Segstartad idag

Jag var på party inatt så jag känner mig lite bakis idag. Helt oväntat party dessutom. Ville väckte mig (det tog tid, kan jag säga) 00.30. Att bli väckt 2-2,5 timmar efter att ha somnat är det svåraste för mig, då sover jag som en sten. Efter en halvtimme, då han ägnade sig åt att febrig sitta och rita i min kalender, tugga öronproppar och klättra fram och tillbaka över mig och snora ner mig, gav jag upp. Steg upp, tyckte rysligt synd om mig själv, satte på mig linserna och så gick vi ner. Sedan hade vi kul fram till klockan 03, då partynissen gav upp. Jag sysselsatte mig med att tröstäta glass. Romrussin är fortfarande inte speciellt gott, dajmglassen vann nattens smaktävling. Ville tyckte inte heller om Romrussin, han gick på sin egen energi.

Dagens utmaning är att hålla sig på benen. Egentligen var det tänkt att jag skulle åkt till jobbet för att fixa inpasserings- och datakort tills jag börjar igen men jag bara orkar inte. Båda småkillarna är hittills feberfria men mycket snoriga. Jag hoppas och önskar att Ville har bestämt sig för att långsova. Ute är det nollgradig och snålblåst, mulet. Men purjolöksfröna har grott och står under lysröret nu. Jag tror jag är sent ute med att så dem så det blir spännande att se om det funkar i år. Bolltistelfröna har också grott.

Idag

Idag tror jag alla i vårt närområde tänker på den 13-åriga flickan och hennes familj. Hoppas att hon klarar sig. Det finns en oövervakad järnvägsövergång och det har varit ett flertal olyckor där. Överhuvudtaget verkar Roslagsbanan ha mååånga dödsolyckor, det är mer än bekymmersamt. Och så tänker jag på våra barn. Fyra barn att oroa ihjäl sig över. Allt som de måste lära sig hantera på vägen innan de blir "förståndiga".

Min natt och morgon

Otto är småförkyld men framförallt hostig. Ville oxå smårförkyld. Inatt gick jag mellan rummen mellan klockan 22-02 mest varje halvtimme men ibland var 10:e till 20:e minut. Till slut visste jag inte vilket rum jag befann mig i! Från 02 var det endast Ville som pockade på uppmärksamhet några gånger, så jag fick lite sammanhängande sömn ialla fall. Sedan tyckte han att det var morgon 05.30. Men han är nog den gosigaste 1 åring jag varit med om. Istället för att dra och slita i mig eller kasta saker i huvudet på mig för att försöka få mig ur medvetslösheten, la han sig uppe på mig och gosade. I en halvtimme fick jag så mycket gos och pussar att jag till slut vaknade och inte kunde låta bli att skratta. Klockan 06.05 bestämde jag mig för att Stefan hade fått sova färdigt och väckte honom och gick och la mig en timme till. Den timmen helt ensam i sängen med öronproppar, Åhhh det var lyx.

Helt klart galen

När jag hittar något nytt skojigt, då kan jag inte hålla mig. Jag läser allt, letar, funderar och lägger många timmar på intresset. Däremot har jag en tendens att inte vara så uthållig. Just nu är det väl så att jag inte ger upp intressena helt utan att de kanske lägger sig på en lite mer lagom nivå.

Just nu är det träningen som är såååååå kul. Inte lite kul, utan FANTASTISKT KUL. Jag har börjat få den där träningseuforin efter passen och vill bara ha mer och mer. Och nej, jag tänker inte springa marathon. Och nej, jag tror inte att jag är så vältränad som tjejerna som bloggar om långdistans, triathlon och ultralöpning (längre än marathon). Jag inser med hjärnan att för att hålla så måste man bygga upp kroppen lugnt. Men så läste jag om Militairy training och blev så sugen. Hur dum i huvudet får man vara? För det första finns det inte på världskartan just nu tidsmässigt att vara med på något sånt. Men plötsligt (jag har läst om det innan, skakat på huvudet och ryst) så verkar det jättekul. Att ta ut sig helt fullständigt i kroppen så att man bara vill krypa hem, lerig och jävlig. Låter det inte underbart?! Varför kan jag aldrig vara lagom? Jag skulle förmodligen be om nåd efter 10 minuter.

Förresten fick jag en kärleksgåva igår. Stefan inhandlade ett lysrör och monterade upp i arbetsrummet. Så nu ska de små plantorna stå kallare och ljusare och bli fina och knubbiga plantor. Det är kärlek det.

Nu är det konstaterat

Stefan spelade in sin sömn inatt med hjälp av Imac:en och nedladdat program. Varje gång han vaknade sa han vaken. Och se där; han vaknade varje halvtimme. Då blir inte natten lång. Kommer man över huvudtaget ner i djupsömn? Galet. Han går omkring här hemma och ser ut som ett spöke. Så här kan det faktiskt inte fortsätta. Så inatt sover två små pojkar inne hos mig så att hostande Otto åtminstone inte ska störa. Sedan blir det till vårdcentralen för att få en remiss att bli utredd för snarkningar.

Förutom dålig nattsömn har helgen varit bra. Vi har varit hos vännerna och de små bråkstakarna i familjen blev som snälla små lamm på bortaplan. Det var gnäll och gnöl och skrik hela lördag förmiddag men så fort vi satte oss i bilen så blev det tyst. Märkligt. Storbarnen har hunnit med mycket lek, Julius har sovit hos kompis och Ebba har haft kompis hos sig hela dagen idag. De hade långutflykt till Klosterbacken med fika i vårsolen. För det har faktiskt varit liiite vår här även om det började snöa igen ikväll. Jag har alldeles kommit av mig i brödbakandet, men imorgon ska jag ta igen detta. Om Otto inte bli sämre blir det 20 timmarsvecka hos dagmamman den här veckan, en extradag imorgon. Det vore onekligen skönt, både för honom och mig.

Åhhh va segt

Jag väntar på VÅÅÅÅÅÅREEEEEEEEEEEEEN! Näääääääär kooooooommer den? Det är som för ungarna att vänta på jultomten antar jag. Överallt läser jag om vårsol och snö som smält. Och här hemma? Nääää. Snön har förvandlats till ett istäcke. Min lunchdate igår föreslog att jag skulle gå över altanen med hårtork för att få bort snön/isen. För där kan man ju inte ens skylla på tjälen i jorden som försenande faktor. Men eftersom min hårtork är anno 1991 så tror jag att jag avstår. Den gör sig bäst i badrumsskåpet, oanvänd. Idag är det mulet och nollgradigt. Det blir inte vår idag heller.

Åh... nu vill jag som är tekniknörd vinna

Tänk om jag kunde få vara en av vinnarna av Nike+ som utlottas på den här bloggen. Jag vill, jag vill, jag vill! Håll tummarna för mig! Om inte annat kan ni ju gå dit och tävla själva!

Diverse

Alla gillar att läsa... Ville har förstått att det är nåt speciellt med böcker. Riktigt vad har han nog inte listat ut. Men låneböckerna får man passa för dem river han gärna sönder. Det finns ju en ficka där bak med en lapp i, den är högst begärlig. Varför har man sådana kort nuförtiden förresten? Böckerna är ju "datamärkta" och allt. Julius har kommit loss med läsningen ordentligt. Ikväll sa han till Ebba, stora bokslukaren i familjen: Du hade rätt, det är kul att läsa!

För övrigt väntar jag ut nattningarna just nu. Om en timme har jag förhoppningsvis 2 i säng och borstar tänderna på Julius. Och när han har lagt sig så... ja vadå? Jag brukar alltid ha något jag ser fram emot på kvällen men just nu är det endast kakburken som lockar. Börjat läsa på en bok men jag har inte riktigt kommit in i den, så det lockar inte heller. Well, well tiden brukar ju gå i alla fall. Stefan är iväg på jobbgalej ikväll. Men imorgon ska jag träna med en galen tysk spinningkille. Han kör blandat ABBA och tysk hårdrock och skriker ROOOONT, ROOOONT, ROOONT! (Han menar trampa runt, runt, runt). Men det funkar för att få upp pulsen. Så har jag hört talas om en eventuell sovmorgon också. Ville tycker att morgnarna börjar 05 just nu. Vad hände med att vakna 06.30? Det var så perfekt. Idag somnade han 09.15 för vila, så han är rätt slirig just nu.

Hur man gör saker

Jag funderar lite på inlärning och hur man gör saker. Själv är jag sådan att när det kommer till praktiska saker som jag ska lära mig så har jag svårt att se saker framför mig. Om Stefan tex vill förklara hur han tänkt bygga ett vindskydd och försöker förklara hur det ska se ut så blir jag stressad. Jag behöver rita upp det för att förstå. Om jag bara tror att jag förstår så vet jag numera att jag inte alls förstått. Det kommer nämligen inte alls se ut som jag föreställt mig det i fantasin. Och på jobbet är det så att jag behöver göra för att lära mig. Först gärna titta på, men sedan hands-on. Annars sitter det inte.

Så nu när jag sår inför sommarens planteringar kan jag inte alls föreställa mig hur det kommer att se ut. Har ingen erfarenhet att falla tillbaka på och jag VET att det kommer att bli plottrigt. Men det gör inget. Jag vill ha mycket blommor och färgsprakande men jag kommer att åtminstone inte blanda alltför hej villt. Å andra sidan är det fantastiskt vackert med oranga ringblommor till lila anisisop. Men jag förvånar mig över att jag tycker det är så svårt! För tio år sedan skulle jag ha hävdat med bestämdhet att det här var en sak som jag var bra på!

Sedan kan jag tokläsa och smäcka i mig fakta men det är en annan sak...

När ska snön smälta?

Det är snö på vår altan till och med. Marken är is och snötäckt och det känns som det smälter överallt men inte hos oss. Efter den här vintern är det bara att inse att jag INTE har trädgårdzon 3 utan 4. Suck. Men dräneringen verkar funka i alla fall.

Frösådder

Idag har jag sått:

* Jätteverbena
* Sommardahlior
* Akleja
* Bolltistel
* Myskmadra
* Solbrud

En del sådde jag i höstas oxå, så nu får vi se vad som funkar bäst för de perenna sorterna. Att ha stått ute hela vintern jämfört med sås inne nu och sedan sättas ut i kylan om ca 2 veckor.

Hurra för att även grannen kan ha en dålig dag!

I ett tidigare inlägg beklagade jag mig över vår perfekta granne som får mig att känna mindervärdeskänslor! Inte så vuxet.

Imorse var jag tvungen att plinga på hos grannen vid 8 för att vår telefon inte funkade, inget internet och mitt mobilproblem fortfarande inte är löst. (Att försöka prata i telefon med tre killar hemma, läxläsning och hålla Otto och Ville sams, samt att ligga steget före eller åtminstone jämsides med Ville, sån simultankapacitet har jag helt enkelt inte.) Och hon öppnade osminkad, rufsig i håret och morgonrock! Och beklagade sig över röran! Well, well. Det bästa var ändå att hon berättade att hon tänkte lämna lillkillen hos dagmamman när stortjejen var sjuk för det blev så bråkigt mellan dem och hon orkade inte riktigt...

Jag är en liten människa ibland, jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det var faktiskt skönt att få lite bekräftelse på att andra också tycker det är jobbigt och arbetssamt med barn,hur fantastiska de än är. Och för mig själv att inse att jag inte tar den lättaste vägen ut. För jag har ju dåligt samvete vissa dagar när det inte alls blir som jag tänkt, jag grälar och skäller osv. Då brukar jag tänka: Hur f-n klarar alla andra av det här utan att bli galna? Den här veckan har jag fått tre sovmorgnar och det kan jag säga att det gör hela skillnaden på dagsformen.

Imorgon kommer veckans utmaning. Åka till Astrid Lindgren med alla pojkarna. Jag har ställt in mig på att det tar åtminstone hela förmiddagen. Lika bra att bunkra med matsäck. För det lär väl bli omröntgen och det brukar ta tid. Och gör det inte det så är det bara bonus.

