Kapten Haddock

Lite vinter har det blivit. Härligt. Igår sol och riktig vinter idag mer mysvinter, snålblåst som gör att snön är kvar trots plusgrader. Otto skar upp sin lilla näsa igår när han försökte hugga hål på isen på vattenpölarna med en plåtbit han hittat. Han ser ut som Kapten Haddock, eller någon annan ärrad sjöpirat. Hoppas det inte blir permanent.

Annars är jag glad idag för att jag i helgen dels äntligen fick utnyttjat mitt presentkort på Afroart som jag fick i julklapp förra året. Så precis innan presentkortet gick ut fick jag ändan ur vagnen. Och köpte den här fina korgen till hallen, alla vantar, mössor och annat slängs däri och vips så är de borta! Ville älskar dock att gnaga på locket, så det kan jag för tillfället inte ha på.



Dessutom har vi bott snart 2 år i huset och fortfarande inte kommit i ordning helt! Men nu har jag hittat det här fina tyget, Purnukka och det har blivit jättefina tavlor, så lite mer ombonat har det blivit i vardagsrummet. Lite balansgång är det för jag har en tendens att plottra till, vill gärna ha mer av allt i färger.

Vidrigt

Jag förvånas över de anställda på Lidl i Solna som hällt frätande medel på överblivna matsopor så att hemlösa inte skulle äta upp dem. Eller förvånas är ett milt uttryck. Jag blir helt rosenrasande! Vilken människosyn har man när man gör så?

Det är förjävligt att det finns hemlösa överhuvudtaget. Det är förjävligt att människor ska behöva leta efter mat i sopor. Men det är också förjävligt att det är så mycket mat som slängs som skulle kunna användas. Vår matkonsumtion är helskum. Ett litet märke på ett äpple och näää då går det inte att äta. En banan som är lite brun - äcklig!

Om man nu har ett lager mat som är precis på datumgränsen (som för det mesta är väl tilltagen) och som inte blir såld varför kunde man inte skänka bort den? Hellre än att slänga? När det nu uppenbarligen finns människor som är hungriga och inga pengar har. Istället häller man frätande rengöringsmedel på den och sätter upp en varningsskylt. Sedan går den vare sig att äta eller (om man nu skulle få för sig) att kompostera.

Jag önskar

Det finns en sak jag önskar mig (eller ja det finns faktiskt många!) men det finns en sak jag verkligen önskar mig och för den delen alla andra i det här landet. Jag önskar oss sol och kallt och sedan snö. Jag önskar att det inte ska bli en likadan vinter som förra året med regn, regn och regn. Jag antar att det är så här det kommer att bli allt oftare, gröna och regniga jular i den globala uppvärmningens spår men JAG VILL INTE! Har man en minsta tendens att bli höstdeppig och less så behövs solen för att tina upp sinnet och lysa in lite förhoppningar. Jag kan sträcka mig så långt att jag tar 1-2 dagar regn per vecka, men snälla lite sol också!

Endorfinkick

Jag köpte träningskort i höstas och började träna igen, sist jag var iväg var april 2005, så det var verkligen dags. Jag har i och för sig promenerat en hel massa och jobbat i trädgården, så vardagsmotionen har inte varit något problem. Men min rygg kräver att jag tränar mer! Och jobbet sponsrar med 1000 kr vilket är helt suveränt. Och nu finns ju träningsanläggning på 10 minuters cykelavstånd vilket gör det hela ännu bättre. Det enda kruxet är att jag älskar dansaerobics. Det är så roligt och innan har jag tränat på SATS och där har det varit ett stort utbud och mycket bra instruktörer. Här finns det EN klass på måndagar kl 20.00, vilket inte är aktuellt för tillfället. Så jag har börjat träna spinning, vilket jag alltid mer eller mindre avskytt. För det är apjobbigt och tråkigt. Sitta i en sal och cykla till någon idiot som försöker peppa en att ta ut sig fullständigt. Ingen natur och ingen utmaning för hjärnan. Bara tråkigt. Men kombinationen spinning och core är bra. Core är träning för mage och rygg, stabilisering och balans, precis vad jag behöver. Och efter de första spinningpassen så var det i alla fall skönt efteråt. Den där känslan att vara genomsvettig och ha jobbat, den gillar jag.

Så igår stack jag hemifrån och styrketränade först och gick på spinning sedan. Och för första gången så kände jag mig i form. När instruktören sa åt oss att lägga på mer för uppförsbacke, så gjorde jag det och orkade. Jag orkade öka tempot trots motstånd och jag orkade ge det sista trots att pulsen dunkade i 180. Och vilken endorfinkick! Jag fullkomligen studsade hem ifrån passet. Helt utmattad och kanonpigg på samma gång! Bra musik var det också för en gång skull och jag orkade 45 minuter! Nu ska jag se till att byta batteri till pulsklockan, det ska bli intressant och se pulsen på ett sånt här pass.

Stark vilja

Vår dagmamma har i år bara 3-åringar och en 2-åring. Men hon är driftig som få och har ändå bokat tid för skridskor i ishallen. Igår var det premiär. Jag har inte hunnit införskaffa skridskor och tänkte att det var tveksamt om vårt, i och för sig motoriska barn (som dock inte ens fyllt 3) skulle få så mycket ut av det hela. Men Otto hade en annan åsikt. Dagmamman ringde hem till mig, då hade Otto så gärna velat följa med att hon rotat fram ett par skridskor och en extra hjälm åt honom. Han påstod att skridskorna passade (stl 24, jag misstänker att de var trånga...) och han var så lycklig över att få följa med. Så det var självklart okej för mig.

Det var en trött men lycklig kille jag hämtade på eftermiddagen. Han hade ramlat lite, åkt med en stol och var väldigt stolt och nöjd. Det är verkligen Otto i ett nötskal. Han har en enormt stark vilja och är envis som synden. Det går aldrig att säga nej lite slentrianmässigt till honom. Då fixar han det själv.

Bruised and battered

Det är min V-pojke det. Han har blött näsblod, har en fin fläskläpp sedan förra veckan. Några små blåmärken på huvudet och en röd fläck i pannan. Det sistnämnda märket uppkom efter en visit i trappan som inte avslutades till hans fördel.

Idag har han verkligen kommit på det här med trappan. Det är roligare än kattmaten och han lägger ner samma energi på att komma dit och klättra som han tidigare ägnat åt att komma in i tvättstugan. Jag har lyft bort honom oräkneliga gånger, hittat honom triumferande högst uppe (då är han så lycklig att han klappar i händerna) åtminstone två gånger. Dessutom har jag kastat mig raklång a la fotbollsmålvakt och räddat honom med foten under huvudet när han drattade baklänges en gång. Förra veckan monterade vi upp grinden däruppe (underbart) och nu måste vi snabbt ordna en grind nere. Imorgon får jag fortsätta att barrikardera med stolar och leta trappgrind på Blocket.

För övrigt är 11-månaders bebisar något i särklass härliga. Min variant är envis och gapig men alldels underbar. Hans ögon lyser av kärlek,jag får så mycket blöta pussar att jag bitvis storknar och inget är oöverkomligt för honom. Hans devis är: Kan man inte så försöker man. Och går det inte så fixar mamma eller pappa det.

Ikväll hade vi en sångstund i soffan, han sjöng lika mycket och högt som jag: Da, da, da och hoppade på min mage och så matade han mig emellanåt med små äppelbitar från sitt äppelskrutt. Det är kärlek det.

Lillaste bebisen 11 månader

Snart är han ett år! Det här är vad han gillar just nu:
* Sina syskon
* Busa i sängen, ju fler desto bättre.
* Han älskar kuddar, han bär omkring på soffkuddarna och gosar med dem.
* Plocka i och ur saker. Tex pilla in ett mindre lock i ett större. Stoppa klossar i lådor. Om och om igen.
* Leker med bilar! Härmar naturligtvis storebror. Brrrruuuuuuuuuuummm, säger han och skrattar!
* Sitta under bordet och fiffilura och stoppa i sig gobitar.
* Katten, kärleken är dock inte helt besvarad eftersom den är rätt hårdhänt
* Älskar att riva ur köksskåp och lådor.

Han kan säga:
* Hej och Hej då
* Däää
* Ajj
* Brrmmmmmmmm
* Tack
* Nej

Han kan:
* Klättra upp och ner från sängen.
* Klappa händerna (såg jag nu på morgonen)
* Förstår uppmaningar som: Aj, aj! Sitt ner! Kom! Om han bryr sig om uppmaningarna det är en annan fråga.

Hemulen blev det!

Hurra för mig idag! Idag firar jag mitt 37:e år på jorden med att dricka kaffe ur den här muggen som jag köpte som present till mig själv igår. Jag stod och velade hur länge som helst, mellan Mårran, Tofslan och Vifslan, Filifjonkan, Mymlan, lilla My och det var ingen lätt match och ett riktigt i-landsproblem. Men hemulen är helt rätt. Allt ska undersökas och systematiseras här i livet, analyseras in i minsta detalj. Å ena sidan och å andra sidan. Passar mig som hand i handsken.

