Ändrade planer

Nu har vi haft vår första minisemester hela familjen tillsammans. Det finns många plus och en hel del minus. Först skickade vi iväg stororna till farmor, Faster Fi och Kalle på Vilan. Efter mina jobbdagar åkte vi efter dem. Underbart väder, underbara bad vid Skogssjön. Otto njöt och badade, badade och badade. Han hoppade magplask från bryggan i säkert en timme en av kvällarna. Jag frågade om det inte gjorde ont och då stannade han upp och kände efter. - Jo, det gör det faktiskt. Jag ska va lite försiktigare, sa han! Jo pyttsan! Han hoppade vidare på precis samma sätt. Sedan skjutsade han ut Ville på luftmadrassen, på väg rakt ut i sjön. Ingen av dem är ju simkunniga precis. Men Ville var nöjd!

Ville hann åka på en riktig feberpropp. Han var totalt utslagen och vi velade fram och tillbaka hur vi skulle göra med den sista delen av vår semestertripp. Om han blev feberfri bestämde vi att vi skulle åka trots att vi vet att det ändå tar fler dagar för honom för att komma igen. Hur vi tänkte? Jag vet faktiskt inte. Men vi åkte iväg på en konfirmation i Skåne som till en början fullkomligen tog musten ur mig. Jag trodde verkligen vi skulle riva stället. Det lugnade ner sig och gick vägen trots två killar som inte riktigt såg vitsen med det hela. Sedan en tuff vandrarhemsnatt där vi alla delade ett visserligen mycket vackert rum. Men Ville hade en sån där natt där han helst ville hålla alla vakna. Dessutom pågick en fest ett hundratal meter från oss. Jag kunde trots öronproppar lätt ha sjungit med till Oooa hela natten, Sommartider hej, hej, Isabella etc. Fast det gjorde jag ju inte. Klockan 06 på morgonen smet jag ut med Ville. Vi somnade om nere på en av sofforna nere i dagrummet/matsalen. Sedan 15 mils bilkörning till havet efter frukost och hoppackning. Då bestämde sig Ville för att bilåkning är det värsta han vet. Han skrek i kanske en halvtimme. Så här i efterhande kan jag tycka att det inte var någonting men då var det jobbigt. Havet var härligt som vanligt och vi hade en bra eftermiddag. Hittade lätt till nya vandrarhemmet utan missöden. Det var perfekt. Två rum! Fantastiskt skönt. En härlig smygträdgård och stort spännande hus för Ebba och Julius som lekte och upptäckte hela kvällen. Kaniner, kalvar, studsmatta, rutschkan och gungor. Allt var populärt. Pizza i Varberg var gott om än lite salt. Ville däckade. Somnade i vagnen, klarade av att både bli buren till bilen och över till säng utan att vakna.

Idag har vi lämnat Ebba hos mormor i Borås och hälsat på alla katterna. Tooticki verkar ha det bra på sin kattsemester, även om jag är säker på att hon saknar utevistelse. Å andra sidan får hon mycket stimulans av de andra katterna.

Sedan började helvetesresan hemåt. Ville hade börjat med skrikningen redan mellan Varberg och Borås. Jag flyttade bak i bilen och underhöll honom fram till Jönköping. Sedan var det kört. Ingenting var kul, han bara skrek, kastade iväg allt, såväl mackor som vatten och leksaker. Och sedan höll han låda. Jag tror banne mig att han har skrikit ca 5 timmar idag. Skrek och sparkade på mig så fort han kom åt. Och inte hjälper det att stanna. Eller jo det gör det men så fort vi satte oss i bilen fortsatte han och hem måste vi ju. Till slut valde vi att bara köra och stå ut, såväl Ville som vi själva.

Julius fick dessutom feber och huvudvärk och mådde kasst. Han lyckade somna efter lite Ipren i alla fall. Otto hade tråkigt och ville knäppa loss sig hela tiden. Med andra ord en mardrömsresa. Det känns inte aktuellet med mer bilsemester i år. Jag längtar norrut men det är inte okej att släpa iväg Ville på en dubbelt så lång tripp. Det är tortyr för honom och ohållbart även för resten av familjen. Så nu vi ska ha ett litet snack ikväll och fundera i andra banor. Vi får kanske dela upp oss mer i sommar.

Förstår inte

Hur ska vi komma iväg idag? Eller, det förstår jag ju, vi ska åka med bilen. Men när? Det är så segt, så segt, jag kommer ingen vart med någonting. Vare sig inne eller ute. Jag tippar på att vi kommer iväg vid lunch. Eller imorgon....

Sniglar och rådjur och allmänt depp

Nu har vi det som alla andra. Jag som inte vågat andas om rådjur har haft besök två nätter och kan konstatera att de gillar broccoli, rosenknoppar och sockerärter. Och sallad förstås. Småsniglar hittar jag nu överallt. De är halv cm stora och äter också allt. Jag måste erkänna att efter 4 dagars jobb och den trötthet som hänger ihop med det så känner jag mig ganska låg. Att sätta nät över rosor och jaga sniglar har tagit mig 2 timmar ikväll. Tid jag hellre ägnat åt något annat. Tid som jag känner att jag egentligen inte har. Småpojkarna har surat, gnällt och legat i luven på varandra hela eftermiddagen. Stefan undrar om det är normalt. Vad gör vi för fel? De är 1,5 och 3,5 och det är bara, bara konflikter. Och så Ville som inte sover så bra på nätterna just nu. Ägnar vi dem för lite tid? Och ja, jag vet att jag jagade Otto i ett svagt ögonblick och skrek att : OM DU INTE TVÄTTAR HÄNDERNA SÅ SKA DU ALDRIG MER FÅ NÅGON EFTERRÄTT!!! Men förutom det då? Någon kanske kan svara? Sätta upp en videokamera här hemma och filma oss och visa på TV3?

Livet leker med andra ord. Jag ska gå och dra något gammalt över mig till imorgon. För då ska jag städa, packa, laga mat och ägna tid och barnen och vara helt jävla perfekt.

Mer trädgård

Mme Platier.


Plena, så söt så söt. Det är svårt att tro att den ska kunna bli upp till 2 m. Nu får man huka sig ner på ängen och titta och dofta. FIn doft.


Hurdalsrosen med potatis och broccoli kring fötterna!


Stjärnflockan växer så det knakar!

Men allra mest nöjd är jag över att min buskpion - Hanakisoi verkar ha överlevt vinterns vedermödor! Det trodde jag aldrig, men nu kommer faktiskt små bladskott. Pioner verkar onekligen mycket härdiga. Den stod i ömsom stillastående vatten (dränkt) och ömsom is under hela vintern. Jag var mycket nära att slänga rotklumpen i våras kan jag säga. Nu ska jag iväg och jobba mitt fjärde pass för veckan. Det har varit blandat men hittills en bättre helg än den förra. Hoppas på en okej dag.

Äntligen!

Jag har gått och spanat rosenknoppar länge nu! Vi har till och med haft vadslagning (Ebba och jag) vilka rosor som kommer att blomma först. Ebba vann första vadet och jag får baka en rabarberkaka. Först ut var nämligen Aicha! Jag gillar egentligen inte gula rosor så mycket men den här rosen har en fantastisk doft. Jag blev hagalen hemma hos en kompis förra året... Den kan bli upp mot 3 m hög, fast det är väl tveksamt om den blir det här.


Hurdalsrosen är nummer 2! En riktig marsipanros som inte doftar så mycket. Men den är riktigt härdig upp till zon 7 tror jag. Ska också bli hög. I år har den potatis kring fötterna vilket nog är mindre lyckat med tanke på rotsystemet. Dessutom står den på trädgårdens kanske blötaste ställe. Så nog är den tålig.

Nu väntar jag på Mme Plantier, Plena, New Dawn och så Apotekarrosen som blev svårt misshandlad men faktiskt kommer med knoppar ändå.

Krypa hemåt

Slutet av min nya löparrunda är densamma som början. Det som i början är halvkuperad åkerstig i svagt nerförslut är nu densamma fast med svagt uppförslut. Det känns som den aldrig tar slut! Det tar tvärstopp varje gång jag kommer dit och det känns som att springa i seg gegga!Plötsligt märker jag hur lerigt det är och hur omöjligt det är att undvika lerpölar som jag lyckats göra på utvägen. För övrigt är jag mycket nöjd med att ha hittat den här genvägen till de fina spåren uppe på IP.

Så gårdagen startades med en seg löptur (men det var skönt bitvis och speciellt efteråt). Hann även med att nästan baka färdigt bröd och midsommartårta innan det var dags att jobba. Nu har jag avverkat 2 av mina 4 midsommarpass. Känns också bra. Det har varit helt okej tempo hittills och vi hann till och med att äta lite sill och jordgubbar tillsammans igårkväll. Inte helt fel. Sedan gjorde jag en halv felbedömning som visserligen endast ledde till merarbete men som ändå irriterade mig. Sånt är mitt jobb, ständiga bedömningar man kan göra på det ena sättet eller det andra. Välja att tolka positivt eller negativt. Det finns helt enkelt en massa gråzoner emellan alla PM och riktlinjer.

Hemma firades det midsommar också. Fast de glömde att göra en midsommarstång. Ebba var rätt nöjd i alla fall. Ooops nu måste jag hasta till jobbet igen!

Sötaste lillkusinen

Så här kul är det att hälsa på kusinerna i storstan! Se dessutom så fint hennes tröja matchar vår tapet!

Dagens guldmedalj

Den går oavkortat till Stefan som har putsat husets alla fönster. Och städat badrummet. Själv har jag rensat ogräs, satt ut störbönorna, algominat träd och buskar och klippt en gång i ängen. Samt gjort en snigelfälla med öl på prov. Lite ynkligt resultat, efter ett halvt dygn gick jag för att kika, då var en snigel på väg in, men jag kände en oemotståndlig lust att hjälpa den lite på traven, så det räknas väl inte! Men hua vad det regnar! Det är säkert bra på alla vis men idag har det verkligen regnat oavbrutet.

Stororna åkte med morfar till Fyrishovs äventyrsbad och kom hem trötta men belåtna. Igårkväll hade vi filmkväll så de var rätt segstartade imorse. Julius äter, lever och andas Star Wars just nu. Och plötsligt har vi två bokmalar här hemma i soffan.

Trädgård v. 24

Jag älskar backtimjan! Den är så intensivt lila. Gråtimjan blommar fint också men i en rosa ton.


Det blir grönare och grönare!

Så här sliter Julius skor. Dessa skor har han använt i 5 månader. Slitaget stavas F-O-T-B-O-L-L (bland annat, ålning i grus och buskar förekommer oxå). De nya skorna halvdissades av Stefan för att de var för plastiga. MEN! De är förstärkta framtill, som om skon var specialtillverkad just för honom. Kan hända finns det fler fotbollstokiga killar därute...