OJ DÅ , sa snickaren!

Så sa den eminente mannen som ska fixa till åtgärdspunkterna efter ombesiktningen av huset. Och det var inte för att det var så mycket som skulle göras. Nä, han sa OJ DÅ, när han kom upp på övervåningen och såg kaoset. Jag hade glömt bort att han skulle komma, så det började med att han frågade om han kom olämpligt.... Nä då, vi var uppe, jag i mina mysbyxor med håret åt alla håll, helt klart ofixad. När snickaren kommenterade oredan uppe sa jag att: Ja jag brukar låta barnen härja fritt på övervåningen. En halv sekund senare slog det mig att det såg minst lika jävligt ut på nedre plan. Nåja, kaoset bestod mest av leksaker, madrasser, kuddar och kläder så det gick ganska forta att röja. Röran i arbetsrummet har jag inte tagit itu med, det är där jag lägger allt jag som måste röjas undan. Och som måste hållas undan för Ville. Arbetrummet är nästa röjprojekt men det får bli när dagmamman tillfrisknat och Otto inte är hemma.

Skön sjukstuga

Ja, egentligen är det bara Julius. Hemma med mitella. På fredag är det kontrollröntgen på Astrid. Det lär säkert ta en halv dag men jag är ytterligt tacksam för att vi fick en tid hem per post, för igår försökte jag komma fram till ortopedmottagningen under telefontid och det var så många samtal före att jag inte ens blev placerad i kö. Fatta att det är tredje gången han bryter sig. Hur är det möjligt? Den här gången skyller jag på +1 grad, mojsig snö och dimma och lägg därtill en 7-åring som tänker åka störtlopp ner för backen. Ska man vara positiv så är det ändå mysigt att ha honom hemma den här veckan. Jag vågar inte släppa honom ogipsad till skolan, inte innan han är kontollröntgad. Så nu kör vi läsning, räkning och skrivläxor hemma. Det är också lite kul att få vara skolfröken.

Otto också hemma, dagmamman sjuk. Nu bygger de StarWars lego uppe på Julius rum. Jag blir alltid så själaglad när Otto får till lekar med stororna utan att jag speciellt bett om det. För jag vet vad det betyder för Otto. Jag kan aldrig vara en lika bra lekkompis hur mycket jag än försöker. Och jag vet att Otto kommer att ha lycka i blicken när han berättar för mig vad de gjort.

Ville har jag mutat med en leverpastejburk som tog slut under frukosten. Det är gott och kul att peta i sig det sista. Snart får vi ta bort alla stolar i köket när vi inte sitter där och äter. Igår lyckades han hälla ut en halv liter mjölk på förmiddagen. På eftermiddagen fick han tag i Julius kopp med choklad som han tömde över sig själv. I lördags lyckades han ramla ner för trappan trots att vi har trappgrindar. Hur jag än gör ligger jag minst ett steg efter när det gäller Ville. Han har redan tänkt ut nästa drag när jag sopar upp spåren efter det första. Småpojkarna ska för övrigt hållas så mycket åtskiljda som möjligt för husfridens skull. De har viljan men inte kompetensen att leka tillsammans.

27:e april

Börjar min första jobbvecka. Idag skickar jag in mitt önskeschema till personalansvarig. Så mycket önskeschema är det visserligen inte, jag kommer att jobba alla helger i maj utom en. Men så är det när jag ska jobba 50% och Stefan 100% utan barnomsorg. Men inte gnälla, Stefan kommer att vara ledig hela sommaren, så det handlar om en månad som är lite trixig. Till hösten börjar Ville hos dagmamman och då blir det verkligen en ny fas i tillvaron.

Lite sur är jag ändå för att jobbtankar börjar nästla sig in i huvudet. Vilka nya PM är det som gäller, kan jag fortfarande tolka kurvor, göra rätt bedömningar osv. Egentligen känner jag inte att det är så mycket att repetera, det kommer att sitta efter ett eller några arbetspass. Det är mer som känslan när man står och huttrar på bryggan en tidig sommarmorgon och ska plumsa ner i vattnet för ett dopp. Det känns jobbigt innan och precis när man kommer i vattnet men sedan är det härligt och uppfriskande. Men det är klart jag oroar mig för stressiga arbetspass också, de är aldrig uppfriskande. De där passen när man inte räcker till, springer än hit och än dit och får sitta och skriva efter rapporteringen på övertid samtidgt som man försöker få i sig något som höjer blodsockret. Fast det är ju det där jag inte vill tänka på.

Vårkänslor

Om det regnar och är plusgrader men snön envist ligger kvar på gräsmattan utanför fönstret då kan man ju drömma vår och sommar. Jag har köpt fröer. Och inte lite fröer. Jag var till och med på väg att köpa Ramslöksfrö till A som hela tiden försöker få mig att köpa 50 kg ramslök (typ). Men jag hiade mig vid ramslöksfröna, faktiskt. Jag kommer ha hela arbetsrummet fullt med små plantor på korsen och tvärsen ändå. Och bara det kan bli en utmaning med tanke på Ville.

Jag ger mig lite svårare utmaningar i år med frösådden, vi får väl se hur det går. Under tiden ligger min stackars buskpionrotknöl och dränks i isvatten. Imorgon ska jag försöka rädda den och ge den första hjälpen.

Världens räddaste man

Såg dokumentären om Olle Ljungström så här i efterhand på svt:s hemsida Den ligger kvar där tom 27 mars. Jättebra dokumentär, se den. Sorgligast av allt är när han säger att han hamnat i definitionen av helvetet; att få allt man åtrått men inte kunna njuta av det. En till idol som blivit så sliten. Lyssna på den här låten och texten. Såååå bra.

Vad hände?

Varifrån kom energin att:

* Rensa alla barnens kläder, slänga det gamla och trasiga samt sortera i prydligt i kartonger
* Städa garderoberna uppe och klädkammaren
* Flytta om så att alla garderober är fyllda med rätt saker
* Städa ett kökkskåp, visserligen det lättaste med alla 7-tusen burkarna men ändå
* Städa skåpet under diskbänken, vilket var välbehövligt kan jag lova

Nu har jag hittat babysittern om det finns någon därute som behöver den? Ville har ju blivit lite för stor om man säger så. En kasse med de allra finaste klänningarna som Ebba haft genom åren är bortskänkt till väninnan med de fyra döttrarna. Det känns ändå härligt att inte spara bebiskläder utan det Ville nu växer ur det skänker jag bort...

Två trötta killar

Bägge somnade i bilen på väg hem igår. Vi åkte skridskor i sammanlagt 12 minuter Otto och jag. Dagmammans "skridskoträning"har dock gett resultat och han tar sig i alla fall fram (om än i myrfart). Det var kul så länge det varade.

Ensam

Nej, egentligen inte för småpojkarna är ju här! Men nu har stororna och Stefan och farfar åkt på skidsemester. Jag känner mig lite ensam men det är egentligen bara fånigt, för jag är bjuden in till stora staden idag på middag och allt. Tänkte åka lite skridskor i solskenet med Otto i Vasaparken om det vill sig. Och imorgon får vi först kompisbesök och sedan kommer mamma. Full rulle i veckan med pilatesträning och födelsedagsförberedelser. Så den här veckan lär gå fort den med.

Passat på...

När den här lille huliganen somnat i onsdags passade vi på att äta en riktigt god middag. Lammsadel med rödvinssås tillsammans med potatis- och purjolökskaka och rödbetor med fetaost. Hade köpt ett riktigt gott ekologiskt rödvin, Bonterra, kan verkligen rekommenderas. Till efterrätt blev det Creme caramel som jag lagat på eftermiddagen tillsammans med småpojkarna kring benen. Inte helt lätt, läskigt att smälta socker och hålla på med vattenbad utan brännskador och andra incidenter. Men det gick.

Tills dess din vrede upphör

Jag har precis läst ut Åsa Larssons senaste deckare, se titeln ovanför. Jag gillar att läsa deckare, det är verkligen avkopplande. Och det är kul att läsa deckare av svenska författare. Däremot är de ofta rätt usla. Karaktärerna är ofta grovhuggna, dialogen usel och intrigen kan vara så otrolig att det nästan känns pinsamt. Ändå läser jag dem.



Men Åsa Larssons böcker blir bara bättre och bättre tycker jag. När jag läser hennes böcker vill jag flytta till Kiruna och bo i storskogen, nära en stor älv! Det finns så mycket kärlek till de trakterna, till människorna och djuren att jag blir gråtmild. Och så gillar jag förstås tanken på kontakt med de döda. Skrivet på ett så osentimentalt icke-new-age-aktigt sätt. Nu vill jag genast att hon ska komma ut med en bok till så att jag får veta hur det går för alla karaktärerna som följt med genom de fyra böckerna.

Sur katt

Fast rätt söt! Eftersom hon är så inkapabel att freda sig från småpojkarna har jag här introducerat hatthyllan till henne.

Mmmmm.....

Lillkillen gillar jordnötssmör. Som mellis (till mig själv) tar jag en liten klick tillsammans med ett äpple. Supergott och man blir faktiskt mätt länge! Bra det med. Idag fick han tag i tallriken efteråt och nu går han omkring med den och sticker ner sitt lilla finger och slickar sedan nogsamt i sig de sista resterna. Och säger mmmmmmmmmmmmmm! Morgongröten kan man dock bara lura i honom tillsammans med banan. Annars skakar han på huvudet och säger: Näää! Matglad är han överhuvudtaget. Sitter vid middagen och äter och äter, så länge det är samma mat som vi äter.

Nästan bittert

Lät det förra inlägget. Det är jag egentligen inte. Mer förvånad över att de två sista i barnaskaran härjar något så otroligt. Plus att vi har en 7-åring som gärna spelar fotboll och skjuter ner allt inom synhåll. Ser han en boll måste han spela, kan inte låta bli. Även det är rätt häftigt med tanke på att han var helt ointresserad för ett år sedan.

Hemtrevligt

Inga blommor i fönstern i vardagsrummet och köket. De blir attackerade och har fått flytta till strategiska ställen. 2 lampor demolerade och har inte ersatts. Vaxduk på köksbordet som mycket tveksamt passar ihop med resten av färgsättningen på hemmet men urpraktiskt. 2 tavlor nedrivna och trasiga. Skamfilad trappa med avrivna tapetbitar trots att vi bara bott här i två år. Jag räknar ner, det borde bli bättre om en sisådär 2 år?! Under tiden får allrummet på övervåningen vara kojrum utan tavlor och mysbelysning. Idén om pingisbord har dock lagts på is, det blir för trångt.

Små små saker som gör mig lycklig

Jag fick en puss av Julius när jag satte honom och Ebba på tåget imorse. Lycka!

Varit och klippt mig. Alldeles själv utan vare sig 3-åring eller 1-åring. Tog en snabb sväng och gjorde några ärenden, vilken frihet!. Hörde en halvt desperat mamma gräla på sina 3 barn. Det var i och för sig inte lycka men det var inte jag och det var inte mina barn. Lite ledsen i hjärtat över vad man säger och gör med sina barn i all stress och press.

Även tränat. Noll inspiration innan men nu känns det förstås fantastiskt.

Otto och Stefan hade lagat en galet god gulasch.

Hon förstår ingenting

Tooticki förstår inte vad jag pysslar med alls. Plötsligt imorse fick hon inte gå ut. Mycket konstigt. Det slog mig nämligen igår när jag såg henne stryka omkring uppe vid husbygget - hemska tanke, tänk om hon får för sig att kissa där! Så lösningen blev att hon får bara gå ut om hon gått på lådan först. Men jäklars vad envis hon var. Klockan åtta ikväll gick hon på lådan! Maken till envis katt som dessutom klarar att hålla sig så länge?! Men jag vill verkligen inte ha en katt som går i andras trädgårdar. Och hon förstår ju inte skillnaden.

