars tror jag.

Dessutom är det dags att ta itu med julplaneringen. I år har jag tänkt mig en mer struktrerad variant av mig själv om möjligt! Sätta datum för inhandlande av julklappar innan värsta stressen kommer över familjen. Och så har vi nästsista födelsedagen för året kvar att fira. En liten blivande treåring längtar. Blivande femåringen längtar dessutom också. Han har ännu inte riktigt insett vilken dålig dag han fyller år på. Det ska bli intressant att se när den upptäckten landar hos honom. Istället planerar han kalas för alla sina dagmammekompisar och är rätt nöjd. Inte så nöjd med att Ville fyller år först dock. Lite smolk i bägaren tycks det.

Trött och stel

Imorse tog jag fel och hällde paprikapulver på gröten. Så trött, så trött. Inte gott. Provade med kanel uppepå paprikapulvret och det gick att dölja smaken.

Nu har jag varit hos naprapaten och rätat ut ryggen, fått lika långa ben igen. Akupunktur, värme och massage. Fruktansvärt stel. Ordinerad självmassage med tennisboll på stela rumpmuskler och 20 min spikmatta dagligen i en veckas tid. Sedan ska jag tydligen vara som ny igen. Vi får väl se.

Skrivkramp

Sitter hemma på ledig dag och jobbar i alla fall. Vad är det med mig och mitt jobb egentligen?! Det är i alla fall roligare att arbeta med ett PM till cheferna om en önskan om administrativ tid för att genomföra ett projekt. Så får jag skrivkramp. Får ett extremt behov av att städa, kolla upp viktiga saker, sätta på en tvätt. Göra allt annat än det jag borde. Och så går den viktiga, dyrbara tiden. Den som jag alltid har för lite av. Jag VET vad jag vill. Jag vet varför och hur jag ska genomföra det. Men det gäller att få fram det här VARFÖR till dem som inte tänker som jag. Som inte tycker det jag anser vara själklart som självklart. Så jag har formulerat och förkastat och nu äntligen börjar jag komma någonvart. Varför ska det alltid vara så?!

Utanför är det full snöstorm, snart ska Ville sova nedstoppad i sovsäck och ullunderställ i vagnen hos dagmamman. Jag kan tänka mig att man sover gott då! För övrigt är det lite av och på med sova på dagen för hans del just nu. Vi är inne i den här jobbiga perioden när INTE sova på dagen innebär kaos på kvällen. Och när SOVA på dagen innebär kvidevitt och tjo och tjim länge, länge på kvällen. Jobbigt för både honom och oss.

Blommar i novembermörkret

Miljövänlig dammsugare

Fivefingers!

Så fort jag får tillfälle ska jag ut och leka med de här! Skulle behöva svärmors tåstrumpor bara i novemberkylan :)

Lite hit och dit

Idag känner jag mig riktigt ledig. Förra veckan var en en riktigt usel vecka rent jobbmässigt med en massa små och stora jobbmisstag som störde mig enormt. I fredagskväll när vi satt och spelade Settlers med Ebba så fick jag en jätteklump i magen plötsligt när jag kom att tänka på en sak till som jag kanske hade glömt i all hastighet innan jag skulle iväg på jobbintervju. Sedan hängde det med i hela helgen och det var faktiskt en stor lättnad igår att inse att missen inte var någon miss och att jag faktiskt inte gjort en felbedömning. Igårkväll var en bra kväll och jag fick jobba på själv, utan student vilket jag behövde. Vilket resulterar i att jag idag verkligen känner mig ledig.

Vi ska till talpedagogen idag och förhoppningsvis få lite motorikövningar till Otto. Solen lyser och jag ska lyxa och köpa riktigt stenugnsbakat bröd till soppan ikväll.

Intervjun då? Njaa, den gick nog inte så bra. Jag kom på mig själv att sitta och undra vad det är för jobb jag egentligen sökt, om jag missuppfattat alltihop. Och att det de berättade om jobbet faktiskt inte lät så kul... Så vi får väl se. Eftersom tjänsten ska tillsättas så fort som möjligt ska vi få svar redan i veckan.

Love!

Balansgång

Märklig dag

Första snön har kommit och tre killar är ute och roar sig kungligt, bygger snögubbar och åker kälke. Själv cyklade jag hem från jobbet igårkväll och med skidhandskar på händerna (något klumpigt) och 3 par strumpor varav ett par i ullfrotté så frös jag inte så farligt, inte som förra gången i alla fall, då det gjorde så där ont att det stack och brände i fingrar och tår när de tinade. Hur gör riktiga cyklister? Eller cyklar de bara inomhus så fort det börjar närma sig minus? Inte ville jag cykla på för fort heller eftersom jag är förkyld. Väl hemma tog det en stund att varva ner innan jag kom i säng. Sov riktigt, riktigt bra. Och döm om min förvåning när jag och Ville vaknade i morse och gick upp var klockan HALV TIO! Pojken som inte sover, sov längre än längst. Och så snö ute på det! Det är faktiskt lite märkligt när första snön kommer innan alla löv fallit.

Julius och Otto hade underhållit sig själva medan jag och Ville sov. Förmodligen med ettlångt TV-tittande men när vi kom ner var det ett avancerat kojbygge i soffan. Otto är så fantastiskt nöjd när han får leka med storbrorsan.

Hade lovat grannen att släppa ut hönorna och ge dem mat. De var mycket skeptiska till snön, tog sig en liten tur utanför hönshuset för att sedan återvända in till värmen igen. Precis som jag. Det känns trevligt med snön när jag sitter här inne och tittar ut.

Bättre

Vilken tur jag har! Efter gårdagens lågvattenmärke har jag idag haft tre fina vänner på besök idag. Vänner och kollegor och vi pratade jobb över frukost över till lunch, över till eftermiddag! Jag hade kunnat tjattra minst fyra timmar till. Jag har fått älta mina eländiga dagar, jag har fått ny energi. Men jag ska försöka att vara lite snäll mot mig själv de närmaste veckorna. Inte ge ut mer energi än jag egentligen har.

Lågvattenmärke

Är mitt i en jobbsvacka och den är djup. Det är det enda jag säkert kan säga om mitt jobb. Går det bra ett tag är det bara att invänta kallsupen, för den kommer alltid. Idag önskar jag mig ett annat jobb där varken jag själv eller andra för den delen bedömer resultaten. Och där de beslut jag fattar inte påverkar enskilda individer.

Är det inte typiskt?

De få morgnar då Otto och Ville faktiskt sover fast klockan är efter 06.30 så måste man väcka dem! Idag har vi firat Ebba på 12-årsdagen. Virkböcker, örhängen, en dag på stan med biobsök och välja en ny matta till rummet. Samt en present vi inte fick tag i.

Grymmast av alla!

