Första sparrisen!

Godaste jag någonsin ätit!

Bättre sent än aldrig

Trädgården har fått en ny dimension med växthuset. Det är långt ifrån färdigt men jag är väldigt nöjd så här långt. Först var jag lite tveksam till teglet vi vialt men även det plus bruket blev bra.



Men det känns stort! Ändå undrar jag hur jag ska få plats med allt jag vill.

Det muras för fullt

Imorgon blir det nog färdigt och själva monteringen av växthuset kan ta fart. Bilder utlovas.

Så himla nöjd!

Fick mycket gjort i helgen tack vare halsont och dåligt väder. Snö och minusgrader tar effektivt bort allt sug efter trädgårdsarbete.

Köpte ett tyg för två år sedan. Har funderat på hur jag ska använda det. Men nu äntligen fick vi upp tavellisten och jag gjorde en tavla med tyget. ebba målade en akvarell som vi ramade in och ips vips så blev det vårfint och förändring i vardagsrummet. I rena glädjeyran över förnyelsen städade jag bägge förråden inne. Nu är det bara mina och barnens garderober kvar. Garaget får maken styra upp. Tippen minst en gång per år brukar vara lösningen.

Jag längtar efter att bli kvitt det halsonda, längtar efter vår och längtar i största allmänhet efter att kunna träna

Snö igen

Idag har vi firat 31/3 med att bygga snöborg och snögubbe. Vilken kramsnö, har aldrig varit med om liknande. Det var bara att rulla. Undrar lite över hur lång tid det kommer att ta för en massiv snöborg att smälta.

Mer då? Funderat lite på jobb. Håller på med en stipendieansökan och när jag var ute och sprang kom jag på en del kompletteringar. Men trädgårdsväder har det inte varit.

Första dagen på nya jobbet

Egentligen börjar jag på måndag. Men i mitt nya arbetsliv så kommer jag att få jämka, hålla koll och se till att jag levererar själv. Det passade helt enkelt bäst att börja igår eftersom påsken närmar sig och jag behöver få ihop timmar och framför allt att starta. Det är läskigt men också väldigt spännande. Igår träffade jag min handledare och vi har lagt upp en preliminär plan med en första deadline 27/4. Och från och med nu ska jag skriva på engelska. Jag undrar om jag förstår vad jag givit mig in på. Men det är nog lika bra att vänja sig direkt om slutresultatet ska presteras på det språket. Men samtidigt som jag bävar ska det bli så kul!

Sovmorgon

Idag är jag först uppe. Ville och Otto var totalt slut igår efter en hel dag ute från morgon till kväll. Annars är det ett säkert kort att åtminstone Ville är uppe tidigt. Jag vaknade, såg att klockan var 07.45 och smög upp. Kom ner i köket och såg att klockan var 06.45. Sommartid! Attans, här tjatar man om sovmorgon och att jag aldrig får sova ut och så går jag upp frivilligt innan 7! Fast jag älskar den här stunden på dagen. Det är fantastiskt att ha en stund på morgonen för sig själv innan den riktiga morgonkarusellen drar igång.

Nu har jag min sista jobbvecka kvar. Tre dagar!

Mer vår

Den här lilla sötingen hälsar ofta på hos oss. Jag är ju ingen fågelkännare utan trodde det var en sparv innan jag såg det röda. För övrigt sjunger koltrasten hela dagarna just nu! Vår! Här fanns det lite mer info.

En mycket korrumperad polis

Ikväll spelade Ville och Stefan tjuv och polisspelet. Med egna regler. Vilket innebar att Stefan var tjuv och slog en etta och ändå klarade av att ta sig till banken och råna den. Sedan slog Polisen Ville en trea och kom åkandes på sin legobit och fångade honom. De splittade på pengarna och Stefan slapp fängelse. Mutskandal!

Själv har jag rensat ogräs så att det blev ett synligt resultat, en halvtimme varje ledig dag är mitt nya motto! Skjutsat till kalas, shoppat kläder med Ebba och sprungit 11 km.

Det som göms i snö

Idag har jag varit första riktiga timmen i trädgården. Den första vårtimmen i trädgården är visserligen härlig för att det är vår men det är den gången om året jag blir galen på vår katt. Snö i trädgården = ok att bajsa där. Så jag har plockat kattbajs, räfsat bort snömögel från gräsmattan och påbörjat rensningen av trädgårdslandet. Det där ogräset som jag aldrig hinner med på hösten av någon konstig anledning. Men om jag ska hinna gödsla och förbereda för plantering så är det hög tid att börja. Mycket lättare också faktiskt än senare på säsongen.

Och i tisdags ägnade jag förmiddagen innan jobbet åt frösådder. Purjolöken är jag i alla fall en vecka tidigare med än förra året. Jag har en helt annan energi åt trädgården i år än förra året. Få se hur jag får ihop det med nya jobbet. Det är inte många arbetspass kvar nu.

Is i hela trädgården

Våren kommer tidigare i år än förra året. Inte lika mycket snö som ska smältas bort. Det är intressant att se hur det varierar år från år. Förra året vill snön aldrig smälta och i år skulle vi kunna åka skridskor på gräsmattan. Is på hela gräsmattan. Jag ser krokusarna dyka upp och hoppas de lökarna jag satt alldeles för sent förra året ändå på något sätt lyckats ta sig. Idag ska växthuset komma också sägs det. Det har det sagt i en vecka nu. Vi får väl se. Planen för dagen är lite jobb, springa en sväng, så en himla massa fröer. I år ska frösådderna stå i sovrummet. Vi kommer få en himla massa syre som bonus!

Internationella kvinnodagen - en dag senare!

Humör, uppror och egna lösningar på skidprobelm

Vi har en 6-åring hemma och en 4-åring. Att sexåringar bara måste göra uppror och göra tvärsemot blev uppenbart i fjällen. Inte vilja åka hem när det är dags att åka hem. Att inte vänta på mamma och åka före i liften och sedan försvinna en annan inte så uppskattad händelse. Bli upphittad, gråtandes, hävdandes att det är mammans fel.

En sak som var mammans fel var att försöka ta sig ner för en svart backe med sexåringen. Ett överilat beslut skulle det visa sig men den såg inte så mycket värre ut än annat han klarat och vi skulle ta oss tillbaka till en träffpunkt och var lite sena. Det gick riktigt bra tyckte jag, jag åkte före sväng för sväng och Otto åkte efter. I det brantare partiet satte han sig dock och när jag vände mig om såg jag honom ta av sig ena skidan. Vad gör du? Ta inte av dig skidan ropade jag. Då skickade han skidan nerför backen och tog av sig den andra och lät den åka efter. Men, det där blir inte bra hann jag ropa, det är farligt! innan han bestämde sig för att glida efter skidorna. Med hjälm på huvudet blev hans huvud tyngdpunkten och det tog kanske 10-20 m innan han åkte nerför backen med huvudet först. Jag såg att farten avtog, försökte åka efter, fick tag i en skida. Väl på plats nere hos Otto hade allt gått bra men jag fick "skäll" av en medåkare. De trodde han ramlat i backen, hade väl inte sett hela händelseloppet. Själv är jag helt övertygad om att han hade klarat hela backen ner utan problem om han bara fortsatt sväng för sväng i långsamt tempo. Hur som helst, han tyckte det var läskigt och löste det på sitt eget sätt, efter eget huvud.

Lillebror är inte i upprorsåldern men har ett häftigt humör. Han har börjat kasta saker omkring sig när han är arg. Ikväll var han så arg på mig efter att han badat, att han spottade på sina egna kläder. Lite missriktad ilska kan tyckas, för sedan ville han inte ta på sig dem igen och har suttit inlindad i en filt resten av kvällen.

Let the rain wash away all the pain of yesterday...

Hade gärna velat berätta för pappa om nya jobbet. Nu är det ett år sedan jag åkte till England för att träffa honom förs sista gången och ta farväl. När taxin kom för att hämta mig, tog han sig ut till taxin för att säga hejdå. Jag tror jag grät hela vägen i taxin ända till stationen. Att åka i det läget är faktiskt bland det svåraste jag någonsin gjort och det kändes så fel. Dagen efter dog han och jag jobbade kväll.

Jag fick jobbet

Det känns såklart jättespännande. Och läskigt. Lite sorgligt att lämna nuvarande jobbet. Tänk att jag varit där sedan -03. Är jag verkligen redao att lämna det och slutas utvecklas som barnmorska i det praktiska arbetet?

Nu blir det heltid men jag kommer arbeta mycket hemifrån. Första april är tanken att jag ska börja. Fick hemskickat en himla massa papper igår. Måste anmäla mig till en grundkurs i forskningsmetodik idag.

Allra skönast är att projektet på jobbet är färdigt och inskickat. Det gamla avslutat innan det nya börjar.