Dementier

Många dementier efter gårdagens inlägg. Jag blev helt galen när jag inte kunde hitta min Ipod men den är nu återfunnen! Speciellt galen blev jag eftersom min mobil är helt bortsprungen och har varit så i några veckor. Dyrt och förbannat jobbigt. Men nu är jag glad igen. Jag ska ändå försöka ta tag i min förvirrade person som förlägger allt och inte har någon koll på pappren här hemma. Fast jag ska ta det lite i taget för det är rätt tungt att försöka förändra någonting här hemma just nu. En vecka har jag sovit dåligt och det sätter sina spår, eftersom jag inte haft så mycket reserver från början. Jag som alltid sett mig själv som någon klarar sig utan så mycket sömn, har nu insett att även det var en illusion. Men det blir bättre, sakta men säkert, jag vet det.

Ikväll ska kött hämtas och distribueras. En hel kossa, KRAV-odlad och allt ska delas ut till vännerna och bekanta. Lite häftigt att dela på en kossa, tycker jag.

Kanon och kalkon, mest kalkon

Jag vet att det är en illusion att tro att jag har koll på läget, kontroll. För hur kan världens slarvigaste människa ha koll på någonting? Nä just det.

Få se om jag ska orka försöka ta tag i mitt liv och bli bättre eller om jag ska fortsätta med destruktiva beteenden. För om jag lyckas ställa till det för mig ungefär en gång i halvåret eller just nu oftare än så, måste det ju finnas en psykologisk vinst någonstans?

Handy man

Vår nye granne är en riktig handyman. Vi bor redan i handy-land, där majoriteten är snickare, rörläggare, elektriker eller markanläggare. På en förmiddag fixar de en altan, anlägger en ny trädgård (läs spikrak golfgreen) eller bygger en bastu. Det är lätt att få en självförtroenkris för oss som fortfarande efter 2 år har en provisorisk trapp upp till huset, fortfararande inte fått ordning på uteplatsen eller målat staketet till altanen. Som envisas med att försöka anlägga en äng istället för en golfgreen.

Men den här killen går utanpå allt. De köpte tomten, sedan högg hann ner alla stora granar själv, köpte en grävskopa och schaktade och gjorde iordning. Han gjorde fixade grunden och la värmeslingor på plats, alla rör och grejjor och nu är grunden gjuten. Igår började han och hans brorsa och pappa att bygga på huset. Idag finns det fyra väggar. Huset ska bli på lite drygt 200 kvm. Vilket tempo. I'm impressed! År 2009 bygger han sitt hus från scratch! Men det ska tilläggas att han är här från 07-23. Jag gissar på att det är frun som sköter disk och matlagning, hämtningar och lämningar och aktiviteter kring de tre barnen.

Inte bättre

Så här har dygnet börjat:

Ville började stöka kl 03.30. Klockan 05 gav jag upp. Stefan tog över vid 06.45. Jag fick sova till 07.15 då han åkte till jobbet.

Trött, trött, trött förmiddag. Ville somnade vid 10. Otto är som bekant hemma på måndagar, idag hade han verkligen behövt komma iväg till dagmamman. Han som klarat att vara torr i säkert en månad hade stort bakslag just idag. När ska jag lära mig att agera på orden: Mamma: jag har ont i magen?
Så det blev overalltvätt och lakanstvätt idag. Surast är kanske en ovana han har börjat lägga sig till med, han tar av sig den torra nattblöjan i sängen när han vaknar och hinner inte sedan inte iväg till toa i tid. Trevligt att han inte slösar blöjor i onödan, tråkigt med nerkissad madrass.

Ville sov endast 1,5 timme så nu är det lattjolajban igen. Jag klarade inte av att gå ner i varv tillräckligt när han sov för att slumra en stund på soffan. Ska dopa mig med en kopp kaffe till och sedan går vi och handlar och till biblioteket.

Plus i kanten idag: Jag vet vad jag ska laga till middag. Jag ska få sovmorgon imorgon bitti. Det blir skönt att komma iväg ut. Jag har nya bra låtar i Ipoden.

Jag fick i alla fall god peppning från faster F, som fick mig att lyfta näsan lite över horisonten och se målet. Tack!

Status efter 3 nätter

Nu har inte Ville fått amma på tre nätter. Och nej han sover inte som en klubbad säl hela natten. Men han har vaknat mindre under kvällen och det har gått fort att natta om honom. Och själva nätterna blir successivt lättare. Men han vaknar på sina vanliga tider och mellan klockan 04-05 är han inte på gott humör, då tycker han natten utan tutte har blivit lång. Vid 05 säger vi godmorgon... Så jag fortsätter väl och hoppas på att han sover hela nätter inom en vecka? Eller? Det är lätt att misströsta vid 04 och då funderar jag varför jag gör det här, för vems skull och om det verkligen löser nattsudderiet. Ville förstår inte nyttan med det i alla fall.

Mys-mys

Imorse skulle jag ha sovmorgon. Klockan 06.45 släppte jag in lill-vesslan till Stefan. Otto låg och halvsov i hans säng så Stefan bad att han skulle få följa med mig och se om han kunde sova en stund till hos mig. Otto blev alldeles lycklig. Han rusade i förväg in i sovrummet och mös: Åh det här ska bli skönt!

Ahhh... denna dag kräver mycket kaffe

Idag tänker jag inte räkna kopparna, idag får det gärna flyta svart kaffe i ådrorna på mig. Allt för att orka och inte bli galen på stackars barnen eller begå harakiri. Hittills har det gått relativt bra, Otto har till och med varit ute och åkt lite skidor. Fast bara med en stav, den andra gick inte att hitta. Jag skulle sova medan Ville sov hade jag tänkt mig men det gick inte. Nu har vi live-TV i trädgården för pojkarna. Två gubbar i gula refleskläder, en grävskopa med alla attiraljer som gräver för dränering. Dessutom eldar de för att mjuka upp marken. Kan det bli bättre underhållning en fredagseftermiddag?

Monsternatt

I natt bestämde jag mig hastigt och lustigt för att nu är det slut. Slut på nattamning. Egentligen hade jag tänkt vänta till alla influensatider och kräksjukor är över men de senaste nätternas krångel fick mig att ändra mig. Så idag kan Julius tjäna många 10 kronor för jag har inte sovit mycket inatt. En timme här och en timme där. Ledsen och arg Ville som dock är go och glad nu. Fastän lite slirig han med, det blir nog tidig förmiddagsvila för honom idag.

Vad kan man få för 10 kr?

För 10 kr kan man få sova en halvtimme här hemma på eftermiddagen. Det är billigt! Otto tjuvkikade på tjejerna som spelade dataspel (det var jag lyckligt ovetande om, jag trodde han lekte på sitt rum men det borde ju jag ha förstått) och Julius passade Ville. Och jag slocknade som en klubbad säl. Galet skönt och det räddade min kväll.

En bit tvål som aperitif

Om det nu stavas så; aperitif alltså. Hittade en avgnagd tvål i badrummet efter middagen. Ett prydligt bitmärke. Sedan hittade jag också små utspottade tvålrester. Han är överallt. Alla dörrar måste stängas, stolar måste läggas ner på golvet för annars så är han vips uppe på bordet. Snabbare än blixten. Han har bestämt sig på förhand vad han vill göra och får han minsta chans så är han där han vill var på en mikrosekund. Så jag är fruktansvärt glad att han bara kom i en upplaga. Tänk tvillingar, jag ryser...

Idag har jag lekt Hollywoodstjärna. För jag antar att det är så stjärnorna har det. Personlig tränare i all ära, det har jag prövat men personlig pilatesinstruktör i en timme det var verkligen LYX. Attans vad hon drillade mig i andning och hitta mag- och ryggmuskler som jag inte visste fanns. Det var superkul. Och jag hade faktiskt inte förstått vad Pilates gick ut på innan. Så nu ska jag vara i superform för tungt arbete både hemma och på jobbet när jag börjar igen i maj.

Ostrukturerad Måndagmorgon

Segstartad idag. Otto vill leka och jag vill dricka kaffe. Försöker mig på att kombinera båda men det kommer nog inte att gå så bra misstänker jag. Idag har jag inte planerat något förutom att hämta Ebba på tennisen och baka bröd.

Helgen har varit bra. I lördags träffade jag vänner inne i stan och tog en fika. Men varför har jag inte lärt mig att det är ett hopplöst företag att fika med en 14-månaders? På fin-fiket med dyrt kaffe och choklad, utan en enda macka att inhandla så långt ögat når? Det gick med lock och pock i 2 timmar sedan ylade Ville så att folk började kasta getögon på oss. Minst sagt. Men det var trevligt i alla fall. Igår blev det en runda till storaköpcentrat för mig och Stefan endast med Ville. Ebba passade Otto i 3 timmar (mot betalning förstås) och de hade det jättebra. Och vi fick tag i en ny jacka till Julius, tennisskor till Ebba, skosnören, underkläder. Julius fullkomligen demolerar sina kläder, förra veckan kom han hem med vinterjackan i princip i trasor. Nu hittade vi en på rea och så kan den ju faktiskt ärvas vidare om den nu håller, vill säga.

Idag tänker Otto skriva en önskelista till tomten (det gäller att vara ute i god tid). Han blandar ihop tomten och födelsedag, vilket i och för sig inte är så konstigt. När tomten kommer då äter man tårta!

Tooticki borde döpas om till Tova. Jag försöker reda ut knutorna i hennes päls men jag ligger alltid steget efter. Och eftersom väderleken de senaste dagarna var blöt, så tenderar hennes päls att tova sig mer... Suck. Jag längtar till hon får sommarpäls. Fast å andra sidan får mammas innekatt Ajax tovor i pälsen trots att han bara är inne.

Nu har Ville börjat diska och Otto tycker jag är bedrövlig som bara sitter vid datorn. Dags att vakna till liv och aktivera sig med disk, tvätt, bak och lek.

Barnens kompisar

Ibland kan jag inte låta bli att fnissa lite för mig själv. Ebba har en jättesöt och trevlig kompis som är den som oftast hänger med henne hem. Men det är så tydligt nu hur mycket de (inte längre) så små liven tar efter sina föräldrar.

Jag fixade mellis till tjejerna och de smakade och tyckte om en stark hårdost som vi har kvar efter helgens pizzabak. Så pratar vi lite om pizza. Jag sitter och läser och dricker kaffe. Och plötsligt börjar Ebbas kompis verkligen att konversera mig. Om pizza! Hur vi gör pizza hemma hos oss. Och att man kan köpa färdiga pizzakit i affären; - För det måste ju vara enkelt, säger hon och jag kan PRECIS höra hennes mamma säga exakt så! Sedan fortsätter hon och berättar var i vårt område man kan köpa riktiga lyxpizzor och hur OERHÖRT goda de är. Jag blir mer och mer full i skratt. Och så får jag veta att man kan faktiskt ringa dit och beställa vilka pizzor man vill ha och sedan är det bara att åka dit och hämta. jag får till och med vägbeskrivning. Och nu har de till och med fått in Hawaii. Då konstaterar Ebba torrt att Hawaii-pizza är väl inte så jättelyxigt. I och för sig inte får ju kompisen hålla med, men ändå. Gullungar.

Jag undrar hur andra föräldrar uppfattar mina och Stefans avtryck på våra barn.

En vanlig kväll

Puh... Ikväll somnade han efter bra 35 minuter och utan illvrål och plötsligt finns det lite fritid! Jag är grymt trött så jag har tagit mig en kopp kaffe för att orka med denna fritid som jag absolut behöver och vill ha.

Idag har jag besökt kiropraktorn. Hon var nöjd med att jag kommit igång med träningen och det var faktiskt inte så fruktansvärt att bli knäckt den här gången. Mina delade magmuskler var inte heller så illa dana som jag oroat mig för, det är så pass lite att det förmodligen går att åtgärda med rätt träning. Så nu har jag fått nummer till en pilates-PT som ska hjälpa mig med träningsprogram för mage och rygg. För vanliga situps är big no-no för mig tydligen.

