Som vanligt igen

Nu är julmaten nästan slut. Skönt att det blir lite vardagskänsla igen. En platta på spisen (som ju gick sönder lagom till jul och reparatören kommer den 7:e)fungerar om man gör precis rätt, vilket jag nu har lärt mig.

Nu väntar bara ett fläskigt nyårsfirande som jag ännu inte fått grepp om eftersom jag jobbar. Jag förlitar mig på den hemarbetande maken som har planerat och fixat. Helst skulle jag vilja ut i snön och frosten och springa långpass men på programmet för dagen står arbete och innan dess ska jag försöka bidra med något till nyårsmenyn samt klippa mig.

Nattning från hell

Ville har helt fått fnatt. Så här i efterhand kan jag nog säga att det har kommit smygande under hösten. Nattningarna har tagit allt längre tid, allt fler procedurer har inkluderats. Han har legat vaken också efter att vi har nattat, ibland upp till en timme. Så bestämde vi för ett tag sedan att skippa middagsvilan för att få honom att somna lättare på kvällen. Men det orkar han inte varje dag, utan vissa dagar behöver han sova igen. Så då blir det olika rutiner, olika dagar. Att ha varierande rutiner verkar fungera mycket dåligt. Så kom julen uppe på det och på julafton ville jag i alla fall inte ta någon konflikt eftersom jag hade större lust att ägna kvällen åt att umgås med våra gäster. Vi försökte lägga honom men gav upp och lät honom stanna uppe så länge han orkade och lite till. Och någonstans där gick det väldigt snett. Efter julafton har det varit illvrål så fort nattning kommit på tal. Det går heller inte att lämna honom, då springer han genast upp och kommer efter. Just nu har jag nattat i 45 minuter och han är fortfarande arg. Ligger visserligen ner och jag sitter i dörröppningen och väntar. Det är avancemang, innan dess har jag efter saga och sång suttit bredvid honom i sängen eftersom han vägrat att ligga ner annars. Nu ska jag ta och natta Otto och Stefan få ta över Ville. Tur att man inte är ensamstående i alla fall.

Det bästa med julmaten

Jag behöver inte planera några middagar. Vi äter fortfarande julmat i kvadrat. Hurra!

Summering av julen 09

Mycket mat. Som vanligt tycker jag att laxen och sillen är det allra godaste. Skinka och Jansson kan jag nästan vara utan. Julköttbullar gick åt som smör i solsken bland barnen.

Mycket presenter. Min bästa har jag skrivit om. Julius var mest nöjd med att återigen få en helg med Anders. Favorit i repris. Ebba var nöjd med alla presenterna men bäst var nog att få följa med morfar till Paris i sommar. Ville och Otto leker med allt de har fått. Otto tycker att alla presenterna var bäst. Största grälet rör nog Ottos födelsedagspresent - ett flygplan med passagerare. Ville tycker att det egentligen är hans. Stefan var inte nöjd med att få en bakplåt och en pepparkvarn av mig när jag fick en Garmin. Jag tycker att det är fint att han håller sig i köket :) Bästa presenten för hela familjen var pingisbordet vi köpte på blocket. Vi har ställt det i garaget och har en liten fläkt där som man får sätta på en stund innan så man inte fryser till is.

Lugnet och ron infann sig igår eftermiddag. Nu ska vi ladda om och planera inför nyårsfest. Även det kräver sin planering. mycket logistik eftersom jag jobbar två dagar innan nyårsafton och då har alla gäster och "barnlekare" åkt hem.

Jag måste ha varit snälll i år

För tomten kom med en julklapp som jag gått och tjatat om men egentligen är lite för mycket. Jag fick en GARMIN 405! Tjoho, nu vill jag bara komma ut och springa!

Att det är lite för mycket baserar jag på att jag inte precis är någon toppelit-motionär. Ungefär som när någon som inte kan rida kommer med splitterny, fin utrustning och häst men inte kan utnyttja vare sig hästens potential eller leva upp till de snajdiga kläderna. Hur som helst är jag toknöjd. Har suttit och läst manual och väntar på att batteriet ska laddas.

Sedan finns det ett litet men. Garmin är tydligen bara kompatibel eller hur man nu ska uttrycka det med Windows eller på en Mac. Jag råkar leva med en man som absolut hatar Windows monopolet. Eftersom han står för datakunskaperna i familjen och datorerna, så får jag bara använda opensource. Jag kör Linux - Ubuntu sedan två år tillbaka. Det funkar jättebra men är alltså inte förenligt med den programvara som ska intstalleras från Garmins hemsida. Maken har en Mac men den är ju hans jobbdator och inte tillgänglig när jag vill. Efter mycket mutter igårkväll från både min och hans sida kan jag nog få låna en dator som har Windows tillfälligt. Rent principiellt tycker jag att han har alldeles rätt men jag är inte så renlärig, så när det stör eller inte funkar i vardagen för mig, då blir jag sur och irriterad för att det ska vara så krångligt.

Lågpulsträning i snö

Inga bilder idag, glömde kameran. Men underbart väder, -10 grader och sol. Jag jagade ut stororna på pulkaåkning i Klosterbacken och lovade Otto att få följa med om han skyndade sig. Vilket han gjorde, det var motiverande att få hänga med de stora. Med hjälp av farmor kom ullfrotté, fleece, vantar, 2 mössor (en tomteluva ovanpå den ordinarie mössan) och overall på i en hast.

Pulkaåkning kan bli hur jobbigt som helst upptäckte jag. I alla fall om man först får pulsa dit i 20 cm snö med en 4-åring sittandes i pulkan. Klosterbacken är dessutom lång och rätt brant och ingen hade varit i närheten utom harar. Så vi pulsade uppför, laddade med varm choklad och sedan fick vi göra backen farbar själva. Det tog säkert 10 åk att få upp en bra bana. Efter 1-2 vändor drog jag storornas snowracer och fick sätta en hand i ryggen på Otto för draghjälp uppför. Jag kommer att räkna detta som ett riktigt långpass! Men kul var det. Vi var ute i 2 timmar innan Stefan hakade på. På så sätt slapp jag dra Otto hela vägen hem. 2,5 timmars utevistelse i snö och solsken totalt blev det. Trötta ben när vi kom hem, så det passade perfekt med risgrynsgröt och ostmacka.

Snölek

Vargavinter

Kallt

Tolv minusgrader, ca 2 dm snö. Konstigt. Igårkväll gick jag, Ville och Ebba och handlade. På raska ben tar det ca 30 minuter enkel väg. Jag var puckad nog att tro att jag skulle få upp värmen medan jag gick och hade inte alls tillräckligt med kläder på mig. Ditvägen var frusen, hemvägen var värre. Sista 5 minuterna tappade Ville konceptet och började storgråta. Vi slog vad om hur kallt det var, jag trodde -13 och Ebba satsade på -14,5. Tittade hemma och den hade krupit ner till -15. Sent igårkväll - 18. Vargavintervecka.

Och jag som vill springa idag. Vi har så mycket som ska göras så det kommer nog inte att bli av. Men imorgon, då ska jag ut bland iskristaller och snötäckta granar.

Mellanmål

Hittade ett riktigt bra mellanmålstrecept. Renée Voltaire har jag knyckt det av:

1 avocado, skalad och utan kärna
1 dl blåbär
Saften från 1 apelsin
1 tsk honung
5 cashewnötter (osalta)

Mixa allt med stavmixer. Klart. Energi och vitaminkick i decembermörkret.

Hur man eldar

Oj sa Otto, det håller på att slockna i spisen! Jag kastade in ett vedträ, hann precis stänga luckan och då ringde telefonen. Telefonsamtalet varade inte länge, högst någon minut. När jag avslutat ser jag pojkarna stå vid kaminen och det brinner som sjutton. Tittar in och ser en pappkartong och FYRA nya vedträn därinne. Otto har eldat och Ville tittar på. Ingen brann upp och ingen brände sig. Änglavakt?!

Under pressure

Lite nostalgi från Youtube? Den här låten är så bra! Den konserten hade jag mer än gärna gått på :) Fast då var man för liten och dessutom ovetande!

Chokladkalender-tjuv

Julius har för första gången fått en chokladkalender. Han fick den på ett kalas i klassen där alla bjudna fick varsin. Jag kan principiellt bli lite sur över att kalasen haussas upp så mycket. Det badas, leks på lekpalats och bowlas, bjuds på trerätters-middagar och det gås på skattjakter och ges bort presenter. Vi hade iofs ett jättekul spökkalas för Ebba förra året men då var det å andra sidan bara hennes bästa vänner bjudna.

Jag har två invändningar mot kalashysterin. Det ena är att det blir dyrt när hela klassen ska bjudas och det inte räcker med ett vanligt kalas. de som har det sämre ställt känner sig tvingade att göra mer än som behövs. Ett vanligt kalas med tårta och lek räcker liksom inte. Det andra är godis-överflödet. Om man tex har ett överviktigt barn blir tillfällena till över-ätande väldigt många. Det är kalas, varje avslutning med simskola, fotboll och skola ska firas med att äta sött. I skolan är det fredagsmys med kakor och chokladbollar. Det blir så många tillfällen till att lära sig att allt ska firas och mysas. Uppe på dessa tillfällen kanske man i familjen vill ha godis/glass till helgen. Vi lär våra barn att hetsäta. Nåja, jag kanske överdriver, överkonsumera är väl ett bättre ordval.