Så just nu har jag det förmodligen bra mycket bättre än för 37 år sedan när mamma vid den här tiden utstod (enligt henne själv) jordens alla helvetens kval. Ingen epidural, för det fick man bara på veckodagarna och jag är född på en söndag. Vi hjälptes faktiskt åt att beställa hennes förlossningsjournal för några år sedan och för mig var det spännande läsning. Visserligen ingen EDA men allt annat fick hon! Lugnande, lustgas, värkstimulering och TJONG! Som grädde på moset slutnarkos så att hon missade hela första mötet med sin bebis. Med tanke på att lugnande injektioner passerar över till bebisen via moderkakan var väl jag rätt så drogad jag med. Pappa fick vara med och tog drösvis med förvirrade bilder när jag föddes, mycket vetneskapliga förutom att de är lite suddiga och insatta i fotoalbumet i helt konstig ordning och tagna ungefär samtidigt, dvs när mitt huvud framföds. Allt var inte bättre förr. Idag kanske mamma hade vägrat att föda vaginalt över huvud taget och krävt kejsarsnitt pga förlossningsrädsla. I vilket fall som helst är jag hennes allra endaste barn.

Jag blev inte väckt på sängen idag med sång och uppvaktning. Jag blev visserligen uppvaktad 05.23 av en liten marodör som var pigg och kröp fram och tillbaka över huvudet på mig. Det funkar att väckta dödströtta mammor på det sättet. Numera är jag i sovrummet beväpnad med en stor korg leksaker så jag kan sova en liten stund till och slipper gå upp. Men vid 6-tiden spred sig en omisskänlig doft som fick mig på fötter. När jag bytte blöja på Lilleman inne på toa kommer storbarnen med presenter och sång! Vem har blivit uppvaktad på sin födelsedag inne på en toalett?! Det har jag! Superfina teckningar och ett egenhändigt gjort halsband! Sedan hann vi krypa ner i sängen allihop och mysa. Och så sjöng vi för mig igen, jag också. Det var fantstiskt fint och bra på alla sätt. Och ikväll kommer Stefan äntligen hem från Berlin. Plus att jag har fått sova och fått passning av småttbarnen av farmor. Och dessutom skiner novembersolen. Jag tror faktiskt inte det kan bli bättre just nu.

Dilemma

Jag vill så mycket. Måste välja. Idag har jag valt friden hemma och vila upp mig lite framför att följa med farmor och O-banditen till Junibacken. Fast när jag såg dem traska mot tåget hand i hand så var det med lite motstridiga känslor. Tänk vad roligt att ha åkt med och uppleva allt Otto ser och vad han tar in. Åka sagotåget, leka i Pippihuset, kanske se en teaterföreställning. Å andra sidan tänk så bra för honom att få åka med farmor ensam, ett riktigt farmoräventyr. Det är väl på gränsen om han kommer att komma ihåg det upp i vuxen ålder, men kanske. Hur som helst är det stort för honom nu. Åka tåget in till stan, byta och åka buss. Bara det är ju ett äventyr i sig. Jag tror de får en härlig dag tillsammans.

Strålande sol idag

Förmiddagen ägnades åt att näta in träden så gott det går mot eventuella rådjursattacker i vinter och att sätta lökar. Jag har våndats över att jag inte fått dem i jorden, fast jag fått dem för flera veckor sedan. Snödroppar, vintergäck och scilla ska förhoppningsvis förgylla ängen nästa vår.

På eftermiddagen var det dags för utvecklingssamtal med Ebba. På vägen hem pratade vi om valet i USA, kriget i Irak och skatter och välfärd. Om demokrater och republikaner. Hon är stor nu! Just nu håller hon på att lära farmor Khet. Trio med Bumba sover förhoppningsvis.

Läsa på rutin och dagens natt

Jag har hunnit läsa en del barnböcker och jag tycker egentligen att det är rätt kul. Men nu har jag läst de flesta så många gånger att jag alltsom oftast kommer på mig själv med att fundera på helt andra saker medan jag läser. Fascinerande tycker jag att det går att göra det samtidigt, med inlevelse och allt.

Natten i natt var stökig. Ville vaknade tre gånger och när jag varit över hos Otto tre gånger då jag bestämde mig för att bära över Otto till min säng. Tittade på klockan: 03.30! Då vaknade Ville och jag menar verkligen vaknade. Det var bara att gå upp med honom. Efter en timmes halvsovande på soffan och ett blöjbyte senare så somnade han igen. Sedan ringde klockan 06.15. Då vaknade både Ville och Otto. Jag är glad att jag inte är ensamstående utan att detta nattliga slaveri bara var en tillfällighet.

Recept mot huvudvärk

* Sova
* Träna
* Träffa goda vänner. Alltid lika trevligt.

Fortfarande

Jag är fortfarande en liten människa i själen, tänker mest svarta tankar om omvärlden. Det beror förmodligen på trötthet, huvudvärk som hållit i sig i fyra dagar och ständiga fajter med en 3-åring. Just nu gör jag ett uselt jobb hemma. Jag borde kunna bättre än så här. Men jag går och lägger mig nu och mumlar mitt nya mantra: Imorgon är en ny dag, då kommer det att gå bättre.

Till Anders

Liten till sinnet

Igår var en trött dag. För tempot blir inte lugnare allteftersom hösten går utan snarare vildare. Hur kommer det sig? Och hur kommer det sig att man ska behöva lära sin fjärde bebis att sova? Nu är ialla fall storbarnen på höstlov hos mormor, de åkte tåg själva och det gick bra. Mitt föredrag på KS är avklarat, jag ger mig själv godkänt med tanke på att uppladdningen var usel med för lite sömn och huvudvärk. Vi har också fått tippat 3 lastbilsflak med jord. Igår förmiddag var Otto ledig från dagmamman och såg att grannflickan S var ute. Han blev eld och lågor och ville absolut ut och leka med henne. Förmodligen ville han låna hennes cykel. Det här är grannarna med båten... Vi gick och pimpommade på deras dörr och granntjejen ville visst leka.

Och tjong där slog avundsjukan till. Fan, va välstädat och iordning det var! Inte ett sandkorn på yttertrappen ens. Tänkte på våran. Jojomen, en bajsblöja, en gammal ölburk som hittats i skogen, småsten, en väldig massa grus, två par smutsiga stövlar huller om buller och så ungefär hundra kottar. Och några pinnar. En vante. Och det är det första som möter den som pimpommar på vår dörr, hur det ser ut innanför kan man ju bara tänka sig. Stor suck. Jag kunde riktigt se hur grannarnas parkettgolv glänste nyvaxat när jag försökte spana inåt i huset. Allt var prydligt upphängt också. Och så satt plötsligt djävulen på min axel och hoppade och hånskrattade när hon berättade att anordningen som ska skrämma bort katterna med högfrekvent ljud från deras sandlåda inte verkade funka. I mitt inre smålog jag. Ja, då får väl ni också sätta nät över då. Välkommen till verkligheten , tänkte jag! Jag är en mycket liten människa ibland.

Hålla reda på grejjer

Alla som känner mig vet att jag är hopplöst dålig på att hålla reda på saker och ting, speciellt nycklar, plånbok och mobiltelefon. Om jag blir stressad och har bråttom fungerar det om möjligt ännu sämre. Stefan är fantastisk på att hantera situationer där jag rusar omkring och svär och letar, han brukar för det mesta veta var mina saker är eller få mig att hitta tråden som får mig att minnas var jag lagt dem. Tex: Jag tyckte att jag såg din plånbok på din dator. AHA! Datorn flyttade jag ju till arbetsrummet! Går dit och naturligtvis har även plånboken följt med datorn. Hursomhelst blir mitt liv inte lättare av att Ville börjat rensa köksskåpen. Idag har jag ägnat 10 minuter åt att leta efter stavmixern som låg i duschen (visade det sig) och jag fick häromdagen steka pannkakor utan stekspade (det går med mycket smör!). Stekspaden är fortfarande borta och så länge den inte är hittad skyller jag på Ville.

Idag är jag stolt över mig själv och barnen som lyckades få morgonruschen att gå ihop utan gräl, fastän jag bara sovit etappvis inatt. Nu tänker jag pröva att ta bort mjölk och grädde från Villes mat och se om han mår bättre. Jag tror faktiskt att han har magknip. Det har blivit värre och värre sedan han började äta mer och mer vanlig mat.

Kalas

Otto har fattat det där med födelsedagar. Fösst fyjjer Jujjius åj, sen Ebba, sen mamma, sen komme vinten och nö-ö. Sen komme jujtomten och sen fyjjer Otto åj. Ja ässka jujtomten!* Notera att han inte räknar med Villes födelsedag. Den är nog inte så viktig.

Han har bestämt att han ska bjuda grannflickan E på sitt kalas. Och jag som inte tänkt ha några kalas förrän han fyller 5, jag får nog tänka om.

* Översättning: Först fyller Julius år, sedan Ebba, sedan mamma, sedan kommer vintern och snö och sedan fyller Otto år. Jag älskar jultomten!

Bus eller värre?

Otto har varit själv uppe på övervåningen väldigt länge nu. Jag vet inte om jag vågar gå upp och kolla vad han hittat på.