Nattningsmaraton

Nu är Ville frisk. Det vände så där bara POFF! Och idag har varit en bra dag. Men nu har vi nattningsmaraton med en helt galen pojke. Helt hysterisk, helt utom sig och bindgalen. Och jag har inte slutat natt- eller kvällsamma honom som jag tänkte, det har varit för mycket sjukor ivägen. Men det började igår. Vill inte sova trots att han är trött. Tänker inte. Och nu har vi turats om i en timme. Och någon sovning verkar inte vara i närheten. Vi ligger bredvid honom, vyssjar honom, bär honom men i sovrummet. För någon konsekvens får det vara. det är läggdags och man ska sova - i sovrummet. Nu piper klockan, min tur att bytas av. Jag tror jag borstar tänderna och sätter i öronpropporna.

Insikt

Den här veckan har jag faktiskt börjat förstå att barn (i u-länder) dör av magsjuka. Om man är undernärd från början måste det vara svårt att klara upp en sån här brakinfektion. Ville är nu inne på sitt 4.e dygn av rännskita, kräktes gjorde han bara en förmiddag, som sedan övergick till en febrig eftermiddag och kväll. Han lever på att amma och så försöker han äta lite vilket genast resulterar i ett blöjbyte. Jag tror knappt han kissar men idag har han trots allt varit lite piggare, han har orkat gå lite här hemma. mest vill han dock bli buren. Vi fick tips om ris- eller majsvälling men det vägrar han. Det lilla han vill stoppa i sig är vanlig mat och det är förmodligen inte det bästa. Det kommer att ta tid för honom att återhämta sig när det nu är tänkt att vända.

Vi andra har inte drabbats alls. Jag känner mig lite småhängig men är inte i närheten av att vara magsjuk.

En sjukdag

För första gången idag har jag kunnat lägga ifrån mig Ville i soffan. Han sover själv... Jag har burit honom på ryggen på magen och emellanåt på höften. Han har sovit hos mig mestadels men faktiskt varit lite pigg och orkat sitta på en stol också och titta på när jag lagade mat. En pärla i Broccolisoppan var en bra idé tyckte han.

Otto leker med klossar uppe, Ebba läser förmodligen KP och Julius som var nere nyss har också smitit upp. Jag har middagen färdig och när Stefan kommer då sticker jag, SVIIISCH och tränar. Som blixten. Det ska bli skönt. Se lite vuxna ansikten, ta ut mig till jag nästan kräks!

Det kan bli bra ändå

Skulle åkt till stan idag och besökt världens bästa kiropraktor. Ett besök i halvåret och så mycket träning som möjligt brukar hålla min sneda rygg och bäcken i schack. Lägger man sedan till stretch och lite spik-yogamatta så mår jag som en prinsessa. Inom parenters är yogamattan helt fantastisk, ingen spänningshuvudvärk - no more.



Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Ville sov uruselt inatt och jag med följdaktligen. Han ville knappt gå upp imorse, grinig och sur. Och sedan började han kräkas. Ingen annan i familjen är sjuk än så länge men eftersom jag har en släng av verklig hypokondri känner jag mig lite småkonstig. Så det var bara att avboka kiropraktorn. Ringa dagmamman och säga att vi får stanna hemma idag och imorgon. Suck och dubbelsuck. Det är inte helt lätt att sysselsätta en uttråkad 3-åring. Men nu har jag lovat honom att vi ska gå ut, ta en promenad ner till centrum, gå på biblioteket och hyra en Pippifilm. Och jag ska hålla Ville nerbäddad och utom smittozon för andra. Det får bli flitigt med tvätta händer idag men jag tror jag skippar pepparkornen. Det kan nog bli en bra dag ändå.

En sån här dag

Idag har jag tappat ett öppnat mjölkpaket i golvet, en påse mjöl och knäckt ett ägg med fingrarna i kartongen. Otto öppnade ett paket mungbönor i vardagsrummet fast vi var överens om innan att det skulle han inte göra. Så hörde jag plötsligt: Men nu gör jag det i alla fall! Nehej du, sa jag varpå han sprang iväg med det öppnade paketet och TADAAAAAAAAAAA mungbönor (små pluttiga) över hela golvet.

Vardagsliv i kvadrat. Tankat taxibilen, handlat mat och vin till helgen. Är det skämmigt att gå med ett småbarn på Systemet? Jag hade Ville på ryggen i Ergon och valde att låta honom vara utan mössa eftersom bilen stod i parkeringsgaraget och det var 30 meter att gå utomhus. Inte mindre än TRE tanter hann fråga mig om han hade tappat sin mössa. En tant spände ögonen i mig inne på Systemet och sa: Och HUR får man på en sån liten pojke en mössa när han sitter i den där??! Då blev jag tvärsur och spände ögonen tillbaks och väste att: Ja det är inte så svårt om man inte sätter på den alls för att man bara ska till parkeringsgaraget! Döm om min förvåning när hon la upp ett flatgarv. Så var det med det, dålig mamma som ränner på systemet med ettårsbebis utan mössa!

Bra morgon

Imorse tittade jag ut och konstaterade -2 grader, några cm snö och skare. Is på bilen. Jag går istället, för att först stå och skrapa bileländet i evigheter och sedan brottas med imma och dessutom halkigt väglag, tänkte jag.

25 minuter tar det att tandborsta och klä på småbröderna och mig själv och då är de välvilligt inställda. Det gick bra första biten men sen var det inte plogat! Oj vilken träningspass att dra tvillingvagnen med en 15 kg och en 10 kg i skare och snö och lätt uppförsbacke. Min första reaktion var att bli sur (typiskt mig) men sedan kom jag på att det blev ett ganska skönt pass.

På hemvägen lyssnade jag på Jonas Gardells vinter. Nu har jag inte sett Stjärnorna på slottet, bara kvällstidningarnas rubriker men hans vinterprat var FANTASTISKT! ÅH VAD BRA, han är! Har du möjlighet att lyssna i efterhand som podsändning eller på webben, gör det!
Han kan konsten att vara rolig och ta upp verkligt viktiga saker på samma gång. Livet, döden, kärleken, vad kan vara viktigare? Jag skrattade högt och fick emellanåt en liten klump i halsen. Verkligen en bra start på dagen. Dessutom fick jag en gnutta frost och morgonsol på kinderna.

Inspirerad

Jag läser en del bloggar och ofta är de välskrivna och intressanta. Jag tror inte för ett ögonblick att jag får veta allt om deras liv, lika lite som jag delar med mig av allt mitt här i bloggen. Men de bloggare jag följer skriver intressant om sina liv och många inlägg får mig att börja fundera på aspekter i mitt eget liv. Som tex inlägget där Helga har skrivit om hur hon upplvet styvfamiljskarusellen. Styvfamilj är jag också uppväxt i. Bra och dåligt. Om någon hade frågat mig när jag var i 10-årsåldern och framåt hade jag sagt att det var bedrövligt. Från jag var 15 hade jag sagt att det var värre.

Men det kan bli bra. Idag har jag en fantastiskt bra relation till min numera fd styvmamma. Numera är hon bara R. Hon är en verklig del av min familj idag och står mig mycket nära. Hon är gudmor till Ebba och jag är så fantastiskt glad att det blivit så. Och det var hon som tog första steget att återuppta vår relation, det var hon som insåg hur viktigt det var att jag och min 11 år yngre (endaste bror) höll kontakten. När jag flyttade tillbaka till Stockholm fick jag låna hennes lägenhet under sommaren innan jag hittat eget. Hon har vaktat katter och papegojor och barn! Lagat middagar och lyssnat på klagolitanior. Finfint är bara förnamnet.

Helst av allt vill jag såklart att vår familj ska hålla ihop och slippa bli styvfamilj någonsin. Men jag skulle inte definitivt säga nej till styvfamiljen what-so-ever, jag tror att man kan lyckas pussla ihop en bra styvfamiljsrelation med mycket möda och stort besvär. Och även om man upplever en del skit i barndomen, är det faktiskt upplevelser som kan ändras och få en mening senare i livet. Om man får rensa ut en del och får pusselbitarna att falla på plats.

O-barn och granntjejerna

Vad glad jag är nu när vi har så många killar att grannarna har tjejer. Det balanserar upp allt pangande och de typiska killekarna. När jag kommer för att hämta Otto hos bästkompisen E kommer åker en lussnaggad kille med diadem och rosa prinsessklänning rutschkana. Bedårande. Eller så leker han fantasilekar med andra granntjejen S. När vi var hemma hos vänner på middag fann han och jämngamla tjejen M varandra direkt. De lekte skola och fiskade i trappan.

Igår hade Ebba en kompis hemma. Otto pilade snabbt som attans upp på Ebbas rum och ropade: Hej tjejerna! Snart ska M (Ebbas kompis) gå hem! Med förhoppningen om att få leka med bästa storasystern i hela världen.

Det vackraste lilla blåbärsögat

Han sitter bredvid mig och äter gröt. Själv! Kan själv. Vill inte äta alls om man matar honom, skriker, kastar sig bakåt. Det är rätt häftigt att han sitter med vid bordet och är en del av familjen, mer och mer. Har förstås alltid varit det, men det känns ändå som en milstolpe.

Igår var vi som vanligt hemma, småpojkarna och jag. Det är inte helt lätt att sysselsätta dem en hel dag. Eller, jo det är inte så svårt men jag tänker erkänna att det inte är jättekul. I alla fall inte hela dagen från 07 till 18.00. Vi lekte med bilar, målade med vattenfärg, läste bok och var ute i över en timme på eftermiddagen. Ute är bäst helt klart. Där kan Otto sysselsätta sig själv och det blir inte så mycket syskonbråk. Ville är så nyfiken på Ottos grejjer, han bevakar allt med hökögon och det är svårt att ens få möjlighet att läsa en bok utan att han är där och hjälper till. Han vill sitta på Ottos stol och äta Ottos mat, och om oj om någon annan av barnen sitter i mitt knä, då blir det gråt och tandagnissel. Tänk att man kan vara så sotis när man är så liten! Men oj vad han kämpade på ute, kröp, ålade, grävde (åt sand) gick och klättrade. Pustade och stånkade men inget gnäll.

Igår var också en ensam-vuxenkväll. Jag var lite bekymrad hur jag skulle få ihop kvällen med nattningarna eftersom Ville bara en-sov och skulle hållas vaken ända till 19.30. Han var rejält grinig redan vid fyratiden. Men vad funkar bättre än devisen hjälpa till?! När jag lagade middagen stod Otto och hackade ingefärsskal med kniv och Ville stod bredvid och skalade och småknaprade på lök. Jag tror de var tysta och samarbetsvilliga hela tiden! Sedan lekte de faktiskt en liten stund! Under över alla under! Efter middagen fick Ebba och Julius agera lekkompisar. Så det gick över förväntan.

Andra aktiviteter under dagen var att Otto hjälpte mig att baka nyttiga mellanmålsmuffins. De blev nyttigare än vad som var tänkt eftersom jag glömde ha i smöret. Så där halvgoda blev de (smakade nyttigt!) men Otto klagade inte... Det tvättades och sorterades tvätt också. En katt tvättades också fast det var på kvällen. Det är det stora minuset med långhårig katt i kombination med halvdålig mage. Man vill ju inte gärna ha bajsränder efter katten... Suck... Men det ska erkännas att det är första gången det hänt, så jag ska egentligen inte klaga. Julius hade kompis med sig hem och Ebbas hade tennis på eftermiddagen men hon blev faktiskt hemskjutsad. Mycket trevligt att slippa hämta henne.

Sanningar

Jag har fått revidera ett antal sanningar genom åren. Fler lär det säkert bli. Är inte det spännande egentligen att det man tror benhårt på kanske visar sig vara helt åt skogen?

Mormor var rätt duktig på att ihärdigt överföra sina sanningar till mig. Tex trodde jag länge att om man somnar i badkaret (nyktert tillstånd) så drunknar man. Dessutom var jag fullständigt övertygad om att att just mormors korsstygnsbroderier var fantastiskt orginella och konstnärliga och kanske tom värdefulla. För att inte tala om hennes möbler och porslin. Det visade sig att det värdefullaste mormor ägde var hennes lägenhet som Pappa till slut lyckades övertala henne att köpa.