Idag ska det bli av att fixa pass till Julius. Hoppas jag. Om det inte är fruktansvärd kö i Täby. För de har bara öppet till 16: Julius slutar kl 14 och jag har en klipptid 15.30 som jag inte tänker missa. Så om det går att ordna mellan 14.30 och 15.20 då är saken biff.

För övrigt har de regniga dagarna ägnats åt fortsatt utplanterande. Jag är fortfarande inte helt klar! Till slut gav jag upp färgplaneringen när det blev för mycket kvar och slängde ner blommorna där det fanns plats. Ska bli spännande att se hur det här blir tillsammans. Inte riktigt den färgkombinationen jag planerat men blir det hemskt ska jag göra en stor bukett att sätta på köksbordet!


Spirstånds


Rosenskära Candy stripe

Förresten så är det mycket snigelelände just nu. De tänker erövra trädgården, det är tydligt. Jag plockar, slaktar, förgiftar och mosar. De ger sig inte. Hoppas att sommaren blir varm så småningom, just nu står det 0-0 i kampen mellan oss (dvs de finns på tomten men i liten skala och har inte hunnit äta upp något) men det är nog bara en tidsfråga.

Bra med stora barn!

Ikväll stal jag en halvtimme och sprang en runda i skogen medan Julius passade Ville. Jag hade gärna sprungit längre, det kändes relativt lätt i ben och andning trots nästan 2 veckors ofrivilligt uppehåll.

Glömde nästan bort att rösta!

Idag har varit en dag med både med- och motgång. Jag har varit trött och på dåligt humör och om det smittat av sig på Ville eller om han också vaknat på fel sida, det ska jag låta vara osagt. Hemma idag har största tiden ägnats åt picnic-förberedelser. Ursegt. Patasalladen och kakan ville aldrig bli färdiga eftersom Ville och jag råkade i luven på varandra hela tiden. Inget tålamod idag, helt enkelt. Grötvatten på golvet - nejtack (dvs Ville har dragit fram en stol och fått tag i en mugg och öser vatten från grötkastrullen i diskhon ner på golvet). Hjälpa till att skära och steka - nej tack. Men salta då? NEEEEJ! Inte skulle han sova heller och när han äntligen somnade sov han i 30 minuter. Iväg kom vi för sent fast jag verkligen hade en enligt mig god tidsplan och verkligen inte hade sysslat med något annat.

Bråttom som tusan och sedan parkeringssvårigheter när vi kom fram till Hagaparken där vi skulle möta morfar. Han och stororna skulle på utomhusteater. Men det fanns så klart inga parkeringsplatser och parkeringsvakterna svärmade kring området som en hoper bålgetingar. Jag felparkerade och bad på mina bara knän om 10 minuters frist OCH FICK DETTA! Otroligt av en p-lisa i Stockholm. Vi galopperade iväg och hittade morfar. Mitt humör var nere vid skosulorna ungefär men jag tog bilen och Ville och stack iväg till ett Ulriksdals trädgård istället. Har aldrig varit där, vad stort det var! De hade allt och lite till kändes det som. Och jag köpte inget, inte ens en pelargon! Förstå att jag var på dåligt humör! Ville och jag hann med en promenad också innan jag tyckte det var dags att åka tillbaks till Haga.

Väl tillbaks hittade jag en parkeringsplats och skulle betala via SMS men se det gick inte alls. Så vi fick vänta på parkeringen en 40 minuter innan jag kunde låna Anders betalkort och betala med. Det var drygt men eftersom ett gäng andra bilar fått böter på 500 kr så tänkte jag inte avrunda dagen med en p-bot. Själva picnicen var trevlig fastän jag under tiden jag väntade undrade om jag inte gjort en glädjekalkyl igen. Borde kanske haft picnicen innan teatern. Å andra sidan vet jag inte hur jag skulle fått ihop det tidsmässigt.

Anders fick mig att inse att jag totalt glömt bort att rösta! Skit också. Så när vi kom hem vid åtta, sprang jag in efter röstkortet och så stack vi igen. Nu har jag utnyttjat min medborgerliga rätt. Känns bra. Ebba och Julius var snabba att duscha och fixa iordning sig när vi kom hem. Ville somnade på en kvart och nu behövde jag inte ens sitta vid dörren. Han hörde när vi stökade omkring utanför och det räckte. Men så var han ju trött också. Humörmässigt hoppas jag på en bättre dag imorgon. Det grämer mig lite, visst borde man bara kunna bestämma sig? Nu ska jag vara på gott humör och ta allt med en klackspark. Men imorgon så, jag gillar ju måndagar. Lugn och ro imorgon, det är allt jag önskar mig!

För få timmar

Å vad jag ville att den här dagen hade innehållit fler trädgårstimmar. Hela rabatten på framsidan är nu planterad. Den är planerad färgmässigt med orange, rött och gult. Och så lite blå och lila inslag. Plus att jag har min finros Mme Plantier där, vilket inte stämmer alls (rosa knoppar och vita blommor). Men den är ju engångsblommande så när sommarblommorna börjar blomma tror jag den har blommat över. Annars blir det som det blir. Det jag har satt är: Småblommig orange tagetes, sommarrudbeckia, röd större tagetes från Råshult, Jätteverbena, olika sommardahlior och fådda veronikor (men de blommar nog knappast i år).

Sedan gick jag över till kökslandet och satte ut fänkål och broccoli och purpurgrönkål. Jag borde täcka broccoliplantorna men det har jag inte gjort.

Jag hade velat fortsätta med dels purjolöken som ska ut men framförallt rosrabatten och trekanten. I klätterrosrabatten vet jag i princip vad jag ska sätta ut. Det blir praktvädd, fjädervallmo och rosenskära och sommaraster. Stora trekantsrabatten kräver lite mer eftertanke. Och kanske omflyttning.
För att kökslandet ska blomma får överskottet av sommardahliorna gå dit.

Lilleman är fett söt

Är också på väg att bli större. Nattningsprojekt nummer två har rullat igång nu. Funkar så här: Läsa bok, lite tutte och sedan pussas och kramas och gosa och stoppa om täcket. Sedan sätter jag mig i dörröppningen och läser en tidning eller en bok. Igår gick jag till och med omkring och småstädade men då tog det också 45 minuter för honom att somna, så jag blev lite rastlös på slutet. Han är inte ledsen men tycker inte heller att det är jättekul. Målet är såklart att han ska kunna somna själv efter nattningen.

Två nätter på raken har han dock börjat vakna och tycka att det är dags för morgontutten redan vid 03.30. Jag har till slut kört med saga för att få tyst på klagolåten: Det var en gång en liten katt som sa MJAAAU! (Då slutar han skrika) Den lilla katten var så ledsen för han ville ha tutte! Han sa MJAAAUU, MJAAAUU! MEN! Då var det natt! (Ville svarar: JAA!) Och då fick inte den lilla katten tutte, för på natten ska man sova! (Ville: JAA lite mer skeptiskt)
Det har faktiskt funkat, han har somnat om. Fast när jag försökte byta ut katt mot pojke gick det inte. Det ska vara katt tydligen.

Just nu har han på helt egen hand gått upp på övervåningen och leker i sitt och Ottos rum. Det är roligare där än här nere.

Igår hade Julius fotbollsavslutning med brännboll. Ebba hängde på men vi blev besvikna. Varför kunde inte föräldrar och syskon få vara med? Nu stod vi och frös istället och kallpratade med dem vi redan kände. Hur som helst, när jag pratade mde några föräldrar tappade jag naturligtvis fokus. Rätt som det var så var Ville försvunnen. Han hade tagit en fotboll och gått över till andra sidan gräsplanen och anslutit sig till några större killar. När jag hämtade honom sa en av dem spontant: HAN ÄR FETT SÖT, DEN DÄR LILLA KILLEN! Och en annan tillade: Vi har talat om för honom att han inte får stå mitt i målet, för vi kan ju råka skjuta honom rakt i huvudet!

Jo, han förstår ju rätt mycket men just det hade nog inte riktigt gått in!

På väg till farmor

Stefan och Otto åker ensamma... Stort äventyr!

Lite motstånd

Åkte tydligen på någon magbacill från Ville som varit ohungrig, risig i kistan och gnällig. Jag mådde inte hundra i måndagskväll på jobbet och nu har jag fortfarande magont. Bläää. Men nu är det sista jobbkvällen - bara att bita ihop, sedan är jag ledig i nästan två veckor. Och jag som hade velat träna innan jobbet idag. Det får bli vila från träningen den här veckan också. Det blir uppförsbacke att sätta igång sedan igen, rent konditionsmässigt.

Nu kliar det i fingrarna

Så fort jag får tid ska jag plantera ut allt. Och vad jag längtar, alla småplantor som står och trängs, nu ska de ut! Och så det roliga arbetet med att försöka kombinera rätt. Jag har ju egentligen inte tänkt så mycket färg och form utan gått mest på vilka blommor jag tycker är vackra. Men jag har ändå en viss tanke om hur de skulle kunna passa ihop. Det blir som att stå med favoritplaggen i garderoben och försöka passa ihop. Kul!

Ikväll har jag gått omkring och tittat på rosenknoppar i trädgården. Plena, Aicha, Hurdal, New Dawn och Madame Plantier alla har riktigt många knoppar. Apotekarrosen som flyttats 2 gånger från en plats den inte gillade kommer nog inte blomma i år. Inte den fådda stickling-rosen heller, det vore nog för mycket begärt. Ängen blir finare och finare för varje dag. Tyvärr gör vår kamera inte den rättvisa riktigt. Men jag ska nog fota och lägga upp ändå.

Otroligt

Ibland är världen liten. Igår träffade jag den barnmorska som träffade mig och Stefan efter att Ebba fötts för 10 år sedan. Ebba var sjuk och låg på Neo, läkarna tänkte minsann inte lova oss att hon skulle bli bra. Förmodligen men inte lova. Ebba låg ensam i en liten värmebädd utan oss, sladdar, dropp, navelartärkateter och syrgas. Och vi kom tillbaka till förlossningsrummet helt förtvivlade och helt utpumpade. Barnmorskan som hade hand om oss, sa något som jag verkligen tog till mig, som jag hängde mig fast vid. Hon sa: Flickan har ammat, då är hon stark. Det var så himla viktigt, jag tror inte hon förstod det själv! Men Stefan och jag var helt överens efteråt att det var den enda vettiga människa vi träffade på förlossningen, då för drygt 10 år sedan.