Det kändes jättemysigt att ha sällskap med sig idag till Lidingö. Jag var inte alls peppad, blev väckt redan 05.40 och hade en mage som inte alls kändes helt hundra. Iväg kom vi i allafall och väl på plats vid niotiden kändes det bättre även om det var rysligt kallt. Jag blev nervös av helt fel anledningar. Först för att hitta rätt, sedan för att hitta parkering och till sist för att vi inte kommit ihåg säkerhetsnålar. Allt löste sig givetvis.

Ebba som från början verkat tycka att det här skulle bli en kul utflykt bleknade och tystnade allt mer ju närmre hennes start vi kom. Alla i hennes startgrupp hade tights och klubbtröjor. De sprang koordinationslopp kors och tvärs över startfållan. Jag blev alldeles kall i hjärtat. Vad har jag lockat in min tjeja på? Jag som trodde det skulle vara ett motionslopp även för småtjejer men det här kändes närmare elitsatsning. Hon har tränat relativt flitigt men började ju att springa i april. Ingen fartträning heller, vi brukar spurta sista biten hem och en gång har hon kört backintervaller med mig. Tänk om hon kommer sist och aldrig vill ta ett löpsteg mer!

Lite släppte min ångest när vi värmde upp. Jag sprang med och peppade och sedan sprang hon några snabbare vändor och det såg fint ut. Hållet som hon fick direkt gav med sig. Startskottet ljöd och hon försvann i slutet av klungan i sina gympabrallor och t-shirt.

Jag gick och ställde mig vid mål. Blev ändå nervösare när jag hörde speakern säga att tjejerna i F12 brukade springa runt 11 min (3 km) Herregud så snabbt, där ligger man i lä. 11.29 sprang vinnaren in. Sedan kom det flicka efter flicka och minutrarna tickade iväg. Den vinnande pojken i 1,7 km klassen efter kom. Och sedan kom hon! Och spurtade! In i mål på 16:15. Grymt. Jag är så jäkla stolt.

Det visade sig att hon fått håll och gått en bra bit av loppet och att hon spurtade så på slutet att hon fick illamåendekänsla efter målgång. Till att börja med kom upplevelsen på topp 10 av de värsta sakerna hon gjort i hela sitt liv. Men när vi gick och kollade resultatet och såg den fina tiden och att hon kommit på 93:e plats av 141 då vände det. Samt att hon hade placerat sig lika bra eller till och med bättre bland 97:orna. Och att hon inte hade blivit sist av killarna i P12 heller om hon nu mot förmodan skulle sprungit med dem. Just nu låter så här här: Nästa år då ska jag ha som mål att inte gå någonstans!

Legobygge

Julius har varit sjuk sedan förra tisdagen. Nu börjar han pigga på sig men har fortfarande huvudvärk. Idag var det dessutom friluftsdag så det kändes rätt att han fick vara hemma en dag till. Otto och Ville har också varit hemma. Dagen har flutit på bra, alla har för det mesta varit nöjda och glada. Ville har målat, de har som sagt byggt med Lego och dessutom varit ute och cyklat en sväng. Det börjar verkligen bli höstigt nu. Blåsigt och kallt.

Så där härligt trött

De två senaste veckorna har nästan bara varit jobb. Idag återhämtningsdag och ett tempo som är slöare än slöast. Jag behöver det. Behöver bara vara. Bara vara innebär ändå dammsugning, tvätt och laga mat till barnen. Gå till biblioteket, handla och fixa. Men nu tänker jag gå ut med en kopp kaffe.

Efter söndagen har min drömvärld befolkats av katastrofer. Jag har flytt från ett eldhav i en tunnelbana, försökt rädda Ville från att ramla ner från ett hopptorn utan bassäng under, bland annat. Jag har vaknat glad över att det bara varit drömmar och inte verklighet.

Efterspel

Jag valde Mårrankoppen till kaffet imorse innan jobbet. Så här i efterhand känns det nästan som ett omen. Resultatet av morgonens förhoppning blev kris och katastrof. Så kan det också bli.

Nej vad dåligt

Dagens jobbardag ska banne mig bli bättre än gårdagens. Jag gjorde jättedåligt ifrån mig och är fortfarande riktigt arg över det. Det får bli en väckarklocka. Jag kan så mycket bättre. Men ibland blir jag väldigt påverkad av min omgivning och har svårt att stå på mig. Fast jag ska inte skylla ifrån mig. Attans.

Utflykt förra veckan

Nöjd 9-åring i söndags

Jobba, jobba, jobba

Nu är det paybacktime för förra veckans långledighet. Igår Huddinge och föredragshållning. Idag Huddinge för Simulatorträning med akut dåliga nyfödda barn. Jätteintensivt och jag har lärt mig fantastiskt mycket och fått bra feedback. Man jobbar som på riktigt med olika fall som kan uppstå i verkligheten. Alla spelar med och så blir det nästan lika mycket pulspåslag som på riktigt. Lite av pulsen kommer sig också av att lärarna och halva gruppen observerar och att man blir filmad. Som tur är får man mycket positiv feedback och det man gör bra lyfts fram. För som lärarna själva uttryckte det så är man ofta väldigt duktig på att vara självkritisk och reflektera över det som fungerat mindre bra. Samtidigt får man också frågor om vad man kan förbättra till nästa gång. Mycket handlar om kommunikation och ledarskap, inte bara om tekniskt kunnande.

Resväg till Huddinge hemifrån oss kommunalt är 1,5 timmar. Så jag har tillbringat en del tid i lokaltrafiken de två senaste dagarna och filosoferat om hur mycket mindre koldioxid jag släppt ut genom att låta bilen vara hemma. Men det är lite tjurigt att ge sig av hemifrån redan vid 06.20 när man börjar 08.15. Så igårkväll blev det tidigt i säng. Sedan fortsätter jobbveckan med 4 vanliga arbetsdagar innan den är slut.

Jag har funderat på det där med föredrag. Det är lustigt hur svårt det är att hålla bra föredrag. Att prata i en timme även om det är om något man brinner för och kan, är trots detta jättesvårt. Jag upplever att jag lätt glider utanför ramarna av vad jag verkligen vill prata om och att hålla fokus på det viktigaste. Och plötsligt när jag har pratat en stund blir jag trött på min egen röst, jag blir trött på mina exempel, jag börjar fundera på varför jag inte kan få prata om något mer intressant... Inte så uthållig med andra ord.

För det är ju så att man kan sitta på en föreläsning och lyssna och tycka att det är intressant. Blir man tillfrågad efteråt vad det handlade om kan det ändå vara svårt att sammanfatta. Efter en vecka är det borta helt, utom möjligtvis någon liten grej, som av någon oklar anledning etsat sig fast. Helst vill jag vara så där jättebra som proffsen men jag inser att dit har jag en bra bit :)

Kalasmiddag

Min tisdag

Vissa dagar är det jämnt skägg från att dagen gryr tills jag vacklar i säng Igår var en sådan dag, idag har jag mest ägnat mig åt pyssel och plock hemma. Återhämtning tror jag det kallas. Så här var dagen igår:

04.50 ringer klockan. Minifrukost på 1 banan, 1 glas mjölk och 1 kopp kaffe. Det började precis ljusna när jag cyklar iväg till jobbet 05.20.