En sanning som Stefan och jag dividerar om är huruvida c-vitaminupptaget från tex en apelsin begränsas om man äter filmjölk först eller gröt med mjölk till. Eller är det bara äckligt?! Det borde gå att googla på men jag har inte orkat.

Sen finns det förstås andra och viktigare sanningar som reviderats de senaste åren men de är så stora att det snarare rör sig om paradigmskiften i huvudet på mig.

Lappsjuk

Det är precis vad jag är. Ge mig folk, ge mig tid med vänner, ge mig lite vuxna! Så redan klockan 10 var jag på G. Det var ingen annan i familjen. Vår planerade vänner-god mat-dejt som ombokades från nyår till idag avbokades igår, de var fortfarande sjuka. Problemet är också att vi är på så totalt olika nivå just nu i familjen. Jag går hemma och vill ha fart och fläkt och Stefan jobbar och vill helst ta det lugnt.

Så jag funderade framåt och bakåt. Bråkade med Ebba som ville ha slömorgon och inte alls åka iväg och klippa sig. Körde hemma-träning medan Ville sov. Bestämde med Stefan att vi skulle ta familjen och åka till Naturhistoriska muséet. Kruxet var bara att vi behövde ett nytt bilbatteri. Så det skulle fixas först. När detta nya batteri skulle monteras var det naturligtvis felvänt. Kablarna räckte inte. Ny inköpsrunda, nytt batteri. Detta kopplades i, kaffetermos packades, alla satt i bilen och TADAAAAA! En säkring hade gått vid batteribytet. Inget lyse på bilen, hela instrumentpanelen ocskå utslagen. Stefan bytte en säkring, den han kom åt men det räckte inte. Nu var klockan 14! Fortfarande ingen fart och fläkt bara missräkningar.

Summa sumarum blev att jag släpade iväg Ebba i lillbilen till klippning och med Ville på släp. Så nu har jag fått se människor, druckit en latte och bläddrat i en tidning. Helt nöjd med detta. Och så outar jag sist av allt. Ebba tog hål i öronen. Hon har velat det ett tag men vi har hållit henne lite på halster för att se om hon verkligen vill. Dessutom är det så sällan hon verkligen vill ha något, att vi resonerat som så att det kan vara bra att längta lite. Fast hon är från en annan planet än jag, Uranus förmodligen, så hon har nog inte längtat bara kopplat bort det. Nu tog hon i alla fall sparpengarna, 200 pix fick hon betala ur egen ficka.

Gott och blandat

Äntligen har jag bakat riktigt gott bröd! Trägen vinner. Enbart surdeg, inte bara gott utan dessutom vackert med stora hål!

Slut på bilbatteriet, bilen vågade vägra starta, vilket gjorde att jag har traskat knappa milen idag med tvillingvagn, en ettåring på 10 kg och 3-åring på 15 kg. Vagnen väger en del också. Jag blev rätt flåsig i uppförsbackarna kan jag lova. Idag har det nästan varit vår i luften, milt och solsken. Rätt härligt men jag vill gärna att vintern ska stanna kvar längre än så här.

Tittat på Let's dance med Ebba. Ganska kul men jag hade hellre kollat på Batman begins med Stefan. Så jag är lite putt. Han kollar med hörlurar på datorn och är ej kontaktbar. Han har dock lovat att se om den med mig senare... Vi får väl se. Jag gillar faktiskt inte alls att kolla på film själv har jag kommit fram till.

Utvärdering av Villes sovning: Jag har låtit honom eftermiddagssova så då somnar han senare och verkar sova tyngre. Ikväll somnade han klockan 9. Men var tredje natt är det som om något spökar. Då är han knölig. Just nu slipper vi i alla fall tassa på tå i huset. Funkar inte det här ska jag sluta nattamma.

Mitt liv - Tolv låtar

Hittade en kul utmaning hos Tinsel. Så nu hänger jag på och gör likadant. Here we go...

Abba - Money Money
Mitt första kasettband. Den här sjöng jag högt till som 6-åring och hade ingen aning om vad jag möjligtvis sjöng. Mamma hade spelat in bandet åt mig, hon var tillsammans med Bengt vars tonårsdotter Renée gjorde stort intryck på mig.



Nationalteatern - Barn av vår tid
Återigen kasettband som jag fick av mamma. Åh vad jag spelade detta. I flera år. Älskade alla låtarna och fascinerades av allt det här med förort och droger. Tyckte det var såååå spännande.



Alphaville - Forever young
Gick i 6:an när den här blev populär. Lyssnade på texten och jäklar vilken ångest! Tyckte om låten men samma år hade min älskade farmor tagit livet av sig, vilket satte djupa spår. Och jag började tänka på döden. Ett olösligt problem. Kanske bara 70 år kvar att leva (oj så kort!!!) och inte ville jag leva för evigt heller. Jag kunde nog inte sätta ord på alla tankar kring farmor och döden då men det var en jobbig period.



Yazoo - Only U
13 år och synthare. Gillade dock aldrig de tyngre synthgrupperna även om jag låtsades. Det här var musik för mig! Började lyssna på radio men visste inte riktigt när man skulle lyssna, när det var topplistor och så. Vi hade ingen TV heller så det var inte så lätt att hålla sig uppdaterad där. Prenumererade på OKEJ!



Billy Ocean - Loverboy
Åkte på kollo under somrarna på högstadiet och vi hade så kul. Helt klart bästa tonårsminnena. Sol och sommar och disco! Hajker, uppe på nätterna och mycket bus. Den här låten dansade vi järnet till. Nu hade jag börjat göra egna blandband och spela in från radion. Riktig 80-talslåt...



Lou Reed - Vicious
Gymnasiet. Min bästa kompis A från grundskolan hängde med ett killgäng som lyssnade på Lou Reed, Velvet underground, David Bowie, Iggy Pop och jag hängde med lite på ett hörn. Ebba Grön lyssnade jag också på. Tyckte jag var väldigt djup och intressant. Den här låten översatte Pia, jag och Mia och spelade in en svensk version av. Pia spelade gitarr och sjöng och jag skulle doa. Ingen av oss kunde varken spela eller sjunga och vi dog nästan av skratt. Översatt till svenska var texten dessutom vansinnigt dålig.



Bubbi - Aldrei for ég sudur
Hoppade av sista året på gymnasiet och åkte till Island för att jobba. Den här låten är Island, Bubbi är Island för mig. Det här var mitt första steg att stå på egna ben och det gick väl sådär. Mycket roligt, många lärdomar och mycket jobbigt. Det var på Island som jag insåg vad jag möjligtvis skulle utbilda mig till, vilket jag förverkligat även om det varit en lite krokig väg dit. Om ni inte lyssnar på någon annan låt, så lyssna i alla fall på den här! Den är fortfarande vansinnigt bra.



Sálin hans Jons mins - Lifid er yndislegt
Sista långvistelsen på Island, sommaren 1992. Verslumannahelgi på Vestmannaeyar. Det här är visserligen inte inspelat då men skulle kunna vara det. Så här festar islänningar. Helt galet. En galen avslutning på en galen period. Jag mådde verkligen jättedåligt och är glad att jag kom därifrån levande. Även om jag gnällt mycket på bloggen det senaste året är jag i grunden lycklig och nöjd. 1992 var jag otroligt olycklig och undrade vad det skulle bli av mig.



U2 - Wild horses
Hemma igen och pluggade till sjuksköterska. Borås boende och började lära känna bästa vännen A, som fortfarande bor kvar. Vi åkte på U2 konsert - Zooroupa i Stockholm. Achtung Baby spelade jag nästan sönder. Varenda låt var bra! Rätt skakig tid för övrigt.



REM - Night swimming
Fick nog av småstadlivet och tråkigt jobb. 1996 flyttade jag till Stockholm. 1997 träffade jag Stefan och återupptäckte REM. Hade lyckats missa plattan Automatic for the people innan. Började få rätsida på vem jag var och vad jag ville.



Cardigans - Live and learn
Nutid, småbarn! Bra helt enkelt!



Lars Winnerbäck - Elegi
Kompisar hade gillat Lars Winnerbäck länge men det tog tid för mig att upptäcka honom. Numera en av mina stora favoriter. Hans sommarprat i somras var väldigt bra.


Hänger någon på? Anders kanske?

Nattningstips någon?

Imorgon börjar vardagslivet igen på allvar. För det mesta är vi två hemma och delar på nattning av barnen. Men ibland är Stefan borta eller jobbar sent och jag står för rubbet. Och vi har en ettåring med sovvanor som driver mig till vansinne sedan 2-3 månader. Varje kväll somnar han sött men vaknar efter ca 30-45 minuter. Då nattar jag om honom. Har jag tur sover han vidare så pass att han vaknar under kvällen varje halvtimme. Så är det för det mesta. Det är jobbigt att få kvällen upphackad men det går. Men har jag otur vaknar han direkt efter omnattningen. Är jag inte riktigt på hugget då så är det kört. Sedan kan nattning pågå i en timme eller så får man ge upp och låta honom komma upp. Och då är han vaken i bästa fall 1 timme och i värsta fall 2-3 timmar. Barnen kan inte titta på TV uppe efter att Ville somnat, de måste i princip viska och smyga så fort de ska upp på övervåningen. Det är helt galet med ett fjärde barn som är van vid oväsen och syskon men som vaknar för minsta lilla. Vad är det för fel?

Nattetid skulle jag tro att han vaknar mellan 5-8 gånger. Ett tag var jag konsekvent och sa nej till att amma bitvis under natten men nu blir han så bindgalen att jag väcker hela huset och ingen orkar det, inte jag och inte Stefan som sover uruselt som redan är.

Det här är mitt fjärde barn men jag har ingen bra lösning. Jag avskyr 5-minutersmetoden och jag vill inte sluta amma än. Det här nattningseländet förstör för hela familjen. Jag önskar att jag kunde se att det är övergående som de flesta sömnproblem under småbarnsåren men det känns inte så just nu.

Det enda jag kan komma på som strategi är att när jag är ensam hemma måste Otto gå och lägga sig före Ville. Där brukar de värsta krockarna komma annars. Men för övrigt har jag inga idéer förutom att vara helkonsekvent och sluta amma på natten helt. Bara vid läggdags och sedan på morgonen. Det känns bara tungt att bestämma sig för det när jag vet att det förmodligen innebär en veckas skrik.

Året som gick

Jaha vad ska man säga om det? Det arbetssammaste och jobbigaste året i mitt och Stefans förhållande. Jag tror inte att jag blivit så arg på honom någonsin som under det här året. Jag kan räkna till fyra katastrofgräl där jag trott att vi aldrig mer skulle bli sams. Men vi har ju blivit det varje gång. Om det fanns något jag skulle önska så vore det att vi skulle bli bättre på att dra varandra. Istället för att bli galen när den andra deppar så skulle vi stötta varandra och peppa.

Och som vi har varit sjuka! Vi som i alla år klarat oss så bra åkte på två månaders förkylningar, scharlakansfeber, halsfluss och jag vet inte vad förra året. Hösten har endast bjudit på en rejäl öroninflammmation, borrelia och förmodad järnbrist (som inte var så mycket järnbrist visade det sig vid en second opinion. Tack för att det finns eminent hjälp inom familjens krets).

Mer då? En fin semester med höjdpunkten med veckan i Falkenberg. Bästa sommarvädret, sol och bad, det var härligt! Västkusten är fantastisk. I sommar skulle jag vilja en vecka till Fårö. Det som inte lockar med Gotland är dock att det är just en ö. OM det blir dåligt väder tar man sig inte därifrån. Man kan inte ge upp och åka hem.