Husom helst, chokladkalender fick han i alla fall och han var väldigt lycklig. I förrgår när han skulle sova och jag var uppe för att natta honom tittade han vilken lucka som skulle öppnas dagen efter. Och häver upp ett illvrål. Varenda lucka är öppnad och kvar är endast en liten bit. Storgråtandes kastar han sig på sängen. Själv blir jag faktiskt helt perplex. Ville kan inte ha rånat kalendern, han kan inte äta choklad utan att lämna spår efter sig. Ebba skulle aldrig få för sig att göra något sådant. Otto... Ja Otto är den troligaste kandidaten men jag trodde faktiskt inte heller att han kunde häva i sig så mycket choklad utan att lämna ett enda lite spår. För säkerhets skull gick jag net till Stefan, mormor (på besök) och Ebba och frågade dem men ingen av dem ville kännas vid chokldstölden(!) Otto hade inte riktigt hunnit somna när jag kikade in på hans rum så jag frågade även honom.

- Otto har du ätit upp Julius choklad?
- Ja, men jag sparade en bit!
- Men det får man ju inte göra! Det är ju hans chokladkalender och nu ligger han inne på sitt rum och gråter!

Då börjar Otto gråta. Mitt hjärta svämmar över. Han lyckas få fram att han också velat ha en chokladkalender. Själv känner jag igen skam-scenariot från när jag själv var liten och tog något som jag visste att jag inte fick. Den där känslan av skam och skuld när man blev påkommen, den känslan som förmodligen (?) gjort att man inte fortsatt ta andras choklad eller pengar...

Otto ville inte säga förlåt men jag bar in honom till Julius ändå. Sedan talade jag om för honom att vi tillsammans skulle gottgöra J dagen efter. Här hade det varit bra om han hade haft några egenhändigt sparade kronor i en spargris att använda men det har han inte. Igår inhandlade vi tillsammans en chokladkanin till Julius. Så var ordningen återställd för den här gången.

Pusselbit på plats

Jag vet att jag tjatar om pilates men tisdagens pass innebar en AHA-upplevelse. Jag har blivit galen på att jag inte fixar att göra korrekta roundups. Jag kommer upp en bit och istället för en mjuk kontrllerad röelse hela vägen upp gör jag ett ryck. Vi pratade om det och jag sa att det kändes som att det fattades en pusselbit, en svag länk. Linda funderade lite och frågade om jag verkligen trodde att det satt i kroppen, om det inte var en mentalt hang-up. Jag fick jag fokusera och göra övningen igen. Och det satt i huvudet! Jag kunde! Det var en häftig känsla eftersom jag ända sedan man började med situps i skolan har känt mig svag och värdelös speciellt på de här typen av magträning. Det har suttit i bakhuvudet att en sådan här övning kan jag inte göra korrekt, jag måste fuska lite. Nu kommer det här att bli en favoritövning. Dessutom kan den göras sjukt jobbig, så att det bara bränner i magen. Det viktiga var också att förstå hur lätt det är att koppla in "sexpacken" när det är den inre magmuskulaturen som ska kopplas på. Så här ska övningen göras och då tycker jag ändå att killen på filmen har en tendens att rycka upp sig på samma sätt som jag gjort (fast mycket mindre såklart)

Måsten och borden

Nu är jobbhelgen över och egentligen finns det en massa saker som jag borde. Och jag ska. Snart... Ska bara... återhämta mig. Egentligen vet jag inte varför jag känner mig lätt stressad men det gör jag. En god nyhet är dock att Ville-vild har sovit två nätter på raken. Och inte bara till klockan 6, utan både igår och idag till dryga klockan 8! Jag känner mig nästan utsövd :) Det är Stefans förtjänst som låtit honom hoppa över middagsvilan. Han har fixat det galant och istället ägnat natten åt att sova. Annars känns det lite tidigt att sluta sova middag och vi får se om det håller i det långa loppet men hittills har det varit värt det i alla fall. När Otto var i sluta-sova-åldern vet jag att han sov vissa dagar och hoppade över andra. Ibland behövde han sova igen.

Jag har hunnit träna Bodypump nu på morgonen. Jag gillar egentligen inte Bodypump. Jag tycker inte att jag utvecklas styrkemässigt av den och det är lätt att sumpa tekniken. Så jag velade verkligen om jag skulle springa en runda eller gå på passet. I slutändan hängde jag på. Det snöar ute och jag kände mig ruggig. Och så har jag haft lite svårt att fokusera på styrketräningen den sista månaden. Har bara velat springa och cykla. Då det kan vara värt att ha kört igenom kroppen en vända i alla fall. Så här innan jul får jag väl prioritera ner träningen lite om jag ska hinna med allt annat. För det är så konstigt. Almanackan säger att jag är helt ledig den här veckan. Alltså borde jag ha eoner av tid till att fixa och ordna med allt. Ändå vet jag med bestämdhet att så inte är fallet. Idag ska jag hinna handla lite, lämna böcker på biblioteket, hämta småttorna klockan 3, sätta en deg, röja och tvätta. Skjutsa till badminton, hämta mormor vid tåget och laga middag.

Igår träffade jag för övrigt en av de vackraste kvinnor jag sett i hela mitt liv. Inte snygg, inte söt, utan en riktigt klassisk skönhet.

Sista cyklingen till jobbet?

Kan det vara så att jag cyklat gången för i år? På hemvägen idag började det snöa och tårna blev till isbitar som gjorde ont när de tinade hemma i värmen. Nu väntar varma mackor, ett glas vin och lördagsgodis. Kan det bli bättre?

Hasseludden

Nu har jag kommit hem från konferens med jobbet. Rätt trött faktiskt men det beror inte på vilt festande natten lång utan att jag jobbade förmiddag innan det var dags att åka iväg. Dessutom kunde varken jag eller vännen U som jag delade rum med sluta prata på nattkröken. Det var verkligen ett uppdämt prata-jobb-och-allt-mellan-himmel-jord-behov.

Själva Hasseludden då? Jodå, jag tyckte det var fint. Men jag hade svårt att uppskatta badandet med alla kollegor och tusen andra gäster. Vi låg utomhus i det varma vattnet och tittade ut på den molniga svarta himlen och alla ljus från hus och Finlandsfärjan som gled förbi. Det var trevligt och mysigt på alla sätt och vis men inte fantastiskt. Och jag skulle nog inte åka dit som privatperson. Jag skulle nog inte vilja betala så mycket för att bada en dag. Hellre skulle jag lägga pengar på att vandra dagsturer, rida en helgtur i fjällen eller springa ett långpass och sedan äta gott och bada i tunna i skogen någonstans. Eller varför inte åka skidor på dagen för att på kvällen bada vedeldad bastu och rulla i snön eller bada isvak.

Så något mer Yasuragi besök blir det inte inom överskådlig framtid för min del. Men det var kul att vara där och deras Presentshop var fin. Några julklappar blev det faktiskt. Ett annat minus var att jag inte gillade att behöva gå omkring i kimono hela kvällen. Jag kan förstå tanken att lämna vardagen och stressen och att detta markeras av en slags uniform. Men eftersom vi har alltid har likadana kläder/uniformer när vi jobbar så jag har ett behov av att få vara privatklädd när jag väl får chansen. Ingen stor grej egentligen men jag kände mig obekväm.

Vad handlade konferensen om då? LEAN. Det handlar om att arbeta med ständiga förbättringar och att identifiera och eliminera slöseri och onödig tid. Dessutom ska man fokusera på aktiviteter som tillför patienten värde. Det var faktiskt rätt intressant. Utöver detta presenterades en del forskning som bedrivs på kliniken.

Hipp hipp hurra!

Roligheter inom kort

Idag väntar förmiddagspromenad med maken, tårtbakning med Ville. Någonstans under dagen skulle jag vilja klämma in en jogg. Har tagit två hela vilodagar eftersom jag har haft känning av ena knät. Men idag känns det riktigt bra. Och knät har inte varit värre än att jag helt glömt bort det när jag har haft mycket att göra.

Imorgon ska jag smita iväg på träff. Och på måndag ska delar av jobbet till Hasseludden. Springskorna hänger med även om jag tvivlar på att det finns tid över, det verkar vara ett späckat schema.

Fast i jobbet

Jag jobbade igårkväll. Det var en kväll som satte sig. Inte på grund av arbetsbelastning utan på grund av att den gick rakt i hjärtat. Det är fördelen (tror jag?) med mitt jobb. Men gårkvällen har suttit kvar hela dagen idag.