Recept på en härlig lördag

- Få sova ut. Gick upp kvart i nio
- Följa med Otto på skridskoskola och beundra vuxenkonståkningsgruppen. De är duktiga även om de är långt ifrån bra. Vilken bra träningsform för balans och koordination. Jag saknar dans och koordination i mitt liv.
- Lunch och prat med Stefan som äntligen är hemkommen
- Skidåkning på ängen, först med Ebba och sedan för mig själv. Känns bättre och bättre. Fast jag köpte aningens för små pjäxor förra året. 1,5 timmars åkning var trots allt härligt
- Komma hem och se alla i familjen involverade i legobygge med allt lego uthällt på vardagsrumsgolvet.
- Smoothie som uppskattades av alla, innehållande: Apelsinjuice, avokado, banan, röda vinbär, mandel, mango och spirulina
- Hämtpizza, ingen orkade laga mat

Deadline

Jag måste alltid ha en deadline. Har jag ingen deadline blir inget gjort. Då gör jag det som känns roligast. Allt enligt minsta motståndets lag. Jag har försökt skriva ihop en diskussions del till ett arbete i (jag skäms nästan) två månader. Jag har knappt ansträngt mig och hela tiden istället gjort lättare uppgifter klara. (Det är inte så att jag inte arbetar alls :))Till slut satte jag en egen deadline förra veckan. Som jag outade till chefen. Bra sa hon. Och nu har jag passerat den. Känns så där. Nu är den i alla fall skriven men behöver kanske putsning en sidådär två-tre varv. Omformulera, rätta till och få ihop. Hur tänkte jag nu igen när jag trodde jag skulle bli färdig i går?

Vad man kan äta när man är sjuk

Ville är sjuk och blek. Haft feber i två dagar och är nu feberfri. Men äta är inte kul. Helst vill han bara dricka saft. Jag har försökt jämka men vi hamnade i en återvändsgränd med många tårar och; jaaaaag kaaaan inte sluuhuuta grååhååtaaaa....

Tills lyckan vände. Kom på att erbjuda sista isglasspinnen i frysen. Tadaaa. Nu har vi ätit lunch. Villes: 1 piggelin, 1 stor sked jordnötssmör, 1 glas saft, 1 macka med ost och banan. Lite mer banan. Kolhydrater och fett! Ingen mer gråt!

När barnen växer

Dåliga föräldrar! Hösten har varit mild och inledning på vintern också. Nu när kylan slog till har vi fått handla. Bra på sätt och vis för nu har vi köpt skor och bättre kläder på rea. Men! Vi glömde Julius! Inga vinterskor, bara ordentliga höstskor! Igårkväll visade det sig att mina kängor passar honom! I stl 41. Intressant! Så nu fick han ta över dem och jag måste inhandla något annat. Nästa år tar jag över Ebbas vinterskor?

Fantastisk gårkväll

Är inne i en möjligen byta jobb karusell. På tisdag ska jag på jobbintervju. Jag vill verkligen ha det här jobbet. Det har varit en lång process från att jag fick höra talas om tjänsten, till att den utlystes, till att jag sökt och nu är en av tre som får komma på intervju. 4 månader. Det är som att vara i limbo.

I måndags "försvann" mitt jobb-ID. Jag kan i princip inte existera på jobbet utan det. Slarvade jag bort det för att jag är så säker på att få det nya jobbet?! Dåligt oavsett anledning, jag behöver det och ett nytt kostar 800 kr. Väldigt dåligt.

Gårkvällen på arbetet var i alla fall fantastisk. Om jag kunde få ha sådana arbetspass åtminstone en gång per vecka, då skulle jag inte ens fundera på att byta jobb. Att vara barnmorska är att få så mycket positiv cred. När föräldrarna fått barn och är så lyckliga över att det gått bra, spiller mycket av glädjen och lyckan över på oss. Man bärs upp och fram av ett glädjerus. Det är beroendeframkallande och fantastiskt och jag värdesätter varenda minut. Men det gäller att ha fötterna kvar på jorden. Se vilka det egentligen är som gjort jobbet och vara oändligt tacksam att jag fått vara med. Jag kommer att komma ihåg gårkvällen och spara känslan inombords.

En liten kvist - lite varadagslycka

Mycket julhandel och förberedelser idag, tillsammans med mor. Trevligt med sällskap. Köpte till och med hem lite nytt grönt och har slängt ut pelargonerna i garaget. Blomkruksjorden låg tyvärr översnöad och det kändes allmänt otrevligt att försöka ta tag i projektet skotta bort blötsnö i mörkret. Bestämde mig för att offra sticklingssamlingen från i somras som aldrig velat rota sig och bara blivit stående.

Fick med mig krukan in, rycker upp kvistarna och vad skådar mitt norra öga! En buskstickling har rotat sig! Otroligt! Jag har tagit sticklingar helt random från olika buskar i tre år, alltid vid fel tidpunkt och ingen har någonsin rotat sig. Helt otippat! Nu gäller det bara att komma ihåg vilken det var. Det kan vara en paradisbuske men det kan också vara något annat. Det blir spännande till våren.

Imorgon köper jag nog lite fuskjord på Coop....

Det som är svårt att uttrycka med ord

Det har inte ens gått ett år. Men så här i december sitter jag ändå och gör någonslags sammanfattning. Inte av pappa i sig men av beskedet, det snabba förloppet och känslorna kring det hela. Det gick så fort, jag kan fortfarande inte känna att jag hunnit med eller ikapp.

Den första låten symboliserar pappas tro för mig. Och tiden från att han fick veta att han blivit sjuk. Anders, jag och pappa lyssnade på den. Vi spelade den även begravningen i England.


Den här låten symboliserar för mig när pappa blev sämre. Hur det måste kännas att försvinna bort och vara i två verkligheter samtidigt. Jag hade precis åkt och visste nog att jag troligtvis inte skulle hinna tillbaka. Försämringen gick så otorligt snabbt de sista dagarna.


Massive Attack - Heat Miser. Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att låten handlar om hur en av bandmedlemarnas astma och hur ett astmaanfall upplevs. För mig handlar det om de sista timmarna, hur fokus ligger på andningen. Men ingen ångest, mer sorg och acceptans.



Visserligen en kärlekssång men jag lyssnade på den samma dag som pappa dog och den första tiden eferår. En sorg och längtan till det som var förut, till den tiden då jag var liten och pappa var vuxen och tog hand om mig, visste allt och kunde allt. När jag litade på honom som barn gör, innan man själv blir vuxen och skaffar sig egna sanningar och verkligheter. Det skär fortfarande i mig att tänka på den dagen då pappa dog. Dagen innan hade jag åkt hem och pappa hade följt mig ut till taxin. Flög hem och allting var fel. Jag var på fel plats, jag var på jobbet och hade hur mycket jag än velat kunde jag inte ändra på något.


Vi lyssnade på den tillsammans pappa och jag. Först visste jag inte om jag skulle våga dela den med honom, tänkte att han skulle bli ledsen men han förstod.

Idag var det vakna tidigt efter sent i säng. Det finns ett problem när jag jobbar kväll. Överrapportering 21.15 och så slutar man 21.30. 15 min att kolla igenom journaler och säga hejdå etc. Om man då har en rörig kväll så ligger jag alltid back i dokumentation. dels för att jag har svårt fortfarande efter alla dessa år att vara närvarande och stöttande på två ställen och samtidigt hinna med att dokumentera. Efter överrapportering vill jag gärna 1. Pusta ut och reflektera lite. 2. Säga hej och byta några ord med nattkollegorna. 3. Dokumentera.

Slutsats igårkväll: Gick från avdelningen 22:15. Hemma 23.00. I säng 23.30

Upp 07, iväg till luciafirande för Ottos del. det skulle bli jättespännande att få gå och titta på luciafirandet tyckte han, så det var inga svårigheter att få honom med sig.

Då krånglar Ville istället. Tandborstning check, på med kläderna - gnöl och först ut till bilen - check.
Otto får på sig allt själv. Gav honom en andlig guldmedalj för att han hjälpt till så bra. Ut med honom till bilen - check.
När jag själv 2 minuter senare kommer ut till bilen möts jag av illvrål. Vad har hänt?

Jo, Ville har tagit Ottos virituella guldmedalj! Hur gick det till? Nå, det gör man ju inte ostraffat, så då slog Otto honom. Mycket spännande det där. Hur kan man ta en icke-existerande, andlig guldmedalj?

Slutet gott allting gott, två glada barn lämnade på var sin plats i tid. Och jag är ledig. För när jag lade mitt schema räknade jag kallt med att dagis skulle fira lucia idag. Inte på fredag. Då jobbar jag. Planering, planering.

Vågar knappt erkänna för någon

Men idag tog jag ledigt. Från allt utom lite vanligt röj förstås. Jag har legat på soffan ätit choklad och läst bok. Kan faktiskt inte minnas när det hände senast. Anledningen? Datorn hade checkat ut. Det var nog precis vad jag behövde. Stefan kom hem, knäppte lite på fanskapet och nu funkar den igen.