06.15 Framme vid jobbet. Duschar och gör mig i ordning.

06.45 Äter en snabb macka och dricker en Gainomax som jag fått på tjejmilen. Blää, inte gott.

06.57 Kan du ta över? En nattkollega ber mig att ta över inne på ett rum, hon är trött och behöver bli avlöst. En läkarkandidat ska gå med mig. Vi får en rätt knapphändig rapport på ca 1 minut. Efter 20 minuter är en fin flicka född.

07.30-09.15 Efterarbete och rond samt fallldragning.

09.20-10.45 Ny förlossning, kandidaten som går med mig gör ett strålande jobb och verkar genuint intresserad. Kul!

11-12.30 Efterarbete och journalskrivning.

12.30 Äter lunch.

12.45-14.30 Journalskrivning och lite mer jobb. Ont om folk under tidig eftermiddag så vi som jobbat förmiddag, lämnar inte över utan jobbar färdigt i den mån det går.

14.30-15.00 Spegling. Skönt att sitta ner sammanhängande. Äter lite mellis inför cyklingen hem.

15.07 Sätter mig på cyklen och trampar hemåt. Lite småstressad, måste hinna till dagmamman till kl 16, då hon stänger.

16.02 Lagom flåsig och svettig och med mjölksyra i benen är jag framme för att hämta. Cyklar med småttorna hem. Otto sköter sig prickfritt och drar inte i förväg på sin cykel. Ville förmanar: Ta det lugnt Otto!

16.45 Kaos hemma. Otto och Ville slåss och skriker. Tröstar och försöker styra upp. Jag beordrar Julius att byta om inför pingisträning. Snabbduschar sedan och försöker få i mig något att äta innan jag svimmar av hunger. Tinar köttfärslimpa och överbliven spaghetti. Fixar sås och lite grönsaker.

17.45 Lyckats få i de som är hemma middag och parkerar småttorna framför Bollibompa. Stefan kommer hem. Jag och Julius tar bilen till pingisen och möter upp Ebba.

18-18.30 Tittar på pingisträningen och håller på att somna. Verkar som både Ebba och Julius har kul.

18.30 Går ner från gympasalen till föräldramötet för Julius klass.

18.35-20.00 Föräldramöte. Håller på att somna av och till men lyckas hålla mig vaken, genom information om nationella prov, IT-frågor, ska barnen ha fler läxor, osv. Ger upp och går när klassföräldrar utsetts och diskussion om eventuell klassresa drar ut på tiden.

20.05 Hämtar Ebba och Julius på pingisen. Nu tränar sena gruppen och den verkar passa Ebba bättre.

20.20 Hemma. Stefan har nattat småttorna och tittar på Em-kvalet i fotboll. Ebba äter sen middag, jag nattar Julius. Är hungrig igen och tar 2 mackor.

21.00-22.00 En kopp the och slappande i soffan. Ögonen kliar, sängen hägrar. Helt slut.

Puh!

Nu har jag genomlevt det jag har varit nervös för i minst två veckor. Jag har hållit föredrag igen (ingen somnade idag, gruppen var för liten) och jag har sprungit tjejmilen igår. Jag kan bara konstatera att jag var mycket mindre nervös inför föredraget än inför tjejmilen. Är inte det lite löjligt? I söndags var jag så nervös att jag hade hjärtklappning, var torr i munnen och det pirrade i hela kroppen. Idag behövde jag bara påminna mig om att andas innan jag klev innanför dörren. För övrigt hade jag nerverna rätt under kontroll. Rent krasst var det mycket viktigare för mig personligen att göra bra ifrån mig idag.

Hur gick det då? Jovars skulle jag kunna säga om bägge sakerna. Relativt nöjd men jag kunde bättre. Det stör mig att det ska vara så svårt att verkligen få fram det man vill förmedla. Det är så lätt att kludda till det på vägen. Sedan är det svårt att bedöma sin insats. Blev jag för kollegial? För kritisk? Missade jag att säga det jag ville, på det sätt jag ville?

Tejmilen då? Jag missade mitt personligen uppsatta mål med 45 sekunder. Det var surt. Nu har Stefan lovat mig (efter att jag hotat att anmäla mig till alla millopp i Stockholmsregionen på den här sidan nyår) att han ska jaga efter mig på cykeln i 10 km så att jag uppnår mitt mål och blir nöjd. Han vill väl antagligen inte att fler av våra fåtaliga lediga helger tillsammans ska gå åt till löpartävlingar misstänker jag.

September i trädgården

Sömnbehov

Vi verkar alla ha olika sömnbehov. Igårkväll var vi på fest hos vänner. Otto och Ville höll ut hela kvällen och somnade inte förrän i bilen på väg hem klockan 12. Otto sover fortfarande (om han inte ligger och läser Bamse i sängen) och Ville sov hela 45 minuter längre än vanligt och vaknade 06.45. Just nu håller han ihop med stil och leker med lego och gubbar. Jag väntar bara på brytet.

Oj då...

Nästan en månad utan en skriven rad. Idag är vi precis hemkomna från Borås, jag, Ville och Otto. Det var nära att jag packade en av min kära mors katter också. Ajax är nog den vackraste skogkatten jag har inom nära räckhåll. Men utseende är inte allt, han är fantastisk i sättet också. Så lugn och go, nyfiken och smart! Vilken charmknutte! Jag tror han skulle trivas bättre hos oss! Jag lovar att jag hade stulit honom om inte Stefan myntat regeln en in, en ut om familjens nuvarande konstellation. Ett nytillskott och en måste ut. Och nej, jag kan inte tänka mig att byta ut vare sig nuvarande katt, make eller barn för den delen.

För övrigt har vi i princip använt allt som jag packade ner, barnen har fått rida, vi har varit i djurparken och jag har sprungit sightseeing i området som sig bör. En av vännerna har jag hunnit träffa och det var nog Ottos höjdpunkt på resan. Hennes äldste kille hade en lyftkran som man kunde manövrera med fjärrkontroll. Vilken lycka.

Tågresorna har gått fantastiskt bra. Det mesta har gått bra förutom mitt sovande, vilket i och för sig får tråkiga konsekvenser för omgivning (läs mormor). Jag var osmart nog att tro att jag skulle kunna dela säng med Ville. Vi har bägge sovit urdåligt i två nätter innan jag kom på att lägga honom på en madrass på golvet. Så dumt att inte tänka på det på en gång. Ville är för övrigt en riktig djurälskare. Han tycker katterna är fantastiska och hästarna likaså. Han kunde ridit i en timme om han hade fått. Sken som en sol gjorde han ända tills det var dags för Otto. Gråt och tandagnisslan istället.