Och så igår träffade jag henne på jobbet! Är det inte otroligt! Hon följde med som doula till ett par som jag hade hand om. Och jag fick möjlighet att berätta vad det hon sagt betytt för oss! Och jag såg att det inte var en slump att hon sagt något så bra till oss. För hon betydde mycket för det par som hon följde med. Vilket leder mig till nästa slutsats. Vilken otrolig skillnad det kan göra att ha en känd människa med när man ska föda barn. Som kan förklara, som man litar på. Speciellt när man är otrygg och orolig. Det jag kunde bidra med i sammanhanget var litet, jag nådde inte fram. Jag sa samma saker som barnmorskan/doulan sa sedan när hon kom, men det jag sa gick inte fram på samma sätt.

Sedan ska väl tilläggas att det var en fruktansvärt jobbig kväll. Jag satt inte många minuter under hela kvällen och hann äta endast en macka. När jag kom hem hade jag ont i benen och kände mig som en urvriden trasa. Jag är nog tempo-ovan, det här var faktiskt det första riktiga springpasset jag gjort sedan jag började i slutet av april. Snart är det sommar och det kommer att bli fler jobbiga pass. Men det är ju inte så här jag vill jobba precis. Och det går inte att fuska med maten under ett kvällspass. Jag ska absolut inte göra om misstaget att tänka att jag går iväg och handlar något att äta när jag väl är på plats. Jag är ju ingen rookie, vissa dagar kommer man inte en meter utanför avdelningen. Ändå chansade jag. Speciellt som jag tittade in i kylskåpet och hittade två burkar, en med gulasch och en med falukorv. 25 grader varmt ute, näää vill inte ha! Men det hade inte varit fel med lite gulasch på kvällskvisten kan jag säga!

Mer jobb

De har infört plastförkläden på jobbet som man sätter på sig när det är dags. Det är hygienföreskrifter. Jag tycker inte om det. Jag tycker det signalerar mer makt över situationen än hygien. Bättre att alltid byta kläder efter förlossningen. Jag tror man lurar sig annars och tror att man är ren när man inte är det. Precis som jag tycker det är otroligt snuskigt när restaurangpersonal har handskar när de jobbar med maten. Så tar de inte av sig handskarna när de ska göra något annat, tex ta betalt och sedan går de tillbaks till tallrikarna igen. USCH! Falsk trygghet.

Och var är det man blir smutsig/blodig/kladdig på mitt jobb? Underarmar, fötter och byxben, där förklädet inte täcker ändå. Och på grund av eventuell smittspridning har vi bara kortärmade arbetskläder. Igår blev jag plaskblöt av fostervatten och stod ute i duschen och tvättade ben, fötter och skor efteråt. It's a messy job... :)

Ensam hemma

Igår efter jobbet var jag ensam hemma. HELT ENSAM! Och jag hann med så otroligt mycket av vad jag ville göra! Röjde både inne och ute och plockade undan. Nu har jag sått bönor och fixat i kökslanden, ställt ut alla inomhusväxter som ska ha sommarlov ute, städat altanen och framsidan. Jag har säkert slängt hundraelva pinnar som släpats hem av Julius som troféer och vapen (han har fortfarande hundraelva kvar), Och så hann jag städa tvättstugan som alltid är full med grus och sand och tvätt, smutsig som ren och så en massa skräp förstås. Dessutom drack jag ett glas vin på trappan i kvällsolen. Nu väntar jobbet igen. Igår var en halvstökig förmiddag, hoppas, hoppas att vi har eftervårdsplatser så det räcker idag. Och så hoppas jag på drägligt arbetstempo förstås.

Pass

Julius behöver ett pass till sommaren. Pax för att inte åka och fixa det med alla barnen.

I vissa lägen överoptimistisk

Att jag aldrig lär mig. Detta har jag skjutit upp och nu gick det inte längre. Ebba och Julius behövde påfyllning av fästingvaccination. Jag har dragit på det eftersom tanken att åka med alla fyra på detta kvällsäventyr inte har lockat speciellt. Men nu hade jag inget val, igår var det kvällsöppet och Stefan var tyvärr borta.

Det började bra med biblioteksbesök där Ville faktiskt börjat sköta sig och inte hejdlöst river ut alla böcker ur hyllorna. Otto stack endast en gång. Sedan gjorde vi nycklar till barnen med motiv. Kul grej, Julius valde en AIK-nyckel och Ebba en panda. Otto smet en gång under tiden. Ville satt fast i vagnen.

På väg till vaccineringen började det regna. Vi hade inga ytterkläder men det gjorde inget eftersom det bara var en kort bit från parkeringen. Men på väg uppför trappan med barnvagnen gick min sandal sönder. Helvete! Jag stannade på mittavsatsen och försökte se om det gick att laga den provisoriskt. Under tiden klättrar Otto upp på en annan avsats med grus. Han frågar om han får kasta gruset och jag säger spontant javisst. Ända tills han blir så exalterad av gruskastning i regn att han kastar småsten i huvudet på mig. Då tappar jag tålamodet och blir arg. Ungefär samtidigt försöker Julius köra Ville upp för resten av trappan. Ville har lyckats trassla sig ur sin knäppning och ställer sig upp och rasar i betongtrappan. Dubbelhelvete! Jag blir arg och stressad och skäller på Julius i onödan. Ville klarade sig med en bula, skönt det kunde ha gått betydligt värre. Sedan gav jag upp att laga träskosandalen. Så jag kommer halvhasandes in på vaccinationsstället. Där får vi vänta en timme på vår tur och vi börjar alla bli mycket hungriga. Jag kan väl säga som så att vi tog mycket platslig och inte bara fysiskt i väntrummet. Jag började känna att min planering inte var alla tiders så när vi var färdiga ändrade jag strategi från pizza hemma till hamburgare i centrumet precis nära. Jag hasar dit med alla barnen med en liten förhoppning om att jag ska råka gå förbi en skomakare med kvällsöppet men det gör jag föstås inte. På Burger King ställer jag mig givetvis i fel kö. Hamnar framför grabben som jobbar första dagen typ. Det tar en kvart. Det är inte så länge, men det är en eon av tid om man har 4 hungriga barn och klockan är halv sju på kvällen. Ebba får köra runt med Ville eftersom han bara ylar annars. När vi äntligen fått hamburgarna tycker Ville (som behöver mat allra mest) att hamburgare är det äckligaste han någonsin sett och smakat. Vill inte ha. Otto som också verkligen behöver äta (han har faktiskt hållit sitt löfte om att inte smita mer) äter tre tuggor och säger att han är mätt och förösker ge bort sin hamburgare till stororna. Efter övertalning äter han upp halva i alla fall. Ebba och Julius surar för att de inte fått pommes frites och att en Whopper blir de minsann inte mätta på. Jag är irriterad och trött. När vi äntligen kommer från stället, lite bråttom då Otto deklarerat att han är kissnödig så säger Otto som givit bort sin hamburgare: JAG ÄR HUNGRIG! I ösregnet får han kissa vid ett träd och sedan hasar jag till bilen.

Sista stoppet är på väg hem för Ebba ska på disco och ska köpa goids och Chips inför detta event. Jag mutar tre grabbar i bilen att sitta kvar och hålla sig lugna, om de klarar de ska de få lite choklad de med. Handlingen går på några minuter och när vi kommer tillbaka till bilen hör jag ylen på långt håll. Otto hade slagit Ville och så hade Julius skällt på Otto. Halleluja! Fast nu tappar jag inte tålamodet i alla fall, jag bara kör hem.

Regn eller sniglar?

Pest eller kolera? Njaa jag föredrar nog dagens regn ändå framför att vattna. Att gå på kvällspromenad och plocka 150-200 sniglar är ju gratis och går ändå fort jämfört med att vattna groende gräsmattor, rabatter och land. Men jag HATAR dem ändå, snigeljävlarna alltså...

Kärlek till min kiropraktor!

Nu har jag fått inläggen till löpardojjorna. Igår efter jobbet åkte jag in till stan och hade tokmycket tid. För jag var ENSAM! Alldeles ensam! En latte och en macka och en tidning och så en strosa på stan och kolla i affärer utan barnvagn. Underbart. Köpte kläder till barnens avslutningar, så nu kan jag pricka av det på listan. Fast till Ebba kan man inte handla utan henne längre. Då blir det bara fel. Men hon blev glad för sina 2 små toppar som hon bett mig köpa länge. För såna har alla andra i klassen....

Det var lite kul att se vilken effekt det blev när jag blev filmad på löpbandet med inläggen i. Plötsligt var nedtrampet spikrakt istället för att skeva inåt. Dessutom hade de REA på massor av plagg så jag köpte nya långa löpartights (mina hemma är faktiskt för stora numer) och ett fint lila linne. För halva priset. Trevligt.

Sedan bar det av till kiropraktorn på andra sidan bron. Och hon är bara bäst! Nej, jag har inte 1,5 cm skillnad på benen. Endast 0,5 och det är helt normalt! Däremot justerade hon bäckenet och benen. Och konstaterade att jag har en liten inflammation nära höftböjaren för att jag är svag i muskulaturen runt omkring. Så nu ska det bli djupa benböj med stång! Det är det som är så bra med henne. Jag blir aldrig utdömd utan bara peppad. Det här problemet kan jag fixa med hjälp av träning på det ena eller andra viset. Jag har ju gått hos henne sedan 2001, så jag vet att hon har rätt. Alla råd hon har givit mig under åren har stämt. Och hon har dessutom fixat till två av småkillarnas sneda nackar som bebisar (tortocollis) och hjälpt dem med skrikmagarna. På bebisar blir det ett litet lätt tryck och så ips, vips ingen koliksmärta och ingen sne nacke. Men det kallas visst kvacksalveri av läkarvetenskapen. Om detta skulle jag kunna hålla en lång utläggning men inte idag! Jag nöjer mig med min egen ihopsnickrade "helhetssyn" på kroppen, att det inte räcker med att titta på en detalj i kroppen för att lösa ett problem, utan man måste ta in alla bitar, eller i alla fall fler.

Så nu är jag friskförklarad och imorgon bär det av ut i spåret. Inflammation i muskeln ska botas med lite akupunktur, det kan jag nog be en kollega att göra. Om hon visar mig vilka nålar, kan jag göra det själv sedan.

Efter alla ärenden på stan och jobbdag kom jag hem till familjen klockan halv åtta och möttes av 100% ren och skär kärlek av Ville. Han kramades och pratade och pratade länge, länge. (Han låter precis som den svenske kocken i mupparna) Och sova skulle han inte, efter mycket protester somnade han klockan 22.

Idag ska jag tillbringa förmiddagen hemma hos en vän och gå på lunchbjudning dessutom. Så jag borde vara redo att poppa iväge med bilen men det är jag ju inte ALLS. Vi blir sena till dagmamman idag...

Arbetsrummet tillbaka

Lagom till att Stefan går på föräldraledighet om 1 vecka så har jag städat ut arbetsrummet. Det är numera tillbaks i sin ursprungliga form om än skrivbordet blivit lite mer slitet. Alla sommarens frösådder står ute nu, visserligen under fiberduk på natten men ändå. Lysröret är nerhängt. Nu har jag bara lite kvar inne i fönstren, men det är inte många krukor. Mest några sena sådder av sånt jag inte lyckats riktigt med. I år ville Zinnian inte alls gro som förra året. Då tror jag varenda frö grodde.