Julklappar

Ville avslöjade sig, så nu vet jag vad jag ska få i julklapp i år. Jag ska få en flygande matta! Äntligen! Nu blir det miljövänligt med magi till jobbet. Jag undrar bara hur man klär sig för att inte frysa.

Höststädning

Varför glömmer jag så lätt bort hur underbart det är att vara ute i trädgården? Idag har jag äntligen (minst två veckor för sent) fått ner vitlöken i jorden. Ja, det är ju inte november än, så jag räknar kallt med att det ska funka. Det såg ruggigt ut innan jag gav mig ut men det var riktigt milt. Ingen jacka, bara fleece och halsduk. Och så svart höstjord på fingrarna och under skorna. Bort med allt ogräs. Inte tänka, bara vara. Möjligtvis fundera på hur det är möjligt för grannen långt bort att tycka Eurodisco är bra. Eftersom han spelar så högt att jag hör det...

Nu har jag vilda planer med att hinna höststäda innan vintern kommer, något som jag tänkt fuska med. Fast att fuska i det här läget med så vansinnigt mycket ogräs på sina ställen kommer att vara surt i vår. Tänk vad härligt nöjd jag skulle känna mig ifall jag åtminstone gjorde hälften!

En ledig helg!

Om jag bara får ändan ur vagnen, ska jag idag hinna med att springa en längre tur i solen och höstskogen och gräva ner vårlökar i trädgården. Har jag riktigt mycket energi hinner jag rensa ogräs i trädgårdslanden. Det var någon idiot som påstod att om man bara rensade ogräs framtill midsommar så skulle jobbet vara gjort. Pyttsan. Då har de inte varit hemma hos mig.

Ville har beställt sin födelsedagstårta redan. det ska vara choklad, grädde, jordgubbar och HARSYRA! Smaskens!

Nöjd!

Första delen av mitt "stora" uppdrag för jobbet är faktiskt utfört. Tjohej! Idag har jag presenterat mina resultat för kollegorna och fått bra respons. Den senaste månaden har fantastiskt mycket av min energi lagts på detta och det känns skönt att jag har klarat det. Jag har hållit den deadlinen vi satte upp. Nu kan jag ta det lite lugnt och fundera vidare på hur jag ska förändra världen :) Eller var det vården?!

Det värsta med att brinna för något och att vilja förändra det är att det hela tiden väcks nya tankar, nya saker som man vill göra. Kanske redan imorgon... Kvällen har jag dock ägnat åt att lata mig, vara med barnen och prata i telefon.

Nya tider?

Nu har vi en tonåring i huset. Hur gick det till? Vi har firat i helgen bland annat med badmintonturnering och att göra utflykt till gamla landsstället i Nantes. Tänk jag trodde faktiskt inte att det skulle finnas kvar. Jag tyckte det var sunkigt då. Det var det fortfarande. Men alla husen stod kvar precis som då. Träffade en av nuvarande ägarna som berättade att en styckning och försäljning av tomter kommer att ske. Inte så konstigt, det skulle lätt kunna bli en 5-10 tomter, beroende på hur stora de måste vara vid styckning. Mycket pengar...

Men jag mindes inte att badbryggan låg så nära båthamnen. Sunkigt att simma där, vilket jag gjorde när badsuget blev för stort. Men jag var rädd för allt sjögräs. Det såg jag inget av nu, tvärtom var vattnet klart. Vissnar sjögräs på hösten, eller har allt på botten dött ut??!

Fikade gjorde vi på en badplats dit vi någon gång tog båten. Avstånden var mycket kortare än jag mindes. Men annars var det faktiskt som jag kom ihåg. Inte så mycket mindre som det kan kännas när man vuxit upp. När jag kom hem fastnade jag i pappas anteckningar och brev.

Every teardrop is a waterfall

Ett stilla regn

Idag hade jag velat vara ledig. Småpojkarna också. Otto trivs jättebra i skolan men han är ovan vid att vara där fem dagar på raken. Den här veckan är det ändå fem dagar som gäller så blir nästa vecka förhoppningsvis lite lugnare.

Själv har jag två deadlines på jobbet. Jag börjar undra hur i hela fridens namn jag tänkte när jag trodde detta skulle vara möjligt och hållbart. Ja, ja det är roligt och ska bli spännande. Men hur jag trodde att jag skulle ha tid med lunch med vännerna imorgon, det övergår mitt förstånd. Allt går om man vill, eller?

Så där ja

Jobbångesten är borta efter två dagars arbete. Varför drabbas jag alltid av detta i slutet av varje semester? Så illa som det var i år var det länge sedan det var. Lika stor som jobbångesten var, lika lättad känner jag mig nu. Det ska nog bli en bra höst i alla fall.

Hemmafix med betong!

Fågelbad och liten betongkruka för strandfynd i form av stenar. Fågelbadet har lövavtryck i botten. Ett plus med att gjuta i betong är att det det inte behöver bli perfekt, den ruffa ytan gör att det känns helt okej med lufthål, skrovligheter samt om någon kant inte håller riktigt som den ska.


Det gick bra att gjuta gipsmagen från när Otto låg i magen. Vi lade gipsmagen i sandlådan och bullade upp ordentligt med sand runtomkring. Armerade med en himla massa skruvar, spikar och smått och gott av metall. Det känns hållbart, hoppas det är det också. Efter första betongjutningen var magen skrovlig och vissa skruvar och spikar syntes. Så vi köpte reparationsbetong och jag lade över ett skikt med den. Det blev mycket bättre och mer som jag hoppades att magen skulle bli. Tänk att avtrycket är från tre dagar innan Otto föddes!


Rabarberbladsavtryck var lättare att gjuta än jag trodde. Krukan är jag också nöjd med. Limmade fast lönnlöv på sidorna av hinken. Ödlan och sköldpaddan är formar från Panduro. Allt pyssel har Ebba stått för och hade det inte varit för henne, hade det här projektet aldrig blivit av. Går man runt i en trädgårdsbutik är sånt här pynt dyrt, det här har varit ett roligt och pyssel och definitivt mycket billigare än att köpa färdigt. Ett fågelbad till har vi hunnit med och några krukor till. Otto och Ville har gjort värmeljus med mosaik i. Samt att jag övertalade dem att gjuta ner alla eländiga spelkulor som legat överallt i huset! En extra bonus för mig... :)

Snart allvar

Bara ett dagisbarn! Tänk vad konstigt. Och skönt! Det betyder i och för sig inte att det inte blir jäktiga morgnar i höst och vinter. Snarare tvärtom. Klockan ått börjar Otto i skolan, så 07.50 bör bilen rulla härifrån. På lediga dagar i höst kan man också tänka sig cykeln. Tidigare har i alla fall deadline att åka hemifrån varit vid kvart i nio ungefär. Det blir tidigare morgnar helt enkelt. Den här veckan softar vi i alla fall, skolan börjar på måndag med TRE skolbarn... varav en högstadietjej. Spännande.

Oöverträffad semester

Av alla sommarsemestrar så går det inte att slå en riktigt fin Jämtlandssemester. Det är så storslaget och så vackert och så vemodigt och så mycket av alla känslor. Hur kan det vara så vackert? Precis som Jämtland kan vara ihållande regn och mygg dygnet runt, så är det förlamande när det visar sig från sin bästa sida. Det går bara inte att toppa. Så den planerade Ölandstrippen har fått stryka på foten. Känns inte roligt och meningsfullt. Nästa år kanske?

När jag tänker tillbaka på vår semster norröver så har den varit helt perfekt. Badat i älven varje dag (nästan). Det är svårt att komma ut djupt, eller rättare sagt där vi är, är det max lårdjupt. Det är bara att övervinna badkrukan inom sig ta ett djupt andetag och sänka sig ner i strömmen. Vill man sedan motionssimma är det bara att kämpa på, max kommer jag 2-3 meter framåt så strömt är det.

En utflykt till Storbofallet genererade adrenalinpåslag. Hur vi skulle komma hem med alla barnen i behåll? Det är ju så fantastiskt roligt att leka i de lugnare delarna och låta pinnar och diverse saker åka mot fallet. Det är alldeles för lätt att komma för nära det stora fallet. Vi stannade trots detta i flera timmar men det blev en del tjat och hålla vakt.

Efter Storbofallet tog vi en tur upp till Håckren, en konstgjord damm/sjö. Där finns det tusen och en stenar och vacker silverfärgad drivved att samla på. Det var varmt och folktomt så det blev spontanbad utan badkläder och handdukar. Det fanns dock stora granit(?)hällar att värma sig på, så trots det kalla vattnet, tror jag att jag badade minst fyra gånger. Det blir djupt snabbt så det gäller att hålla koll på¨de mindre simkunniga i familjen. Men eftersom inget kändes läskigt efter Storbofallet var jag kanske inte helt på min vakt. Plötsligt bara försvann Ville. Som tur var stod jag i närheten och kunde fiska upp honom. Hans egen förklaring var att han bara skulle dyka lite...