Annars tycker jag att det varit mycket vardagsliv. Få allt att rulla. Det jag gjort allra mest på fritiden i år är att försöka få fason på vår trädgård. Hela april och maj badade vi i frösådder och gängliga plantor. Snart drar det igång igen med funderingar vad vi ska odla i sommar. Vi har planer för trädgårdens rum också. Det ska dräneras som sagt, uteplatserna ska bli färdiga, vi vill fixa i ordning garaget så man kan ha pingisbord där... Planerna är som sagt storslagna och många och räcker till flera år om man ser till tidsåtgången.

Vad jag önskar inför året? Ebba och jag kom överens om att:

1. Alla ska vara friska!
2. Ville ska lära sig att sova.
3. Vi ska hitta på något kul i sommar.

Lite nyår

Våra vänner som vi skulle ha firat med är sjuka, så vi blir hemma istället. Helt okej det med, vi gör hemmagjord pizza, äter valnötskladdkaka och tittar på film. Kanske hinner vi även med att spela tjuv och polis-spelet som Julius fick i julklapp. Nu hoppas jag att de vänner som vi ska träffa de närmaste dagarna håller sig friska.

Noice

Min bror och jag var ute och promenerade på juldagen och hur det nu var så kom vi in på Noice. Fast han visste inte vilka de var! Mina första tonårsidoler... Hittade en biografi om dem på biblioteket och det var rätt intressant och bitvis sorglig läsning.

Avslutad amning

Det går över förväntan. Ingen svartsjuka för att lillebror fortfarande får. Han frågar om han kan få tutte varje dag men utan att vara ledsen. Och han tycker själv att han är väldigt STOR! Skönt att det hittills gått så smärtfritt, jag har faktiskt bävat lite.

Juluppdatering

Snabb sådan. Småsjuka: Jag, Otto och Julius. Stortrött är jag som fick sova först 05.00 imorse. Inget frivilligt party, det var bara jag och Ville. Förövrigt jul i kvadrat med mycket god mat och trevligt sällskap. Barnen fick naturligtvis julklappar så det räckte och blev över. Gladast är jag faktiskt över att ha firat jul med min bror för första gången på jag vet inte hur många år. Bättre än alla julklappar.

Sedan ett konstaterande. För Otto hade det räckt med julklapparna på julafton. Han hade varit nöjd med enbart tårta på födelsedagen. Tårtan som han för övrigt själv dekorerade med tre ljus på rad och hallon i formation av bokstaven O. Idag har han haft födelsedagskalas med en gäst, bästa grannflickan. Prinskorv i bröd och glass och fiskdamm. Först fick Otto och kalasvännen fiska och sedan var det precis lika kul att låta Ebba och Julius fiska. Ska väl nämnas att Otto bröt ihop ett antal gånger också.

Plus och minus just nu

Jag börjar med plussen:

* Det är sol ute idag! Bara en sån sak, vad jag har saknat den!

* Sovit till klockan 9! Tjohooo! Farmor är här och har tagit hand om Otto och Ville på morgonen!

* Frukost i relativ lugn och ro, så lugnt det nu kan bli i vår familj.

* Otto är på bra humör, han är så överlycklig över att farmor är här.

* Det mesta av julmaten är förberedd




Minus:

* Ville vaknade klockan 04 imorse och tyckte det var morgon. Stefan kunde ändå inte sova så han tog honom. Vad är det med Milleminus, varför blir hans sovvanor aldrig bättre?

* Sova igen-problemet. Nu ligger S och sover. Det går åt så mycket tid att bytas av och sova. TRÅKIGT!

* Sömnproblemen i familjen. Att S inte kan sova fast det finns plats och möjlighet. Det känns så värdelöst

* Slå in julklapparna. Tråkigt! Alla är inköpta men oinslagna. Tänk på allt papper som ska på paketen och så rivas av igen om bara några dagar.

Måla koppar

Det här hände förra veckan men jag hann inte med då. Men nu, när klockan är 07 och jag redan hunnit äta frukost, då... Det enda som kan hindra mig är en sur Ville som har börjat bli trött igen. Surt att bli väckt av en trött bebis som inte sovit färdigt.

I vilket fall som helst så målade Otto koppar förra veckan. Så här i efterhand förstår jag precis. Ebba hade tidigare hållit på att måla en mugg med porslinsfärger och Otto satt hela tiden och tittade på, funderade på färgerna och pratade. Han fick INTE hjälpa till. Klar undervärdering, varför fick inte han också måla? Efteråt pratade han om att han ville måla koppar men jag kopplade faktiskt inte riktigt.

Så skulle Otto och Stefan vara hemma själva när jag var iväg på jobbfika. Stefan var tvungen att jobba lite och sa åt åt Otto att han fick sysselsätta sig själv. Otto ville måla sa han, så han fick vattenfärger, tidning att hålla till på och papper. Sedan fick Stefan jobba ifred i TVÅ timmar. Här kan jag tycka att det var ett rätt riskabelt projekt att lämna Otto ensam med vattenfärger i TVÅ TIMMAR men det är väl tur att det inte alltid är jag som bestämmer.

Otto hade i varje fall kommit på att han också skulle måla koppar. Han hade dragit fram sin stol till köksbänken, lyckats klättra upp och ner och hämta två muminmuggar. Sedan hade han mycket konstfärdigt målat dem, omsorgsfullt är bara förnamnet (de var helsvarta efteråt, både utanpå och inuti) och sedan ställt dem att torka. Det kom visserligen färg inte bara på kopparna, utan också en del på Otto, bordet och golvet men det var inte kvar när jag kom hem. Stolt som en tupp var han i alla fall. Jag är rätt stolt också, tycker faktiskt att det var rätt driftigt gjort! Snart bakar han väl sockerkaka själv också :)

Hämta kraft från familjen...

Är det den här normen vi går omkring och bär på, de flesta av oss? Hittade det här på ett inlägg i en blogg jag läser. Inlägget handlade om hur det är när hemmet inte är en oas att hämta kraft ur.

"Hemmet är normalt den stora fristaden. Det är på sin fritid man ska samla krafter och hämta ork från familjen."

Mitt hem är arbete. Arbete och arbete och så små pauser av lugn och ro då jag tankar för att orka med. Tränar och tankar. En promenad då och då. Jag är inte bitter, inte alls och jag hoppas att det inte låter så. På sätt och vis hämtar jag kanske kraft från hemmet ändå för min familj är otroligt viktig för mig och utan dem skulle jag vara helt vilse i livet.

Men i våras satt jag i princip och grät på BVC när jag berättade att jag fasade för att det skulle bli sommar och vi alla skulle vara hemma hela tiden tillsammans. Jag såg inte alls fram emot det, tvärtom. (Det blev en mycket bra sommar, trots mina farhågor, vill jag tillägga). Bitvis har det varit så i höst också. Livet funkar bra så länge rutinerna och det dagliga vardagslivet finns. När det blir helg brakar det samman och det blir bråk, gräl och surkart av oss.

Imorgon börjar jullovet. Vi ska alla vara hemma till den 8/1 då skolan börjar. Jag fasar inte som i våras, det har lättat men jag bävar lite. För hemmet är inte bara en oas att hämta kraft ur, utan också en källa till arbete, missförstånd och gräl.

Tupplur

Ville-mill behöver skönhetssömn. Han håller inte med om det men så är det. Så trots att det är skönt med tidiga nattningar har jag låtit honom sova 20-30 minuter i ryggsäcken i två dagar. Det har funkat över förvänten. Inga jättesena kvällar och en gladare pojke. Nu är det dags att skramla ut honom ur ryggsäcken för idag. Ikväll ska jag träna så det blir bra för Stefan om han inte är övertrött.

Julskinka

Jag lyssnar på P1 om grisars tillvaro i Sverige. Dystert. Det känns i alla fall bra att vi kommer att äta en lycklig julskinka i år. Vår gris sprang omkring ute i leran och bökade under sin livstid. Inga liggsår, lungsäcksinflamation eller magsår.

Stolt

Fick en förfrågan från Island om min uppsats. Det värmde i hjärtat. Tidigare även fått från Norge. Men Island, det är mitt hjärtas land, det är speciellt för mig! Jag när en liten dröm om att någon gång åka dit och jobba igen.

Mycket att skriva om

Nu har jag så mycket jag skulle vilja skriva inlägg om att det hinner bli inaktuellt innan jag klottrat ner det. Villes 1-årsdag har faktiskt inte gått obemärkt förbi, även om det gjort det på bloggen. Dessutom har jag hunnit en vända till jobbet på julfika och det var otroligt trevligt det också. Jag börjar längta tillbaks! Och nyrenoverat och fint är det också. Det sämsta och bästa med renoveringen (i nämnd ordning) var en lätt klaustrofobisk känsla av att taket skulle falla ner över ens huvud. Det är ingen takhöjd längre! Lite obehagligt men sedan när jag fick förklarat att det var extreordinär ventilation så att vi ska få bättre arbetsmiljö och slippa dra i oss lustgas dagarna i ända, då kändes det värt det.

Ute regnar det och ibland är det lite lätt snöblandat om jag ska försöka se något positivt med att det aldrig blir riktigt ljust. Inne är det julmys, även om julvarianten av vaxduk inte alls passar med våra tapeter så är det fint ändå. Kanske blir det en bild på bloggen så småningom.

Dessutom ett glädjeämne till! Jag har äntligen köpt nya stövlar! Som passar mina spinkiga vader (annars glappar alltid knähöga stövlar på mig, inte snyggt). Mina gamla stövlar hade gjort sitt efter 6 år. Dessutom fick jag 30% rabatt, vilket gjorde dem drägligt dyra, inte apdyra. Stefan sa att han ska räkna ut hur mycket de kostar per gång jag använder dem. Då kan jag ju kontra med att räkna ut hur mycket hans kostym kostar varje enstaka tillfälle han drar den på sig. Där kan man snacka inte prisvärt. Jag vet också att de här stövlarna kommer att hänga med många år.

Det jag uppskattar mest

Det jag är allra mest glad för i mitt liv med Stefan är att vi pratar. Att vi reder ut saker, även om det inte sker på en gång. Att vi faktiskt båda två försöker lyssna och förstå den andre. Och att det går att känna "små" och futtiga känslor och ventilera dem. Det jag också lärt mig det här året är att tröttheten faktiskt ställer till det. Ibland kan det vara läge att bara pausa, inte diskutera utan gå och lägga sig och sova.

Ännu mer fortsättning

Igårkväll hade vi ett prat om hur det ska bli med kalendern. Julius ville absolut att den ska vara kvar och Ebba likaså. Julius hävdade att: Ja, jag blir ledsen först men sen efteråt blir jag alltid glad för det jag fått. Det är faktiskt delvis sant och gäller alla presenter han får som inte riktigt duger. Han har definitivt inte lyckats bemästra den sociala ta-emot-present-och-se-glad-ut-även-om-det-är-det-fulaste-du-fått koden.

Mina synpunkter i samtalet var att det är okej att bli besviken men det är inte okej att låsa in sig på toaletten på morgonen när vi har bråttom. Och det kommer inte att finnas några dyrgripar i kalendern utan bara småsaker.

Fortsättning

Jag funderar mycket på det här med syskon och avundsjuka. Jag ser mig själv som ensambarn eftersom jag min lillbror föddes när jag var elva år redan. Ändå kan jag minnas en hel del avundsjuka till exempel när vi firade jul och jag jämförde vad jag repektive låtsaskusinerna fick för julklappar. Jag förstod tidigt att det var fula och förbjudna känslor. Man skulle vara tacksam, även om någon annan fick något man själv drömt om men inte ens vetat att det fanns, eller anat att man önskade sig. Otacksam var man, och jag minns också hur jag smög mig iväg som tolvåring och grät. För då var jag definitivt för stor för att vara avundsjuk och var det ändå.