Det här har jag ute, tänk nu på att allt inte ska till en och samma rabatt:

- Sommardahlior, 2 sorter
- Rosenskära (Candy Stripe)
- Tagetes, 3 sorter, 1 hög röd från Linnés Råshult, 1 liten orange och en ful gul-röd (fråga mig inte varför jag sådde den)
- Jätteverbena
- Akleja (Nora Barlow) - fått
- Daggsalvia (till Ebbas land)
- Stjärnflocka röd - fått
- Fänkål
- Broccoli
- Purpurrödkål
- Purjolök
- Sommarmalva
- Malva Zebrina
- Myskmalva
- Mangold (röd + gul)
- Rödbeta, 3 sorter: Gul, Chioggia och Bulls blood
- Digitalis (2 sorter)
- Veronika (fått, måste omskolas idag!)
- Bolltistel
- Sommaraster (rosa)
- Lejongap (fått)
- Sommarrudbeckia

Ja, det är tur att vi har en stor altan.
-

Inte helt fel

Tänk att jag får bo så här! Igår vid halv åtta stack jag ut en runda. Sprang först längs grusvägen ca 1,5 km, vek sedan av ner mot fågelskådar-sjö-ängen, förbi kor och småkalvar som betade, uppför en grym backe där vitsippor och liljekonvaljer blommar sida vid sida. Stannade en stund på toppen för att hämta andan och njuta av doften från liljekonvaljerna. Sedan vidare på skogsstigar, mjuka av barr, över stock och sten. Inte andas med för öppen mun dock - varning för knott i halsen! Förbi hästhagar, ut på en liten väg. Hemåt igen, avslutade med vacker kvällsutsikt över åkrar och ängar. 40 minuter joggar-glädje.

Bildkavalkad v. 21

Så här ser det ut den här veckan. Lite gräs kan man ana, svagt grönskimrande.


Ängsblomma i kvällsljus. Det är så spännande att se vad som kommer i ängen. Jag känner bara igen blåklint och förgätmigej, den här blomman vet jag inte alls vad den heter. Men fin är den!


Häggmisplarna blommar så fint. Vem vill ha Magnolia när man kan få Häggmispel? Så här vacker på våren, bär på sommaren och så vackraste röda höstfärgen.


Det kanske inte ser så märkvärdigt ut men jag är otroligt nöjd med den här platsen bredvid sandlådan. Här ska vi ha kompost och redskapsbod så småningom. När nu det blir av.

Mer regn tack

Så att jag kan slöa lite idag (och titta på när gräset växer!)... Sitter och funderar på vad jag VILL göra. Vet inte riktigt - kom jag just fram till. Den stunden när Ville sover kan stressa mig. Det är så mycket jag kan göra då att jag får svårt att välja, och så gör jag inget alls istället.

Lite sommarplaner börjar ta form i alla fall. Hoppas att jag inte blir flyttad mycket från önskeschemat som jag har lagt. Fördelen med att bara jobba 50% är ju att om man lägger 4 pass sammanhängande blir det rätt långa ledigheter emellan. Stefan och Otto ska åka en sväng själva till Växjö precis i början av juni och då planerar jag faktiskt för en minisemester med stororna. Och Ville förstås. Jag har funderingar på en tripp ut i skog och mark och sova på vandrarhem. Ensam med fyra barn känns det oöverstigligt men med stororna och BARA Ville kan det bli helt överkomligt, med lite planering och struktur innan. Och om jag samlar ihop mig kan jag faktiskt vara riktigt strukturerad, trot eller ej.

Villaliv

Jag har en mor som alltid föraktat villalivet med Volvo och vovve och tvätta bilen på lördagar. Ändå har hon faktiskt provat på det, vilket antingen kan ses som strongt gjort (utefter förutsättningarna) eller som dömt att misslyckas. Även om jag älskar mitt villaliv har jag nog ärvt en del av mammas tankar.

1. Grannen köpte en splitterny åkgräsklippare till sin 1000 kvm tomt. Redan från början tyckte jag att det var absurt med tanke på ytan. Okej om man har 3-5000 kvm tomt då kan jag förstå tanken. Jag frågade honom när vi kom att prata om klipparen, varför han inte köpt en sån där liten klippare som åker omkring själv hela dagarna och klipper. Inget arbete alls och han har en perfekt tomt för ändamålet. Jo, sa han, han hade verkligen varit sugen på en sån men så var det ju lite blött i ett hörn på tomten och så var det en annan sak som spelade in. DET ÄR JU SÅ ROLIGT FÖR BARNEN ATT FÅ ÅKA! Och där stod jag som ett UFO. Jaha, så man köper en svindyr åkgräsklippare för barnens skull. Så de kan få åka med. Okej. Och ja, han har kört några varv med klipparen varje helg. Lastat lite ved på kärran och kört 20 meter. Klippt förstås. Åkt ett varv med barnen. Det måste vara en riktig investering det där.

2. Pratade med en annan granne vars dotter och svärson snart flyttar in i området och håller på att bygga. Han berättade att de ska ha kvar den gamla brunnen men ändå kopplar in kommunalt vatten. Jag kommenterade att det kan ju vara bra med en brunn på sommaren om man behöver extra vatten till bevattning och så. Ja, svarar han. Och så gillar min svärson att TVÄTTA BILAR! Och då kan han ju tvätta hur mycket som helst... Jag såg för mitt inre hur svärsonen spenderade sina lediga sommartimmar gnoendes på en den ena bilen och en den andra... Smaken är som baken, alla gillar inte att ligga i rabatterna och gräva. Men att bli omnämnd som någon vars hobby är att tvätta bilar, det kommer jag aldrig att bli! Jag skulle behöva en tvätta-och-städa-bilen-injektion nere på vårdcentralen nu när jag tänker efter. En sisådär en gång per kvartal i alla fall. Nu ska jag gå ut i trädgården och gräva lite.

Bedömd och utdömd

Idag har jag och Otto gjort storstaden. Eller rättare sagt Otto fick följa med på först Pilatesträning och sedan prova ut inlägg till springskorna på Runners store. Men eftersom rätt ska vara rätt så tar vi det från början. På morgonen pysslade jag i trädgården medan farmor och Ville var på utflykt. Jag hade planerat dagen noga, så noga, kollat tider med SL osv. Så när jag sätter mig i bilen för att köra och hämta Otto och sedan vidare till tåget så inser jag att jag inte har gott om tid på mig som jag trodde, utan skulle vara vid Slussen om endast inom 30 minuter. Vilket är en fysisk omöjlighet. Klarade resan in dit på 50 minuter vilket var en maxprestation, galet kryssande med sittvagn från Slussen och vidare dit jag skulle.

Otto sysselsatte sig fint medan jag tränade. Det kändes riktigt bra idag, jag har verkligen blivit starkare och de delade magmusklerna håller på att dra ihop sig. Men det är fantastiskt att träning med endast kroppens egen belastning kan bli så galet jobbigt. Efter passet hade jag otroligt bråttom igen ner till skobutiken och fick rusa igen. Ny slalomtur för Otto. Så jag kom inflåsandes i affären alldeles skakig i benen efter träningen och språngmarscherna och fick direkt ställa mig på löpbandet och bli filmad. Ortopedteknikern suckade och skakade på huvudet ungefär. Viker tydligen knäna inåt när jag springer. Håhåjajaja. Upp på spegellådan för att titta på fötterna bland annat. Där konstaterar han att jag är sned i hela höften och att ena benet är minst en cm kortare än det andra. Och undrar om jag inte har ont. Och det har jag ju inte - OM JAG TRÄNAR och ibland går till kiroprakton. Tränar jag inte har jag ju ont i ryggen och vänster höft. Det kändes lite hopplöst efter hans utlåtande, kroppen diskvalificerad ungefär. Men samtidigt är det ju fantastiskt att det funkar med stabliltetsträning så att kroppen förhoppningsvis håller för göra allt jag vill. Däremot kanske det är dags att ta en sväng till kiropraktorn igen. Och så får jag väl springa så länge kroppen säger okej och vara noga med att lyssna om den skulle säga nej. Intressant också att få en förklaring varför jag får ont på vissa ställen. Säkert har barnafödande och amning påverkat höfter, leder och ligament en hel del.

Efter detta fick Otto en välförtjänt glass. Han fick välja själv och valde Magnum, trodde att inte att han skulle orka sätta i sig den men det gick i ett nafs. Han satt i vagnen och åt medan vi promenerade ner till Stureplan och jag tyckte nog att en del tittade till lite extra på min vackra son :). Misstänkte att det kunde bero på glassätningen men eftersom vagnen är vänd framåt såg jag ju inte riktigt. Men när jag kollade så såg jag att det fanns anledning att titta lite extra, han hade glass ända upp till öronen och ner till midjan. Ren och skär glassnjutning! För övrigt tyckte han att det var fantastiskt roligt att åka tunnelbana. Spännande och lite läskigt. Rulltrappor är också höjdare. Ändå är han inte lika frälst i att åka kommunalt som Julius var.

Jobbhelg över

Nu har jag faktiskt hunnit landa lite i att jag har börjat jobba igen. Jobbhelgen har varit bra, jag är så glad att det inte varit kaos. Men visst känner jag mig lite seg ändå. Och igårkväll när jag körde hem satt jag och funderade på om jag verkligen gjort allt enligt rutiner. Speciellt alla journaler, allt som ska fyllas i, det är lätt att glömma att fylla i, även om man försöker gå metodiskt till väga. Ibland undrar jag verkligen om mitt minne är som det ska. Jag kan komma ihåg jättemycket men just nu har jag två problem. Det ena är namn. Jag kan hälsa på någon och sedan sekunden senare inte ha en aning om vad denne/denna heter. Jag tror inte ens jag försöker komma ihåg. Så jag får tjuvkika i alla papper vad människorna jag träffar heter, men sedan är jag ändå rädd att jag ska säga fel... För det sitter inte. Och så tycker jag det är så otroligt viktigt med namn. Jag blir själv irriterad om någon inte kommer ihåg mitt, eller alternativt säger fel.