Idag har jag dessutom läst denna bok. Jag gillade den å ena sidan men tyckte samtidigt att den var hemsk. Jag kan tycka att det är sorgligt att vi skapar så stora institutioner att de på något konstigt sätt får ett eget liv. Jag skulle vilja ha det lilla, det personliga. Fast att jag tycker boken är bra tycker jag att det finns ett stort men. Han borde hållit sig till sanningen. Boken hade vunnit så mycket på det. För den initierade läsaren tar det ner upplevelsen när man ser att det är helt faktavidriga saker som skildras. Frågan är om det är gjort av dramturgiska skäl eller av ren dumhet? Som sagt boken räcker ändå. Läs den gärna och bekymras!

De senaste dagarna

Måndag: återhämtning efter helgjobb. Fix och stök hemma med tvätt och lite städ. Hann träna Bodypump men kände mig inte alls taggad som sist. Jag tycker ibland att det är bra att byta ut min egen styrketräning med ett styrkepass för att överraska kroppen lite. Men jag var nog lite sliten efter jobb, springning och cykling i helgen.

Tisdag: Sprang 6,2 km i helmörker på morgonen innan Stefan stack till jobbet. Underbart. Sedan en morgon som utvecklades lite stressigt eftersom jag skulle till Söders höjder för pilates. Jag kände mig lite kaxig på ditvägen eftersom jag tränat regelbundet i alla fall och fått upp styrkan. Då fick hon för sig att konstruera ett bollpass till mig. Alla övningar görs på bollen. Jag kan säga att det framgick med tydlighet vilka som är mina svaga sidor. Ena höften säckade samt det andra benet. Balansen var kass och jag har en punkt i magmuskulaturen som bara inte förstår ordet jobba. Helt urkopplad liksom! Dålig hållning och stel! Men det kan ju bara bli bättre.
Jag hade tänkt mig att hinna göra en massa ärenden också men det sket sig helt. Jag är och förblir en tidsoptimist. Jag hann i alla fall fixa present till bästa barnmorskorna som var med när Ville föddes för 2 är sedan! Sen är bara förnamnet. Tack Anna för hjälpen! På söndag har jag lyckats rådda om med make och släkt så att jag kan hänga med på den träff jag blev inbjuden till. Det ska verkligen bli jättekul och då kan jag passa på att lämna över de inköpta presenterna.

Onsdag: Upp tidigt för att jobba. Grym träningsvärk i ben och armar. Funderade lite på att cykla till jobbet men jag behövde en vilodag. Vi var många på förmiddagen eftersom det är onsdag = möten och falldragningar. Inget jätteintressant dock. Även möte på eftermiddagen. Kom inte hem förrän vid 17-tiden vilket är sent för mig. Var så trött hela kvällen. Just nu är Ville svårnattad. Ska inte ligga kvar i sängen, ska en det ena och en det andra. Stefan har lättare att sätta p för hans framfart än vad jag har. Höll på att somna sittandes för att inslagen på nyheterna var så tråkiga. Kom i säng tidigt.

Framåt på planeringen står pepparkaksbak, lussebulledito och så måste jag förbereda Villes tårta till 2-årsfirandet på lördag. Till träffen på söndag är det knytis, vilket innebär att jag måste förbereda och hitta på något även dit. Idag väntar ännu ett jobbpass. Men först ska småttorna iväg till dagmamman. Jag hoppas på under av samarbetsvillighet från deras sida.

Min son - prinsessan del 2

Otto gillar ju klänningar. Ska man var fin ska man ha klänning, det bara är så. Så när han fotades i höstas valde han sin röd-rosa blommiga ärvda klänning att ha över fin-tröjan och jeansen som jag satt på. När jag hämtade efter fotograferingen så nämnde dagmamman att fotografen hade trott att Otto var en flicka. Jag tyckte det var lite konstigt (och mossigt) eftersom han ändå har kort hår och faktiskt hade jeans under klänningen. Men, men alla kan väl ta fel.

Så kom bilderna och jag såg gruppbilden och då förstod jag faktiskt varför fotografen tog fel. För det hade tydligen hänt en liten olycka innan fotograferingen. Och Otto hade själv fått välja extrabyxor. Han hade naturligtvis matchat sin klänning med ett par gråa tights med rosa blommor! Sötnosen. Han var mer flickigt klädd än flickorna faktiskt. Och naturligtvis jättefin.

Imorgon Pilates

Imorgon är det dags igen. Privatlektion i stan. Höjden av lyx men också otroligt jobbigt. Framförallt effektivt. Jag fick tips om Linda av min fantastiska kiropraktor i våras. Gick sammanlagt sex gånger, har sedan dess kört hemövningar under våren och sommaren och jag har aldrig haft så stark core-muskulatur som nu. Vilket iofs inte säger så mycket eftersom jag startade från noll! Hur som haver jag tänkte be henne om nya övningar och förutom att fortsätta att stärka upp bål och rygg skulle jag vilja ha träning för benen, för att skydda mina knän ytterligare.

Min dag

Sovit 5 timmar.

Arbetat i ett kontrollerat men högt tempo i 8 timmar. Hann både ta en macka, dricka, gå på toa och äta lunch! Vårdvalet är inte bra för oss, det blir för hög belastning året om.

Blivit inbjuden till en sammankomst som jag ortoligt gärna skulle vilja vara med på men det går naturligtvis inte. Som vanligt just nu känns det som.

Cyklat i 2,5 timmar

Lyssnat på 2 dokumentärer under cyklingen. Lyssnade på fallet Dagmar Hagelin och påbörjade IB-affären. Jag börjar snart bli allmänbildad!

Gosat en massa med en väldigt go och glad 2-åring.

Sovit 1 timme på spikmattan. Bästa sättet att varva ner.

Nattat 2 barn, läst och sjungit.

Slappat med datorn i knät framför Robinson och nu Eragon. Skön känsla i kropp och knopp.

Snö

Ebbas nyaste alster:

Snö
Hösten är en härlig tid
med färgglada blad,
som lyser
och gör en glad.

Men i slutet av hösten i november
börjar det bli kallt.
Vädret blir trist och grått
och det regnar överallt.

Då längtar man till vintern
och till snö
men när december kommer
blir det bara slask och tö.

Aldrig kommer det någon snö till jul
aldig att det kommer snö,
så vi får ha kul.

Så därför om du vill ha snö,
tänk på vår miljö.

Frid

Ekologisk hudvård

Jag har gått över till att försöka använda enbart ekologiska hudvårdsprodukter. Det började egentligen när jag botaniserade i vår lokala eko-butik som tyvärr tvingades stänga då den uppenbarligen inte gick runt. Fin tanke att man skulle kunna handla allt man behöver från tandkräm till pasta och kött och grönsaker, allt ekologiskt och allt i samma butik. Jag började med att prova schampo och balsam främst för att jag sedan många år tillbaka har problem med hårbotten. Den blir lätt irriterad och nästan alla frisörer jag träffat pratar om stress och torr luft. Fast på senare tid har jag börjat reflektera över all den moja jag stoppat i håret. Ett schampo som frisören rekommenderade som det absolut bästa för irriterad hårbotten gjorde eksem och kli mycket värre. Korthårig har jag varit i 20 år och ett tag färgade jag och tonade håret frekvent. Det slutade jag dock med när min dåvarande frisör fick astma och tog på sig en "gasmask" när hon skulle färga hår på kunder. Helt galet att ha sådana produkter i håret. Även om färgen sitter i håret och på så sätt inte påverkar hela tiden, så kunde jag i alla fall känna att min hårbotten fullkomligt stramade och sved när jag färgade håret. Det är faktiskt 8 år sedan jag färgade eller tonade håret sist. Råttfärgat få vara ok.

Hursomhelst så började jag fundera över hudprodukter och började även höra talas om parabener. Och när jag började läsa på innehållsförteckningarna så förstod jag inte ett smack. Det var stearater, parabener, alcohol och diverse andra outtalbara benämningar i varenda burk. I fanns det dessutom deodoranter aluminiumklorid. Även om huden är ett skyddande organ så slinker nog ett och annat igenom. Och om det finns så mycket skit som jag har svårt att påverka att jag får i mig så kan jag ju i alla fall påverka vad jag själv kletar in mig med.

Dessutom har jag svår att tro på undergörande krämer i stort. Jag menar, stamceller från äpple som ska påverka våra egna stamceller det låter för mig som fullständigt mumbo-jumbo. Det som gjorde att jag från början var lite skeptisk till ekologiska produkter var att jag tänkte att de var så mycket dyrare än det jag då köpte. Så var det faktiskt inte. Det finns hela spannet från billigt till dyrt.

Hur som haver, de här produkterna använder jag idag och är väldigt nöjd med. Det bästa är att man lätt beställer dem på nätet och hämtar på posten. Enkelt och smidigt. En sak ska jag dock tillägga. Jag har hittills inte hittat någon ekologisk deodorant som fungerar. Stefan retar mig och säger att jag är en extremt svettande person och det kan så vara! Vid de tillfällen jag måste vara absolut luktfri så har jag köpt en parabenfri roll-on från apoteket.

Ekologiskt hårgelé! Suveränt tycker jag. Lika bra som vilken gelé som helst. Kanske inte om man ska ha riktigt spret men det känns i alla fall inte så aktuellt för mig för tillfället.