Nu är nog katterna och mormor däckade i några dagar framöver efter vårt besök.

Svensk sommar

Miniledighet i Småland. Både gårdagen och dagen har varit bra. lagomt sommarväder runt 20 grader och växlande moln. Perfekt tycker jag, även om det inte direkt är badväder.

Nöjda småttor som hittar på egna saker att göra i trädgården, hoppar studsmatta och faktiskt leker. Igår plockade vi som sagt ca 20 liter blåbär. Jag kunde ha plockat mer men jag ser inte riktigt hur vi ska kunna transportera hem dem. Det tog inte mer än 2 timmar att plocka och kanske 2-3 timmar att rensa. Helt okej arbetsinsats för antioxidanter hela vintern lång! Dessutom var det härligt att hela familjen var i skogen. Vi plockade på farfars sommarland så deltagandet var frivilligt, det var bara 150 m till studsmatta och vanlig lek. Men trots att alla initialt var skeptiska så hamnade de i skogen i alla fall. Otto och Ville parkerade sig för ätning, även om Otto provade bärplockaren en liten stund. Ebba var stundtals flitig men Julius for fram som en ångvält i skogen. Som vanligt med löfte om tid för dataspel. Han hade sin egen plockstil, där han mest hängde runt en och gärna plockade precis på samma buske som man själv om man kom åt. Snabbaste plockaren var nog farfar. Han var som en blodhund i skogen och metodisk som få.

Jag är en samlare i själ och hjärta. Det känns fint att ha frysen full när vintern kommer! Imorgon är sista dagen i Småland för i sommar, sedan styr vi kosan hemåt för att passa höns, katter, kaniner och marsvin åt grannarna.

Blått guld

Vill både ha kakan och äta upp den

Jag har längtat efter att få vara själv. Nu ska jag vara själv i en hel vecka och jag känner mig rysligt ensam och saknar dem redan. Vilken tur då att jag ska jobba 6 dagar av 7...

Eccijamooos!

Ville och jag mogonbusar. Jag är ett monster som jagar Ville. Fast jag får inte fånga honom påstår han, så jag går tillbaka till köket för att fortsätta med frukosten. Då kommer han hoppandes i sidledes efter mig med skeden i högsta hugg och ropar: ECCIJAMOOOS! Jag förstår för ingenting men tänker så det knakar. Vad betyder det? Och så slår det mig: EXPELLIARMUS! Ständigt denne Harry Potter! Julius försökte sedan lära honom: Wingardium Leviosa men det nappade han inte på.

Det går upp och det går ner

EN natt glömde jag att täcka över rabatten mot rådjur! EN NATT! Och nu har de kantklippt mina höstflox rejält. Skitdjur är vad de är. Alla bär på häggmispeln har de tagit. Jag har inte ens tittat i i grönsakslandet men de har säkert varit där också. Vi har förankrat nätet hårdare eftersom de tidigare när vi var på semester bara stuckit under huvudena och gnagt. Blää.

Dessutom har jag streptokocker. Halsonda ville inte ge med sig så jag var och tog svalgprov igår och fick penicillin. Idag ska vi odla igenom hela familjen eftersom Stefan också har ont i halsen och har fått konstiga utslag på kroppen. För två år sedan fick han akut psoriasis efter en streptokockinfektion. Om mer än en i familjen har streptokocker brukar man tydligen odla och behandla eventuella familjemedlemmar som har streptokocker även om de inte är akut sjuka eftersom det annars är lätt att smittan går runt, runt i familjen. Jag håller tummarna för att inga av barnen har, det känns inte alls bra att behandla någon som är symtomfri.

Barnarbete

Efter mycket dividerande fram och tillbaka i säkert ett halvår har vi införskaffat ett Playstation. Jag har varit mycket skeptisk, mest för att jag helst inte vill att småttorna ska fastna framför TV:n. Men den har hittills visat sig vara en riktig guldgruva för mig.

Det är fantastiskt vad tjänstvilliga och samarbetsvilliga stororna är. Framförallt Julius! De här är vad de har arbetat för att tjäna ihop speltid. (För naturligtvis har vi spelrestriktioner :))
- Rensat grusgången från ogräs
- Kantklippt kring häckar och rabatter
- Rensat ogräs
- Storstädat badrummet

Mamma, behöver du inte hjälp med något mer? Snälla!

Jag hatar att städa toaletter och badrum, det är något jag gärna går och drar på och så blir det snuskigare och snuskigare. Nu gjorde Julius detta, även om han fick instruktioner och lite hjälp. Det skiner, så välstädat är det!

Och rensa ogräs och klippa kantgräs är sånt som jag i princip aldrig hinner med. Ibland funderar jag faktiskt vad det är jag gör om dagarna. Men i och med att vi införskaffat familjekort på det lokala utomhusbadet så har jag åkt med barnen och badat nästan varje dag. Det är nog det enda jag saknar i vår kommun. Ett riktigt bra sjöbad. Bassängbad kan aldrig slå ett riktigt bad, helst i havet... Det bästa med familjekort när det väl är betalt, är att det känns ok att åka och bada bara någon timme eller två. Helst badar jag efter klockan tre så jag slipper smörja in barnen. Perfekt att åka hemifrån de timmarna då det ändå bara blir stök och bråk och gnäll. Det svåraste på badet är att hålla koll på Otto och Ville som inte alls vill bada på samma ställe. Otto vill helst bada på det djupaste med simpuffar tillsammans med Ebba och Julius. Han hoppar otröttligt från kanten och varvar mellan kanonkulan och magplask. Och medan jag har badat har Stefan fixat de sista uteprojekten för året och sett till att ha maten klar tills vi kommer hem...

Varifrån kom energin?

Någonting händer här hemma i sommar. Trots 30 graders värme och inget regn någonstans trots att jag längtar ihjäl mig, så har vi plötsligt fått energi att inte bara fixa ute utan också inne. Jag har ordnat med tvättförvaring i tvättstugan. Numera kan man gå in där och också veta (om man är läskunnig) vart man ska stoppa tvätten. Fri golvyta är najs! En elektriker har fixat belysning i skafferiet och ordnat en lysknapp mot köksdörren så vi slipper gå långt i mörker för att tända.

Bokhyllan är städad och TV finns på plats i bokhyllan! 2 kassar böcker är utrensade. Planer för hur ljudanläggningen ska bli så osynlig som möjligt har smitts. Barnens leksaker har fått flytta upp. De lär säkerligen flytta ner igen. Här har jag börjat röja och plocka bort skräp. Ottos och Villes rum ska också röjas och tänkas till med förvaring.

Planer för hur allrummet på övervåningen ska bli använt håller också på att ta form. Det lär visserligen bli ett projekt för hösten men jag tror det blir bra.

Utomhus är rosportalen färdig, och Stefan håller på att såga upp vår altan! Det ska bli en grön avskiljare mellan lekplats och ätplats på altanen. Vi kommer att ha som ett grönt uterum på sommaren är tanken.