Livet är ju inte rättvist och hur mycket jag än vill vara rättvis och försöker så går det inte. Men jag förstår egentligen Julius känsla, och ändå blir jag tvärarg. Det känns orättvist att han aldrig blir nöjd eftersom jag verkligen försöker. Men eftersom han känner som han gör så är det sanning för honom. Han är dessutom mellanbarn och har kommit i kläm. Ebba är så stor att hon dels är uppe lite längre på kvällarna och på så vis får kvalitetstid med oss föräldrar. Dels är hon äldst och får uppmärksamhet bara därför. Otto och Ville tar det de behöver. Att Julius var minsting och herre på täppan i 4 år innan han blev storebror är inget han minns nu. Eller jo, han önskar ibland sig tillbaka till när det bara var han och Ebba. Egentligen handlar det inte bara om luck-kalender och felaktiga presenter utan snarare om att han inte känner sig tillräckligt sedd. Det är svårt att hinna med och den naturliga responsen på när någon hela tiden uttrycker missnöje är att själv resa taggarna och försvara sig. Så det är dags att plocka fram extratid till honom. För jag tror det är tufft att vara 7 år med många syskon, mycket krav på uppförande och hjälpa-till-hemma och så kompislivet i skolan. Där är det andra krav. Att vara tuff, inte vara liten och ledsen. Större killar som inte är helt schyssta. Allt som ska läras och hanteras.

Tips: Skaffa aldrig en luck-kalender

När Ebba var fyra såg jag en otroligt fin julgran med 24 luckor på Åhléns. Åh, tänkte jag, va kul! Såg framför mig hur barnen med tindrande ögon turades om att öppna varsin lucka och sedan nöjt lekte med de småsaker de fått i väntan på julafton och riktiga julklappar. Första året fick Ebba ensam öppna alla luckor och sedan dess har hon och Julius delat. Förra året var Ottos premiärår och nu öppnar de alltså var 3:e lucka. Det tog inte lång tid för mig att inse att den här kalendertraditionen var besvärlig. Först därför att det är små luckor, det är helt enkelt svårt att hitta saker som får plats i luckorna. Jag börjar fundera vad jag ska ha i luckorna redan i november och det blir ytterligare ett måste inför julen. DUMT! Sedan är jag ju egentligen emot att köpa småsaker och skräp och nu gör jag det ändå. Inte leker de mycket med sakerna heller. Otto är visserligen jättenöjd, det är hur kul som helst att öppna luckan, det kan vara något så enkelt som en gammal nyckel i den och det är en veritabel skatt för honom. Så visst det finns i alla fall ett barn som tindrar.

Redan förra året uppstod dock en tendens som dessutom har blivit akut nu i år. Jämförelse, avundsjuka och missnöje. En lucka har Julius öppnat och blivit nöjd med. Flertalet gånger har han börjat gråta och låst in sig på toaletten, alternativt bara blivit missnöjd. När jag tänker efter har Ebba och också varit missnöjd med luckorna ibland genom åren men aldrig så här. Det här är helt ohållbart.

Imorse var det Julius tur att öppna luckan. Jag hade precis vaknat och fått på mig kläder, Stefan hade susat iväg till jobbet och det var 15 minuter kvar tills barnen skulle vara påklädda och redo för att knata iväg till skolbussen. Ebba hade dessutom inte packat gympapåsen. Då öppnar Julius sin lucka och där hade jag lagt två fina glaspärlor. Varpå han börjar gråta. Varpå min första reaktion är att jag blir tvärarg. För att det aldrig blir rätt. Till historien hör att jag utifrån vad han tyckt om sina presenter hittills har ändrat om i kalendern (egentligen skulle han idag fått ytterligare en reflex att fästa på cykelns eker men det var en värdelös present tyckte han). När Ebba fick pärlor (nöjd var hon) i sin lucka sist, så stod Julius och trånade och suckade och då tänkte jag i mitt stilla sinne att han nog också tycker det är fint med vackra pärlor. Varpå jag bytte. Vilket naturligtvis var fel det också. Så jag tappade humöret, Julius grät och låste in sig på toa, där Ebbas gympakläder hängde, så hon kunde inte packa gympapåsen. Ville grät och ville ha morgontutte. Jag ammade Ville och med ena handen och med den andra låste jag upp toalettdörren med en kniv, varpå Julius håller emot på insidan. Här tappade jag tålamodet totalt eftersom jag nu började inse att det skulle bli bekymmersamt för dem att hinna med skolbussen. Att stoppa in småttingarna och mig själv och skjutsa till skolan är ingen rolig tanke klockan halv åtta på morgonen, speciellt inte när man knappt hunnit vakna eller få i sig frukost.

Argare än jag tror att jag varit någonsin, gjorde jag Julius så rädd att han öppnade dörren och han fick sig en utskällning utan dess like, där jag föreslog att jag antingen skulle kasta ut luckgranen genom fönstret eller alternativt elda upp den i spisen.

Inte för att jag förstår hur det gick till men det allt det här jag beskriver hände på dessa stackars 15 minuter. Jag borstade tänderna på Julius under mycket hickande, snorande och tårsprut. Han repade sig lite men sedan upptäckte han att Otto under stormens orkanstyrka varit inne på hans rum och haft sönder hans legobygge - nytt tårsprut och yl. När han sedan klädde på sig tappade han sina glaspärlor i golvet så att den ena gick sönder och blev ytterligare ledsen och förtvivlad. I detta kaos hann jag faktiskt att trösta honom, han satt i mitt knä medan Ville stod bredvid och ylade för att han var hungrig. Otto var bekymrad för att Julius var så ledsen. Ebba insåg att det bästa hon kunde göra, var att vara den fungerande familjemdelemen och hon skyndade sig allt vad hon kunde med sina bestyr. OCH - De hann med bussen.

När Ebba och Julius försvunnit hoppades jag att lugnet skulle lägra sig men inte då. Resten av morgonen grät Otto för att han var snorig, för att den Bionicle som han lånat från Julius rum inte gick att bygga ihop, för att jag ville borsta tänderna på honom och klä på honom och för några andra saker som jag redan har förträngt.

Jag hoppas resten av dagen blir bättre.

Juldikt

Det här är resultatet av Ebbas svenskaläxa den här veckan. Hon satt och klurade en stund, eftersom många av orden var givna - de skulle vara med.

Nu har det äntligen blivit jul
Alla åker skidor och alla har kul
Det snöar och är kallt
Därför är barnen glada överallt
Senare på kvällen
efter mörkrets inbrott
blir det julmat, kanske skinka
eller något annat smått och gott

Allting doftar härligt, underbart
Men alla barnen ropar: Kommer inte tomten snart?
Då knackar det på dörren
alla rusar dit med väldig fart
Tomten kommer in, klapparna hamnar under granen
och öppnas allra först av barnen

Och överallt lyser glädjen
spänningen är stor
i alla hus
där någon bor

Åka skridskor till varje pris

Ikväll berättade Julius att han fått med sig två högerskridskor till åkningen igår.
- Men, då kunde du ju inte åka? sa jag.
- Jo, sa han surt. Fast det gjorde ont.
Stackarn! Två högerskridskor varav den ena dessutom var för liten. MEN! Det var inte mitt fel vill jag påpeka. I alla fall inte helt och hållet. Jag bad Stefan plocka fram rätt par skridskor eftersom jag var osäker på vilka som passade. Han tog fram och jag packade i väskan. Ju fler kockar desto sämre soppa.

Seg, segare, segast

Seg i både kropp och själ. När ska jag vakna till liv egentligen? Otto är hos dagmamman och Ville sover, så det är dags att sätta fart. Igår tränade jag men redan då var kroppen seg. Det var så jobbigt att jag nästan ville hoppa av cykeln. Eller inte nästan, jag ville det. Långa tråkiga låtar och svetten bara rann om mig! Jag brukar se det på andra, att det droppar men det har inte hänt mig tidigare. Och inte var det för att jag tog i extra mycket. Nå det var skönt att få det gjort, skönt efteråt och skönt att träna ryggen lite, vilket jag också hann med. Det känns idag. Annars är det en helt vanlig dag idag, inget spännande kommer att hända antar jag. Några nyheter på barnfronten är att Otto vaknar som vanligt, tidigt och Ville sover aningens längre. Plus att Ville har börjat intressera sig för böcker, dvs att inte bara gnaga hål i dem utan också att läsa dem.

Igår bakade vi lussebullar, men pepparkakorna är redan nästan slut så det får bli en omgång till. Julius har gått med på att vara stjärngosse i luciatåget. Idag ska jag också baka bröd på vete- och rågsurdeg. Ska bli intressant. Vetesurdegen var det sån sprätt på att den jäste över burkens kanter igår. Det ska bli vardagsbröd och så ska jag baka frukt- och nötbröd till julen. Det är lika gott som godis men aningens nyttigare. Aprikoser innehåller järn och nötter är ju hur bra som helst... :-)

Se där, nu blev det inlägg i alla fall, trots att jag inte hade något intressant att berätta.

Plötsligt

Från ena dagen till den andra har Otto börjat sova på morgnarna! I fyra dagar har han vaknat mellan 8-9 istället för mellan 06-06.30. Nu klarar han av att vara vaken hela dagen utan att sova middag. För att inte tala om humöret som blivit markant bättre. Konstigt bara med ett sånt tydligt omslag. Och så undrar jag förstås om det kommer att hålla i sig.

Idag har vi börjat med lucköppning i julklappskalendern. Otto fick börja och fick en jultomtetatuering. Han gick med armen upp i vädret en halvtimme efteråt! Julius fantiserade vilt om alla Starwarsfigurer som skulle finnas i hans luckor tills jag kände mig tvungen att upplysa honom om att det faktiskt inte finns några Starwarsgubbar där alls. De får nämligen inte plats i luckorna och är dessutom sinnessjukt dyra. Jag misstänker att det trots mina allra bästaste intentioner kommer att bli viss gråt och tandagnissel och prat om orättvisa från Julius sida under lucköppnandet. Han har så höga förväntningar.

Det har inte Otto. Medan jag nattade Ville passade han på att dra fram en stol och öppna alla luckor och kolla vad som fanns i. Och möblera om lite.

Nu börjar det

Julstöket. Julius har luciafirande kl 08.10 den 15:e. UTOMHUS! Aaaargghhhh.... Varför inte eftermiddagsfirande? Mina morgnar kan stöka till sig ändå utan att behöva ha alla färdiga, ätna, tandborstade och klädda till 07.45 inklusive mig själv. Och passar tomtedräkten från förra året? Alldeles troligen absolut inte om han ska ha ytterkläder under. Tänk om han ville vara stjärngosse, det hade varit perfekt för ett lucianattlinne finns nog i rätt storlek.

Och var finns pepparkaksdräkten som Otto ska ha? På vinden? I vilken låda? Och ändå är jag ju hemma i år och "ledig". Jag har ju oändligt med tid att baka och julpyssla med barnen. Eller hur. En sak är säker. Pepparkakshus blir det inte. Inte heller julkort. Fast det har jag ju inte skickat på 15 år minst. Jag tycker att det är en konstig sed. Skicka förtryckta kort och bara skriva namnet under. Varför gör man det? De julkort som jag uppskattar är de som antingen skickar ett foto på familjen eller de som orkar och tar sig tid att skriva lite och berätta om sitt år. Annars tycker jag mest att det är slöseri med papper och frimärken.

Strategi inför helgen

För att slippa konflikter och dåligt humör i helgen ska jag komma ihåg:

* Det blir inte mer egentid för att det är helg. Tvärtom. Inte lura mig själv.

* Stefan har jobbat mycket och sovit lite.

* På söndag kommer goda vännerna, det blir roligt.

* Se till att ha planer för lördagen. Det har jag.

Jag ljög och Björnen sover

Så nu är blodvitet fixat. Hur kan man få för sig att testa hur vass saxen är på sin egen läpp? Hur som helst, jag glömde att det inte riktigt varit lugna gatan här hemma idag. Ville hittade en färgburk som jag gömt längst in i ett skåp. Som för övrigt även innehöll tapetklister... (vilket han som tur inte gav sig på) Han lyckades öppna burken och plötsligt var det orange färg på honom, tvättstugan och köket och mina byxor. Jag höll på att laga storkok köttfärssås när detta inträffade, vilket jag helt glömde av under turerna att få Ville ren, golvet rent och byxorna. Så nu blir det bränd köttfärssås till middag ikväll. Och mina byxor är fortfarande oranga

För övrigt önskar jag att jag haft videokamera igår. Ebba lekte Björnen sover med Otto och den andra 3-åringen som var här. Först stod Ville och tittade på men sen ville han också vara med. Och han förstod precis hur man skulle göra. Först ligga raklång på mattan och sen springa och jaga och fångas! Det är kul att leka!