Sista utflykten var "fjällen". Tog bilen upp till Fjällhalsen för att få en startbit avklarad. Det blev nog ändå 400 höjdmetrar som gjordes. Plus en liten avstickare ner till en intressant fjällbäck. Tänk att alla orkade hela vägen upp! Inte helt utan blodvite dock. På nervägen snubblade Julius och slog i knäna hårt, tappade en sten som han hittat. Stenen for rakt i huvudet på Otto och slog upp ett litet jack i bakhuvudet på honom. Blod! Inte farligt mycket som tur var, ett litet tryck med en tröjkant mot såret och sedan slutade det.

Själv fick jag en våldsam lust att springa långpass över fjällen i Bydalen. Inte så många km faktiskt men rejäla stigningar och jag misstänker att benen skulle vara rejält möra.

Fjällhalsen

Semesterbilder

Storbofallet

Linsmums

Det tycker visserligen inte barnen. Men de har smakat i alla fall. Vi har ätit väldigt mycket kött på semestern så nu är det dags att försöka minska ner och köra lite mer vegetariskt. Idag till lunch blir det rester av potatissalladen och omelett och så min linsmumsröra

Den består av 2 dl röda linser som kokats med dubbla mängden vatten. Sedan har jag mixat linserna med vitlök, sambal oelek, ca 1 dl slätbladig persilja, saften från en citron och tahini. Fantastiskt god röra som även passar som tillbehör till grillat. Smakar inte mycket linser alls faktiskt om man nu är skeptiskt till det.

Dagens middag

Hemodlat! Ja inte fetaosten kanske... Men potatissalladen är från trädgården. Potatis, rödlök, mangold, persilja och ringblomma! Det är sommar.

Grillmästaren grillar min kebabblandning. Närproducerad eko-köttfärs, mynta, rödbetsblast, lök, oregano, persilja, ägg från grannen samt spiskummin, paprikapulver, sambal oelek, hemodlad färsk vitlök. Till det serveras tsatsiki och rödbetor!

Ifall vampyren kommer när man vilar middag...

Man kan aldrig vara nog försiktig.... I höst får vitlöken hänga i sovrummet :) Och jag ska ska sätta ny september. Mycket större fläta blir det nästa år!

Och så framsidan...

Dagliljor, kransveronika, bolltistel som knappt syns och solbrud som jag är så nöjd med. Honungssalvia som är överblommad och så grekvädd. den här rabatten har jag varit nöjd med hela sommaren, den har blommat i olika färgställningar från i maj. I början i lime och lila och blått för att nu gå över till röda toner. Skulle velat ha lite mer lila nu på sensommaren för att binda ihop det röda och blå. Kanske lite rödmalva?

Mer trädgård!

Riktigt mörklila klematis tillsammans med rosen New Dawn. Gör sig bättre tillsammans i kvällsljus.

Trädgården...

Fjärilsbuske (syrenbuddleja) Royal Knight, Rödmalva och rudbeckia. Rosen heter Aicha och är gul när knopparna slår ut men bleknar till ljustgul. Doftar lite apelsin, underbar.


Gråmalva från svärmor, har vuxit till sig i år, skulle nog behöva byta ställe för att slippa ha det trångt om fötterna.

Semester

Äntligen! Det känns så sent att gå på semester idag! Å andra sidan tyckte jag synd om dem som kommit tillbaka... I år behöver jag semester mer än någonsin! Jag struntar i om vädret inte blir det allra bästa, jag ska försöka njuta varenda sekund. Kanske hittar jag några infall till höstens planering. Det finns saker redan nu känner jag som jag behöver ta tag i.

Igår var en fantastiskt bra arbetsdag. Jag har haft tre fantastiskt fina arbetsdagar, där precis allt blivit bra. Framförallt igår, ibland är mitt jobb bara magiskt. Stunder som dessa tröttnar jag aldrig på, det går inte.

Borde, borde

Idag är sista dagen ensam hemma. Det finns mycket som jag borde göra men det tar emot. Det går lättare att städa om man har något att lyssna på, så jag ska ladda hem sommarpratarna tror jag. Kladdigt väder ute, molnigt och varmt. Lite åska i luften. Om 5 minuter börjar jag...

Onödigt att vara ledig

Nu börjar det kännas att vara ensam. Är ledig idag OCH imorgon, vilket slöseri! Jag kunde ju passa på att jobba nu och vill vara ledig sedan när familjen ommer hem. Men inte, då sa jag minsann jobba igen. När jag är ledig hinner jag längta mycket mer, jag vill vara med familjen! Åka och bada, gosa med småkillarna, prata med stororna, inte vara ensam hemma.

Äntligen!

Äntligen en bra jobbdag! Som jag väntat de senaste veckorna, på att få göra det jag är bra på! Åka hem, sova och nu har jag vaknat efter en kopp kaffe. Skogen väntar på mig!

Glad midsommar!

Bra med regn

Det kändes inte så kul imorse med regn, dagen innan harde varit perfekt vädermässig med lagom sol, lagom moln och perfekt sommar för mig. Inte för varmt ska det vara! Eftersom stororna var på annat håll på sommarställen och badmintonläger passade vi på att utflykta till Mulle Mecks lekpark i Solna. Jättepopulärt! Två timmar gick i ett nafs.

Men tillbaka till dagen. Regn betyder att det inte är jättekul att vara ute, vilket i sin tur betyder städa. I alla fall känns det så. Jag ville inte alls städa, verkligen inte. Men hur det nu var började jag med att städa min garderob, gick vidare till klädkammaren och fortsatte sedan med arbetsrummet! Det har varit skrotupplag i över en månad nu och är en något som hängt över mig att jag borde ta itu med. Och nu är det gjort. På trappen är det knappt framkomligt, där står allt som ska till tippen. Eftersom jag inte tänker skaffa någon mer bokhylla i nuläget gjorde jag dessutom en snabb rensning. Alla gamla syrraböcker åkte ut. Härligt! Hann rensa en hel del papper också. Egentligen borde jag bara slänga allt rakt upp och ner men det är svårt.

Hur som helst är det bara garderoben under trappen kvar. Samt att gå igenom leksaker och vinterkläder. Känns inte aktuellt just nu! Och igår såldes pappas lägenhet. Tänk att det gick innan sommaren... Urnsättning kvar och så efterarbete förstås, boutredning som ska avslutas etc. Men imorgon ska vi fira midsommar. Stefan vägrar dans kring midsommarstången, frågan är om jag ska dra iväg med Ville och Otto bara för att de ska få veta vad midsommar är... förutom god mat då.

Älska backtimjan

Lyx är att kunna ha doftpioner som snittblomma

Det doftar pion i mitt kök! För tre år sedan hittade jag en ickeblommande pion i en gammal förfallen trädgård som då inte ägdes av någon. Jag tog en spade och naggade pionen i kanten och det blev två plantor till mig som överlevde bägge. Pioner ska ju vara tåliga. Jag var övertygad om att det var röda bondpioner eftersom de är vanligast vid äldre torp, i alla fall har jag fått för mig det. För två dagar sedan slog de ut för första gången och det är vita luktpioner! Jag är rätt säker på att det är Festiva Maxima, luktar svagt kardemumma. Vardagslycka! Jag har gått omkring och sniffat i tre dagar nu.

En vanlig tisdagmorgon

Underbart att vara ledig efter fyra dagars jobb med blandat resultat. Tur att jag avslutade med flaggan i topp. Känner mig väldigt rastlös i förhållandet till jobbet just nu. Till 50% med en önskan om att göra något annat. Lägger ut trådar här och var för att se var jag kan få napp. Men vad vill jag göra och hur vet jag att jag väljer rätt? Just nu har jag inga erbjudanden heller, så det finns inte så mycket att välja, handlar mest för min del om vilket håll jag själv vill gå åt. Bäst är nog att inte vara alltför strategisk utan gå dit hjärtat vill.

Hur som helst så har dagen börjat bra. Inget bråk med Ville! Värt ett inlägg bara det. Att lämna med en tung klump i magen efter en misslyckad morgon är alltid jobbigt. Men idag har det varit solsken från början till slut och mycket samarbetsvilja. Och tålamod från min. Kan det vara så att det vänder nu? Det har varit många veckor med motvind nu och jag har varit väldigt trött och sliten. Jag tror vi behöver sommarlov.

Det börjar komma ikapp

Nu tjatar jag igen men det slår när jag tittar igenom min blogg. Sista kommentaren från pappa är 14 januari. 14 januari, det är inte så länge sedan. Kommentaren är så typisk honom, så personlig och så levande. Hur kan orden finnas kvar? Egentligen borde hans kommentarer på något sätt också suddas ut när han försvunnit. Och hur länge får man vara ledsen?

Lite kul

Ledig dag

Höll på att glömma att jag ska på kurs idag. Ibland är det bra med mejl i mobilen. Min lediga dag blev en halv ledig dag. Men snart, snart är det sommar.