Liten papegoja och skåputplockare

Det är faktiskt sant. Det är ingen ivrig föräldraöverdrift. Hej då säger Ville och vinkar. Nu har han gjort i tre dagar. Så det är ingen slump heller. Ebba var ungefär så tidig med att prata också. Fast det är ju inte säkert att han fortsätter. Men kul är det! För övrigt har vi kommit in i skåpåldern. Dvs inga saker får vara kvar i skåpen. Man snubblar över alla köksgeråd hela tiden. Vi slänger in, han leker ut. Vi måste fixa hasp till sopskåpet för komposten börjar bli fasligt intressant. För övrigt tror jag hans främsta proteinkälla är kattmaten. Små torrfoderpluttar minst en om dan plockar jag ut ur munnen på honom. Trots att vi verkligen försöker hålla honom och kattmaten åtskiljda. Men han är snabb som en vessla. Om det ringer på dörren kan han smita dit, istället för att vara nyfiken på vem som kommer, han vet så väl att han inte får. Men han är än så länge snällare mot själv katten än vad Otto varit.

Spökfest!

Vi gjorde det! Helt otroligt! Nu ligger det fyra 10-åriga tjejer uppe i Ottos och Villes rum och snusar. Herregud vad de orkade hålla låda igårkväll! Jag var dödens trött och ramlade i säng vid 22-tiden och då var de inte i närheten av att gå och lägga sig. En tjej vågade inte stanna kvar och sova över men det hade vi nästan räknat med, hon flaggade för det redan från början.

Det blev en del logistik för att få ihop spökrundan i skogen. Morfar kom redan vid 13-tiden för att hjälpa till med småkillarna. Vid 17-tiden hämtade jag Anders och hans kompis David vid tåget. Julius var uppspelt som få, för han blev sminkad som vålnad och fick vara med i planeringen och hänga med ut i skogen och förbereda och reka. Klockan 18 kom tjejerna och då serverades det hamburgare. Otto var i sitt esse för det var kalas och fest och saft, så han sprang omkring och tjoade mest. Tjejerna tjoade rätt bra de med för den delen. Lagom till tårtan lämnades jag ensam med dem och småknottarna och de andra gav sig ut för att göra sig iordning. Halvvägs genom tårtätningen bankade det vålsamt på dörren och utanför stod en helsvart vålnad med lykta och vinkade åt flickorna att följa med! Jag trodde de skulle kissa på sig så rädda blev de! Stefan såg absolut inget under huvan berättade han efteråt, han hade varit tvungen att ge dem lyktan och låta dem gå iförväg så att han kunde snubbla efter och tjuvkika under masken!

Deras uppgift var att samla magiska nycklar på olika stationer i skogen för att få tag i skatten (godis och chips i en dekorerad låda).

Stationerna var att hitta en nyckel i en av tre hinkar (som var fyllda med slajmig potatismjölskräm i en, kokta kalla makaroner en och och en med kottar i vatten), hitta en gömd nyckel, känna smaker och en komma-ihåg-lek (ni vet man visar föremål som ligger på en duk ett tag, sedan täcker man över, tar bort en sak och så ska de se vad som är borttaget). Sista stationen var frågor med lite spök- och monsterkunskap. Sista frågan var en uppmaning: Avsluta meningen Svarta Madam, svarta madam... (kom fram, skulle de säga) och så trädde en svart madam fram och gav dem sista nyckeln. Tydligen skrämde hon dem rätt bra också! Mellan stationerna blev de skrämda av någon som tex hoppade fram bakom ett träd eller hoade spöklikt i skogen. Det var fint att stå ute på trappen och se marschaller tända som ett pärlband genom skogen upp till festplatsen. På så vis såg jag också sluttampen av skattjakten när de samlat ihop alla nycklar och funnit skatten. Såg, är väl lite att ta i men jag hörde dem tjoa.

- Ska man inte gå in när man hittat skatten?
- Håll koll efter den svarta damen!
- Men ska man verkligen inte gå in när man hittat skatten? Är det inte så?
Det lilla sällskapet hade delat upp sig på två, några tvekade och några sprang med skatten mot skogen, på väg mot en spökrunda till!

Det hela blev i alla fall väldigt lyckat och lagom läskigt. Den modigaste tyckte bara att det var kul och inte läskigt alls och den räddaste tyckte det var läskigt men spännande. Svårt det där, när de håller så olika nivåer! Nu så här dagen efter känns det kul att vi genomförde idén även om jag förra veckan funderade på om vi var riktigt kloka som gav oss på det här när vi har så fullt upp ändå. Men det var värt det och det var vansinnigt kul.

Jag känner på mig

Jag känner på mig att det här blir en seg dag. I två dagar har jag hållit ett tempo som varit helt osannolikt med tanke på att sömnen var minst sagt störd. Inatt fick jag dock sova helt och hållet från klockan 22-03 innan kalaset började. Dessutom fick jag sova mellan 06.15 och 07.50, Stefan offrade sin morgonträning för mig. Istället för att känna mig utsövd och relativt pigg känner jag mig som en såskopp. Nu vill jag bli Molly Weasley för en timme eller två, svinga mitt trollspö så att alla leksaker flyger in lådorna, tvätten i tvättmaskinen, disken i diskmaskinen, den rena tvätten in i skåpen, badrummen som luktar gammalt pojkkiss blir skinande rena. Med en lätt snärt från spöet förbereder jag middagen sittandes i soffan och möblerar om Ottos och Villes rum inför Ebbas sova-över-party-födelsedagskalas på lördag. Under dessa magiska 2 timmar läser jag böcker för Otto och leker med Ville. Dricker en kopp kaffe och funderar lite.

Inte det? Nå då får jag väl sätta fart och göra det själv då. Men jag undrar mycket om inte Ebba i alla fall kommer att få ett brev från Hogwarts i juli....

Solen lyser!

Jag älskar oktober. Där andra blir ledsna över att sommaren är över tycker jag att det är ofantligt skönt att få höststäda trädgården, göra vinterfint i rabatter och att ha skördat färdigt. Björkarnas löv lyser som guld i solen och det är en precis sån höst ute som jag önskat mig. Dessutom! Så mycket man kan plantera och ändra om nu. Jag har en massa projekt på gång som jag inte hinner med. Men trädgårdslandet är höststädat, nu ska jag på med gödsel och täcka.

Om 2-4 veckor kommer en grävgubbe hit och ska fixa dränering. Vi ska även få hit några lass med jord för att fylla upp. Det kommer att bli bra och efter mycket velande hit och dit gör vi det nu. Med risk för en regnig höst och vinter och ingen dränering kommer problemet att vara akut i vår och tomten så lerig att den blir ännu mer sönderkörd av en grävmaskin. Så, dränering, fixa till uteplatserna, gräva 2 rabatter och öka på trädgårdslandet med 1 meter samt ta bort baklutet (där pölarna och geggan bildas) är de stora planerna för i höst.

Jag skulle vilja hinna med att plantera de träd vi tänkt oss också men det vete katten om det blir av. Det ska bli en häggmispel till, ett träd till slänten samt 1 äppelträd och ett plommonträd till. Vi åt de två resterande (kunde ha varit ca 10 om inte en viss herre hade gallrat så flitigt i somras) äpplena från Ottos Aroma i helgen. Otroligt vad goda de var! Jag gillar ju Aroma i vanliga fall men att plocka och äta direkt, vilken skillnad!

Det var inte meningen

Det var inte meningen att framstå som någon martyr när jag skrev ner dagens händelser :-) Mest ett intressant projekt och något som är kul att ha sedan (redan om en månad kommer jag att ha glömt hur en vanlig dag ser ut nu). En sån här underbar och helt fantastisk uppladdning inför den här veckan fick jag förra helgen... Klicka på undre bilden om ni inte kan läsa det som står skrivet!

Jag hittade något gott mamma!

Muffins till Ebbas födelsedag. Med äpple och kanel. MUMS! Fast än så länge klår han inte storebrorsans tårteskapader.

Höstkatt

Höstkatt på spaning. Hon har fullt sjå att försvara sitt revir mot ungkatten Boris. Jag hjälper henne gärna för jag vill helst bara ha vår katt på vår tomt. Om nu någon katt ska få kissa i sandlådan (gaaaaaahhh) så ska det vara vår egen.

Hattifnattar

Visst är den fantastiskt fin? Hattifnattar på tebjudning. Jag älskar Tove Janssons böcker och hennes bilder och därmed även muminkopparna. Jag är faktiskt ingen samlare men de här samlar jag på. För kaffe ska drickas i koppar efter humör. Den här koppen ska man förstås dricka ur när man antingen har fruktansvärt mycket energi eller behöver energi! Det bästa eller värsta (hur man nu ska se det) är att de går att köpa på nätet... Allting är bara en knapptryckning iväg...

Dagens

Jag ska bjuda er på dagens händelser i klockform:

06.15 Klockan ringer. Eftersom Stefan är i Danmark måste jag upp tidigt idag. GÄSP! Ville har varit halvstökig inatt och trots goda intentioner kom jag inte i säng förrän lite efter 22 igår kväll. Hade svårt att slita mig från "Den engelske patienten" som gick på TV4 +. Det straffade sig och jag mår illa när jag står och rör i gröten och plockar ur diskmaskinen.

06.30 Går och duschar. Ville har vaknat när jag inte ligger kvar i sängen och gör mig sällskap.

06.45 Väcker Ebba och Julius. Ebba är snabbt på benen, Julius är alldeles väck. Påminner honom om att idag ska han ha med sig kompisen O hem. Då blir det lite mer liv i honom.