Det andra som är skvatt omöjligt är att hålla reda på klocka, mobil, nycklar, plånbok, ID-log-in på jobbet. Det är ju ingen nyhet, jag vet ju att jag är kass på detta, så jag kontrollerar och kontrollerar och håller på att bli galen på kuppen. Och så uppe på detta när jag blir osäker på om jag verkligen fyllt alla fält i journalerna. Suck, dubbelsuck. Jag kom fram till att jag nog hade fyllt i allt, men frågan var om jag bara sparat eller om jag tryckt på skapa text och spara. Sedan tänkte jag att, ja de brukar ju höra av sig som ett brev på posten om man gjort fel eller glömt. På mitt jobb är det sällan trevligheter när man får ett brev internt eller en lapp... Det är inte frågan OM man kommer att bli anmäld till HSAN under yrkeskarriären utan snarare NÄR. Fast detta är ju alla medvetna om och har valt det här jobbet ändå. På grund av allt det andra som är så fantastiskt roligt. Att få vara med om underverk dagligen. Då kan man ta en del skit också.

Småbarnslivet är underbart

Särskilt i kombination med jobb. Hade en bra jobbdag igår, det behövde jag. Men, men jag gick upp klockan 05 och kom i säng vid 22.30. Uppe på det en stökig natt med Ville både inatt och igårnatt, han har vaknat 4-6 ggr. Nu kl 05 var det alldeles bestämt morgon tyckte han. Då var det ingen Rönnerdahl-mamma som skuttade glatt ur sin säng precis. Nu har jag precis fått i mig en kopp kaffe och tröstätit lite choklad (mycket näringsrik frukost) och väntar på att om tre timmar kunna gå och lägga mig igen. Och sedan iväg till jobbet igen. Alldeles underbart och jag känner mig på topp.

Det stör mig

Det stör mig att jag får kämpa mentalt med motivation för jobbet. Det stör mig att jag känner att jobbet är på gränsen till för mycket i mitt liv. Det stör mig att jag känner ett orosmoln komma inseglandes dagen innan jag ska jobba. Nu var jag i alla fall disciplinerad igår och gick och lade mig i tid och det var väldigt bra uppladdning att komma hemifrån och springa och titta på Julius match. Det är nog en anledning till att det känns jobbigt. Jag skulle behöva en liten frizon för att ladda upp inför jobbet och så finns det ingen. För hemma rullar allt på som vanligt förstås. Men nu är hjärnan inställd på att jag förmodligen ska landa i kaos och jobba som en liten duracellkanin i några timmar. Utan att egentligen ha farten i kroppen.

Villes vokabulär

Som nummer fyra, minst, ettrigast och värsta retstickan lär man sig förutom de vanliga orden några andra som: Mina! och Sluta! Han springer iväg med Ebbas ihoptjänade pengar och skriker: Mina! Eller försöker hjälpa Otto att äta morgongröten och ropar: Sluta! (tillsammans med Otto)

För övrigt bubblar det ord just nu: Kram, lampa, Bollibompa, upp, ner, bil, dricka, kaffe, katt, vovve. natti. Och fler som jag inte kommer på just nu. Ibland kan har och Otto leka lite men alltsomoftast urartar leken efter 10 minuter till gräl och handgripligheter. Ville vill naturligtvius alltid leka med det som Otto gör. Men han är också en väldigt glad kille. Glad eller arg. Tydlig skulle man kunna säga.

Vissa inlägg....

Blir så tråkiga att jag nästan gråter.... :) Så kan det vara, men jag får väl bjuda på det, ungefär så här roligt är mitt vardagsliv. Men det är väl förunderligt att någon läser överhuvud taget.

Fredagsvånda

Jag är seg, seg, seg idag. Och nu väntar först en dag hemma med småttorna, brödbak och hålla efter dem så inte gräsmattesådden blir helt fördärvad och sedan 3 jobbdagar. Sedan reser Stefan till Spanien en vecka. På kurs ska jag väl tillägga. På schemat idag står: Tvätta, plocka in tvätt, baka bröd, städa ett badrum, laga lunch (tänker fuska med rester för tredje dagen i rad). Betala en räkning. Egentligen skulle jag behöva handla för att åstadkomma en vettig middag men det överlåter jag åt Stefan. Höjdpunkten är att jag ska ladda inför jobbhelgen med att springa ikväll. Julius har match så jag följer med och springer under tiden. Det är verkligen underbart att springa på vårkvällar, dels är det fantastiskt med endorfinkicken efteråt men det är faktiskt också härligt under tiden. Trot eller ej.

Nästa vecka ska jag prova ut inlägg så att jag ska kunna förlänga löprundorna utan att få ont i knäna. Sedan funderar jag lite halvhjärtat på att klämma in styrketräning på gymmet innan jobbet på söndag. Jag är snart i mål med min egen utmaning att klara 20 armhävningar (på tå) och att 1 (!) chin. Att öka min överkroppsstyrka och bålstyrka har helt klart varit bra, jag har aldrig ont i ryggen numera, kan känna mig lite stel ibland, men då är det bara att köra några yogaövningar eller använda spikmattan.

Så nu försöker jag att inte gruva mig så mycket för jobbhelgen. Jag vet ju att tiden går fort när jag väl är på plats. Och inte att förglömma, att det kommer att vara kul också.

Blivande grusgång

Det bästa med min trädgård

Är att det alltid finns något att göra. Vilket antingen betyder att jag kan jobba ihjäl mig eller vara nöjd med det jag gör. Och framförallt kan jag välja vad jag vill göra från min långa lista. Vilket betyder att jag i princip alltid börjar med det jag känner för, inte nödvändigtvis det jag borde. Nu har jag lullat omkring hela förmiddagen, planterat en ros, omskolat sommarblommor, smårensat ogräs i några rabatter, upptäckt att en pion som jag kasserat som död i höstas försiktigt letat sig upp bland nävorna! Jag undrar vilken sort det är, det ska bli spännande när den behagar blomma, kanske nästa år?

Sjuk

Jag har inte haft skrivlust. Alls. Kan bero på att jag förutom att jobba 3 dagar förra veckan samtidigt som Ville och Otto var halvsjuka blev sjuk själv. Eller sjuk och sjuk. Det känns inte hundra att gå till jobbet och hosta friska födande kvinnor rakt upp i ansiktet. För att inte tala om deras bebisar. Dessutom var jag kroppsligt slut som en urvriden trasa.

I onsdagskväll hade jag sådana hostattacker att jag var tvungen att be om ursäkt och gå ut från rummet. Nu ska jag bara kolla att jag själv inte blivit smittad med Streptokocker typ A. För då får jag väl inte jobba den här helgen som kommer heller.

I torsdags gick jag HLR-utbildning som var riktigt bra. Nu är jag uppdaterad och vet dessutom aktuella larmrutiner på jobbet. Nu fattas bara att uppdatera mig på barnsidan. Jag har varit och kikat och klämt på alla grejjer, så jag kan inställningar på syrgas, sug och hittar larmknappen (ack så viktigt, jag har lärt mig att man vid en akutsituation får ordentligt tunnelseende och inte hittar sånt man borde). Nu behöver jag öva scenarion, koppla på alla sladdar och grejjer på dockor och öva handräckning vid intubering och navelkatetrisering.

Första dagen

Det var segt att gå upp imorse... Ville är fortfarande hostig och har underhållit mig under natten. Och första jobbdagen har varit lite gott och blandat. Trevligt att få löneförhöjning, träffa jobbarkompisarna och komma igång att arbeta så smått. Mindre trevligt att inse att arbetsbelastningen kommer att bli grym. Mindre trevligt att få en p-bot första dan på jobbet! Grrr. Och jag försökte verkligen undvika det till varje pris. Det är inte lätt att hitta en personalparkeringsplats klockan 9. Och personalparkeringen kunde jag inte stå på innan utan fick betala på vanlig. Så jag betalade vanlig parkering i 2 timmar = svindyrt. Aktiverade mitt jobb-ID, köpte månadskort på parkeringen och parkerade om bilen på "nästan" laglig plats. Eftersom det inte fanns någon annan plats. Stor suck. Det blev en dyr parkeringsdag. Kunde lika gärna stått kvar utan att betala alls och fått bara boten. Nu ska jag se om jag orkar repetera CTG-kompendium och HLR-kompendium. Näää, skulle inte tro det, jag har varit på benen sedan klockan 05, så nu är det natti. Ikväll har jag dessutom varit på teater som Ebba spelade med sin klass. Några gäspningar blev det allt. Just det, jag måste lägga sommarschema från 1 juni till 19 september också! Hepp!

Sista dagen

Imorgon är det jobb. Jag har hittat jobbskorna, jobb-ID och namnbrickan. Helt otroligt nog visste jag på ett ungefär var grejjorna låg. Jag har hunnit med ungefär 50% av det jag tänkte idag och jag har också hunnit med att springa en sväng ikväll. Så nu är jag trött i benen och sängen kallar.

Vecka 17

Så här var Julius vecka enligt vad han själv skrivit i loggboken:

Det var roligt att ha mattefestival. Jag har lart mej att skriva betre.

Jobbhelg hemma

Jag är ingen mittemellanmänniska. Jag jobbar på att vara lagom och bland dem som känner mig ytligt tror jag att jag kan framstå som både lugn och välbalanserad. Men så är det ju inte, skrapa lite på ytan...

I helgen har jag slitits mellan hopp och frustration här hemma. Tänka att det finns så mycket att göra och så lite tid! Och så började helgen med att Otto i fredags hostade non-stop hela dagen. Det drev både honom och mig till vansinne fast det helt klart var mest synd om honom. Till slut provade jag att låta honom gå ut och leka fast han var sjuk "på ögonen" (glansig, ingen feber) och då hostade han så mycket så han kräktes. Stackarn. På lördagen var det Villes tur att däcka i feber. Så precis när han repat sig efter förra vändan vid påsk och börjat äta igen och vara sig själv, så åker han på e ny omgång. Och slutar ofelbart att äta. Så vad har vi genomfört under helgen? Jo, Stefan har tvättat och oljat altanen, vi har flyttat komposten, planterat pilrundeln och flätat (Stefan). Alla syrénbuskar som fått övervintra i kökslandet har kommit på sina rätta platser. En schersmin har flyttats, den andra får vänta lite till. Min lilla häggmispel har också fått byta plats och ta över efter flädern som dött efter alla vedermödor.

Kökslanden har börjat ta form igen även om finputs kvarstår. Men oj, vad jag hade velat göra mer. Stefan har stått för det mesta av arbetet och jag har mest tagit hand om det vardagliga-måste-göras-slitet samt den febriga Ville. Fast jag har hunnit beundra blåsippan som klarat flytten in på vår tomt (jag vet att den är fridlyst men hade jag inte flyttat den hade den döden dött under grannens husbygge) och så har jag flyttat hit vitsippor och midsommarblomster. Blåklint som jag tog plantor av förra året kommer snällt tillbaka nu. Men annars så är jag hiskeligt dålig på att identifiera vad som växer i ängen. Förutom alla maskrosor som borde tas om hand.

Imorgon är tanken att jag ska så morötter, svartrötter, dill, persilja, sallad och sätta lök. Förmodligen hinner jag endast med en bråkdel. Imorgon är för övrigt sista dagen som jag är föräldraledig på heltid. Tisdag morgon är det rise and shine klockan 05.00. Det ska bli intressant att se om Ville klarar av att fortsätta sova utan mig eller om han också går upp då.