Det här med cykling

I höstas köpte jag cykelskor. Egentligen ganska löjligt eftersom jag inte har någon racercykel och inte är någon snabbcyklare. Men det är dock dryga 2 mil till jobbet och jag får ont i framförallt i höger foten som jag tydligen spänner när jag trampar runt. Cykelskor klickas ju som bekant fast i pedalen och sedan sitter man fast. Jättepraktiskt, foten kan slappna av, trampa runt utan spänning, mycket mer effektivt.

Min största farhåga var dock hur jag skulle lära mig använda dem. Det gäller ju att komma ihåg att knäppa ur sig vid rödljus etc, annars ramlar man... handlöst. Det har gått bättre än förväntan även om det har varit i sista minuten ibland.

I söndags cyklade jag till jobbet. Det var riktigt kallt och jag frös som om det var vinter. Jag hade visserligen underställströja och vantar och mössa men det räckte inte alls. Så for jag försökte få upp farten lite mådde jag illa. En inte så behaglig cykeltur och när jag duschade på jobbet värkte fötterna sådär otroligt obehagligt som de gör när man tinar upp. Aj, vad det gör ont.

Det var cykelturen dit. När jag skulle hem var jag mer peppad, det såg ut att vara fint väder ute, jag hade ätit bra och kände mig rätt pigg. Kom ut och insåg att det var MOTVIND. Inte lite heller. Hela vägen hem så gick det i snigelfart verkligen. Åt andra hållet kom det massa cyklister på racercyklar med medvind i ryggen och de flög fram. Jag kände att jag verkligen hatade att cykla. Äntligen rullade jag in på vår väg hemma, svängde och kopplade ur foten. Ena foten. Och försöker stiga av åt andra hållet. Varpå jag faller handlöst eftersom den foten sitter fast! Det fösta jag gör förutom att känna efter hur mycket jag slagit mig, är att kolla om någon av grannarna såg... Ingen ute, tur! Det måste sett väldigt kul ut!

Så här två dagar senare har jag blåmärken på hela höger sida och känner mig inte jättesugen på att cykla. Behövs heller inte idag när SNÖN ligger som ett vitt lager på marken! 3 maj, välkommen!

När ska jag fatta

My life seems to take off in all kind of directions. Which track to choose? (Pappas egen kommentar till denna bild tagen förra sommaren)


Begravningen i Sverige var igår samt mottagning. Efteråt kändes det som en stor sten släppt, något som jag gått och släpat på länge. Det blev så fint som jag hoppades och väldigt vackert, speciellt med solosången i kyrkan. Barnen skötte sig och var en tröst. Lite roligt var det också när alla trodde akten var slut så blev det nattvard också... Lite kämpigt för de mer ateistiska i församlingen! Idag har jag jobbat och tänkt på annat. Resterande familj har åkt iväg för att fira påsken söderöver som vi brukar. När jag körde hemåt tänkte jag helt utan förvarning: Om man skulle ta och ringa pappa...

Näää just det. Ingen mer pappa som kommer gåendes (halvskyndandes till mötesplatsen något sen) i sin gula vindjacka och med ryggsäcken eller annan väska på svaj. Alltid med halvlästa papper, bok, anteckningar. Alltid något projekt på gång. Håret flygandes i vinden, lite för långt, yvigt. Vitnande skägg. Rutig flanellskjorta och jeans.

FAN vad jag saknar honom.

VAB

VAB idag. Molly mus på TV:n. Nu jobba, jobba, jobba. Skönt att få sovmorgon efter ha spenderat natten bredvid en liten het, febrig, snorig, 3-åring. Måste välja urna också. Inte varje dag man gör det precis. En enkel i trä eller en i förgängligt järn? Det är nog skillnad i pris också. Inte dra på det. Nu!

En riktig skräpvecka

Ibland fokuserar man på det dåliga i tillvaron. Fast det händer bra saker också. Den här veckan har känslorna svallat åt alla möjliga håll. Peta på mig och ni får en reaktion. Förmodligen en gråtattack men det kan också komma väs och fräs och otidigheter.

Bland veckans höjdpunkter finns: En fruktansvärd morgon med stress och total maktlöshetskänsla och magknip, gräl på småttorna. Ett urladdat bilbatteri inklämd på jobbparkeringen, vilket kändes fruktansvärt onödigt och väldigt typiskt. Slutligen en mental härdsmälta och ett gräl på jobbet. Den sistnämnda incidenten med konsekvenser. Jag är trött. Riktigt trött.

Trädgård och granatäpple

Nu är snön nästan borta. Gräsmattan ser bedrövlig ut och vi har haft mängder med snömögel i år, mycket värre än förra året. På 3-4 dagar har nästan all snö smlt bort. Det har hänt ingenting, ingenting och nu händer allt på en gång. Krokusen blommar redan och idag var det 13 grader när jag körde hem från jobbet. Jag undrar hur det blir med snödropparna? Vintergäcken blommar och en av pionernas röda knoppar sticker upp. Riktiga vårtecken och jag vill ingenting hellre än att vara ute. Allt inlusive jag själv har bara väntat på att den hårda snöskorpan ska smälta undan.

Otto och jag var hos logopeden för några dagar sedan. där fick han titta på bilder, öva l-ljudet och lägga l-memory. När logopeden gick igenom alla bilderna höll hon upp bilden (skulle föreställa en lök) och frågade: ser du vad det här är?
Varpå Otto svarade: Granatäpple! Väldigt världsvant!

En bra trött dag

Passar på att skriva ett inlägg då jag känner mig nöjd med min insats och min dag. Jobbade extra natt så jag var en ren trafikfara på väg hem imorse vid halv åtta. Hem och i säng vid halv nio men sov oroligt och bestämde mig för att det var färdigsovet vid kvart i två. Redan efter en timme uppe märkte jag att pigg var inte riktigt vad jag var. Bestämde mig att gå på ren vilja och planera veckan med mat och handling eftersom vi inte hunnit i helgen. Stal med mig Ebba och hämtade småttorna som fick spendera qualitytime med storasyster på biblioteket medan jag handlade.

Åkte hem och sedan hände det magiska. Lagade mat i lugn och ro. Ville fifflade, städade diskbänken och hjälpte till lagom mycket. Otto mekade med sin agentbil. Kvällssolen lyste in och markerade att det är vår även om snön bara vägrar att smälta bort. Kvällsfrid!

Ny säsong

Har premiärcyklat till jobbet. Premiär för säsongen. Snön börjar verkligen smälta undan även om jag tvivlar när jag bara tittar i trädården. Utanför altanen finns lika mycket hoppackad snö som altanen är hög. Det ska bli intressant att se om det dröjer en månad innan all snö är väck. Det ska jag banne mig blogga om!
Dessutom galonbyxedags på dagis. 2 premiärer på samma dag är inte illa. Idag kändes det tungt att jobba. Tur då att jag har världens roligaste jobb.

Inga mer kommentarer

Ibland gör det fysiskt ont. Det förvånar mig. Och att jag kommer sakna de kommentarer i bloggen som ibland retat gallfeber på mig. Inga mer mejl. Igår firade vi morfar med äta äta lite av varje och drack champagne. Vi firade hans minne och det var fint. Otto undrade vilket telefonnummer morfar kommer att ha nu. Och Julius konstaterade att nu kommer morfar aldrig mer att komma för sent hem till oss.

Så nu vet jag. Saknad gör ont.

Til kindgdom comes

Den här är från Anders och mig, till dig pappa...

Äntligen lite som vanligt

Fredagkväll. Stefan lagat middag, ett glas vin. Jag somnade tillsammans med Ville under nattningen. En kopp kaffe och lite choklad. Myskväll utan några prestationer, barnen spelar tevespel. Så himla lugnt och skönt och bara som vanligt.

Surt

Det är lite tjurigt att få göra ett projekt på jobbet och sedan projektet dragit igång VAB:at 3 av 4 avsatta dagar.

Hjälpa till med matteläxa

Julius är hemma från skolan idag, förkyld. Eller lite förkyld kombinerad med trötthet. Ingen feber och riktigt sugen på att spela datatspel. Vilket han också får - när han städat sitt rum och gjort läxan. Det är där skon klämmer....

I veckan gjorde vi matteläxa tillsammans vilket var riktigt roligt. Min hjärna har helt slutat tänka i dessa banor så det är nog nyttigt att försöka hjälpa till. Jag har hört att ju längre tiden går desto mer fast blir man i gamla tankebanor. Det blir som leriga hjulspår, omöjliga att ta sig ur. Matte tillhör inte mina hjulspår. Jag borde säkert börja med Sudoko eller korsord, det är bara så satans tråkigt.