06.50 Ebba kommer ner i köket och börjar äta frukost.

06.55 Otto vaknar. Vill ha sin mamma. Får vänta lite, eftersom Julius inte kommit ner (ropar!) Ville har bajsat i blöjan. Behöver bytas på.

07.00 Mysstund i soffan med Otto, morgontutte. Ville är glad och leker. Julius äter frukost i köket.

07.20 Ebba och Julius är på gång till skolan nu. Vårtmedel till J:s vårta och tandborstning. Kolla att de har med sig allt som behövs.

07.30 E + J går till skolbussen och kaffet är färdigt samt min morgongröt. Nu är Ville också hungrig, matar honom. Otto har ätit en del av sin gröt men är inte vidare matglad efter öroninflammationen.

08.00 Börjar fixa i ordning för att komma iväg med småtomtarna. Otto är på förhållandevis bra humör. Fast han säger: Hopplöst! Va, säger jag? Vem är hopplös? Du, mamma! Nytt ord. Har jag lärt honom det? Förmodligen (skäms lite).

08.50 Bytta böjor, tandborstning, påklädning, ombyten med, medicin tagen. Nu åker vi.

09.20 Hemma igen, nattar Ville. Kaffepaus, sätter mig vid datorn. Hinner göra lite blandat. Funderar på var en del räkningar är... Hmmm. Betalar en fleecetröja som jag köpt på Tradera till Julius för hela 54 kr! Går ut och river i trädgården, höststädar lite.

10.50 Ville vaknar, han är som en klocka sover 1,5 timme. Han får lite att äta och så röjer vi, tvättar, plockar in tvättad tvätt, pratar en stund i telefon med vännen U.

13.00 Äter en snabb lunch innan det är dags att gå och hämta Otto. Det är trist väder och jag funderar på om jag ska ta bilen istället. Men det regnar inte, är mest grått och Ville är grinig och behöver sova, så jag tar på Ipoden och lyssnar på ett gammalt sommarprat. Har hört många bra men favvosarna hittills är David Batra, Amelia Adamo och Lars Winnerbäck. Idag lyssnar jag på Pernilla August men tycker hon är rätt tråkig.

13.30 Kommer iväg, Ville somnar nästan på en gång.

14.00 Framme hos dagmamman. Otto har inte sovit men verkar rätt okej ändå. Vi kommer iväg relativt snabbt men då har Ville vaknat, det blev bara en halvtimme sömn för hans del. Det kommer kanske att bli grinigt i eftermiddag med två halvtrötta killar.

14.45 Hemma igen. Både Ebba och Julius har kompisar med sig hem. Otto vill vara ute och kolla på grävskoporna utanför men jag vågar inte lämna honom själv och det blir bråk och protester. Ordnar mellis till alla barnen. Otto vill hänga med de stora men får inte. Ledsen igen. Vi äter äpple i soffan och läser böcker. Ville sysselsätter sig själv, fifflar omkring, bläddrar i böcker han med. Jag hänger en tvätt.

16.30 Otto börjar bli väl så trött. Jag förbereder middagen och han diskar.

17.00 Bollibompa. Kompisarna börjar droppa av.

18.00 Vi äter. Det är populär middag ikväll - falukorvsring och potatismos eller pasta (valfria rester sedan tidigare). Jag har blandat i det sista från landet, persila och mangold, vilket inte gillas. Lyckas inte få Julius att äta syrade grönsaker den här gången heller :-) Småprat om dagen, dagens bästa och sämsta. Ebbas sämsta var gympan (hinderbana) och bästa var eftermiddagen med kompisen. Julius sämsta var att det var dåligt väder på utedagen på IP och det bästa var dataspel med kompisen O.

18.30 Påbörjar nattning av Otto. Tutte, läsa bok och prata lite om dagen. Ville är med till en början men sedan får Julius passa honom så han inte försöker ta sig ner för trappan. Otto blir ledsen när jag ska gå: Jag är så ensam mamma! Så jag ligger en liten stund hos honom. Jag vet alltid när han är nöjd med nattningen för då har han druckit lite vatten, ger mig en kram och säger med glad röst: Gonatt, ses imorron, möppe (möppe = lämna dörren öppen) :-)

18.45 Ebba har i läxa i hemkunskap att diska 3 gånger innan v. 43 och det utnyttjar jag. Hon får göra detta, Julius får torka av bordet och plocka undan leksaker. Det gör han under stora protester, gnäll och klagan. Sedan ringer han E och bestämmer lek på söndag.

19.15 Nattar Julius. Ville assisterar vid tandborstningen, vi leker att jag är tandläkare och Ville är min hjälpreda. Hjälpredan har en träklubba som han använder när patienten (Julius) är olydig eller har ont. Mycket poulär lek! Sedan nattar jag Ville först, han är nästan svimfärdig av trötthet och somnar på 5 minuter. Läser Nalle Puh (originalet av Milne) för Julius och vi pratar lite om dataspel, skolan och kompisar.

20.00 Pustar ut i soffan. Ebba läser Kamratposten och jag surfar och halvtittar lite på TV:n

21.00 Nu skickar jag Ebba i säng. Ska fylla i blanketter från F-kassan (har glömt lösen till min e-leg, typiskt) sedan ska jag faktiskt sova jag med. Eller läsa några sidor först kanske. Ville har inte vaknat någon gång än, så då blir det nog en okej natt.

Det var min dag. Det jag inte hunnit är att fundera på Ebbas spökrunda på födelsedagen, gräva ner vårlökar (scilla och snödroppar), ordna permanent förvaring till dahliaknölarna och boka ny tandläkartid till Otto. Men jag kommer ju att ha ofantligt mycket tid till det imorgon istället.

Irritationsmoment

Läser på andras bloggar vad de stör sig på. Det är alltså inte bara jag som går omkring och irriterar mig på saker. Just nu stör jag mig alldeles förgrymmat på grannens stora motorbåt som han har ställt upp (visserligen på sin tomt) med överdragstäcke så all utsikt på framsidan av huset är borta. Jag försöker verkligen vara en bra granne men det är svårt! Deras lastbil kommer syrénhäcken så småningom att dölja men båten plus täcke är minst 5 m högt. Jämmer och elände. Tur för grannarna att de är trevliga åtminstone :)

Nu ska jag gå ut och ta upp dahliaknölarna för vinterförvaring innan Ville vaknar och vill hjälpa till. Otto är äntligen hos dagmamman efter en hel veckas frånvaro. Den veckan har känts lång trots att jag fick en underbar ledighet i helgen. Vi är slitna både jag och Otto och ingen bra kombination just nu. Ville har fortsatt att sova uruselt och väcker mig minst 6 gånger per natt (i bästa fall). Men vi kämpar på. Det är konstigt bara hur hjärnan totalt spårar ur vid sömnbrist. Det gäller för mig att komma i säng så fort som möjligt på kvällarna, för då gör jag ingen glad, allra minst mig själv. Det är tur att jag har Stefan som kan få mig att inse hur sinnesförvirrat jag tänker ibland.

10-års jubileum!

Denna fantastiska tjej har vi haft äran att vara föräldrar till i 10 år! Hurra, hurra, hurra!

Kanske föreläsa på KS?

Det var ju tänkt så att jag skulle till förlossningen och prata om min magisteruppsats. I våras. Nu blir det väl snarare i oktober/november. Innan uppsatsen var färdigskriven kände jag mig extremt orolig över den biten. Men inte nu. Är jag fortfarande för amningslullig? Antingen det eller så har jag fått lite mer perspektiv på det jag skrivit. Efter examinationen känns det också som jag vet lite mer vad jag kan förvänta mig. För jag förväntar mig kritik, det gör jag. Och eftersom jag alltid har varit en sucker för att bli omtyckt av alla, tycker jag att kritik är extremt jobbigt.

Repris

Ny förkylning. Otto har hög feber och har varit helt utslagen idag. Han har hållit Stefan vaken i princip hela natten. Ville hade stöknatt, så jag hörde en del av halli-hallåt. Tur att vi har haft mormor-support här hemma idag.

Döden, döden

Tänker jag på en del faktiskt, fast jag är mitt i livet. Men så kan det vara. Så här vackert kan det också låta.

Hur fort blir lönnarna gula
Som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Stig Dagerman

Höstutflykt

Fantastiskt väder idag när vi bestämt oss för att äntligen göra en utflykt.

Korv är gott! Till och med pinnbrödet blev bra!

Vi vilar upp oss inför den kommande veckan. Ville har däckat i min famn, det är tröttsamt att vara på upptäcksfärd...

Uppdatering

Imorgon blir det spännande då kommer Trädgårds-Johan hit. Dränera eller inte? Inatt har jag fått sova, solen skiner och det känns mycket bättre förstås. Har börjat läsa: Det räcker inte med kärlek av Jenny Lexhed. Det ger perspektiv på tillvaron om man säger så.



Planer för dagen? Röja, tvätta, vara ute så mycket som möjligt. Inga märkvärdigheter men struktur och ordning får mig att må bra...