Faktiskt en av de allra bästa ansiktskrämerna jag använt. Nu ska väl tilläggas att jag har rätt modesta krav och aldrig har varit någon stor fanatiker av olika ansiktsprodukter. Men den är suverän. Har även en natt-dito men den är lite för trög i konsistensen anser jag så när jag använder den så lägger jag till en liten dutt med olja för att få bättre konsistens. Jag har väldigt torr hud på vinterhalvåret och det är främst då jag använder nattkräm. Det gör inte saken sämre att krämen är rättvisemärkt. Testa!

Schampo och balsam ur den här serien dock använder jag Teatree för känslig hårbotten. Inget kli i hårbotten, lite lite lödder jämfört med vanligt schampo. Samma sak med balsamet. Drygt, räcker länge.

Fredagsjogg innan jobb

Var jättenyfiken på att springa på nytt ställe i fredags innan jobbet. Velade lite om jag skulle hinna springa 10 km eftersom jag springer snigel-sakta för att hålla pulsen på ca 137. Jättefin runda men oj så mycket backar. Jag fick ge upp att hålla pulsen på det tänkta om jag skulle springa överhuvud taget. Fick gå i alla backar och ändå lyckades jag inte hålla pulsen i schack. Irriterande! Jag vill ju springa, inte gå.

Efter mer än halva rundan mitt ut i skogen får jag för mig att jag sprungit fel. Följde visserligen de gröna markeringarna men plötsligt dök det upp en skylt som sa att jag var på väg till en annan träningsanläggning. Då tror jag pulsen rusade. Man vill ju inte springa vilse i skogen när jobbet väntar och tiden börjar bli åt det knappa hållet. Det var också en anledning att jag fick låta pulsen snitta högre. Jag började helt enkelt få tidsbrist. 10 km är inte så långt men mitt ut i skogen när man inte känner igen sig, inte har några direkta hållpunkter så är det lätt att bli stressad när klockan tickar iväg. Hur som helst, med hjärtat i halsgropen vände jag och sprang tillbaka en bit och insåg rätt snabbt att det var dubbelmarkerat och att jag inte sprungit fel. Skönt!

Nästa pulshöjare var när jag kom fram till bilen och för ett ögonblick trodde att jag lyckats tappa bilnyckeln ute i skogen. Då fick jag faktiskt ännu mer panik. Tänk om jag inte stängt fickan ordentligt och den hoppat ur! Men efter lite om och men hittade jag den djupt ner i jackfickan. Duschade och bytte om lite lättare i hjärtat. Bastu hann jag inte med. Inte heller utomhusdopp i sjön vilket mitt sällskap i omklädningsrummet ägnade sig åt. Det hade ju annars varit galet skönt att avsluta träningsrundan med. Kanske.

Vi håller den fången

Den här goda getosten osten fick vi av goda vänner i helgen. Smaken är det inget fel på men den vill liksom bli kompis och luktbeblanda sig med de andra varorna i kylen. Leverpastej med ostsmak känns lite... fel.

Hurra för mig

Som har betat av en hel massa saker på min aldrig sinande att-göra-lista. Men idag har jag tagit itu med saker jag legat på i flera månader. Varför gör jag aldrig dem när de dyker upp, på en gång? Det känns ju så bra!

Dessutom tittade solen fram på mig när jag lufsade runt i skogen imorse. Blek och försiktig men dock - SOLEN! Hade nästan glömt bort hur den ser ut.

Ibland undrar jag

Jag är inne i ett bra stim för tillfället. Jag har mer energi än på länge trots vädret och jag har haft det bra på jobbet de sista två veckorna. Hemma flyter det också bra med smärre undantag förstås. Men det irriterar mig. Jag sitter på några grejjer jag hemskt gärna skulle vilja göra. Och spånar på minst 5 olika projekt. Jag vill dra igång något av dem NU! Helst igår. Och så gör jag vad jag kan för att luska. Och inser att jag är för tidigt ute eller för sent. Det stör mig. det känns som jag har varit fel i tiden alldeles för länge. Ska jag behöva vänta minst ett halvår till? Eller mer?

Å andra sidan vet jag att jag alltid är för överentusiastisk och lätt manisk när jag kommer på något. Ville och Otto är fortfarande små. Jag har precis vaknat upp ur den värsta koman av bebisliv, för lite sömn och låga järndepåer. Jag kan behöva ett halvår till minst på halvfart. Idéerna kan behöva mogna fram så pass mycket att jag verkligen genomför dem fullt ut och inte bara halvvägs. Men förnuft och känsla är inte riktigt samma sak.

Ebbas engelska-uppsats

Once upon a time there was an evil dragon. The dragon lived in the mountain beside the village. The people in the village were very afraid of the dragon, because he used to eat them. They were very hungry too, because food-store lied on the other side of the mountain.

One day a brave prince came around. He was so brave so he went up the mountain to kill the dragon. When the prince reached the highest mountainpeak he saw a cave. He went in to the cave and the dragon ate him.

The people in the village moved closer to the food-store. And the dragon lived happily ever after.

Grått och ruskigt men

Sol i hjärta och sol i sinne. Det har vait en bra jobbvecka. Roligt på många sätt. Dels ha jag haft lite utmaning i själva arbetet som var kämpigt under tiden men som blev bra. Men också för att jag har haft möjlighet att diskutera och reflektera med kollegorna. Det är nog det roligaste jag vet. Det gjorde inte saken sämre att få veta att jag har bra statistik på det jag gjort hittills under året. Jag tycker det är bra att vi mäts på våra resultat, det som går att mäta. Det är bra kvalitetssäkring. Sedan kan det ju vara så att man har en period med tråkigheter, det ingår i jobbet. Men man ska inte ligga back under ett helt år.

Det är också skönt att ha några år i ryggen och i yrket. Att inte numera bara ha teorier i bagaget utan också en del erfarenhet. Här är ett klipp på min stora idol i yrket för den som orkar lyssna:

Bra eller dåligt?

Många på jobbet inklusive jag själv har velat fram och tillbaka huruvida man ska vaccinera sig eller inte. Till slut tippade vågskålen för min del över till fördel för vaccinering.

Så idag på jobbet fick jag höra av en kollega att de hade resonerat fram och tillbaka och sagt: Ja men till och med M (jag) har ju vaccinerat sig! Så då tog hon sprutan. Sa till mig: Det ar så skönt att höra att till och med du tagit den! Alternativa jag, hela veckan lång. Vilken sorts role-model har jag blivit då?! De har så konstiga föreställningar om mig på jobbet. De tror att jag är vegetarian också, by the way.

Eftersom jag är så helylle passade jag på att informera kollegorna om att Foppa-tofflor utsöndrar ftalater (stavning) som klassas som reproduktionstoxiska (hämmar fertiliteten) om jag förstått saken rätt. Ftalater verkar dessutom finnas i de flesta hud- hår- och sminkprodukter.

Hyllning till biblioteket

Kan någon fatta va bra det är! Istället för att köpa böcker som det är tveksamt om man kommer att läsa om eller behöver knatar man bara in på biblioteket. Vårat ligger mitt i centrum så det är lätt att slinka in om man har handlat. Igår letade jag efter två specifika böcker. Ingen av dem fanns på hyllan så jag gick och frågade. Nej, de hade inte böckerna men de skulle genast köpa/alternativt beställa hem dem! Men är det inte fantastiskt?! Tidigare har jag beställt hem deckare på isländska för att hålla språket vid liv någorlunda. Vilken service.

Vad hände?

Idag är jag hemma med barnen. Men jag kunde lika gärna vara solokvist. DE HAR LEKT I 2 TIMMAR UTAN BRÅK HELT SJÄLVA!!! Den förlösande kommentaren kom från Ville. Han körde sin bil nära Ottos legobygge och sa: Hej kompis! Varpå Otto genast bjöd in honom i leken och sa: Hej kompis, vad heter du? Varpå Ville körde det enda sociala tricket han lärt sig: HEJ KOMPIS! (x100 ungefär) Men det funkade i alla fall och båda var jättenöjda. Själv har jag hunnit städa köket, sätta på en tvätt, dricka kaffe och pricka av det mesta på min att-göra-lista. Jag har till och med hunnit gå igenom räkningar! Helt otroligt. Ute snöar det....

Huvudvärk och träningsvärk

Jag skyller på influensavaccinet. Varför var jag så dum att jag tog sprutan i höger arm när det är min stela sida? Jag tänkte ju bara att eftersom jag är vänsterhänt är det smart att vaccinera på höger. Huvudvärk och stel i hela högra sidan av kroppen, ont i armen och axeln. Botemedlet ikväll heter Ipren, Pilates och sedan spikmattan.

Idag har jag träffat Naprapat angående mitt knä som inte vill riktigt. det visade sig som jag misstänkt att jag har för svaga benmuskler som gör att knäna tippar inåt vid hård belastning och då speciellt höger knä. Dessutom är jag stel i höfterna. Så nu ska jag få träningsprogram som ska utföras dagligen vilket ska resultera i att jag kan springa som jag vill till våren! Tjohej. Jag har inte springförbud men jag måste hålla mig till distanser runt 5 km och ta det lugnt vilket ändå har varit min tanke. Underbart.