Det finns en oändlig mängd skåp, garderober och så hela arbetsrummet som behöver rensas på skräp. Men det känns fantastiskt skönt att ha börjat i alla fall. Plötsligt hitta Stefan vår Baby-watcher som vi letade lite halvhjärtat efter när Ville var bebis. Nu behövs den knappast men om någon är intresserad så har vi en till övers!

Hemma igen

Ville på morgonpromenad på västkusten. Jag älskar grindar. Vilka hemligheter döljer sig innanför dem?

Nu är vi hemma igen. Åh vad vi längtade hem trots att vi visste att värmeböljan här hemma väntade. Det är sjukt varmt. Mest känns det som att det gäller hitta strategier att hantera värmen. En liten uppblåsbar plastpool gör livet uthärdligt för småttorna. På nätterna är det värre. Extrem värme i kombination med mygg är svårhanterligt. Jag har haft isklampar i sängen för att kyla ner mig när det blivit för varmt. Just nu är Stefan iväg och handlar myggnät. Uppepå värmen sommarförkylning från helvetet. Jag har haft halsont i en vecka nu och sedan i lördags är Stefan också drabbad. Inte klaga på värme och sommar. Jag läntar ändå efter några regniga dagar. Men på det hela taget är det ändå en fantastisk sommar. Trädgården har klarat sig okej med grannens hjälp. Nu är det projekt vattning som gäller.

Morgonfika

Nu är det dags för morgondopp!

Tillägg

Om det inte framgick av bilden så är frukosthörnan ett skrymsle under trappen och kallas även för Höga Klippan av någon outgrundlig anledning.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mysigaste frukosthörnan

Det här är det mysigaste stället i hela huset enligt Ville. Direktör Ville som styr familjen med järnhand.
Alla barn får varsitt kex på stranden varpå VD vrålar: Jag vill ha två kexor annars får du sparken!
Sparken är ett dagligt uttryck och ska tolkas bokstavligt.

Brastads hällristningar

Kväll på stranden

Tårtkalas

Sommar

Små saker som är bra!

Igår hade vi en elektriker här som fixade ett par saker. Det har stört oss att det inte finns någon belysning i skafferiet samt att man måste gå till ytterdörren i tvättstugan för att kunna tända där inne. Från köket sett ligger skafferiet närmst så oftast på kvällen har man famlat i mörkret och försökt hitta det man ska hellre än att pallra sig till ytterdörren för att tända. Men inte nu längre! Varje gång man öppnar dörren till skafferiet tänds en lampa. Plötsligt får jag lust att städa därinne... Men det blir efter semestern, och vem vet kanske har den värsta städivern lagt sig då?! Tänk att sådana småsaker som man gått och retat sig på kan kännas så himla bra, när de är fixade.

Har jag glömt något?

Att inte glömma något när man har fyra barn att packa till är en stor bedrift. I det här läget känns det lika bra att ta med sig ALLT. Det ska vara grejjer till bra väder, dåligt väder, lakan täcken, kuddar, underhållning, badleksaker, luftmadrasser, uppblåsbara krokdiler och F-N och hans moster. I år blir premiär utan barnvagn, endast liten sittvagn. Det går framåt.

Härligt

Rosen Aicha blommar för fullt över lila backtimjan. Det är inte lika vackert på bild som i verkligheten. doften kan man inte heller återge. Det doftar underbart, lite apelsin kanske? Pionerna är på väg att slå ut också och jag kommer att missa dem... I månadsskiftet juni/juli ska man inte ha semester! Fast det ska bli skönt att komma iväg.

Fin födelsedagspresent!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag fyller år i november... Men fick min present igår! Tack mamma! Rosen Stanwell Perpetual är nu på plats i rabatten. 2 knoppar har slagit ut och lyckades fylla hela altanen med roslukt igårkväll. Underbart!

Snart semester

3 arbetspass kvar. Sedan ledigt i 4 veckor och 5 dagar. Det blir bra. Småland väntar, västkusten väntar. Jag hoppas på mycket bad, grillkvällar och en hel del skogsstigar som väntar att bli sprungna på.

Legobygge

Vi har haft Julius bästa kompis här i 3 dagar nu. Tänk att det finns så mycket lek i dem! Det byggs lego, fantiseras, ritas och så ett avbrott för lite vattenkrig med småttorna och grannbarnen. Ibland en liten paus med Kalle Anka läsning. Visst är det sommarlov i ett nötskal?

Roslagsleden!

Igår sprang jag hem från jobbet. 31,5 km terräng mestadels. Det var jättejobbigt, tungt, galet roligt och jag kunde knappt gå när jag kom hem. Idag har jag ont i vaderna. Jag vill göra det igen!

Sängflytt en gång till

Nu har Ville och Otto sovit tillsammans ett bra tag. Och det har gått så där. Ville har inte slutat vakna på nätterna och jag har vandrat dit och ofta somnat kvar hos honom. Alternativt stört Stefans nattsömn. Och min egen. Det är mycket jobbigare att vakna och gå upp, än att vakna i samma säng. Ville är förkyld nu vilket inte gör saken bättre. Igår var jag fasansfullt trött, Stefan är så trött sedan en vecka tillbaka att han knappt går att umgås med. Så vi flyttade in Ville tll mig och ut Stefan igen. Inatt har Ville legat mestadels tätt intill, eller på mig. Från 05 ägnade han sig åt att sparka mig i ryggen tills han gav upp och gick upp. Det har ändå varit en fantstiskt mycket bättre natt än den föregående. Sparkar i ryggen är lite som kraftfull massage, i alla fall om man är stel i ryggen, astrött och försöker tänka positivt.

Bra balans!

Och den coolaste gesten!

Glitter, glamour och guld i håret

Det ser ut

att bli en fantastisk dag. Igår var en slita-hemma-dag med mig själv som var trött efter helgjobb och två barn som var trötta och griniga. Jag fösökte vara pedagogixk och tålmodig med jag måste erkänna att det misslyckades vid åtminstone 3 gånger under dagen. Bakade inför Picknick med Julius klass på kvällen, gjorde pastasallad, tvättade, städade, jagade larver som äter upp våra krusbärsbuskar, sådde nya sockerärtor och bönor eftersom nästan inga från förra sådden kommit upp. Otto och Ville hjälpte till. Nu så! Det blir senare skörd i år men det går det med. Dessutom hann vi med utvecklingssamtal i skolan med Julius också. Småbarnen skötter sig med den ärean, nästan hela tiden. Fast fröken undrade stillsamt när jag sa att nu är tiden ute för vår del, när Ville och Otto började balla ur, att det var tur att det inte var så mycket att prata om då, att Julius sköter sig. Vad ska man svar på sånt. Om jag uppfattat att det var bekymmer med Julius som krävde längre än 40 min samtal, då skulle jag väl ha prioriterat annorlunda? Håhåjaja.