Hemma hos oss

Springa, sprang, sprungit

I onsdags spelade Julius match uppe på IP. Då passade jag på att springa 5 km spåret. Jag vågar inte köra längre för knänas skull, det är bättre att skynda långsamt. Hur som helst så var det jätteskönt. Underbart underlag jämfört med att springa landsväg och så härlig vårkväll med fågelkvitter. Nu har jag bokat tid för att gjuta inlägg till skorna och så hoppas jag att jag kan börja springa längre sträckor. Men fram tills dess får det bli e 5 km per vecka har jag tänkt. Och så kompletterar jag med cykling, ett pass på gymmet och ett pass själv ute.

Hjälpa till...

Hoppsan hejsan

Igår kom grävgubbarna och började slakten av framsidan. Idag har vi varit och beställt kantsten, skiffer och betong och slipers som kommer på fredag. Jag är lite orolig över att grävgubbarna inte ska fatta hur jag tänkt. Den ene (som visserligen bara kan grävning och har tagit med sin kompis som kan det andra) tyckte att vi kunde lägga vår kompost under för att fylla ut när vi ska höja upp på vissa ställen. Sedan parkerade han glatt grävskopan (när jag nattade barn) PÅ MIN ÄNG! MITT SKÖTEBARN! Där alla ängsblommorna ska försöka ta sig upp! I mitt trötta och mentalt labila tillstånd (jag vill inte ens berätta om gårdagen) så blev jag nästan mordisk trots att jag verkligen vill att de ska komma hit och fixa till! Grannen som hörde hur jag orerade påpekade försynt att så hade nog han också tänkt! Jag kan i och för sig förstå att ängen i nuläget verkade som en bra parkeringsplats, för den ser inte mycket ut för världen just nu.

Så nu ska det först grävas upp halva trädgården sedan ska det anläggas både det ena och det andra men jag struntar i springbrunn och stenbänk just nu (skojar bara ifall ni inte förstod det). Och sedan blir det vårt jobb att så igen och fixa till ytfinish. Jag är dock väldigt glad att grävkillens kompis övertalade Stefan att de skulle lägga plattor och skiffer också. Vi har så mycket ändå vi ska göra i sommar och den biten har gnagt lite i mitt bakhuvud.

Inatt var det för övrigt -8 grader hos oss. Stackars stelfrusna dahlior säger jag bara. Tiden får utvisa om täckningen av dem räckte eller inte. Tooticki var mycket konfunderad när jag släppte ut henne imorse. Hon gick några varv i de grävda gångarna och sniffade och sedan gav hon sig av på jakt förmodar jag.

Nu kör vi!

Mer påsk

Jag glömde ju att skriva om det som varit bra... Bäst att bli lite mer muntergök! Innan Ville blev sjuk sprang han omkring på Vilan och upptäckte allt och var hur nöjd som helst. Otto lekte mycket med storbarnen och hoppade massor med studsmatta. Påskharen kom på besök och det blev äggletning. I solsken med glada barn, lagom svårt i år. Inte som förra året när Ebba gick i snöstorm och grät och letade efter sitt ägg som var gömt på ett alldeles för svårt ställe. Ebba och Julius har lekt pokemon-fantsi-lekar och pysslat och haft kul.

För övrigt har vi faktiskt världens bästa katt, tycker jag. Så lättsam. Följer med utan så mycket jam på lång bilresa (hon har iofs inte så mycket att välja på) klarar av att släppas ut och håller sig med ett lagom litet revir i trädgården och är sams med farmors katt. Släpps ut samma morgon som vi ska åka men låter sig snällt fångas in när det är dags att åka hem. Lite kul är det att vi har fått en ny matta i vardagsrummet som vi la ut när vi kom hem. Den har hon verkligen invaderat. Jag antar att den måste gnos in med hennes lukt.

Fixardag

Nu är vi hemma igen efter påskfirande. Haft underbart väder som alla andra men lite solförmörkelse pga Ville har varit sjuk. Vi andra har varit hängiga och orkeslösa. Så jag vet inte om jag är så mycket piggare än innan påsk. Semester i all ära men jag tror att jag just nu föredrar min gamla vardag. Fasta rutiner, det är grejjer det! Det är egentligen fantstiskt att trivas bra med vardagen eftersom det ändå oftast är just vardag.

Idag har jag äntligen ringt jobbet. Känns mycket bättre nu, jag börjar bli taggad för att börja jobba igen, inte bara jobbigt som innan. Dessutom har jag bockat av en hel del på att-göra-listan, bland annat ringt till sophämtningen och beställt soptömning var 14:e dag. Eftersom vi komposterar och källsorterar blir det inte så mycket sopor. Jag blir alltid löjligt nöjd när jag verkligen prickar av saker på min lista!

Ville är helt galen efter sin feberperiod i påsk. Idag har han visserligen börjat äta lite mer men jag skojar inte när jag säger att det är minst 2 veckor sedan han åt ordentligt. Och humöret blir naturligtvis därefter. Han skriker och gormar och så fort det blir fel kastar han sig baklänges eller trillar ihop i en hög på marken. Klättra orkar han fortfarande göra dock. Till slut när han inte ätit på hela dagen så blir jag smått desperat. Ät snälla barn, vad som helst! Russin, liten bit Digestivekex, lite banan eller kanelbulle? Onsalakorv? Sött och salt funkar ok, då har han ätit lite. Tur att BVC inte är så inblandade i mitt liv längre.

Test

En lite beskrivning......

Klättra stege

Farmors trädkoja

Snart är det inte bara påsklov

Utan också påsk. Skönt, för herregud vad jag slavat här hemma idag och igår. Tänk att få sitta ner utan en massa måsten hela tiden, slippa planera framåt och ha logistiken klar. Det är ingen rast och ingen ro förutom en liten mikropaus här och där. Ville sover visserligen sin 1-1,5 timmar men igår och idag har det då varit dags att laga lunch och fixa mellanmål till alla barn. Och när han är vaken måste jag vara på alerten för han är överallt. Koppel och staket hade varit på sin plats.

Ebba och Julius har haft kompisar här och jag har stått för en del markservice. Igår lekte 9 barn i sandlådan,visserligen inte alla på en gång och med åldersspann från 1,5 till 10 år. Först skickade jag iväg dem på utflykt men det slog inte eftermiddagens sandlådelek. Det byggdes kulbanor, bakades kladdkakor och gjordes mögelost, kördes med lastbilar och grävskopor och lektes vattenlekar.

Idag har det inte varit lika många barn här men det har ändå varit full fart med tvätt, plock, laga lunch och middag, disk, plock och åka iväg och klippa Ebba och handla. Otto fixar att följa med på lite längre handlingsturer nu. Utan skrik och bråk eller försvinnanden och rulltrappefärder alldeles själv. Idag hade jag visserligen glassmutat honom men det hade nog kunnat funka ändå. Istället var det Ville som ledsnade, lyckades åma sig ur knäppningen i vagnen och försökte slänga sig över sidan och ner.

För egen del lyckades jag hinna omskola lite plantor idag, vilket var ett måste om de ska överleva en påsk utan passning. Jag har trötta ben ikväll och ett trött huvud också känner jag så nu får det räcka för idag.

Finnar, pilates och vårshopping bland annat

Man får vad man ber om? Är det så? För ett tag sedan tittade jag mig i spegeln och tänkte: Nu är jag 37 år nu har jag slutat att få finnar! Och kände mig nästan lite nostalgisk och väldigt gammal. Håhåjajaja ungefär. Och ips vips tyckte kroppen synd om mig och tänkte att så kan vi ju inte ha det! Lite finnar måste hon få återuppleva. Så i en månads tid har jag nu varit superfinnig! Nu är jag INTE nostalgisk längre.

För övrigt hade jag Pilates-återbesök i veckan. Jag har blivit starkare, hurra! Mindre ont hurra! Och kom hem med tyngre varianter på alla övningar. Jag kände det när jag arbetade i trädgården igår att jag är starkare och att jag kopplar på magen när jag gräver tex. Automatiskt nästan. Häftigt.

Igår åkte Stefan iväg med Julius och handlade. Är det inte helt fantastiskt att Ebba och Julius kan ha sina skor från förra året! Det har väl aldrig hänt förut! De köpte i alla fall fotbollsskor till Julius, utebyxor till småkillarna, gympaskor till Otto, T-shirts, huvtröjor och en alldeles ny fotboll! Idag är det Ebbas och min tur att åka iväg. Jag behvöer verkligen en vårjacka. Förut kunde man klara av alla handling på en dag men nu har vi delat upp det. Stefan är bäst på att handla skor och vettiga utekläder. Jag handlar bäst till Ebba. Ingen av oss vill i nuläget handla med småkillarna i släptåg även om jag försökte lura Stefan att ta med sig Otto igår.

Otto hade förstås roligare hemma. Han lekte med sina tjejkompisar, cyklade och grävde och de sprang från hus till hus. Nu kan man släppa honom på ett helt annat sätt än förra året. Han åt korv hos bägge grannarna igår, så man kan nästan säga att han är mer bortbjuden än vad jag är. När han hjälpte mig att gräva igårkväll kom han med en hink lera som skulle vara mat åt älvorna! Och nu är det faktiskt roligt och görbart att ha honom med och hjälpa till. Jag tror vi ska odla tillsammans i år. Han älskar blommor säger han den lille poeten!

Men vilken dag!

Vi har varit ute hela dagen! Det bara går inte att vara inne när det är så mycket vår ute. Ville och Otto har varit saliga, snoriga och geggiga och det är som det ska. En morgonpromenad med smånissarna i skogen, sedan har vi hängt på tomten och i sandlådan. Otto har lekt med bästvännen E. Och de har verkligen lekt. De avslutade dagen här hemma med fantsilekar på övervåningen. Ville letar upp alla vattenpölar och hålor. Gräver, plaskar och kastar stenar. Fick syn på grannkillen som är dryga halvåret äldre och blev förthust. Det finns gott om blivande lekkompisar förutom storbrorsan. Jag har gått runt i trädgården och funderat på allt jag vill göra. Och konstaterar att alla pionerna utom buskpionen och Sarah Bernhardt har överlevt och skjuter fantastiska röda skott. Lycka!

Som grädde på moset har jag tränat ikväll. Cykling med supertysken. 45 minuter ren och skär plåga ifall man ger sitt yttersta vilket jag inte gjorde idag. Hans upplägg är att öka på motstånd litegrand hela tiden, varva sittande och stående utan att plocka bort. Efter 30 minuter en liiiten paus för att ta av lite motstånd (med betoning på lite) och så intervaller på slutet men då skalar man av motståndet allteftersom. Jag snittade ikväll på 75% av maxpuls, mot vanliga 85%. Tog det lugnt pga förkylningen och de något mosiga knäna som jag dragit på mig. Men det kändes bra, så knäna föredrar tydligen spinning framför att springa.