Jag har ett hemligt mål uppsatt, vi får väl se hur det går med det. Obs, det är absolut inte marathon eller dylikt om ni trodde det, jag vill inte springa på asfalt och inte så långt för den delen heller.

Efter naprapaten passade jag på att träna på en stor gym-kedja i stan. Det kändes som att komma hem! Åh vad jag skulle vilja att det passade att träna där för jämnan. Men men eftersom kedjan inte har några planer på att etablera sig i vår lilla ytterförort så får det vara. Och dessutom duger det lokala utbudet. Får lova att duga. Jag tränade ett pass med funktionell styrketräning och upptäckte att jag verkligen är punktvis stark. Triceps och axlar och rygg, hela baksidan satt som en smäck. Men herregud benen! Det var verkligen sant det naprapaten sa! Var är styrkan?! Insida ben verkar jag inte ha över huvud taget. Plankan är och verkar alltid förbli min hatövning. Men det är trevligt att känna att det är redan är träningsvärk på gång i benen.

Lågpulsträning och lite blandat

Idag ska jag jobba. Åh vad det tar emot! Fast lite lättare går det efter en ordentlig frukost och kaffe. Jag skämmer bort mig själv med att ta bilen till jobbet idag. Jag är trött! Gårdagen var en enda lång väntan på att höstlovsbarnen och man skulle komma hem. Eftersom Ville var halvkrasslig så blev det en innedag. Vi läste bok, gjorde pärlhalsband, ritade. De byggde koja, busade och byggde med lego. Till slut hade vi vansinnigt tråkigt bara.

Inatt har Stefan sovit med Ville och han kommer att vara helt slut idag. Jag trodde aldrig jag skulle somna för det var inte tyst hos dem. Vaknat och väckt oss har han gjort flera gånger inatt.

Jag har hittat en ny grej som jag tror på. Inga märkvärdigheter men jag har ju haft känningar i ffa höger knä efter att jag har sprungit, i ca 1 månad nu. Så i helgen har jag surfat runt och kollat in en massa tips och jag ska testa att under vintermånaderna enbart köra lågpulslöpning. Dvs alla pass ska ligga på runt 70-75% av maxpuls, för min del då mellan 135-140. Istället springer man längre sträckor. Tanken är att bygga upp den aeroba kapaciteten och inte jobba anaerobt. Den här uppbyggnadsträningen kör man i tills tiderna inte förbättras inom pulsintervallet, då är man mogen att lägga in snabbare pass och intervallträning. Allt för att inte skada sig och samtidigt bygga upp en bra kondition. Ungefär var fjärde vecka kör man ett kontrollsträcka för att se att tiderna på den successivt förbättras.

Jag testade igår och fick hålla en löjligt låg fart. I uppförsbackarna var det bara att snällt sakta ner efter första halvan och gå. Benen ville gärna springa på och det var en märklig känsla efteråt av att inte ha tagit ut sig fullständigt. Men skönt också, det kommer inte att vara så svårt att motivera sig att gå ut och springa ens i dåligt väder. Idag har jag inte ont alls. Det här ska bli spännande.

Nästa sjukling

Nu är det Villes tur att bli sjuk. Precis 4-5 dagar efter Otto. Tänk om det kunde vara svininfluensan så att den var avklarad. Men det får man ju aldrig reda på ändå. Förmodligen är det inte det eftersom vare sig Stefan eller jag blivit det minsta sjuka. Jag har lite kli i halsen men inget mer.

Hög feber hade lillkillen i alla fall inatt och nu runt 38. Ingen aptit. Idag har han druckit ett glas mjölk, tagit två tuggor macka till frukost samt 1 sked gröt. Lite vatten. I bit korv till lunch. nu dricker han lite mjölk igen, det är tydligen det bästa. Jo, jag glömde en halv bit choklad slank ner också. Om han ratar choklad då är han verkligen sjuk! Jag som var så säker på att det inte skulle bli någon mer VAB:ning för min del i och med att mina arbetspass är så utspridda. Så nu får det bli slagsmål om saken ikväll. Jag vill inte VAB:a, jag vill jobba.

Bus eller godis?!

Haloween-utflykt-äventyr

Det blev utflykt efter sovning. Lyckad trots lite duggregn och frånvaro av sol. Först begav vi oss till 4H-gården. Pojkarna premiär-satt till häst. Ville var rätt skeptisk och det blev inget tillfälle att fota. Ville är för övrigt rätt skeptisk till alla djur av modell större. Det gäller att hålla sig på avstånd.

I anslutning till 4H-gården fanns en friluftsgård med jättefina spår med riktigt utmanande backar (den lilla biten vi gick på Ottos initiativ). Jag tycker att det är så häftigt att det finns så otroligt många fina spår och leder runt om i landet. Vilken lyx och alldeles gratis. Hit ska jag åka och träna helt klart! Det kan tänkas att jag till och med kan cykla hit och sedan springa en runda. Det känns onekligen lite fånigt att ta bilen för att sticka iväg och springa.

Fikade gjorde vi omgångar, sista gången ute på den här bryggan. Jag gillar hösten, sådana här dagar är liksom lite melankoliska. Mörka, halvdystra och samtidigt så vackra.

Otto sa att det var ett äventyr vi var på och det kan väl stämma? Han kom faktiskt både upp och ner för den här gigantiska klätterstubben alldeles själv!

Svåra val!

Tänk va skönt det ska bli när Ville slutar sova middag. Och varför ska det vara så tjafsigt på nätterna? Jag blir galen! En bra natt följs nästan alltid av 2 dåliga. Inatt vaknade han redan vid halv två och körde igång. Det tog en halvtimme innan han somnade om. Sedan har han sovit oroligt och vid 5 vaknade han för gott även om jag lyckades övertala honom att det var natt ända till klockan 6. Klockan sex gick han upp själv. Numera gör han det utan att knota vilket är gudomligt skönt. Så han lekte själv nästan en hel timme innan han tvingade upp mig. Fint så, och det enda buset jag hittat är att han pillat lös en tråd på madrassen och dragit upp den till ett helt ludd.

Det här är vad jag håller på att klura på nu på morgonkvisten. Idag hade jag tänkt mig utflykt. En till dag hemma utan något på agendan känns inte optimalt. Nu måste jag besluta mig för följande. Inomhus eller utomhus? Det lutar åt utomhus trots gråväder. Jag har spanat in en 4-H gård i närheten som tydligen ligger vackert vid en sjö. Nu är det så att den öppnar 12. Ville ligger tokback i sovandet den här veckan. Och det funkar absolut inte så att han sover längre och bättre på natten om middagsvilan blivit kort. Alltså skulle han behöva sova hemma i sin säng för att det ska bli optimalt. Alternativ 1 är att åka iväg innan gården öppnar och ha kul ute på egen hand, fika och sedan titta på djuren en halvtimme och så åka hem. Då blir det sängen för honom ca klockan 1, vilket gör att risken är överhängande att han somnar i bilen på väg hem och vaknar när jag bär in honom och så blir eftermiddagen bedrövlig.

Alternativ 2 är att äta hemma, försöka lägga honom tidigt vilket borde funka i och med att han vaknat tidigt imorse. Då borde han vakna senast vid halv två. Har jag allt färdigt då kan vi vara klara och komma iväg till 2. Stället stänger klockan fyra så vi borde hinna göra allt killarna har lust med. Det lutar onekligen åt alternativ 2. Men det ska bli så skönt när man kan sluta minutplanera så här. För mig själv hade det känts optimalt att åka vid 10.

Alternativ 3 är att åka in till stan och gå på Junibacken. Skulle i och för sig kunna bli kul det är bara så attans dyrt! 235 kr för mig och Otto i inträde tycker jag är i det saftigaste laget faktiskt. Och förmodligen hundra tusen andra barn på plats en lördag.

Som sagt, svåra val!

Nöjd katt

Hon är inte så bortskämd med uppmärksamhet min lilla katt. Ikväll har hon dock fått utstå kloklippning, kamning och så borttagande av några tovor. Det gäller att vara rätt snabb för hennes tålamod är begränsat. Samtidigt tycker hon faktiskt att det är lite mysigt. Nu ligger hon bredvid mig i soffan och snusar.

Fredagsmys

Ja vad gör man när man är solokvist en fredagskväll och småttorna sover? Ett glas vin, en brasa, Idol i bakgrunden och nu CTG-utbildning på nätet! :)

Märkligt

Efter en halvseg dag med förkyld Otto (dock feberfri och på bättringsvägen) och två ganska sura och gnälliga barn trodde jag kvällen skulle toppas med ytterligare yl och utdragen läggningsprocedur med hot och mutor.

Ville vaknade definitivt på fel sida efter middagsvilan. Stefan och jag bara tittade på varandra efter ett tag. Sedan promenerade vi alla ner för att följa honom till tåget. Vid det laget var jag ganska sugen på att göra ett byte och under pistolhot tvinga honom att stanna hemma, knycka hans ynka ryggsäck med kalsonger och t-shirts och själv hoppa på tåget. Den utlovade halvtimmen i lekparken ägnade Ville åt att slå sig, sura och vägra sitta ner i gungan som en normal snart 2-åring. Man måste ju göra som storebror.