En vaknatt per vecka

Det är tydligen det som gäller just nu. Minst. I alla fall känns det som jag aldrig hinner sova ikapp. Jag förstår verkligen inte varför det ska vara så svårt för Ville att sova. Det är fruktansvärt frustrerande. Och eftersom lagen om alltings jävlighet verkar gälla så inträffade den här vaknatten när Stefan var tvungen att åka till jobbet, en dag när Otto ska vara hemma och en dag när vi har ärenden att uträtta, några som inte kan avbokas eller skjutas på.

Som grädde på moset är Ville lika trött som jag men vägrar sova (fortfarande) och vill absolut bli buren. Otto kissade ner Ebbas säng medan jag försökte natta Ville. Nu ger jag upp, han får ha blöja tills han blir fem eller nå´t. Bägge har mest skrikit i omgångar sedan jag gick upp vid åtta. De agerar ut hur jag känner mig. Nu är det lite lugnare sedan jag parkerade Otto framför en film i soffan, har i alla fall lyckats få i mig frukost.

Jag undrar hur många sådana här inlägg jag har skrivit.

Neuropsykiatri

Jag beställde böcker från Adlibris för ca en vecka sedan och idag skulle jag äntligen få dricka en kopp kaffe och titta i en alldeles fin ny tärdgårdsbok som jag funderat länge på om jag skulle investera i eller inte. Hur som helst, jag nattade Ville, kokade kaffe, öppnade bokpaketet. Tadaaaa! Ingen trädgårdsbok, ingen bok till Ebba, ingen bilderbok till Otto. Nej, jag fick hem Klinisk neuropsykologi, Psykiatriboken och Dynamisk Psykiatri av Johan Cullberg. Säkert jättebra böcker, den sistnämnda har jag faktiskt läst (men inte köpt) men inget jag är sugen på att läsa just nu.


Jag undrar vad den människa som väntar på sina kursböcker tycker om att få Kenta och Barbisarna samt Trädgårdens rum?

Mer Ville

Måste skriva för att komma ihåg för nu går det undan. Han går mer än han kryper och det börjar gå snabbt. Går efter de andra för att se om det är något kul på gång. Han studerar intensivt. Idag lekte Otto med en leksakshammare och bankade och då gick han dit och satte sig bredvid, nära, nära och bankade han med, fast med stekspaden av plast. Tittade på Otto och härmade. Sedan blev han av med stekspaden och då blev han jätteledsen. Jag såg till att ha fick tillbaka den och då blev han glad igen. Inga märkvärdigheter men det börjar redan nu. Kärlek och rivalitet mellan bröderna bus.

Tvåsover för tillfället, vaknar relativt tidigt vid halvsju ungefär och är gangstertrött redan vid nio. Sover ca 2 timmar och sedan en kortis på eftermiddagen när jag går och hämtar Otto.

Sånt här kan inte rimligtvis vara intressant för någon annat än för min närmaste familj men det har varit så varje gång, jag tror jag kommer ihåg hur det var och när de kunde ungefär vad men ack så lite som sitter kvar. Nu finns det i alla fall här i bloggen.

Vad ska BVC-tanten säga?

Jag gav Ville en morot att gnaga på, blev upptagen med Otto ett ögongblick... Hörde något bakom min rygg och vänder mig om.... Blivande knivkastare kanske?

Velig

Om jag gör något "vettigt" när Ville sover blir jag irriterad på mig själv, för det är ju min enda tid på dagen som är bara min. Å andra sidan om jag som idag bara läst tidningen och druckit kaffe och inte gjort något vettigt alls, blir jag stressad över det. Suck!

Under av alla under

Jag undrar om Otto är på väg ur värsta 2,5 års fasen in i något nytt? Det har varit en sån kämpig vår och sommar. Nu i efterhand känns det som det har varit konstant gnäll, klagan och tandagnissel och det är förstås inte sant. Men det har varit tungt och jag har hela tiden kämpat med dåligt samvete och skuld, känt att jag blir galen och jag räcker inte till. Jag räcker inte till att vara mentalt närvarande för de stora och samtidigt ta hand om de små, som har ett stort fysiskt behov av mig. Att känna att man gör ett dåligt jobb, det fräter och gnager.

Och nu! Nu leker han en hel del själv! Är samarbetsvillig när vi ska iväg någonstans, klarar av kisseri utan allt för många olyckor. Pratar, pratar, pratar. Är någorlunda schysst mot Ville. Visst faller han tillbaka i gamla spår precis som jag och visst blir han jättearg och ledsen på syskonen när han inte får vara med men det är en annan kille. Han är nöjd med tillvaron just nu. Och plötsligt blir allt så mycket enklare.

Otto har två konversationsfraser. De använder han alltid när han vill ha kontakt och inte precis vet vad han ska säga. Nummer ett:
- Det är mycket fint väder idag.
Nummer två:
- Hur mycket är klockan?
Imorse när han stapplade upp ur sängen, (han har alltid bråttom att komma ner för trapporna och kolla läget) då blev det följande kombination:
- Det är mycket klocka idag mamma!

Nattlig cirkus

Inatt tror jag Ville har tagit priset helt. Vi har varit vakna han och jag mellan halv tolv till halv fyra på ett ungefär. Jag som i min enfald hävdat att barn sover om man själv sover. Jag har uppenbarligen inte förstått någonting som vanligt! Med Ville, med fjärde barnet har jag börjat smyga på tå, nattar, nattar och nattar. För det minsta hans sömnrytm störs så vaknar han och somnar inte om.

Dessutom är det Ottos hemmadag från dagmamman idag och det finns inte en möjlighet i världen för mig att sova igen, så Stefan fick åka till jobbet vid 10 när jag vaknat. Så nu får det bli skilda sovrum igen ett tag. För jag klarar inte att ta bägge barnen på nätterna och inatt var Otto anledningen att Ville vaknade. Eftersom Stefan har sömnproblem så hade det varit fint om jag kunnat ta bägge men Ville har en extrem mammaradar på nätterna. Han känner med automatik om jag försvinner och vaknar inom några minuter.

För övrigt har helgen varit bra. Födelsedagskalas i dagarna två för Julius. Han har varit väldigt nöjd, både med firande och sina presenter. Hans bästa födelsedag hittills.
- Fast förra julen mamma, den var inte bra...
- Nähä, varför då?
- Då fick jag inget som jag ville ha... Bara en kälke och stålmannen...

(Vilket inte är sant... naturligtvis...)

Tillräckligt mycket kärlek

Jag sa godnatt till Julius ikväll och passade på att fråga: Får du tillräckligt mycket kärlek i ditt liv?
- Jaaaa dååå. Men du då mamma? Får du tillräckligt mycket kärlek?

Underbara unge, Det är ju precis det jag får.

Ville-uppdatering

Nu är han nio månader, den lilla rackaren. Och som minnesanteckning till mig själv, för åh vad fort jag glömmer, så here goes:

• Han gillar att krypa runt och upptäcka saker. Favoritrummet är arbetsrummet (papperskorgen) och badrummet på nedervåningen. Uppe gillar han sitt eget och Ottos rum.
• Han går lite men kryper blixtsnabbt. Går en sisådär 8-10 steg.
• Dansar till musik, står och gungar, älskar det!
• Glömde att nämna att "tvättstugan" är jättekul, speciellt Tootickis matskålar. Kattmat är gott!
• Sover helst inte. Sover en gång om dagen bara just nu. Fast det kan bero på att han är förkyld och eländig.
  
  

Bilen är såld!

Äntligen! Får man väl lov att säga, det tog sin tid. Så nu är guldbilens tid förbi... För övrigt är Ville sjuk igen, den här gången en riktigt rejäl ögoninfektion, förmodligen lite ont i öronen och feber. Inte kul. Men så länge Otto håller sig på benen är jag glad. Andra nyheter är att jag grävt upp alla syrenplantor eftersom de inte gillar att stå i vatten. Det är rejält blött på tomten igen så nu blir det nog dränering i alla fall. Det känns inte som torka är framtidsscenariot direkt, snarare motsatsen. Den här helgen har vi inte gjort något speciellt och igår formligen vräkte regnet ner hela dagen. Och snart fyller Julius 7...

Kalvstek tur och retur

Ebba skulle på utflykt till Skansen i onsdags med klassen. Jag var så duktig att jag fixat pannkakor till henne. För pannkakor är riktig skolutflyktsmatsäck... Dessutom fick hon med sig äpple, morot och rabarbermuffins. Fast nu hade vi som vanligt bråttom på morgonen. Jag tog en burk i kylskåpet och packade väskan. Vad jag packade ner? Jo, resterna av Stefans söndagsstek. Kalvsteken följde med till Skansen. Inga pannkakor. Hon var rätt hungrig när hon kom hem. Tur att jag inte packade ner surdegen i alla fall.

Sova dåligt, sova lite, sova inget

Idag har Ville bara sovit en gång... Och Otto inte alls. Svårt att sova hos dagmamman, han kommer inte till ro. Och inatt har det varit spring. Två gånger har jag sovit inne hos Otto, för när jag går dit somnar jag alltid och vaknar av att Ville saknar mig i vårt sovrum och ylar. Första gången Otto vaknade var klockan 12, nästa gång var klockan 5. Då var han nere och letade efter mig och hade plockat till sig ett äpple som han absolut skulle äta. Summa sumarum var att han trött redan när han gick upp imorse klockan halv sju. Och eftermiddagen här hemma har varit kaosartad. Rena farsen. Imorgon hoppas jag verkligen att han sover.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu sover de sött bägge småvildarna sedan klockan halv sju. Ebba sitter jämte mig och gör en fin kalasinbjudan till Julius 7-årskalas. Jag tycker att det är tråkigt, hon tycker det är kul, så det är perfekt. Vi hoppas på fint väder så vi kan ha kalaset ute, grilla korv och leka.