Summa sumarum kunde jag inte hjälpa honom med veckans kluring som var följande: Emil har får och höns, lika många av varje. Tillsammans har de 54 ben. Hur många höns resp får har han? Hmm.. jag trodde på att dela 54/9 och få 6 ben i varje hög. Fast det blev så många högar och hjälpte oss inte framåt precis. Dessutom ritade jag bara 4 högar och det blev ju inte ens 54 ben. Julius ville ha 11 ben i varje hög men det kändes inte heller helt rätt. Så försökte vi rita benen och då blev det riktigt krångligt. Det var bara ben överallt. Vilka ben tillhörde hönsen och vilka fåren?

Till slut ropade vi på Ebba som kom, tittade på kluringen och sa att vi skulle dela 54/3, alltså tre högar och att det blev 9 höns och 9 får. Först tänkte jag 4,5 får men det blev ju också lite tokigt! Jag menar 18 ben räcker ju inte till 5 hela får. Glömde bort den sista högen med ben. Tur att det inte är så mycket läkemedelsräkning på jobbet, trot eller ej men den tentan klarade jag utan problem. Kanske berodde det på att jag slapp räkna får och hönsben. Julius och jag hade i alla fall väldigt roligt, även om han i efterhand påstod att han hela tiden velat dela med 3 och att jag hade sagt att det inte gick. Mycket möjligt, jag ska låta det vara osagt.

Det bidde silver idag!

Spindelmannens konstnärliga sidor

Tröttast i hela kroppen

Något lurt är det. Jag har varit supertrött i 2 dagar men imorse när jag steg upp ville benen knappt bära mig. Kändes som om jag sprungit tre mil unhgefär. Lyckades koka gröt och låg sedan i soffan och halvsov. Efter de stora kommit iväg, halvsov jag inte, jag verkligen sov. Talade om för småpojkarna att jag är sjuk ni får klara frukosten själva. Vilket de gjorde, trots vissa protester från Ville. Klockan 11 vaknade jag och tog en Ipren mot huvudvärk och nu är jag uppe men känner mig fortfarande matt! Vilken dag. Medan jag sovit har kattmaten hamnat i fönstret, julklappstrollen är numera korthåriga och det hade inmundigats leverpastejmackor med en smula trollhår uppepå. För övrigt var läget under kontroll.

Förresten om ni undrar vad tomten har för hobby när han är ledig så vet jag det nu. Han fångar fjärilar.

För er som undrat och frågat...

Otto har fått operationstid till 25:e januari. Hoppas han ska vara förkylnings- och kräksjukefri då. Sedan ska det förhoppningsvis gå lite lättare med tungmotoriken.

Till hösten

Har börjat tänka så smått på det. Till hösten kommer vi bara ha ett dagisbarn. Herregud, bara ett! Det känns skönt! Men vi får nog fortsätta att skjutsa Otto i alla fall första terminen. Sedan tänkte jag att Julius skulle få äran att ta med honom på skolbussen. Det vet han inte om än...

Idylliskt pepparkaksbak

Idag har Spindelmannen (i något för tajt och för liten trikå) och Darth Vader bakat pepparkakor hemma hos oss. Darth Vder hade dagen till ära tomtedräkt på och spelade dragspel. Så mysigt så. Kan meddela att Darth Vader var flitigare med baket och att båda gillade pepparkaksdeg.

Bra och dåligt

Det är intressant vad som orsakar stress i livet. På det hela taget tycker jag att jag har läget under kontroll. Hösten har bitvis varit väldigt hektisk och med en hel del gräl och reflektion. Jag tror samtidigt att det har varit nödvändigt. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och plötsligt händer det något som gör att det blir tvunget med en förändring. För mig personligen har det varit väldigt tydligt att jobbet fått en mer framskjuten roll under året. En del av min frustration har hängt ihop med att jag känt mig bakbunden och inte kunnat ta itu med alla tusentals idéer jag har, allt jag skulle vilja göra. Jag har känt mig bakbunden både hemifrån och från jobbet. Men efter mycket ältande och lobbying (inte på hemmaplan dock :)) så har det resulterat i något som jag tror både blir spännande och bra. Jag kommer från januari att gå upp i tid men bara administrativt vilket inte innebär någon högre belastning för familjen. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot det, helt klart.

Det är alltså inte där stressen ligger, i alla fall inte just nu. Men frågan kom igår från en av våra vänner. Han kunde inte riktigt förstå att vi upplever att det är så tungt, mellan raderna hörde jag (eller läste in) att vi är lite gnälliga. Det kan ligga något i det, vi har det oförskämt bra. Alla barnen, bra arbeten, hus och trädgård, bil och alla bekvämligheter man kan tänka sig.

Ändå hade jag hjärtklappning av stress igår. Stefan var iväg hela dagen på pingisturnering med äldstorna, söder om stan. Jag var hemma och skulle fixa iordning för eftermiddagsbesöket, samtidigt som Otto och Ville var trötta och griniga efter en intensiv lördag med mycket intryck. På pappret lät det inte så farligt. Det är bara det att jag INTE är bra på logistik och bjudningar. Det var fnissigt roligt igår när vi reflekterade över det hela på kvällen. När jag blir stressad i köket går jag bara omkring och plockar. Jag kan inte ens delegera och jag har riktigt svårt att se när jag behöver göra vad för att det ska bli färdigt i tid. För mig är det otroligt stressigt att bjuda på fika, koka kaffe, fixa det sista på tårtan och förbereda middag. Och då var middagen en rätt som jag egentligen kan laga i sömnen. Men jag får verkligen hjärtklappning. Speciellt när jag har barn kring benen och gäster som ska jag ska prata med, jag fixar det inte. En av bästa vännerna hon gör liknande saker som om hon hade en trollstav. Jag tycker det är en fantastisk egenskap! Stefan är inte riktigt lika flink, även om han vill tro det :). Jag minns nyårsmiddagen som intogs vid 23-tiden, visserligen mycket god men aningens sen kanske!

Så det är vid tillfällen som igår då jag blir trött och uppgiven, och tycker att jag ligger steget efter hela tiden. Idag när jag har sovit, inte har någon matlagningslogistik framför mig, då tycker jag att tillvaron är fantastisk. Allt är relativt. Lite vardagslycka är inte fel.

Middagstips

När det mest är tusen jobbtankar som spinner runt för högvarv i min hjärna bjuder Ville på sitt middagstips:

- Mamma, kan vi ha krokodil till middag idag?
- Nja, jag tror inte det går att köpa på Coop
- Jo, det finns på konservburk!

Jag letade bland alla konservburkarna på hyllorna i butiken men kunde faktiskt inte hitta någon konserverad krokodil att grilla till middag som Ville önskade. Det fick bli Spaghetti Carbonara istället. Krokodil hade förmodligen varit nyttigare.

Kulor och skruvar

Det blev två morgnar med paprikapulver på gröten. Nu har jag plockat undan paprikapulvret! Ute snöar och snöar det och jag ska snart sticka iväg på jobb. Jag fick inte tjänsten jag sökte men det hade jag på känn. Är faktiskt nöjd eftersom det verkar som att det finns roligare saker på gång. Jag var ju bara tvungen att söka drömtjänsten men jag är nog faktiskt inte redo för den, vilket den person som fick den är. Dessutom blev jag väldigt glad över att de valde rätt person till jobbet, enligt mig.

Det är lustigt det där med magkänsla, jag kände direkt på intervjun att jobbet inte var mitt och att de redan hade någon de var intresserade av. Det stämde alltså. Antingen är min magkänsla rätt bra, eller så var de som höll intervjun riktigt usla. Eftersom anställningsintervjuer inte står på agendan så ofta är det svårt för mig att bedöma vilket.

Jag ska försöka ägna den lilla stund jag har innan jobbet att plocka fram adventsstjärnor. Igår dammsög jag hela huset när jag kom hem och det finns några saker vårt hem svämmar över av. Kulor! Glaskulor som ingne leker med men som finns i alla hörn och vrår! Och Julius önskar sig nya! Gaaaahhhh. Plus skruvar. Små metallskruvar som nästa är omöjliga att dammsuga upp och som man får stanna och plocka upp för hand. Överallt. Härstammar från ett mekano som Ebba försökte bygga ihop med småpojkarna för dryga veckan sedan. Det var en helt omöjlig modell med en beskrivning som inte alls gick att få ihop. Sedan försnillades en hel del av delarna och nu är dessa utspridda ÖVERALLT! Jag kommer att hitta skruvar fram till mars tror jag.

Dessutom är det dags att ta itu med julplaneringen. I år har jag tänkt mig en mer struktrerad variant av mig själv om möjligt! Sätta datum för inhandlande av julklappar innan värsta stressen kommer över familjen. Och så har vi nästsista födelsedagen för året kvar att fira. En liten blivande treåring längtar. Blivande femåringen längtar dessutom också. Han har ännu inte riktigt insett vilken dålig dag han fyller år på. Det ska bli intressant att se när den upptäckten landar hos honom. Istället planerar han kalas för alla sina dagmammekompisar och är rätt nöjd. Inte så nöjd med att Ville fyller år först dock. Lite smolk i bägaren tycks det.