Och så blev avslutningen på kvällen tvärtom. De slukade middagen och lekte sedan helt under tystnad och helt sams en hel halvtimme. Det är väl märkligt att den sista stunden på dagen - då plötsligt är de stillsamma och lugna? Är det det stundande hotet om läggningen som får dem att transformeras till änglabarn?!

Nu är det höst!

Och jag har ändrat min header. Tack Slottsträdgårdsmästaren för att jag fick låna din bild! Gå gärna dit och kika om ni är trädgårdsintresserade, mkt bra blogg! För övrigt har jag idag skickat iväg stororna på höstlov till mormor, sovit, sprungit och faktiskt umgåtts med min käre far. Jag och småttorna är ensamma hemma. Jag hade lovat Otto att han skulle få sova inne hos mig men han hostade så att jag har burit ut honom tillbaks honom. Inte kul att bryta löften men om han fortsätter att hosta lär jag få tillbringa tid med honom i natt i alla fall.

Jag gillar sprätt

När storan är glad sprätter hon omkring. Tidigare har sprättet med armar och ben och små danssteg hit och dit kunnat driva mig till vansinne. Nu blir jag glad. Sprätt och dans = glad tjej. Som är nöjd och inte har tråkigt. Det har varit rätt mycket långtråkigt och häng med huvudet i höst. Men ikväll är det sprätt och det känns bra.

Behagligt trött

Trött i kropp och själ efter jobb och cykling. Fast en skön trötthet, varm och lite seg i kroppen. Imorse var det mörkt och tungt på vägen till jobbet. Hann lyssna retroaktvit på två sommarpratare (Petra Medhe - mkt bättre än förväntat och Lena Philipsson - dålig). Och fram till klockan nio gick jag mest och muttrade på jobbet och försökte vakna. Men i samma takt som det blev mer och göra piggnade jag till. Idag fick jag även en uppmuntran i form av ett tackkort. Åh, vad det värmer! Speciellt när dagen i övrigt lämnat en del att önska.

Nu ska jag få en god middag, ett glas rött och sedan jobbar jag inte förrän imorgon eftermiddag. Och en hel extra timme tjänar jag!

Äppeldelningsmetoder

Förekommen

Jag har haft min handväska i 10 år. Sista halvåret har den börjat se riktigt skamfilad ut. Som den sanne smålänningen har Stefan nu börjat samla ihop till en ny väska... :) Fast jag har förekommit honom och köpte en sprillans ny och fin i läder. Surt tycker han, jag hade ju kunnat få en fin ny ryggsäck lagom till januari så där... De små lapparna sitter fortfarande på kylskåpet. Vem ska få väskan nu då?

Say no more

En liten husmus

"Någon" har gnagt på vår ost. Bettstorleken är avslöjande... Men kan det ha varit gott att äta kanten med paraffin?

Hot funkar alltid?

I alla fall på Tradera. För andra gången har jag hotat med att lämna ett negativt omdöme om jag inte får åtminstone svar på mejl (Storyn är att jag köpt en tröja till Julius för hela 20 kr, betalat men ej fått den). Och för andra gången får jag svar direkt. Oj, oj, oj så sjuk hela familjen har varit och ingen internetuppkoppling har de haft heller. Men nu precis när mitt sura mejl skickats iväg, ja precis då var det fixat. Och naturligtvis ska tröjan skickas omgående.

Vad ska man säga? Vilket sammanträffande?

Familjeuppdatering

Handlar bloggen mindre och mindre om familjen och mer och mer om mig? Ingen aning men eftersom en del av er som läser vill veta vad som händer i familjen förutom att jag tränar, så kommer här en genomgång.

Ebba: Haft 11-årskalas i helgen och det förlöpte väl. Badmintonturnering på söndagen och en värkande högerarm. Håller just i detta nuet på att välja mobiltelefon på nätet tillsammans med Stefan. Den ska vara snygg och ha kamerafunktion, det var det viktigaste. Valet föll på en Samsung med touchfunktion. Hon får dock lägga till lite egna sparpengar.


Julius: Varit på fotbollscup i helgen med Stefan. Nöjd och glad med en orimligt lös tand som man absolut inte få pilla på. DET GÖR JU ONT! Om han inte aktar sig kommer jag av misstag att armbåga honom lite lätt i sidan och då kommer tanden att slungas ut, så lös är den.

Otto: Är inne i en bra period. Det går att diskutera med och förklara för honom. Mindre bråk, kan vänta på sin tur i större utsträckning. Är välvilligare inställd till Ville och de kan faktiskt ha rätt kul, korta stunder i taget.


Ville: Visar temperament jämförbart med Julius. Öppnar jag bananen på fel sätt illvrålar han och kastar den i golvet. Häller jag på sylten på fel sätt på gröten vill han helst slänga tallriken i golvet den med. Eller om jag för den delen viker mackan dubbel för att minmiera kladd. Nåde mig, då far den all väg och så kommer ett avgrundsvrål utan dess like. Jag i min tur blir också arg. Det är okej att bli förbannad men inte kasta alla grejjer när något inte går ens väg. Dessemellan är han god som guld. Men ger igen med alla medel mot Otto. Tar prylar, vill göra allt som Otto gör. Om Otto försöker sno åt sig något Ville precis lämnat men som han fortfarande betraktar som sitt då kommer illvrålet igen och så klänger han sig fast och håller i och skriker tills han är röd i ansiktet och någon vuxen kommer för att reda ut konflikten. Eller helt sonika knuffar Otto så att han tappar balansen. Vilket humör! Han är verkligen beredd att ta till med hårdhandskarna. Men som sagt god som guld och galet pratglad. I pratet kan man urskilja vissa ord. Men det är inte helt lätt. Många ord låter faktiskt som lingonsylt. Ett ord som han annars gillar att säga. Eller grävskopa och traktor. Men han snickrar även ihop treordsmeningar också. Och sjunger. Igår lekte han själv på övervåningen en stund och då trallade han och lallade så det stod härliga till.

Jag har flyttat ner honom på en madrass på golvet för att se om han kan sluta vakna klockan fyra eller fem på morgonen som verkar vara hans största hobby sedan två veckor tillbaka. Det tycker han är rätt mysigt och ombonat men han har också insett att det är ett nerköp. Imorse kom han bestämt krypande upp till mig klockan sex men sedan sov vi vidare till sju. Underbart. Får hoppas att det håller i sig.

Fula ord och mycket mutter

Det gick finfint att trampa till jobbet i solen. Underbart helt enkelt och jag snittade på lite över 20 km/h, vilket är bra för att vara mig. Svettig och glad kom jag till jobbet. Och fick jobba. Ingenting gick på räls men det kändes okej ändå. Vid halv sex prioriterade jag att kasta i mig min mat på 10 minuter vilket gjorde att jag inte var färdig innan det kom nya arbetsuppgifter. Men utan mat = ingen energi = funkar inte. Och så blev det kvällens andra superintensiva jobbpass som gick i 180 knyck. Gick inte heller på räls. Vi har överlappningstid med nattpersonalen på 15 minuter. 21.30 förväntas man ha gjort färdigt alla uppgifter och gå hem. Man förväntas dokumentera samtidigt som man jobbar. Ibland går det bara inte. 21.20 var jag färdig och gick ut för att rapportera. Det gick snabbt. Så lite eftersnack och reflektion med två kollegor. 21.40 fortfarande inte klar med journalskrivandet. Satt med det ytterligare en halvtimme och visste ju att jag skulle trampa hem också. Till slut kom jag iväg och då svor jag faktiskt en lång och ful ramsa över jobbeländet, att man vissa dagar inte hinner tänka och jobba med en sak i taget utan måste ha 15 bollar i luften samtidigt.

Så när kom jag hem då? 23.45. Det kändes som jag cyklade snabbt men det gjorde jag inte. Det känns nog fortare när det är mörkt. Vansinnigt bra att lyssna på dokumentärer när man cyklar i alla fall. Jag hann med att lyssna på Tuve-katastrofen 1977 och en bit på mordet på Anna Lind. Jag lyssnar bara på dokumentärer om katastrofer och mord. Bisarrt egentligen. Branden på Scandinavian Star, Diskoteksbranden, Tjörnbrokatastrofen. Jag har Estonia kvar och så några till. Jag undrar om det är för att påminna mig om hur bra jag har det?!

Hursomhelst så fick jag lite sovmorgon nu på morgonen och jag känner mig pigg och glad-tränad. Ikväll ska Ebba och bästa kompisen ha kalas. Det ska bli kul. Skönt också att det inte är hemma hos oss. Ingen städning och totalansvar. Stefan hade en önskan om att veckans fredagsmiddag inte ska vara Linssoppa. Vad är det fel på linssoppa?!