Träffa vänner

Det fungerar inte så bra just nu att umgås. Min plan var att försöka få lite mer vuxenkontakt i vardagslivet och försöka träffa de andra föräldralediga tjejerna som jag lärt känna här runtomkring. Men det funkar inte så bra just nu. Ville och Otto är inte alls i form för att träffa lekkompisar på eftermiddagen. Så det har varit skrik och konflikter och jag har bara känt mig stressad.

Idag har det varit lugna gatan. Hem, mellis, övertyga Julius om att leka med Lego med Otto en stund. Julius tycker egentligen att det är rätt okej att vara med Otto och bygga Lego om man bara sätter en tidsram. Och Otto blir fasligt nöjd över att få vara med. Under tiden sövde jag Ville så att han blir hanterbar för Stefan när jag ska träna ikväll. Och nu sitter Otto här i godan ro och ritar och klipper. Lite skillnad mot igår då han skrek, gnällde och kastade kakor för att få min uppmärksamhet så att jag skulle fokusera på mindre på besöket.

Så nu var friden slut, Otto klippte sig precis i läppen och det uppstod blodvite i mötet. Got to go...

Kusin LS

Jag har knyckt en bild av dig att ha som layout på bloggen. Som en halvvintrig illustration. Är det ok? Om inte tar jag bort den så klart. Det är en fantastiskt vacker bild.

Dålig på att uppskatta

Men här hemma har det säkert kommit en halvmeter snö de senaste dagarna. Häcken på framsidan av huset syns inte längre, sandlådan inte heller och det är snöhalka på vägen ner mot centrum som heter duga. Imorse skottade jag fram stora taxibilen som Otto har döpt den till. Ebba kallar den för Tigerhajen men taxibilen är nog mer med sanningen överensstämmande eftersom det är vad den används till; skjutsa hit och dit samt ärenden. Idag blir det ingen promenad att hämta Otto, då skulle jag behöva en dubbelpulka, jag får vackert ta bilen i eftermiddag också.

Ville har oanade väckningstalanger. Hur kan man bli arg på den som vägrar att ge sig trots massor med leksaker på golvet bredvid sängen, klockan halv sex på morgonen, när denne beslutar sig för att krypa fram och tillbaka över en, dra i håret och öronen och tjoa Mamm-mamm-maaaammm-maaammma?! Det går inte. Tur för honom det. Mamma-ordet har varit på gång länge men nu är det solklart lagom till snart ettårsdagen.

Julius är tillbaks i skolan igen men jag glömde ge honom medicin imorse så det var bara att köra dit, med tablett, mortel och kopp. Insåg på plats att jag missat sked. Och hur skulle jag få honom att svälja sörjan enbart med vatten? Hittade chokladpulver i min väska (jag har det plus snabbkaffe, utifall att, jag inte vet vad - men nu var det synnerligen praktiskt) och blandade ut mixturen med. Det är galet svårt att få i honom tabletter, han bara kräks. Och hur jag kundeg lömma det när vi var hos doktorn det övergår mitt förstånd. Hon frågade om vi ville ha flytande eller tabletter, varpå Julius säger: Tabletter! Flytande går ju inte, eller hur mamma! Någonstans ringde en klocka men minnet är ju som sagt kort. Så tabletter blev det.

Igår var en slitig eftermiddag och kväll med promenera och hämta Ebba i snöstorm med pulka och vagn och sedan skottning av vår garageuppfart, matlagning och kvällsfix. Ville är trasslig i magen och hade sovit för lite så han tog en hel del uppmärksamhet. Stefan jobbade sent för att slippa bli fast i eventuellt trafikkaos. Idag har jag därför inte gjort någonting. Ville har sovit ikapp och jag har legat på soffan och läst bok. Jag har några intressanta böcker på lut men orkar just nu inte läsa något amibitiöst över huvud taget. Istället blev det en deckare som legat och väntat i ett år. Otroligt fridfullt att ligga och läsa och ibland titta ut på de snötyngda granarna och snön som yr utanför. Nästan sportlovsstämning mitt i mörkaste november.

Monsterfällapäron

Vet ni vad det är? På Sempers barnmatsburk med päron och äpplemos finns det en päronfigur tecknad. Otto säger att det är ett monsterfällapäron. Ett helt nytt ord vad jag vet. Det är inte varje dag som nya ord skapas. Han tänker mycket på monsterfällapäronet och Ebba har hittat på en saga till honom om det. Monsterfällapäronet fångar monster med hjälp av listiga äpplen.

Nu på morognen har det skapats med vattenfärg här hemma. Ottos bästa alster föreställer följdaktligen Monsterfällapäronet som sprutar eld och då kommer brandkåren och sprutar massor, massor med vatten så att elden slocknar.

På Julius målningar utspelas en kamp mellan det goda och det onda, mellan ljus och mörker. En dinosaurie som krigar mot en ond bas. Vackert med den onda basen i svart och dinosaurien i orange, rött och guld och turkos.

Själv är jag så begränsad. Jag ritade en blomma... :-)

Bönhörd och lite till

Jag fick vinter! Och inte lite heller! Det är underbart med massor av vitt virvlande vita snöflingor utanför fönstret. Men det innebär vissa komplikationer jag inte tänkte på. Skolbussen kom inte imorse. Efter lite dividerande med mig själv skickade jag iväg henne till fots utrustad med Ipoden och lyssnandes på Tintin. Julius är fortfarande hemma. Nummer två är förstås barnvagn och plogning. Det snöar så mycket att plogningen inte räcker, alternativt att de inte riktigt hinner med. Det innebär i alla fall ett rejält träningspass om jag beslutar mig för barnvagnspromenad. Sista minuset jag kan komma på just nu är att Ville inte kan sova ute, det snöar helt enkelt för mycket.

Nu ska ni inte tro att jag egentligen klagar. Jag tycker det underbart och jag hoppas, hoppas, hoppas och önskar mig en riktig vargavinter i år. Otto och grannflickan (Ejjen är min bästa kompis!) har lekt i snödrivorna i helgen. Åkt pulka och kälke. Ebba har byggt en snögrotta och har varit ute sammanlagt mer än under hela hösten tror jag. Så det har varit en riktig vinteridyll.

Själv fick jag en släng av Mårran i helgen. Helgerna är svårast att få som jag vill ha dem och att hålla humöret uppe. Vi är lite i ofas just nu Stefan och jag. Jag vill ha sällskap och roligt efter en vecka hemma med sporadisk vuxenkontakt. Han har stressat halvt ihjäl sig på jobbet och träffat hur mycket folk som helst och vill bara ha lugn och ro. Lugn och ro finns inte riktigt här hemma dessvärre, hur man än försöker. I maj ska jag börja jobba igen, jag börjar se fram emot det faktiskt. Skulle jag få riktig lappsjuka är det nog inte omöjligt att börja tidigare heller.

På det praktiska planet i helgen har det varit byte av vinterdäck, handla vinterkängor till Julius, skridskor till Otto, fixa lite mer praktiska lösningar i hemmet. Äntligen är förvaringslådan med allt småjox blivit uppskruvad på väggen i tvättstugan, en till hängare finns i hallen, så att väskor och jackor inte bara ligger i drivor innanför dörren. Mer ordning och reda till folket!

Filmdag och blandade vardagsfunderingar

Eftersom Julius är sjuk så har jag hyrt lite filmer åt honom. Kunde inte låta bli att hyra en Bamse och en Pippi film till Otto. Farmor har introducerat Pippi för honom och han är fascinerad. Sedan fick han en liten Pippitavla (ett inramat vykort) ovanför sängen och det är han jätteglad för. Sina tavlor. Ett vykort med bokstaven O, ett vykort med hans månad (december) och så Pippi då. Jag känner mig väldigt pedagogisk. Ville har fått tavlor ovanför sin säng också. Sin bokstav, sin månad och Molly mus. Fast nu är det Stefan som har äran att kika på dessa tavlor när han inte kan sova.

Så just nu tittar Otto på Bamse, Julius fick jag väcka annars får vi honom inte i säng ikväll. Ville hade feber inatt och sov oroligt. Sover igen nu på morgonen ute i sin vagn. Det är -5 ute, men han är väl påpälsad och det ser så skönt ut.

Det är inte lätt att få ihop det att träffa vänner har jag konstaterat i höst. Pratade med väninnan som också har fyra barn och som dessutom jobbar natt. 16 december var det enda lediga datumet innan jul. Suck. Men jag börjar få lokala bekantingar här. Så idag får vi besök i lämplig lekålder för Otto och nästa vecka kommer en kompis till Julius plus hans väldigt trevliga mamma. Det går absolut fortare att rota sig på en plats när man har barn.

Nu väntar tvättstugan. Jag har min vana trogen slängt in all bråte där och nu är det dags att ta tag i eländet och tvätta och kanske till och med röja ordentligt? Vi får se.

Mer gröna val!

Nu har jag inhandlat ekologisk tandkräm, schampo, balsam, dushkräm, ansiktskräm, hårgelé och rollon. Tandkräm och rollon har jag testat och de får godkänt. Barnen tyckte att smaken var okej. Och än så länge luktar jag inte svett! Det har nämligen inte funkat så bra med alternativa roll-on:er tidigare för mig :-) Hur som helst är det fantstiskt att bo i förort och ha en affär med otroligt utbud av ekologiska varor. I princip allt går att få, tom ekologisk kattmat (men det har jag inte testat än). Fast jag har testat tvättnötter. De får ok av mig men fläckar på kläderna måste förbehandlas och jag tycker det funkar bättre i högre temperaturer som 60. Till vittvätt använder jag vanligt miljömärkt tvättmedel. Och nej, tvättnötterna kommer inte från tvättnötsträdet som jag hävdade innan jag läst på förpackningen...

I jul blir det KRAV julskinka, närproducerad från en gård här i närheten. Vi köpte lamm där för några veckor sedan och deras smågrisar springer omkring fritt och bökar i leran och lever lyckliga grisliv. Barnen blev lite betänksamma till att vi ska äta upp en av dem. För mig får de gärna bli vegetarianer men Ebba tycker för mycket om kött och Julius är gräsligt tveksam till bönor och linser. Just nu har jag blötlagt kikärter och svarta bönor och han tittade misstänksamt på bunkarna och frågade vad det var. När han fick reda på det sa han: Mamma! Ska du ta två äckliga saker och blande ihop till något ännu äckligare?! Men det ska jag inte! Ikväll blir det falaffel och imorgon burritos! Supergott tycker jag... I familjen är uppdelningen att jag lagar mat i veckorna och Stefan lagar all mat på helgen. Det betyder att vi äter fisk och vegetariskt när jag lagar, och kött på helgen när han lagar. Och numera accepterar faktiskt barnen linser. Ebba tycker om bönor också men för Julius lär det väl ta några år till. Otto äter det Julius äter, de två borde verkligen inte sitta inom hörhåll för varandra. Om Julius inte är med äter Otto glatt bönor och konstaterar att det är gott...

Idag är Julius hemma för andra dagen i rad. Han har inte feber men huvudvärk och ser inte helt fräsch ut. Men han mår bättre än igår. Det är småförkylt här hemma, alla går omkring och snurvlar och snorar.

Oprah Winfrey

Hamnade framför TV:n idag. Och HEY! Oprah pratar kompostering, ekologiska alternativ och miljövänliga alternativ med Julia Roberts och Sandra Bullock! Mer upplysning till amerikaner och övriga världen! Och megakändisar som komposterar!Jag och Julia... ;-) Vi är ju rätt gröna här hemma men nu ska jag faktiskt försöka införskaffa bättre schampo och hudkrämer utan parabener. Alltid lär man sig något nytt.