Trött och stel

Imorse tog jag fel och hällde paprikapulver på gröten. Så trött, så trött. Inte gott. Provade med kanel uppepå paprikapulvret och det gick att dölja smaken.

Nu har jag varit hos naprapaten och rätat ut ryggen, fått lika långa ben igen. Akupunktur, värme och massage. Fruktansvärt stel. Ordinerad självmassage med tennisboll på stela rumpmuskler och 20 min spikmatta dagligen i en veckas tid. Sedan ska jag tydligen vara som ny igen. Vi får väl se.

Skrivkramp

Sitter hemma på ledig dag och jobbar i alla fall. Vad är det med mig och mitt jobb egentligen?! Det är i alla fall roligare att arbeta med ett PM till cheferna om en önskan om administrativ tid för att genomföra ett projekt. Så får jag skrivkramp. Får ett extremt behov av att städa, kolla upp viktiga saker, sätta på en tvätt. Göra allt annat än det jag borde. Och så går den viktiga, dyrbara tiden. Den som jag alltid har för lite av. Jag VET vad jag vill. Jag vet varför och hur jag ska genomföra det. Men det gäller att få fram det här VARFÖR till dem som inte tänker som jag. Som inte tycker det jag anser vara själklart som självklart. Så jag har formulerat och förkastat och nu äntligen börjar jag komma någonvart. Varför ska det alltid vara så?!

Utanför är det full snöstorm, snart ska Ville sova nedstoppad i sovsäck och ullunderställ i vagnen hos dagmamman. Jag kan tänka mig att man sover gott då! För övrigt är det lite av och på med sova på dagen för hans del just nu. Vi är inne i den här jobbiga perioden när INTE sova på dagen innebär kaos på kvällen. Och när SOVA på dagen innebär kvidevitt och tjo och tjim länge, länge på kvällen. Jobbigt för både honom och oss.

Blommar i novembermörkret

Miljövänlig dammsugare

Fivefingers!

Så fort jag får tillfälle ska jag ut och leka med de här! Skulle behöva svärmors tåstrumpor bara i novemberkylan :)

Lite hit och dit

Idag känner jag mig riktigt ledig. Förra veckan var en en riktigt usel vecka rent jobbmässigt med en massa små och stora jobbmisstag som störde mig enormt. I fredagskväll när vi satt och spelade Settlers med Ebba så fick jag en jätteklump i magen plötsligt när jag kom att tänka på en sak till som jag kanske hade glömt i all hastighet innan jag skulle iväg på jobbintervju. Sedan hängde det med i hela helgen och det var faktiskt en stor lättnad igår att inse att missen inte var någon miss och att jag faktiskt inte gjort en felbedömning. Igårkväll var en bra kväll och jag fick jobba på själv, utan student vilket jag behövde. Vilket resulterar i att jag idag verkligen känner mig ledig.

Vi ska till talpedagogen idag och förhoppningsvis få lite motorikövningar till Otto. Solen lyser och jag ska lyxa och köpa riktigt stenugnsbakat bröd till soppan ikväll.

Intervjun då? Njaa, den gick nog inte så bra. Jag kom på mig själv att sitta och undra vad det är för jobb jag egentligen sökt, om jag missuppfattat alltihop. Och att det de berättade om jobbet faktiskt inte lät så kul... Så vi får väl se. Eftersom tjänsten ska tillsättas så fort som möjligt ska vi få svar redan i veckan.

Love!

Balansgång

Märklig dag

Första snön har kommit och tre killar är ute och roar sig kungligt, bygger snögubbar och åker kälke. Själv cyklade jag hem från jobbet igårkväll och med skidhandskar på händerna (något klumpigt) och 3 par strumpor varav ett par i ullfrotté så frös jag inte så farligt, inte som förra gången i alla fall, då det gjorde så där ont att det stack och brände i fingrar och tår när de tinade. Hur gör riktiga cyklister? Eller cyklar de bara inomhus så fort det börjar närma sig minus? Inte ville jag cykla på för fort heller eftersom jag är förkyld. Väl hemma tog det en stund att varva ner innan jag kom i säng. Sov riktigt, riktigt bra. Och döm om min förvåning när jag och Ville vaknade i morse och gick upp var klockan HALV TIO! Pojken som inte sover, sov längre än längst. Och så snö ute på det! Det är faktiskt lite märkligt när första snön kommer innan alla löv fallit.

Julius och Otto hade underhållit sig själva medan jag och Ville sov. Förmodligen med ettlångt TV-tittande men när vi kom ner var det ett avancerat kojbygge i soffan. Otto är så fantastiskt nöjd när han får leka med storbrorsan.

Hade lovat grannen att släppa ut hönorna och ge dem mat. De var mycket skeptiska till snön, tog sig en liten tur utanför hönshuset för att sedan återvända in till värmen igen. Precis som jag. Det känns trevligt med snön när jag sitter här inne och tittar ut.

Bättre

Vilken tur jag har! Efter gårdagens lågvattenmärke har jag idag haft tre fina vänner på besök idag. Vänner och kollegor och vi pratade jobb över frukost över till lunch, över till eftermiddag! Jag hade kunnat tjattra minst fyra timmar till. Jag har fått älta mina eländiga dagar, jag har fått ny energi. Men jag ska försöka att vara lite snäll mot mig själv de närmaste veckorna. Inte ge ut mer energi än jag egentligen har.

Lågvattenmärke

Är mitt i en jobbsvacka och den är djup. Det är det enda jag säkert kan säga om mitt jobb. Går det bra ett tag är det bara att invänta kallsupen, för den kommer alltid. Idag önskar jag mig ett annat jobb där varken jag själv eller andra för den delen bedömer resultaten. Och där de beslut jag fattar inte påverkar enskilda individer.

Är det inte typiskt?

De få morgnar då Otto och Ville faktiskt sover fast klockan är efter 06.30 så måste man väcka dem! Idag har vi firat Ebba på 12-årsdagen. Virkböcker, örhängen, en dag på stan med biobsök och välja en ny matta till rummet. Samt en present vi inte fick tag i.

Grymmast av alla!

Det kändes jättemysigt att ha sällskap med sig idag till Lidingö. Jag var inte alls peppad, blev väckt redan 05.40 och hade en mage som inte alls kändes helt hundra. Iväg kom vi i allafall och väl på plats vid niotiden kändes det bättre även om det var rysligt kallt. Jag blev nervös av helt fel anledningar. Först för att hitta rätt, sedan för att hitta parkering och till sist för att vi inte kommit ihåg säkerhetsnålar. Allt löste sig givetvis.

Ebba som från början verkat tycka att det här skulle bli en kul utflykt bleknade och tystnade allt mer ju närmre hennes start vi kom. Alla i hennes startgrupp hade tights och klubbtröjor. De sprang koordinationslopp kors och tvärs över startfållan. Jag blev alldeles kall i hjärtat. Vad har jag lockat in min tjeja på? Jag som trodde det skulle vara ett motionslopp även för småtjejer men det här kändes närmare elitsatsning. Hon har tränat relativt flitigt men började ju att springa i april. Ingen fartträning heller, vi brukar spurta sista biten hem och en gång har hon kört backintervaller med mig. Tänk om hon kommer sist och aldrig vill ta ett löpsteg mer!

Lite släppte min ångest när vi värmde upp. Jag sprang med och peppade och sedan sprang hon några snabbare vändor och det såg fint ut. Hållet som hon fick direkt gav med sig. Startskottet ljöd och hon försvann i slutet av klungan i sina gympabrallor och t-shirt.

Jag gick och ställde mig vid mål. Blev ändå nervösare när jag hörde speakern säga att tjejerna i F12 brukade springa runt 11 min (3 km) Herregud så snabbt, där ligger man i lä. 11.29 sprang vinnaren in. Sedan kom det flicka efter flicka och minutrarna tickade iväg. Den vinnande pojken i 1,7 km klassen efter kom. Och sedan kom hon! Och spurtade! In i mål på 16:15. Grymt. Jag är så jäkla stolt.

Det visade sig att hon fått håll och gått en bra bit av loppet och att hon spurtade så på slutet att hon fick illamåendekänsla efter målgång. Till att börja med kom upplevelsen på topp 10 av de värsta sakerna hon gjort i hela sitt liv. Men när vi gick och kollade resultatet och såg den fina tiden och att hon kommit på 93:e plats av 141 då vände det. Samt att hon hade placerat sig lika bra eller till och med bättre bland 97:orna. Och att hon inte hade blivit sist av killarna i P12 heller om hon nu mot förmodan skulle sprungit med dem. Just nu låter så här här: Nästa år då ska jag ha som mål att inte gå någonstans!