Bästa cykellåten ikväll på passet. Förutom tonårsminnen från gymnasiet är det roligaste med den här låten, tjejen som ringde in till en radiokanal och berättade att hon alltid trott att de sjunger: Borta under granen!

Att fota ett kvicksilver

Våren, våren

Bra start

Otto var nöjd imorse. Och ville konversera. - Vilken god gröt du har lagat mamma! Faktiskt. Fantastiskt god!

Gosing. Halvkall havregrynsgröt som Stefan lagat på mogonkvisten och som stått i en timme på köksbänken och väntat. Men den får helst inte värmas för: Jag gillar kall gröt mamma!

Dagens planer

Livet går sin gilla gång här hemma. Otto känns inte riktigt fräsch fortfarande så han får vara hemma idag. Planer för dagen är att baka bröd, komma ut i solen en stund och gå och kolla på Ebbas tennis i eftermiddag. Inga stordåd med andra ord. Jag har tagit en huvudvärkstablett av välkänt märke, för min förkylning sitter antingen i knopp och axlar, eller så är det spänningsvärk. Oavsett vilket så väljer jag the easy way idag. Kanske lite spikmatta när Ville sover, det brukar göra susen. Men just nu väntar jag på att tabletteffekten ska kicka in. På onsdag har jag varit förkyld i en vecka då får det banne mig vara nog!

Vilande trädgård

Jag har ju en trädgårdsblogg... för min egen skull men oxå för att inte den här bloggen så här i april, maj och hela sommaren bara ska handla om trädgård. Nu har ju säsongen startat så nu kommer inläggen att dugga tätt där! Hmmmm... kanske

Läggdags

Dagens:

* Varit på trädgårdsmässa. Repris från förra året, köpte pil i år igen! Nu ska det bli pilrondell i trädgården. När snön försvunnit.

* Promenad med Ebba. Sur på mina knän som protesterar. Ska jag verkligen behöva bli gammal i kroppen?! Sur över att jag är förkyld. Men jättemysig promenad.

* Lagat mangold, lax och fetaostpaj

* Bakat bullar med Julius. När ska jag lära mig att inte hela tiden berätta hur man ska göra. Bad om ursäkt i alla fall... Alltid något.

Segstartad idag

Jag var på party inatt så jag känner mig lite bakis idag. Helt oväntat party dessutom. Ville väckte mig (det tog tid, kan jag säga) 00.30. Att bli väckt 2-2,5 timmar efter att ha somnat är det svåraste för mig, då sover jag som en sten. Efter en halvtimme, då han ägnade sig åt att febrig sitta och rita i min kalender, tugga öronproppar och klättra fram och tillbaka över mig och snora ner mig, gav jag upp. Steg upp, tyckte rysligt synd om mig själv, satte på mig linserna och så gick vi ner. Sedan hade vi kul fram till klockan 03, då partynissen gav upp. Jag sysselsatte mig med att tröstäta glass. Romrussin är fortfarande inte speciellt gott, dajmglassen vann nattens smaktävling. Ville tyckte inte heller om Romrussin, han gick på sin egen energi.

Dagens utmaning är att hålla sig på benen. Egentligen var det tänkt att jag skulle åkt till jobbet för att fixa inpasserings- och datakort tills jag börjar igen men jag bara orkar inte. Båda småkillarna är hittills feberfria men mycket snoriga. Jag hoppas och önskar att Ville har bestämt sig för att långsova. Ute är det nollgradig och snålblåst, mulet. Men purjolöksfröna har grott och står under lysröret nu. Jag tror jag är sent ute med att så dem så det blir spännande att se om det funkar i år. Bolltistelfröna har också grott.

Idag

Idag tror jag alla i vårt närområde tänker på den 13-åriga flickan och hennes familj. Hoppas att hon klarar sig. Det finns en oövervakad järnvägsövergång och det har varit ett flertal olyckor där. Överhuvudtaget verkar Roslagsbanan ha mååånga dödsolyckor, det är mer än bekymmersamt. Och så tänker jag på våra barn. Fyra barn att oroa ihjäl sig över. Allt som de måste lära sig hantera på vägen innan de blir "förståndiga".

Min natt och morgon

Otto är småförkyld men framförallt hostig. Ville oxå smårförkyld. Inatt gick jag mellan rummen mellan klockan 22-02 mest varje halvtimme men ibland var 10:e till 20:e minut. Till slut visste jag inte vilket rum jag befann mig i! Från 02 var det endast Ville som pockade på uppmärksamhet några gånger, så jag fick lite sammanhängande sömn ialla fall. Sedan tyckte han att det var morgon 05.30. Men han är nog den gosigaste 1 åring jag varit med om. Istället för att dra och slita i mig eller kasta saker i huvudet på mig för att försöka få mig ur medvetslösheten, la han sig uppe på mig och gosade. I en halvtimme fick jag så mycket gos och pussar att jag till slut vaknade och inte kunde låta bli att skratta. Klockan 06.05 bestämde jag mig för att Stefan hade fått sova färdigt och väckte honom och gick och la mig en timme till. Den timmen helt ensam i sängen med öronproppar, Åhhh det var lyx.

Helt klart galen

När jag hittar något nytt skojigt, då kan jag inte hålla mig. Jag läser allt, letar, funderar och lägger många timmar på intresset. Däremot har jag en tendens att inte vara så uthållig. Just nu är det väl så att jag inte ger upp intressena helt utan att de kanske lägger sig på en lite mer lagom nivå.

Just nu är det träningen som är såååååå kul. Inte lite kul, utan FANTASTISKT KUL. Jag har börjat få den där träningseuforin efter passen och vill bara ha mer och mer. Och nej, jag tänker inte springa marathon. Och nej, jag tror inte att jag är så vältränad som tjejerna som bloggar om långdistans, triathlon och ultralöpning (längre än marathon). Jag inser med hjärnan att för att hålla så måste man bygga upp kroppen lugnt. Men så läste jag om Militairy training och blev så sugen. Hur dum i huvudet får man vara? För det första finns det inte på världskartan just nu tidsmässigt att vara med på något sånt. Men plötsligt (jag har läst om det innan, skakat på huvudet och ryst) så verkar det jättekul. Att ta ut sig helt fullständigt i kroppen så att man bara vill krypa hem, lerig och jävlig. Låter det inte underbart?! Varför kan jag aldrig vara lagom? Jag skulle förmodligen be om nåd efter 10 minuter.

Förresten fick jag en kärleksgåva igår. Stefan inhandlade ett lysrör och monterade upp i arbetsrummet. Så nu ska de små plantorna stå kallare och ljusare och bli fina och knubbiga plantor. Det är kärlek det.

Nu är det konstaterat

Stefan spelade in sin sömn inatt med hjälp av Imac:en och nedladdat program. Varje gång han vaknade sa han vaken. Och se där; han vaknade varje halvtimme. Då blir inte natten lång. Kommer man över huvudtaget ner i djupsömn? Galet. Han går omkring här hemma och ser ut som ett spöke. Så här kan det faktiskt inte fortsätta. Så inatt sover två små pojkar inne hos mig så att hostande Otto åtminstone inte ska störa. Sedan blir det till vårdcentralen för att få en remiss att bli utredd för snarkningar.

Förutom dålig nattsömn har helgen varit bra. Vi har varit hos vännerna och de små bråkstakarna i familjen blev som snälla små lamm på bortaplan. Det var gnäll och gnöl och skrik hela lördag förmiddag men så fort vi satte oss i bilen så blev det tyst. Märkligt. Storbarnen har hunnit med mycket lek, Julius har sovit hos kompis och Ebba har haft kompis hos sig hela dagen idag. De hade långutflykt till Klosterbacken med fika i vårsolen. För det har faktiskt varit liiite vår här även om det började snöa igen ikväll. Jag har alldeles kommit av mig i brödbakandet, men imorgon ska jag ta igen detta. Om Otto inte bli sämre blir det 20 timmarsvecka hos dagmamman den här veckan, en extradag imorgon. Det vore onekligen skönt, både för honom och mig.

Åhhh va segt

Jag väntar på VÅÅÅÅÅÅREEEEEEEEEEEEEN! Näääääääär kooooooommer den? Det är som för ungarna att vänta på jultomten antar jag. Överallt läser jag om vårsol och snö som smält. Och här hemma? Nääää. Snön har förvandlats till ett istäcke. Min lunchdate igår föreslog att jag skulle gå över altanen med hårtork för att få bort snön/isen. För där kan man ju inte ens skylla på tjälen i jorden som försenande faktor. Men eftersom min hårtork är anno 1991 så tror jag att jag avstår. Den gör sig bäst i badrumsskåpet, oanvänd. Idag är det mulet och nollgradigt. Det blir inte vår idag heller.

Åh... nu vill jag som är tekniknörd vinna

Tänk om jag kunde få vara en av vinnarna av Nike+ som utlottas på den här bloggen. Jag vill, jag vill, jag vill! Håll tummarna för mig! Om inte annat kan ni ju gå dit och tävla själva!

Diverse

Alla gillar att läsa... Ville har förstått att det är nåt speciellt med böcker. Riktigt vad har han nog inte listat ut. Men låneböckerna får man passa för dem river han gärna sönder. Det finns ju en ficka där bak med en lapp i, den är högst begärlig. Varför har man sådana kort nuförtiden förresten? Böckerna är ju "datamärkta" och allt. Julius har kommit loss med läsningen ordentligt. Ikväll sa han till Ebba, stora bokslukaren i familjen: Du hade rätt, det är kul att läsa!

För övrigt väntar jag ut nattningarna just nu. Om en timme har jag förhoppningsvis 2 i säng och borstar tänderna på Julius. Och när han har lagt sig så... ja vadå? Jag brukar alltid ha något jag ser fram emot på kvällen men just nu är det endast kakburken som lockar. Börjat läsa på en bok men jag har inte riktigt kommit in i den, så det lockar inte heller. Well, well tiden brukar ju gå i alla fall. Stefan är iväg på jobbgalej ikväll. Men imorgon ska jag träna med en galen tysk spinningkille. Han kör blandat ABBA och tysk hårdrock och skriker ROOOONT, ROOOONT, ROOONT! (Han menar trampa runt, runt, runt). Men det funkar för att få upp pulsen. Så har jag hört talas om en eventuell sovmorgon också. Ville tycker att morgnarna börjar 05 just nu. Vad hände med att vakna 06.30? Det var så perfekt. Idag somnade han 09.15 för vila, så han är rätt slirig just nu.