Idag ska jag springa vårruset tillsammans med en vän, jag ser fram emot detta. På jobbet har det varit fullständigt kaos, har aldrig varit med om liknande, så vi lär ha samtalsämnen så det räcker. Just nu är känslan både hemma och på jobbet att man bara försöker att hålla ihop. Ligga steget före och känna att man har koll på läget, det existerar inte. Det handlar snarare om att hänga med floden och inte tappa/glömma det viktigaste.

Cirkus

Det som göms i snö...

Kommer upp i tö. Nu har snigelsäsongen satt igång på riktigt. Ikväll insåg jag att jag måste börja gå mina rundor. Och i år finns det inte bara små sniglar på min tomt! De är överallt och de är stora! På ängen fanns det fler än jag ville räkna. Mamma och jag plockade nog totalt ca 200 sniglar i olika storlekar. Den här vintern har inte bara givit oss fantastiska vitsippsbackar...

Ska visst bli rekordmånga fästingar också. Så nu gäller det att ta det på rätt sätt. Snigelrundorna får bli en avrundning på dagen. Ska jag ha mina blommor kvar kommer jag inte undan dem. Jag har visserligen beställt nematoder men det kommer inte att räcka.

För övrigt har det varit en fantastisk dag hemma. Får man verkligen bo så här vackert och ha det så här bra? Försommarkvällen har varit helt ljuvlig. Alla barnen avslutade kvällen hos oss. Ebba och Julius har dragit igång ett projekt i sandlådan. De driver restaurang och ska bli miljonärer dels via sitt restaurangprojekt men också genom att ta ut avgifter av de mindre barnen när dessa kör på vår altan. Julius kör med små-tullar, där man får betala med småsten eller blad för att kunna köra förbi. Jag har sagt nej till maskros betalning! Vill inte ha in fler maskrosor på tomten än jag redan har...

Dessutom har jag varit på utvecklingssamtal med Ebba idag. Genomgång av de nationella proven. Hon lyckades med alla rätt i matte, ett fel i engelska och alla rätt i svenska. Det blir svårt för brorsorna att leva upp till hennes standard :)

Bästa ursäkten för att slippa äta själv

- För då blåser jag iväg.
Det gäller alltså att hålla i sig ordentligt vid köksbordet!

Paus i bregottfabriken

-
Saftfika med Dupontarna

Årets första rabarber och glass

Rönnen kommer att blomma i år

Det går bra nu...

Förra veckan var en vecka med med- och motgångar. Sjuka barn i kvadrat, Ville som slog upp ett stort jack i pannan och så jobb och Stefan bortrest uppe på det. Farmor fick slita rejält med barnen här hemma vill jag lova.

Själv vab:ade jag en dag och missade ett spännande föredrag på onsdagkvällen.

Å andra sidan fick jag så otroligt positiv feedback från cheferna på jobbet och faktiskt också undegefär så mycket löneförhöjning som en landstingsägd jobbare kunde tro var möjligt i år. Men det bästa var de fina orden faktiskt... Kul.

Sedan sprang jag Springcross 12 km i blåst, kyla och regn och klarade av mitt uppsatta tidsmål. Även detta var roligare än jag trodde timmarna innan!

JAG VILL HA ALLIHOPA!!!

Tooticki gillar sjuka barn

Plötsligt blev det grönt!

Långledig

Fyra dagars jobb och nu tre dagars ledighet. En bra jobbhelg. Jag kan bara konstatera att jag trivs på mitt jobb. Men ledighet är underbart. Jag vill ha sol och vår och mycket tid i trädgården. Otto visar inga tecken på att få vattkoppor. Jag hoppas att han får det, det vore så skönt att ha det gjort.

Det kan hända

Att jag har världens mest fantastiska man! Jag är sjukt stressad över det föredrag jag ska hålla imorgon, rookie som jag är. Men vem kommer de bästa tipsen på upplägget och hur jag ska fokusera när jag kört fast? Och vem har stannat hemma idag med vattkopps-Ville? Låt vara att jag hittade Ville skuttandes och lekandes ensam på grannens tomt när det var dags att äta middag. Inga grannar hemma. Stefan vabbar nämligen aldrig helt och hållet. Han är med Ville, håller telefonkonferens, läser mejl och lagar mat samtidigt. Snacka om simultankapacitet, som dock ibland haltar lite. Ja, jag syftar förstås på telefonkonferensen :)

Vattkopps-Ville har för övrigt vattkoppor överallt, stora pladuskor i hårbotten, i och bakom öronen, i rumpan, ja i alla vrår av kroppen. Pigg och glad, ingen feber.

Alla sjukdomar på en helg

Nu är förkylning och halsont hos Ebba på bättringsvägen, Julius kräksjuka som bortblåst. Då vaknar Ville med vattkoppor på morgonen. Vilken knasig helg. Nu hoppas jag att Otto håller sig frisk hela veckan som han ska vara med farmor. Det känns lite skakigt.

Trädgårdslycka

Det är vanlig sketen lördag, det är mulet och blåser snålt. Ebba har feber och halsont, Julius kräktes halva natten men är nu på benen igen. Det är som upplagt för obalansen i livet att ta över. Svårmotiverat att ta mig i kragen och göra något av dagen. Men så kommer jag ut i trädgården och plötsligt så är livet bara lycka. Jag plockar sniglar, rensar ogräs, klipper ner gamla perenner, vårstädar landet. Planterar om några digitalisplantor från förra året och ser pionerna spira. Mina sådder av blodtopp och jätteverbena är på gång. Det luktar vår. Kan det bli bättre?!

Önskeskor

Åh, vad Otto ville ha dessa skor. Och åh vad jag ville köpa dem åt honom! Men 179 pix för dåliga skor som inte kommer att funka hos ur-och-skur-dagmamma, näää det gick inte. Fram för mer rosa och glitter till alla småpojkar.

Testing testing

Ville sover som bekant inte så bra och inte så gärna. Han hanterar heller inte sin sömnbrist så bra. I december testade vi att låta honom vara utan middagsvila med katastrofresultat. Det kunde vem som helst ha förstått. Men inte vi! Det tog ca 6 veckor att hitta tillbaks till den vanlige Ville. Men eftersom vi inte kan låta bli att försöka hitta lösningar testar vi igen. Det nya är att han och Otto ska bo tillsammans. Ville tycker att detta är mycket roligt och spännande. Vi ha kört två nätter nu. Första kvällen fick jag lite panik eftersom jag skulle upp tidigt och jobba, så det flyttade vi in honom till Stefan när vi gick och la oss. Så det var lite fusk. men själv insomnandet gick bra och det funkade utan alltför mycket bus. Ville är nöjd med att slippa ligga själv i rummet tror jag. Även om jag legat bredvid honom en stund tidigare så har han inte somnat. Jag tror mest att han legat och vaktat på mig för att hålla koll på när det är dags för mig att gå. Och ägna kvällarna åt 2-timmars nattningar finns inte på agendan med 4 barn. Julius hade den förmånen men inte ens då var det roligt.