Legobygge

Julius har varit sjuk sedan förra tisdagen. Nu börjar han pigga på sig men har fortfarande huvudvärk. Idag var det dessutom friluftsdag så det kändes rätt att han fick vara hemma en dag till. Otto och Ville har också varit hemma. Dagen har flutit på bra, alla har för det mesta varit nöjda och glada. Ville har målat, de har som sagt byggt med Lego och dessutom varit ute och cyklat en sväng. Det börjar verkligen bli höstigt nu. Blåsigt och kallt.

Så där härligt trött

De två senaste veckorna har nästan bara varit jobb. Idag återhämtningsdag och ett tempo som är slöare än slöast. Jag behöver det. Behöver bara vara. Bara vara innebär ändå dammsugning, tvätt och laga mat till barnen. Gå till biblioteket, handla och fixa. Men nu tänker jag gå ut med en kopp kaffe.

Efter söndagen har min drömvärld befolkats av katastrofer. Jag har flytt från ett eldhav i en tunnelbana, försökt rädda Ville från att ramla ner från ett hopptorn utan bassäng under, bland annat. Jag har vaknat glad över att det bara varit drömmar och inte verklighet.

Efterspel

Jag valde Mårrankoppen till kaffet imorse innan jobbet. Så här i efterhand känns det nästan som ett omen. Resultatet av morgonens förhoppning blev kris och katastrof. Så kan det också bli.

Nej vad dåligt

Dagens jobbardag ska banne mig bli bättre än gårdagens. Jag gjorde jättedåligt ifrån mig och är fortfarande riktigt arg över det. Det får bli en väckarklocka. Jag kan så mycket bättre. Men ibland blir jag väldigt påverkad av min omgivning och har svårt att stå på mig. Fast jag ska inte skylla ifrån mig. Attans.

Utflykt förra veckan

Nöjd 9-åring i söndags

Jobba, jobba, jobba

Nu är det paybacktime för förra veckans långledighet. Igår Huddinge och föredragshållning. Idag Huddinge för Simulatorträning med akut dåliga nyfödda barn. Jätteintensivt och jag har lärt mig fantastiskt mycket och fått bra feedback. Man jobbar som på riktigt med olika fall som kan uppstå i verkligheten. Alla spelar med och så blir det nästan lika mycket pulspåslag som på riktigt. Lite av pulsen kommer sig också av att lärarna och halva gruppen observerar och att man blir filmad. Som tur är får man mycket positiv feedback och det man gör bra lyfts fram. För som lärarna själva uttryckte det så är man ofta väldigt duktig på att vara självkritisk och reflektera över det som fungerat mindre bra. Samtidigt får man också frågor om vad man kan förbättra till nästa gång. Mycket handlar om kommunikation och ledarskap, inte bara om tekniskt kunnande.

Resväg till Huddinge hemifrån oss kommunalt är 1,5 timmar. Så jag har tillbringat en del tid i lokaltrafiken de två senaste dagarna och filosoferat om hur mycket mindre koldioxid jag släppt ut genom att låta bilen vara hemma. Men det är lite tjurigt att ge sig av hemifrån redan vid 06.20 när man börjar 08.15. Så igårkväll blev det tidigt i säng. Sedan fortsätter jobbveckan med 4 vanliga arbetsdagar innan den är slut.

Jag har funderat på det där med föredrag. Det är lustigt hur svårt det är att hålla bra föredrag. Att prata i en timme även om det är om något man brinner för och kan, är trots detta jättesvårt. Jag upplever att jag lätt glider utanför ramarna av vad jag verkligen vill prata om och att hålla fokus på det viktigaste. Och plötsligt när jag har pratat en stund blir jag trött på min egen röst, jag blir trött på mina exempel, jag börjar fundera på varför jag inte kan få prata om något mer intressant... Inte så uthållig med andra ord.

För det är ju så att man kan sitta på en föreläsning och lyssna och tycka att det är intressant. Blir man tillfrågad efteråt vad det handlade om kan det ändå vara svårt att sammanfatta. Efter en vecka är det borta helt, utom möjligtvis någon liten grej, som av någon oklar anledning etsat sig fast. Helst vill jag vara så där jättebra som proffsen men jag inser att dit har jag en bra bit :)

Kalasmiddag

Min tisdag

Vissa dagar är det jämnt skägg från att dagen gryr tills jag vacklar i säng Igår var en sådan dag, idag har jag mest ägnat mig åt pyssel och plock hemma. Återhämtning tror jag det kallas. Så här var dagen igår:

04.50 ringer klockan. Minifrukost på 1 banan, 1 glas mjölk och 1 kopp kaffe. Det började precis ljusna när jag cyklar iväg till jobbet 05.20.

06.15 Framme vid jobbet. Duschar och gör mig i ordning.

06.45 Äter en snabb macka och dricker en Gainomax som jag fått på tjejmilen. Blää, inte gott.

06.57 Kan du ta över? En nattkollega ber mig att ta över inne på ett rum, hon är trött och behöver bli avlöst. En läkarkandidat ska gå med mig. Vi får en rätt knapphändig rapport på ca 1 minut. Efter 20 minuter är en fin flicka född.

07.30-09.15 Efterarbete och rond samt fallldragning.

09.20-10.45 Ny förlossning, kandidaten som går med mig gör ett strålande jobb och verkar genuint intresserad. Kul!

11-12.30 Efterarbete och journalskrivning.

12.30 Äter lunch.

12.45-14.30 Journalskrivning och lite mer jobb. Ont om folk under tidig eftermiddag så vi som jobbat förmiddag, lämnar inte över utan jobbar färdigt i den mån det går.

14.30-15.00 Spegling. Skönt att sitta ner sammanhängande. Äter lite mellis inför cyklingen hem.

15.07 Sätter mig på cyklen och trampar hemåt. Lite småstressad, måste hinna till dagmamman till kl 16, då hon stänger.

16.02 Lagom flåsig och svettig och med mjölksyra i benen är jag framme för att hämta. Cyklar med småttorna hem. Otto sköter sig prickfritt och drar inte i förväg på sin cykel. Ville förmanar: Ta det lugnt Otto!

16.45 Kaos hemma. Otto och Ville slåss och skriker. Tröstar och försöker styra upp. Jag beordrar Julius att byta om inför pingisträning. Snabbduschar sedan och försöker få i mig något att äta innan jag svimmar av hunger. Tinar köttfärslimpa och överbliven spaghetti. Fixar sås och lite grönsaker.

17.45 Lyckats få i de som är hemma middag och parkerar småttorna framför Bollibompa. Stefan kommer hem. Jag och Julius tar bilen till pingisen och möter upp Ebba.

18-18.30 Tittar på pingisträningen och håller på att somna. Verkar som både Ebba och Julius har kul.

18.30 Går ner från gympasalen till föräldramötet för Julius klass.

18.35-20.00 Föräldramöte. Håller på att somna av och till men lyckas hålla mig vaken, genom information om nationella prov, IT-frågor, ska barnen ha fler läxor, osv. Ger upp och går när klassföräldrar utsetts och diskussion om eventuell klassresa drar ut på tiden.

20.05 Hämtar Ebba och Julius på pingisen. Nu tränar sena gruppen och den verkar passa Ebba bättre.

20.20 Hemma. Stefan har nattat småttorna och tittar på Em-kvalet i fotboll. Ebba äter sen middag, jag nattar Julius. Är hungrig igen och tar 2 mackor.

21.00-22.00 En kopp the och slappande i soffan. Ögonen kliar, sängen hägrar. Helt slut.

Puh!

Nu har jag genomlevt det jag har varit nervös för i minst två veckor. Jag har hållit föredrag igen (ingen somnade idag, gruppen var för liten) och jag har sprungit tjejmilen igår. Jag kan bara konstatera att jag var mycket mindre nervös inför föredraget än inför tjejmilen. Är inte det lite löjligt? I söndags var jag så nervös att jag hade hjärtklappning, var torr i munnen och det pirrade i hela kroppen. Idag behövde jag bara påminna mig om att andas innan jag klev innanför dörren. För övrigt hade jag nerverna rätt under kontroll. Rent krasst var det mycket viktigare för mig personligen att göra bra ifrån mig idag.

Hur gick det då? Jovars skulle jag kunna säga om bägge sakerna. Relativt nöjd men jag kunde bättre. Det stör mig att det ska vara så svårt att verkligen få fram det man vill förmedla. Det är så lätt att kludda till det på vägen. Sedan är det svårt att bedöma sin insats. Blev jag för kollegial? För kritisk? Missade jag att säga det jag ville, på det sätt jag ville?

Tejmilen då? Jag missade mitt personligen uppsatta mål med 45 sekunder. Det var surt. Nu har Stefan lovat mig (efter att jag hotat att anmäla mig till alla millopp i Stockholmsregionen på den här sidan nyår) att han ska jaga efter mig på cykeln i 10 km så att jag uppnår mitt mål och blir nöjd. Han vill väl antagligen inte att fler av våra fåtaliga lediga helger tillsammans ska gå åt till löpartävlingar misstänker jag.

September i trädgården