Nu börjar det

Imorgon är det höst på riktigt. Efter 3 månaders gemensam ledighet börjar Stefan jobba igen. Och jag börjar jobba heltid här hemma. Det känns helt okej, bara vi får vara något så när friska. Igår var vi hos vännerna i Sumpan och åt middag och såg tornerspel. Kul. Otto väckte mycket uppmärksamhet i sin drakdräkt.

Ville bits. Nästan hela tiden. Det måste klia rejält i tänderna. Han har också upptäckt att vi har en trappa och att det går att klättra i den.

Fortsatt sjuka

Ville håller på att tillfriskna och är feberfri idag. Men Ebba fick avbryta klassresan och är sjuk. Missräkning. Otto kör en stadig profil, snor och trötthet och gnäll rakt över. Stackarna.

För övrigt håller vi på att fundera en vända till hur vi ska ordna med uteplatsen på framsidan av huset, komposthörnet och det blöta stället. Vi vrider och vänder på det hela men kommer hela tiden till samma slutsats. Vi behöver en minigrävare, makadam, padda och en hel del annat. Suck. Varför har vi ingen minigrävskopa?! Det skulle Otto uppskatta också.

Sommarblommor - färgskala

Jag skrev ett inlägg om vilka sommarblommor jag tänkte ha till nästa år. Så här vill jag att färgskalan i rabatten ska vara.

Okej, jag tar tillbaka...

Efter regn kommer sol, eller hur det nu var. Man får ta sig samman helt enkelt och jag har det egentligen väldigt bra. Men det känns mycket befriande vräka ur sig lite galla då och då. Nu ska jag istället visa lite bilder...Man kan vara glad fast man är sjuk och visa alla nya tänder!

Otto ägnar sig åt favoritsysselsättningen, sandlådan.

Inte fota mig mamma!

Sista semesterveckan

Vi skulle få barnfri tid var det tänkt. Istället har vi två barn som är apsjuka. Ville har toppat på 40,5 graders feber två dagar på raken, Otto snorar, hostar och gnäller. Ingen av oss får sova bra. Istället för att ladda batterierna inför hösten väntar vi ut tiden. Imorgon kanske det vänder? Egentligen borde jag vara nöjd med att vi faktiskt är två som är hemma och tar hand om sjuklingarna. Istället är jag gruvligt besviken. Fast jag vet att det kunde vara mycket värre. Vi kunde haft barn med allvarliga sjukdomar, eller ännu värre inga barn alls. Men det kan inte hjälpas att tycker att vi har oflyt.

Buspojkar

Imorse tog Otto med sig Ville in i arbetsrummet (inte så svårt att locka med honom precis), stängde dörren och lekte med min symaskin. Dvs Otto ägnade sig åt att pilla ur undertråden och Ville stod bakom och viftade och hejade på.

Planer för hösten

I mitt huvud är hösten redan här. Jag har börjat planera ett standardschema för veckodagarna med hållpunkter för mellis, när jag måste börja med middagen, sovtider för Ville osv. Jag har nämligen kommit på att jag behöver struktur för attfå vardagen att fungera. Sedan blir det ändå aldrig riktigt som jag tänkt men det är en annan femma.

Så fast vi har en sista semestervecka kvar hemma laddar jag för september redan nu.

Höstens första sjuka

Två sjuka små killar. Ville har haft feber i tre dagar nu. Otto har varit febrig men är på bättringsvägen. Vi sover med dem i varsitt rum. Jag fick en liten klump i magen när Otto började gråta så han kräktes när febern steg. När han inte ville någonting bara sitta och ulka i mitt knä. Helt okej men då börjar Ville gråta också... och vill också ha sin mamma. Och jag kom ihåg hur det var i vintras när hela familjen hade scharlakansfeber i olika omgångar. Känslan av otillräcklighet. Men så gick vi över till grannarna och lånade Teletubbies till Otto. Saft, Alvedon och film... Han har blivit ett halvår äldre och det kommer att bli enklare även om de är sjuka i stereo.

Sommarblommor nästa år

Jag vill inte ha en vilsam trädgård. Jag vill ha mycket färg, helst lite för mycket. Blir inte kombinationerna bra kan man alltid ändra. Dessutom har jag blivit överraskad av att det blivit vackert fastän det inte alls blev som jag planerat. De här blommorna vill jag så nästa år:

• Trumpetblomma, den fina blåa (Kew Blue) (har provat att ta egna frön...)
  
• Zinnia - tar egna frön från de rödaste och rosaste blommorna. Zinnian var värd att vänta på, jag gillar maffiga, biffiga och blaffiga blommor. Mycket färg ska det vara!
  
• De rufsiga sommarastrarna, men jag vill inte ha vita och gula...
  
• Praktvädd - Black Knight. Såååå vacker!
• Sommarklätt. Jättefin bland störbönorna och väldigt lättodlad.
• Rödmalva...
• Sammetsblomster
• Rosenskära, fastän jag är missnöjd med att den blommat så lite i år. Mest växt på höjden. Vad har jag gjort för fel?
  

Och så en del jag inte hunnit med i år:

• Tagetes i kökslandet, gärna bland rödbetorna, det tror jag vore vackert.
  
• Pion eller fjädervallmo
• Akleja, får se om jag lyckas
  

Inte för att jag vill skryta men....

Har ni sagt det någon gång?! Det är vad Julius sa till en kompis när han ville visa hur bra han var på att trixa med sin sparkcykel. Naturligtvis ville han skryta.

Och nu säger jag det. Och naturligtvis vill jag skryta! För Ville har tagit sina första små steg! 8,5 månader gammal! Det kan inte hjälpas men det är lika häftigt varje gång något av barnen börjat gå. Och jag tycker han är tidig. Julius undrade om det var världsrekord. Säkert inte. Men det är familjerekord!

Två trötta dagar

Igår var jag så trött att jag emellanåt kände mig som spaghetti i hela kroppen. När jag är så trött känns ingenting roligt, allt är bara tungt och grått. Humöret är därefter. Och så får jag dåligt samvete. Varför tar orken bara slut? Igår malde tankarna på att det snart är höst igen. Om jag är så trött när det är sommar och vi är lediga båda två, hur ska det bli då?

Men idag är jag på spåret igen.

Pistoler

Otto fick hänga på och leka med Julius idag. Vilken lycka. Tänk om jag hade fattat att det skulle bli så här! Julius var aldrig intresserad av vapenlekar när han var liten, det har kommit nu. Jag var så naiv att jag aldrig kunde tro att jag skulle få en 2,5-åring som springer omkring och säger att: Jag skjuter dig i magen! Nåväl, lycklig var han i alla fall... :)

Lyx

Lyx är att så mycket blommor i trädgården att man kan ta in och sätta i en vas!

Ville giraffkille

Står själv

Nu har Ville kommit på det. På darrande ben har han stått och vajat alldeles utan stöd. Rätt precis på 8-månadersdagen. Och det kan Otto också förstås. Så jag var tvungen att hurra och klappa i händerna åt honom med :)

Jämställdhet

Förr brukade vi bråka en hel del om vem som gjorde vad hemma. Eller vi och vi, jag brukade starta bråken när jag kände mig trött och less (vilket i och för sig händer fortfarande!). Nu arbetar vi på som två små myror och gnor och det känns som vi gör lika mycket, fast olika saker. Kanske har vi också hittat våra roller vad som funkar för oss? Vi är rätt traditionella i uppdelningen förutom att jag helst inte lagar mat och handlar och diskar! Men jag gillar rätt bra att städa och tvätta och det behövs det ju göras titt som oftast.

Istället har de senaste tjafsen handlat om egen tid istället. Vem som behöver en paus. Läsa tidningen ifred, surfa nätet. Slippa ha en trotsig 2,5-åring i hälarna och en gnällig 8-månaders bebis i famnen samtidigt som man försöker åstadkomma något. Då kan det vara riktigt skönt att laga mat eller diska.

Det regnar...

Och plötsligt känns det som om det vackra vädret aldrig funnits. Konstigt. I vilket fall somhelst har vi ägnat oss åt diverse pyssel. Vi har bytt sovrum. Otto och Ville har fått ett framtida lek- och sovrum och vi har nu klämt in oss i Ottos gamla rum (som han aldrig sovit i, kan ju tilläggas). Nu sover vi där alla fyra... Fast tanken är att han mer och mer ska sova i sitt eget rum och att det ska vara naturligt för honom att det är även Villes rum, den dagen det blir aktuellt. Jag vill inte att han, när han är 5 och Ville är 3 plötsligt kommer på att han inte alls kan tänka sig att dela rum med lillbrorsan. Vi behöver nämligen ha kvar vårt arbetsrum.

Sedan har jag skördat. Förväxta rödbetor, sockerärtor och vaxbönor. Mängder av Mangold, som jag har förvällt, hoppas de stackars barnen accepterar att äta detta istället för spenat i vinter! Idag har jag fryst in persilja att garnera alla höstens grytor och soppor med. Och bakat bröd... Det är sååå roligt! Med de nya brödkorgarna från Saltå Kvarn. Det blir både vackra och goda bröd nu. Så nu har jag skrytit om hemmalivet och inte berättat att vi både har hunnit med att bråka en del och irritera oss på varandra och bli sams igen.

Men jag är glad för en annan sak. Idag har både Julius, Ebba och Otto haft kompisar här. Vid mellis var det rena fritidset. Härligt och roligt! Och Julius och hans kompis har inte tjatat om dataspel en enda gång. De har stått och spikat i garaget. Visserligen har det tillverkats vapen (Uzis, Bazookas (stavning?), klubbor) på löpande band. Otto har numera en pistol av trä som jag återfann i kylskåpet prydligt brdevid osten och smöret. Pang jag skjuter dig i magen... (Varför just magen, kan man undra?)

Vad är det här för blomma?

Den är fantastiskt vacker, hos mig ca 50 cm hög. Bilderna gör den inte alls rättvisa. Ser lite ut som en Petunia men med ett helt annat växtsätt. Jag fick som planta och väninnan som frösådde har glömt bort vad det var. Jag trodde att jag planteradeut sommaraster men det är det ju definitivt inte. Eftersom jag inte vet vad det är för blomma ska jag testa att samla frö från den till nästa år. För den här vill jag ha igen!

Semesterbilder

Hemma igen

Och fast vi har haft det fantastiskt bra med mycket sol och bad och sand (överallt) så är det otroligt skönt att komma hem. Som alltid. Vi har förutom sol och bad på fina stränder hunnit med en hjärnskakning med sjukhusbesök (Otto), Varbergs fästning och bockstensmannen, spelat poker med Ebba och Julius. Många tårar över förlorade tändstickor (insatser) och gigantiska blufförsök som resulterat i lån för att kunna fortsätta spela.

Vi har grillat på stranden med Faster Fi och Polisamackan och kusin Kalle. Grillad banan med choklad till efterrätt. Men det var inte alls så gott som jag mindes! Ett glas vin i solnedgången var bättre. Varje morgon har Ville och jag tagit en promenad och morgondopp medan de andra snusat vidare. Underbart.

Salta bad är för övrigt oöverträffade. Varför åka till Thailand när det är badkarsvarmt vatten till Ville vid strandkanten?! Mest har vi badat på eftermiddagarna efter klockan två, för att slippa värsta solen. Ville har fått hålla sig påklädd under parasoll (stackarn) och sedan när han badat har jag förföljt honom med ett parasoll. Som en betjänt. För att hålla sig still när det finns så mycket att upptäcka går ju inte. Äta sand, suga på snäckor, tång och sjögräs! Mums!

Saknar

Saknar min 2,5-åring så det skär i hjärtat. Han sover hos farmor och faster Fi inatt, ensam utan mamma och pappa för första gången. Om det blir ledsamt inatt är både jag och Stefan långt borta. Jag vet att det säkert kommer att gå jättebra men det känns tidigt att lämna honom. Det skär i mitt hjärta. Jag har ringt och kollat och det går bra än så länge. De har varit och badat idag och han har hoppat från bryggan med flytväst. Det låter så härligt och jag önskar jag var där. Istället sitter jag här med tvätt och packning. Men imorgon åker jag!

Stefan paddlar med storbarnen. De har lyckats paddla ca 1,5 mil idag. Ska sova tält i natt. Här hemma har jag pysslat och fixat. Planterat och vattnat. Ikväll när jag gick en liten runda höll jag på få skrämselhicka av en igelkott på vår tomt. Jag misstänker att den tycker snigelpelletsarna är goda... Hur som helst blev vi lika rädda båda två. När jag stått stilla en stund vecklade den ut sig igen och pep iväg med en fasans fart in i ormbunkarna.

Var hos vännen I också. Hon har en makalöst vacker trädgård och grönsaksland. Persikor och vindruvor i växthuset, chili, paprika, gurka, pumpa. You name it. Och så blommor förstås. Över allt. Det växer så det knakar. Vi åt lunch och hann både tjata och plocka lite hallon. Frös in dem till tårtgarnering till Julius tårta nu i september. Ville åt ringblommor och kanske en ros. Jag vet inte så noga.

Olika som bär

Jag kommer på mig själv att jämföra Otto och Ville. Eftersom de är födda i december bägge två är det kanske inte så konstigt. Ville är en riktigt glad kille. Han skrattar högt för sig själv. Han kan till och med ligga vid bröstet och amma och samtidigt fnissa för sig själv. Vad tänker han på? Vad är det som är så roligt? Jag minns Julius som go och glad men Ville tar priset. Sommaren -06 var också varm precis som nu. Otto sov naken hos mig i sängen. Vaknade när han ville kissa. Jag har försökt någon enstaka gång att kissa Ville på natten men han blir bara jättearg. Han sover dåligt om han sover helt naken, vaknar ideligen, blir svettig. Med Otto försökte jag köra konsekvent blöjfritt men det hinner jag inte nu. Ville kissar jag när jag hinner med och märker att det är dags. Det är alltid skönt med mindre tvätt.

Sedan finns det likheter mellan dem. Otto har visserligen varit motoriskt tidigast men det skiljer inte mycket. Ville övar frenetiskt på att stå just nu. Drar sig upp mot allt, står och vinglar, håller sig med en hand. Glad förstås.

Idag har han hängt med när jag städat, lekt med en kortlek på Ebbas rum, jagat dammsugaren och försökt äta makaroner. Han har toppat en blomma och ätit jord från rabatten som jag grävt. Åkt ryggsäck (Ergo, har fortfarande inte hittat min sjal efter flytten) ikväll när jag gick en snigelrunda. Stackarn blev myggbiten. Efter tre nattningsförsök (somnade första gången 19.30) sover han nu för natten. Han sover verkligen uselt i värmen. Imorgon ska vi hälsa på vännen I, hämta ut tågbiljetten, packa och kanske städa kylskåpet. Innan det kryper iväg i julivärmen. För övrigt är jag grymt sugen på såna där träskosandaler som är populära just nu. Såna som mamma hade när jag var liten. Jag minns att vi åkte ut på landet och hon fick prova ut dem hos en gammal träskomakargubbe. Jag tyckte det var så konstigt att hon inte fick träskorna på en gång. Men när hon fick dem, åh va fin hon var!

Högsommar

Virrpanna

Jag brukar ibland glömma att salta morgongröten till mig själv. Idag undrar jag om jag har saltat den två gånger? Å andra sidan har jag hittat mina nycklar som varit borta i över en vecka. I den väskan där de borde ligga, där jag har letat tidigare.

Heldag

Igår var jag och storbarnen + Ville på Tekniska museet tillsammans med vänner. Vi åkte hemifrån 10.30 och kom hem vid 21! Jag var helt slut och känner mig lite seg idag också fastän jag fick sovmorgon. Vi hade en härlig dag med fika i parken vid Etnografiska, var länge inne på Tekniska. Ebba och Julius köpte var sin sak i affären, Ebba en meccano modell att bygga ihop och Julius hittade till sin stora lycka en spionsak. En mackappär så man kan avlyssna samtal genom väggar... Ville var lille Vild och avstod från att sova i princip hela dagen. Utom en mycket läglig halvtimme när vi åt middag på Källhagens. Restaurangen ligger otroligt vackert vid vattnet och jättebra att barnen kunde springa ner dit när de ätit färdigt. Men maten var inte alls prisvärd. Laxen som jag tog var alldeles för salt. De hade nog tappat saltkaret i laxen eller nå´t.

Det var en alldeles härlig dag. Men jag har blivit bortskämd i sommar. Det kändes verkligen att familjen inte var hel. Saknade Otto och Stefan. Och nu på onsdag, åker alla utom jag och Ville iväg till Växjö. Men jag är väldigt glad för att barnen har ett härligt sommarlov. Och de kommer att få det, paddla kanot och äventyrscampa i skogen. Sen ses vi på lördagkväll och styr kosan mot Falkenberg. Hoppas på mycket sol och bad.

Supergod rabarbersaft

När jag var liten fick jag smaka rabarbersaft hemma hos Anna. Det var det godaste jag någonsin druckit. Nu har jag gjort egen, den är suverän på sommaren.

• 300 g rabarber
• 2 dl socker
• 2 dl vatten
• valfri smaksättning: Jag har den här gången skivat i citron, stjärnanis, kanel och mynta! Låter inte så gott men det är det!

Skär rabarbern i ca cm-stora bitar, lägg i en burk el kastrull, eller nå´t! Koka upp vatten, socker och kryddor. Häll sockerlagen över rabarber och skivad (tvättad (helst ekologisk) citron). Låt dra i ett dygn. Ät upp rabarbern som efterrätt med vaniljglass, sila bort kryddor från lagen. Häll upp lagen på flaska. Ställ i kylen. Spä saften med vatten och drick!

Huslig utav bara h-e!

Jag har kokat rabarbersaft och bakar bröd, har städat badrummet av bara farten. Nu tvingar jag Stefan att fixa trädgårdskomposten, det jag själv skulle göra.... Hmmm. Men han är frisk nu i alla fall! Och dessutom fick jag sovmorgon imorse, bara det!

Idag vill jag

Bara vara hemma! Två dagar på raken har jag varit på stranden. Vi lånade med oss H hem i förrgår och hon och Ebba har haft jättekul. De har plockat hallon och blåbär (lite från frysen också) och gjort smulpaj alldeles själva. Imponerande och gott! Jag diskade visserligen efter dem men det var det värt för att få barnpassning och huset skrikfritt. Så underbart att få bakat men slippa göra det själv! Igårkväll gickde med mig på snigeljakt. Trevligt sällskap. Julius har lekt på sitt håll men igår var han med oss. Jag fixar inte att ha med både Ville och Otto på badet och dessutom ha koll på Julius, så Otto var hemma med Stefan. Som har fått halsfluss, jag vet inte för vilken gång i ordningen i år. Hur som helst fick jag badat med Julius när Ville sov, mysigt.

Så mina ambitioner för dagen? Jag vill bygga ihop komposten. Vi har kökskompost sedan ett år tillbaka och det är helt suveränt. Tillsammans med sopsortering gör det att vi egentligen inte skulle behöva så mycket sophämtning. Det är mest nattblöjorna till Ville. Jag tycker inte tygisar funkar så bra nattetid. Och eftersom vi kan få tag i "miljömärkta" blöjor så känns det rätt ok att använda dem. Men, men, komposten var det. Det ska bli en kompost för trädgårdsskräpet. Som just nu bara ligger i en stor hög och skräpar.

Sedan vill jag skola om småplantorna jag har dragit upp. En del börjar växa ur sina boplatseroch behöver få trädgårdsjordrunt fötterna. Några andra behöver nog mer jord för att växa bättre. Och så allt det vanliga. Idag är jag matansvarig. Hur tråkigt är inte det? Jag har sluppit laga mat på hela sommaren nästan, men lunchen är min idag.

Kort om semestern

• Läckö slottsträdgård var min höjdpunkt. Fantastiskt. Sallad lika tät som en ryamatta. Rödbetor och malva. Solrosor, bönor och kronärtskockor. Allt och lite till. Så vackert. Jag önskar attmitt grönsaksland var lika vackert. Fast då skulle jag aldrig skörda!
• Otto smet från Stefan på slottet och bajsade... mitt på golvet. Stefan såg folk komma ut från rummet och hålla för näsan. Skönt att jag var på guidad tur just då...
• Otto halkade på klipporna nere vid stranden och badade ofrivilligt. Jag hittade en naken och glad kille tillsammans med sin pappa när guidningen var över.
• Vandrarhemmet i Lidköping får knappt godkänt. Mitt i stan är säkert bra för en del men inte för oss. Bullrig fläkt på rummet.
  
• Skara sommarland. Vattenlandet var roligast. Sämst var vår planering så att vi var tvungna att köpa dyr och riktigt dålig mat.
  
• Vandrarhemmet Norrqvarn vid Göta kanal var toppenbra. Fräscht rum, riktigt bra sängar! Hela familjen sov till 08.30! Rekord tror jag! Vi åt härlig hotellfrukost vid kanalen.
  
• Otto trillade två gånger i minikanalen för barn och doppade sig. Likaså Julius. Många ombyten blev det!
  

Lite småbråkigt

Vi har varit hemma i,vad blir det? Två dagar. Skönt men hela tiden samma dilemma. Det är sommar och jag vill att alla ska ha det bra. Roligast, och så vill jag ha tid för egna grejjer. Ebbas bästa kompis åkte iväg på semester idag, de hann precis träffas igår, så hon har varit lite nere idag. Stefan har åkt på ännu en förkylning och har ont i halsen. Ville körde en stöknatt, så vi fick sova i omgångar. Hela förmiddagen gick åt till att sova igen. Först sov Stefan till 10 medan jag tog morgonpasset med killarna. Sedan sov jag igen mellan 12 och 13. Det ska lags mat, ätas mat, diskas och tvättas. Vart tog dagen vägen? Nu sitter jag här och vill vända på dygnet. Som en tonåring fast tvärtom. Så just nu har jag egen tid. Fast jag borde sova för att inte bli lättirriterad och gnällig imorgon. Svamligt.

På väg

Har varit hos mamma med Ville i 2 dagar. Igår utflyktade vi i regn till Guldsmedsgården och kikade på pioner. Lite sent, de flesta var överblommade men det var kul ändå. En fin flätad korg för 25:- fick jag med mig därifrån.

Nu väntar jag på Stefan och barnen, vi ska semestra oss hemåt. Idag blir det Läckö slott och bo på vandrarhem i Lidköping, imorgon ska vi tillbringa dagen på Skara sommarland. Lite för barnen och lite för oss. Så en övernattning till vid Göta kanal och sedan är vi förhoppningsvis hemma igen.

De här minisemestrarna brukar vara det Ebba och Julius tycker är allra roligast på somrarna. Det behöver inte alltid vara så mycket och så länge. En kanottur i 2 timmar vid Göta kanal var förra årets höjdpunkt. Och året innan dess hade vi två fantastiska äventyrdagar vid Omberg. De pratar fortfarande om det ibland. Men visst, de pratar också en del om Legoland... där vi för övrigt campade och sov i svinkalla sovsäckar! Men en bra campingplats var det. Den finaste campingplatsen vi tältat på ligger för övrigt vid Kullen i Skåne.

Icke-verbal kärlek

Villes ordförråd är inte så stort som de andras. Men oj vad kärlekskrank han är. Ikväll har han skrattat högt, gurglat, kastat sig över min näsa. Ömsom bitit med sina två gaddar och ömsom pussat och dreglat ner mig fullständigt.

Jag samlar på barnens fina ord

Otto har börjat lära sig konversera. Det går så fort.
- Det är mycket väder idag, är ett favorituttryck :-) Sedan har han lagt sig till med uttryck som precis, super och faktiskt.
- Mamma, du fina ögon... (Då smälter man)

Julius:
- Mamma, den där kjolen är faktiskt rätt fin...

Och Ebba som handlade marmelad åt mig på semestern hos mormor.

Det är mycket man får tillbaka...

Mitt i allt snigelelände

New Dawn har äntligen slagit ut med hela två blommor! Fast fler är på gång.



Apotekarrosen är också fin, doftar härligt.

Ville letar sniglar... Och käkar gräs. Fast jordär allra godast.

Sniglarna hämtar in

Nu har snigelinvasionen börjat. Plockade 2 i söndags, 4 i måndags och säkert 20 igårkväll. Vi är bokstavligen omringade av sniglar, de kommer sakta men säkert mot vå mittentomt. Ena grannen är trädgårdsintresserad och säkert villig att plocka sniglar men nya grannen tvivlar jag lite på. Och från deras tomt kunde jag igår spotta massa sniglar. Och vi som ska åka bort. Jag ser framför mig hur de invaderar trädgården fullständigt och äter upp allt. Grönsakslandet, mina sommarblommor och rosor och mina små perenner som jag dragit upp. Och dahliorna, de verkar älska dahlior. Har varit inne och läst på nätet allt som går att hitta och så här ska vi börja med att bekämpa dem.

• Grönsakslandet ska få elstaket.
• Marktäckningen som jag älskar måste bort
• Trädgårdskomposten måste få en sluten behållare
• Bort med plankor bakom garaget
• Plockningsrundor morgon och kväll när vi är hemma
  

Sociala

Vi har passat på att vara riktigt sociala den här veckan då vi endast har småmarodörerna hemma. Bortbjudna både i fredags och i lördags, mycket trevligt. Ville och Otto fick nog lite för mycket input för plötsligt två dagar på raken har Ville sovit som man hoppas att en bebis på 7 månader ska göra. Inga halvtimmar hit och dit utan 2 sovningar per dag på 2-2,5 timmar. Återstår att se om det är efterdyningar efter bortbjudningarna eller ett mer permanent mönster.Vad ofantligt mycket man hinner att göra på 2,5 timmar! Otto å andra sidan fnattade helt ur! Uppe till 12 i fredagskväll och till 9 på lördagen. I söndags sov han länge på morgonen så vi lät honom hoppa över vilan. Varpå han vaknade 04.30 igår! Och sov middag klockan 9! Han var rätt mör igårkväll kan jag säga! Otto har annars fått en bästa kompis. Grannflickan E är här så gott som dagligen och de har jättekul. Igår gick Otto dit och lekte för första gången och han tyckte det var jättespännande. Tryggt att jag fanns på andra sidan staketet också! Kovva mamma! Titta mej då!

Idag ska vi ha vänner på middag. Det ska visst bli fint väder från och med nu? Jag hoppas det, för nu har jag mördat två sniglar på två dagar så lite fint väder kanske kunde bromsa dem naturligt. Jag vet att två sniglar inte är något för dem som verkligen invaderats men jag ser det som en början. Och snart ska vi åka bort oxå... Det kanske får bli fiberduk istället för nät över grönsakslandet.

Ville är en otålig bebis. Knappt har han bemästrat krypning förrän han börjar öva sig på att dra sig upp. Upp på knä, upp och stå i soffan... Hans krypning är dock minst sagt märklig. Han kryper på händer och fötter för det mesta. Energikrävande och ineffektivt skulle jag vilja säga. Men snabbt nog. Ibland, som hemma hos och A och A kröp han snabbt som en iller till hundmatskålen. Då var det inga händer och fötter minsann.