Igårkväll möblerade vi om så att rätt sängar stod på rätt plats. Superkul att hoppa och busa i sängarna under tiden! Nattningen gick bra, över förväntan. Otto är också nöjd med sällskap.

Natten då? Jo, vi gick och la oss rätt tidigt och jag somnade tvärt, jättetrött. Känns konstigt att dela säng med käre maken igen, efter 2 år! Jag har glömt vilken läggningsfascist han är! Rätt som det var hörde jag Ville och gick över till honom. Lyckades få tyst på honom rätt snabbt och somnade inte om själv där inne. Gick tillbaka och tittade på klockan. 00.30. Nästa gång det var dags. var 04.30. Någonstans vid 05 hörde jag att Ville vaknade men då tänkte jag att han kommer väl inte till oss. Hörde nämligen hu han gick upp. Klockan 05.40 blev det blöjbyte och sedan kröp han ner hos oss. Efter en stund gav Stefan upp och gick upp med honom. Jag fick en timme extra och blev väckt. Då sov jag så djupt att jag inte visste vilken dag det var, om jag skulle vara ledig eller jobba. Helt väck med andra ord.

Natten kändes ganska tung men så här i efterhand när jag skriver, så ser den inte så förfärlig ut på papper. Ville är redan trött men det kanske är dags att ge upp sova-till-sju-på-morgonen-ambitionerna för hans del. Sover han någonsin till 07? Det är rena rama sovmorgonen för hans del. Hans naturliga klockan är säkerligen att vakna mellan 05-05.30 på morgonen. Dagens nackdel är att han i princip inte sov middag hos dagmamman igår. Lite sliten med andra ord.

Idag ska vi bara slappa och ta det lugnt. Det fina vädret är som bortblåst. Lite, lite snö finns kvar i trädgården även om det är minimalt. Imorgon ska det visst snöa... Även här känner jag viss ambivalens. Jag vill ha en lång vår, men nära nollan tycker jag är att ta i. Annars är det skönt att successivt få vänja sig vid värmen, så att det inte slår över till 20 grader på en gång.

Hur var det nu jag tänkte?

När jag för en månad sedan sa att jag ville gå upp lite i tid? Tänkte jag månne på min framtida pension? Det var ju bra i så fall. Nu börjar jag min första vecka arbetstidsökning (10%) med att ta ledigt en dag... Men det finns ju så mycket att göra! Idag har jag sått alla mina fröer, planterat om slokande och ledsna krukväxter, rensat rabatter i trädgården och tvingat stackars mor att städa både inne och ute på altanen. Trasiga leksaker och fotbollar är undanfixade och det är fint och rensopat på altanen. Kan det var tid att börja så sallad redan i drivbänken? Visst måste det gå?

Nu finns det bara ytte-pyttelite snö kvar i trädgården. Man riktigt ser hur det händer grejjer för varje dag. Snödroppar, vintergäck, tussilago och krokus blommar. Krokusarna måste ha förökat sig enormt för det är som ett helt fält i en rabatt. Det är hög tid att rensa första omgången ogräs, så jag slipper 15 ggr mer ogräs om en månad.

Sedan är det det klassiska. Vi trodde att vi hade handlat vårkläder till barnen. Men nu behövs gympadojjor, sulor, nya jeans, nya fotbollsskor, osv osv. Nu får de gå i gummistövlar i några dagar tills någon av oss hunnit handla. Både Ville och Otto är ute hela eftermiddagarna efter hämtning, det är skönt och lugnt. Speciellt med tanke på hur mycket Ville muckar just nu. Eller muckar kanske är fel uttryckt men han har ett hiskeligt humör och vill ha allting på sitt sätt. Vid maten är det mer regel än undantag att det blir bråk, gråt och tandagnisslan.

Nästa vecka ska jag hålla föredrag på jobbet och jag är NERVÖS! Skickade ut massmejl till alla igår, vilket bidrog till att haussa upp känslan.

Kräksjuka

Sex ¨år sen sist men där satt den. För bedrövligt. Hela natten. Och hela dagen har tillbingats i sängen eller i soffan i halvdvala. Och ute? Jo, det snöar förstås.

När snön smälter

Idag var första dagen ute på riktigt. Snön har fortfarande inte smält undan från tomten men har konsistensen av strösocker ungefär. Märklig känsla. Barnen letade kvickt upp sina påskägg. Stefan dikade för att få vattnet att rinna undan med hjälp av Ebba. Och jag blev fast i trädgården... Hittade 10 sniglar, det första jag gjorde när jag tittade lite och så började jag rensa ogräs. Tänk att man kan bli så fast i en sån syssla! Det kan vara galet långtråkigt men det kan också vara meditativt och avkopplande. Idag var en sån dag. Vi höll på att aldrig komma in på eftermiddagen. Middagen blev jättesen och ihopsvängd på en höft. När ljuset och våren kommer har jag inte tid med inomhustjafs och matlagning. Imorgon väntar en långrunda och mer utetillvaro. Det finns så mycket som ska göras. Listan är oändlig. Men lysrören är på plats i arbetsrummet, så i veckan blir det mer frösådder. Jag vill ha mer vår!

Mmmmmmm

Snälla, snälla sol, smält bort snön på vår tomt inte bara på vägarna! På framsidan är vallarna av snö vid huset fortfarande halvmeterhöga. På altanen kryper snögränsen utåt men är bortåt 30-40 cm tjock kompakt is-snö. Det som syns av tomten är en liten bit av landet samt en vattenfylld grusgång. På tordag är det första april.

Det bästa med att natta

Är att själva slumra en halvtimme tillsammans med Ville. Det är underbart efter 3 dagars intensivjobbande. Och vad hände? Jag ska jobba på måndag igen!

Uttryck att reta sig på?

Det här är verkligen dagens ickefråga men är det ett lånat uttryck från engelskan som jag av någon anledning avskyr så är det sweet. Tex läser man att kvällen avslutades med bubbelpool och bastu - sweet. Bläää säger jag. Gillar inte!

För övrigt verkar jag vara inne i en konfliktperiod. Har haft 3 konflikter utanför familjen på mindre än en vecka. Är det meningen att jag ska lära mig att hantera konflikter månne? Inte bara bli sur, blunda och gå vidare. utan ta upp problemet med personen ifråga? Jag gjorde i alla fall det på jobbet idag när jag blev sur, surare än surast. Jag är fortfarande sur över saken ifråga och fick inte personen att ändra sig heller men jag framförde min åsikt och därmed också min kritik. Jag borde förmodligen ha hävdat min ståndpunkt än mer men jag väljer att vara stolt över att jag framförde åsikten, inte bara en gång utan två. Det är annars oftast mitt problem. Jag behöver klura och fundera på vad jag känner och tänker. Har svårt att komma med slagfärdiga argument direkt. Så jag behöver ta en time-out och komma tillbaka. Ofta känner jag då att tillfället har passerat men idag tog jag mod till mig och tog upp frågan igen.