Hur man gör saker

Jag funderar lite på inlärning och hur man gör saker. Själv är jag sådan att när det kommer till praktiska saker som jag ska lära mig så har jag svårt att se saker framför mig. Om Stefan tex vill förklara hur han tänkt bygga ett vindskydd och försöker förklara hur det ska se ut så blir jag stressad. Jag behöver rita upp det för att förstå. Om jag bara tror att jag förstår så vet jag numera att jag inte alls förstått. Det kommer nämligen inte alls se ut som jag föreställt mig det i fantasin. Och på jobbet är det så att jag behöver göra för att lära mig. Först gärna titta på, men sedan hands-on. Annars sitter det inte.

Så nu när jag sår inför sommarens planteringar kan jag inte alls föreställa mig hur det kommer att se ut. Har ingen erfarenhet att falla tillbaka på och jag VET att det kommer att bli plottrigt. Men det gör inget. Jag vill ha mycket blommor och färgsprakande men jag kommer att åtminstone inte blanda alltför hej villt. Å andra sidan är det fantastiskt vackert med oranga ringblommor till lila anisisop. Men jag förvånar mig över att jag tycker det är så svårt! För tio år sedan skulle jag ha hävdat med bestämdhet att det här var en sak som jag var bra på!

Sedan kan jag tokläsa och smäcka i mig fakta men det är en annan sak...

När ska snön smälta?

Det är snö på vår altan till och med. Marken är is och snötäckt och det känns som det smälter överallt men inte hos oss. Efter den här vintern är det bara att inse att jag INTE har trädgårdzon 3 utan 4. Suck. Men dräneringen verkar funka i alla fall.

Frösådder

Idag har jag sått:

* Jätteverbena
* Sommardahlior
* Akleja
* Bolltistel
* Myskmadra
* Solbrud

En del sådde jag i höstas oxå, så nu får vi se vad som funkar bäst för de perenna sorterna. Att ha stått ute hela vintern jämfört med sås inne nu och sedan sättas ut i kylan om ca 2 veckor.

Hurra för att även grannen kan ha en dålig dag!

I ett tidigare inlägg beklagade jag mig över vår perfekta granne som får mig att känna mindervärdeskänslor! Inte så vuxet.

Imorse var jag tvungen att plinga på hos grannen vid 8 för att vår telefon inte funkade, inget internet och mitt mobilproblem fortfarande inte är löst. (Att försöka prata i telefon med tre killar hemma, läxläsning och hålla Otto och Ville sams, samt att ligga steget före eller åtminstone jämsides med Ville, sån simultankapacitet har jag helt enkelt inte.) Och hon öppnade osminkad, rufsig i håret och morgonrock! Och beklagade sig över röran! Well, well. Det bästa var ändå att hon berättade att hon tänkte lämna lillkillen hos dagmamman när stortjejen var sjuk för det blev så bråkigt mellan dem och hon orkade inte riktigt...

Jag är en liten människa ibland, jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det var faktiskt skönt att få lite bekräftelse på att andra också tycker det är jobbigt och arbetssamt med barn,hur fantastiska de än är. Och för mig själv att inse att jag inte tar den lättaste vägen ut. För jag har ju dåligt samvete vissa dagar när det inte alls blir som jag tänkt, jag grälar och skäller osv. Då brukar jag tänka: Hur f-n klarar alla andra av det här utan att bli galna? Den här veckan har jag fått tre sovmorgnar och det kan jag säga att det gör hela skillnaden på dagsformen.

Imorgon kommer veckans utmaning. Åka till Astrid Lindgren med alla pojkarna. Jag har ställt in mig på att det tar åtminstone hela förmiddagen. Lika bra att bunkra med matsäck. För det lär väl bli omröntgen och det brukar ta tid. Och gör det inte det så är det bara bonus.

OJ DÅ , sa snickaren!

Så sa den eminente mannen som ska fixa till åtgärdspunkterna efter ombesiktningen av huset. Och det var inte för att det var så mycket som skulle göras. Nä, han sa OJ DÅ, när han kom upp på övervåningen och såg kaoset. Jag hade glömt bort att han skulle komma, så det började med att han frågade om han kom olämpligt.... Nä då, vi var uppe, jag i mina mysbyxor med håret åt alla håll, helt klart ofixad. När snickaren kommenterade oredan uppe sa jag att: Ja jag brukar låta barnen härja fritt på övervåningen. En halv sekund senare slog det mig att det såg minst lika jävligt ut på nedre plan. Nåja, kaoset bestod mest av leksaker, madrasser, kuddar och kläder så det gick ganska forta att röja. Röran i arbetsrummet har jag inte tagit itu med, det är där jag lägger allt jag som måste röjas undan. Och som måste hållas undan för Ville. Arbetrummet är nästa röjprojekt men det får bli när dagmamman tillfrisknat och Otto inte är hemma.

Skön sjukstuga

Ja, egentligen är det bara Julius. Hemma med mitella. På fredag är det kontrollröntgen på Astrid. Det lär säkert ta en halv dag men jag är ytterligt tacksam för att vi fick en tid hem per post, för igår försökte jag komma fram till ortopedmottagningen under telefontid och det var så många samtal före att jag inte ens blev placerad i kö. Fatta att det är tredje gången han bryter sig. Hur är det möjligt? Den här gången skyller jag på +1 grad, mojsig snö och dimma och lägg därtill en 7-åring som tänker åka störtlopp ner för backen. Ska man vara positiv så är det ändå mysigt att ha honom hemma den här veckan. Jag vågar inte släppa honom ogipsad till skolan, inte innan han är kontollröntgad. Så nu kör vi läsning, räkning och skrivläxor hemma. Det är också lite kul att få vara skolfröken.

Otto också hemma, dagmamman sjuk. Nu bygger de StarWars lego uppe på Julius rum. Jag blir alltid så själaglad när Otto får till lekar med stororna utan att jag speciellt bett om det. För jag vet vad det betyder för Otto. Jag kan aldrig vara en lika bra lekkompis hur mycket jag än försöker. Och jag vet att Otto kommer att ha lycka i blicken när han berättar för mig vad de gjort.

Ville har jag mutat med en leverpastejburk som tog slut under frukosten. Det är gott och kul att peta i sig det sista. Snart får vi ta bort alla stolar i köket när vi inte sitter där och äter. Igår lyckades han hälla ut en halv liter mjölk på förmiddagen. På eftermiddagen fick han tag i Julius kopp med choklad som han tömde över sig själv. I lördags lyckades han ramla ner för trappan trots att vi har trappgrindar. Hur jag än gör ligger jag minst ett steg efter när det gäller Ville. Han har redan tänkt ut nästa drag när jag sopar upp spåren efter det första. Småpojkarna ska för övrigt hållas så mycket åtskiljda som möjligt för husfridens skull. De har viljan men inte kompetensen att leka tillsammans.

27:e april

Börjar min första jobbvecka. Idag skickar jag in mitt önskeschema till personalansvarig. Så mycket önskeschema är det visserligen inte, jag kommer att jobba alla helger i maj utom en. Men så är det när jag ska jobba 50% och Stefan 100% utan barnomsorg. Men inte gnälla, Stefan kommer att vara ledig hela sommaren, så det handlar om en månad som är lite trixig. Till hösten börjar Ville hos dagmamman och då blir det verkligen en ny fas i tillvaron.

Lite sur är jag ändå för att jobbtankar börjar nästla sig in i huvudet. Vilka nya PM är det som gäller, kan jag fortfarande tolka kurvor, göra rätt bedömningar osv. Egentligen känner jag inte att det är så mycket att repetera, det kommer att sitta efter ett eller några arbetspass. Det är mer som känslan när man står och huttrar på bryggan en tidig sommarmorgon och ska plumsa ner i vattnet för ett dopp. Det känns jobbigt innan och precis när man kommer i vattnet men sedan är det härligt och uppfriskande. Men det är klart jag oroar mig för stressiga arbetspass också, de är aldrig uppfriskande. De där passen när man inte räcker till, springer än hit och än dit och får sitta och skriva efter rapporteringen på övertid samtidgt som man försöker få i sig något som höjer blodsockret. Fast det är ju det där jag inte vill tänka på.

Vårkänslor

Om det regnar och är plusgrader men snön envist ligger kvar på gräsmattan utanför fönstret då kan man ju drömma vår och sommar. Jag har köpt fröer. Och inte lite fröer. Jag var till och med på väg att köpa Ramslöksfrö till A som hela tiden försöker få mig att köpa 50 kg ramslök (typ). Men jag hiade mig vid ramslöksfröna, faktiskt. Jag kommer ha hela arbetsrummet fullt med små plantor på korsen och tvärsen ändå. Och bara det kan bli en utmaning med tanke på Ville.

Jag ger mig lite svårare utmaningar i år med frösådden, vi får väl se hur det går. Under tiden ligger min stackars buskpionrotknöl och dränks i isvatten. Imorgon ska jag försöka rädda den och ge den första hjälpen.

Världens räddaste man

Såg dokumentären om Olle Ljungström så här i efterhand på svt:s hemsida Den ligger kvar där tom 27 mars. Jättebra dokumentär, se den. Sorgligast av allt är när han säger att han hamnat i definitionen av helvetet; att få allt man åtrått men inte kunna njuta av det. En till idol som blivit så sliten. Lyssna på den här låten och texten. Såååå bra.

Vad hände?

Varifrån kom energin att:

* Rensa alla barnens kläder, slänga det gamla och trasiga samt sortera i prydligt i kartonger
* Städa garderoberna uppe och klädkammaren
* Flytta om så att alla garderober är fyllda med rätt saker
* Städa ett kökkskåp, visserligen det lättaste med alla 7-tusen burkarna men ändå
* Städa skåpet under diskbänken, vilket var välbehövligt kan jag lova

Nu har jag hittat babysittern om det finns någon därute som behöver den? Ville har ju blivit lite för stor om man säger så. En kasse med de allra finaste klänningarna som Ebba haft genom åren är bortskänkt till väninnan med de fyra döttrarna. Det känns ändå härligt att inte spara bebiskläder utan det Ville nu växer ur det skänker jag bort...

Två trötta killar

Bägge somnade i bilen på väg hem igår. Vi åkte skridskor i sammanlagt 12 minuter Otto och jag. Dagmammans "skridskoträning"har dock gett resultat och han tar sig i alla fall fram (om än i myrfart). Det var kul så länge det varade.

Ensam

Nej, egentligen inte för småpojkarna är ju här! Men nu har stororna och Stefan och farfar åkt på skidsemester. Jag känner mig lite ensam men det är egentligen bara fånigt, för jag är bjuden in till stora staden idag på middag och allt. Tänkte åka lite skridskor i solskenet med Otto i Vasaparken om det vill sig. Och imorgon får vi först kompisbesök och sedan kommer mamma. Full rulle i veckan med pilatesträning och födelsedagsförberedelser. Så den här veckan lär gå fort den med.