Premiärcykling till jobbet på kvällen

Underbart väder ute. Jag håller på att förbereda mig för att yckla till jobbet. Det ska bli riktigt skönt för benen, flåset och för mig. Det blir en nätt packning med handduk, fixgrejjor, matlåda, reflexväst, lysen fram och bak, mössa, vantar och vindbyxor och sist men inte minst Ipoden. Det är ju lite larvigt att peppa sig själv så här, jag har ju cyklat förut. MEN. Ikväll kommer det kännas som en riktig uppförsbacke mentalt att starta cykling hem 2 mil vid 22-tiden. Jag vet det för jag har inte alls känt för det innan. Men idag spritter det i cykelbenen. Hoppas det gör det kväll också och hoppas framförallt på en inte alltför arbetsintensiv kväll. Gärna en normal kväll, en normal arbetsinsats. Hoppas på noll gräslig övertid.

Recension - pensionärsspinning

Jag kom iväg igår trots ett visst inre motstånd. Och hade kul faktiskt. Det är väl det som är det fina med spinning att man verkligen kan köra sitt eget race. Jag tror jag var den enda i rummet som svettades floder, så mycket kan jag väl säga. Och min ena granncyklist trampade knappt alls.

MEN! Jag har aldrig blivit så välkomnad på ett pass! Utfrågad vad jag hette och så en applåd! Det var faktiskt bra spinningmusik också i mitt tycke. Jag vill ha gladpop att trampa loss till och det fick jag.



Det är också det första spinningpasset jag gått på där man pausat för att dra (dåliga) vitsar. Och fått lite allmänbildning om geografi. Det kunde jag ha varit utan även om det var lite charmigt. Summan av kardemumman är att tiden passar mig, jag kan bortse från dåliga historier och tjafs och trampa på i mitt tempo så länge det är bra discodunk/gladpop. Och trevlig stämning på ett pass är icke att förakta.

Min son - prinsessan

Imorse berättade jag för Otto att det var fotografering i dag hos dagmamman och att han skulle få ta på sig fina kläder. JAAAAA klänning! ropade han. Så han fick sin gröna mumintröja, jeans och rödrosa ärvd klänning av Ebba. Visst har jag fin klänning frågade han kompisen S. Joo, det tyckte nog hon också.

Så går alla barnen iväg till kudd- och lekrummet och S tar Otto i handen och säger: Jag är vill ha en prins att dansa med. Vill du dansa med mig? Varpå Otto kontrar: Men det går inte, för jag är prinsessa! Synd att han inte fattat att prinsessor kan dans med prinseesor och prinsar med prinsar. Det får väl bli nästa upptäckt?

Dagens funderingar

Ett litet framsteg har skett hos dagmamman vad gäller genus. Nästa vecka går den årliga prins- och prisessfesten av stapeln. Jag har flaggat för Otto tänker vara prinsessa eftersom han älskar klänningar men att han nog kompletterar med mantel och svärd. Allt efter egna önskemål. Inga problem säger dagmamman och berättar den stora nyheten. I ÅR KOMMER PRINSARNA ATT BLI BORTRÖVADE AV HÄXAN!!! HALLELUJA! Dags för prinsessorna att leta upp sina prinsar och befria dem!

För övrigt innehåller dagen jobb och så ska jag spinna med pensionärerna. När jag bokade in mig på 45 min spinning klockan 10 såg jag att det är jag, Ulla, Börje, Lasse, Mona och Ing-Britt mfl. Det ska väl gå det med. Jag är ju för integrering...

Hemmadag idag

Härligt väder ute. Bestämde igår att jag och småttorna ska göra en liten utflykt idag på förmiddagen, ut i skogen. Så just nu laddar jag lite energi. Har hunnit att springa en morgonrunda också. Skönt. Nu har jag snart ätit järntabletter i 3 veckor och jag tycker att jag märker skillnad. Det går så mcket lättare att springa, har ett helt annat tryck i steget. Och en växel till. Innan var det som att springa rakt in i en vägg, benen tog slut, andningen tog slut och det kändes som jag kröp fram. Nu när jag springer på min normala nivå ligger pulsen lägre också. Jag skulle väl inte vilja påstå att jag flyger fram men mentalt känns det så!

Trädgårdsjobb finns det fortfarande så att det räcker och blir över. Jag ska höststäda trädgårdslandet och rensa sista ogräset, leta reda på minsta snigeljävel och sedan marktäcka med allt som blivit över. Grusgången behöver rensas, så vi kan lägga nytt/mer grus. Ängen behöver bli av med klöver, maskros och tistlar som nästlat sig in. Flädern måste i jorden innan frosten går på djupet. Häcken på baksidan behöver ogräsrensas. I den takten som jag jobbar kommer detta att ta hela oktober. Igår tog jag i alla fall upp dahliorna. Eftersom Stefan byggt mellanvägg i garaget och satt upp element kan vi vinterförvara dem där i år.

Jag tycker att vi börjar få jämvikt i vårt liv. Lite skört, men allt flyter smidigare. Plötsligt har jag inte bara näsan ovanför vattenytan utan hela huvudet.

Kanelbullar!

Det finns inget dåligt väder...

Klockan 04.55

Imorse var det inte frestande att sätta sig på cykeln. Jag riktigt hoppades att det skulle regna. Men det gjorde naturligtvis inte. Väl uppe var det lika bra att hoppa i kläderna och ta sig iväg. Pluggade i Ipoden och lyssnade på en dokumentär. Eller hann rättare sagt med två. Ingen snabb cykling men jätteskönt när jag väl kom iväg. Men oj vad kallt om fötterna! Det får bli fram med ullfrottésockarna nästa gång.

Dricke kaffe och funderar

Alldeles snart dags att åka. Just nu trivs jag väldigt bra med jobbet. Nästan varje arbetspass innehåller någon form av utmaning och det gillar jag. Framförallt gillar jag när jag i efterhand kan sätta mig ner och fundera. Kunde jag gjort på något annat sätt? Vad hade hänt då? Hade det blivit bättre? Till exempel är det så väldigt lätt att bli otålig i mitt jobb. Konsten att kunna vänta och ha tålamod, den är faktiskt väldigt svår. Och när man bara jobbar 50% blir man också lite extra mån om att få vara med när nya barn kommer till världen. Arbetstempot har varit väldigt bra på mina senaste pass. Det är så skönt att kunna fokusera på ett par i taget. Jag tackar för det.

Om att vänta på barnakuten

Jag ägnade en liten stund åt att förvånas på Astrids närakut i onsdags. Klockan var närmare 22 än 21 och vi väntade och väntade. Väntrummet var rätt fullt. Av vuxna. Ja, för det är tydligen så att man inte åker ensam vuxen med sitt barn till akuten en sen kväll. I alla fall 50% av de som satt där hade BÄGGE föräldrarna med sig. Okej, jag förstår; man har ett barn, detta barn gör sig illa och man kan inte för allt i världen sitta hemma och oroa sig och hålla kontakten via mobil eller så. Fine, man kanske måste ha en att trösta och en att köra till närakuten. Barnen verkade i och för sig rätt pigga och nytra. Det gick inte direkt att se utanpå vad det var för fel i alla fall. Men sedan fanns det de som hade två föräldrar och SYSKON med sig. Hela familjen på akuten klockan 21.30. Förstår inte vitsen med detta. Men priset tog faktiskt den 3,5 åriga vilt skrikande/ylande flickan (uppenbarligen inte pga urakut åkomma) som hade FYRA VUXNA med sig. Mamma och pappa och 2 till. Den enda hon vill veta av var ialla fall mamma. Och inte verkade det vara någon HBT-familje-variant heller. Är det curling eller lyx?!

Söt, sötare, sötast

Julius specialare

Det här är tradition om han råkar vara hemma och halvsjuk. Orginalet är med ris förresten! Och lugn bara lugn, det ingår visserligen inga grönsaker i specialaren men han får äpple till efterrätt. Vi har plockat ännu mer äpplen hos grannarna och till min stora lycka (nästan helt säker) är det Åkerö, det godaste äpplet jag vet. Jag håller på att föräta mig.

VAB:ar

Jag vab:ar för första gången mint 4 år. Vad jag kan minnas. Har både ringt skolan och f-kassan på rätt dag. Duktigt! Nu är det bara pappersprocedur kvar när de kommer från f-kassan. Åka ner till skolan, få signatur och posta. Gaaaahhh varför inte ett enklare system? Hur som helst. Jag har naturligtvis haft sjuka barn i alla år men jag är för första gången på mycket länge tvungen attt vara hemma från jobbet. Med en 8-åring som klättrat och hoppat ca 2 meter från klätterställning. Och håll i hatten INTE brutit sig! Halleluja! Endast en ordentlig mjukdelsskada enligt den snälle doktorn på Astrid igår vid 22-rycket. Jag hade (om det inte varit för alla influensor (njaaa) nästan kunnat pussa honom). Ett fjärde benbrott var inte vad någon i familjen önskade. Inte heller Julius som grät och grät hemma trots smärtstillande och högläge med foten och som ylade i bilen på väg in att han nog trodde att han skulle vara död innan han kom fram. Och att han hade så ont att han hellre ville vara död. Men redan vid framkomsten till KS hade gråten avtagit och smärtorna i foten var bättre.