Jag är konflikträdd men jag vet åtminstone om det. Och så tänkte jag på vännen U och på att jag skulle skämmas ofantligt inför henne när jag återberättade händelsen om jag inte dragit den ett varv till.

Egenhändigt fixad middagsvila

Nya skor!

Det är kul att knyta snören och prova skor!

Handyman

Min man han kan! Imorgon är det disco, jag jobbar och kan inte hjälpa Ebba. Vem rycker in och provlockar håret ikväll och lär sig hantera locktången? Dessvärre känner jag mig inte lockad att vara så jämställd att jag byter däck på bilen. Fast jag borde nog egentligen. Det är så mycket som man borde.

Summerar Jämtlandsveckan

Ebba: Åkt skidor alla dagar. Ville åka alla backar, upptäcka. Ägnat kvällarna åt spel och dobbel...

Julius: Var segstartad alla dagar, fick lirka iväg honom vissa dagar. Men kul hade han för det mesta. Åkte mest störtlopp, gillade absolut inte transportsträckorna mellan liftsystemen. Yatzy och Uno var favoriter på kvällarna. Och Kalle Anka förstås.

Otto: Åkte en dag men tyckte att pistmaskinen och hjullastaren var mer spännande än åkningen. Det tyckte inte Stefan... När vädret blev bättre gjorde vi ett mini-älg-safari på hemmaplan och hittade älgspår, älgarnas sovplats, älgbajs och vart älgarna ätit. Mycket spännande. Vi upptäckte också utedasset på gården som var ända från dinosauriernas tid, eller om det möjligen var samtida med när Ruth var liten och Vasaskeppet. Sista kvällen gick vi på nattlig älgspaning med ficklampor i skogen utan resultat, mer än att vi båda tyckte det var lite kusligt.

Ville: Ville surkart. Förkyld och sur och hostig, febrig en dag. Sov dåligt på nätterna. Tyckte det var spännande att åka tåg.

Jag: Hade en mycket bra semester och hann med att basta en kväll dessutom. Stjärnklart var det då. Hade fina skiddagar med barnen även om vädret var rätt kasst. Hade velat ha mer sol, älv och längdskidor. Tänk att det är så vackert i Jämtland. Om det ändå hade legat närmre!

Mer sportlov

Positiv feedback med syfte att höja självförtroendet

Otto hittar ett legohus som jag knåpade ihop tillsammans med Ville igårkväll.

- Men mamma den är ju jättefin! Har du gjort den alldeles själv?

Efter tö kommer snö...

1 mars och ännu mer snö. Stefan ägnade lördagförmiddag att skotta altanen. Ingen av oss har prioriterat den men när det är ca 1 meter som plattas till och tynger ner börjar det bli en ansenlig tyngd mot fästpunkterna inne vid husväggen... Bra träning för honom. 3 dagars tö och nu snöar det igen. Hur lång tid kommer det att ta att smälta? Nu börjar min vårlängtan på allvar... Fast först en norrlandsvecka med skidåkning.

Sportlov hos mormor

Ebbas amigurumis

Att minnas

Imorse var det -25. Vilken vinter. Det är snö ända upp till trappan, buskarna på framsidan syns inte längre. Äppelträden har snö ända upp till de nedersta grenarna!

Tootickis fredagsmys

Hon kör egenhändigt gjord spikmatta av lego och tror samtidigt att hon är kattunge som får plats i legolådan. Men vadå? Huvudet får ju plats...

På dinosauriernas tid

Otto fascineras av dinosaurier. Fick dessutom en fin bok i julklapp som även jag tycker är intressant. Men det här med tidsuppfattning och avstånd...

- Mamma: För länge, länge sen fanns det dinosaurier. För typ 3 veckor sen! Sen kom en explosion med eld som gick upp högt, högt upp i luften, 10 meter! Och då dog allihop!

Ett antbröllops tips till Faster Fi

Inga bröllop vid vatten... ;)

Ny PT i vår kanske?

Hittade det här klippet hos Sporty Spice. Lite pulshöjande träning är väl aldrig fel?!

Nyklippt

Till slut kunde jag inte stå emot... Nu är han klippt med maskin han också, men på längsta nivån... Lite snyftigt är det allt. Nu är han ingen bebis längre!

Kräksjuka och trött högerben

Ebba kräktes på badmintonen i eftermiddags. Stackarn. Nu väntar jag på att resten av familjen ska insjukna. Julius var hemma idag och mådde tjyvtjockt men kräktes inte. Mådde väldigt bra för att vara hemma från skolan om sanningen ska fram. Å andra sidan är sånt lite svårbedömt ibland.

Själv är jag lite deppig för att min högra vad och vad det verkar som hela benet, inte riktigt är med på noterna. Fått lite massage av Stefan ikväll och det blir bättre. Men jag har ju blivit beroende av få komma ut och nöta vägarna. Och det ger ingen endorfinkick att bara gå! Jag ska vila ofrivlligt även imorgon eftersom jag inte vågar skjutsa iväg småttorna till dagmamman när vi har eventuellt vinterkräksjuka i familjen.

Mer längtan!

Kan ni förstå att jag längtar? Det här är vår sommaräng förra året i juli.

Nu kliar det i de gröna fingrarna

Förra året misslyckades jag helt med mina zinnior. Året innan dess var de fantastiska. I år kunde jag inte motstå dessa... Zinnia - meteor. Ska få pryda mitta grönsaksland tillsammans med en masa olika vallmo, praktvädd, praktmalva, ringblomma och dahlia.


Den här blev det också, Glim - Jack Flash. Supersöt, får se om jag lyckas. Perenner är inte lika lättsådda. Jag har inventerat min frölåda och jag har nästan allt jag behöver. Behöver komplettera med sättlök, sättpotatis och lite sallad. Det får nog bli någon salladsmix, vi hinner inte äta upp annars.

Jag som inte skulle så så mycket i år:
Rosenflockel (Perenn)
Blodtopp (Perenn)
Praktsalvia - Scarlett Piccolo
Honungssalvia West-Friesland (Perenn)
Salvia farinacea - Blue Bedder
Praktvädd
Zinnia - Meteor
Glim - Jack Flash
3 sorters vallmo

Plus det jag då har hemma från förra året. Vilket är Praktmalva, 2 olika salvior till, sommarklätt, sommarrudbeckia, solbrud, ringblommor, jätteverbena. Plus lite annat smått och gott. Jag som skulle vänta och se vart trädgården tog vägen i år. Ett mellanår för att landa... mmmmm, kanske inte. Jag behöver, när jag tänker efter gräva en ny rabatt. Vilken tur att jag tränat rygg, axlar och armar i vinter!

Nu gäller det att få Stefan att fixa iordning lysrören ute i garaget... :)