Väl framme blev vi anvisade till Astrids närakut och det första vi fick reda på där (lite surt att vi försökte ha is i magen och vänta och tro att han skulle må bättre under kvällen) var att röntgenavdelningen var stängd och att vi skulle få åka tillbaka dit idag igen. Jag var på vippen att vända och åka direkt men tänkte sedan att det kanske var bra att stanna och få remissen och få Julius tittad på. Så vi blev kvar. Och han fick en Alvedon till och resten är history. Hem kom vi och stupade i säng vid 23.30. Idag kunde Julius stödja på foten och slipper därmed röntgen. Så skönt. Och tack, tack, tack snälla, att det inte var ett benbrott till! Jag vågar nästan inte tro det.

Och nu är jag hemma och VAB:ar och det är nästan oförtjänt lyxigt. Är det så här det är att VAB:a?! Julius leker med LEGO och jag ska snart fixa lunch. Imorgon får han hoppa till skolan på kryckor och sedan ska han börja belasta lite mer. Men skoljoggen idag uppe på IP gick bort såklart och likaså får han stå över sista fotbollsträningen för hösten och match i helgen.

Nu ska jag gå ut och VAB:a i trädgården och fortsätta gräva grop till den strimlönn som jag har införskaffat. Den är barrotad så det gäller att få den i jorden. Och det är sååååå förbaskat tunggrävt!

Min lintott!

Snart på väg till jobb

Har känt mig trött och sliten egentligen hela sommaren och våren med. Igår fick jag ett anfall på jobbet. Vi ska göra ett apparatkörkort, dvs man ska gå igenom att man kan all utrustning vi använder. Så igår när vi hade tid gick vi igenom några av dem. Då kom jag på att jag skulle ta ett Hb. Och visst har jag järnbrist, tjohej, låg på ca 100. Normalvärdet för kvinnor ligger mellan ca 120-140, så det är kanske inte så konstigt att jag är trött. Men jag blev liksom så trött bara av att få veta att jag hade ett lågt värde! Nu imorse var det helt omöjligt att kliva upp och ta cykeln till jobbet.

Kanske är det därför som jag har känt mig helt slut efter bara ett eller två arbetspass på raken. Jag har blivit sur på mig själv för att orken är så dålig, för att det tar minst en eller till och med två dagar att komma igen. Så tufft är det ju inte att jobba ändå. Andra klarar ju det här och mer där till. Nu blir det till att äta mer kött och knapra järntabletter.

Bra hemmadag... HELA dagen

Helt otroligt. Jag måste lägga den här dagen och den här känslan på minnet! Om morgonjoggen fixar orken för en hemmadag så här påtagligt ska jag fortsätta. Har varit ruggigt effektiv och samtidigt har jag hunnit ha det bra med barnen. En kort men mysig promenad med Ville i vagn och Otto på cykel. Han är rätt trafikfarlig men om man håller sig på cykelvägarna så grå det bra. Solen sken och värmde och Ville läste tidningen i vagnen. Jag tog sticklingar av Forsythia, det är alldeles för sen men jag tänker ändå testa.

Även lekplatsbesöket hanns med. Inga större bråk. Nu väntar en tvätt och sedan sängen.

Arla morgonstund

Ensamdag med barnen ända till sena kvällen. Stefan ska ha något kundjippo och kommer hem sent. Jag har laddat - steg upp och sprang (nåja joggade) 5 km innan frukost. Vansinnigt? Ja, kanske men å andra sidan är jag klarvaken, pigg och redo för dagens utmaningar. Det var fantastiskt ute. Hästarna och fåren tittade på mig med förundran, luften var klar och kall och solen lyste på dagg och långa gräsvippor på ängarna. Det märktes att kroppen var lite ovan vid att springa innan frukost, benen kändes lite sega och pulsen ville vara låg. Men så fort en backe kom så skenade den iväg (pulsen alltså, inte benen!). Å andra sidan brukar jag ju cykla till jobbet på fastande mage 2,2 mil. Så det här var mindre kännbart på ett sätt. Men springa är i min värld alltid jobbigare än att cykla konditionsmässigt. Cykling ger mjölksyra! På lördag morgon är det dags för den varianten.

Löften och ilska

Härmed lovar jag att inte söla på morgonen så att det blir stressigt att få iväg småttorna till dagmamman. Har jag skrivit det här måste jag ju hålla det eller hur? Men imorgon ska vi vara hemma och lata oss. Önskemål har framförts om att åka till lekplatsen.

Ville har, tror jag, en back-lash över att ha börjat hos dagmamman. På eftermiddagen/kvällen blir han helt galen. Skriker och ylar om han inte får exakt som han vill ha det och det är vare sig så lätt att förstå eller om man nu förstår, att gå med på. En av våra konflikter idag handlade om huruvida han skulle sitta vid köksbordet och äta banan som jag ville, eller äta banan och samtidigt läsa bok på mattan som han ville. Alla som har haft en snart-tvååring vet hur lockande det är att ha banan över hela vardagsrumsmattan och förmodligen soffan också. Inte alls lockande.

Det tog säkert en halvtimme att innan han kom över den värsta ilskan. Nästa konflikt var vid middagen och då vet jag inte vad som hände. Men Ville skrek sig igenom hela middagen, ömsom i soffan ömsom vid mina ben, ömsom hos Stefan. Skulle inte äta i alla fall. Till slut fick jag nog och eftersom det kändes helt omöjligt att lösa konflikten med honom gick jag istället ut i trädgården. Då gick det bra att äta med Stefan. Orättvist.

Mer om äppelmos

Vilken skillnad

Det är verkligen bättre att så gräs på hösten. Vi sådde för ca en vecka sedan och det har redan börjat komma upp. Jämfört med i våras då det tog minst 2 veckor innan vi såg det första OGRÄSET! Jorden verkar vara ogräsfröfri, det tackar jag för.

Äppelmos

Stor-Grannens äpplen är plockade (åtminstone från ett träd) och ikväll har det kokats äppelmos. Stefan har skalat och kärnat äpplen och jag har kokat. Mycket bra arbetsfördelning. Jag halverade sockermängden i receptet och det blev precis lagom. 7 l äppelmos att frysa in och äta upp. Borde räcka till 7 veckors grötkonsumtion har jag tänkt mig.

Ebba har testat på fäktning men tyckte det var tråkigt och väljer istället badminton med kompisarna. Jag förstår henne.

En bit på väg

Städat badrum, plockat tvätt, tvättat 2 maskiner och hängt, snutit näsor fulla med snor, grälat lite, tröstat lite. plockat undan på övervåningen och i tvättstugan. Bytt alla sängkläder. Mejlat in schemat. Serverar lunch åt pojkarna nu. Lax, rödbetor, bulgur och äpple. Det är bra med rester.

Återhämtning

Jag gär så tacksam för att jag har möjlighet att inte jobba så mycket i höst. Jobbade tisdag och onsdag och vilken röra det blev! Gårdagen gick åt till att återhämtning och att dessutom åka in till jobbet på ledig dag, vilket inte var kul. Det är väl det som gör mitt jobb fascinerande att man aldrig vet om det kommer vara lugnt eller kaotiskt, starta bra eller dåligt. Men det var galet frustrerande när jag efter bara 4 timmars sömn (svårt att somna, efter en adrenalinkick på tisdagskvällen) hade jobbat en hel förmiddag och sedan tro att jag skulle göra ett bra avslut på min jobbdag bara för att se minuterna ticka iväg och se att det inte alls blev så bra som jag hade tänkt mig. Se en lugn uppiggande cykeltur hem bytas mot att försöka sätta personbästa på sträckan och ändå komma för sent till dagmamman. Vilket jag också gjorde.

Väl hemma hade jag i alla fall god hjälp av morfar, för det var trötta barn och en ganska stingslig variant av mig själv. Födelsedagsmiddg för Julius blev potatis- och purjosoppa och till efterrätt pannkakstårta. Vid 8-tiden la mina ben av, de ville absolut inte resa sig ur soffan längre, kändes som timmerstockar.

Idag tar vi det lugnt och latar oss hemma. Ville och Otto har ledig dag med mig och även om det finns hundra saker att göra kan det bli ett lugnt tempo i alla fall. Tvätthögen väntar, badrummet väntar på renskrubbning. Jag har skördat 2 kg bönor som jag måste förvälla och frysa in. Ändå finns det mer att plocka om vädret fortsätter.

Annat trädgårdsarbete som väntar är att städa ängen och rensa ogräs i princip överallt. Vattna den blivande gräsmattan. Vi får plocka äpplen hos storgrannen om vi vill så det ska jag försöka göra i eftermiddag.

Jag kommer på mer ju mer jag skriver... Julius har fotbollsträning ikväll och så måste vi förbereda för kalas i helgen. Släktkalas och kompiskalas. Tur att farfar kommer på besök. Ja och så måste jag ringa några samtal, lämna in ansökan om föräldraledighetsersättning till försäkringskassan, mejla schemaönskning till jobbet samt svara på frågor angående mitt jobb. Hur ska man i korthet ca 1 A4 formulera hur man tycker att vi bör jobba de närmsta åren, vad som bör prioriteras? Jag vet i och för sig mycket väl vad jag tycer, frågan är väl om det går att göra på en så stor arbetsplats.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv